ANALYSERAR 2006:24. Utvecklingen av tandvårdsförsäkringen, tandvårdskonsumtionen och tandhälsan

ANALYSERAR 2006:24 Utvecklingen av tandvårdsförsäkringen, tandvårdskonsumtionen och tandhälsan

Utgivare Upplysningar Beställning Försäkringsdivisionen Enheten för utvärdering Eva Olkiewicz 08-786 93 36 eva.olkiewicz@forsakringskassan.se E-post: forsakringskassan@ontime.se Telefon: 08-556 799 29, On Time Internet: www.forsakringskassan.se Tryck Lenanders Grafiska AB, 2006

Förord Försäkringskassan och Socialstyrelsen har gemensamt av regeringen haft i uppdrag att utveckla statistiken inom tandvårdsområdet på så sätt att det finns tillgång till riksomfattande och jämförbar statistik, att ta fram underlag som gör det möjligt att bedöma befolkningens tandhälsa och att analysera tandvårdsförsäkringens eventuella påverkan och effekter på tandhälsan. Uppdraget redovisas i tre separata rapporter. I denna rapport redovisas en analys av sambanden mellan tandvårdsförsäkring, tandvårdskonsumtion och tandhälsa. Undersökningen har genomförts av Försäkringskassan. Eva Olkiewicz har varit projektledare och lagt upp studien och skrivit rapporten. Christina Olsson Bohlin har ansvarat dels för bearbetningarna av data från såväl Statistiska centralbyråns ULF-undersökningar som Riksförsäkringsverkets tandvårdsundersökningar, dels för uppläggningen och bearbetningen av databasen från Försäkringskassans och Socialstyrelsens gemensamma tandvårdsundersökning. Jan Håkansson har bidragit med synpunkter på tandvård och tandhälsa. Niklas Österlund och Patric Tirmén har utfört de logistiska regressionsanalyserna. Hans Olsson har bidragit med beräkningsmodell för kostnadsanalysen och Daniel Ramsé med inkomstanalys. De två övriga delrapporterna i detta regeringsuppdrag, Riksomfattande statistik från tandvårdsräkningar och Befolkningens tandhälsa, har genomförts av Försäkringskassan och Socialstyrelsen gemensamt. Britt-Marie Anderson Tf chef för enheten för utvärdering

Innehåll Sammanfattning...5 Uppdraget i regleringsbrevet...10 Tandvårdsförsäkringens utveckling...11 Syftet med delprojektet...13 Metod och genomförande en sammanfattning...14 Kostnadsutvecklingen inom tandvården...16 Tandvårdskonsumtionens utveckling...26 Tandhälsans utveckling...36 Samband mellan tandvårdsförsäkring, tandvårdskonsumtion och tandhälsa...44 Bilaga Metod och genomförande...51

Sammanfattning Patienternas kostnader har ökat drastiskt Patienternas kostnader för tandvård har ökat kraftigt, särskilt från mitten av 1990- talet. Ökningen beror dels på höjning av tandläkar- och tandhygienistarvodena, dels på neddragningar i tandvårdsförsäkringen. För att beskriva utvecklingen har vi valt tre exempel på behandlingspaket. Utifrån dessa var patienternas kostnadsökning 1974 2005, omräknat i 2005 års penningvärde, följande: Lagning av en tand (inklusive undersökning och förebyggande åtgärder) ökade med 327 procent eller 1 200 kronor under tidsperioden. Höjda tandläkar- och tandhygienistarvoden är den huvudsakliga orsaken till kostnadsökningen. Rotfyllning och krona (inklusive undersökning och förebyggande åtgärder) ökade med 234 procent eller 5 400 kronor. Höjda tandläkar- och tandhygienistarvoden och neddragningar i tandvårdsförsäkringen har haft ungefär lika stor betydelse för kostnadsökningen. Insättande av en brygga/bro (inklusive undersökning, röntgen och uttagning av tand) ökade med 154 procent eller cirka 7 700 kronor. Neddragningar i tandvårdsförsäkringen är den enda orsaken till kostnadsökningen. Tandvårdsersättningen skiljer sig mellan olika åldersgrupper När tandvårdsförsäkringen infördes 1974 var reglerna för ersättning lika för alla grupper. Detta ändrades i samband med att ett nytt reformerat tandvårdsstöd infördes 1999. Förändringen innebar att ersättningsreglerna blev olika beroende på patienternas ålder. De tre åldersgrupperna i tandvårdsförsäkringen är: 20 29 år: 30 64 år: 65 år : Unga Medelålders Äldre De äldre får mest ersättning och de unga näst mest. Minst ersättning får de medelålders. I det följande analyseras därför utvecklingen av tandvårdskonsumtion och tandhälsa separat för de tre åldersgrupperna inom tandvårdsförsäkringen. 5

