Ny definition av fastighetsbegreppet i mervärdesskattelagen (Fi2016/00140/S2)

Finansdepartementet Skatte- och tullavdelningen 103 33 Stockholm Stockholm 11 mars 2016 Ny definition av fastighetsbegreppet i mervärdesskattelagen (Fi2016/00140/S2) FAR har beretts tillfälle att yttra sig över promemorian Ny definition av fastighetsbegreppet i mervärdesskattelagen (Fi2016/00140/S2). FAR får med anledning av detta anföra följande. FARs ställningstagande FAR tillstyrker i stora delar förslaget om ändringar i mervärdesskattelagen (1994:200) ML, föranlett av den unionsrättsliga definition av fastighetsbegreppet som träder i kraft 1 januari 2017. FAR menar dock att det förslag som redovisats i promemorian har vissa brister och uppvisar frågetecken, både gällande det materiella innehållet och de konsekvenser förändringen medför. FAR vill därför framföra följande synpunkter. Ny definition av fastighetsbegreppet För att uppnå en rättssäker och förutsebar rättstillämpning av mervärdesskattelagstiftningen är det av stor vikt att tolkning och tillämpning av lagstiftningens väsentliga begrepp tydligt definieras i ML. FAR ser därvidlag en överhängande risk för att den valda lagstiftningstekniken, genom vilken fastighetsbegreppet i 1 kap. 11 ML definieras genom en hänvisning till den från 1 januari 2017 gällande definitionen av fast egendom i artikel 13b i rådets genomgörandeförordning (EU) nr 282/2011, kan medföra att mervärdesskattelagstiftningen framstår som än mer svårtillgänglig. Enligt FAR finns det därför skäl att överväga att införa en regelrätt definition av fastighet i 1 kap. 11 ML som överensstämmer med artikel 13b i genomförandeförordningen. FAR är självfallet medveten om att en EU-förordning inte får inkorporeras eller transformeras i nationell rätt, då förordningen redan är direkt tillämplig. FAR konstaterar dock att genomförandeförordningen endast avser tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG, dvs. direkt tillämpliga föreskrifter om hur mervärdesskattedirektivet ska tolkas och tillämpas. Ett direktiv som sådant är endast bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som ska uppnås. Ett direktiv behöver därför omsättas i nationell lagstiftning. FAR menar därför att det bör finnas utrymme för att återge den fulla definitionen av fast egendom i ML, utan att direkt bryta mot förbudet mot att inkorporera eller transformera en förordning i nationell rätt. En lämplig avvägning kan vara att behålla

den föreslagna hänvisningen i 1 kap. 11, men att även komplettera hänvisningen med ett förtydligande genom återgivande av förordningstexten. Föreslagen lydelse Med fastighet avses fast egendom enligt artikel 13b i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i lydelsen enligt rådets genomförandeförordning (EU) nr 1042/2013. FARs förslag Med fastighet avses fast egendom enligt artikel 13b i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i lydelsen enligt rådets genomförandeförordning (EU) nr 1042/2013. Vad innebär den nya fastighetsdefinitionen? Enligt denna förordning förstås med fast egendom följande: a) Varje bestämd del av jorden, på eller under dess yta, som det är möjligt att äga eller besitta. b) Varje byggnad eller konstruktion som har fästs vid eller i marken, ovan eller under havsnivån, och som varken kan monteras ned eller flyttas med lätthet. c) Varje föremål som har installerats och ingår som en integrerad del av en byggnad eller konstruktion och utan vilken byggnaden eller konstruktionen är ofullständig, exempelvis dörrar, fönster, tak, trappor och hissar. d) Varje föremål, utrustning eller maskin som är varaktigt installerad i en byggnad eller konstruktion och som inte kan flyttas utan att byggnaden eller konstruktionen förstörs eller förändras. FAR ställer sig positiv till att det införs en gemensam definition inom EU av vad som avses med fast egendom som inte är direkt beroende av EU-domstolens praxis och en direktivkonform tolkning av nationell rätt. FAR konstaterar dock att den utformning som förordningens definition av begreppet fast egendom fått, fortsatt kommer att lämna visst spelrum för medlemsstaterna att tolka vad som utgör fast egendom, särskilt vad avser punkterna c) och d) i artikel 13 i genomförandeförordningen. Enligt FAR är det högst sannolikt att frågan om vad som naturligt hör till en byggnad (och när denna annars kommer att anses ofullständig) kan komma att tolkas olika i medlemsstaterna. I Sverige torde exempelvis en byggnad i vilken spis, kyl- och frysskåp, diskbänkar, väggfasta skåp och dylikt 2(9)

