Bilaga 1 a Projekt Hullsjön För att minska övergödningen och stärka Hullsjöns naturvärden ett LIP-projekt i Trollhättans och Vänersborgs kommuner
Projekt Hullsjön (1999 2003) - Ett LIP-projekt för anläggande av våtmarker samt åtgärder för att gynna fågellivet i anslutning till Hullsjön Innehållsförteckning Sidan Bakgrund till projektet Mål 1 Åtgärder 1 Förväntade effekter på växt- och djurliv 1 Projektet 1? Organisation 1? Våtmarker och skyddszoner 1? Återställande av Gärdhemsåns utlopp i Hullsjön 2? Andra åtgärder för att öka den biologiska mångfalden 3? Kretslopp och ny teknik 3? Rådgivning, utbildning och information 3? Uppföljningsprogram och kvalitetssäkring 4 Eftertankar 4 Karta över våtmarker, skyddszoner och blå bård 5 Lite om livet i och kring Hullsjön Projektägare Trollhättans stad Vänersborgs kommun
Bakgrund till projektet Hullsjön ligger på Tunhemsslätten sydost om Hunneberg och är en av Västsveriges finaste fågelsjöar. Sjön är naturreservat och antagen av regeringen som ett Natura 2000-område. Det betyder att den ingår som en del i ett europeiskt nätverk av värdefulla naturområden som ska skyddas och bevaras för framtiden. Hullsjön är också en av Västra Götalands mest övergödda sjöar med mycket höga halter av kväve och framförallt fosfor i vattnet. Att sjön är påverkad är lätt att se då vattnet är grumligt och siktdjupet litet. Sjön har sitt utlopp i Stallbackaån som leder ut i Göta älv. Sjön har extremt höga näringshalter och uppfyller väl kriterierna för att klassas som en hypertrof sjö. I dag är växtplankton-produktionen mycket hög. Algerna utgörs till stor del av blågrönalger då fosforhalterna är så höga att det ofta är kvävet som begränsar algtillväxten. Kraftiga algblomningar medför syrebrist och ett siktdjup på i medeltal 0,2 m. Förändringarna sedan 1960-talet är tydliga, då siktdjupet var betydligt större och sjön hyste en undervattenvegetation som idag är borta. Hullsjöns vattenekosystem har förändrats på ett sätt som är negativt för sjön som fågelsjö och syftet med naturreservatet. Hullsjön med tillrinningsområde ligger i Trollhättans och Vänersborgs kommuner och kommungränsen går mitt i sjön. Vattenprover har sedan drygt tio år tagits av kommunerna i samarbete enligt ett gemensamt upprättat provtagningsprogram. Med anledning av den negativa utvecklingen i sjön, fördes under 1990-talet en diskussion mellan länsstyrelsen och kommunerna, om att hitta lösningar för att försöka vända utvecklingen. När möjligheterna att söka statliga bidrag för lokala investeringsprojekt kom, beslöt kommunerna att ansöka om detta. Kraftig blomning i Hullsjön sommaren 2001 orsakad av blågröna alger
Mål Målet var att minska tillförseln av näringsämnen till Hullsjön och utveckla Hullsjöns förutsättningar och betydelse för fågellivet och den biologiska mångfalden. Åtgärder Målet skulle nås genom att:? få markägare att anlägga våtmarker och skyddszoner? få markägare att uppmärksamma och använda ny teknik vid gödsling samt lämplig jordbearbetning för att minska läckaget av näringsämnen inom tillrinningsområdet? undersöka möjligheten till att samröta från området skördat gräs med hushållsavfall för energiutvinning? informera och utbilda intresserade målgrupper om Hullsjöns kvalitéer och problem tillsammans med projektets åtgärder Förväntade effekter på växt- och djurliv Genom anläggande av dammar och skyddszoner kommer halterna av näringsämnen i sjöns tillflöden att minska. Mindre näringsämnen i kombination med ytterligare åtgärder i framtiden för att reducera delar av fiskbeståndet, leder till en mindre mängd av växtplankton och förbättrar siktdjupet i sjön. Med ett klarare vatten återkommer undervattensvegetationen med bl.a. natearter och kransslinga. Genom