DRÄNERINGSARBETEN VID ÅTVIDS GAMLA KYRKA

Transkript

1 RAPPORT 2014:44 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING DRÄNERINGSARBETEN VID ÅTVIDS GAMLA KYRKA RAÄ 40 ÅTVIDS GAMLA KYRKA ÅTVIDS SOCKEN ÅTVIDABERGS KOMMUN ÖSTERGÖTLANDS LÄN PETTER NYBERG

2

3 Dräneringsarbeten vid Åtvids gamla kyrka Innehåll Sammanfattning Inledning Områdesbeskrivning Syfte och frågeställningar Metod och dokumentation Resultat Åtgärdsförslag Referenser Tekniska uppgifter Bilaga 1. Kartor och bilder Omslagsbild: Åtvids gamla kyrka, mot sydväst. ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD Box Linköping

4 Sammanfattning Östergötlands museum utförde under hösten 2014 en arkeologisk medverkan i form av schaktövervakning med anledning av dräneringsarbeten vid Åtvids gamla kyrka. Vid schaktövervakningen framkom stenkonstruktioner som tolkats som har tolkats som en grundmur till en byggnad som är äldre än den nuvarande kyrkan. Inga intakta gravar påträffades vid schaktövervakningen. Petter Nyberg antikvarie Finspång Motala Norrköping Linköping Vadstena Mjölby Söderköping Ödeshög Boxholm Åtvidaberg Valdemarsvik Kinda Ydre 2

5 Åtvid 250 Åtvid Åtvid 259 Åtvid Åtvid 39:1 Åtvid 110:1 Åtvid 109: Åtvid 40:1 Åtvid 108: Åtvid 117:1 Åtvid 89:1 Åtvid 208 Åtvid 16:2 Åtvid 16:1 Åtvid 15: Åtvid Lantmäteriverket MS2008/06551 Figur 2. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet markerat. Skala 1:

