Handläggning av dna-undersökning NFC analyserar biologiska spår och kan då få fram fullständiga eller partiella dnaprofiler. Dessa kan jämföras mot dna-profiler från anvisade personer eller från register. Jämförelse av spår mot enstaka anvisade personer I ärenden där det finns en anvisad person (misstänkt, målsägare, annan) jämförs dennes dna-profil med dna-profiler för spår. Analysresultaten och utvärderingen av jämförelsen redovisas i form av ett Sakkunnigutlåtande med en graderad slutsatsskala. I ärenden med spår men utan anvisade personer, främst volymbrottsärenden, redovisas erhållna dna-resultat i form av utlåtandet Redovisning dna. Jämförelse av spår mot register Om dna-profilen för spåret avviker från den anvisade eller om det inte finns någon misstänkt i ärendet kan dna-profilen läggas in i spårregistret för att jämföras mot inlagda dna-profiler i spårregistret, utredningsregistret och dna-registret. Vid sådan sökning kan det bli träffar mot redan inlagda spår och personer, dvs man får överensstämmande dna-profiler. Träffhanteringen är starkt automatiserad och utvärderingen av jämförelsen (träffen) redovisas omgående i form av en Träffrapport med graderad slutsatsskala. Jämförelse av känd person mot register I personärenden redovisas utvärderingen av jämförelsen (träffen) i en Träffrapport med graderad slutsatsskala. Dna-beviset För det dna-bevis som uppstår vid en träff mellan dna-profilen för ett personprov och för ett spår gäller: dna-resultatet är i sig lika starkt vare sig överensstämmelsen har påvisats vid jämförelse med en känd misstänkt eller om överensstämmelsen uppdagades vid en sökning i register. Slutsatsen som ges i en Träffrapport och motsvarande slutsats i ett Sakkunnigutlåtande är i sig lika säkert förankrade i dna-resultatet; även i fallet med en registerträff mellan ett spår och en person förväntas man få samma resultat ännu en gång, om man upprepar direktjämförelsen av ett nytaget dna-prov från personen. Vid misstanke om fel är det dock befogat att upprepa provtagningen och analysen av prov från personen respektive att upprepa analysen av spåret. NFC anvisar med hjälp av en graderad slutsatsskala med vilken styrka dna-beviset bör inverka på den syn uppdragsgivaren har på kopplingen mellan person och spår innan dna-bevisningen tas i anspråk (med koppling avses huruvida en person är källa till spåret eller inte).
Personen är starkt misstänkt i ett ärende. En koppling i form av besvärande omständigheter mot den misstänkte är då kända innan dna-beviset vägs in. dna-beviset kommer då att förstärka synen på kopplingen med en känd faktor. Personen är en i ärendet helt okänd person. När dna-beviset blir känt, kommer samma dna-bevis ändå att förstärka denna svaga koppling med samma kända faktor. Ur NFC:s synpunkt är effekten av dna-beviset lika stark i båda fallen. För uppdragsgivarens del blir dock slutresultatet, det vill säga själva bevisvärdet, starkare i det första fallet. Där läggs dna-beviset till en uppfattning som grundar sig på omständigheter som är kända innan dna-beviset kom till. På samma sätt blir bevisvärdet svagare i det senare fallet eftersom dna-beviset läggs till den uppfattning som har sin grund i den obefintliga kännedomen om personen ifråga, innan dna-beviset kom till. I det senare fallet bör stödbevisning av annat slag inhämtas i den förundersökning som startas efter det att dna-beviset blivit känt. Tolkning av träffrapporter och sakkunnigutlåtanden Okänd person I en Träffrapport gällande person visas på överensstämmande resultat, en träff, gentemot en i ärendet ofta (men inte alltid) okänd enskild person. Innan dna-beviset är känt är denna person en av ett stort antal personer som var och en kan vara den som har lämnat spåret. dna-beviset som därefter tillkommer medför att detta antal personer minskar. Graden av minskning beror på hur fullständig och ovanlig profilen är. Känd person I ett Sakkunnigutlåtande gällande person visas på överensstämmande resultat, en träff, gentemot en i ärendet känd enskild person. Det finns då en känd eller misstänkt koppling mellan personen och brottet. Innan dna-beviset är känt är denna person en av ett mindre antal personer som var och en kan vara den som har lämnat spåret. Antalet personer har dessförinnan redan minskats på basis av annan information som framkommit i ärendet. Överensstämmelsen medför även här en ytterligare minskning av detta mindre antal personer, och vid en fullständig eller ovanlig dna-profil reduceras normalt antalet till en enda person. Sannolikheter Ovanstående kan ses i termer av sannolikheter för att den genom träffen utpekade respektive den i ärendet redan misstänkte personen har lämnat spåret. Om vi till exempel antar att det i läget för träffrapportens utpekande finns cirka 1 miljon obesläktade personer, som skulle kunna vara källa till spåret (innan beaktande av dna-beviset), och träffrapportens grad är +4 i skalan, är sannolikheten minst 50% att personen i fråga har lämnat spåret. Om vi istället antar att det i läget för en jämförelse mellan dna-profiler hos spåret och en misstänkt finns 10 obesläktade personer, som kan vara källa till spåret (innan beak-
