Enligt 1809 års regeringsform 4 ägde konungen allena styra riket. Den politiska

Monarki eller republik? MONARKI ELLER REPUBLIK? LENNART NILSSON Enligt 1809 års regeringsform 4 ägde konungen allena styra riket. Den politiska omdaningen 1905-1917 innebar emellertid att parlamentarismens princip skulle tillämpas och denna praxis betraktades som gällande rätt. Kungen var i sitt val av statsråd tvungen att ta hänsyn till partiställningen i riksdagen och det var regeringen som i realiteten avgjorde regeringsärendena (Holmberg och Stjernquist 1980). När författningsutredningen 1963 lade fram sitt förslag till ny regeringsform som skulle kodifiera parlamentarismen utbröt en intensiv debatt om kungens ställning i Sverige. Statsvetaren Herbert Tingsten kritiserade i skriften Skall kungamakten stärkas? (1964) den bristande överensstämmelsen mellan författningsutredningens mål, att skriva in parlamentarismens princip i grundlagen, och de konkreta förslagen som förstärkte kungens makt i förhållande till vad som under årtionden varit gällande rätt. Tingsten avsåg främst kungens rättigheter enligt förslaget vid regeringsbildningen, särskilt hans rätt att avskeda ministären och enskilda ministrar, hans rätt att motsätta sig regeringens förslag samt hans rätt att vägra en regering att upplösa riksdagen och utlysa nyval. Det hade inte ingått i författningsutredningens uppgifter att pröva frågan om monarki eller republik, men utredningens förslag ansågs ge möjligheter till en smidig övergång till republik, genom att de befogenheter som kungen tilldelats direkt skulle kunna överföras på en vald president. I boken Republiken Sverige presenterade statsvetaren Pär-Erik Back ett förslag till Grundlag för Republiken Sverige (Back och Fredriksson 1966). Från konservativa utgångspunkter kritiserades författningsutredningens förslag just för att det kunde tänkas underlätta övergången till republik och för att det reducerade kungen till en högsta PR-man (Heckscher 1963; Herlitz 1963). I en understreckare i Svenska Dagbladet gav professorn i statsrätt Nils Herlitz uttryck för monarkisternas oro över att författningsutredningens förslag gått för långt: Men den som allvarligt, osentimentalt och med blick för realiteterna bakom orden tror på en monarkisk ordning, måste säga sig att det inte är någon mening med en kung som inte genom sin ställning får ett djupt om än maktlöst engagemang i statslivet, dess bekymmer och problem (Herlitz 1966). Med Torekovkompromissen 1971 avfördes frågan om republik eller monarki från den politiska dagordningen. När statschefen berövats sina maktbefogenheter återstod bara de representativa och ceremoniella uppgifterna. Kompromissen mellan de fyra 171

Lennart Nilsson stora riksdagspartierna under grundlagberedningens arbete gjorde att beslutet om statschefen kunde fattas under bred politisk enighet (Stjernquist 1971). Inte heller införandet av kvinnlig tronföljd 1979 kunde väcka liv i republikfrågan. Ett tidigt beslut om kvinnlig tronföljd torde snarast ha stärkt monarkins ställning. Vilket folkligt stöd har monarkin? Eftersom regelbundna val inte anordnas för utseende av statschefen i en monarki har vi inga officiella uppgifter om stödet för monarkin. I Norge hölls emellertid en folkomröstning om monarkin vid unionsupplösningen 1905. Kung Oscar II hade officiellt å sina egna och sin släkts vägnar avsagt sig den norska kronan samma dag som Karlstadsöverenskommelsen undertecknades den 26 oktober 1905. Den 18 november samma år anordnades en folkomröstning där det norska folket fi ck ta ställning till att tillfråga prins Carl av Danmark att låta sig väljas till Norges kung. Resultatet gav ett mycket