avlägsnats i regel anses ofullständig. Så torde dock långtifrån alltid vara fallet i andra medlemsstater. Mot bakgrund av de potentiella effekter detta kan få för de skattskyldiga efterlyser FAR en närmare analys av både förväntade skillnader i tolkningen av fastighetsbegreppet och vilka effekter detta i så fall kan komma att medföra. Undantag och skatteplikt på fastighetsområdet Bestämmelsen om vad undantaget från skatteplikt på fastighetsområdet inte omfattar, ändras på så sätt att begreppet verksamhetstillbehör ersätts med begreppet maskiner och utrustning som har installerats varaktigt. I promemorian anförs det att vid en överlåtelse eller upplåtelse av fastighet bör i regel den maskinella utrustning som installerats på ett sådant vis att den omfattas av fastighetsbegreppet anses som underordnad den huvudsakliga delen och därmed ges samma skattemässiga behandling som själva byggnaden eller konstruktionen. En prövning av om en enda sammansatt omsättning föreligger eller om det rör sig om flera separata omsättningar får göras i det enskilda fallet i enlighet med EUdomstolens praxis. Föreligger en enda sammansatt omsättning måste också en prövning göras hur denna ska klassificeras. I promemorian hänvisas det till avsnitt 5.4 Tillhandahållanden som ingår i upplåtelsen av nyttjanderätt till fastigheter avseende bedömningen om det är fråga om en enda sammansatt omsättning eller flera omsättningar. FAR anser att det bör klargöras vilka kriterier som ska påverka bedömningen om det är fråga om en enda sammansatt omsättning eller flera omsättningar samt att en exemplifiering bör göras när det är fråga om en enda sammansatt omsättning eller flera omsättningar. Det är av största vikt för samtliga fastighetsägare, framför allt de som hyr ut bostäder och lokaler momsfritt, att det finns klara riktlinjer för frågan där en viss del ska debiteras utan moms och en viss del ska debiteras med moms. Se vidare FARs kommentarer under nästa avsnitt samt förarbetena i prop. 1999/2000:82, s 92. Tillhandahållanden som ingår i upplåtelsen av nyttjanderätt till fastigheter Bestämmelsen om tillhandahållanden av el m.m. som ett led i upplåtelsen av nyttjanderätt till en fastighet kommer att slopas enligt promemorian. I promemorian anges att prövningen av om en transaktion ska anses utgöra en enda sammansatt eller flera omsättningar, kan vägledning bl.a. hämtas i EU-domstolens dom Wojskowa Agencja Mieszkaniowa, C-42/14, EU:C:2015:229. Vidare anges att en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet med beaktande av unionsrätten ska göras för att avgöra om t.ex. el ska anses utgöra en underordnad del av hyran eller ses som en separat tjänst. EU-domstolen uttalar i p.45 i ovan nämnda dom bl.a. att fakturering efter den förbrukade kvantiteten utgör en viktig indikation på att tillhandahållandet av nyttigheter ska anses utgöra tillhandahållanden som är fristående i förhållande till uthyrningen. Vidare uttalar EU-domstolen i samma punkt att om hyresbeloppet och andra tjänster eller varor anges i olika poster på fakturan anses hyresvärden ha tillhandahållit både hyra och en annan tjänst eller vara. 3(9)

