TYSTNADSPLIKT FÖR APOTEKSPERSONAL Sammanfattning Och såsom åtskilliga sjukdomar förefalla, vilka patienterna vilja hava dolda, och likväl av recepterna något fattas kan, varför det varit haver; alltså bör ingen uti apoteken giva någon kunskap därom, mycket mindre visa åt någon en annans medici recept, dem det icke angår, att därefter se. Apotekspersonalens tystnadsplikt enligt Kungl. Maj:ts medicinalordningar från 1688, vilken upphävdes 1971 i samband med bildandet av Apoteksbolaget AB. Vid apoteken gäller samma tystnadsplikt som inom hälso- och sjukvården. Huvudregeln är därför att uppgifter om kunderna (patienterna) omfattas av tystnadsplikt. Tystnadsplikten är dock inte absolut. Uppgifter får lämnas ut om det är helt klart att detta inte länder till men (skada) för kunden. Till följd härav kan uppgifter inte sällan lämnas till t.ex. hemvårdspersonal och anhöriga som behöver uppgifterna i vårdsyfte. Detsamma gäller uppgiftslämnande till läkare och sjukvårdsinrättningar då uppgifter behövs i vård och behandlingssyfte. Detta gäller dock inte integritetskänsliga sjukdomar och psykiska sjukdomar. Här kan man inte vara säker på att kunden vill att uppgiften lämnas vidare. Vidare gäller att tystnadsplikten bryts om kunden samtycker till att uppgifter lämnas ut. För att apoteket skall kunna genomföra sina uppgifter kan det bli nödvändigt att ta kontakt med läkare för att förhindra förväxling av medicin eller annan felexpediering. I nödsituationer d.v.s. då det föreligger fara för liv eller hälsa får tystnadsplikten vika. Om kunden motsätter sig att uppgifter lämnas får detta inte ske i andra fall än då uppgiftsskyldighet föreligger gentemot domstolar och andra myndigheter och i nödsituationer. Den som åsidosätter tystnadsplikten d.v.s. obehörigen lämnar ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikt kan tilldelas varning eller erinran av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Om kunden polisanmäler tystnadspliktsbrott kan detta leda till åtal och straff. Påföljden är böter. I ringa fall skall ej ske någon påföljd. Vid ett avsiktligt brott mot tystnadsplikten finns även möjlighet att döma till fängelse. Personal som inte omfattas av tystnadsplikten kan bli föremål för arbetsrättsliga åtgärder om de lämnar ut uppgifter på sådant sätt att detta skadar apotekets verksamhet. Om tystnadsplikten åsidosätts kan detta medföra skyldighet för Apoteket AB att betala skadestånd. I det följande ges en närmare redogörelse för reglerna om tystnadsplikt och tillämpningen av dessa regler. Patientsäkerhetslag Bestämmelser om skyldigheter, behörighets- och legitimationsregler, disciplinpåföljd, ansvarsbestämmelser m.m. för hälso- och sjukvårdspersonal finns i lagen (2010:659) Patientsäkerhetslagen (fortsättningsvis benämnd PSL). Den grundläggande bestämmelsen om tystnadsplikt finns i 6 kap. 12. Där stadgas följande. Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt
röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning. Personal som omfattas Vilka personer som är underkastade bestämmelserna 1 kap. 4. I 4 punkt 4 stadgas att lagen gäller för apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningarl Lagen gäller således för personal hos apoteken som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar. Den gäller alltså för all personal vars arbete kan påverka den medicinska säkerheten. Däremot gäller den inte för annan personal t.ex. städpersonal. Lagen gäller vid hantering av läkemedel, även de receptfria. Däremot gäller den inte för annan verksamhet vid apoteken, såsom försäljning av förbandsartiklar, kosmetika etc. Lagen gäller i motsvarande mån även personal som sysslar med utlämning av läkemedel vid annat utlämningsställe än apotek (apoteksombud). Tystnadsplikten För apotekspersonalen råder således enligt 6 kap. 12 förbud mot att obehörigen röja uppgifter om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Det är samma tystnadspliktsbestämmelser som gäller för hälso- och sjukvårdspersonal i privat tjänst såsom läkare, sjuksköterskor m.fl. Offentlig hälso- och sjukvård Bestämmelser om tystnadsplikt för personal inom den offentliga hälso- och sjukvården, d.v.s. den hälso- och sjukvård som bedrivs av myndigheter hos landsting och kommuner och i vissa fall även av statliga myndigheter, finns i sekretesslagen (2009:400). Av lagtekniska skäl har bestämmelserna i PSL utformats på annat sätt än motsvarande bestämmelser i sekretesslagen. Av förarbeten