Statens utgifter för tandvården har minskat En allmän tandvårdsförsäkring infördes 1974. Under de första åren steg statens utgifter för tandvård ganska kraftigt, för att sedan gradvis minska. Den stora minskningen av statsutgifterna kom dock först i samband med lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Räknat i 2005 års penningvärde har kostnadsutvecklingen varit följande: 1974: 3,5 miljarder kronor 1985: 6,1 miljarder kronor 2002: 1,6 miljarder kronor I samband med att ett högkostnadsskydd för protetisk behandling för äldre infördes 2002 ökade statsutgifterna åter och uppgick 2005 till cirka tre miljarder kronor. I dag går två tredjedelar av pengarna i tandvårdsförsäkringen till personer som är 65 år eller äldre. Utvecklingen av tandvårdskonsumtionen Under tiden 1980/81 1988/89 ökade tandvårdskonsumtionen inom alla tre åldersgrupperna, både när det gällde andelen som besöker tandvården regelbundet och andelen som besökt tandvården inom den senaste tvåårsperioden. Därefter, 1988/89 2004, ökade de äldres tandvårdskonsumtion medan den minskade bland unga och medelålders. Nedgången var särskilt markant bland de unga. De som har låg tandvårdskonsumtion är i stor utsträckning unga eller tillhör socioekonomiskt svaga grupper. Det är personer som har barn, som är ensamstående, har arbetaryrken, är lägre tjänstemän eller som står utanför arbetsmarknaden som studerande, arbetslösa och förtids- och ålderspensionärer. Utvecklingen av tandhälsan Det har endast funnits ett begränsat antal frågor om tandhälsa, där utvecklingen har varit möjlig att följa över tid. Det är osäkert i vilken utsträckning dessa få frågor verkligen mäter ett så omfattande område som tandhälsa. Det gör att några mera långtgående slutsatser om tandhälsan inte går att dra. I de frågor som ingår i analysen finns emellertid en tendens till försämringar i tandhälsa bland de unga och förbättringar bland de äldre, medan bilden för de medelålders är mera blandad. Det finns också tydliga samband mellan att: besöka tandvården minst vartannat år och att ha god tandhälsa kunna klara en oväntad tandvårdsavgift och att ha god tandhälsa. 6

Diskussion och slutsatser Vi har noterat att patienternas kostnader har ökat kraftigt under senare år. Både försämringar i tandvårdsförsäkringen och höjda tandläkar- och tandhygienistarvoden har bidragit till att tandvården blivit dyrare för patienterna. Trots att patientkostnaderna har stigit drastiskt, har de äldres tandvårdskonsumtion ökat och deras tandhälsa visar tendens till förbättring. För de unga har utvecklingen i stället varit den motsatta med minskad tandvårdskonsumtion och tendenser till försämrad tandhälsa. Bland de medelålders har andelen som har enbart egna tänder har ökat, medan deras tandhälsa i övrigt snarast tenderar att ha försämrats något. Den statistiska analysen visar att det finns ett tydligt samband mellan att ha svaga ekonomiska resurser och att avstå från regelbunden tandvård. Det finns också ett tydligt samband mellan låg tandvårdskonsumtion och tendens till mindre god tandhälsa. Det innebär att ekonomiska faktorer spelar en väsentlig roll för tandvårdskonsumtion och tandhälsa. Samma tandvårdsbehandling kostar ungefär lika mycket för patienterna i alla tre åldersgrupper Patientkostnaderna för tandvård är relativt lika för de tre åldersgrupperna, givet att det gäller samma slags behandling. Även om de äldre är mest gynnade av tandvårdsförsäkringen, så är skillnaderna i kostnader mellan de olika åldersgrupperna relativt marginella i de tre exempel på behandlingspaket som använts i denna undersökning. Det innebär att unga och äldre betalar ungefär lika mycket för tandvård om de har samma behandling. Trots detta har andelen som besöker tandvården regelbundet ökat till 84 procent bland de äldre och minskat till 61 procent bland de unga. Även bland de medelålders har andelen regelbundna tandvårdsbesökare minskat, om än bara till 80 procent. Den ekonomiska situationen är däremot olika i de tre åldersgrupperna För att förklara detta behöver vi i stället rikta uppmärksamheten mot den ekonomiska situationen för de tre åldersgrupperna, alltså mot deras förmåga att klara de ökade kostnaderna för tandvård. Som visades i avsnittet om tandvårdskonsumtion har de medelålders den högsta disponibla inkomsten av de tre åldersgrupperna, cirka 190 000 kronor. De äldre har den näst högsta på omkring 135 000 kronor, medan de unga har den lägsta med cirka 120 000 kronor. De unga är alltså den grupp som har lägst disponibel inkomst. Även om skillnaderna mellan unga och äldre inte är så stor, så finns det andra faktorer, som kan tänkas ha betydelse för deras ekonomiska situation. En del av de unga har 7

