1 (5) Justitiedepartementet SN Dnr 223/2007 Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt 103 33 STOCKHOLM 2007-12-12 Remissyttrande Betänkandet En starkare företagsinteckning (SOU 2007:71) Föreningen Svenskt Näringsliv har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade betänkande och vill med anledning härav anföra följande. Sammanfattning Svenskt Näringsliv avstyrker utredningens förslag att företagsinteckningen skall vara en allmän förmånsrätt som gäller i 75 procent av inteckningsunderlagets värde och att inteckningsunderlaget skall bestå av all gäldenärens egendom. Vår bedömning är att förslaget inte kommer att medföra att de negativa konsekvenserna för kreditförsörjningen som förmånsrättsreformen år 2003 ledde till undanröjs. Vi vill därför i stället ha en skyndsam återgång till 100 procent och även en återgång till särskild förmånsrätt för företagsinteckningar. Svenskt Näringsliv tillstyrker utredningens förslag att statens förmånsrätt avseende återkrav för utbetald lönegaranti skall avskaffas. Förslaget om en starkare företagsinteckning Förmånsrättsreglernas utformning har under en lång tid varit en fråga som prioriterats högt av Svenskt Näringsliv och som engagerat många av våra medlemsföretag. Förmånsrättsreformen Förmånsrättsreformen innebar bland annat att företagshypotekets (numera: företagsinteckningens) värde försämrades; blev en allmän förmånsrätt som gäller i 55 procent av inteckningsunderlagets värde. Redan innan riksdagen fattade beslut härom framförde vi, genom
2 (5) våra dåvarande organisationer Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen, farhågor för att detta skulle påverka kreditgivningen till företag negativt. Vi bedömde dessa farhågor som så allvarliga att vi, när vi inte fick gehör för kravet på en ordentlig konsekvensanalys av förslaget innan beslut, sade nej till hela förslaget, trots att det fanns delar av det som var bra. Under åren som gått har tyvärr våra farhågor besannats. De nya förmånsrättsreglerna har medfört negativa konsekvenser för företags kapitalförsörjning. Att så varit fallit framgår av den undersökning som vi lät utföra 2004, liksom av de utvärderingar av förmånsrättsreformens effekter som Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, gjort på regeringens uppdrag. I ITPS slutrapport i augusti 2007 konstateras att reformen lett till att företagarna har fått högre finansieringskostnader och ökade svårigheter att belåna säkerheter. Detta till följd av att bankerna omprövat krediter och att de nya krediterna oftast inneburit ett ökat personligt risktagande för företagarna i form av privat borgen eller privata pantsättningar samt att bankerna numera i ökad utsträckning använder leasing och factoring som säkerhet i stället för eller som komplement till företagsinteckning; säkerheter som är dyrare för företagarna. Det innebär också att fler tillgångar är föremål för separationsrätter, vilket i en insolvenssituation försvårar rekonstruktioner och medför en ökad risk för att verksamheten måste avvecklas med kapitalförstöring som följd. Utifrån ett företagsperspektiv är de negativa effekterna på kapitalförsörjningen omfattande och motverkar möjligheterna att utveckla företagande i olika regioner i Sverige. Detta är särskilt tydligt i glesbygdsområden i Norrland, menar ITPS. Som utredningen konstaterar (sid 105 i betänkandet) är den kanske tyngsta invändningen mot att företagsinteckningen enbart gäller i en värdemässig procentandel av inteckningsunderlaget att företag inte till fullo kan utnyttja sin egendom som säkerhetsunderlag. Resterande underlag kan ofta inte heller utnyttjas som säkerhet för kredit i annan ordning. Det innebär att en viss del av företagets egendom inte alls kan användas som säkerhet. ITPS slutsats (sid 125 i rapporten) att reformen inte lyckats med att skapa en effektivare kreditgivning, utan att kapitalförsörjningen för flertalet företag har försämrats, stödjer vår uppfattning. Utredningens bedömning av ITPS rapporter Utredningens bedömning är dock att ITPS rapporter inte utgör grund för att påstå att förmånsrättsreformen har haft någon mer betydande påverkan på möjligheterna för små och medelstora företag att erhålla bankkrediter eller på bankernas förhållningssätt vid kreditgivning, och anger att denna bedömning bekräftas av de kontakter utredningen haft med olika myndigheter och intresseorganisationer (sid 121f). Svenskt Näringsliv delar inte denna bedömning och förstår inte hur utredningen kan komma till den. ITPS slutsats (sid 129 i rapporten) är klar: bankenkäten bekräftar bilden av att förmånsrättsreformen varit negativ för små och medelstora företags kapitalförsörjning. Tendenserna är tydliga utifrån dessa data. Dessa resultat stöds även av undersökningen av företagens kapitalstruktur... De negativa effekterna på företagens kapitalförsörjning kvarstår och underskattas troligtvis på grund av konjunkturella faktorer. Förväntade positiva effekter har i stora delar uteblivit med avseende på att påverka kreditgivare och inblandade aktörer vid insolvens.
