1(1) Datum Diarienummer 2014-04-30 RS140082 Justitiedepartementet Yttrande över betänkandet Stärkt meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet (SOU 2013:79) Rubricerat betänkande har av Justitiedepartementet den 7 februari 2014 skickats på remiss till Region Halland m.fl. remissinstanser. Region Halland har inbjudits att lämna synpunkter på betänkandet senast den 7 maj 2014. Region Halland tillstyrker lämnade författningsförslag. Region Halland delar utredningens syn på vikten av att stärka de privatanställdas meddelarfrihet inom de föreslagna verksamhetsområdena och därigenom uppnå en ökad insyn i skattefinansierad verksamhet samt stärka brukarnas ställning. Regionstyrelsen Gösta Bergenheim Regionstyrelsens ordförande Catarina Dahlöf Regiondirektör Adress: Region Halland, Box 517, 301 80 Halmstad. Besöksadress: Södra vägen 9. Tfn: 035-13 48 00. Fax: 035-13 54 44 E-post: regionen@regionhalland.se. Webb: www.regionhalland.se. Org.nr: 232100-0115
1(7) TJÄNSTESKRIVELSE Isabella Lindholm, regionjurist Staben Kansliavdelningen isabella.lindholm@regionhalland.se Datum Diarienummer 2014-03-20 RS140082 Regionstyrelsen Yttrande över betänkande; Stärkt meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet (SOU 2013:79) Förslag till beslut Regionstyrelsen antar yttrande till Justitiedepartementet i enlighet med regionkontorets förslag. Sammanfattning Rubricerat betänkande av Utredningen om meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet har av Justitiedepartementet den 7 februari 2014 skickats på remiss till Region Halland m.fl. remissinstanser. Region Halland har inbjudits att lämna synpunkter på betänkandet senast den 7 maj 2014. Regionstyrelsen föreslås tillstyrka lämnade författningsförslag. Ärende Utredningens uppdrag Utvecklingen mot att allt fler offentligt finansierade verksamheter drivs i privat regi har medfört ett ökat behov av stärkt meddelarskydd för privatanställda i dessa verksamheter för att kunna rapportera om förhållanden som det i samhället finns anledning att särskilt uppmärksamma. Mot denna bakgrund har utredningen sett över hur ett stärkt meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet kan utformas. Utredningens utgångspunkt har varit att meddelarskyddet så långt det är möjligt ska vara detsamma som för offentligt anställda. Utredningen har haft i uppdrag att belysa vilka möjligheter det finns att avgränsa det stärkta skyddet till de verksamheter där behovet bedöms vara som störst; inom vård, skola och omsorg, samt vilken personal som ska omfattas. Utredningen har vidare haft i uppgift att analysera förhållandet till den arbetsrättsliga lojalitetsplikten, konskevenser för
2(7) avtalad tystnadsplikt och förhållandet till skyddet för företagshemligheter. Utredningen ska lämna förslag till författningsändringar, dock inte i grundlag. Vad utredningen vill åstadkomma är att förbättra möjligheterna till insyn i vissa privata företag genom att skydda arbetstagare som lämnar ut information om företagen för publicering. Gällande rätt Meddelarskydd Meddelarskydd är ett samlingsnamn för en uppsättning regler vars syfte är att bidra till förverkligandet av offentlighetsprincipen. Meddelarskyddet består av meddelarfriheten, anskaffarfriheten och anonymitetsskyddet. Anonymitetsskyddet består i sin tur av källskyddet och efterforskningsförbudet. Till efterforskningsförbudet kan man också koppla repressalieförbudet. Meddelarfriheten och anskaffarfriheten, som gäller för såväl offentligt som privat anställda, innebär bl.a. att det är möjligt att anskaffa och lämna uppgifter i vilket ämne som helst för publicering i vissa media utan att riskera efterräkningar från det allmännas sida. Meddelare har vidare rätt till anonymitet (anonymitetsskyddet) som huvudsakligen garanteras genom att journalister är skyldiga att skydda sina källor (källskyddet) men också genom att det är förbjudet för myndigheter och andra allmänna organ att efterforska vem som har lämnat ett meddelande för publicering (efterforskningsförbudet) eller att vidta åtgärder som medför negativa