Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2004 ÅTVIDS GAMLA KYRKA Åtvids socken Åtvidabergs kommun Linköpings stift Östergötlands län
ÅTVIDS GAMLA KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Delrapport februari 2004 Innehåll Inledning... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 ÅTVIDS GAMLA KYRKA... 5 Socknen... 6 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 6 Kyrkobyggnaden... 7 KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 10 Kyrkogården... 10 Gamla kyrkan... 10 HÄNDELSELISTA... 11 BEFINTLIGA SKYDDSFORMER... 14 KÄLLOR... 14 Övriga inventeringar... 14 2
Inledning Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. 3
Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Anna Lindqvist vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4
ÅTVIDS GAMLA KYRKA Åtvidaberg 6:48, Åtvids socken, Åtvidabergs kommun, Bankekinds härad, Linköpings stift, Östergötlands län och landskap. Åtvids gamla kyrka och Åtvids stora kyrka är centralt belägna inom Åtvidabergs tätort och området präglas fortfarande av det äldre brukssamhället. Åtvids gamla kyrka uppfördes i slutet av 1400-talet eller i början av 1500-talet under bergslagets stora blomstringstid. Kyrkan är uppförd av natursten och gavlarna är försedda med dekorativt utformade blinderingar i tegel. Långhusets sadeltak har dubbla takfall, samtliga takfall är spåntäckta. Kyrkan omvandlades till en ruin 1887 i samband med att den nya kyrkan uppfördes efter arkitekt A E Melanders ritningar. Den gamla kyrkan återuppbyggdes dock 1954-57 på privat initiativ. Återuppbyggandet skedde under ledning av professor Erik Lundberg och innebar ett fritt återskapande av den medeltida kyrkan. Öster om kyrkogården finns en klockstapel från 1753. Utsnitt ur ekonomiska kartan. 5
Socknen Åtvid är en medeltida socken och det äldsta kända skriftliga belägget härstammar från år 1348. Kopparfyndigheterna i Åtvid gav under medeltiden upphov till bergslag. Bergslagets verkliga blomstringstid inträffade under 1400-talets senare hälft och 1500-talets början. Ett brukssamhälle utvecklades så småningom kring kopparverket. Platsen och socknen har under lång tid präglats av baroniet Adelswärd, vars industriinvesteringar under 1800-talets slut och början av 1900-talet var avgörande för utvecklingen till modern industriort. Socknens jordägande har även dominerats av baroniet. Åtvid blev köping 1947 och det gamla sockennamnet ändrades till Åtvidaberg, som var namnet på municipalsamhället. Åtvid har senare återtagits som socknens namn. Kyrkomiljön Åtvids båda kyrkor är centralt belägna i Åtvidaberg och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården. I området finns lämningar efter 1700-talets brukssamhälle med bevarad bruksbebyggelse samt arkitektritade arbetar- och egnahemsbebyggelse från tidigt 1900-tal. På initiativ från Theodor Adelswärd på Adelsnäs anlitades tidens mest kända arkitekter, såsom Isak Gustaf Clason, Agi Lindegren, Carl Westman m fl. för att skapa en trädgårdsstad efter engelska förebilder. Nordväst om Åtvids stora kyrka ligger den f d folkskolan med vita putsade fasader och ett för tiden typiskt brant takfall. Skolan är uppförd 1908, efter ritningar av arkitekt R A Jacobsen på I G Clasons ritkontor i Stockholm. Jacobsen lär även 1908 ha ritat den s k Thorinska villan med fotoateljé väster om gamla kyrkan. Folkskolläraren och fotografen Johan E Thorin (1862-1930) var traktens stora fotograf. Den f d prästgården är belägen vid Östantorp några kilometer sydöst om kyrkplatsen. En ny kyrkoherdebostad uppfördes 1952 i ett till gamla kyrkan angränsande kvarter. Klockstapeln, som är placerad öster om kyrkogården runt gamla kyrkan, är uppförd år 1753 av byggmästaren Gabriel Peter Bragner från Linköping. Kyrkogården 6
