8.11 FREDAGSSERIEN 5 Musikhuset kl. 19.00 Vasilij Petrenko, dirigent Juliana Avdejeva, piano Philomela, instud. Marjukka Riihimäki Johannes Brahms: Konsert för piano och orkester nr 1 d-moll op. 15 45 min I Maestoso II Adagio III Rondo (Allegro non troppo) PAUS 20 min Gustav Holst: Planeterna, symfonisk svit op. 32 för orkester 50 min I Mars, krigsbringaren (Allegro) II Venus, fredsbringaren (Adagio) III Merkurius, den bevingade budbäraren (Vivace) IV Jupiter, glädjebringaren (Allegro giocoso) V Saturnus, åldersbringaren (Adagio) VI Uranus, magikern VII Neptunus, mystikern (Andante) Paus ca kl. 20.00. Konserten slutar ca kl. klo 21.20. Sänds direkt på Yle Radio 1 och på webben (yle.fi/klassinen). 1
JOHANNES BRAHMS (1833 1897): KONSERT FÖR PIANO OCH ORKESTER NR 1 D-MOLL OP. 15 Brahms första pianokonsert kom till via en lång, mångskiftande och t.o.m. ångestfylld kompositionsprocess. Uruppförandet i Hannover i januari 1859 med Brahms som solist fick ett relativt gott mottagande, men fem dagar senare utdömdes konserten totalt i Leipzig. Av kritiken att döma var det speciellt konsertens symfoniska dimensioner och strama tonspråk som upplevdes som främmande drag. Förvirring vållade även det faktum att solistpartiet, som visserligen var mycket krävande och mångfacetterat, inte hade den yttre prakt som hörde till de virtuosa konserterna i början av 1800-talet. Konsertens första sats är stormig på ett sätt som var kännetecknande för många av Brahms tidiga verk. Öppningen har en laddning som är unik inom den klassisk-romantiska konsertlitteraturen och som slungar lyssnaren direkt in i ett glödande drama. Lika enastående är också pianots sköna och milda första fraser som representerar uttrycksskalans andra ytterlighet. Då Brahms planerade den långsamma satsen, skrev han vid sidan öppningstemat orden Benedictus qui venit in nomine Domini (Välsignad vare han som kommer i Herrens namn). Man har reflekterat över att han eventuellt betraktade satsen som ett slags instrumentalt rekviem till minnet av Schumann. Å andra sidan karakteriserade han i ett brev satsen som ett porträtt av Schumanns hustru Clara; vi vet ju att hans känslor för Clara hade utvecklats från vänskaplig beundran till kärleksfull dyrkan. Men vilken bakgrunden till satsen än må vara utgör den med sin flärdfria, renslipade skönhet en fullständig och effektfull kontrast till omvälvningarna i första satsen. Finalen är ett fast uppbyggt rondo med teman som på motivnivå har sinsemellan besläktat material. Trots molltonarten har satsen en stark positiv energiladdning, med stöd av vilken musiken efter diverse episoder liksom med våld banar sig väg i riktning mot segervissa durtoner. Det för tankarna till Beethovens vana att ge ett positivt slut åt många av sina verk som börjar i molltonarternas djup. GUSTAV HOLST (1874 1934): PLANETERNA Planeterna var det verk som fick publiken att verkligen börja uppmärksamma Holsts musik. Trots framgången blev Holsts popularitet kortvarig och inget av hans senare verk lyckades väcka liknande entusiasm. De sju satserna i Planeterna beskriver de betydelser som astrologin tillskrivit himlakropparna och den påverkan på utvecklingen av människans natur som de påstås ha. Planeterna är skrivet för en väldig orkesterbesättning med fyrfaldiga trumpeter, en stor blecksektion (bl.a. sex valthorn och två tubor), en 2
omfattande slagverkssektion, två harpor, orgel, stråkar och i den sista satsen även en damkör som sjunger utan ord. Verkets sju satser följer inte exakt planeternas ordning i solsystemet men satserna är nog arrangerade så att de innersta planeterna kommer först och därefter de yttersta. Vår egen planet finns inte med för att den inte har motsvarande betydelse i de astrologiska teorierna. Helheten bygger upp en linje som börjar med livets olika fenomen (krig, fred, glädje, ålderdom) och fortsätter i riktning mot sista satsens metafysiska upplevelse av världen. Planeterna kom till med första världskriget i bakgrunden. Den inledande satsen Mars, krigsbringaren med sina envisa 5/4-rytmer och rivande klanger har ofta setts som en spegling av känslor som kriget väckte, men i själva verket blev satsen färdig redan i början av 1914, månader innan kriget bröt ut. Venus, fredsbringaren bildar med sin dröjande klarhet en effektfull kontrast till första satsen. Merkurius, den bevingade budbäraren är ett virtuost och luftigt klingande scherzo. Svitens mest populära sats är Jupiter, glädjebringaren som också ofta har spelats separat, trots att Holst inte gillade det. Dess strålande, energiska musik övergår i mitten i en bred elgarsk hymn. Holsts egen favorit var satsen Saturnus, åldersbringaren som börjar i stillastående stämningar och fortsätter i långsam processionstakt mot ett tungt crescendo. Svitens andra scherzo utöver satsen Mars är Uranus, magikern, en sats som koncentreras till en marschliknande klimax. I den avslutande satsen Neptunus, mystikern förflyttar vi oss till en verklighet bortom