Sågverk och dess miljöpåverkan Inledning En stor del utav Sverige består av skog, och varje år avverkas cirka 80 miljoner kubikmeter (Skogsindustrierna, 2011). Hälften av den avverkade skogen brukas inom sågverksindustrin (Naturvårdsverket, 2010). På grund av detta har sågverksindustrin potential att vara en stor utsläppskälla av föroreningar till vår natur. Syfte Syftet med projektet är att undersöka hur sågverk i Sverige är uppbyggda, vilken miljöpåverkan som kan uppstå vid produktion av virke samt på vilket sätt sågverk förhåller sig till lagar och riktlinjer. Potentiella förbättringsmöjligheter för att minska en eventuell miljöpåverkan ska även tas i beaktande. Metod Ett besök kommer att göras på ett sågverk för att se hur produktionen ser ut samt vilken typ av miljöfarlig verksamhet som bedrivs. För att få en inblick i sågverksindustrin kommer en enklare litteraturstudie att genomföras. Denna studie kommer underlätta vid besöket på sågverket. Inför besöket kommer frågor sammanställas och det med hjälp av kunskap från litteraturstudien. Sågverket som ska besökas är Holmsunds sågverk som tillhör koncernen SCA timber och är beläget i Umeå kommun. Sågverket har sammanlagt 46 anställda och har en kapacitet på ca 100 000 kubikmeter/år. Den råvara man använder sig av är Norrländsk furu. Resultat Verksamheten Ett sågverk är en industri som masstillverkar träprodukter genom uppsågning av timmerstockar. Storleken på sågverk i Sverige tenderar till att öka medan antalet blir mindre. Framtiden lutar åt att sågverken kommer att ägna sig åt ett enda trädslag. 38 miljoner m 3 gran och tall förbrukades år 2008 och framställningen av trävaror var 17,5 miljoner m 3 sågad vara, de vill säga 46%. De mesta av barken nyttjas till uppvärmning inom själva verksamheten. Biprodukter används som flis av massindustrin och övriga restprodukter används framförallt till bränsle för privata hus och fastigheters uppvärmning. Antal anställda på sågverken varierar beroende på produktionens storlek, antal processer samt omfattningen av automatisering. Vid sågverk som producerar 100 000 m 3 sågat virke per år är det i snitt 30-35 anställda personer(naturvårdsverket, 2010).
Processbeskrivning I första steget av processen tas timmer emot samt sorteras i olika storleksklasser vilket görs per automatik. Stockarna lagras sedan i ett timmerlager som med fördel sker på en hård mark. För att trät inte skall torka ut behöver det bevattnas. På grund av risk för överbevattning regleras vattenförbrukningen, på så sätt minskar risken att föroreningar sprids till mark och vatten. Genom att cirkulera vattnet minskar vattenförbrukningen. Det är viktigt att vattnet har en konstant cirkulation för att på så sätt undivka uppkomst av svampar och bakterier. Efter denna process barkas timmerstockarna för att sedan sågas. Sågningen optimeras för att få ut en så stor del sågat virke som möjligt. Plankor och sidobräder råsorteras och klassas efter kvalitet. Nästa process handlar om att torka virket till önskad fukthalt. Det finns två olika huvudmetoder för att torka virke, kammartork samt vandringstork. Kammartorken fungerar som en ugn, där ett parti virke får torka samtidigt. I en vandringstork går virket på löpande band genom torken. För att säkerställa att säkerställa en optimal torkning ströas virket. Ströning innebär att ett stör, de vill säga en liten träbit, läggs mellan varje lager virke, för att på så sätt skapa utrymme där luft kan cirkulera (Holmsunds sågverk, muntl.). Torkningen är den mest energiintensiva processen och tar flera dagar. Det är därför vanligt att sågverkan har en egen värmepanna för att förse torkanläggningen med värme. Värmepannan eldas oftas med bark och övriga biprodukter från produktionen.virket hållbarhetssorteras sedan efter kvalitet vilket ökar förädlingsvärdet. Denna del i processen avslutas med emballering och paketering (Naturvårdsverket, 2010). Egenkontroll