6 Inledning Åtvids församling inkom till Länsstyrelsen Östergötland med en ansökan om tillstånd enligt kulturmiljölagen till dränering vid Åtvids gamla kyrka. De aktuella arbetetsföretaget innebar att äldre rör för dagvatten ersattes med nya rör med större dimension samt att nya dräneringsrör lades ner utefter kyrkan norra vägg. Arbetet berörde ett område väster och norr om kyrkan. Arbetet projekterades av Tyréns. Ansvarig för de arkeologiska kostnaderna var Åtvids församling. Områdesbeskrivning Åtvid är en medeltida socken och det äldsta kända skriftliga belägget härstammar från år Kopparfyndigheterna i Åtvid gav under medeltiden upphov till bergslag. Bergslagets verkliga blomstringstid inträffade under 1400-talets senare hälft och 1500-talets början. Ett brukssamhälle utvecklades så småningom kring kopparverket. Platsen och socknen har under lång tid präglats av baroniet Adelswärd, vars industriinvesteringar under 1800-talets slut och början av 1900-talet var avgörande för utvecklingen till modern industriort. Socknens jordägande har även dominerats av baroniet. Åtvid blev köping 1947 och det gamla sockennamnet ändrades till Åtvidaberg, som var namnet på municipalsamhället. Åtvid har senare återtagits som socknens namn (Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2004). Åtvids gamla kyrka är uppförd av gråsten och tegel under 1400-talet eller i början av 1500-talet. Kyrkan är en av Östergötlands största medeltida landsortskyrkor och dess uppförande har satts i samband med bergslagets blomstringstid. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med ett något smalare rakslutet kor samt en korsarm på norra långsidan. Långhusets västgavel och korets östgavel är båda rikt ornerade med blinderingar i tegel. Långhuset var ursprungligen indelat i tre skepp genom stolprader som burit upp takstolarna. Yttertakets mittersta del skjuter därigenom upp över resten av taket. På samma sätt är taket i Värna byggt. Det är en för stenkyrkorna ovanlig utformning och har troligen ett samband med de medeltida träkyrkorna (Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2004). Koret kan eventuellt ha uppförts något senare än långhuset. Korets rikt utformade stjärnvalv har daterats till tiden mellan år 1500 och Koret och långhuset försågs med kalkmålningar i början av 1600-talet, vilka bekostades av ägaren till Näs, nuvarande Adelsnäs, guvernören Nils Asserson Mannersköld. Mellan koret och sakristian finns en högt placerad öppning, vilket sannolikt rör sig om en s k gapskulle, en läktare för orgel och kör (Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2004). Under och 1700-talet försågs kyrkan med en rad nya inventarier, bl a triumfkrucifix, altaruppsats och predikstol. I mitten av 1700-talet fick kyrkan en orgel, tillverkad av orgelbyggaren Jonas Wistenius i Linköping. År 1726 uppfördes det Fockianska gravkoret vid korets nordöstra hörn för översten Frans Evald Fock, som då ägde Adelsnäs. Det ersatte ett äldre gravkor, den s k Näs-graven, som tidigare fanns vid korets sydmur och igenfylldes under 1700-talet. Det Fockianska gravkoret är uppfört med en rikt artikulerad fasad i senbarock med pilastrar med bas och kapitäl i sandsten. Det är inte klarlagt vem som har ritat det. År 1761 uppfördes en ny sakristia, som sannolikt ersatte en äldre på samma plats (Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2004). År 1859 beslöt man att reparera den gamla kyrkan. Vid detta tillfälle förstorades bl a fönsteröppningarna. Så småningom beslutades det att en ny kyrka skulle byggas och 1885 kunde den nya kyrkan invigas. Den uppfördes strax norr om den gamla kyrkan efter ritningar av arkitekt A E Melander. Han fick även i uppdrag att utföra ritningar för att iordningställa den gamla kyrkan som en ruin Murarna och gavlarna med dess blinderingar bibehölls. Koret försågs med en ny vägg åt väster för att kunna användas som förvaringsplats för äldre inventarier m m. Det var många medeltida kyrkor som revs och lämnades åt sitt öde vid den här tiden. Åtvids gamla kyrka lär vara en av de få som medvetet iordningställdes till en ruin efter en arkitekts ritning. Under 1900-talets första hälft skedde en del förändringar och konserveringsinsatser. Koret ställdes i ordning för gudstjänster Kyrkan präglas idag, såväl exteriört som interiört, av den genomgripande restaurering eller snarare återuppbyggnad som skedde under ledning av arkitekt Erik Lundberg (Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2004). Kyrkogårdens omgivande höga trädkrans, den långa allén av höga tujor samt ett flertal monumentala gravar, bildar tillsammans en kyrkogård med prägel av sent 1800-tal. Flera av gravanläggningarna har ett stort lokalhistoriskt värde genom anknytningen till Adelsnäs och ortens tidiga industri- och näringsliv (Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2004). 4