hemmavarande barn och därmed en större försörjningsbörda, vilket de äldre sällan har. De unga har just kommit ut på bostadsmarknaden och har därför oftast högre bostadskostnader än de äldre. De unga är också arbetslösa eller har projektanställningar i högre grad än andra grupper, något som gör att många av dem lever med osäkra inkomster. Låga och osäkra inkomster innebär ofta också att de tvingas fatta ekonomiska beslut, som inte är lika gynnsamma som för dem som har en mera stabil ekonomi och högre inkomster. De medelålders har också minskat sin tandvårdskonsumtion men nedgången bland dem är mindre drastisk än bland de unga. De är också den grupp som har högst disponibel inkomst. Den tidigare analysen har visat att det, oavsett åldersgrupp, är de ekonomiskt sårbara grupperna som avstår från regelbunden tandvård. Det innebär att det även bland de medelålders i första hand är lågutbildade, ensamstående och personer med hemmavarande barn, som avstår från regelbunden tandvård. Slutsatsen blir således att de höjda patientkostnaderna har slagit hårdast mot de grupper som har minst ekonomisk bärkraft, nämligen unga och socioekonomiskt svaga grupper. Kan vi stå inför ett förändrat beteendemönster bland de unga i synen på tandvård? Generellt är unga den grupp som har lägsta andelen regelbundna tandvårdsbesökare 61 procent och de äldre den högsta med 84 procent. Bland de medelålders är andelen 80 procent. Detta ger upphov till frågan om vi står inför ett förändrat beteendemönster bland de unga. Sedan tandvårdsförsäkringen infördes 1974 har tyngdpunkten i tandvården legat på förebyggande åtgärder och regelbundna kontroller för att bevara en god tandhälsa. Under de senaste åren har det skett en stadig minskning av tandvårdskonsumtionen särskilt bland de unga men även hos medelålders. De som har låg tandvårdskonsumtion som inte går regelbundet till tandvård respektive inte har besökt tandvården inom den senaste tvåårsperioden tillhör också i stor utsträckning de ekonomiskt svagare grupperna i samhället. Risken är att unga och personer med svag ekonomi väljer bort regelbunden kontroll och förebyggande tandvård och bara vänder sig till tandvården vid akuta behov. För en ganska stor grupp bland de unga 25 procent, medelålders 18 procent och äldre 9 procent är inte ens akuta besvär tillräckligt för att de ska uppsöka tandvården. Det är oroväckande att denna grupp förefaller att öka. Tandhälsans utveckling Om unga och människor med svaga ekonomiska skäl avstår från regelbunden och förebyggande tandvård kan detta på sikt få betydelse för tandhälsan. Det 8

kan innebära att en del inte alls besöker tandvården, trots att de har behov av vård. En annan möjlighet är att man väntar med att besöka tandvården tills man får symptom från tänderna. I ett sådant fall finns det risk för att tandvårdsåtgärderna i stället blir mera omfattande. Ett exempel är om ett hål i en tand inte lagas i tid kan tandrötan gå så långt att rotfyllning blir aktuellt. Som vi har sett tidigare kostade rotfyllning och krona, inklusive undersökning och förebyggande tandvård, omkring 8 000 kronor under 2005. Om individen i stället hade bestämt sig för att dra ut tanden, skulle kostnaden vanligen ha stannat på under tusen kronor. I en ekonomiskt pressad situation är det möjligt att individen väljer att dra ut tanden. Ett annat exempel är att de små antydningar till hål, som ofta uppkommer strax nedanför där två tandytor möts. Vid regelbunden tandvård kan detta åtgärdas snabbt och enkelt med till exempel slipning eller fluorlackering. När sådana kariesangrepp inte åtgärdas tidigt kan konsekvenserna för tandhälsan bli omfattande. Det är emellertid alltför tidigt att dra några mera långtgående slutsatser om utvecklingen av tandhälsan. Det finns flera skäl till detta, bland annat att det endast har funnits ett begränsat antal frågor om tandhälsa, där utvecklingen har varit möjlig att följa över tid. Det är osäkert i vilken utsträckning dessa få frågor verkligen mäter ett så omfattande område som tandhälsa. I de frågor som ingår i analysen finns emellertid en tendens till försämring i tandhälsa bland de unga och en förbättring bland de äldre. Det finns därför starka skäl att följa den framtida utvecklingen av tandhälsan, särskilt när det gäller unga och personer som tillhör ekonomiskt utsatta grupper. 9