Miljöfarliga verksamheter delas in, beroende på vilken verksamhet som bedrivs samt omfattningen av denna, i A-, B- och C- anläggningar. För att bedriva en A eller B klassad verksamhet krävs tillstånd. Tillstånd för A- verksamhet prövas av miljödomstolen, B- verksamhet prövas av länsstyrelsen. C-verksamhet kräver endast anmälan till den kommunala nämnden. Sågverk klassas som B-anläggning om produktionen överstiger 70 000 kubikmeter per kalenderår, om produktionen ligger mellan 6 000 70 000 kubikmeter klassas den som C- anläggning (Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd). Då sågverk klassas som miljöfarlig verksamhet samt omfattas av miljöbalken (1998:808) finns krav på egenkontroll. Det är verksamhetsutövare som ansvar över att egenkontrollen i den gällande verksamheten fungerar tillfredsställande. Själva syftet med egenkontrollen är att ge verksamhetsutövaren kunskap om vilka risker och miljöpåverkan som finns i dennes verksamhet. Förutom större kunskap om verksamheten leder även egenkontrollen till att verksamhetsutövaren får större uppsikt över sin verksamhet. I egenkontrollen ska det enligt 5 Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll, gå att finna rutiner för hur man kontinuerligt kontrollerar att bland annat utrustning för drift är i bra skick. Genom att man ser till att ha bra fungerande rutiner för bland annat god reservdelshållning samt god reparationsberedskap kan man minska risken för olägenheters uppkomst. Verksamhetsutövaren skall också se till att det finns ett system för att
upptäcka brister samt rutiner för hur dessa brister ska hanteras. Enligt 4 i den tidigare nämnda förordningen, har verksamhetsutövaren en skyldighet att i egenkontrollen fastställa och dokumentera hur det organisatoriska ansvaret är fördelat. Genom att kontinuerligt kontrollera anläggningen där verksamheten är stationerad kan man upptäcka diverse driftstörningar som kan uppstå. Det är verksamhetsutövaren som bestämmer hur ofta dessa kontroller skall genomföras samt omfattningen utav dem. Då verksamhetsutövaren sedan utvärderar resultatet från dessa kontroller kan han/hon ta fram åtgärder för att förbättra verksamheten. Enligt 6 i förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll, skall verksamhetsutövaren omgående rapportera till gällande tillsynsmyndighet om något inträffat som kan vara till olägenhet för människors hälsa eller miljön. Om en sådan händelse inträffar är det viktigt att verksamhetsutövaren utreder händelsen och vidtar åtgärder för att förhindra att det skall hända igen (Naturvårdsverket, 2010). Tillsyn Större sågverk klassas som en B-anläggning vilket betyder att man är tvungen att söka tillstånd för att få bedriva en sådan verksamhet. Tillsynsmyndighet för B-anläggningar är Länsstyrelsen. Dock kan Länsstyrelsen lämna över ansvaret för tillsyn till beröd kommun. (Länsstyrelsen Värmland, 2011). Buller Vid så gott som alla moment inom sågverksprocessen uppstår buller, en del kontinuerligt och en del tillfälligt. Vibrationer kan även förekomma men detta främst vid användning av äldre ramsågar som idag sällan används. Om det finns bebyggelse i den omedelbara närheten kan följande moment och processer upplevas som störande: Virkesintag, Strömmottagare, ovarsam flislastning, gnisslande klosstransportörer, timmerintag/sortering, satsning av torkar, varningssignaler från lastbilar, fläktljud, reparationsarbeten. Kontinuerligt buller kommer från: Virkestorkning, luft- och rökgasfläktar, fläktar och cykloner, maskiner för processer som barkning, rotreducering, sortering justering. Tillfälligt buller kommer från: Både interna samt transporter till och från sågverket, flistuggar som arbetar växelvis, krossanordningar för städbart som arbetar växelvis och reparationsarbeten. Kortvarigt buller kommer från: Timmersortering, vändbord, lastning och lossning av varor, säkerhetsventiler på pannor (Naturvårdsverket, 2010).