Den äldre begravningsplatsen är belägen runt gamla kyrkan. På kyrkogården finns många monumentala gravar, från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Tillsammans med den höga trädkransen och den långa allén av höga tujor, som leder fram till norra portalen, bildar de en kyrkogård med prägel av sent 1800-tal. De stora gravanläggningarna finns framför allt öster och söder om kyrkan. Många av dem har anknytning till Adelsnäs och ortens tidiga industri. Vid kyrkväggen står ett antal järnkors. De har varit resta över anställda vid baroniet. Flera enklare gravvårdar har titlar som speglar samhällets närings- och yrkesliv. Den nya kyrkogården ligger några kilometer sydöst om kyrkan och är utformad som en skogskyrkogård. Gravkapellet uppfördes 1931 efter ritningar av arkitekt A F Wetterqvist. Kyrkobyggnaden Åtvids gamla kyrka är uppförd av gråsten och tegel under 1400-talet eller i början av 1500- talet. Kyrkan är en av Östergötlands största medeltida landsortskyrkor och dess uppförande har satts i samband med bergslagets blomstringstid. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med ett något smalare rakslutet kor samt en korsarm på norra långsidan. Långhusets västgavel och korets östgavel är båda rikt ornerade med blinderingar i tegel. Långhuset var ursprungligen indelat i tre skepp genom stolprader som burit upp takstolarna. Yttertakets mittersta del skjuter därigenom upp över resten av taket. På samma sätt är taket i Värna byggt. Det är en för stenkyrkorna ovanlig utformning och har troligen ett samband med de medeltida träkyrkorna. Koret kan eventuellt ha uppförts något senare än långhuset. Korets rikt utformade stjärnvalv har daterats till tiden mellan år 1500 och 1520. Koret och långhuset försågs med kalkmålningar i början av 1600-talet, vilka bekostades av ägaren till Näs, nuvarande Adelsnäs, guvernören Nils Asserson Mannersköld. Mellan koret och sakristian finns en högt placerad öppning, vilket sannolikt rör sig om en s k gapskulle, en läktare för orgel och kör. Under 1600- och 1700-talet försågs kyrkan med en rad nya inventarier, bl a triumfkrucifix, altaruppsats och predikstol. De två senare tillverkade av bildhuggaren Wedulin från Hjo. Samtliga föremål bekostades av ägarna till Adelsnäs. I mitten av 1700-talet fick kyrkan en orgel, tillverkad av orgelbyggaren Jonas Wistenius i Linköping. År 1726 uppfördes det Fockianska gravkoret vid korets nordöstra hörn för översten Frans Evald Fock, som då ägde Adelsnäs. Det ersatte ett äldre gravkor, den s k Näs-graven, som tidigare fanns vid korets sydmur och igenfylldes under 1700-talet. Det Fockianska gravkoret är uppfört med en rikt artikulerad fasad i senbarock med pilastrar med bas och kapitäl i sandsten. Det är inte klarlagt 7
vem som har ritat det. År 1761 uppfördes en ny sakristia, som sannolikt ersatte en äldre på samma plats. Redan i slutet av 1700-talet påbörjades diskussioner om att uppföra en ny kyrka. Beslutet om en ny kyrka dröjde och 1859 beslöt man att reparera den gamla kyrkan. Vid detta tillfälle förstorades bl a fönsteröppningarna. Arbetena bekostades av friherre Erik Set Adelswärd på Adelsnäs. Så småningom beslutades det att en ny kyrka skulle byggas och 1885 kunde den nya kyrkan invigas. Den uppfördes strax norr om den gamla kyrkan efter ritningar av arkitekt A E Melander. Han fick även i uppdrag att utföra ritningar för att iordningställa den gamla kyrkan som en ruin 1887. Murarna och gavlarna med dess