konsekvenser för meddelaren, till exempel uppsägning eller disciplinpåföljd (repressalieförbudet). Efterforsknings- och repressalieförbudet gäller endast ingrepp i tryck- och yttrandefriheten från det allmännas sida. Inte heller i egenskap av arbetsgivare får det allmänna vidta åtgärder som medför negativa konsekvenser för en offentligt anställd. Privatanställda omfattas i förhållande till det allmänna, men inte i förhållande till sin arbetsgivare av det skydd som dessa förbud ger. Bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen hindrar därför inte en privat arbetsgivare från att avtala om tystnadsplikt, eller att vid brott mot sådant avtal vidta arbetsrättsliga åtgärder mot eller yrka skadestånd av en anställd som har lämnat ett meddelande till massmedier för publicering. En privat arbetsgivare kan försöka efterforska vem som är författare till ett yttrande i medierna eller vem som har lämnat upplysningar till medierna. Meddelarskyddet möjliggör uppgiftslämnande till vissa media för publicering. Det finns många sätt att lämna ut information eller uttala sig om en verksamhet som inte omfattas av meddelarskyddet. Bland annat är spridning av information över internet inte skyddad, om det inte sker via en grundlagsskyddad databas. Detta innebär att
3(7) informationsspridning och åsiktsyttringar via t.ex. Facebook eller bloggar normalt sett inte omfattas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagens regler och därför ligger utanför meddelarskyddet. Samma sak gäller för yttranden som görs i samband med t.ex. demonstrationer. För anställda i offentlig sektor brukar meddelarskyddet anses utgöra en del av skyddet för s.k. whistleblowing. Utöver uppdraget till denna utredning pågår inom Regeringskansliet också diskussioner om att se över skyddet för enskilda som slår larm om korruption och andra oegentligheter. Behövs ett förstärkt meddelarskydd? Omfattningen av meddelarskyddet inom den privata sektorn varierar till följd av att vissa arbetsgivare frivilligt avtalat om att tillämpa meddelarskyddsliknande bestämmelser. För privatanställda råder därför en osäkerhet kring var gränsen för deras yttrandefrihet går. I syfte att uppnå en väl fungerande yttrandefrihet som i sin tur kan förbättra möjligheterna till insyn i hur skattemedlen används anser utredningen att reglerna på detta område behöver förtydligas och bli mer enhetliga. Mycket av den offentligt finansierade verksamheten finns inom områden där brukaren av verksamheten befinner sig i någon form av beroendeställning gentemot utföraren, t.ex. skolelever, patienter eller personer inom äldreomsorgen. Det kan vara svårt för dem att föra fram åsikter om brister i den verksamhet de omfattas av. Det är därför enligt utredningen angeläget att det blir så enkelt som möjligt för andra att kunna lyfta frågan om förhållandena är tillfredsställande. Ett förstärkt meddelarskydd för anställda inom dessa verksamheter kan därmed bidra till att stärka brukarnas ställning. Utredningens förslag Ny lag Utredningen föreslår att en ny lag, lag (2015:00) om rätt att meddela uppgifter för verksamma inom vissa enskilt bedrivna verksamheter, införs (se bilaga) för att reglera meddelarskyddet i förhållande till privata arbetsgivare inom vissa verksamhetsområden. Verksamheter som omfattas Vård, skola och omsorg svarar för huvuddelen av kommunernas och landstingens kostnader för konsumtion av verksamhet från privata aktörer och inom dessa sektorer finns ett stort antal arbetstagare som är privatanställda. Här återfinns också huvuddelen av de arbets- och uppdragstagare som det enligt utredningen är mest angeläget att skydda. Den föreslagna lagen ska dock vara flexibel för att man i