till lagstiftningen framgår emellertid att avsikten varit att i princip skapa en tystnadsplikt inom den privata hälso- och sjukvården som överensstämmer med den tystnadsplikt som råder inom den offentliga hälso- och sjukvården. Sjukhus, vårdcentraler och andra organ inom den offentliga hälso- och sjukvården är myndigheter eller ingår i en myndighetsorganisation. För personal inom offentlig hälsooch sjukvård gäller därför reglerna i sekretesslagen, vilken enbart reglerar tystnadsplikt vid myndigheter och vissa kommunala bolag. Den grundläggande sekretessbestämmelsen för den offentliga hälso- och sjukvården finns i 7 kap. 1 första meningen sekretesslagen. Där stadgas att sekretess gäller inom hälso- och sjukvård för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Härutöver finns ytterligare bestämmelser om sekretess inom den offentliga hälso- och sjukvården i 7 kap 1-3 och 6 sekretesslagen. Härav framgår att sekretess undantags-vis också gäller i förhållande till patienten själv. Det gäller uppgift om dennes hälsotill-stånd om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom. Vidare gäller sekretess beträffande innehållet i anmälningar eller upplysningar, som lämnats av enskilda personer, om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden om det kan antas att fara uppkommer för att
den som lämnat uppgiften eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sistnämnda regel är främst till för att skydda dem som lämnar uppgifter rörande psykiskt sjuka personer. Nämnda bestämmelser har i LYHS sin motsvarighet i 2 kap. 8 och 9. De torde dock i praktiken inte ha någon större betydelse för apoteken. I övrigt gäller att patienten får ta del av alla uppgifter inom hälso- och sjukvården som rör honom själv. Sekretesslagens bestämmelser om sekretess gäller förbud att lämna ut myndigheternas allmänna handlingar om innehållet i dessa är hemligt samt även i övrigt förbud att muntligen eller på annat sätt röja hemliga uppgifter (tystnadsplikt). Apoteken Apoteken är inte myndigheter. Bestämmelserna om allmänna handlingar gäller därför inte för dem. Eftersom det hos apoteken inte finns särskilda bestämmelser rörande utlämnande av handlingar används uttrycket tystnadsplikt såväl i fråga om förbud att muntligen röja uppgifter som att lämna ut handlingar t.ex. recept. Handlingar och uppgifter hos apoteken som omfattas av tystnadsplikten får med de undantag som beskrivs i det följande inte lämnas ut. Beträffande uppgifter och handlingar som inte omfattas av tystnadsplikt bedömer apoteket självt om det är lämpligt att lämna ut dessa eller inte. I vissa fall föreligger dock skyldighet att lämna uppgifter och handlingar till domstolar och andra myndigheter. (I PSL 6 kap. 15 ) Som tidigare sagts är syftet med bestämmelserna om tystnadsplikt i PSL att i princip skapa samma sekretess som enligt sekretesslagen råder för den offentliga hälso- och sjukvården. I det följande ges därför en redogörelse för tolkningen av tystnadspliktens innebörd med utgångspunkt från sekretesslagens regler och de lagförarbeten som ligger till grund för denna lag. Omfattningen av tystnadsplikten Tystnadsplikten gäller inte mot kunden själv med undantag av de särskilda fall som tidigare angetts. Tystnadsplikten gäller i första hand mot enskilda personer (såväl fysiska som juridiska personer). Den gäller i princip även mot myndigheter, även om det här finns flera undantag, vilka redovisas i det följande. Tystnadsplikten gäller uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Uttrycket personliga förhållanden skall tolkas mycket vidsträckt och omfattar i princip alla uppgifter som går att härleda till en enskild person och således även sådana neutrala uppgifter som namn, adress och personnummer. Det bör observeras att avsikten är att skydda den enskilde kunden. Tystnadsplikt gäller således inte för uppgifter om receptutfärdare och inte heller för annan hälso- och sjukvårdspersonal, om det inte är fråga om ett kundförhållande. Detta innebär att det inte råder tystnadsplikt för t.ex. namnet på en förskrivare som utfärdat ett recept eller namnet på en förskrivare som till Socialstyrelsen anmälts för ifrågasatt missbruk av sin förskrivningsrätt. Däremot föreligger tystnadsplikt beträffande uppgifter om förskrivare eller annan personal inom hälso- och sjukvården, som för eget bruk köpt läkemedel på ett apotek eller beträffande en förskrivare som utfärdat recept på läkemedel för eget bruk.
