Bilaga 9. Multivariat analys av flintmaterialet från Brunnshög

Bilaga 9. Multivariat analys av flintmaterialet från Brunnshög Bo Knarrström Inledning Flintanalysen innehåller framförallt studier av funktion, med viss diskussion kring råmaterial och teknologi. Arbetssättet utvecklades i samband med Riksantikvarieämbetets arkeologiska undersökningar inför Västkustbanan (Knarrström 2000b). Den multivariata metoden syftar till att belysa mönster som tar hänsyn till faktiska omständigheter och resultaten är tänkta att kunna användas som underlag för kulturhistoriska analyser. För att närma sig de enskilda objektens funktion har delar av materialet undergått slitspårsanalys. För ändamålet användes ett modifierat Nikon Optihot metallografmiksoskop med 50-200x förstoring. Inför mikroskoperingen rengjordes flintorna på sedvanligt sätt (alkohol, tensider, vatten). De objekt som valdes ut för mikroskopering följde på förhand givna kriterier. Flintor med kraftig patinering, ljus ytstruktur eller kraftig eldpåverkan sållades bort (för en närmare diskussion kring denna problematik se Knarrström 2007:116ff). Eftersom frågeställningen inte innefattade en eftersökning av nya verktygskategorier prioriterades föremål med synbar retusch alternativt kraftiga mikroavspaltningar. När det gällde förmodade skärverktyg studerades endast samplade bitar med en egglängd överstigande 2 cm. Upprepade experiment har visat att denna längd utgör en undre gräns för när ett skärverktyg kan anses funktionsdugligt. Experimentens resultat har också kunnat verifieras vid kontrollanalyser av skarpa flintmaterial. Den begränsade råmaterialbestämningen och teknologiska/morfologiska analysen av artefakterna från Brunnshög gjordes från samplade kategorier och specialregistrering har inte ansetts nödvändig. Bestämningarna baseras på resultaten från den senaste forskningen rörande olika flintors förekomster och proveniens (Högberg & Olausson 2007). Lager 105 Råmaterial En översiktlig genomgång av fyndsamlingen, inalles 322 flintor, från lager 105 anger att råmaterialet företrädesvis består av Danien- och Senonflinta, Överlag varierar kvaliteten på de ursprungliga råämnena. Utifrån bevarade krustor på kärnor och avslag kan slutsatsen dras att merparten av det bearbetade flintmaterialet härrör från morändepositioner. Det mest sannolika är att flintorna insamlats i närområdet, troligen i anslutning till våtmarker och vattendrag. Enstaka avslag med slipyta visar en måttligt bearbetning av sönderslagna fyrsidiga yxämnen. I avslags- och kärnmaterialet finns en handfull flintor (utan synliga slipade partier) vars morfologiska attribut Bilaga 9. Multivariat analys av flintmaterialet från Brunnshög 1

samt högkvalitativa och täta sammansättning påvisar deras ursprung från fyrsidiga yxkroppar. Teknologi Materialet domineras av knackstensspaltade avslag från plattformskärnor, samt en mindre mängd skivor från ythuggning av yxkroppar (punsteknik). Det förekommer enstaka tecken på bipolär bearbetning (bla. en kärna). Merparten av flintan kommer från moränlagrade noduler som sannolikt hämtats i anslutning till närområdets våtmarker och vattendrag. Funktion Sammantaget valdes 34 flintor ut för mikroskopering. Kvaliteten på objektens ytstruktur varierar kraftigt och många flintor uppvisar patinering typisk för våtmarksmiljö. I övrigt ses endast ringa påverkan från postdepositionella processer. Slitspårsanalysen uppenbarade endast 6 redskap med spår efter användning. Av dessa kunde hälften (3 st.) ges en närmare diagnosticering. En flinta med skarp kant (F.667) har använts för hyvling av trä. En liknande flinta (F.677) har nyttjats som hyvel alt. stickel mot horn eller ben. Slutligen finns ett enkelt patinerat avslag (F.731) som i begränsad omfattning använts på kiselhaltigt växtmaterial av karaktären vass eller ag. Sammanfattning lager 105 Det finns ingenting som tyder på att flintmaterialet från lager 105 specifikt skulle reflektera rituella aktiviteter. Visserligen finns en hel del bränd flinta, men inte i en utsträckning som särskiljer från ett ordinärt boplatsmaterial. Många av de brända bitarna har dessutom genomgått en mycket marginell upphettning (dvs. föremål har legat intill snarare än i en härd). Resultatet från slitspårsanalysen pekar samtidigt mot att flintmaterialet från lager 105 inte utgör ett regelrätt boplatsmaterial. Därtill är användningsgraden, både procentuellt och i nednötning, betydligt lägre/mindre än vad som generellt brukar ses på föremål från boplatsmiljöer. Dessutom är frekvensen av retuscherade verktyg nästan obefintlig. Fyndsamlingen från lager 105 tolkas som ett sekundärt deponerat avfallsmaterial. Det finns inga bitar som uppenbart härrör från samma kärna eller produktionsserie. De enklare avslagen, splittren och avfallet är blandade med enstaka bitar från yxtillverkning i råämnen av annorlunda (bättre) kvalitet (tex. F.714). Likaså finns ett antal fragment med slipyta. Offergrop A3250 Råmaterial Materialet, inalles 324 bitar, utgörs av senon- och danienflinta. Förutom de enstaka avslagen från yxtillverkning indikerar bitarna med krusta att noduler samlats in i närområdet. Generellt sett är materialet av god kvalitet (tät flinta). Ett litet stycke svart skiffer bär spår av bearbetning (förarbete hänge). 2 UV Syd Daff 2009:2