Nämnda uttalanden av EU-domstolen skulle kunna tolkas som att en fastighetsägare som hyr ut en bostad och på hyresavin separat anger hyresbeloppet, el, städning av gemensamma utrymmen, sophämtning etc. inte ska debitera moms på hyran men på övriga tjänster/varor. Detta skulle i så fall vara en förändring av dagens tillämpning. FAR anser att det bör förtydligas vilka kriterier som ska påverka bedömningen för när det är fråga om en enda sammansatt omsättning eller flera omsättningar samt ange exemplifieringar. Det är av största vikt för rättstillämpningen att detta tydliggörs då den praxis som för närvarande finns avser uthyrning av parkeringsplatser men inte de varor och tjänster som tidigare uppräknades i 3 kap 2 ML. FAR anser vidare att lagstiftaren bör kommentera lagförslagets påverkan på gällande rätt avseende s.k. colocationstjänster som exempelvis kan utgöra lagerplats i datorhall. Omvänd skattskyldighet inom byggsektorn I promemorian (s.27) bedöms förändringar i vad som omfattas av den omvända skattskyldigheten komma att ske i mycket begränsad utsträckning. FAR är i detta avseende av en annan uppfattning och anser att på grund av de föreslagna reglernas konstruktion är risken överhängande att förändringarna får stor påverkan på företag som omfattas av reglerna om omvänd skattskyldighet för byggtjänster. Enligt nuvarande regler är det endast mycket sällan en installation avseende något som varaktigt fästs vid en byggnad inte anses som fastighet efter det installerats. Det handlar i huvudsak om industritillbehör. Detta innebär att den som på uppdrag av annan installerar föremålet eller utrustningen normalt kan utgå från den tjänst som tillhandahålls är att anse som en byggtjänst enligt reglerna om omvänd beskattning för byggtjänster. Såsom artikel 13 b är utformad finns det ett stort antal föremål och utrustningar som trots att de är installerade i/på en byggnad/konstruktion bara under vissa villkor blir att anse som fastighet (såsom FAR förstår reglerna avses med nämnda föremål och utrustning i princip allt utom grund, stomme, och bjälklag). Antingen ska de vara en integrerad del av en byggnad/konstruktion och utan vilken byggnaden/konstruktionen är ofullständig (punkt c) eller så kan de inte flyttas utan att byggnaden/konstruktionen förstörs eller förändras (punkt d). Att ett föremål som i den ena byggnaden/konstruktionen anses var en sådan integrerad del som avses i artikel 13 b punkt c inte behöver vara det om den installerats i en annan byggnad framgår av punkt 88 i Förklarande anmärkningar 1. Vidare framgår av Förklarande anmärkningar punkterna 108-110, att om ett föremål kan avlägsnas så att endast en mycket liten skada eller förändring uppstår ska inte förutsättningarna i Artikel 13b punkt d anses uppfyllda. Som ett exempel nämns i Förklarande anmärkningar att något som hänger på väggen eller som spikats eller skruvats fast i golv och väggar och efter avlägsnandet bara efterlämnar spår eller märken (t.ex. hål) som enkelt kan döljas eller repareras. Enligt FAR innebär det en uppenbar risk att en stor mängd föremål kommer att bli fastighet när de installeras i en byggnad/konstruktion och lös egendom när de installeras i en annan. 1 Förklarande anmärkningar om EUs momsregler gällande platsen för tillhandahållande av tjänster med anknytning till fast egendom, vilka träder i kraft 2017 (rådets genomförandeförordning (EU) nr 1042/2013 4(9)

Ovanstående kan exemplifieras med att väggfasta skåp och bänkar i ett kök i en bostadsbyggnad kan vara integrerade delar i den aktuella byggnaden utan vilken den är ofullständig. Detta innebär att de installerade skåpen och bänkarna är fastighet enligt Artikel 13 b punkt c. Om de aktuella föremålen installeras som ett pentry i en lagerlokal är det inte troligt att dessa uppfyller kraven i punkt c då lagerlokalen är fullständig även utan föremålen ifråga. Om skåpen och bänkarna då endast skruvats eller spikats fast i väggar och golv (vilket inte endast är möjligt utan också sannolikt) så att de endast efterlämnar mindre märken i form av spik och skruvhål så kommer de inte heller utgöra fastighet enligt Artikel 13 b punkt d. Om samma person på uppdrag av annan installerar de aktuella skåpen och bänkarna i såväl bostadsbyggnaden som i lagerlokalen kommer personen utföra en byggtjänst i första fallet men inte i det andra. Enligt FAR kommer det i många fall bli mycket komplicerat för den enskilda tillhandahållaren när ett föremål eller en utrustning endast skruvas fast i en byggnad/konstruktion att bedöma om det som installeras är nödvändigt för att byggnaden/konstruktionen ska vara fullständig. Med