klart utslag med 79 procent som röstade ja och 21 procent som röstade nej Valdeltagande uppgick till 75 procent. Det var den danske utrikesministern som hade krävt att en folkomröstning skulle genomföras med hänsyn till Prindsen og hans Dynastis Framtid, till Sverige och till Danmarks och den danska kungafamiljens värdighet. Folkomröstningen anses ha bidragit till att ge monarkin en stark legitimitet i Norge (Jonsrud 1996; Listhaug 1993). Frågor om monarkins ställning i Sverige I avsaknad av val av statschef och folkomröstningar är vi i Sverige hänvisade till vetenskapliga medborgarundersökningar och allmänna opinionsundersökningar för att bilda oss en uppfattning om uppslutningen. I Sverige aktualiserades i undersökningen 1976 i anslutning till det första valet sedan den nya regeringsformen trätt i kraft frågan om införandet av republik i Sverige (Petersson 1978). Därefter har frågor om monarkin i Sverige ingått i SOM-undersökningarna sedan 1995. I det följande skall svenska folkets inställning till monarkin belysas i tre olika avseenden. * Vill svenska folket behålla eller avskaffa monarkin? * Vilken inställning har svenska folket till att införa republik? Har inställningen förändrats över tid? Hur ser inställningen till republik ut inom olika grupper bland medborgarna? * Vilken betydelse har förtroende för kungahuset för inställningen till monarkin? Hur stort är förtroendet för kungahuset i förhållande till andra samhällsinstitutioner? Vilket förtroende har andra aktörer som journalister och riksdagsledamöter för kungahuset? Underlaget för analyserna utgörs av Riks-SOM-undersökningarna 1995-2003 samt valundersökningen 1976. Jämförelser kommer att göras med resultat från under- 172

Monarki eller republik? sökningar av journalister och riksdagsledamöter samt aktuella opinionsundersökningar. I den undersökning som genomfördes 1976, i anslutning till det första valet sedan den nya regeringsformen trätt i kraft, ställdes för första gången en fråga om införandet av republik. I SOM undersökningarna infördes 1995 två frågor om monarkins ställning, dels en fråga om hur stort förtroende har Du för det sätt på vilket följande samhällsinstitutioner och grupper (kungahuset) sköter sitt arbete?, en fråga som därefter ingått varje år, dels en fråga om att införa republik med en vald president, som ingått i de nationella SOM-undersökningarna 1995, 1999-2001 och 2003. I riksundersökningen 2003 fick de svarande dessutom ta ställning till en fråga om att behålla eller avskaffa monarkin samt samma förslag som i valundersökningen 1976 införa republik i Sverige. Den exakta frågeformuleringen och svarsalternativen presenteras i anslutning till redovisningen av resultaten nedan. Att vilja avskaffa monarkin säger inget om vad alternativet skall vara. Det har framhållits att frågan om valet mellan monarki eller republik är i det närmaste meningslös, eftersom republikanska statsskick kan variera från system med en stark presidentmakt som i Frankrike och USA till system med en president med renodlat representativa funktioner som i Schweiz och Tyskland, som utses av parlamentet. Så länge inte alternativet till det nuvarande preciserats, är det inte möjligt att ta ställning (Herlitz 1966). Frågan i valundersökningen respektive SOM-undersökningarna har utgått från att valet gäller sättet att utse statschef med de uppgifter som den nuvarande regeringsformen tilldelar statschefen. Det kan emellertid inte uteslutas att mycket uppmärksammade val av president i andra länder främst i USA påverkat ställningstagandet till frågan om införandet av republik som alternativ till monarkin. Därför har svarspersonerna fått ta ställning