Teknologi Materialet domineras av avslag från plattformskärnor, samt en mindre mängd skivor från ythuggning av yxkroppar. Flintavslagen från A3250 innehåller rikligt med artefakter som retuscherats alternativt använts som hyvlar/sticklar. Merparten av flintan kommer från moränlagrade noduler som sannolikt hämtats i närområdet. Ett tiotal avslag härrör från yxtillverkning, men det kan anses helt säkerställt att yxor inte tillverkats på platsen. Processen att färdigställa även en mindre fyrsidig yxa generar hundratals karaktäristiska avslag, och sådan ackumulationer saknas helt. Avslag från yxtillverkning har i boplatssammanhang varit attraktiva som råämnen för enklare skär- och skrapverktyg (vilket finns exempel på i A3250). Möjligen kan de obearbetade yxavslag som införts till den nu diskuterade anläggningen istället kopplas till rituella aktiviteter. Funktion Sammantaget utvaldes 64 flintor för mikroskopering. Av dessa uppvisade 54 st. (84%) spår av användning. Denna mycket höga frekvens beror på två faktorer. Dels utvaldes för analysen föremål med optimala förutsättningar (begränsad patina, långa eggpartier och retuscheringar). Dels utgjorde artefaktsamlingen i A3250 redan i nedläggningsskedet ett koncentrerat verktygsmaterial. Kategorierna utgjordes av skrap- och skärverktyg, hyvlar/ sticklar samt eggpartiet av en yxa. Skraporna. 40 st, dominerar bland de morfologiska verktygsformerna. Av dessa uppvisade 16 st. (40%) spår efter användning. Material Torrt skinn Färskt skinn Skinn, gen. Horn/ben Trä Gen. pol. Antal 4 3 1 1 5 2 Sticklar/hyvlar 8 st, är inte lika uppenbara i sin morfologi och samtliga upptäcktes genom slitspårsanalys. I denna kategori återfinns skivyxorna som snarast är att betrakta som handhållna hyvlar (de saknar för övrigt skaftningsspår). Material Horn/ben Trä Gen. pol. Antal 2 2 4 Skärverktygen, 6 st, framkom vid slitspårsanalysen. Det rör sig både om traditionella och spånliknande avslag. Material Slakt Gen. pol. Antal 2 4 Flintor med ristad krusta uppgår till minst 23 st (det finns fler bitar med repor alt. spår av skrapning, men det är inte möjligt att säkert tolka dessa som antropogena). Bilaga 9. Multivariat analys av flintmaterialet från Brunnshög 3

