"Hur många vuxna tror på en unge egentligen???"

När samhället sviker barn som far illa Rapport 1 "Hur många vuxna tror på en unge egentligen???" en undersökning av ungas upplevelser av våld under uppväxten

Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer - i Sverige och i världen. Vår vision är en värld där alla barns rättigheter är tillgodosedda. Det är en värld där varje barn uppskattas och respekteras, där alla barn har inflytande och där alla barn har möjligheter och framtidstro. Rädda Barnen ger ut böcker och rapporter för att sprida kunskap om barns förhållanden, ge vägledning och inspirera till nya tankar och diskussioner. Du kan beställa våra publikationer genom att ta direktkontakt med oss, eller genom att gå in på vår hemsida på Internet, www.rb.se/bokhandel 2006 Rädda Barnen ISBN 10: 91-7321-202-4 ISBN 13: 978-91-7321-202-1 Art nr: 3313 Projektgrupp: Carolina Överlien, Åsa Landberg, Karin Liljeblad, Åsa Högberg Layout och produktion: Ulla Ståhl Omslag: Kasselring Rädda Barnen 107 88 Stockholm Besökadress: Landsvägen 39, Sundbyberg Tel: 08-698 90 00 www.rb.se www.effekt.rb.se info@rb.se

Innehåll Sammanfattning 5 1. Inledning 6 1.1 Syfte 6 1.2 Metod 6 2. Undersökningen 7 3. Analys och diskussion 18 4. Rädda Barnens förslag 22

Sammanfattning Rädda Barnen har gjort en enkätundersökning genom Internetplatsen Lunarstorm om ungas upplevelser av våld i hemmet. Syftet var att få svar på om 18-åringar på Lunarstorm har upplevt våld sitt hem under uppväxten, om de har kompisar som blivit utsatta, och om de har berättat för någon om sina egna eller kompisarnas upplevelser. 1 761 ungdomar svarade på enkäten. 15 procent av ungdomarna har någon gång blivit slagna av pappa eller mamma. Mer än var fjärde av dem som blivit slagna har blivit det många gånger under sin barndom. 12 procent av ungdomarna har sett eller hört pappa/styvpappa slå mamma/styvmamma. Mer än var fjärde av dem har upplevt det många gånger under uppväxten. Knappt hälften, 44 procent, av de ungdomar som har blivit slagna har berättat om det för någon vuxen. Den vanligaste anledningen till att inte berätta är att de misshandlade ungdomarna förminskar betydelsen av våldet och tror att de förtjänar det. Vare sig mamma, en kompis eller ungdomarna själva blivit slagna är det fler av ungdomarna som anförtror sig till jämnåriga än till vuxna. Våldet förblir en hemlighet mellan ungdomarna. Våld mot barn är ett allvarligt samhällsproblem. Inför valet lyfter Rädda Barnen vad som händer när samhället sviker barn som far illa. I ett avslutande avsnitt presenteras Rädda Barnens förslag för att stärka rättigheterna för barn som utsätts för våld i hemmet. 5