3 (5) Utredningen poängterar (sid 114) att enligt ITPS bankenkät har endast sju procent av de tillfrågade bankerna uppgett att de i mycket större utsträckning än före reformen ställer krav på säkerheter eller kapitalinsatser. Man väljer då att bara betona den del som visar störst förändring. Hela bilden visar att det är så många som 57 procent av bankerna som svarat att de gör det i mycket större eller i lite större utsträckning än tidigare (sid 113). Vidare menar utredningen att det inte framgår att de ökade kraven innebär att det har ställts krav på andra säkerheter än företagsinteckning. Detta är ett märkligt påstående med hänsyn till att det enligt ITPS-rapporten (sid 65) bl a är företag med företagsinteckning som fått ökade krav på sig och då måste rimligtvis kravet avse annan säkerhet än företagsinteckning. Utredningens bedömning är att det är en relativt liten andel av företagen som har fått sina krediter omprövade till följd av förmånsrättsreformen, inte fler än 12 procent av företagen. Som ITPS konstaterar i sin rapport (sid 129) kan det vara så många som mellan 90 000 180 000 företag som drabbats av förmånsrättsreformen om man tar hänsyn till hela företagspopulationen. Riksdagsbeslutet 2006 och utredningens direktiv De direktiv utredningen haft vad gäller företagsinteckningen var att föreslå en förstärkning av förmånsrätten, vilket utredningen också gjort genom sitt förslag om en höjning av procenten från 55 till 75 procent. I det bakomliggande riksdagsbeslutet i mars 2006 - varigenom en (m), (fp), (kd) och (c)-reservation bifölls med stöd av (mp) - gavs dock regeringen i uppdrag att skyndsamt återkomma med förslag till en proposition om en återgång av företagsinteckningens värde från nuvarande 55 % till 100 %. Riksdagsbeslutet efterfrågade således i likhet med Svenskt Näringsliv en återgång till 100 procent. Även ITPS föreslog i sina båda rapporter att riksdag och regering borde överväga att gå tillbaka till den gamla nivån på 100 procent av företagsinteckningens värde. Detta var också vad ITPS förespråkade på Justitiedepartementets hearing i förra månaden. Då betonade ITPS vikten av att undvika partiella ändringar eftersom dribblandet med procent inte har förankring i verklighetens kreditgivning och därför inte ger någon större effekt. Utredningens bedömningar och slutsatser Svenskt Näringsliv delar utredningens bedömning att en särskild förmånsrätt är att föredra ur ett kreditgivningsperspektiv (avsnitt 5.4). Utredningens tillvägagångssätt att bedöma komponenterna i företagsinteckningen - allmän eller särskild förmånsrätt, vilken egendom som skall omfattas, om enbart en procentuell andel skall ge förmånsrätt - var för sig och därefter väga dem samman är problematiskt. Svenskt Näringsliv ifrågasätter några av de slutsatser utredningen drar. Det gäller exempelvis när utredningen (sid 89) finner att det ur ett utsökningsrättsligt perspektiv är betydande nackdelar med att utforma företagsinteckningen som en särskild förmånsrätt. Främst dessa nackdelar anser utredningen vid sin sammanvägning tala mot en särskild förmånsrätt. Detta trots att utredningen konstaterar (sid 89) att det utsökningsrättsligt är enklare att hantera en ordning där inteckningsunderlaget består av vissa särskilt bestämda egendomsslag (som t ex det äldre företagshypoteket, som ju hade särskild förmånsrätt). Slutsatsen av detta resonemang borde enligt Svenskt Näringsliv bli den motsatta, d v s att återgå till särskild förmånsrätt med ett begränsat inteckningsunderlag.