blinderingar bibehölls. Koret försågs med en ny vägg åt väster för att kunna användas som förvaringsplats för äldre inventarier m m. Det var många medeltida kyrkor som revs och lämnades åt sitt öde vid den här tiden. Åtvids gamla kyrka lär vara en av de få som medvetet iordningställdes till en ruin efter en arkitekts ritning. Under 1900-talets första hälft skedde en del förändringar och konserveringsinsatser. Koret ställdes i ordning för gudstjänster 1934. Kyrkan präglas idag, såväl exteriört som interiört, av den genomgripande restaurering eller snarare återuppbyggnad som skedde 1954-1957 under ledning av arkitekt Erik Lundberg. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. Före återuppbyggandet bestod långhuset endast av gråstensmurar, murpartierna över fönsteröppningarna och övre delen av västra gavelröstet var nedrasade och golvet var bevuxet med gräs. Disponent Elof Ericsson vid Åtvidabergs Industrier, senare Facit, bekostade återuppbyggandet. Detta innebar ett relativt fritt återskapande av det medeltida kyrkorummet. 8
Kyrkan försågs med ett nytt spåntäckt tak och en ny sakristia uppfördes på grundmurarna till den äldre. För att få ett samband med den nya kyrkan inrättades huvudingången på nordsidan. Den norra utbyggnaden, vars murverk nästan var helt demolerat, återuppfördes och iordningställdes till vapenhus. Det nya långhusvalvet utfördes av trä och fick treklöverform och den nya väggen mot koret kläddes med träspån. Erik Lundberg skriver följande om tankarna bakom den nya slutna bänkinredningen i tre kvarter och dess färgsättning; Vi ha då låtit bänkmålningen breda ut ett lugnt och svalt kromoxidgrönt i stora ytor att taga fatt på det gräsgröna där framme och ge detsamma ökad valör. Men detta gröna är målat på violettpurpur-brun betsyta, som står fri i bänkarnas fasader utåt gångarna och där interfolieras av blekgult betsade speglar och dunkelröda profilbottnar. 9
En ny orgelläktare med återanvändning av en äldre läktarbarriär uppfördes i väster. Fasaden och delar av verket från Jonas Wistenius orgel, som ursprungligen byggdes 1751, fanns bevarade. I samband med återuppbyggnaden av kyrkan utfördes även ett i sitt slag unikt restaureringsarbete, som har haft stor betydelse inom orgelrestaureringens område. Bland övriga inventarier finns de ovan nämnda altarprydnaden och triumfkrucifixet från 1623 och predikstolen från 1730. Samtliga är gåvor från Adelsnäs ägare, liksom bevarade begravningsvapen. Kyrkan försågs med en modern dopfunt 2003. KULTURHISTORISK BEDÖMNING De båda kyrkorna är belägna i Åtvidabergs bruksmiljö, vilken har ett mycket stort social- och industrihistoriskt värde med lång kontinuitet med bl a äldre arbetarbebyggelse, spannmålsmagasin från 1788, kruthus och kalkugn från 1800-talets mitt samt stadsplan och egnahemsbebyggelse från tidigt 1900-tal. Kyrkogården Kyrkogårdens omgivande höga trädkrans, den långa allén av höga tujor samt ett flertal monumentala gravar, bildar tillsammans en kyrkogård med prägel av sent 1800-tal. Flera av gravanläggningarna har ett stort lokalhistoriskt värde genom anknytningen till Adelsnäs och ortens tidiga industri- och näringsliv. Gamla kyrkan Kyrkan präglas såväl exteriört som interiört av flera tidsskikt. Exteriören domineras av de medeltida murarna med tilläggen från Erik Lundbergs återuppbyggnad på 1950-talet samt det mycket påkostade och arkitektoniskt fulländade gravkoret från 1700-talet. Korets interiör har en senmedeltida prägel med det rikt bemålade valvet och Erik Lundbergs tillägg skapar ett modernt kyrkorum. Åtvids gamla kyrka intar därigenom en särställning bland landets