4(7) framtiden ska kunna utvidga eller inskränka tillämpningsområdet om så behövs, men enligt nuvarande förslag avgränsas lagen till att gälla sektorerna vård, skola och omsorg. Även uppgifter om en verksamhet som har upphört omfattas. Verksamhet som bedrivs helt utan offentlig finansiering undantas från lagens tillämpningsområde. Med offentlig finansiering avses ett direkt stöd eller betalning för att driva verksamheten inom de aktuella verksamhetsområdena, t.ex. bidrag till fristående skolor som utgår med stöd av skollagen (2010:800), ersättning som utgår med stöd av lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning eller verksamhet som upphandlats av det allmänna. Det är tillräckligt att en enskild verksamhet till någon del uppbär offentlig finansiering för att betraktas som offentligt finansierad. Definitioner vård, skola och omsorg Vård De verksamheter som faller in under hälso- och sjukvård samt tandvård föreslås omfattas av det förstärkta meddelarskyddet. Definitionen innefattar därmed allt ifrån ensamföretagare till stora sjukhus och såväl verksamheter som i sin helhet är offentligt finansierad som sådan som endast i ringa omfattning uppbär offentlig finansiering. Det enda undantaget är de verksamheter som helt saknar offentlig finansiering. Skola Enligt utredningen ska den föreslagna lagen omfatta den som är verksam inom enskilt bedriven offentligt finansierad verksamhet inom skolväsendet, de särskilda utbildningsformerna eller annan pedagogisk verksamhet såsom dessa beskrivs i skollagen (24 kap. 1 ). Omsorg Den föreslagna lagen omfattar de som är verksamma inom enskilt bedriven offentligt finansierad verksamhet som utgör socialtjänst eller bedrivs med stöd av lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Personal som omfattas Lagen ska tillämpas på alla som är verksamma inom en aktuell verksamhet. Därmed omfattas bl.a. anställda, uppdragstagare, praktikanter och deltagare i arbetsmarknadspolitiska program. Även de som under utbildning till t.ex. lärarexamen genomför den verksamhetsförlagda delen av utbildningen innefattas i begreppet. Även inhyrd personal omfattas. Det förstärkta meddelarskyddet gäller för uppgifter avseende den verksamhet man är uthyrd till. Den som är uthyrd till en
5(7) verksamhet inom vård, skola eller omsorg ska ha ett skydd mot efterforskning och repressalier även från uthyrarens sida. Personer i företagsledande ställning Personer i företagsledande ställning undantas från tillämpningsområdet. Det förstärkta meddelarskyddet bör enligt utredningen inte omfatta styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direktörer och vice verkställande direktörer. Företagshemligheter Lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter skyddar arbetsgivare mot anställdas uppgiftslämnande. Lagen är delvis oförenlig med meddelarfriheten varför en utvidgning av meddelarskyddet innebär en motsvarande inskränkning av skyddet för företagshemligheter. Undvika dubbelreglering Företag där kommuner eller landsting har ett bestämmande inflytande och som bedriver verksamhet inom vård, skola eller omsorg undantas från den föreslagna lagen eftersom dessa företag redan omfattas av offentlighets- och sekretesslagens motsvarande bestämmelser. Vilka former av uppgiftslämnande ska vara skyddat? Det grundlagsreglerade meddelarskyddet omfattar den situationen att någon i publiceringssyfte lämnar uppgifter, utan att lämna ut handlingar, till vissa massmedia som definieras i grundlagarna (tryckfrihetsförordningen 1 kap. 1 tredje stycket respektive yttrandefrihetsgrundlagen 1 kap. 2 ). Sådana massmedia som omfattas är t.ex. tidningar och tidskrifter, radio, tv och vissa databaser. Utredningen anser det lämpligt att åstadkomma samma typ av reglering för de privatanställda inom vård, skola och omsorg i förhållande till deras arbetsgivare, dvs. uppgiftslämnande ska omfattas av meddelarskydd om uppgiftslämnandet sker till massmedia i syfte att uppgifterna ska publiceras samt om det inte är fråga om att handlingar lämnas ut. Lagreglerade tystnadsplikter Lagreglerade tystnadsplikter inskränker rätten att meddela uppgifter med stöd av den föreslagna lagen. Ett förstärkt meddelarskydd syftar inte till att inskränka de privatanställdas tystnadsplikt utan de ska även fortsättningsvis ha samma tystnadsplikt som de offentliganställda. Liksom tidigare innebär brott mot tystnadsplikten straffansvar enligt brottsbalken (20 kap. 3 ).