tanke på det stora antal föremål som enligt de föreslagna reglerna endast under vissa villkor blir fastighet är det FARs uppfattning att denna bedömning kommer att behöva göras i betydligt många fler fall än vad som gäller för närvarande. Vidare är det viktigt att vara medveten om att reglerna om omvänd beskattning redan idag upplevs som mycket svårtillämpade, bland annat vad gäller att avgöra om en förvärvare av en tjänst är ett byggföretag eller ej. Skatteverkets tillämpning är också i många fall mycket strikt, inkluderande påförande av skattetillägg m.m. Enligt FARs uppfattning bör nödvändiga ändringar i reglerna för omvänd skattskyldighet inom byggsektorn göras för att undvika de förväntade problemen. Jämkning av avdrag för ingående skatt Maskiner och utrustning som omfattas av fastighetsbegreppet ska enligt förslaget inte utgöra fastighet vid jämkning. I promemorian (s.28) anges att regeländringen innebär att maskiner och utrustning som har tillförts en fastighet ska behandlas som lös egendom i jämkningshänseende, oavsett om de utgör en del i fastigheten. Jämkningsreglerna för fastighet kommer därmed till skillnad från i dag inte att omfatta sådana maskiner eller sådan utrustning som anses som fastighet och som har tillförts en byggnad som är inrättad för bostadsändamål, dvs. motsvarande det som i dag kan betecknas andra byggnadstillbehör än verksamhetstillbehör. Någon tydlig anvisning för vad som ska anses utgöra maskiner och utrustning kan inte anses framgå av den citerade texten. Viss vägledning för förståelsen av vad som ingår i begreppet maskiner och utrustning enligt ovan framgår dock av följande: I Artikel 13 b punkt c anges dörrar, fönster, tak, trappor och hissar som exempel på föremål som installerats och ingår som en integrerad del av en byggnad eller konstruktion och utan vilken byggnaden eller konstruktionen är ofullständig. I punkten 91 i Förklarande anmärkningar anges att man utöver dessa exempel också kan nämna de kompletterande delar som placeras i strukturen, såsom isolering, skiljeväggar, och vägg- och 5(9)

golvbeläggningar. Detsamma gäller elektriska och sanitära installationer samt ventilations- och värmeinstallationer, utöver de huvudsakliga installationer som omfattas av 13 b punkt b. I promemorian (s 19) anges De föremål som omfattas av punkt c kan anses avse sådana som är nödvändiga för byggnadens eller konstruktionens normala användning eller, annorlunda uttryckt, sådana maskiner och utrustning (FARs kursivering) som man normalt förväntar sig att finna i en byggnad eller en konstruktion av det aktuella slaget. I bestämmelsen räknas som exempel upp bl.a. dörrar, fönster och hissar. Som ytterligare exempel kan tas köksinredning såsom väggfasta skåp och bänkar, fast monterad maskinell utrustning (inbegripet vitvaror) och sanitetsanläggningar i en bostadslägenhet, fläktutrustning i en fabrik och passagekontrollanläggningar i ett fängelse Då promemorian inkluderar installerade föremål enligt Artikel 13 b punkt c, i maskiner och utrustning (s.19 i promemorian) kommer, såvitt FAR kan bedöma, alla installerade föremål enligt den aktuella bestämmelsen omfattas av jämkning enligt reglerna för lös egendom. Detta omfattar bl.a. dörrar, fönster, tak, trappor, hissar, kompletterande delar som placeras i strukturen, såsom isolering, skiljeväggar, och vägg- och golvbeläggningar. Detsamma gäller elektriska och sanitära installationer samt ventilations- och värmeinstallationer, utöver de huvudsakliga installationer som omfattas av 13 b punkt b och köksinredning såsom väggfasta skåp och bänkar, fast monterad maskinell utrustning (inbegripet vitvaror) och sanitetsanläggningar i en bostadslägenhet. Som FAR förstår förslaget innebär detta i princip att vad gäller byggnad ska endast stomme, grunden och bjälklagen och vissa el-, ventilations- och VVS-installationer som kan anses vara huvudsakliga jämkas enligt reglerna för fastighet medan alla övriga fast monterade delar av byggnaden ska jämkas såsom lös egendom. Detta kommer att få omfattande konskevenser för en fastighetsägare vilket illustreras av nedanstående två exempel. 