4 (5) Ett annat exempel är utredningens slutsats (sid 98) att en begränsning av inteckningsunderlaget till vissa egendomsslag i de flesta fall är en nackdel ur såväl ett kreditgivningssom insolvensperspektiv. För det första konstaterar utredningen (sid 97) att den nackdel som skilda egendomsmassor innebär ur kreditgivningssynpunkt uppenbarligen inte ansågs vara en betydande nackdel under tiden företagshypoteket gällde. Tvärtom ansåg kreditgivarna överlag företagshypoteket vara en värdefull säkerhet. Den nackdel ur kreditgivningssynpunkt som utredningen finner torde således enbart vara teoretisk. För det andra säger utredningen att denna nackdel avsevärt skulle kunna mildras, kanske även elimineras, om man från underlaget skulle undanta enbart sådan egendom (t ex fast egendom) som kan pantsättas separat eller på annat sätt utgöra underlag för säkerhet i annan ordning. Något sådant förslag läggs emellertid inte och inte heller anges varför utredningen avstår från att pröva en sådan ordning. För det tredje synes utredningens resonemang om strävandena att minska klasskillnaderna borgenärerna emellan (sid 98) inte ha sin grund i frågan om inteckningsunderlaget bör begränsas till vissa egendomsslag, utan snarare till frågan om förmånsrätt eller inte. Utredningens slutsats att det är en nackdel ur ett insolvensperspektiv om företagsinteckningen enbart gäller i viss slags egendom, oavsett om förmånsrätten är allmän eller särskild (sid 99), går inte ihop med utredningens slutsats vid dess samlade bedömning att företagsinteckningen ur ett insolvensperspektiv under alla förhållanden borde gälla i enbart en på något sätt begränsad del av säkerhetsunderlaget (sid 121). EU:s insolvensförordning Olika uppfattningar finns om huruvida den svenska företagsinteckningen omfattas av artikel 5 i EU:s insolvensförordning. Vissa hävdar att den omständigheten att företagsinteckningen numera har allmän förmånsrätt gör att den - till skillnad mot det tidigare företagshypoteket - inte utgör ett för innehavaren av företagsinteckningen sakrättsligt skyddat anspråk. I så fall skulle innehavaren i vissa fall vara oskyddad i en insolvenssituation. Med företagens ökade globalisering och när kapitalet blir allt mer internationellt ökar också betydelsen av att regelverken kan hantera gränsöverskridande situationer så att inte svenska företag och banker missgynnas i förhållande till andra länders företag och banker. Svenskt Näringsliv anser att den nuvarande osäkerheten av om en företagsinteckning omfattas av artikel 5 i insolvensförordningen är olycklig och allvarlig, och att detta utgör ett starkt skäl för att återgå till särskild förmånsrätt för företagsinteckningar. Svenskt Näringslivs slutsats Utredningen redovisar inte något underlag till stöd för att en höjning till 75 procent skulle förbättra företagens kreditförsörjning, utan det förefaller vara uppskattningar. Som sagts tidigare anser Svenskt Näringsliv att utredningens förslag om en höjning av enbart procenten inte kommer att förändra bankernas kreditgivning. Denna bedömning delas av ITPS utredare. Förslaget kommer därför inte att medföra att de negativa konsekvenserna för kreditförsörjningen som förmånsrättsreformen ledde till undanröjs. De positiva effekter som förmånsrättsreformen lett till är enligt ITPS att ett flertal banker gör tätare uppföljningar och har ökat fokus på företagens lönsamhet. Fler oprioriterade borgenärer (mest mindre företag) har fått utdelning i konkurs efter införandet av reformen.
5 (5) Svenskt Näringsliv delar ITPS bedömning (rapporten sid 129) att de negativa effekterna av reformen överväger de positiva. Nackdelarna för företagens kreditförsörjning som de nuvarande reglerna inneburit uppvägs inte på långa vägar av de små positiva effekter som reformen haft. Vi vill därför ha en återgång till 100 procent och även en återgång till särskild förmånsrätt för företagsinteckningar. Vår bedömning är att en sådan återgång kan ske utan ytterligare utredning. Förslaget om avskaffande av statens förmånsrätt för utbetald lönegaranti Utredningen föreslår att statens förmånsrätt avseende återkrav av utbetald lönegaranti skall avskaffas. Förslaget innebär att utdelningen till oprioriterade borgenärer i konkurs kommer att öka. Även om statens fordran blir en oprioriterad fordran och staten således blir en av de oprioriterade borgenärerna, är åtgärder som - utan att försämra företagsinteckningens förmånsrätt - kan stärka leverantörers och andra oprioriterade borgenärers ställning i konkurs positiva. Svenskt Näringsliv tillstyrker därför förslaget. Regeringen har i beräkningarna av statsbudgeten beaktat den kostnadsökning för åren 2008-2010 som förslaget innebär för staten. Det är företagen som genom inbetalningar av arbetsgivaravgifter står för merparten av intäkterna till lönegarantisystemet. Vi motsätter oss bestämt att arbetsgivaravgifterna höjs framöver för att finansiera förslaget. Övergångsregler Utredningen föreslår att äldre regler skall gälla för företagsinteckningar som upplåtits som säkerhet före ikraftträdandet. Svenskt Näringsliv delar utredningen uppfattning att en motsatt ordning - inga övergångsregler alls - skulle innebära att kreditgivarens säkerhet stärks automatiskt utan att villkoren för krediten omförhandlas. För företagen är det därför ur ett kreditgivningsperspektiv bättre med de föreslagna övergångsreglerna eftersom de ger företag med företagsinteckningar möjlighet att omförhandla kreditvillkoren innan långivaren får den 75-procentiga säkerheten. En omförhandling av kreditvillkoren är därmed till fördel för kredittagaren. Förslaget till övergångsregler tillstyrks således. Utredningen har föreslagit att den avgörande tidpunkten bör vara när företagsinteckningen upplåts till säkerhet för ett lån, således inte när den registreras eller beviljas. Förslaget är logiskt men kan innebära praktiska problem i och med att det är ansökningsdatum (registreringsdatum) och inte upplåtelsedatum som registreras i företagsinteckningsregistret. För tredjeman är därmed den avgörande tidpunkten inte omedelbart synlig. FÖRENINGEN SVENSKT NÄRINGSLIV Göran Norén Anne Wigart