till att införa republik i Sverige alternativet införa republik med en vald president. Frågorna i 2003 års SOM-undersökningar innebär att frågan om statsformen aktualiseras i tre avseenden: för eller emot monarkin utan att alternativ aktualiseras, för eller emot införande av republik i Sverige samt för det tredje för eller emot införande av republik med en vald president. Svenska folket vill behålla monarkin När det gäller frågan om att behålla eller avskaffa monarkin är resultatet entydigt. Svenska folket inte vill ändra statsform. Två tredjedelar vill behålla monarkin medan 15 procent vill avskaffa den och 17 procent har ingen åsikt. Unga och gamla, kvinnor och män, personer med enbart folk- eller grundskola såväl som akademiker, boende på landsbygden och i städerna, företagare, tjänstemän och arbetare, moderater och vänsterpartister vill behålla monarkin. Även om stödet för monarkin är starkt inom alla grupper finns det vissa skillnader mellan de olika grupper som är värda att uppmärksamma. Kvinnor är något mer rojalistiska än män. Uppslutningen bakom monarkin är störst bland äldre och minst 173

Lennart Nilsson bland de under 20 år men de yngsta saknar i större utsträckning åsikt i frågan. De högutbildade vill i något större utsträckning avskaffa monarkin men här är differenserna små. Tabell 1 Inställningen till att behålla eller avskaffa monarkin inom olika samhällsgrupper och totalt, Riks-SOM 2003 (procent och antal) Behålla Avskaffa Ingen åsikt Summa Antal Kön Kvinnor 70 12 18 100 914 Män 66 17 17 100 842 Ålder 70-85 80 8 12 100 252 60-69 73 11 16 100 261 50-59 69 15 16 100 345 40-49 65 19 16 100 290 30-39 65 15 20 100 276 20-29 60 19 21 100 212 15-19 58 17 25 100 120 Utbildning Hög 65 20 15 100 347 Medelhög 67 17 16 100 404 Medellåg 69 13 18 100 498 Låg 71 11 18 100 480 Yrkesgrupp/klass Företagare 69 13 18 100 153 Jordbrukare 78 15 7 100 60 Högre tjm/akademiker 67 19 14 100 257 Tjänstemän 70 16 14 100 455 Arbetare 66 13 21 100 718 Partisympati m 85 6 9 100 274 kd 82 8 10 100 121 fp 73 15 12 100 200 c 86 5 9 100 133 mp 54 32 14 100 76 s 64 15 21 100 599 v 43 31 26 100 152 Ortstyp Storstäder 61 23 16 100 267 Stad eller större tätort 68 15 17 100 778 Mindre tätort 70 11 19 100 430 Ren landsbygd 75 9 16 100 266 Medborgarskap Svensk medborgare 70 14 16 100 1663 Icke svensk medborgare 41 23 36 100 69 Samtliga 68 15 17 100 1756 Kommentar: Frågans formulering var: Tycker Du att Sverige skall behålla eller avskaffa monarkin? Frågan ingick i den politikinriktade undersökningen 2003. Till icke svenska medborgare räknas både personer med enbart utländskt medborgarskap och personer med dubbelt medborgarskap. 174

Monarki eller republik? Inom olika yrkesgrupper är rojalisterna starkast företrädda bland jordbrukare och svagast bland arbetare. Storstadsbor vill i något större utsträckning avskaffa monarkin än boende på landsbygden. Icke svenska medborgare vill i klart lägre utsträckning behålla monarkin men samtidigt är det fler än bland svenska medborgare som saknar åsikt. När det gäller frågan om att behålla monarkin finns det tydliga skillnader mellan de politiska partiernas sympatisörer. Mest rojalistiska är personer som sympatiserar med c, m och kd följt av fp. Det kulturradikala inslaget inom fp tycks idag vara mycket begränsat, med endast 15 procent som vill avskaffa monarkin vilket är samma andel som bland s-sympatisörerna, vilket också är genomsnittet bland hela svenska folket. Av mp- och v-sympatisörerna är det dryg 30-procent som vill avskaffa monarkin men bland både v och mp är andelen som vill behålla monarkin större, 43 respektive 54 procent. Ingen Bruneieffekt I samband med ett