1. Inledning Barn har rätt till skydd mot våld. Det slås fast i FNs konvention om barnets rättigheter. I artikel 19 står att barnet har rätt att skyddas mot fysiskt och psykiskt våld samt vanskötsel. Artikel 39 tar upp att barn som utsatts för någon form av övergrepp och utnyttjande har rätt till psykisk och fysisk rehabilitering och social återanpassning. Våld är en del av vardagen för många barn i Sverige. Det är ett samhällsproblem som måste tas på största allvar. Inför valet lyfter Rädda Barnen vad som händer när samhället sviker barn som far illa. Den här undersökningen är en del av den granskningen. Vi kräver besked av de politiska partierna vad de tänker göra för att samhället ska ta sitt ansvar för barn som far illa. Det går att förändra! 1.1 Syfte Syftet med enkäten var att få svar på om 18-åringar på Lunarstorm har upplevt våld sitt hem under uppväxten, om de har kompisar som blivit utsatta, och om de har berättat för någon om sina egna eller kompisarnas upplevelser. Mot bakgrund av tidigare undersökningar från Rädda Barnen var vi särskilt intresserade av att belysa ungdomars skäl att inte berätta om sina erfarenheter av våld. 1.2 Metod Rädda Barnens enkätundersökning om ungas upplevelser av våld i hemmet har genomförts genom Lunarstorm, en av Sveriges största Internet Communities och mötesplats för många unga. Undersökningen genomfördes med kvantitativ metod, via en onlineenkät som distribuerades genom Lunarstorms interna mailsystem, Lunarmail. 72 procent av Sveriges 15-20-åringar är medlemmar hos Lunarstorm och snittåldern är 18,3 år. Lunarstorm har nära 1 miljon inloggningar per dag. Enkäten skickades till 6 000 personer som är medlemmar på Lunarstorm (bruttourval). Urvalet är obundet slumpmässigt på nationell nivå bland Lunarstorms 18-åriga medlemmar. Totalt svarade 1 761 personer, varav 932 flickor och 829 pojkar. Undersökningen genomfördes mellan den 12:e och 19:e april 2006. Då fältperioden var relativt kort kan det finnas personer som inte svarade på enkäten på grund av att de inte var inloggade på Lunarstorm under perioden. De behöver alltså inte ha gjort ett aktivt val att inte delta i undersökningen. 6

2. Undersökningen Rädda Barnen har ställt 17 frågor till ungdomarna om deras upplevelser av våld i hemmet under uppväxten. Resultatet av enkäten redovisas nedan fråga för fråga. Fråga 1. Har du någon KOMPIS som någon gång blivit slagen av mamma/styvmamma eller pappa/styvpappa? Har du någon KOMPIS som någon gång blivit slagen av mamma/styvmamma eller pappa/styvpappa? Nej 68% Ja, av pappa/styvpappa 23% Ja, av mamma/styvmamma 9% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% Antal svar: 1761 Antal flickor: 932 Antal pojkar: 829 Totalt Flickor Pojkar Alternativ Antal Alternativ Antal Alternativ Antal Ja, av mamma/ styvmamma 9 % Ja, av mamma/ styvmamma 10 % Ja, av mamma/ styvmamma 7 % Ja, av pappa/ styvpappa 23 % Ja, av pappa/ styvpappa 27 % Ja, av pappa/ styvpappa 19 % Nej 68 % Nej 63 % Nej 74 % 7

Fråga 2. Har du berättat för någon vuxen att din kompis blivit slagen? Har du berättat för någon vuxen att din kompis blivit slagen? Nej Ja 52% 45% 48% 55% Pojkar Flickor 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Antal svar: 580 Antal flickor: 353 Antal pojkar: 227 Totalt Flickor Pojkar Alternativ Antal Alternativ Antal Alternativ Antal Ja 52 % Ja 55 % Ja 48 % Nej 48 % Nej 45 % Nej 52 % Fråga 3. Varför har du inte berättat det för någon vuxen? (beskriv med dina egna ord) 264 ungdomar har svarat på frågan. Det mest förekommande typen av svar var att man inte vill svika förtroendet och röja kompisens hemlighet. 8

Fråga 4. Har du berättat för någon vän att din kompis blivit slagen? Har du berättat det för någon vän att din kompis blivit slagen? Nej Ja 38% 36% 62% 64% Pojkar Flickor 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% Antal svar: 517 Antal flickor: 326 Antal pojkar: 191 Totalt Flickor Pojkar Alternativ Antal Alternativ Antal Alternativ Antal Ja 63 % Ja 64 % Ja 62 % Nej 37 % Nej 36 % Nej 38 % Fråga 5. Varför har du inte berättat det för någon vän? (beskriv med dina egna ord) 176 ungdomar har svarat på frågan. Det vanligaste svaret är att ungdomarna inte vill svika förtroendet och att de lovat att inte berätta det för någon. 9