Uppdraget i regleringsbrevet Regeringen har i Försäkringskassans och Socialstyrelsens respektive regleringsbrev för 2005 års verksamhet uppdragit åt de båda myndigheterna att gemensamt utveckla statistiken inom tandvården på så sätt att det finns tillgång till riksomfattande jämförbar statistik inom området. Socialstyrelsen och Försäkringskassan ska vidare i samverkan ta fram underlag som gör det möjligt att bedöma befolkningens tandhälsa samt analysera tandvårdsförsäkringens eventuella påverkan och effekter på tandhälsan. De insatser som har gjorts samt de resultat som erhållits ska redovisas till Socialdepartementet i en delrapport senast den 30 november 2005 och i en slutrapport senast den 30 juni 2006. Socialstyrelsen och Försäkringskassan har i en projektplan delat in regeringsuppdraget i tre delprojekt, nämligen: 1. utarbeta förslag till regelbundet återkommande riksomfattande och jämförbar statistik 2. lämna underlag för att bedöma befolkningens tandhälsa och 3. besvara frågan om samband mellan tandvårdsförsäkring och tandhälsa. Denna rapport är resultatet av arbetet med det tredje av dessa delprojekt. 10

Tandvårdsförsäkringens utveckling Utvecklingen 1974 1998 En allmän tandvårdsförsäkring infördes i Sverige 1974. Syftet var att göra tandvård ekonomiskt tillgänglig för hela befolkningen. Tiden före reformen hade präglats av att många människor inte hade råd att anlita privata tandläkare, samtidigt som det var långa köer till folktandvården där tandvården var billigare. Tandvårdsförsäkringen var till en början generös den omfattade alla typer av behandlingar och åtgärder och ersättningsnivån var hög. Emellertid steg statens utgifter för tandvården ganska brant. För att motverka det fick patienterna gradvis betala en allt större del av tandvårdskostnaderna själva. Trots att tandvårdsförsäkringen med tiden blev alltmer urholkad fördubblades nästan statens utgifter för tandvården mellan 1974 och 1980. Under de följande åren fortsatte neddragningarna i tandvårdsförsäkringen. Det ledde till att statens utgifter för tandvården planade ut mellan 1980 och 1985. Fortsatta neddragningar av subventionerna fick till sist effekt på statens utgifter. Mellan 1985 och 1998 minskade tandvårdsutgifterna från 6,1 miljarder kronor till 1,9 miljarder kronor, omräknat i 2005 års penningvärde. Under 1980- och 1990-talen tillsattes ett flertal utredningar för att förändra tandvårdsstödet 1. Den utredning som kom att ligga till grund för förändringarna var Tänder hela livet Nytt ersättningssystem för vuxentandvård (1998) 2. Utvecklingen från 1999 En ny tandvårdsreform trädde i kraft den 1 januari 1999. I samband med detta upphörde även den tidigare prisregleringen på tandvård. Därmed blev tandläkarna fria att sätta de priser de ville. 1 2 Reformerat tandvårdsstöd. Prop. 1997/98:112. SOU 1998:2. 11