statsbesök i sultanatet Brunei i februari i år gjorde kungen vid en presskonferens uttalanden om förhållanden i Brunei, som vållade en mycket intensiv debatt i medierna. Kungens svarade på en journalist fråga om det varit svårigheter att umgås och träffas och förhandla med en ledare som anklagats för att vara ickedemokrat och som styr sitt land med järnhand och kungen framhöll den stora öppenheten i landet och den nära kontakten mellan sultanen och folket. Det föranledde kritik från samtliga partiledare, flera riksdagsledamöter och ledarskribenter. (dn.se/kungen) Dessutom riktades kritik mot regeringen för sättet på vilket statsbesöket planerats och genomförts. Statsvetaren Olof Petersson talade om en konstitutionell kris (Petersson 2004). Samtidigt som den omfattande kritiken mot kungen framfördes i medierna kunde journalister redovisa stor uppslutning bakom kungen från upprörda läsare. (Se t.ex. Dagens Nyheter 2004-02-14, dn.se/kungen) Fältarbetet för SOM-undersökningen genomfördes under perioden oktober 2003 till januari 2004, vilket gör att det inte enbart med denna undersökning som underlag går att dra några slutsatser om effekterna av kungens uttalade för stödet för monarkin. Omedelbart efter kungens uttalande gjordes emellertid en Sifo-undersökning med en likartad frågeformulering som i SOM-undersökningen. På frågan om de vill behålla eller avskaffa monarkin, som ställdes till 1000 personer svarade i Sifoundersökningen 72 procent Ja, Behålla 16 procent Nej, Avskaffa medan 12 procent svarade Vet ej. (Sifo, DN, 2004-02-14, Kungens stöd i folkdjupet). En jämförelse mellan de två undersökningarna som genomfördes inom ett halvår med liknande frågor före respektive efter Brunei-uttalandet gör det möjligt att konstatera att på kort sikt hade inte kungens uttalande någon negativ effekt på stödet för monarkin i Sverige. Ca 70 procent ville behålla monarkin, ca 15 procent ville avskaffa den och resten hade ingen åsikt i frågan såväl före som efter statsbesöket i Brunei. 175

Lennart Nilsson Svagt stöd för att införa republik Den undersökning, som genomfördes 1976, i anslutning till det första valet sedan den nya regeringsformen trätt i kraft, visade att förslaget att införa republik i Sverige hade ett mycket begränsat stöd och att monarkin hade en mycket stark förankring bland svenska folket (Petersson 1978). Svarsalternativen var emellertid förknippade med hur viktigt det var att förslaget genomfördes, dvs. betonade frågans angelägenhetsgrad och inte bara principfrågan, se tabell 2. Det kan antas ha reducerat stödet för påståendet till den hårda kärnan av republikaner som både ansåg att det var principiellt riktigt och politiskt angeläget att inför republik. SOM-undersökningarna 1995, 1999-2001 och 2003, där frågan avsett att införa av republik med en vald president, har gett samma resultat som valundersökningen i mitten av 1970-talet. Cirka 10 procent stöder förslaget närmare 70 procent emot och drygt 20 procent osäkra. Opinionsläget har med andra ord varit oförändrat under de senaste 25 åren, och under hela perioden anser ca 50 procent att det är ett mycket dåligt förslag att införa republik med en vald president. Tabell 2 Svenska folkets inställning till republik 1976 (VU) samt 1995, 1999-2001 och 2003 (SOM), procent och antal Valundersök- Riks-SOM Riks-SOM ningen, VU Införa republik Införa Införa republik med en vald republik i Sverige 1976 president 1995 1999 2000 2001 2003 i Sverige 2003 Bra förslag: Mycket viktigt att Mycket bra Mycket bra det genomförs 5 förslag 5 5 6 6 5 förslag 8 Bra förslag: Ganska viktigt att Ganska bra Ganska bra det genomförs 4 förslag 6 5 7 6 6 förslag 6 Spelar ingen