Utsläpp till mark och vatten Vid bevattning av timmer renas vanligtvis inte vattnet utan cirkuleras, vatten fylls på varefter vattnet i systemet avdunstar. Klimatstyrd bevattning med cirkulation av vattnet leder vanligtvis inte till några stora utsläpp, däremot kan mindre utsläpp ske vid tömning av vattenbassäng eller bräddning vid skyfall. Bräddning vid skyfall kan undvikas genom att ha en god marginal i bassängerna. Vid skyfall stängs bevattningen av automatiskt. Vid landlagring bör fosfor vara den parameter som är viktigast att beakta, en stor del av fosforn är fosfatfosfor. Sjölagring av virke är idag ovanligt men kan dock bli nödvändigt vid exempelvis naturkatastrofer. I samband med stormen Gudrun 2005 förekom sjölagring i Kisalsjön åren 2005-2006. Det har påvisats att det då skedde en snabb urlakning av näringsämnen och organisk substans som ledde till syretärning och förhöjda fosforhalter. Under sommaren och hösten 2005 utgjorde fosfatfosfor 60% av totalfosforn i sjön. När timret togs upp ur sjön 2006 avtog effekterna snabbt och år 2007 och 2008 var syrehalterna åter normala. Vid sjölagringen i Kisalsjön 2005-2006 buntades timret ihop med stålband vilket ledde till att en mycket liten del av barken från timret lossnade eftersom skavning mellan stockar i mångt och mycket eliminerades. Vid tidigare timmerlagring lades enskilda stockar i sjön vilket ledde till mycket större barktillskott. Vid lagring av bark och spån avdunstar merparten av den nederbörd som absorberas av barken/spånet, därav blir det inte fråga om några stora mängder lakvatten. Risken för självantändning kan vara ett större problem än risken för problem med lakvatten. När man torkar virke med kondensatorteknik får man ett kondensat med lågt ph-värde som kan innehålla höga halter av syreförbrukande ämnen. Kondensat kan även uppstå vid energiåtervinning från vandrings- och kammartorkar. Mängden kondensat kan uppgå till några tiotal m 3 /år men man saknar omfattande kunskaper om dessa kondensat. Avloppsvatten från tvättning och diskning av limutrustning från processer som fingerskavning och/eller fogning kan vara förorenat av fenoler, formaldehyd och hartsrester. Hur man tar hand om detta avfall beror på limsorten man använder. Förutom ovanstående risker kan mark- och dagvatten på grund av ovarsam kemikaliehantering kontamineras av diverse kemikalier. I anslutning till transportband kan det finnas rester av smörjoljor och föroreningar kan finnas vid tankplatser och verkstäder mm (Naturvårdsverket, (Naturvårdsverket, 2010). Utsläpp till luft Värmeproduktion till torkning och övrig uppvärmning sker så gott som undantagslöst med biobränsle från sågverken. Denna förbränning ger utsläpp av bland annat stoft, NOx, CO och CO2. Emissioner av kväveoxider är beroende av bland annat förbränningsteknik bränslekvalitet. Vid sönderdelning(spån och flis) samt vid virkestorkning avgår flyktiska organiska ämnen så som terpener. Vid virkestorkningen är utsläppen i storleksordningen 1 kg från fur och 0,1 kg från gran räknat per m 3 sågad och torkad vara. Dessa utsläpp kan ge upphov till lukt men detta är
dock inte vanligt vid de torktemperaturer som råder. Terpener bidrar i viss mån till bildning av marknära ozon. Hyvling och kapning av torrt material kan förorsaka damning. Hantering av biprodukter kan också ge upphov till damning inom sågverkstomten vilket främst är ett internt problem men kan även vara en extern störning om bostäder ligger mycket nära sågverket. Olika efterbehandlingsmoment som t.ex. limning kan leda till utsläpp av lösningsmedel beroende på vilken limtyp man använder. Transporter, interna likväl som in- och uttransporter släpper ut avgaser och leder till damning (Naturvårdsverket, 2010). Avfall Avfall består i största del av städbark som inte kan upparbetas till bränsle och aska som inte kan återföras till skogsbruk. I bevattningsbassänger bildas slam som avvattnats och tidigare deponerats. Idag är det förbjudet att deponera organiskt material vilket medför att slammet måste tas om hand på annat vis, t.ex. avvattning och kompostering. Andra exempel på avfall är kemikalierester, spillolja, emballage, lysrör med mera (Naturvårdsverket, 2010). Utsläpp av kemikalier Tidigare var det relativt vanligt att doppa/bespruta virket för att undvika uppkomst av blånadssvamp. Doppning pågick som mest mellan 1950-1970 men har i viss mån pågått ända fram till 1990-talet. Idag används inte metoden. Var man främst kan finna föroreningar är i anslutning till doppkar (besprutningsplatser, transportvägar, lagringsplatser och barkdeponier där rester och slam hamnat. Olika kemikalier har använts vid doppning men vanligast förekommande var klorfenolpreparat som förbjöds årsskiftet 1977/1978. Dessa preparat kunde vara förorenade med dioxiner. Fluorid- och kvicksilverbaserade preparat har också använts vid doppning. Efter förbudet av klorfenolbaserade preparaten användes diverse organiska ämnen. I vissa fall är sågverk kombinerade med impregneringsanläggningar som också kan vara en källa till föroreningar. Föroreningar förekommer oftast vid impregneringsplatsen men även på transportvägar, lagringsplatser, och barkdeponier. Ämnen som förekommer efter tryckimpregnering är arsenik, koppar, krom, zink, kreosot, ammoniumalkaliska kopparföreningar, organiska tennföreningar och organiska fungicider. Lagrat virke har ibland behandlats mot skadeinsekter, kemikalier som främst användes var då DDT, DDD, DDE och lindan. Föroreningar i mark kan påverka ett sågverks möjlighet att utöka verksamheten (Naturvårdsverket, 2010).