Fråga 6. Har du någon gång SJÄLV sett eller hört pappa/styvpappa slå mamma/styvmamma? Har du någon gång SJÄLV sett eller hört pappa/styvpappa slå mamma/styvmamma? Nej Ja 11% 12% 89% 88% Pojkar Flickor 0% 20% 40% 60% 80% 100% Antal svar: 1761 Antal flickor: 932 Antal pojkar: 829 Totalt Flickor Pojkar Alternativ Antal Alternativ Antal Alternativ Antal Ja 12 % Ja 12 % Ja 11 % Nej 88 % Nej 88 % Nej 89 % 10

Fråga 7. Om du svarade ja, hur många gånger har det hänt? Om du svarade ja, hur många gånger har det hänt? Under hela min uppväxt 12% Många gånger 15% Några gånger 48% En gång 26% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Antal svar: 206 Antal flickor: 111 Antal pojkar: 95 Totalt Flickor Pojkar Alternativ Antal Alternativ Antal Alternativ Antal En gång 26 % En gång 28 % En gång 23 % Några gånger 48 % Några gånger 44 % Några gånger 53 % Många gånger 15 % Många gånger 16 % Många gånger 13 % Under hela min uppväxt 12 % Under hela min uppväxt 12 % Under hela min uppväxt 12 % 11

Fråga 8. Har du berättat det för någon vuxen? Har du berättat det för någon vuxen? Nej Ja 46% 49% 51% 54% Pojkar Flickor 40% 42% 44% 46% 48% 50% 52% 54% 56% Antal svar: 189 Antal flickor: 103 Antal pojkar: 86 Totalt Flickor Pojkar Alternativ Antal Alternativ Antal Alternativ Antal Ja 52 % Ja 54 % Ja 49 % Nej 48 % Nej 46 % Nej 51 % Fråga 9. Om du svarade att du inte har berättat det för en vuxen, varför har du inte gjort det? 85 ungdomar svarade på frågan. Att man skäms är det vanligaste skälet till att man inte berättar att mamma blir slagen av pappa. Det näst vanligaste svaret är att man inte vågar eller är rädd för repressalier. 12

Fråga 10. Har du berättat det för någon kompis? Har du berättat det för någon kompis? Nej Ja 31% 37% 63% 69% Pojkar Flickor 0% 20% 40% 60% 80% Antal svar: 189 Antal flickor: 103 Antal pojkar: 86 Total Flickor Pojkar Alternativ Antal Alternativ Antal Alternativ Antal Ja 66 % Ja 69 % Ja 63 % Nej 34 % Nej 31 % Nej 37 % Fråga 11. Om du svarade att du inte har berättat det för en kompis, varför har du inte gjort det? 58 ungdomar har svarat på frågan. Den mest förekommande typen av svar var att det är min ensak. Några svarar att de inte har någon kompis att lita på. Andra säger att de inte vågar eller skäms. 13

Fråga 12. Har du någon gång SJÄLV blivit slagen av mamma/styvmamma eller av pappa/styvpappa? Har du någon gång SJÄLV blivit slagen av mamma/styvmamma eller av pappa/styvpappa? Nej 85% Ja, av pappa/styvpappa 10% Ja, av mamma/styvmamma 5% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% Antal svar:1761 Antal flickor: 932 Antal pojkar: 829 Totalt Flickor Pojkar Alternativ Antal Alternativ Antal Alternativ Antal Ja, av mamma/ 5 % Ja,av mamma/ 5 % Ja, av mamma/ 5 % styvmamma styvmamma styvmamma Ja, av pappa/ 10 % Ja, av pappa/ 9 % Ja, av pappa/ 11 % styvpappa styvpappa styvpappa Nej 85 % Nej 86 % Nej 84 % 14