Varken bra eller Varken bra eller större roll 23 dåligt förslag 21 19 20 19 22 dåligt förslag 25 Dåligt förslag: Ganska viktigt att Ganska dåligt Ganska dåligt det inte genomförs 20 förslag 16 19 19 18 17 förslag 21 Dåligt förslag: Mycket viktigt att Mycket dåligt Mycket dåligt det inte genomförs 49 förslag 52 52 48 51 50 förslag 40 Summa procent 100 Summa procent 100 100 100 100 100 Summa procent 100 Antal 2 622 Antal 1684 1628 1618 1646 1735 Antal 1748 Kommentar: Frågans formulering och svarsalternativen respektive år framgår av tabellen. Frågan om att införa republik med en vald president har ingått i de politikinriktade undersökningarna, medan frågan om att införa republik i Sverige ingick i den medieinriktade undersökningen 2003. 176

Monarki eller republik? När frågan i 2003 års medieinriktade SOM-undersökning avsåg förslaget att införa republik i Sverige men utan att frågans angelägenhetsgrad aktualiseras som i 1976 års valundersökning ökade stödet för republik med några procentenheter till knappt 15 procent. Omvänt minskade motståndet till drygt 60 procent och de osäkra uppgick till 25 procent. Det handlar emellertid om olika undersökningar och det är inte samma personer som tagit ställning till de två olika frågorna. Huvudresultatet är dock detsamma: begränsat stöd för republik och stark uppslutning bakom monarkin. Vilka är republikaner och monarkister? En klar majoritet av svenska folket vill inte ändra statsform och avvisar förslaget att införa republik. Inom alla grupper är det klart fler som är emot förslaget att införa republik med en vald president. Det gäller unga och gamla, kvinnor och män oavsett typ av utbildning, boende på landsbygden och i städerna, företagare, tjänstemän och arbetare, moderater och vänsterpartister. Svarsmönstret för olika grupper överensstämmer med det som redovisades för frågan om att behålla eller avskaffa monarkin, se tabell 1. 1 Kvinnor är något mer negativa till att införa republik med en vald president än män. De yngsta vill i något större utsträckning införa republik medan uppslutningen bakom monarkin är störst bland äldre. Inom olika yrkesgrupper är rojalisterna starkast företrädda bland jordbrukare och svagare bland arbetare men också här är differenserna små. Icke- svenska medborgare är i mindre utsträckning monarkister och också mer tveksamma till valet av statsform än svenska medborgare. Frågan om att införa republik med en vald president är en klar vänster-högerfråga med sympatisörerna till v och mp längst till vänster, därefter s och fp och längst till höger personer som sympatiserar med c, kd och m. När det gäller förändringar över tid är det små skillnader som registreras mellan 1995 och 2003 för andelen monarkister. En tendens är emellertid att åsiktsskillnaderna förstärkts; grupper som varit minst positiva till monarkin dvs. yngre, v- och mp-sympatisörer samt utländska medborgare har blivit något mindre positiva och omvänt har de mest positiva dvs. c-, kd- och m-sympatisörer blivit något mer positiva. Kännedomen om att det finns en stark folklig uppslutning bakom kungadömet i kombination med att kungen idag har renodlat representativa och ceremoniella uppgifter kan innebära att flera som i princip är för ett annat sätt att utse statschefen inte vill att frågan aktualiseras, då det skulle kunna innebära att det parti man sympatiserar med skulle förlora röster på att driva förslaget. Resultaten från SOMundersökningen talar för att en sådan bedömning är riktig. Att aktualisera kravet på republik skulle knappast ge några nya röster men man skulle riskera att förlora många, och därmed minska sitt inflytande över politiken i andra frågor som man bedömer som viktigare. 177