Resultat Processen vid Holmsunds sågverk skiljer sig inte nämnvärt från den generella sågverksverksamheten. Den största skillnaden är att Holmsunds sågverk inte har någon impregnering. Förutom olja i maskiner används inte några kemikalier vilket minskar sågverkets miljöpåverkan. För att minska mängden olja vid läckage är oljenivåvakter installerade i maskiner som använder sig av hydraulik. Dessa stänger tillförseln av olja när den sjunkit till en viss nivå, dock hinner det läka ut cirka 10-20 liter innan flödet stryps. För att absorbera oljan används sågspån som sedan eldas upp i den egna värmepannan, vilket leder till utsläpp av koldioxid, svavel- och kväveföreningar (Energimyndigheten, 2011 ). Den främsta miljöpåverkan kommer från bevattningsvattnet som går ut orenat i Umeälv för att sedan gå vidare till havet. Enligt företaget har man dispens för detta men enligt tillsynsmyndigheten, i detta fall kommunen, finns ingen dispens utfärdad. Man försöker hålla bevattningen på låg nivå för att minska utsläppen. Då det inte förekommer några kemikalier på området släpps dagvattnet ut till det kommunala dagvattennätet. En annan del av processen som påverkar miljön är förbränningspannan som bidrar till utsläpp av luftföroreningar, exempelvis stoft, NOx, SOx och CO2. I förbränningspannan eldas bark från timret, detta betyder att anläggningen är självförsörjande sett till värme. I sågverkets senaste miljörapport från 2007 finns inte angivet några halter av utsläpp gällande svavel, NO x och CO 2. Detta beror på att värmepannan ägdes av Umeå energi 1998-2008. Till skillnad från NOx är damning främst ett problem ur hälsoskyddssynpunkt. Problem med damm utomhus uppstår då spån lagras på hög och transporteras via vinden till närliggande bostadsområden. Damningen inomhus kan ses som ett arbetsmiljöproblem. För att komma till bukt med detta har ny ventilation och fläktar installerats. Där plankorna paketeras är virket så pass torrt att det bildas små dammpartiklar vilket inte är hälsosamt. Detta har man löst genom att installera en luftfuktare. Enligt SCA görs regelbundna luftmätningar och i dagsläget ligger värdena på en godtagbar nivå. I ett område är dock värdena för höga och därför planeras en installation av en spånsug inom en snar framtid. Holmsunds sågverk har vidtagit en del åtgärder för att minska miljöbelastningen bland annat genom en egen miljöstation där man sorterar exempelvis papper, plast, sprayburkar med mera. Biprodukter från processen, det vill säga spån och flis, skickas till pappersbruket i Obbola för att där användas i deras process. Hela SCA-koncernen, där Holmsunds sågverk ingår, tillämpar ett elledningssystem (ELS) för att minska energiförbrukningen vilket indirekt leder till ökad miljömedvetenhet hos de anställda. ELS bygger till största del på sunt bondförnuft som att till exempel släcka lampor i rum man inte vistas i. Holmsunds sågverk jobbar ständigt med bullerfrågor och de senaste åren har man vidtagit en del åtgärder för att minska ljudnivån. Bland annat har de tidigare kedjehjulen i järn bytts ut mot gummi, samt att man har planer att installera bullerhuvar över två transportörer. Bullermätningar görs varje år på sågverksområdet samt på platser runt om i Holmsund, dessa mätningarna utförs av ett externt företag.