Fråga 13. Om du svarade att du blivit slagen av mamma/styvmamma, pappa/styvpappa hur många gånger har det hänt? Om du svarade att du blivit slagen av mamma/styvmamma, pappa/styvpappa, hur många gånger har det hänt? Under hela min uppväxt 10% Många gånger 16% Några gånger 44% En gång 30% 0% 10% 20% 30% 40% 50% Antal svar:256 Antal flickor: 135 Antal pojkar: 121 Total Flickor Pojkar Alternativ Antal Alternativ Antal Alternativ Antal En gång 30 % En gång 35 % En gång 24 % Några gånger 44 % Några gånger 42 % Några gånger 46 % Många gånger 16 % Många gånger 14 % Många gånger 18 % Under hela min uppväxt 10 % Under hela min uppväxt 9 % Under hela min uppväxt 12 % 15

Fråga 14. Har du berättat det för någon vuxen? Har du berättat det för någon vuxen? Nej 52% 61% Pojkar Flickor Ja 39% 48% 0% 20% 40% 60% 80% Antal svar: 256 Antal flickor: 135 Antal pojkar: 121 Totalt Flickor Pojkar Alternativ Antal Alternativ Antal Alternativ Antal Ja 44 % Ja 48 % Ja 39 % Nej 56 % Nej 52 % Nej 61 % 16

Fråga 15. Har du berättat det för någon kompis? Har du berättat det för någon kompis? Nej Ja 37% 36% 63% 64% Pojkar Flickor 0% 20% 40% 60% 80% Antal svar:256 Antal flickor: 135 Antal pojkar: 121 Totalt Flickor Pojkar Alternativ Antal Alternativ Antal Alternativ Antal Ja 64 % Ja 64 % Ja 63 % Nej 36 % Nej 36 % Nej 37 % Fråga 16. Om du svarade att du inte har berättat det för en vuxen, varför har du inte gjort det? 184 ungdomar har svarat på frågan. Det överlägset vanligaste svaret är att man förminskar betydelsen av våldet och tror att man förtjänade det. Det näst vanligaste skälet är att man skäms. Det tredje mest vanliga svaret är att man inte vågar berätta. Fråga 17. Om du svarade att du inte har berättat det för en kompis, varför har du inte gjort det? 164 ungdomar svarade på frågan. Det mest förekommande svaret är att det är min ensak. Näst vanligast bland svaren är att man skäms, eller är orolig för vad som skulle hända om man berättade. 17