Sammanfattning offergrop A3250 Flintmaterialet från gropen skiljer sig från ett reguljärt boplatsmaterial genom den höga koncentrationen av morfologiska och/eller funktionella redskap. Skrapor dominerar och gropar med depositioner av denna föremålskategori i anslutning till hägnadssystem är ett välkänt fenomen i Sydsverige (Svensson 1998). En direkt parallell finns också i ett analyserat material från Stävie (Knarrström 2000a). I en offergrop påträffades flint- och keramikmaterial med bland annat ett stort skrapmaterial. Totalt framkom där 95 skivskrapor varav 80% bar spår av användning. Det var uppenbart att resterande skrapor tillverkats endast för denna nedläggelse. I A3250 befanns bara 40% av skraporna ha varit använda vilket än tydligare gör gällande att gropen i Brunnshög nyttjats för rituell deponering (hård tolkning; 60% av skraporna är tillverkade enkom för nedläggelse). Åter visar slitspårsanalys det oftast dolda hantverket i ben/horn och trä (jfr Balic & Knarrström 2007). Detta gäller skrapor såväl som kategorin sticklar/hyvlar. Totalt identifierades 6 skärverktyg. Inget av verktygen kan kopplas till jordbruksaktiviteter, men å andra sidan är sydskandinaviska fynd av neolitiska flintor från sammansatta skörderedskap relativt sällsynta (jfr Juel Jensen 1994). Två av skärredskapen har använts vid slakt/styckning/matpreparering medan 4 endast kan konstateras ha varit använda. Det mest sannolika är dock att också de sistnämnda haft samma brukningsområde, men under så kort tid att tydliga slitspår inte hunnit utvecklas (generellt är skärverktyg i flinta liktydigt med slakt/matprepareringsaktiviteter). Redskap för processande av köttprodukter kan antingen avspegla djurhållning eller en beskattning av jaktbart vilt i vilket fall rör det sig om hantering av högkvalitativ föda. Den förhållandevis rikliga mängden flinta med ristad krusta, 23 st, (7% av den totala mängden i antal) stärker bilden av sakral aktivitet. Avskavning av krusta används ibland för att frilägga ytor för att överhuvudtaget kunna komma åt att bearbeta flintan med knacksten. Dock rör detta nästan uteslutande färsk flinta ur primära kalklager och inte den typ av moräninlagrat råmaterial som nyttjats i Brunnshög. Ristningarna i form av enkla streck och ibland linjemönster återfinns i krustan på både redskap och enkla avslag. Det har inte varit möjligt att passa ihop bitarna, vilket betyder att stycken slumpmässigt eller medvetet valts ut för att läggas i gropen. Fler retuscherade flintor eller redskap (såsom skrapor) har ristningar (18 st), i förhållande till oanvända obearbetade avslag (5 st). Snarare än att detta skall tolkas som ytterligare en rituell aspekt, förklaras skillnaden genom fyndsamlingens höga frekvens av redskap. För övrigt kan noteras att ristningarna gjorts innan flintämnena bearbetats med knacksten. Eggpartiet från en sönderslagen slipad fyrsidig yxa samt ett antal ythuggningsavslag passar väl in i en rituell tolkning. Båda kategorierna påträffas generellt i anslutning till lämningar av palissader, offergropar och invid våtmarker. Likaså bör ett litet bearbetat stycke svart skiffer kopplas till denna typ av miljö. 4 UV Syd Daff 2009:2

Grav A7049 Råmaterial Flintan i gravkontexten utgörs till större delen av danien- och senonflinta i form av avslag och frostsprängda stycken. En kärna, ursprungligen från en slipad tunnackig yxa, representerar en högkvalitativ flintsort (dock utan matchande avslag). I vissa fall kommer fler av avslagen från en och samma rånodul (tyvärr ingen direkt passning). Teknologi Flintan har bearbetats i direkt teknik med knacksten. Undantagen utgörs av enstaka avslag från yxtillverkning samt bifaciala avslag. De sistnämnda flintorna (Fnr.399, 9 st små avslag) uppvisar snedställda vingeplattformar, dvs. tydliga spår efter bearbetning med hornklubba (jfr. Knarrström & Wrentner 1996). Troligen härrör flintorna från tillhuggningen av en dolkstav den tidigneolitiska dateringen utesluter i stort sett andra artefaktformer. Funktion Sammantaget utvaldes 14 flintor för mikroskopering. Av dessa uppvisade 3 st. spår av användning. Ett skrapretuscherat verktyg har varit använd mot torrt skinn (F.394). Den typologiska skivyxan (F.400) har nyttjats som handhållen hyvel mot ett trämaterial (skaftningsspår saknas). Ett litet avslag med egg (F.526) visar tydliga spår efter växtbearbetning. Kiselpoleringen förekommer ytterst lokalt på eggen, och det kan röra sig om bearbetning av exempelvis nässelfibrer eller liknande. Ristad krusta förekommer på ett avslag i samlingen flintor inom F.304. Sammanfattning - grav A7049 Flintmaterialet påminner i både råmaterial och teknologi om de övriga neolitiska samlingarna från Brunnshög. Förutom den höga andelen morfologiska andelen verktyg i offergropen, så är den enda övriga skillnaden att det i samlingen från graven finns ett antal avslag från flathuggning. Denna teknologi en direkt bearbetning med hornklubba finns inte representerad någon annanstans på ytan. Det finns i flintmaterial tecken på likåldrighet mellan grav A7049 och offergropen A3250. Det ena är förekomsten av skivyxor i båda kontexterna, vilka i båda fallen genom slitspårsanalys visat sig fungera som handhållna hyvlar. Det andra är att graven innehöll ett flintavslag med ristad krusta av samma karaktär som de ristade flintorna i gropen med rituellt deponerat material. Bilaga 9. Multivariat analys av flintmaterialet från Brunnshög 5