Lennart Nilsson Tabell 3 Svenska folkets inställning till förslaget att införa republik med en vald president 1995, 1999-2001 och 2003 i Riks-SOM (procent och antal) Republikaner Monarkister Grupp 95 99 00 01 03 95 99 00 01 03 Antal 2003 Kön Kvinna 9 7 9 9 10 71 75 73 73 70 894 Man 13 12 16 15 13 64 68 61 65 64 841 Ålder 70-85 12 9 10 15 7 79 80 71 73 79 241 60-69 8 10 11 7 11 76 76 74 75 70 259 50-59 12 12 18 14 13 66 69 63 67 60 342 40-49 15 8 11 14 16 58 69 65 64 62 289 30-39 9 7 8 8 9 67 73 72 72 72 275 20-29 8 8 11 12 11 70 69 67 66 65 212 15-19 14 16 25 18 13 64 59 51 63 59 117 Yrkesgrupp/ Klass Företagare 12 10 8 10 10 67 73 70 66 69 152 Jordbrukare 9 5 9 11 17 86 80 75 84 72 60 Högre tjm/ akademiker 11 10 12 13 12 75 75 73 67 68 256 Tjänstemän 9 7 11 12 12 71 73 70 73 69 457 Arbetare 12 11 14 12 10 63 68 64 67 66 705 Parti V 20 15 22 26 22 58 63 62 50 49 153 S 12 10 12 11 13 61 68 65 69 62 592 Mp 10 12 9 10 17 72 59 71 60 58 81 C 6 5 8 7 5 81 80 81 80 85 133 Fp 6 7 13 23 10 74 77 71 69 70 202 Kd 2 3 8 8 5 73 85 81 79 82 117 M 8 8 10 7 5 78 78 68 78 82 273 Medborgarskap Svenskt 10 9 12 12 11 69 72 69 70 69 1640 Utländskt 25 12 24 27 25 49 58 35 41 37 68 Samtliga 11 10 13 12 11 68 71 67 69 67 1735 Kommentar: Personer som svarat att det är ett mycket eller ganska bra förslag att införa republik med en vald president benämns republikaner medan monarkister är personer som svarat att det är ett ganska eller mycket dåligt förslag att införa republik. De osäkra som har valt alternativet varken bra eller dåligt förslag redovisas inte i tabellen men uppgår till ca 20 procent, se tabell 3. Personer som inte besvarat frågan (4 procent) ingår inte i procentbasen. Förtroendet för kungahuset och frågan om monarkins ställning Förtroendet för kungahuset var under perioden 1995-1998, högt och stabilt med balansmåtten 2 varierande mellan +41 och +46. År 1998 var det endast universitet/ högskolor som hade högre förtroende. Därefter har förtroende för kungahuset 178

Monarki eller republik? sjunkit något fem år i rad och 2003 låg kungahuset på sjunde plats med balansmått +30. 3 Av de tre maktsymbolerna i det gamla samhället, tronen, altaret och svärdet, har emellertid tronen genomgående haft det största förtroendet. De demokratiskt valda institutionerna riksdagen, regeringen, kommunstyrelserna samt EU-parlamentet har hela tiden varit mera omstridda med lägre förtroende än kungahuset. (Holmberg och Weibull 2004) Bland svenskar som har mycket stort förtroende för kungahuset är det nästan samtliga, 96 procent, som vill behålla monarkin. Med sjunkande förtroende minskar andelen monarkister och uppgår till under 20 procent bland personer med mycket litet förtroende. Omvänt ökar andelen som vill avskaffa monarkin från 1 procent bland dem med mycket stort förtroende till 70 procent bland svenskar med mycket litet förtroende. Även bland dem med ganska litet förtroende är det fler som vill avskaffa än behålla monarkin. I denna grupp saknar emellertid en fjärdedel åsikt. De osäkra är ännu fler bland dem som har varken stort eller litet förtroende. Inställningen till statsformen och förtroendet för kungahuset är två sidor av samma mynt. Sambandet mellan förtroende för kungahuset och införande av republik är emellertid svagare. En uppluckring av förtroende innebär ökad benägenhet att vilja avskaffa monarkin men med fortsatt tveksamhet till införande av republik. Tabell 4 Inställning till att behålla eller avskaffa monarkin och förtroende för kungahuset (procent) Förtroende för kungahuset Behålla/avskaffa Mycket Ganska Varken Ganska Mycket monarkin stort stort eller litet litet Samtliga