Tystnadsplikten för uppgifter som apotekspersonalen fått reda på under sin tjänstgöring vid apoteket gäller även sedan anställningen upphört. Tystnadsplikten innebär inte endast förbud att röja uppgifter för obehöriga utan även att i övrigt utnyttja uppgifter utanför apoteksverksamheten, såsom för privata ändamål. Tystnadsplikt gäller inte inom apoteket, om personalen behöver utväxla uppgifter om kunderna för att sköta sin verksamhet vid apoteket. Det föreligger inte heller något hinder mot att diskutera en förskrivares receptförskrivningar om dessa framstår som tvivelaktiga eller onormala. Kundens hälsotillstånd och läkemedelsanvändning får således inte bli föremål för samtal eller meddelanden inom apoteket utöver vad som behövs för verksamheten. Sträng sekretess Inom hälso- och sjukvården råder en sträng sekretess. Uppgift om enskilda personers hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden får lämnas ut endast om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Detta innebär som huvudregel att uppgifter om kundens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden endast får lämnas ut om man är säker på att utlämnandet av uppgiften inte länder kunden eller dennes närstående till men. Med närstående avses make/maka, varaktigt sammanboende och nära släktingar, men det kan också vara en nära vän. Uttrycket personliga förhållanden skall tolkas mycket vidsträckt och gäller, som tidigare sagts, även neutrala uppgifter såsom namn, adress och personnummer. Men Begreppet men har en vidsträckt innebörd och skall bedömas med utgångspunkt från den enskildes egen uppfattning. Många människor vill inte att uppgifter om deras läkemedelsanvändning skall komma till utomståendes kännedom. Utgångspunkten är därför att det råder tystnadsplikt om kundernas identitet, vilka läkemedel de inhandlat och vad recepten innehåller. Härifrån finns vissa generella undantag som redovisas i det följande. Som nyss sagts skall frågan om ett uppgiftslämnande är till men för kunden bedömas med utgångspunkt från dennes uppfattning. Även om syftet med uppgiftslämnandet är att hjälpa kunden får uppgiften endast lämnas ut om man är säker på att kunden inte har något att erinra mot detta. Läkemedelsmissbruk Utlämnande av uppgifter, som omfattas av tystnadsplikt, får därför i princip endast ske efter samtycke eller om man med hänsyn till omständigheterna är säker på att kunden inte har något emot det (menprövning). Det finns anledning erinra om detta då fråga uppkommer om ingripande från apotekens sida med anledning av konstaterat eller befarat läkemedelsmissbruk. Även om man från apotekets sida är av den uppfattningen att det är till nytta för kunden att apoteket i förekommande fall tar kontakt med receptutfärdande förskrivare eller annan instans inom hälso- och sjukvården är det inte säkert att kunden uppfattar situationen på samma sätt. Om det endast är en förskrivare som utfärdat recept till kunden föreligger dock i allmänhet inte något hinder att kontakta denne och diskutera förskrivningen. I en sådan situation blir det normalt inte fråga om att röja några uppgifter som förskrivaren inte redan känner till. I samband med den numera upphävda åliggandelagens tillkomst förelåg förslag att apoteken skulle vara skyldiga att till
Socialstyrelsen rapportera uppgifter om förskrivning av narkotiska läkemedel i de fall det fanns anledning anta att styrelsen borde ingripa. Detta förslag avvisades av regering och riksdag främst med hänsyn till integritetsaspekterna. Det föreligger däremot skyldighet att till Socialstyrelsen anmäla en läkare som missbrukar sin förskrivningsrätt, enligt PSL kap. 6 11. Detta är också logiskt eftersom sekretessen gäller till förmån för kunden och inte är avsedd att skydda förskrivaren. Samtycke Tyst samtycke Tystnadsplikten kan upphävas av den enskilde. Kunden kan alltså lämna sitt samtycke till att apoteket lämnar ut uppgifter om honom. Ett sådant samtycke kan lämnas muntligen. Ett samtycke behöver inte vara uttryckligt. Också ett tyst s.k. presumerat samtycke får godtagas, d.v.s. att det av omständigheterna i det särskilda fallet framgår att kunden inte har något emot att uppgiften lämnas ut. Informerat samtycke Under alla omständigheter