Referenser Balic, I. & Knarrström, B. 2007. Ben om föremål och hantverk. I Anderson, M. (red). Kustslättens mötesplatser. Riksantikvarieämbetets förlag. Stockholm. Högberg, A. & Olausson, D. 2007. Scandinavian Flint an Archaeological Perspective. Aarhus University Press. Juel Jensen, H. 1994. Flint tools and plant working. Hidden traces of stone age technology. Århus. Knarrström, B. 2000a. Tidigneolitisk social och rituell organisation. Analys av 95 skivskrapor i ett depåfynd. I Högberg, A. (red). Artefakter arkeologiska ting. En bok om föremål ur ett arkeologiskt perspektiv. University of Lund/Kultur Malmö. 2000b. Flinta i sydvästra Skåne. En diakron studie av råmaterial, production och function med focus på boplatsteknologi och metalltida flintutnyttjande. Acta Archaeologica Lundensia. Almqvist & Wiksell International. Stockholm. 2001. Flint a Scanian Hardware. Skånska Spår arkeologi längs Västkustbanan. National Heritage Board. Archaeological Excavations Department. Lund. 2007. Flinthantverket. I Andersson, M (red). Kustslättens mötesplatser. Riksantikvarieämbetet. Regionmuseet Kristianstad. Riksantikvarieämbetets förlag. Stockholm. Knarrström, R. & Wrentner, R. 1996. Diagnostik av plattformar. Bulletin för arkeologisk forskning i Sydsverige. Nr. 2-3/1996. Lund. Svensson, M. 1998. Det neolitiska rummet. Projektprogram VKB. Det neolitiska rummet. RAÄ UV Syd. Lund. 6 UV Syd Daff 2009:2

Torbjörn Brorsson Godsanalys av mellanneolitisk keramik från palissaden i Brunnshög, Lund, Skåne K o n t o r e t f ö r K e r a m i s k a S t u d i e r Rapport 34, 2008

KKS rapporter trycks i en begränsad upplaga. Rapporten kan fås som pdf eller rekvireras i enstaka exemplar. Kontakta då Kontoret för Keramiska Studier, Vadensjövägen 150, 261 91 Landskrona eller torbjorn.brorsson@keramiskastudier.se www.keramiskastudier.se Vadensjö 2008 Alla foton av Torbjörn Brorsson om ej annat anges. 2

Innehåll Inledning s. 5 Frågeställningar s. 5 Material s. 6 Metod s. 8 Resultat s. 8 Tolkning s. 10 Litteratur s. 11 3

4

Inledning Under 2007 och 2008 utförde Riksantikvarieämbetet UV Syd arkeologiska undersökningar inom Brunnshög, i nordöstra delarna av Lund (Fig. 1). På platsen påträffades lämningar som främst kan dateras till mellanneolitikum och till äldre järnålder. Den mest betydelsefulla lämningen från neolitikum utgörs av en cirka 50 m stor palissad. Under de senaste åren har ett flertal mellanneolitiska palissader påträffats i västra Skåne och dessa har tolkats vara någon form av centralplatser och/eller offerplatser (Andersson 2003:265 ff). Tidigare har keramik från palissaderna i Dösjebro i Kävlinge kommun (Stilborg 2003) och i Bunkeflostrand, Malmö kommun (Brorsson 2008) varit föremål för teknologiska analyser i form av tunnslip av keramikskärvor. Sammanlagt har sex keramikskärvor från Brunnshög analyserats. Anna Lagergren, RAÄ UV Syd, har utfört urvalet, medan analysen utförts av Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier. Figur 1. Den analyserade keramiken påträffades vid undersökning i Brunnshög utanför Lund i Skåne. Ur Sverigekartan Lantmäteriverket Gävle 2008. MEDGIV-2008-18733 Frågeställningar Huvudsyftet med analysen är att undersöka om det föreligger en variation i godset och om det därmed skulle kunna utgöra en indikation på att palissaden varit en samlingsplats för människor från olika platser. En variation i godset, det vill säga en variation i val av lera och magringsmedel kan vara tecken på att kärlen tillverkats inom olika boplatser, medan ett homogent keramikmaterial antyder det motsatta. Vidare skall det undersökas om det finns några tecken på stridsyxekeramik. Denna typ av keramik är ofta magrad med chamotte och närvaron av chamotte kan därmed indikera om det finns stridsyxekeramik eller ej i Brunnshög. 5