slåtter och bete i grunda vattenmiljöer innanför vassbältet, kan en mångformig och artrik vegetation av s.k. flytbladsväxter såsom pilblad, blomvass, vattenpilört och dyblad etablera sig. På detta vis skapas goda livsmiljöer för fröoch växtätande fågelarter såsom brunand, bläsand, rörhöna, sothöna och knölsvan. Anläggandet av dammar och skyddszoner utmed sjöns tillflöden ökar också den biologiska mångfalden i odlingslandskapet kring sjön genom en kombination av grunda vattenytor och gräsbårder. Detta leder till ökad förekomst av groddjur, änder, tofsvipa, gulärla, sånglärka och buskskvätta för att ta några exempel. Även arter som rapphöna, fasan och fälthare bedöms få förbättrade livsbetingelser utmed sjöns tillflöden. Projektet Organisation För projektet har funnits en anställd projektledare. Projektledaren har tillsammans med en ansvarig från varje miljökontor vid Trollhättans och Vänersborgs kommuner, utgjort en ledningsgrupp som drivit projektet. I en särskild styrgrupp har också representanter för LRF och markägare deltagit. Styrgruppen har haft en rådgivande roll åt projektledningen vid val av olika åtgärder och strategier. Då Hullsjön är naturreservat och ett Natura 2000-objekt har allt arbete skett i nära samarbete med länsstyrelsen som är förvaltare av reservatet. Våtmarker och skyddszoner Totalt har 14 våtmarker anlagts och utformningen varierar från mindre dammar i anslutning till diken och dräneringsrör, till utvidgningar och översvämningsytor i sjöns större tillflöden. Huvuddelen av våtmarkerna ligger inom ett avstånd av ca 3-4 km från sjön (se karta sid 5).
Nyttjanderättsavtal har tecknats mellan kommunerna och de markägare som låtit anlägga våtmarker. Avtalen är skrivna på 20 år och reglerar ägande- och ansvarsförhållanden för de anlagda objekten. För upplåtelse av mark har markägaren fått en intrångsersättning från projektet. Ersättningens storlek grundar sig på arealen och vilken typ av mark det är. Skyddszoner har anlagts utmed några vattendrag och längs vissa sträckor av Hullsjöns stränder. De består av odlingsfria och gräsbevuxna remsor mellan åker och vattendraget eller mellan åker och sjöstranden. Målet är att bromsa läckage av näringsämnen, främst fosfor, som sker genom ytavrinning från åkermark. Skyddszonsavtalen med markägarna är tecknade på 5 eller 10 år. Totalt har 4.7 ha skyddszoner anlagts i projektets regi. Denitrifikation Upptag i växter Näringsämnen Ut kväve och fosfor Näringsämnen In kväve och fosfor Sedimentation Förenklad bild av de tre viktigaste reningsprocesserna i en våtmark. Denitrifikation är den process där bakterier omvandlar nitratkväve till ofarlig kvävgas. Sedimentation är den viktigaste processen för att lägga fast fosfor så denna inte når sjöar och vattendrag. Återställande av Gärdhemsåns utlopp i Hullsjön I samband med uppodling av marker kring Hullsjön vid förra sekelskiftet grävdes det södra tillflödet i Hullsjön om. För att torrlägga sjön och sydmaden flyttades åfåran åt väster genom att en ny kanal anlades runt sjön. Fastighetsgränserna och kommungränsen mellan Trollhättans och Vänersborgs kommuner följer dock den gamla åfårans dragning. En av de mest betydelsefulla åtgärderna som genomförts i projektet är att den grävda kanalen har lagts igen och det gamla utloppet återskapats. Återställandet innebär att vattnet i Gärdhemsån nu i större utsträckning passerar över maden och filtreras av sjöns vassbälte innan det når Hullsjön. Detta bedöms vara mycket värdefullt för att förhindra näringsämnen att nå sjön. Igenläggandet av den grävda kanalen gör också att sydmaden lättare kan skötas genom bete och slåtter, då fastigheter inte längre delas av kanalen i mindre och mer svåråtkomliga bitar.