skall det föreligga ett s.k. informerat samtycke, vilket innebär att kunden skall förstå innebörden av samtycket. Det finns således inget krav på att samtycke skall lämnas skriftligt. Emellertid kan det många gånger vara lämpligt att göra en anteckning att samtycke lämnats om det senare skulle uppstå tvist härom. Menprövning Tystnadsplikten är inte absolut. Bedömningar får göras i det enskilda fallet med utgångspunkt från den stränga sekretess som generellt gäller. Om det av omständigheterna står klar att uppgifterna kan röjas utan att det länder kunden till men, kan uppgiften lämnas ut. Så skall t.ex. uppgifter kunna lämnas till närstående och grannar i syfte att informera en kund i samband med felexpediering. Härvid bör man undvika att röja integritetskänsliga uppgifter, t.ex. vad läkemedlet skall användas till. Föreligger fara för liv eller hälsa, d.v.s. en nödsituation, får dock integritetsintresset ej hindra nödvändig information. Anhörig Vidare bör som regel uppgifter om köpta och ordinerade läkemedel kunna lämnas till anhörig eller annan som vårdar en sjuk person, t.ex. hemvårdspersonal. I sådana fall kan man som regel utgå ifrån att vederbörande redan känner till den sjukes förhållanden vad gäller läkemedelsförbrukning m.m. Om detta är tveksamt bör apotekspersonalen i känsliga fall söka inhämta kundens medgivande. Andra apotek I allmänhet kan uppgifter utan hinder av tystnadsplikten lämnas till andra apotek eller till förskrivare eller sjukvårdsinrättning om uppgiften behövs för vård och behandling av enskilda patienter. Detta gäller vid vård och behandling av somatiska sjukdomar, om det inte rör sig om något förhållande som bedöms såsom särskilt integritetskänsligt. Då det gäller psykiska sjukdomstillstånd bör man dock vara mera försiktig. Om det finns anledning anta att kunden ej vill att uppgifterna lämnas vidare får detta i princip inte ske, även om det föreligger ett vård- eller behandlingssyfte. Detta beror på
att begreppet men skall tolkas med utgångspunkt från den enskildes egen värdering. Uppgifter om kunden får därför inte lämnas ut mot dennes vilja. Avidentifierade uppgifter Det bör observeras att tystnadsplikten innebär förbud att röja uppgifter om enskilda kunder. Däremot föreligger ej hinder mot att lämna ut uppgifter som inte går att härleda till enskilda personer d.v.s. avidentifierade uppgifter. I vissa fall kan det finnas anled-ning att lämna ut avidentifierade uppgifter t.ex. uppgifter för forskning eller för att diskutera ett enskilt fall med utomstående expertis. Vårdnadshavare, god man och förvaltare En vårdnadshavare har i princip rätt till insyn i uppgifter som rör underårig, d.v.s. under 18 år, och som står under hans vårdnad. Sekretess för uppgift rörande underårig gäller även gentemot vårdnadshavaren om det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren. Det skall således vara fråga om risk för en allvarlig kränkning av den underåriges intresse. När barnet uppnår myndig ålder d.v.s. 18 år upphör vårdnadshavarens ansvar och därmed även dennes rätt till insyn. Vårdnadshavarens rätt att bestämma över barnets person har dock redan tidigare till viss del begränsats. Då barnet kommit upp i tonåren har det i allmänhet nått sådan mognad att det ansetts böra åtnjuta ett visst skydd för sin integritet mot vårdnadshavaren. Då barnet kommit upp i vart fall i de övre tonåren bör barnets önskemål om sekretess gentemot vårdnadshavaren i viss utsträckning respekteras, även om ett utlämnande av uppgifter till vårdnadshavaren inte kan antas leda till betydande men för barnet. Det finns därför i många fall anledning att respektera barnets önskemål om sekretess gentemot vårdnadshavaren, i synnerhet då barnet har ett eget boende. En bedömning bör här alltid göras av den sekretesskyddade uppgiftens art, barnets ålder och mognadsnivå samt vårdnadshavarens berättigade intresse av insyn. Om apoteket har en underårig kund i de övre tonåren, som handlar läkemedel som generellt kan bedömas som integritetskänsliga, t.ex. antikonceptionsmedel, bör apoteket inte lämna ut uppgifter om detta till vårdnadshavaren utan den underåriges samtycke. Godman Det föreligger inte något generell rätt för en god man att ta del av sekretesskyddade