Tunnslip Kontext Urval Skärvtjocklek (mm) 1 30319 Punktintryck 8 2 31061 Grov magring 9 3 36660 Grov magring - 4 45448 Grov magring 7 5 45504 Grov magring - 6 53814 Grov magring - Tabell I. Den analyserade keramiken från Brunnshög. Samtliga skärvor är grovmagrade och endast en skärva är ornerad. Skärvorna är bukskärvor. Figur 2. De analyserade skärvorna från Brunnshög. Material Samtliga analyserade skärvor utgörs av bukskärvor (Fig. 2). Godset förefaller vara grovt eftersom stora magringskorn är synliga. Skärvtjocklekarna har uppmätts till mellan 7 och 9 mm, vilket indikerar att kärlen varit medelstora (Tab. I). Vidare kan det noteras att samtliga skärvor varit glättade och att endast en varit ornerad. Skärvan från stolphål A30319, tunnslip 1, har sannolikt haft någon form av punktintryck. Dateringen av keramiken är med hänsyn till avsaknaden av både mynningspartier och dekor svår, utan förhoppningsvis kan godsanalysen bidraga till tolkningen av keramikens ålder. Skärvorna har påträffats inom olika delar av palissaden (Fig. 3). Därmed har en viktig källkritisk aspekt uteslutits, nämligen att en typ av aktivitet i ett specifikt område blivit synonymt för hela palissadens keramikmaterial. Det har emellertid även studerats om det finns likheter mellan 6

skärvor som påträffats intill varandra, som exempelvis i grop A45448 (tunnslip 4) och i stolphål A455047 (tunnslip 5). Figur 3. Den analyserade keramiken har påträffats inom olika delar av palissaden. Skärvorna, tunnslip 4 och 5, påträffades endast 1,5 m ifrån varandra. Skärvorna fanns i antingen gropar eller stolphål. 7

Metod Keramikskärvorna har studerats med hjälp av mikroskopering av keramiska tunnslip. Mikroskoperingen syftar till att studera godsets sammansättning, de keramiska råmaterialen och övriga tillverkningstekniska parametrar. Metoden ger information om kärlens funktion och om lokalt såväl som om främmande hantverk. Tunnslipet skall vara 0,03 mm tjockt och analysen utförs i polarisationsmikroskop vid förstoringar mellan 25X och 630X i korsat och parallellt ljus. Lerans grovlek, magringens art, andel och största korn fastställes. De leror som använts till kärlframställning klassificeras som fin-, mellangrova- eller grova leror. Det innebär att mängden silt är låg eller saknas i finlerorna, att sandfraktionen är förekommer men är låg i mellanlerorna medan mängden sand är hög i grovlerorna. Det noteras även om en lera är sorterad eller osorterad. I en osorterad lera saknas vissa fraktioner. Vidare noteras den mineralogiska sammansättningen och närvaron av organiskt material och förekomsten av diatomeer (kiselalger). Resultat Med utgångspunkt i val av magringsmedel och rålera kan keramiken indelas i två olika grupper (Tab. II). Det skall noteras att magringen i fem av de sex tunnslipen inte identifierats i tunnslipet. Orsaken till detta är att magringen består av bergartskorn som är mer än flera millimetrar stora och dessa finns inte i de snitt av skärvorna som senare blivit tunnslip. Det är viktigt att notera att tunnslipen utgör ett snitt av skärvan, där leran är representerad, men enstaka magringskorn kan förbigås i analysen. Därmed uppgår också magringsandelen till en uppskattad andel och de större kornen är synliga vid en okulär bedömning av skärvorna. Detta kan också noteras i fotografiet av skärvorna, där större bergartskorn är synliga i tunnslip 2, 4 och 6 (Fig. 2). Samtliga skärvor har haft en mycket grov magring, det vill säga stora bergartskorn, men andelen har varit förhållandevis låg. Därmed är det framförallt leran som gör att keramiken från Brunnshög kan indelas i två grupper. Godsgrupp I (tunnslip 1, 2, 4): Skärvorna har framställts av sorterade mellanleror som magrats med mellan 10 och 14 % krossad granitisk bergart. Den mellangrova leran består till stor del av ler och silt, men även sandfragment förekommer. Samtliga leror är järnrika och andelen glimmer varierar mellan låg till mycket hög. I tunnslip 4 har även växtmaterial identifierats. Samtliga kärl har troligtvis framställts med rullbyggnad och sammanfogats med N-teknik och tydliga spår av detta återfinns i tunnslip 4. Trots att skärvorna består av samma typ av leror kommer lerorna med största sannolikhet inte från samma lertäkter. Grovleken varierar något, och man kan exempelvis studera tunnslip 1 och 2, där den senare är något grövre (Fig. 4). Vidare varierar glimmerhalten kraftigt vilket utesluter en gemensam lertäkt. Den mineralogiska sammansättningen är dock likartad och kärlen har framställts inom samma region. Någon chamotte har för övrigt inte identifierats i någon av tunnslipen. Godsgrupp II (tunnslip 3, 5, 6): Skärvorna har framställts av grövre leror än de i godsgrupp I, och det är framför allt andelen sand som är betydligt högre och därmed har de klassificerats som grova leror. Kornstorleksfördelningen är inte lika jämn utan lerorna är även osorterade. Magringen består av krossad granitisk bergart och andelen uppgår till cirka 10 %. Liksom föregående grupp varierar andelen glimmer i leran och lerornas grovlek inom gruppen är inte identiska. Därmed är det 8