Diskussion Som de andra flesta sågverk brottas också Holmsund med bullerproblem. Dock jobbar man mycket med att försöka minska bullernivåerna bland annat genom att byta ut kedjehjulen i järn till gummi, denna åtgärd har lett till lägre ljudnivåer. Att ljudnivån sänkts vet man tack vare de årliga bullermätningarna, men hur höga ljudnivåerna från sågverket är vet vi inte då vi inte fått tagit del av några mätvärden, samt att det inte stod något i miljörapporten vi fått ut. Angående miljörapporten hade det varit önskvärt att ta del av en ny och utförligare version, den vi fick ta del av var från 2007 och innehöll ej mätvärden. Om vi fått ta del av en aktuell och komplett miljörapport hade det underlättat arbetet med att jämföra mätvärden mot gällande gränsvärden. Anledningen till att rapporten från 2007 ändå användes beror på att ingen nyare rapport finns att tillgå, vilket är anmärkningsvärt då en miljörapport skall lämnas in varje år. Holmsunds sågverk har förutom att minska ljudnivåerna också vidtagit andra åtgärder som lett till minskad miljöpåverkan. Bland annat har man installerat oljenivåvakter i de hydrauliska maskinerna, dessa vakter stryper oljeflödet då nivån nått en viss nivå. Det som kan ses negativt med detta är att det hinner läka ut 10-20 liter innan flödet stryps, samt att man eldar upp sågspån som används som absorbent till oljan, vilket leder till en ökad växthuseffekt. Istället för att elda upp oljan borde sågverket se över om det finns andra mer miljövänliga lösningar att tillgå, men dessa lösningar är kanske inte ekonomiskt försvarbara i Holmsunds fall. De två stora punktutsläppen från Holmsunds sågverk som påverkar miljön negativt är förbränningspannan samt utsläpp av bevattningvatten till Umeälv. Den negativa miljöpåverkan från förbränningspannan beror på att det vid förbränning utav bark, spån och flis bildas bland annat stoft, NOx, SOx och CO2. Enligt ansvariga vid sågverket ligger utsläppshalterna av NOx på en godkänd nivå, hur stor halt denna nivå innebär är dock svårt att veta då det inte framkom i sågverkets senaste miljörapport. Om det nu skulle visa sig att halterna av NOx är höga skulle sågverket kunna installera någon form av rökgasrening. Den andra stora källan till sågverkets negativa miljöpåverkan är som tidigare nämnt utsläpp av orenat bevattningsvatten till Umeälv som går vidare till havet. Vid kontakt med kommunen framkom att man inte har någon dispens för att släppa ut orenat vatten till älven, vilket Holmsunds sågverk säger sig ha. För att förbättra vattenanvändningen samt minska utsläppen kan en lämplig åtgärd vara att installera ett recirkulationssystem. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att sågverks största påverkan på miljö och hälsa beror på utsläpp av näringsämnen till omgivande sjöar och vattendrag, luftföroreningar från värmepannor, buller från olika delar av verksamheten samt damm. Det är svårt att dra några slutsatser om hur Holmsunds sågverk förhåller sig till lagar och riktlinjer eftersom vi inte haft tillgång till någon fullständig miljörapport.
Referenslista Länsstyrelsen Värmland, miljö och klimat: http://www.lansstyrelsen.se/varmland/sv/miljooch-klimat/verksamheter-med-miljopaverkan/fororenade-omraden/pages/tillsyn.aspx 2011-12- 10 Energimyndigheten, hushåll: http://energimyndigheten.se/sv/hushall/din-uppvarmning/olja/ 2012-01-13 Naturvårdsverket. Sågverk, Fakta om branschen och dess miljöpåverkan, Utgåva 1 2010: http://www.naturvardsverket.se/documents/publikationer/978-91-620-8479-0.pdf, 2011-12-05 Skogindustrierna: http://www.skogsindustrierna.org/web/skog_2.aspx, uppdaterad 2011-07- 06, hämtad 2012-01-18