kyrkor. Resultatet av Lundbergs restaurering har blivit en kyrka med mycket stora antikvariska och konst- och kulturhistoriska värden, men också med ett betydande arkitektoniskt intresse med en stark personlig prägel. Varje förändring i kyrkans inredning innebär en risk för att den arkitektoniska balansen i kyrkorummet går förlorad. Kyrkan har även ett stort lokalhistoriskt värde genom att den uppfördes under kopparepokens storhetsperiod. Koret har ett för Östergötland ovanligt rikt utformat stjärnvalv. Kyrkan har ytterligare en intressant dimension, som en av Sveriges få arkitektritade kyrkoruiner. Samhörigheten med Adelsnäs är mycket påtaglig genom rika donationer av inventarier och inredning, som t ex predikstol, altaruppsats och barriären till orgelläktaren. 10
Det Fockianska gravkoret har en mycket medveten arkitektonisk utformning och utgör ett i Östergötland nära nog unikt exempel på senbarock arkitektur. Kyrkans senmedeltida murverk, gavlarnas tegelorneringar, korets stjärnvalv och kalkmålningar utgör värdefulla historiska dokument. Wisteniusorgeln med tillhörande fasad äger ett mycket stort musikaliskt, orgelhistoriskt och antikvariskt värde. Åtvids gamla kyrka är ett av Lundbergs mest framträdande restaureringsarbeten och har i och med detta ett mycket högt arkitektur- och restaureringshistoriskt värde. Kyrkans historia är intimt förknippad med ägarna till Adelsnäs samt till disponent Ericson på Åtvidabergs Industrier, vilket är tydligt bl a genom gravkoret och specifika inventarier och inte minst genom bekostandet av återuppbyggnaden. HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras. 1400-1525 Nybyggnad Kyrka av gråsten och tegel med ett rektangulärt långhus. Kvarstår delar av de medeltida murarna och korvalvet. Sockenk 11
1620-1629 Arkitektbunden utsmyckning - kalkmålningar i koret och långhuset, bekostat av den dåvarande ägaren till Adelsnäs, guvernören Nils Assersson Mannersköld. Valvens kalkmålningar har aldrig överkalkats, väggmålningarna överkalkades på 1700-talet och framtogs 1943. ÅN 1623 Specifika inventarier altartriptyk sannolikt målad av samme man som utfört kalkmålningarna. Skänkt av Nils Mannersköld på Adelsnäs. ÅN 1623 Specifika inventarier triumfkrucifix. Sockenk. 1712 Vård/underhåll, exteriör, putsning av fasaden. ÅN 1726 Nybyggnad Gravkor, Fockianska graven, vid korets nordöstra hörn för översten Frans Evald Fock och hans hustru Anna Eva Mannersköld, dåvarande ägare till Adelsnäs. Till gravkoret flyttades en del äldre kistor som förvarats i Näs-graven under kyrkans kor. Det övergick 1764 till släkten Adelswärd. ÅN 1730 Fast inredning predikstol med ljudtak och altaruppsats tillverkad av bildhuggare Wedulin, Hjo. Den senare även med donatorernas vapen, överste Frans Evald Fock och Anna Eva Mannersköld. Sockenk. ÅN 1747 Ändring ombyggnad, interiör, det ursprungliga plana trätaket ersattes av ett flackt tunnvalv. Byggmästare Gabriel Bragner. ÅN 1748 Fast inredning orgelläktare, bekostad av kapten Henrik Reuter och Catharina Charlotta Rålamb. ÅN 1751 Fast inredning orgel byggd av Jonas Wistenius, Linköping, ombyggd vid ett flertal tillfällen under 1700- och 1800-talen. Rekonstruerad 1957 ÅN, AU 1753 Nybyggnad Klockstapel. Byggmästare Gabriel Bragners son Petter. ÅN 1761 Nybyggnad Sakristia, ersatte sannolikt en äldre. Byggmästare Gabriel Bragners son Petter. ÅN, Sockenk 1767 Nybyggnad Vapenhus av trä på gaveln, ersatte ett äldre utanför långhusets sydingång. ÅN 1859 Ändring ombyggnad, exteriör, omläggning av spåntaket samt förstoring av fönsteröppningarna, bekostat av friherre Erik Set Adelswärd på Adelsnäs. ÅN Sockenk 1887 Ändring delvis rivning av kyrkan, murar och kor fick stå kvar och iordningställdes som ruin i samband med att en ny kyrka uppfördes. Ritningar till ruinens utformning av den nya kyrkans arkitekt A E Melander. Sockenk. ÅN 1899 Vård/underhåll smärre reparationer av ruinen. ÅN 1900 Restaurering gravkoret renoverades exteriört och interiört, kistorna fick sin nuvarande placering. ÖLM 12