tande av dna-beviset), och överensstämmelsens grad är +4 i skalan, så kan man säga att sannolikheten är minst 99,999% att personen ifråga har lämnat spåret. Observera att dessa skillnader i sannolikhet inte beror på dna-resultaten i Träffrapport respektive Sakkunnigutlåtande, utan på det antal personer som man anser skulle kunna vara källa till spåret innan dna-bevisningen tas i anspråk. Detta antal ligger utanför SKL:s uppdrag att bedöma, men är av stor vikt för de slutsatser som skall dras i domstol. Ovanstående resonemang visar också att olika grader i Träffrapport och Sakkunnigutlåtande ändå skulle kunna ge likadan styrka i respektive slutsats i domstolen. Om vi antar att det i läget för en träffrapport finns 10 000 obesläktade personer, som kan vara källa till spåret (innan beaktande av dna-beviset), och graden i träffrapporten är +4, så är sannolikheten minst 99% att den utpekade har lämnat spåret. Om vi (i ett annat fall) vid en jämförelse mellan dna-profiler hos spår och en misstänkt antar att det finns 50 obesläktade personer, som kan vara källa till spåret (innan beaktande av dna-beviset), och graden i utlåtandet är +3, så blir sannolikheten att den misstänkte har lämnat spåret också minst 99%. Om det däremot som ovan endast är 10 personer, som kan ha lämnat spåret (innan beaktande av dna-beviset), ökar den senare sannolikheten till minst 99,9%. En positiv grad i en Träffrapport respektive ett Sakkunnigutlåtande medför alltså en minskning av det antal personer som kan vara källa till spåret. Alternativt kan man uttrycka det som att Träffrapporten/Sakkunnigutlåtandet förstärker synen på den koppling som finns mellan en person och ett spår, innan dna-bevisningen tas i anspråk. Följande schematiska figur illustrerar processen: Spår Uppfattning om huruvida en person är källa till spåret DNAbevis Förstärkt uppfattning om huruvida en person är källa till spåret
Diagrammen 1 och 2 nedan kan användas för en överblick av hur sannolikheten för att en utpekad person är källa relaterar till antalet möjliga personer som kan vara källa (innan beaktande av dna-bevis) för de fyra olika graderna +1, +2, +3 och +4. Diagram 2 visar bara sannolikhetsintervallet 99-100%. Diagram 1. Lägsta sannolikhet för att en utpekad person är källa som funktion av antalet möjliga personer som kan vara källa för resultat med graderna +1, +2, +3 respektive +4 (skalan på x-axeln är logaritmisk). Diagram 2. Lägsta sannolikhet i intervallet 99 100% för att en utpekad person är källa som funktion av antalet möjliga personer som kan vara källa för resultat med graderna +1, +2, +3 respektive +4 (skalan på x-axeln är logaritmisk).
Exempel Anta att en våldtäkt begåtts i ett bostadsområde och att ett färskt spermaspår har säkrats som misstänks ha gärningsmannen som källa. Spåret skickas till NFC med begäran om dna-analys. Innan något svar erhålls från NFC görs en bedömning av antalet potentiella gärningsmän på basis av vittnesuppgifter, och andra omständigheter i fallet. Gärningsmannen bedöms vara mellan 18 och 25 år, och tala med en accent som motsvarar den, som är vanligast förekommande i regionen. En geografisk avgränsning ger då att cirka 6 000 män skulle rent teoretiskt kunna vara möjliga gärningsmän, och därmed också källa till spåret. NFC analyserar spåret och får en träff på dess dna-profil i utredningsregistret mot personen X. dna-profilen är sådan att träffen rapporteras med grad +3, dvs resultatet talar starkt för att X är källa till spåret. En kontroll visar att X är på fri fot och är hemmahörande i regionen. Om vi nu kombinerar dna-resultatet med det tidigare antagandet att cirka 6 000 personer rent teoretiskt skulle kunna vara källa till spåret, ger en avläsning i Diagram 1 ovan att sannolikheten är minst 50% att X är källa till spåret (observera att skalan i Diagram 1 är logaritmisk). Utredningen av brottet går under tiden vidare och med ytterligare hjälp av vittnesuppgifter lyckas man ringa in en grupp om 10 män, bland vilka X ingår, som var och en är potentiell källa till spåret. En avläsning i Diagram 2 ovan ger att med 10 möjliga personer som var och en kan vara källa till spåret och där resultatet talar med grad +3 för att X är källa, blir sannolikheten minst 99,8% att X verkligen är källa till spåret. Information Intrapolis Internet: http://nfc.polisen.se/trycksaker/faktablad/dokument-om-dna/ Kontakt, NFC: Karin Hedberg, karin.hedberg@polisen.se, 010-562 81 37