Avsikten var att tandvårdsstödet, som omfattar alla från 20 års ålder, skulle ge ett ekonomiskt stöd för den så kallade bastandvården och ett visst men mycket begränsat stöd för protetiska åtgärder (kronor, broar och implantat samt avtagbara proteser såsom hel- och delproteser). Inriktningen var att ge ekonomiskt stöd för att förhindra framtida större tandvårdsbehov framför att ge stöd till behandling av redan uppkomna skador. Denna prioritering gjordes för att tandvårdsbehovet på sikt skulle minska och därmed även kostnaderna för den enskilde och samhället. Denna utformning av tandvårdsstödet ledde emellertid till höga kostnader för dem som har behov av omfattande protetiska åtgärder. Detta gällde inte minst äldre personer, som har haft sämre förutsättningar än dagens unga att bevara en god tandhälsa. Det framfördes också att de äldre ofta har sämre ekonomiska möjligheter än de yngre. Det var bakgrunden till att regelverket ändrades den 1 juli 2002 för patienter som är 65 år eller äldre; ersättningsnivåerna för bastandvården höjdes och ett högkostnadsskydd för protetiska behandlingar infördes 3. Den fria prissättningen avseende vård inom ramen för högkostnadsskyddet begränsades till skäligt pris via en jämförelse med folktandvårdens inom landstingen pris. Den 1 januari 2004 skärptes denna regel till att ersättning till tandläkarna endast betalas i nivå med landstingens priser. Till protetiska behandlingar räknas kronor, broar och implantat samt avtagbara proteser såsom hel- och delproteser. Om det skulle vara billigare för patienten tillämpas samma regelverk som för dem mellan 20 och 64 år även om patienten är över 65 år. Det gäller till exempel vid behandlingar där kostnaden är lägre än 7 700 kronor. För exempelvis vissa större protetiska behandlingar gäller särskilda regler som innebär att vården måste förhandsprövas innan behandlingen påbörjas. Bland annat måste alla behandlingar inom ramen för högkostnadsskyddet förhandsprövas. Detta sker vid Försäkringskassan i Skåne. Vid förhandsprövningen tar Försäkringskassan ställning till om den föreslagna behandlingen är nödvändig för att uppnå ett från odontologisk synpunkt funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat. 3 Bättre tandvårdsstöd för äldre m.m. Prop. 2001/02:51. 12

Syftet med delprojektet I projektplanen formulerades ett syfte, som innebar att besvara frågan om samband mellan tandvårdsförsäkring och tandhälsa. Den närmare analysen visade att det var nödvändigt att närma sig frågan i flera steg. Det första steget var att undersöka vilken betydelse tandvårdsförsäkringen har för utvecklingen av patienternas kostnader för tandvård. Sedan tandvårdsförsäkringen infördes 1974 har emellertid inte bara innehållet i försäkringen ändrats, utan även tandläkar- och tandhygienistarvoden, liksom priset på tandvårdsmaterial. Samtliga dessa faktorer måste vägas in för att vi ska få en klar bild av dels av utvecklingen av patientkostnaderna, dels tandvårdsförsäkringens bidrag till kostnadsutvecklingen för patienterna. Det andra steget var att studera utvecklingen av tandvårdskonsumtion och tandhälsa över tid. Det tredje och sista steget var att analysera om det finns något samband i utvecklingen dels mellan patientkostnader och tandvårdskonsumtion, dels mellan tandvårdskonsumtion och tandhälsa. Schematiskt kan syftet beskrivas på följande sätt: Kartlägga kostnadsutvecklingen inom tandvården: Statens utgifter för tandvårdsförsäkringen Patienternas kostnader för tandvård Analysera i vilken utsträckning följande faktorer har bidragit till utvecklingen av patientkostnaderna: Tandvårdsförsäkringen Tandläkar- och tandhygienistarvoden Priser på tandvårdsmaterial Kartlägga utvecklingen av: Tandvårdskonsumtionen Tandhälsan Analysera om det finns samband mellan utvecklingen av: Patientkostnader och tandvårdskonsumtion Tandvårdskonsumtion och tandhälsa 13