3. Analys och diskussion Många av ungdomarna har utsatts för misshandel eller bevittnat våld I undersökningen frågade vi 18-åringarna om de själva blivit slagna av pappa/styvpappa eller mamma/styvmamma. 15 procent av ungdomarna uppger att de har blivit slagna. 10 procent har blivit slagna av pappa/styvpappa och 5 procent har blivit slagna av mamma/styvmamma. Av de misshandlade ungdomarna uppger 16 procent att det har hänt många gånger. Var tionde av de misshandlade ungdomarna svarar att de har blivit slagna under hela sin uppväxttid. Det innebär att mer än vart fjärde barn som blivit slagen har blivit det många gånger under sin barndom. I vår undersökning är det färre ungdomar som uppger att de blivit slagna än i den undersökning som Kommittén mot barnmisshandel (SOU 2001:72) genomförde. I den undersökningen uppgav en tredjedel av de tillfrågade 20-åringarna att de hade blivit kroppsligt bestraffade under uppväxten. En möjlig förklaring till att resultatet i undersökningarna skiljer sig åt är att ungdomarna i Barnmisshandelskommitténs studie fick ta ställning utifrån en tydlig definition av barnmisshandel. Det framgick att det till exempel kan handla om att skaka, nypa eller lugga barnet. I vår undersökning har ungdomarna själva fått definiera vad de anser "slagen" vara. En del ungdomar har haft svårt att ta ställning till det, en av ungdomarna skriver att "jag vet inte om smällar på "stjärten", eller ett tag om armen räknas som slag." Vi frågade om ungdomarna någon gång sett eller hört pappa/styvpappa slå mamma/styvmamma. 12 procent av ungdomarna svarar ja. Det finns ingen skillnad på pojkar och flickor. 12 procent av ungdomarna som svarar ja på frågan uppger att pappa/styvpappa har slagit mamma/styvmamma under hela uppväxttiden. Ytterligare 15 procent av dem som svarar ja säger att det hänt många gånger. Resultaten ligger i linje med resultat från den undersökning som Kommittén mot barnmisshandel (SOU 2001:72) gjorde bland mellanstadieelever. Den statliga utredningen uppskattade utifrån sina resultat att 10 procent av alla barn har någon gång bevittnat våld i hemmet, och att 5 procent gör det ofta. "Jag tyckte jag var värd det" Många barn som växer upp med våld känner en stor ensamhet, de känner sig annorlunda än sina jämnåriga och letar fel hos sig själva som kan förklara våldet. "Jag tyckte jag var värd det" säger en av tonåringarna i studien. Knappt hälften, 44 procent, av de ungdomar som blivit slagna har berättat om det för någon vuxen. När vi frågar varför man inte berättar för någon vuxen att man har blivit slagen, är det allra vanligaste att de misshandlade ungdomarna förminskar betydelsen av våldet och tror att de förtjänade det. "Det har bara skett när jag varit dum så jag får skylla mig själv", är ett svar. Det näst vanligaste skälet till att man inte berättar är att man skäms för våldet. "Det är pinsamt" skriver en av tonåringarna. "Vill inte att dom ska prata med mamma eller pappa och jag skäms" skriver en annan. Det tredje mest vanliga svaret är att man inte vågar berätta. "Rädsla att det ska hända igen", skriver en av ungdomarna. En annan skriver "rädsla för vad som kan tänkas hända sedan, kanske skulle myndigheterna blanda sig i om "fel" vuxen fick reda på det". 18

" det är bäst att det stannar inom familjen " Ungefär hälften av de tonåringar som sett sin mamma bli slagen har berättat om det för någon vuxen. Vi har frågat varför man inte berättat för någon vuxen. Att man skäms är det vanligaste skälet till att man inte berättar att mamma blir slagen. Rädsla är det näst vanligaste skälet till att inte berätta för vuxna att mamma blivit misshandlad. En röst från enkäten säger att "jag får bara ännu mer stryk då". En annan tonåring berättade inte för att han/hon själv blev hotad. "Jag vågade inte! Jag hotade med det en gång men då svinhotade han mej och slog mig och mamma". Tung hemlighet att bära Vare sig mamma, en kompis eller ungdomarna själva blivit slagna är det fler av dem som anförtror sig till jämnåriga än till vuxna. Våldet förblir en hemlighet mellan ungdomarna. En pojke eller flicka svarar att man inte berättat "för att man har lovat och för att behålla vänskapen". På Rädda Barnen har vi sett många exempel på ungdomar som gör fantastiska insatser för sina kompisar genom att följa med till polis eller BUP och på så sätt hjälpa dem vidare. Men många unga tar aldrig det steget. Pressen på en ung människa som får bära sin kompis hemlighet kan bli för stor. Man vet inte vart man ska vända sig eller hur man ska bära sig åt. När ungdomar väljer att prata med varandra och hålla vuxenvärlden utanför, förblir våldet dolt. De vuxna som har makt och resurser att stoppa våldet vet inte ens om att det pågår. "Vem skulle bry sig?" Flera av svaren från ungdomarna speglar en uppgivenhet. Det spelar ingen roll om man berättar eftersom det inte förändrar någonting. "Det är de vuxna som slår barnen, vad spelar det för roll om jag berättar? Det finns ingen som fattar". Några av svaren ungdomarna ger visar på en total brist på tillit till vuxenvärlden. "För att ingenting händer" säger en röst, och en annan frågar "Hur många vuxna tror på en unge egentligen???". Diskussion Betydelsen av vuxna som ser, lyssnar och agerar Barn som upplever misshandel i familjen reagerar oftast mycket starkt. De blir rädda, arga, ledsna och kränkta. Många fruktar för sitt eget eller anhörigas liv och känner skam och skuld över att inte kunna stoppa våldet. Men det är inte säkert att omgivningen uppmärksammar att barnet far illa. Smärtan och tankarna kan finnas inuti barnet utan att det syns utanpå. När barn och ungdomar inte berättar om sina erfarenheter av våld för oss vuxna, så gäller det att vi uppmärksammar andra signaler på att något inte är bra i deras livssituation. Kunskaperna om hur man upptäcker problem tidigt behöver utvecklas. En stor grupp barn ger signaler redan i förskolan, men blir aktuella inom socialtjänsten först långt senare. Vi kan hjälpa barn och ungdomar som lever i en vardag präglad av våld genom att rikta strålkastaren mot det som pågår och börja prata om det. Men vi vuxna behöver prata med barnen, inte om dem. Våldsutsatta barn behöver få veta att även andra är drabbade och att våld alltid är fel. De måste veta vem man kan vända sig till, och att det finns vuxna som orkar lyssna. "Visste inte vem jag skulle 19