7 Syfte och frågeställningar De planerade schakten löpte till stora delar i öst-västlig riktning och det var rimligt att anta att äldre begravningar skulle kunna framkomma. Eventuella gravar som framkom skulle antingen undvikas genom justering av ledningsdragningen eller om detta inte var möjligt så skulle de undersökas och dokumenteras i sin helhet. I de fall gravar inte kunde undvikas, och var i så dåligt skick att hela ben inte kunde plockas upp, skulle en osteologisk analys göras i fält. Spridda ben i kyrkogårdsjorden skulle inte tas tillvara eller undersökas närmare. Dessa skulle återbegravas på plats i samband med schaktningen. Även lämningar efter äldre byggnader eller andra konstruktioner kunde tänkas framkomma i samband med de planerade arbetena. Metod och dokumentation Förundersöknigen genomfördes i form av en schaktövervakning, vilken utfördes i samband med dräneringsarbetena. Schakten skulle dokumenteras genom in mätning med DGPS eller RTK-GPS och platsfoton. På grund av dåliga mätförhållande kunde inte pålitliga digitala inmätningar utföras och i de flesta fall har mätningarna gjorts manuellt utifrån kyrkobyggnadens placering. Fast fornlämning som påträffas skulle dokumenteras med inmätning, handritning och fotografering. Gravar och andra lämningar som påträffades skulle handgrävas. Föremål och prover som tas tillvara mäts in och relateras till sin kontext. 14 C-analys skulle utföras om så sågs nödvändigt för att datera fyndkontexter eller anläggningar. Resultat Totalt grävdes ca 100 löpmeter. Schaktbredden i den övre delen av schaktet varierade mellan 0,65 och 2,80 m och i botten av schaktet var bredden oftast ca 0,40 m förutom vid de platser där brunnar grävdes ner, där schaktbredden även på djupare nivåer var betydande. Den uppschaktade ytan utgjorde totalt ca 150 m 2. Schaktdjupet där dagvattenledningen byttes ut varierade mellan 0,90 och 1,80 m. Schaktdjupet där dräneringen grävdes ner var mellan 0,60 och 1,00 m. Fyllnadsmassorna i schakten för dagvattensledningarna bestod i huvudsak av ljus rödbrun sand innehållande en mindre mängd lösa postkraniala människoben (inga ben från kranium påträffades), tegelstenar och taktegelfragment. Inga intakta gravar eller annat av arkeologiskt intresse påträffades i dessa schakt. Dräneringsschakten som var lokaliserade närmare kyrkoväggen innehöll även de i huvudsak fyllnadsmassor. Dessa massor bestod av mörk gråbrun något grusig sand med relativt rikligt av 0,20-0,30 m stora stenar. Även dessa fyllnadsmassor innehöll en mindre mängd postkraniala människoben, tegelstenar och taktegelfragment. Inte heller här påträffades intakta gravar. I botten av dräneringsschaktet, väster om vapenhuset, framkom två ansamlingar av 0,40-0,70 m stora stenar (A1, A2). Det framkom även en mindre mängd kalkbruk. I dräneringsschaktet mellan vapenhuset och sakristian framkom även sten i liknande dimensioner tillsammans med kalkbruk (A3, A4). Dessa stenansamlingar har tolkats som möjliga grundstenar till en äldre stenbyggnad. Ett förslag på utbredningen av denna eventuella byggnad har gjorts (figur 3, 4). Väggarna på denna byggnad har bedömts vara ca 0,70 m breda och längden på byggnaden var minst 20 m. Tolkningen är dock mycket osäker då den bygger på enstaka grundstenar i botten på mycket smala schakt (0,40 m breda). En arbetshypotes var att det rörde sig om resterna av en äldre kyrkobyggnad som var en föregångare till den nuvarande. Det som talar emot denna teori är att väggarnas bredd endast är 0,7 m breda. A1 och A2 utgjordes av något tydligare strukturer, medan A3 och A4 utgjordes av enstaka större stenblock tillsammans med kalkbruk. Mellan sakristian och gravkoret påträffades större stenblock tillsammans med kalkbruk (A5, A6) men dessa kunde inte knytas samman med de fyra tidigare nämnda ansamlingar av stenar. En rad med delvis kantställda stenar (A7), även här med kalkbruk, men också med enstaka tegelfragment påträffades i dräneringsschaktet mellan sakristian och gravkoret. Utefter sakristians norra vägg påträffades en mindre kulturlagerrest (A8). Kalkbruket i A2, A3 och A7 är sannolikt samma typ av bruk. Den höga andelen kalk tyder på att det rör sig om ett medeltida bruk. Påminner i utseende, struktur och konsistens om talsbruk från Linköpings slott. Bruket i A6 är inte av samma typ som i de andra anläggningarna och är svårdaterat (Ann-Charlott Feldt, muntligen). A1 Ansamling av 0,40-0,70 m stora stenar. I bottnen ett par större stenar (0,50-0,70 m) och ovanpå dessa ett par något mindre stenar (0,40 m). Ligger direkt på undergrunden (ca 1,00 m djupt) utan tydlig nedgrävning. Mellan stenarna ligger upplöst kalkbruk. Stenansamlingen är ca 0,40 m hög och ca 0,70 m bred och ligger i 90 graders vinkel gentemot A2. Anläggningen har tolkats som resterna till en grundmur tillhörande en äldre stenbyggnad (Bilaga 1: figur 3, 4 och 5). 5