Metod och genomförande en sammanfattning För att undersöka om det finns något samband mellan tandvårdsförsäkring, tandvårdskonsumtion och tandhälsa har vi använt oss av uppgifter om utvecklingen av: Kostnadsutvecklingen inom tandvården Tandvårdskonsumtionens utveckling Tandhälsans utveckling Kostnadsutvecklingen beskrivs dels ur statens, dels ur patienternas perspektiv. Statens utgifter för tandvårdsförsäkringen har hämtats från Försäkringskassans budgetunderlag till Regeringen för åren 1974 2005. Patienternas kostnader har beräknats utifrån tre exempel på behandlingar, nämligen lagning av tand, rotfyllning och krona samt insättande av brygga/bro. Uppgifter om tandläkar-/tandhygienistarvoden, ersättning från tandvårdsförsäkringen och priser på tandvårdsmaterial för 1974, 1982, 1990, 1998 och 2005 har hämtats från två olika källor. Uppgifterna om tandvårdsförsäkringen och arvodena inom tandvården har dels hämtats från Lagen om allmän försäkring för åren mellan 1974 och 1998, dels från Försäkringskassans prisutvecklingsstudie för 2005. Priserna för tandvårdmaterial har beräknats utifrån guldpris och valutakurser under de aktuella åren. Därefter har kostnadsförändringarna beräknats, liksom olika faktorers bidrag till kostnadsförändringarna. Tandvårdskonsumtionens utveckling har beskrivits utifrån två datakällor. Den ena utgörs av de fördjupningsstudier av hälsoområdet som genomförts i Statistiska centralbyråns undersökningar om levnadsförhållanden (ULF-undersökningarna) för åren 1980/81, 1988/89, 1996/97 och 2004 4. I dessa ingår frågor om tandvårdskonsumtionen. Två av dessa har använts i analysen. Den andra datakällan utgörs av tre enkätundersökningar om tandvård. De två första genomfördes av Riksförsäkringsverket 1998 respektive 2000. 5 Den tredje enkätunder- 4 5 Antal tillfrågade var cirka 12 000 personer vid vart och ett av undersökningsåren 1980/81, 1988/89 och 1996/97 och cirka 6 000 personer 2004. Antal tillfrågade var 5 000 personer vardera året. Svarsfrekvensen var 60 procent 1998 och 67 procent 2000. 14

sökningen genomfördes 2005 av Försäkringskassan och Socialstyrelsen gemensamt. 6 Från dessa undersökningar har en fråga använts i analysen. Utvecklingen av tandvårdskonsumtionen har redovisats i form av frekvenser separat för de tre åldersgrupperna i tandvårdsförsäkringen; 20 29 år, 30 64 år och 65 år eller äldre. Med hjälp av logistisk regressionsanalys har sannolikheten för en hög tandvårdskonsumtion i olika socioekonomiska grupper undersökts. Tandhälsans utveckling har beskrivit utifrån tre frågor som ingår i de ovannämnda enkätundersökningarna från Riksförsäkringsverket respektive Försäkringskassan och Socialstyrelsen. Även här har utvecklingen beskrivits i form av frekvenser, separat för de tre åldersgrupperna; 20 29 år, 30 64 år och 65 år eller äldre. Sannolikheten för god tandhälsa har undersökts för personer med olika hög tandvårdskonsumtion respektive ekonomisk bärkraft med hjälp av logistisk regressionsanalys. Analys av samband. I det sista avsnittet har sambanden dels mellan patientkostnader och tandvårdskonsumtion, dels mellan tandvårdskonsumtion och tandhälsa analyserats. För en mera detaljerad beskrivning av metod och genomförande hänvisas till bilagan. 6 Antal tillfrågade var 8 400 personer och svarsfrekvensen 75 procent. 15

Kostnadsutvecklingen inom tandvården Statens utgifter för tandvården För att det ska vara lättare att följa förändringen i statsutgifterna över tid har alla utgifter räknats om i 2005 års priser. Som framgår av diagram 1 har statsutgifterna för tandvården förändrats kraftigt sedan tandvårdsförsäkringen först infördes 1974. Diagram 1 Statens utgifter för tandvården 1974 2005. Samtliga utgifter omräknade i 2005 års penningvärde 7000 6000 5000 4000 Tkr 3000 2000 1000 0 2004 2002 2000 1998 1996 1994 1992 1990 1988 1986 1984 1982 1980 1978 1976 1974 Årtal Statens utgifter Under åren efter tandvårdsförsäkringens införande närmast fördubblades utgifterna för tandvården från 3,5 miljarder kronor vid införandet till 6,1 miljarder kronor 1985. Detta skedde trots att ersättningarna från tandvårdsförsäkringen till den enskilde hela tiden minskade. Året därpå började utgifterna minska för första gången. Den stora minskningen av statsutgifterna kom emellertid först i början 16