Behålla monarkin 96 89 60 30 17 68 Avskaffa monarkin 1 2 11 45 70 15 Ingen åsikt 3 9 29 25 13 17 Summa procent 100 100 100 100 100 100 Antal 259 523 614 130 146 1756 Kommentar: Frågans formulering och svarsalternativen respektive år framgår av tabellen. Frågan om att införa republik med en vald president har ingått i de politikinriktade undersökningarna, medan frågan om att införa republik i Sverige ingick i den medieinriktade undersökningen 2003. Journalistkåren har klart lägre förtroende för kungahuset än svenska folket. Vid journalisters bedömning av förtroendet för olika samhällsinstitutioner år 2000 var balansmåttet för kungahuset +4. Vid en jämförelse med svenska folkets förtroende för olika samhällsinstitutioner var det den mest negativa avvikelsen i bedömningen. (Weibull 2001) 179

Lennart Nilsson Även riksdagsledamöterna hyser lägre förtroende för kungahuset än medborgarna. Inom ramen för forskningsprojektet Bilder av riksdagen medborgare och riksdagsledamöter i den representativa demokratin har statsvetaren Martin Brothén genom Riksdagsenkät 2002 analyserat riksdagsledamöternas förtroende för olika samhällsinstitutioner år 2002. Av alla riksdagsledamöter var det 30 procent som hade mycket eller ganska stort förtroende för kungahuset. Endast bland m- och kd-ledamöterna var det över 50 procent som hade stort förtroende, 71 respektive 62 procent. Ledamöterna från c och fp hamnade i en mellangrupp med 37 och 30 procent, medan mp-, s- och v-ledamöterna hade lägst förtroende med 18, 12 respektive 0 procent med mycket eller ganska stort förtroende. Vid en jämförelse mellan rangordningen av medborgarnas och riksdagsledamöternas förtroende för 20 samhällsinstitutioner framgår att medborgarna placerade kungahuset på fjärde plats medan riksdagsledamöterna placerade det på artonde plats, trea från slutet. (Brothén 2004) 4 Det begränsade förtroendet för kungahuset bland journalister och riksdagsledamöter utgör ett potentiellt hot mot monarkin men så länge stödet för monarkin är utbrett bland svenska folket är det inte ett aktuellt problem. Monarki eller republik, en icke-fråga Under den senaste trettio åren har Sverige gått igenom stora ekonomiska och politiska förändringar. Sverige har haft sju statsministrar och fem personer har varit talman. Under samma tid har Sverige haft en statschef, kung Carl XVI Gustaf. I Demokratiutredningens slutbetänkande En uthållig demokrati. Politik och folkstyrelse på 2000-talet (SOU 2000:1) och dess många forskarrapporter lyser statschefen med sin frånvaro. När det svenska folkstyret blev föremål för en grundlig genomlysning inför det nya årtusendet behandlades inte monarkin. Vid en granskning av demokratiutredningens arbete våren 1999 ansåg den norske idéhistorikern Trond Berg Eriksen att det var en brist: Till och med de mest utvecklade demokratier har monarkiska och aristokratiska element i sig vid sidan av den allmänna rösträtten. Mönsterdemokratierna Sverige, Danmark och Norge är alla demokratier? Betyder kungadömet något positivt eller negativt för demokratin? (DN 99-05-27) Vid överläggningar om direktiven för den aviserade författningsutredningen tycks det råda enighet om att frågan om monarki eller republik ej skall ingå i utredningsuppdraget. Våren 2004 är monarkins ställning en aktuell fråga i medierna men kravet på republik är en politisk sakfråga som ingen vill driva, och i denna mening är frågan om monarki eller republik en icke-fråga. Det ärftliga kungadömets princip är en anakronism i en demokrati som vilar på alla människors lika värde och styrelse av folket, för folket och genom folket. Stats- 180