troligt att kärlen inte framställts av leror från samma lertäkter. Uppbyggnadstekniken har också likheter med skärvorna från godsgrupp I, och det är troligt att kärlen byggts upp med rullbyggnad och sammanfogats med N-teknik. Sammantaget innebär det att kärlen troligtvis härrör från samma region och att någon chamotte ej identifierats i keramiken. Tunnslip 1 Tunnslip 2 Tunnslip 3 Tunnslip 4 Tunnslip 5 Tunnslip 6 Figur 4. Mikroskopfoto av de analyserade tunnslipen från Brunnshög. Samtliga skärvor utom tunnslip 5 har bränts i oxiderande atmosfär. Tunnslip 5 är reducerad bränd. 9

SKÄRVIDENTIFIERING LERA MAGRING NOTERINGAR* slipnr. kontext Anl. typ sort. / osort. grov / mellan / fin silt sand järnoxid järnoxihydroxid glimmer diatoméer växtmaterial krossad granit naturlig magringsandel [%] största kornstorlek [mm] 1 30319 Stolphål s m x x + x ++ e.o. x 10 1,0 (3,6) Siktad magring 2 31061 Grop s m x x + x - e.o. x 10 1,0 (6,3) N-teknik. Siktad magring 3 36660 Stolphål o g x x + x * e.o. x 10 3,0 (3,0) Siktad magring 4 45448 Grop s m x x + x + e.o. x x 14 4,5 (5,2) Siktad magring 5 45504 Grop o g x x e.o e.o + e.o. x 10 3,3 (8,9) Red. Bränd. Siktad magring 6 53814 Stolphål o g x x + x - e.o. x 10 1,0 (4,9) Siktad magring Tabell II. Resultat av mikroskopering av keramiska tunnslip från Brunnshög. Förkortningar: * = normal andel, - = sparsam andel, + = hög andel, ++ = mycket hög andel, x = förekomst. e.o. = ej observerad. Två värden på största korn har redovisats. Det lägre värdet är det uppmätta kornet i mikroskop medan det högre, som står inom parentes, är från skärvan. Tolkning Den analyserade keramiken från Brunnshög tillhör en och samma hantverkstradition. Det är uppenbart att man använt sig av förhållandevis grova leror och magrat dessa med stora korn från en krossad granitisk bergart. Godset är därmed ett förhållandevis grovt keramikgods som lämpade sig för upphettningar och det är därmed troligt att keramiken använts som kokkärl. Någon chamotte har inte identifierats i något av tunnslipen. Det förekommer järnoxihydroxidanhopningar i flera av skärvorna och dessa är utan tvekan inte chamotte. Anhopningarna har studerats i både korsat och parallellt ljus i polarisationsmikroskopet. Därmed kan man dra slutsatsen är keramiken inte kan klassificeras som den tidiga stridsyxekeramiken. Stridsyxekeramiken från Bunkeflostrand bestod till exempel av finleror som bland annat magrats med chamotte (Brorsson 2008:Tab. II). Däremot var lerorna i Dösjebro mellangrova och grova och man hade främst använts sig av granitmagring med korn på cirka 2-3 mm i kornstorlek (Stilborg 2003:Tab. 2). Chamottemagring har vid senare tillfälle observerats i något av tunnslipen från Dösjebro. Den resterande mellanneolitiska keramiken från Dösjebro uppvisar likheter med keramiken från Brunnshög, och det är framför allt förekomsten av grova leror och en grov bergartsmagring som påvisar likheter. Förflyttar man sig till Järrestad utanför Simrishamn där också flera stridsyxekärl och trattbägarkeramik analyserats är bilden delvis en annan. Stridsyxekeramiken domineras av kärl bestående av fina leror som magrats med bland annat chamotte (Brorsson 2003:Tab. I). Trattbägarkeramiken från Järrestad är emellertid äldre än keramiken från Brunnshög och med hänsyn till tid och rum är övriga jämförelser inte aktuella. Från Hunneberget i nordöstra Skåne har en omfattande studie av gropkeramik, trattbägarkeramik och stridsyxekeramik utförts (Brorsson 2007). Analyser av stridsyxekeramiken visade att man använt sig av grova leror till denna keramik och magrat den med krossad granitisk bergart. Någon chamotte observerades inte. Trattbägarkeramiken var varierad och initialt kunde den indelas i två grupper, som möjligen kunde representera olika befolkningsgrupper (Ibid:197). Om keramiken på Hunneberget representerat olika befolkningsgrupper, hade den samtidigt representerat ett gemensamt hantverk, baserat på samma uppfattning om hur keramik skulle framställas. Samma bild kan faktiskt urskönjas i analysen av keramiken från Brunnshög. Till diskussionen om stridsyxekeramikens gods finns även en opublicerad analys av gropkeramik, trattbägarkeramik samt stridsyxekeramik från Siretorp i Blekinge. Analysen visade att trattbägarkeramiken och stridsyxekeramiken var likartad. Birgitta Hulthén som gjort ett stort antal analyser av stridsyxekeramik i Skåne var den första att 10