av 1990-talet i samband med lågkonjunkturen, då de fortlöpande neddragningarna i tandvårdsförsäkringen fick effekt. Statsutgifterna minskade då från drygt 5 miljarder kronor 1991 till 1,6 miljarder kronor 2002. Som en följd av att regeringen uppmärksammade de äldres behov av ekonomiskt stöd för protetisk behandling ändrades regelverket i juli 2002. För personer som är 65 år eller äldre höjdes ersättningsnivåerna för bastandvården och ett högkostnadsskydd för protetiska behandlingar infördes. Detta ledde till att statsutgifterna återigen ökade. År 2004 hade utgifterna fördubblats och uppgick till omkring 3 miljarder kronor. Under 2005 blev de faktiska utgifterna 2,7 miljarder kronor 7. Att hela anslaget på omkring 3 miljarder kronor inte utnyttjades, beror på de långa väntetiderna på Försäkringskassan för bedömning av ansökningar om högkostnadsskydd för protetikbehandling för personer som är 65 år eller äldre. Enligt Försäkringskassans redovisning användes under 2004 hälften av de drygt tre miljarder kronorna i tandvårdsförsäkringen till protetikbehandlingar för dem som var 65 år eller äldre 8. Totalt kom 65 procent av pengarna i tandvårdsförsäkringen de äldre tillgodo, trots att de bara utgjorde 23 procent av den grupp som tandvårdsförsäkringen var avsedd för. För resten av befolkningen har det skett en kraftig minskning av subventionerna under perioden 1974 2005. Patienternas kostnader för tandvård Som framgår av diagram 2 ökade patienternas kostnader för tandvård mycket kraftigt mellan 1974 och 2005. För att beskriva utvecklingen har vi valt tre exempel på behandlingspaket och beräknat kostnaderna för patienterna utifrån dessa. För att underlätta jämförelser mellan åren har samtliga kostnader räknats om i 2005 års penningvärde. De tre behandlingspaketen var: Lagning av en tand, inklusive undersökning och förebyggande åtgärder Rotfyllning och krona, inklusive undersökning och förebyggande åtgärder Insättande av en brygga/bro, inklusive undersökning, röntgen och uttagning av tand 7 8 De faktiska utgifterna var 2,7 miljarder kronor, medan de bokförda utgifterna för 2005 var drygt 2,4 miljarder kronor. Orsaken till skillnaderna är att en ny princip för hantering av redovisningen av tandvårdsförsäkringen har införts. Se Försäkringskassans ekonomimeddelande l-me 2006:001, 2006-01-03 Anslagsbelastning och prognos för anslag inom Försäkringskassans ansvarsområde budgetåren 2005 2009. Dnr 64647-2005. 17

Diagram 2 Patientkostnaderna 1974 och 2005 för tre olika behandlingspaket Lagning av tand, Rotfyllning och krona samt Insättande av brygga/ bro. Samtliga kostnader omräknade i 2005 års penningvärde 14000 12764 12000 10000 Kronor 8000 6000 7697 5030 4000 2000 1621 2302 0 380 Lagning av en tand Rotfyllning och krona Insättande av brygga/bro 1974 2005 Sammanställningen i tabell 1 nedan visar att patienternas kostnader ökade med mellan 154 och 327 procent under perioden 1974 2005. Räknat i procent är höjningen störst för det minst omfattande behandlingspaketet. Räknat i pengar är det dock tvärtom. För lagning av en tand har priset ökat med drygt 1 000 kronor och för insättande av en brygga med över 7 000 kronor. Tabell 1 Patienternas kostnader. Förändring i procent respektive kronor mellan 1974 och 2005, omräknat i 2005 års penningvärde, för tre olika behandlingspaket; Lagning av tand, Rotfyllning och krona samt Insättande av brygga/bro Behandlingspaket Kostnader Förändring i Förändring i 1974 2005 kronor procent Lagning av en tand 380 1 621 +1 241 +327 Rotfyllning och krona 2 302 7 697 +5 395 +234 Insättande av brygga/bro 5 030 12 764 +7 734 +154 Som tabell 2 nedan visar har patientkostnaderna ökat successivt ända sedan tandvårdsförsäkringen infördes. För två av behandlingspaketen, Lagning av en tand respektive Insättande av brygga/bro, var kostnadsökningen betydligt större under perioden 1990 1998 än under 1998 2005. 18