Andra åtgärder för att öka den biologiska mångfalden Bete och slåtter av strandängar och mader skapar lämpliga livsmiljöer för ett större antal växtoch djurarter än om områdena tillåts växa igen. Vid bete bildas en blå bård, ett område med öppet grunt vatten mellan vassbältet och övriga delar av stranden. Den blå bården är mycket värdefull för fågellivet. Hullsjöns stränder och mader har tidigare delvis betats av kor. För att återskapa den blå bården och åstadkomma bättre förutsättningar för bete av övriga madmarker, har under projektets ledning kontakter upprättats med markägare, djurhållare och länsstyrelsen. Ett samarbete har startats där markägare upplåter mark för ett samordnat bete i sydmaden. Projektet har bidragit med stängseluppsättning och länsstyrelsen har sedan tecknat avtal med djurhållare och markägare. Syftet har varit att hävden av sydmaden och den blå bården skall säkras långsiktigt på ett sätt som samtliga inblandade parter är nöjda med. Kretslopp och ny teknik I inledningen av projektet fanns planer på att skörda gräs och annan vegetation från nyanlagda våtmarker, skyddszoner och madmarker runt sjön. Syftet var att avlägsna ytterligare näring från området. För att få avsättning för den skördade biomassan skulle energiutvinning testas genom samrötning med hushållsavfall för biogasproduktion. Restprodukten från rötgasanläggningen skulle användas som gödsel i jordbruket och kretsloppet slutas. Den biogasanläggning som finns för kommunernas hushållsavfall visade sig emellertid inte vara utformad på ett sådant sätt att anläggningen kunde ta emot den skördade biomassan. Försöket avbröts. Projektet har därför satsat på att utveckla tekniken för naturvårdsslåtter av Hullsjöns mader. Olika maskiner för slåtter har testats. Detta har lett till att projektet varit med och delfinansierat en amfibiegående redskapsbärare som nu finns stationerad på en jordbruksfastighet invid Hullsjön. Denna skall användas till skötseln av den blå bården i sjön. En demonstrationsodling har genomförts där olika metoder och maskiner för vårplöjning och vårsådd testats. För jämförelse har också höstplöjda ytor ingått. Odlingen har skördats med en tröska som avläser skördeutfallet för att se vilken effekt de olika brukningsmetoderna haft på grödan. Bäst skörd erhölls på vårplöjd åker med lättjord och en s.k. Frässåmaskin. Vårplöjd åker med styvare lera som bearbetats med konventionell såmaskin gav ett betydligt sämre resultat än jämförelseytan som var höstplöjd. Analys och ev. slutsatser försvårades av att fältet hade varit bevuxet med en gröngödslinggröda innan plöjning och sådd. Projektet avsåg att erbjuda några jordbrukare som anlade våtmarker den senaste tekniken inom positionsangivelse (GPS) och digital karteknik (GIS) som idag finns för att anpassa och optimera gödselgivor. Intresset för detta har varit litet bland lantbrukarna varför momentet utgick. Rådgivning, utbildning och information Exkursioner med information om projektet har genomförts för olika grupper såsom LRFavdelningar, gymnasielärare, folkhögskolestudenter, naturbruksgymnasier och delegationer från hela norden. En studieresa för intresserade markägare har gjorts, för att titta på nyanlagda våtmarker i Färgelanda kommun.