upptäcka att stridsyxekeramiken ofta innehöll chamotte (Hulthén 1977:Tab. 15). Analyser av keramik från Hagestad och Löderup i sydöstra Skåne, och material från Trelleborgsområdet visade sig ofta bestå av grova leror som magrats med bland annat chamotte. Kornstorlekarna på bergartskornen var också förhållandevis stora. Därmed kan man inte helt avfärda att keramiken från Brunnshög tillhör stridsyxekeramiken. Avsaknaden av chamotte indikerar att den inte tillhör den tidiga stridsyxekeramiken, utan den kan istället ha varit något yngre, men den kan även ha tillhört trattbägarkeramiken. Vid undersökningar för väg 108 vid Nöbbelöv nordväst om Lund påträffades bland annat lämningar efter en trattbägarboplats från senare delen av mellanneolitikum. Analyser utfördes på 10 skärvor och dessa bestod av i stort sett bara grova leror som antingen var naturligt magrade eller magrade med krossad bergart (Brorsson 1996:Tab. 3). Godset är likartat med keramiken från Brunnshög, och keramikkärlen har tillhört samma hantverkstradition. Beträffande diskussionen om Brunnshögs tillhörighet som stridsyxekeramik eller trattbägarkeramik tyder mer på att keramiken skall klassificeras som trattbägare än som stridsyxekeramik. Det är väldigt tydligt att man använt sig av olika typer av grova leror för att framställa keramiken på Brunnshög. Denna variation kan, liksom i Hunneberget, representera olika befolkningsgrupper. Den kan också vara resultatet av en normal fördelning inom samma grupp människor som framställde olika typer av kärl. Det är möjligt att variationen inte skall ses som olika grupper av människor utan att den beror på att flera keramiker inom samma boplats använde sig av delvis olika leror. Något helt främmande gods som skulle påvisa en främmande keramiker har inte belagts i analysen. Funktionellt har kärlen med största sannolikt haft likartade egenskaper och de bör ha använts som kokkärl. Ett kärl, tunnslip 5, är reducerat bränt, vilket normalt är ett tätare gods, vilket var mera lämpligt att förvara vätskor i. Resterande kärl har varit utsatta för oxiderande atmosfärer. Slutligen påvisar godsgrupperna och spridningen inom palissaden att någon godsgrupp inte kan relateras till ett specifikt område eller till en speciell anläggningstyp i form av gropar eller stolphål. Keramiken utgör rester av kärl som kan ha använts av en eller flera grupper människor i samband med olika aktiviteter som var kopplade till palissaden. Litteratur Andersson, M. 2003. Skapa plats i landskapet. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8, No 42. Lund Brorsson, T. 1996. Analys av trattbägarkeramik från en boplats vid Nöbbelövs mosse. I: Olson, T. Boplatslämningar från neolitikum, bronsålder och äldre järnålder. Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 1996:60. Lund Brorsson, T. 2003. Analyser av neolitisk keramik från Järrestad, Järrestad sn. Skåne. KFL Rapport 03-0309. Keramiska Forskningslaboratoriet, Lunds Universitet. Lund Brorsson, T. 2007. Keramiken en teknologisk undersökning. I: Andersson, M. (red.). Kustslättens mötesplatser. Regionsmuseet Kristianstad. Riksantikvarieämbetet. Lund, s. 187-202 Brorsson, T. 2008. Godsanalys av stridsyxekeramik från Bunkeflostrand, Bunkeflo sn, Malmö. Rapport nr. 16. Kontoret för Keramiska Studier. Landskrona Hulthén, B. 1977. On ceramic technology during the Scanian Neolithic and Bronze Age. These and papers in North-European archaeology 6. Stockholm 11