den materiella världen. Detta understreckas även av satsens avslutning, där en osynlig damkör upprepar den sista taktens ackord med avtagande ljudstyrka ända tills, som det står i anvisningarna, ljudet försvinner i fjärran. Avslutningen är i sin flärdfrihet så enhetlig och magisk att då en ny planet hittades år 1930 (Pluto) var Holst ovillig att komplettera verket, fastän man föreslog det för honom. År 2006 strök Internationella astronomiska unionen Pluto från förteckningen över de egentliga planeterna och därmed visade det sig att Holsts lösning var den rätta också ur astronomisk synvinkel sett. Kimmo Korhonen (sammandrag) VASILIJ PETRENKO Vasilij Petrenko har haft framgång i ett flertal betydande dirigenttävlingar. Under åren 2004 07 var han chefsdirigent för Statliga akademins orkester i S:t Petersburg. Sedan hösten 2013 har han varit chefsdirigent för Olsofilharmonikerna och han fortsätter som chefsdirigent även för Royal Liverpool Philharmonic Orchestra och National Youth Orchestra of Great Britain samt som förste gästdirigent vid Mihailovskijteatern. Under de senaste åren har Petrenko dirigerat många betydande orkestrar: Philharmonia Orchestra, Hollands radiosymfoniker, London Philharmonic Orchestra, Orchestre national de France, London Symphony Orchestra, 3
Sydney Symphony Orchestra och Tokyo Symphony Orchestra. Kommande höjdpunkter omfattar bl.a. Los Angeles Philharmonic Orchestra, Orchestre Philharmonique de Radio France, Chicago Symphony Orchestra och San Francisco Symphony Orchestra. Petrenko dirigerar ofta även opera. Han debuterade vid operafestivalen i Glyndebourne 2010, där han ledde Verdis Macbeth. Därtill har han dirigerat opera i bl.a. Paris och Hamburg. JULIANA AVDEJEVA Juliana Avdejeva gjorde sitt genombrott efter segern i den prestigefulla Fryderyk Chopin-pianotävlingen i Warszawa 2010. Avdejeva har även haft framgång i andra internationella tävlingar: Arthur Rubinstein-tävlingen i Polen, pianotävlingen i Bremen 2003 samt pianotävlingen i Geneve 2006. Under detta spelår debuterar Avdejeva bl.a. med London Philhar monic Orchestra och Pittsburgh Symp hony Orchestra samt deltar i en turné i Spanien med Tjajkovskijsymfoniorkestern vid Moskva radion. Hon ger även egna pianoaftnar i München, Mainz, Trieste, Soul och Hongkong. Till kommande höjdpunkter hör en konsertturné i Japan och hennes debut som solist för Osaka Philharmonic Orchestra. Avdejevas omfattande repertoar omspänner musik från Bach till 1900-talet. Hon är speciellt intresserad av periodinstrument och har uppträtt som solist med bl.a. Upplysningstidens orkester, varvid hon spelade på ett gammalt Erard-piano. Avdejeva är också en passionerad kammarmusiker och uppträder i den egenskapen med bl.a. musiker ur Berliner Philharmoniker samt med violinisten Julia Fischer. PHILOMELA Under 2000-talet har Philomela blivit en av de mest kända körerna i Finland. Marjukka Riihimäki har dirigerat Philomela alltsedan kören grundades. Philomela är en kör med en personlig profil bestående av en grupp fördomsfria kvinnor som av kärlek till musiken har bildat ett unikt polyfont instrument. Philomelas framträdanden är intensiva och överraskande upplevelser som ofta kombinerar teaterelement med musiken. Philomela repeterar i Helsingfors och uppträder runt om i landet. Varje år sjunger kören även utomlands. I Philomelas musik klingar den nutida skandinaviska körmusiken kryddad med världsmusik och finländsk folkmusik. 4
RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Oy Yleisradio Ab:s orkester med uppgift att producera och befrämja finländsk musikkultur. Orkesterns nye chefsdirigent är Hannu Lintu. År 1927, ett år efter Rundradiobolagets grundande, bildades en tiomanna ensemble som utvidgades till en fulltalig symfoniorkester på 1960-talet. Orkesterns tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo. Saraste och Oramo är RSO:s hedersdirigenter. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställs av Yle. Till RSO:s uppdrag hör också att göra friköpta inspelningar av all inhemsk orkestermusik. Under spelåret 2013 2014 uruppför orkestern sex inhemska verk som Yle beställt. RSO har spelat in på skiva musik av bl.a. Eötvös, Nielsen, Hakola, Lindberg, Saariaho, Sallinen, Kaipainen och Kokkonen samt premiärskivinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Orkesterns inspelningar har fått betydande pris bl.a. av BBC Music Magazine och Académie Charles Gros. Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter (Sony BMG) där solostämman spelas av Lisa Batiashvili fick MIDEM Classical Award 2008. Samma år valde New York Times orkesterns andra Lindbergskiva till årets skiva. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen. Under spelåret 2013 14 åker orkestern ut på turné i Mellaneuropa under Hannu Lintus ledning. RSO:s radiokanal är YLE Radio 1 som radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. På webbsidan yle.fi/klassinen kan konserterna avnjutas live med hög upplösning. 5