uppgifter som rör huvudmannen. I första hand bör uppmärksammas att ett förordnande som god man endast innebär rätt och skyldighet att företräda huvudmannen inom ramen för godmansförordnandet. Den gode mannen är inte att se som ett ombud utan endast som biträde åt sin huvudman. Detta innebär att den gode mannen i princip skall efter-höra sin huvudmans önskemål innan han vidtar någon åtgärd för dennes räkning. Endast i sådana fall där huvudmannen (=patienten) på grund av sjukdom eller annan orsak är ur stånd att lämna något samtycke får gode mannen vidta åtgärd utan huvudmannens samtycke. Även om så är fallet kan gode mannen endast handla inom ramen för sitt förordnande. Hur förordnandet utformats är i allmänhet beroende av skälen för ansökan om godmansförordnande. Beslut om godmansförordnande innehåller normalt förordnande att bevaka huvudmannens rätt och/eller förvalta huvudmannens egendom i allmänhet eller viss egendom. Ofta innehåller beslutet även förordnande att sörja för huvudmannens person. För apotekens
del kan uppkomma fråga om utlämnande av sekretesskyddad information rörande en kund då en god man begär uppgifterna. I en sådan situation skall i första hand huvudmannens samtycke inhämtas. Om denne till följd av sjukdom eller annan anledning saknar möjlighet att ta ställning till denna fråga bör den gode mannen kunna få del av sekretesskyddade uppgifter om sin huvudman om de behövs för utförande av godmansuppdraget. Vidare kan sekretesskyddade uppgifter lämnas till en god man efter sedvanlig menprövning om det står klart att uppgiften kan röjas utan att huvudmannen lider men. Den som utger sig för att vara god man måste även kunna bevisa att så är fallet. Den gode mannen bör därför kunna visa upp ett kopia av sitt godmansförordnande. I detta anges även i normalfallet vilken omfattning förordnandet har. Förvaltare Vad ovan sagts angående god man är i huvudsak tillämpligt även på en förvaltare. Skillnaden ligger i att förvaltaren inom ramen för sitt förordnande företräder sin huvudman fullt ut. Han behöver inte inhämta huvudmannens samtycke så länge åtgärderna ligger inom ramen för förordnandet. Om förvaltarens förordnande innebär att han skall sörja för sin huvudmans personliga angelägenhet bör han därför ha rätt att få den information han behöver för att fullgöra sitt uppdrag utan att huvudmannens synpunkter först behöver inhämtas. Den som utger sig för att vara förvaltare måste även kunna bevisa att så är fallet. Förvaltaren bör därför kunna visa upp en kopia av sitt förordnande (vanligen ett beslut från tingsrätten). I förordnandet anges även i normalfallet vilken omfattning förordnandet har. Utlämnande med stöd av lag eller annan författning Från huvudregeln att utlämnande av uppgifter om kunderna endast får lämnas efter samtycke eller menprövning finns vissa undantag. Dessa gäller huvudsakligen utlämnande i skilda sammanhang till myndigheter. Detta följer främst av bestämmelser i sekretesslagen och PSL men även på grund av andra bestämmelser. I det följande redovisas sådana fall som kan tänkas bli aktuella för apoteken. Uppgiftslämnande som är nödvändigt för apotekens egen verksamhet Enligt sekretesslagen gäller att sekretess inte utgör hinder mot att lämna ut uppgifter, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Denna bestämmelse som återfinns i 1 kap 5 sekretesslagen innebär dock inte någon rätt att lämna ut uppgifter i syfte att underlätta verksamheten hos en annan myndighet utan får endast användas om det är nödvändigt för den egna verksamheten. Vid en analog tillämpning av denna bestämmelse för apotekens del får följande anses gälla. Apotekspersonal har möjlighet att diskutera uppgifter som omfattas av tystnadsplikten med utomstående experter som inte har tystnadsplikt. Detta innebär att sådana uppgifter kan diskuteras med stabspersonal och annan HK-personal i den utsträckning det är absolut nödvändigt för verksamheten. Eftersom mottagaren av uppgifterna i dessa fall inte har tystnadsplikt bör omfattningen av den personanknutna information som lämnas hållas till ett minimum. Om enskilda fall behöver diskuteras är det exempelvis endast undantagsvis nödvändigt att avslöja kundens namn, personnummer och adressuppgifter.