8 A2 Ansamling av 0,40-0,70 m stora stenar med enstaka små kalkbruksfragment. I bottnen större sten (0,60-0,70 m) och ovanpå dessa ett par mindre stenar (0,40 m). Ligger direkt på undergrunden (ca 1,00 m djupt) utan tydlig nedgrävning. Stenansamlingen är ca 0,60 m hög och ca 0,70 m bred och ligger i 90 graders vinkel gentemot A1 och i närmast öst-västlig linje gentemot A3 och A4. Anläggningen har tolkats som möjliga grundstenar till en äldre stenbyggnad (Bilaga 1: figur 3, 4, 5, 13 och 14). A3 Ett ca 0,50 m stort stenblock. I anslutning till stenblocket ligger kalkbruk. Stenblocket är ca ligger direkt på undergrunden (ca 0,90 m djupt) utan tydlig nedgrävning. Stenblocket är ca 0,30 m högt och ligger i en närmast öst-västlig linje mellan A2 och A4. Anläggningen har tolkats som en del av grunden till äldre stenbyggnad (Bilaga 1: figur 3, 4 och 6). A4 Ett ca 0,60 m stort stenblock. I anslutning till stenblocket ligger kalkbruk och en del mindre stenar (0,30 m) Området kring blocket är stört av recent aktivitet, bl a låg ett betongrörsfragment i anslutning till stenblocket. Stenblocket ligger direkt på undergrunden (ca 0,90 m djupt) utan tydlig nedgrävning. Stenblocket är ca 0,6 m högt och ligger i en närmast öst-västlig linje gentemot A1, A2 och A3. Anläggningen har tolkats som grunden till en äldre stenbyggnad (Bilaga 1: figur 3, 4 och 6). A5 Ansamling bestående av 0,20-0,40 m stora stenar med inslag av kalkbruk. Ansamlingen består av ett större stenblock (0,40 m) och ett mindre antal mindre stenar (0,20-0,30 m). Stenblocket och de övriga stenarna ligger direkt på undergrunden (ca 0,65 m djupt) utan tydlig nedgrävning. Stenblocket är ca 0,40 m högt. Denna konstruktion ligger inte i linje med A1, A2, A3 och A4 och har sannolikt inget direkt samband med dessa konstruktioner (Bilaga 1: figur 3, 4 och 7). A6 Ansamling bestående av ett 0,55 m stort stenblock tillsammans en mindre mängd 0,10 m stora stenar som ligger tillsammans med kalkbruk. Stenblocket och de övriga stenarna ligger direkt på undergrunden (ca 0,65 m djupt) utan tydlig nedgrävning. Stenblocket är ca 0,40 m högt. Dennas konstruktion ligger inte i linje med A1, A2, A3 och A4 och har sannolikt inget direkt samband med dessa konstruktioner (Bilaga 1: figur 3, 4 och 7). A7 En konstruktion besående av en 0,85 m lång rad med delvis kantställda stenar. Raden ligger i det närmaste i öst-västlig riktning. Stenarna är 0,20-0,40 m långa, 0,20 m breda och 0,30 m höga. De ligger direkt på undergrunden på ca 1,00 m djup. Bland stenarna påträffades kalkbruk och små tegelfragment. A7 har inte kunnat knytas till några av de övriga konstruktionerna (Bilaga 1: figur 3, 4, 7 och 26). A8 Kulturlagerrest bestående av mörk grå lera med rikligt av kol, kalkbruk och tegelfragment. Kulturlagret (L2) är 0,10-0,20 m tjockt. Lagerresten sträcker sig ca 2,00 m utefter sakristians vägg. Ovanpå kulturlagerresten ligger ett ca 0,20 m tjockt fyllnadslager (L1) bestående av gråbrun något grusig sand och under kulturlagret framkommer undergrunden (L3) bestående av ljus gulgrå lera (Bilaga 1: figur 3, 4, 20 och 21) ~ ~ Åtgärdsförslag Östergötlands museum anser att inga ytterligare arkeologiska åtgärder är nödvändiga. Referenser Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Åtvids gamla kyrka. Åtvids socken, Åtvidabergs kommun, Linköpings stift, Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum. Feldt, Ann-Charlott, muntligen, oktober Skala 1:25 6