Uppföljningsprogram och kvalitetssäkring För att kunna följa upp insatta åtgärder och se vilka effekter projektet får för den biologiska mångfalden har inventeringar av vegetation, groddjur och fåglar utförts. Ett uppföljningsprogram har upprättats för att inventeringarna skall kunna upprepas i framtiden. Programmet inkluderar även uppföljning av Hullsjöns fiskbestånd, hydrologi och vattenkemi. Vattenprovtagning i Hullsjön och tillrinnande vattendrag har pågått i närmare 10 år. Detta kommer att fortsätta och ansvaret delas av miljökontoren i Trollhättan och Vänersborg. Eftertankar Landskapet runt Hullsjön utgörs av intensivt odlad jordbruksmark. Det har inneburit att de anlagda våtmarkerna är små och att läget ofta inte är det optimala. En framgång med projektet är att samarbetet mellan markägare, länsstyrelse och kommunerna utvecklats och detta bedöms som mycket positivt för den framtida skötseln av strandängarna. Det i sin tur gynnar fågellivet och den biologiska mångfalden. För att komma till rätta med den negativa utvecklingen i Hullsjön är projektet ett första steg. En minskning av tillförseln av näringsämnen är en förutsättning för att kunna gå vidare. Ytterligare åtgärder kommer att behövas för att återfå de ekologiska förhållanden i sjön, som rådde för 40-50 år sedan, med rovfiskar som gädda och gös.
Lite om livet i och kring Hullsjön Fågelfaunan Hullsjöns häckande och rastande fågelarter har följts regelbundet sedan 1958. Under 1970- och större delen av 1980-talet var antalet arter stabilt med en ny tydlig ökning från 1989-90. Denna ökning följde efter en restaurering av igenvuxna mader och strandzoner inom ramen för naturreservatets skötsel. Som högst uppgick antalet arter 1992 till 35. Utvecklingen därefter har varit negativ och för närvarande häckar 28 arter regelbundet inom reservatet. Vegetationen Hullsjön saknar nu helt undervattensvegetation. Sedan slutet av 1980-talet har också vassvegetationen starkt minskat ute i sjön och längs stränderna, på grund av betande grågäss som uppehåller sig i sjön bl.a. under ruggningstiden i juni-juli. Minskningen av vassens utbredning och avsaknad av undervattensvegetation har påtagligt försämrat livsvillkoren för fågelarter som rörhöna, sothöna, knölsvan och vattenrall. Betade eller slagna mader med en kortvuxen gräsvegetation och fröproducerande örter, är värdefulla naturmiljöer. Under perioder med högre vattenstånd bildas ett område med öppet grunt vatten mellan vassbältet och högre liggande partier av stranden. Området kallas för blå bård och är en mycket viktig miljö för många våtmarksfåglar. Utan bete och slåtter tar högvuxna växter över, såsom vasstarr, jättegröe, rörflen, älgört och högvuxen tuvtåtel. Förutsättningarna för ett rikt fågelliv försämras. Fiskfaunan På 1960-talet fanns det i sjön gott om rovfiskar såsom gädda och gös. Gösen försvann i slutet av 60-talet, troligen i samband med låga syrehalter vintertid. Detta blev startpunkten för en successiv förskjutning av fiskfaunans sammansättning mot karpfisk. I dag domineras fiskfaunan av småvuxna karpfiskar som mört och braxen. Dessa äter djurplankton och vatteninsekter. Brist på djurplankton medför en ökad växtplanktonproduktion och kraftiga algblomningar uppstår i sjön. Vattnet blir grumligt och siktdjupet litet. De fågelarter som äter vatteninsekter får konkurrens av de karpfiskar som idag dominerar i sjön.
Ytterligare information om LIP-projekten kan fås från Trollhättans stad, Miljökontoret Tel 0520-49 74 75, e-post: miljo@trollhattan.se Vänersborgs kommun, Miljö- och hälsoskyddskontoret Tel 0521-2712 72, e-post: miljo@vanersborg.se