Monarki eller republik? formen är emellertid fast förankrad enligt demokratins praktik. Flera av världens äldsta och mest stabila demokratier är monarkier och statsformen har i de nordiska monarkierna utbrett stöd bland befolkningen. Svenska folket har förtroende för kungahuset och inom alla samhällsgrupper avvisas förslaget att införa republik. Uppslutningen bakom monarkin i Sverige är idag fortsatt stark. Under ståndsriksdagens tid var kungen med stora maktbefogenheter hänvisad till att vinna de ofrälse ståndens stöd för sitt handlande vid flera avgörande skeden i svensk historia. I dagens opinionssamhälle är statschefen utan reella maktbefogenheter helt beroende av utbrett stöd bland svenska folket för monarkins fortlevnad. Noter 1 Svarsmönstret för olika grupper är också detsamma för frågan införa republik i Sverige, även om nivåerna är något högre för republikanerna och lägre för monarkisterna. 2 Balansmåttet anger andelen mycket och ganska stort förtroende minus andelen ganska och mycket litet förtroende. 3 Minskningen motsvarar 8 procentenheter, då balansmåttet kan gå från +100 till -100. 4 Fil dr Martin Brothén har välvilligt ställt materialet till artikelförfattarens förfogande. Referenser Back, P-E och Fredriksson, G (1966), Republiken Sverige. Prisma. Verdandi debatt. Berg Eriksen, T (1999), Kan Sverige bli mer demokratiskt? Dagens Nyheter 1999-05-27. Brothén, M (2004), Förtroendet för riksdagen 2003, Resultat från forskningsprojektet Bilder av riksdagen medborgare och riksdagsledamöter i den representativa demokratin, presenterade vid SOM-institutets seminarium tisdagen den 30 mars 2004 samt kompletterande material. Dagens Nyheter, 2004-02-14. dn.se/kungen Heckscher, G (1963), Trygga folkstyret. Bokförlaget medborgarskolan. Herlitz, N (1963), 1969 års regeringsform? Kommentarer till författningsutredningens förslag. Norstedts. Herlitz, N (1966), Statschefens ställning. Svenska Dagbladet 1966-04-07. 181

Lennart Nilsson Holmberg, E och Stjernquist, N (1980), Grundlagarna med tillhörande författningar. P A Norstedt & Söner förlag. Holmberg, S och Weibull, L (2004), Samlande förtroende. I Holmberg, S och Weibull, L (red), Ju mer vi är tillsammans. SOM-rapport nr 34. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet. Jonsrud, K O (1996), Monarki og egalitaere verdier et paradox? En studie av monarkins legitimitet i det norske samfunn. Hovedoppgave i statsvitenskap. Institutt for sociologi og statsvitenskap. Norsk teknisk-naturvitenskapelige universitet. Listhaug, O (1993), Politikk og samfunn. I Alstad, B (red) Norske meninger 1946-93. Bind 1. Soreidgrend: Sigma forlag. Nilsson, L (1996), Svenska folket och monarkin. I Holmberg, S och Weibull, L (red), Mitt i nittiotalet, SOM-rapport nr 16. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet. Nilsson, L (2000), Fortsatt starkt stöd för monarkin. I Holmberg, S och Weibull, L (red), Det nya Samhället. SOM-rapport nr 24. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet. Petersson, O (1978), Valundersökningar. Rapport 3. Valundersökning 1976. Teknisk rapport. SCB. Petersson, O (2004), Kungens kompetens måste ifrågasättas, Dagens Nyheter 2004-02-17. SOU 2000:1, En uthållig demokrati. Politik och folkstyrelse på 2000-talet. Demokratiutredningens slutbetänkande. Sifo, Dagens Nyheter, 2004-02-14. Stjernquist, N (1971), Grundlagberedningskompromiss i statschefsfrågan. Statsvetenskaplig tidskrift 1971. Tingsten, H (1964), Skall kungamakten stärkas? Kritik av författningsförslaget. Aldus aktuellt. Weibull, L (2001), Förtroende för samhället både högt och lågt. I JMG granskaren. Journalist 2000. Göteborg: Centrum för granskning av journalistik och medier vid Göteborgs universitet. 182