9 Tekniska uppgifter Lokal Socken Kommun Län och landskap Fornlämningsnummer RAÄ 40 Åtvids gamla kyrka Åtvids socken Åtvidaberg Östergötland Fastighetskartans blad Koordinater Koordinatsystem Höjdsystem 64F 5f SO N , E SWEREF 99 TM RH2000 Typ av undersökning Antikvarisk medverkan i form av schaktövervakning Länsstyrelsens dnr Länsstyrelsens handläggare Eva Nyström Tagesson Länsstyrelsens beslut ÖM dnr 326/14 ÖM projektnr Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Åtvids församling Åtvids församling Projektledare Petter Nyberg Personal - Fältarbetstid t o m Totalt undersöktes ca 100 löpmeter Fynd Tillvaratogs ej Foto Digitala (Petter Nyberg) Analyser - Grafik Renritning Grafisk form Petter Nyberg Lasse Norr Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial ISSN Lantmäteriverket MS2008/06551 Rapport 2014:44 Östergötlands museum 7

10 Bilaga 1. Kartor och bilder Förslag till eventuell vägglinje A2 1,70 1,00 1,60 0,80 1,20 A3 0,60 A4 0,90 A8 0,65 A5 A6 A7 1,00 0,65 1,60 1,00 A1 1,60 1, Figur 3. Schaktplan. Påträffade arkeologiska anläggningar utmärkta liksom ett förslag på sträckningen av den eventuella äldre stenbyggnaden. Siffrorna i schaktet anger schaktdjup i olika delar av schaktet. Skala 1:400. 8

11 ,65 1,60 0,80 0,90 A8 A5 1,70 1,20 A6 0,65 1,00 A3 A4 1,00 A7 A2 0,60 A Förslag till eventuell vägglinje Figur 4. Schaktplan. Påträffade arkeologiska anläggningar utmärkta liksom ett förslag på sträckningen av den eventuella äldre stenbyggnaden. Siffrorna i schaktet anger schaktdjup i olika delar av schaktet. Skala 1:

12 A2 A Förslag till eventuell vägglinje Figur 5. Plan över A1 och A2. Skala 1:

13 A4 A3 0, Förslag till eventuell vägglinje Figur 6. Plan över A3 och A4. Skala 1:

14 A5 0,65 A6 1,00 A Figur 7. Plan A5, A6 och A7. Skala 1:

15 Figur 8. Schakt för dagvattenledning. I bakgrunden långhusets västra fasad. Foto mot öster. Figur 9. Schakt för dagvattenledning. Vapenhuset syns i högra delen av bilden. Foto mot nordöst. 13

16 Figur 10. Schakt för dagvatten. Vapenhus och sakristia syns i högra delen av bilden. Foto mot öster. Figur 11. Schakt för dagvatten. Sakristian syns i högra delen av bilden. Foto mot öster. 14

17 Figur 12. Dräneringsschakt. Långhuset till höger i bild och vapenhuset i bakgrunden. Foto mot öster. Figur 13. Dräneringsschaktet. Stenblocken utgör rester av A2. Foto mot norr. 15

18 Figur 14. Dräneringsschaktet. Stenblocken utgör rester av A2. Foto mot norr. Figur 15. Dräneringsschakt. Vapenhuset i höger bildkant. Foto mot öster. 16

19 Figur 16. Betongfundament framför huvudingången i vapenhuset. Foto mot söder. Figur 17. Schakt för brunnar. I höger framkant syns vapenhuset och längre bak i bild till höger syns sakristian. Foto mot öster. 17

20 Figur 18. Åtvids gamla kyrka. Foto mot sydöst. Figur 19. Dräneringsschakt. Vapenhusets östra vägg syns till höger i bilden. Foto mot söder. 18

21 Figur 20. Kulturlagerrest A8. Mot söder. Figur 21. Kulturlagerrest A8. Mot söder. 19

22 Figur 22. Dräneringsschakt mellan sakristia och gravkor. Mot söder. Figur 23. Dräneringsschakt mellan sakristia och gravkor. Mot söder. 20

23 Figur 24. Mellan vapenhus och sakristia efter återställning. Mot söder. Figur 25. Dräneringsschakt. Sakristian syns i högra delen av bilden. Mot öster. 21

24 22 Figur 26. A7 mot söder.

25

26 Östergötlands museum utförde under hösten 2014 en arkeologisk medverkan i form av schaktövervakning med anledning av dräneringsarbeten vid Åtvids gamla kyrka. Vid schaktövervakningen framkom stenkonstruktioner som tolkats som resterna efter en grundmur tillhörande en byggnad som är äldre än den nuvarande kyrkan. Inga intakta gravar påträffades vid schaktövervakningen. ISSN Rapport 2014:44