prata med kändes som om ingen lyssnade och då var jag också tyst ", säger en röst från enkäten. En förutsättning för att ett barn ska våga berätta om sin situation för någon vuxen är att det finns vuxna i barnets vardag som har tid och visar vilja att lyssna. Ytterst handlar det om förtroende. Det är därför viktigt att det finns vuxna i förskolan och skolan som har tid att se varje enskilt barn. Elevvården är av stor betydelse eftersom det där finns särskild kompetens att möta barn i utsatta situationer. Ju mer tillgänglig elevhälsan är, desto större är möjligheterna att fånga upp de barn som behöver stöd. Det är viktigt att alla kommuner erbjuder lättillgänglig och öppen, förebyggande verksamhet för barn och föräldrar, till exempel i form av ungdomsmottagning och familjecentral. Representanter från socialtjänsten bör verka där barnen finns, exempelvis i skola och fritidsverksamhet. En vuxen som tar emot en berättelse om våld från ett barn måste hantera det förtroendet på ett bra sätt. Om man som granne, kompisens mamma eller släkting får veta att ett barn utsätts för våld bör man anmäla det till sociala myndigheter. Myndigheter och privatanställda som möter barn och ungdomar i sin verksamhet är skyldiga att anmäla om de misstänker att ett barn far illa. Anmälningsplikten är barnets yttersta skyddsnät. Ett stort problem i dag är att man ofta underlåter att anmäla misstankar om att barn far illa. Kommittén mot barnmisshandel refererar till en stor undersökning i Stockholm. När förskolepersonal misstänkte att ett barn for illa anmälde de endast en tredjedel av fallen till socialtjänsten. I en studie inom grundskolan i Stockholm anmäldes endast 45 procent av fallen. En studie bland läkare på barnavårdcentraler i Göteborg visar att 67 procent någon gång har låtit bli att anmäla även fast de misstänkt att ett barn far illa. Barn som utsätts för våld är helt beroende av stöd från vuxna i sin omgivning Yrkesgrupper som möter barn som de misstänker utsätts för våld ska veta vad barnen behöver och vilket ansvar de själva har. Att blunda för att ett barn utsätts för våld hemma är att svika barnet! Stöd till drabbade barn Vi vet att många barn som misshandlas eller bevittnar våld i familjen får skador för livet. De skadas både psykiskt och fysiskt. Många barn blir oroliga, deprimerade eller aggressiva. Osäkerheten och rädslan för att återigen bli slagen kan ge kroppsliga symptom som magont och huvudvärk. Barn som misshandlas tappar ofta tilliten till vuxna, och den kan ta lång tid att bygga upp igen. Genom Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris har vi daglig kontakt med barn som utsätts för våld. Våra erfarenheter av att träffa barn i behandling visar tydligt att tystnaden kring våld och övergrepp i sig är destruktiv. I en familj där våld förekommer pratar man inte om det med utomstående. Ofta pratar man inte ens med varandra i familjen. När man bryter tystnaden och hemlighetsmakeriet tar man ställning mot våldet. Gemensamt för alla misshandlade barn är att fortsatt våld är en allvarlig riskfaktor. Det viktigaste är att få stopp på våldet och ge barnet en trygg vardagsmiljö. Då är chansen stor att barnet mår bättre. Men att stoppa våldet är ett första steg. Rädda Barnen vill att alla barn som utsatts för misshandel ska erbjudas samtal med en neutral vuxen utanför familjen. Syftet med sådana 20