1927 Restaurering, arkitekt Sven Brandel. ÅN 1934 Ändring ombyggnad, interiört, koret iordningställdes för gudstjänster. ÅN 1943 Ändring arkitekturbunden utsmyckning, kalkmålningarna i koret framtogs. ÅN 1947 Förslag från disponent Elof Ericsson, Aktiebolaget Åtvidabergs Industrier, sedermera Facit, att bekosta ett återuppbyggande av kyrkan. ÅGK 1948 Vård/underhåll, klockstapeln renoverades. SvB 1954-1957 Restaurering återuppbyggnad. Fritt återskapande av det medeltida kyrkorummet. Långhusets murar har återuppförts till sin ursprungliga höjd. Tillbyggnaden på nordsidan har förvandlats till ett vapenhus. Källare utgrävd i sydvästra hörnet. Långhusets östra innervägg kläddes med spån, övriga vitputsades. Taket försågs med trätunnvalv, ny sluten bänkinredning. Arkitekt Erik Lundberg 1954-1957 Nybyggnad Sakristia uppfördes på 1761 års grundmurar. Sockenk 1956-1957 Fast inredning - rekonstruktion av Wistenius orgel av Bröderna Moberg, Sandviken. Vid rivningen av kyrkan magasinerades orgelfasaden, manualklaveret, registerandragen och 40 % av pipverket. Renoverad 1970. AU 1957 Invigning av kyrkan den 1 september. 1970 Ändring fast inredning, orgeln renoverad av Bröderna Moberg, Sandviken. AU 1984 Dokumentation av kistor i Adelswärdska gravkoret av Östergötlands länsmuseum. ÖLM 1994-2003 Vård/underhåll, gravkorets exteriör. ÖC 1994-09-02 1997 Teknisk installation tillstånd till komplettering av befintlig belysning. ÖLM 2003 Specifika inventarier dopfunt, dopskål av koppar i fot av svart granit. Smidesmästare Jan Hill, Bankekind. ÖC 2003-02-27 Förkortningar AU Unnerbäck, Axel, Orgelinventarium. Bevarade klassiska kyrkorglar i Sverige. Helsingborg 1988. BR Byggnadsregistret, Riksantikvarieämbetet Sockenk.- Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2000; rev. 2003-12-09 SvB - Sveriges bebyggelse, landsbygden, Östergötlands län, del VII, Uddevalla 1951. ÅGK Åtvids gamla kyrka. Medeltidskyrkan som återuppstod. Utgiven till kyrkans invigning 1957. ÅN Nisbeth, Åke, Åtvids kyrkor. Linköpings stifts kyrkor, 1958. ÖC Östgöta Correspondenten 13
ÖLM Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv BEFINTLIGA SKYDDSFORMER Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården, Åtvidaberg - Adelsnäs [E72]. Åtvidaberg, K23, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. KÄLLOR von Ajkay, Anna, A E Melander, ingår i Stenstadens arkitekter, Sthlm 1981. Edman, Victor, En svensk restaureringstradition. Farsta 1999. Eriksson, Eva, Den moderna stadens födelse. Svensk arkitektur 1890-1920. Sthlm 1990. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2000; rev. 2003-12-09 Nisbeth, Åke, Åtvids kyrkor. Linköpings stifts kyrkor, 1958. Sveriges bebyggelse, landsbygden, Östergötlands län, del VII, Uddevalla 1951. Unnerbäck, Axel, Orgelinventarium. Bevarade klassiska kyrkorglar i Sverige. Helsingborg 1988. Åtvids gamla kyrka. Medeltidskyrkan som återuppstod. Utgiven till kyrkans invigning 1957. Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv Övriga inventeringar Byggnadsinventering i tätorten Åtvidaberg, utförd av Östergötlands länsmuseum 1977. Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Skolinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. 14