Stilborg, O. 2003. Keramikhantverk I Välabäcksdalen. I: Svensson, M. (red.). I det neolitiska rummet. Skånska spår arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Lund, s. 214-241 Rapporter från Ceramic Studies, Sweden / Kontoret för Keramiska Studier Nr 1 Nr 2 Nr 3 Nr 4 Nr 5 Nr 6 Nr 7 Nr 8 Nr 9 Nr 10 Nr 11 Nr 12 Nr 13 Nr 14 Nr 15 Nr 16 Nr 17 Nr 18 Nr 19 Godsanalys av keramik från sju lokaler inom Naturgasprojektet i Bohuslän, samt från Tega Prästgård i Ytterby sn. en studie av framställningsteknik och kärlgods under senneolitikum, yngre bronsålder och äldre järnålder. Godsanalys av tredje gruppens keramik en studie av keramik från Torslunda, Tierp sn, Uppland Lerbottnar från 1100- och 1200-talen. Analys av råleror som ett bidrag till lerbottnars funktion. Kv. Liljan, Malmö, Skåne Gudomliga skärvor en inblick i ett andligt mellanneolitikum. Analys av keramik från gånggriften i Västra Hoby, Kävlinge, Skåne Termiska analyser av bränd lera från ugnar i Norra Hyllievång, Malmö, Skåne Hällristningens keramik en inblick i keramiken från hällristningen samt boplatsen i Tossene, Tossene sn. Sotenäs kn, Bohuslän Termiska analyser av sandprover från gravfältet i Odberg, Larvik kommun, Vestfold, Norge A Scandinavian pot from a grave at the Viking age settlement Timerevo, Russia - a study of the ware as a contribution to the interpretation of the pot Täljstensmagrad keramik från Rämne i Bohuslän Vikingatida keramik från Säby, Vintrosa sn. Närke - Analys av kärlgods från fyra krukor Klockbägarkeramik från Bejsebakken, Aalborg, Danmark. Analys av gods och hantverksteknologi. Keramik från Gyllins Trädgårdar, Husie, Malmö. En studie av keramik från övergången mellan tidig- och mellanneolitikum samt förromersk järnålder. Termiska analyser Konserveringsrapport Gropkeramik från Strålsjön i Nacka sn. Södermanland. Analys av kärlgods och lokal rålera. Analyses of pottery from Area A, B and C at Monte Polizzo, Sicily. Pottery from the 6 th century BC. - Ware analyses and chemical analyses The pottery craft at Büssow and Penkun near Storkow in Vorpommern, Germany - Ware analyses and chemical analyses of Slavonic vessels and Harte Grauware Godsanalys av stridsyxekeramik från Bunkeflostrand, Bunkeflo sn, Malmö Analys av rituellt nedlagda lerkulor från Göteborg 66, Kallebäck, Göteborg Medeltida keramik från Ystad en studie av material från fyra undersökningar. Keramik från förhistorisk och historisk tid. Workshop om ny kunskap om keramik inom arkeologin. 1 februari 2 februari 2008 Nr 20 Keramiken från Tanum 544:4 och Tanum 1840 Nr 21 Termiska analyser av bränd lera från kupolugn i Tumbo 148, Berga 1:3 & 1:5, Tumbo socken, Eskilstuna kommun, Södermanland Nr 22 Keramiken från Nibble, Tillinge sn, Enköping - Skärvor med rituell betydelse från slutet av bronsåldern Nr 23 Godsanalys av gropkeramik från Fembäcke, Vendel sn, Uppland Nr 24 Godsanalys av gropkeramik och stridsyxekeramik från Lötvreten, Valbo sn, Gästrikland Nr 25 Godsanalys av trattbägarkeramik från Nävertorp, Mogetorp och Östra Vrå, Södermanland Nr 26 Snäckskal, kalksten eller ben? Godsanalys av gropkeramik från Sittesta, Ösmo sn, Södermanland Nr 27 Godsanalys av trattbägarkeramik och järnålderskeramik från Påljungshage, Nyköping, Södermanland Nr 28 Ware analyses of pottery from the Funnel Beaker Culture and the Vlaardingen Culture from de Hanzelijn, The Netherlands Nr 29 Analys av bränd lera med metallrester från Löddeköpinge 90:4, Skåne Nr 30 Analys av gravkeramik från yngre romersk järnålder från Skee 1090, Bohuslän Nr 31 Keramik från övergången mellan förromersk- och romersk järnålder från Brunnshög, Lund, Skåne Nr 32 The Medieval pottery from Gásir in Northern Iceland Nr 33 Godsanalys av gravkärl från yngre bronsålder och äldre järnålder, Påljungshage, Nyköping, Södermanland Nr 34 Godsanalys av mellanneolitisk keramik från palissaden i Brunnshög, Lund, Skåne 12

Bilaga 11. Resultat av fosfatanalys, AA32700, Brunnshög SU 2008 Analysen utförd av Ove Cederlund, Fosfatlaboratoriet Visby 34874 34864 34865 34866 34867 34868 34869 34870 34871 34872 34873 Grav AA32700 Fosfatprov 34875 Bilaga 11. Resultat av fosfatanalys 1