krissamtal är att bekräfta barnets upplevelse, ge information och stöd. Det är viktigt att vara uppmärksam på de barn som fortsätter att visa symtom trots att våldet upphört. De återupplever sina otäcka upplevelser gång på gång och är ständigt på högspänn. De kan behöva terapeutisk behandling, kanske under lång tid. Det politiska ansvaret för barn som far illa Våld mot barn är ett allvarligt samhällsproblem och bör behandlas som just det. Kunskap, samverkan, tydliga rutiner, mod, god arbetsledning och resurstilldelning är avgörande faktorer för att barn som utsätts för våld ska få hjälp och behandling. Ska vi kunna utkräva ansvar av våra professionella måste de politiskt ansvariga ge goda förutsättningar. Ett stort problem är bristen på samverkan mellan myndigheter. Efter en anmälan om våld mot barn startar flera parallella utredningar: förundersökningen, som leds av åklagaren och utförs av polisens barnutredare, och socialtjänstens utredning av barnets behov av skydd och stöd. Barnet kan behöva komma i kontakt med sjukvården och/eller barn- och ungdomspsykiatrin för undersökning, bedömning eller behandling. Ett annat allvarligt problem är de långa handläggningstiderna i ärenden som rör våld mot barn. Ibland kan det ta över ett år från det att en anmälan kommit in till polisen till dess att den börjar utreda. En oändlig tid ur barnets perspektiv. När tystnaden kring våldet bryts är det många barn som inte får det stöd de har rätt till. Vi har en lång väg att gå innan alla barn som utsatts för våld får behandling och stöd överallt i Sverige. På sex platser i landet finns nu Barnahus. Där samverkar myndigheterna i en barnvänlig miljö, istället för att barnet slussas runt till olika ställen och tvingas berätta om det svåra onödigt många gånger. Rädda Barnen kämpar för Barnahus över hela Sverige. Alla drabbade barn har rätt till bra stöd oavsett var de bor. 21

4. Rädda Barnens förslag Inför valet i höst lyfter Rädda Barnen vad som händer när samhället sviker barn som far illa. Det handlar om barn som utsätts för våld och övergrepp, barn som bevittnar våld i familjen och barn som behöver samhällets insatser eftersom föräldrastödet brister. Rädda Barnen kräver besked om vad partierna tänker göra för att samhället ska ta sitt ansvar för barn som far illa. Det går att förändra! För att stärka rättigheterna för barn som utsätts för våld i hemmet kräver Rädda Barnen: Barnahus över hela landet. Socialtjänst, polis, åklagare, BUP, sjukvård och rättsmedicin måste samordna sina utredningar av brott, skydd och behandling. Via ett Barnahus ska barnet få ett samlat stöd och utredning i en barnanpassad miljö. Barn som bevittnat våld i familjen har rätt till skydd, krissamtal samt stöd och behandling. Nära samverkan och tydliga rutiner mellan polis, socialtjänst och andra myndigheter. Vuxna som arbetar med barn behöver kunskap för att bättre uppmärksamma barn som far illa, så att de får det stöd de behöver. Garantinivå för kommunens åtaganden för barn som riskerar att fara illa: lättillgänglig, öppen, förebyggande verksamhet för alla barn riktade gruppverksamheter för barn i riskzon 22