1. Förslaget innebär att den ingående momsen för kostnaden för förvärvet av varje enskild investeringsvara av den angivna typen ska uppgå till minst 50 000 kronor för att jämkning överhuvudtaget ska bli aktuell. Då exempelvis den ingående momsen för kostnaden för förvärv av en dörr eller ett fönster endast undantagsvis uppgår till 50 000 kronor kommer ingående moms på sådana förvärv därmed normalt aldrig bli föremål för vare sig positiv eller negativ jämkning. Enligt FARs uppfattning kommer därmed en stor del av de förvärv som ingår i en fastighet och som idag omfattas av jämkning överhuvudtaget inte bli föremål för jämkning med de föreslagna reglerna. 2. Korrigeringstiden för den ingående momsen blir, för de av dessa förvärv som faktiskt blir föremål för jämkning, endast fem år till skillnad från övriga förvärv för byggnaden/konstruktionen där korrigeringstiden blir tio år. Även om de aktuella investeringsvarorna jämkas enligt reglerna för lös egendom utgör de fastighet. De ska därmed tas upp i den jämkningshandling som en säljare av en fastighet enligt 8 a kap. 15-17 ML ska överlämna till köparen av densamma för att säljaren inte ska vara ansvarig för eventuell jämkning efter överlåtelsen. Redan innan den nu föreslagna regeln träder i kraft, upplevs just jämkningshanteringen och utställandet av jämkningshandlingar som mycket komplicerad och betungande av landets fastighetsägare. Med tanke på karaktären av de föremål som enligt de föreslagna reglerna nu måste brytas ut från de förvärv 6(9)

som omfattas av tioårsjämkningen kommer komplexiteten vid sammanställandet av jämkningsunderlag i allmänhet och jämkningshandlingar i synnerhet, öka betydligt, enligt FARs uppfattning. Med tanke på de nu redovisade negativa konsekvenserna avstyrker FAR förslaget i denna del. Istället för att låta en stor del av en byggnad eller konstruktion omfattas av jämkningsreglerna för lös egendom föreslår FAR, som en möjlig lösning för att undvika de angivna konsekvenserna, att allt som enligt den i förslaget angivna definitionen ska anses utgöra fastighet och omfattas av jämkningsreglerna för fastighet, dvs. med en korrigeringstid på tio år etc. Enligt vad regeringen anför i prop. 1999/2000:82 s. 92f synes det avgörande skälet till att låta verksamhetstillbehör jämkas enligt reglerna för lös egendom vara att i detta avseende ha samma regler för verksamhetstillbehör som industritillbehör. Med lagförslaget kommer alla tillbehör på fastighet (byggnadstillbehör, industritillbehör samt sådana tillbehör som för närvarande omfattas av MLs begrepp verksamhetstillbehör) att betraktas på samma sätt, dvs. såsom fastighet. Det finns därmed enligt FARs mening ingen anledning att låta olika delar av en fastighet jämkas enligt olika regler. Avsaknaden av konsekvensanalys Enligt departementet innebär lagändringen en rad administrativa problem och bördor för företagen, främst avseende förändringarna avseende omvänd skattskyldighet. Sammantaget bedöms förändringarna dock påverka endast ett fåtal företag. I ett längre perspektiv bör anpassningen till unionsrätten generellt sett medföra vinster för företagen i form av förenklingar av tillämpningen, även för de företag som i dag inte utför gränsöverskridande transaktioner (s 33). Vi delar den grundläggande tanken om att en harmonisering gör att den administrativa bördan minskar. Däremot ifrågasätter FAR slutsatsen att endast ett fåtal företag omfattas. Som FAR gett exempel på ovan under respektive avsnitt innebär förslaget, tvärtemot vad departementet angett, att ett stort antal företag kommer att påverkas av de nya reglerna och tillhörande effekter. FAR finner det anmärkningsvärt att departementet trots detta inte gjort en ordentlig konsekvensanalys av förslaget. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna gäller fortfarande äldre bestämmelser om jämkning av ingående skatt för förvärv som har gjorts före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna nämner dock inget om begreppet förvärv även ska anses inkludera ny-, till- eller ombyggnad av fastighet som utgör investeringsvara och som ägt rum före ikraftträdandet. Om så inte är fallet skulle det kunna få till effekt att ny-, till- eller ombyggnad av något som efter 1 januari 2017 inte längre utgör fastighet inte ska jämkas vid ändrad användning. Omvänt kan något som inte utgjorde fastighet innan ikraftträdandet komma att behöva jämkas efter ikraftträdandet om användningen av investeringsvaran ändras eller överlåtelse sker utan att förvärvaren övertar jämkningsskyldigheten. Som FAR uppfattar punkt 2 till övergångsbestämmelserna syftar denna punkt till att undvika sådana effekter. FAR ser ingen anledning till att jämkningen av fastigheter ska hanteras på annat sätt. Punkten 2 bör därför utvidgas till att även omfatta ny-, till- eller ombyggnad som ägt rum före ikraftträdandet. 7(9)

Vad beträffar överlåtelse av investeringsvaror efterlyser FAR även ett förtydligande av att äldre regler gäller för investeringsvaror som ursprungligen förvärvades före ikraftträdandet, även om överlåtelse eller ändrad användning sker efter ikraftträdandet. Vid överlåtelse av en sådan investeringsvara kan övergångsbestämmelserna med den nuvarande lydelsen tolkas som att eftersom köparens förvärv äger rum efter överlåtelsen så ska frågan om varorna utgör investeringsvaror avgöras med ledning av det nya regelverket, trots att de hos säljaren bedömdes enligt det före 1 januari 2017 gällande regelverket. Mot bakgrund av hur övergångsbestämmelsen motiveras i promemorian torde detta inte vara lagstiftarens avsikt. För undvikande av missförstånd bör ett förtydligande därom införas direkt i övergångsbestämmelserna. Föreslagen lydelse 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Äldre bestämmelser om jämkning av ingående skatt gäller fortfarande för förvärv som har gjorts före ikraftträdandet. 3. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. FARs förslag 1. Denna lag träder i kraft 1 januari 2017. 2. Äldre bestämmelser om jämkning av ingående skatt gäller fortfarande för förvärv och ny-, till- eller ombyggnad som ursprungligen har gjorts före ikraftträdandet. Detta gäller även om överlåtelse eller ändrad användning sker efter ikraftträdandet. 3. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Omsättningsland tjänster FAR efterlyser en noggrannare analys avseende slutsatsen att det inte behövs några lagändringar vad gäller reglerna om omsättningsland och tjänster som är anknutna till fastighet. Eftersom syftet är att harmonisera rättstillämpningen inom EU är det särskilt viktigt att beakta att det finns skillnader mellan EUs medlemsstaters tolkning av olika tillhandahållanden. Detta gäller särskilt eftersom rådets tillämpningsförordning innehåller en exemplifiering av vilka tjänster som har en tillräckligt direkt anknytning till en fastighet, liksom vilka tjänster som inte ska anses ha sådan anknytning. Exempel på tjänster där FAR bedömer att det kan finnas en skillnad i synsättet mellan förordningen och ML är t.ex. Artikel 31 a 2 b) angående tillhandahållande av övervakning och säkerhetstjänster (beroende på avtalets utformning) samt Artikel 31 a 3 c) rörande tillhandahållande av annonsering, även om det ingriper användning av fast egendom. Det senare exemplet (t.ex. reklamvepa på fastighet efter landsväg) torde anses som tjänster på fastighet enligt svensk gällande rätt, jfr 3 kap 3 7 p och 5 kap 8 ML, men ska inte ha tillräcklig anknytning till fastighet enligt förordningen. FAR ser en fara i att lagstiftaren intar ett alltför svenskt synsätt vid sin bedömning av om ML behöver ändras eller inte. FAR anser att ytterligare komparativa studier bör göras för att syftet med en harmoniserad lagstiftning ska uppnås. 8(9)

Avslutande synpunkter Från årsskiftet avskaffades den s.k. slussningsregeln. Såvitt FAR kan se har dock ingen uppdatering av definitionen av ingående skatt i 8 kap. 2 fjärde stycket ML gjorts efter förändringen. Det gör att man i punkten 3 fortfarande hänvisar till 8 kap. 4 första stycket 6 (uttagsmoms fastighet) trots att den bestämmelsen numrerats om och nu utgör 8 kap. 4 5. Detta bör justeras. FAR Markus Thaler Ordförande FARs specialistgrupp för skatt 9(9)