Detsamma gäller då kopior av recept och ordinationsjournaler skickas eller faxas till centrala enheter. Forskning Någon skyldighet att lämna ut uppgifter för forskningsändamål föreligger inte. Till följd av särskilda regler i sekretesslagen finns möjligheter att, från den offentliga hälso- och sjukvården, lämna ut sekretesskyddade uppgifter under sådana former, att även mottagaren blir underkastad straffsanktionerad tystnadsplikt. Motsvarande möjligheter finns inte för apoteken. Det finns därför anledning att vara restriktiv vid utlämnande av uppgifter för forskning. Detta bör ske endast i samförstånd med Socialstyrelsen/Läkemedelsverket. Eftersom det rör sig om integritetskänsliga uppgifter, bör utlämnande endast ske för angelägen forskning. Garantier måste finnas för att recepthandlingar o.dyl. förvaras på betryggande sätt och att eventuella kopior av originalhandlingar förstörs så snart forskningsarbetet avslutats. Vidare får publicering av sådant material endast ske under förutsättning att detta avidentifierats och publiceringen inte sker på sådant sätt att det sekretesskyddade intresset skadas. Praoelever Den som är under 15 år kan inte dömas för ansvar för brott mot tystnadsplikt. För praoelever, som är över 15 år, gäller PSL bestämmelser om tystnadsplikt om de varaktigt deltar i verksamhet som avser tillverkning eller expediering av läkemedel eller råd och upplysningar om läkemedel eller läkemedelsanvändning. Efter rekommendation av Svenska kommunförbundet åtar sig respektive kommun ansvar för eventuellt skadestånd till följd av skada som praoeleven kan åstadkomma i verksamheten. Sådant åtagande sker genom avtal eller genom försäkring. Hur kommunens åtagande är utformat kan variera mellan olika kommuner. Som allmän förutsättning torde dock gälla att arbetsgivaren gjort vad på honom ankommer för att praoeleven inte skall åstadkomma någon skada. Härav följer att apoteket alltid skall erinra en praoelev om den tystnadsplikt som råder i apotekets verksamhet. Alla praoelever bör informeras om den tystnadsplikt som gäller vid Apotekets verksamhet. Som bekräftelse på detta är det lämpligt att de även undertecknar en skrivelse att de fått sådan information. Läkemedel till djur Veterinärer För veterinärer i allmän tjänst finns bestämmelser i 8 kap 6, 7, 9 sekretesslagen. Sekretess gäller tillsyns- och stödverksamhet och gäller till skydd för ekonomiska intressen. Sekretess gäller även för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för sådan tillsyns- eller stödverksamhet. Vidare gäller sekretess för uppgift som avser utredning och uppdrag som veterinären utför för enskilds räkning om det måste antas att uppdraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs. För veterinärer i enskild tjänst finns bestämmelser om tystnadsplikt i lag (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket. I 9 föreskrivs att en veterinär inte får obehörigen
röja eller utnyttja vad han i sin yrkesutövning har fått veta om enskildas affärs- och driftsförhållanden. Apotek Den tystnadsplikt som enligt PSL gäller för apotekspersonalen omfattar inte läkemedel till djur. Mot bakgrund av de tystnadspliktsregler som gäller för veterinärernas verksamhet får anses följa att apoteket till annan än kunden inte bör lämna ut uppgifter om innehållet i recept m.m. som gäller djur. Även här kan tänkas nödsituationer som motiverar avsteg från denna princip. Hinder föreligger inte att lämna åklagare och polis uppgifter om dessa har begärt detta i samband med förunderökning av brott. Apotekspersonalen är skyldig att vittna och apoteket kan bli skyldigt att lämna handlingar till domstol efter s.k. editionsföreläggande. Någon skyldighet att lämna uppgifter till veterinära tillsynsmyndigheter (Jordbruksverket och Veterinära Ansvarsnämnden) finns inte. Eftersom uppgifter om läkemedel för djur inte omfattas av de tystnadspliktsbestämmelser, som gäller hos apoteken, blir det närmast en policyfråga att avgöra om uppgifter skall lämnas till en veterinär tillsynsmyndighet. Missbruk av förskrivningsrätt Det föreligger inget hinder att anmäla en veterinär som missbrukat sin förskrivningsrätt till Jordbruksverket eller länsveterinären. (Jordbruksverket, Djurhälsoenheten, 551 82 Jönköping, tfn 036-15 50 00.)