6(7) Avtalsbaserade tystnadsplikter Möjligheterna att avtala om tystnadsplikt inskränks. Att den föreslagna lagen är tvingande innebär att det inte är möjligt att med bindande verkan träffa avtal enskilt anställningsavtal eller kollektivavtal som i förhållande till lagens bestämmelser utvidgar arbetsgivarens möjligheter att ingripa mot eller efterforska anställda som utnyttjat rätten att meddela uppgifter. Brott och straff Överträdelser av efterforsknings- och repressalieförbuden blir kriminaliserade med böter och fängelsestraff i straffskalan. Endast de allvarligaste repressalierna har straffbelagts: avskedande, uppsägning och meddelande av disciplinpåföljder. Omfattningen av förbudet blir därför större än vad det straffbara området är, dvs. de mindre allvarliga repressalierna blir i praktiken straffria. De straffrättsliga påföljderna drabbar arbetsgivarrepresentanter personligen. Den drabbade arbetstagaren kan få rätt till skadestånd och det finns också möjligheter till att uppsägning eller avsked ogiltigförklaras. Konsekvenser Stärkt meddelarskydd kan i förhållande till privata arbetsgivare få negativa effekter i form av inskränkningar i avtalsfriheten, lojalitetsplikten och skyddet för företagshemligheter. För företagen medför den föreslagna lagen därför att de inte kan förlita sig på ett riktigt lika starkt skydd genom lojalitetsplikten som tidigare och att det kommer att bli svårare för dem att skydda sin företagsinterna information. Konsekvenserna för det allmänna är huvudsakligen att möjligheterna att få reda på eventuella tveksamheter i den offentligt finansierade verksamheten stärks. Indirekt ökar därmed möjligheterna till styrning av hur de offentliga medlen används. Ur ett brukarperspektiv medför även den ökade öppenheten att risken för missförhållanden inom berörda verksamheter minskar. Konsekvenserna för arbetstagare är att deras möjligheter att lämna ut information stärks i betydande grad, de behöver inte riskera att förlora sina anställningar eller utsättas för andra repressalier och de riskerar inte heller att bli skadeståndsskyldiga. Arbetstagare inom berörda verksamheter kan sprida i princip vilken information som helst för publicering. För personer i företagsledande ställning medför den föreslagna lagen inga konsekvenser alls eftersom de inte omfattas av den. Rapporteringsskyldigheten avseende vissa missförhållanden påverkas inte av ett förstärkt meddelarskydd. Det finns i vissa fall skyldigheter för personal i såväl offentlig som privat regi att utan risk för repressalier påtala eller anmäla oegentligheter till sin arbetsgivare eller till en tillsynsmyndighet. Lex Sarah och Lex
7(7) Maria, som innebär skyldighet att anmäla missförhållanden inom socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården, gäller både i offentlig och privat verksamhet. Ikraftträdande Lagen föreslås träda ikraft den 1 juli 2015. Regionkontorets synpunkter på utredningens förslag Regionkontoret tillstyrker lämnade författningsförslag. Regionkontoret delar utredningens syn på vikten av att stärka de privatanställdas meddelarfrihet inom de föreslagna verksamhetsområdena och därigenom uppnå en ökad insyn i skattefinansierad verksamhet samt stärka brukarnas ställning. Regionkontoret Catarina Dahlöf Regiondirektör Isabella Lindholm Regionjurist Bilaga Förslag till lag (2015:00) om rätt att meddela uppgifter för verksamma inom vissa enskilt bedrivna verksamheter