Tabell 2 Patienternas kostnader under 1974, 1982, 1990, 1998 och 2005 för tre olika behandlingspaket Lagning av tand, Rotfyllning och krona samt Insättande av brygga/bro. Samtliga kostnader omräknade i 2005 års penningvärde Behandlingspaket 1974 1982 1990 1998 2005 Lagning av en tand 380 454 560 1 241 1 621 Rotfyllning och krona 2 302 3 318 2 667 4 373 7 697 Insättande av brygga/bro 5 030 6 943 5 007 11 276 12 764 För att besvara vad patienternas kostnadsökningar beror på behöver vi undersöka betydelsen av följande faktorer: tandläkarnas och tandhygienisternas arvoden priset på tandvårdsmaterial regler och ersättningsnivåer i tandvårdsförsäkringen Tandläkar- och tandhygienistarvoden Tandläkar- och tandhygienistarvodena har förändrats både före och efter tandvårdsreformen, som infördes den 1 januari 1999. Som framgår av diagram 3 var emellertid prisutvecklingen mycket olika för de olika behandlingspaketen. 19

Diagram 3 Arvoden för tandläkare och tandhygienister 1974 och 2005 för tre olika behandlingspaket Lagning av tand, Rotfyllning och krona samt Insättande av brygga/bro. Samtliga kostnader omräknade i 2005 års penningvärde 16000 15039 14000 12000 10620 10000 Kronor 8000 7676 6000 4000 4604 2000 760 1857 0 Lagning av en tand Rotfyllning och krona Insättande av brygga/bro 1974 2005 Som framgår av tabell 3 nedan har tandläkarnas och tandhygienisternas arvoden ökat mest, 144 procent, för den minst omfattande behandlingen, nämligen lagning av en tand. För rotfyllning och krona var ökningen 67 procent. Däremot har arvodet minskat med 42 procent för insättande av brygga. Generellt kan sägas att arvodena har ökat mer ju mindre omfattande behandlingspaket det har gällt i exemplet. Omvänt har arvodena minskat för den mest omfattande behandlingen. Tabell 3 Tandläkar-/tandhygienistarvoden. Förändring i procent respektive kronor mellan 1974 och 2005, omräknat i 2005 års penningvärde, för tre olika behandlingspaket; Lagning av tand, Rotfyllning och krona samt Insättande av brygga/bro Behandlingspaket Kostnader Förändring i Förändring i 1974 2005 kronor procent Lagning av en tand 760 1 857 +1 097 +144 Rotfyllning och krona 4 604 7 676 +3 072 +67 Insättande av brygga/bro 15 039 10 620 4 419 42 De ökade arvodena för de två första behandlingspaketen kan delvis förklaras av att tandvård är ett i huvudsak manuellt yrke, där den enklare tandvården tar 20

ungefär samma tid i anspråk. Det kan vara bakgrunden till att arvodena har ökat snabbare än konsumentprisindex. Om graden av höjning är rimlig eller inte är däremot inte möjligt att bedöma här. När det gäller minskningen av priset på det mest avancerade behandlingspaketet, är det troligt att en förbättrad teknik och kortare behandlingstid är orsaken. Om vi studerar hela perioden ser vi att tandläkar- och tandhygienistarvoden har ökat kontinuerligt, vilket framgår av tabell 4. Mellan 1990 och 1998 ökade priserna generellt mera än de tidigare hade gjort. Den största höjningen skedde emellertid 1998 2005 för två av behandlingspaketen, Lagning av en tand respektive Rotfyllning och krona. Under samma period minskade dock priset på behandlingspaketet Insättande av brygga/bro. Tabell 4 Tandläkar- och tandhygienistarvoden under 1974, 1982, 1990, 1998 och 2005 för tre olika behandlingspaket Lagning av tand, Rotfyllning och krona samt Insättande av brygga/bro. Samtliga kostnader omräknade i 2005 års penningvärde Behandlingspaket 1974 1982 1990 1998 2005 Lagning av en tand 760 758 932 1 241 1 857 Rotfyllning och krona 4 604 4 366 4 345 5 124 7 676 Insättning av brygga/bro 15 039 14 234 11 282 12 638 10 620 Priserna på tandvårdsmaterial I två av de tre behandlingspaketen, Rotfyllning och krona respektive Insättande av brygga/bro ingår kostnader för tandvårdsmaterial. Under 1974 1998 utgjordes tandvårdsmaterialet av guld. Prisutvecklingen på guld och valutakurserna bestämde därför priset på tandvårdsmaterial under denna tid. Under 2005 användes däremot andra material. Som framgår av diagram 4 minskade materialkostnaderna under perioden 1974 2005. 21

Diagram 4 Materialkostnader under 1974 och 2005 för två olika behandlingspaket Rotfyllning och krona samt Insättning av brygga. Priserna omräknade i 2005 års penningvärde Materialkostnader 1974 och 2005 4000 3775 3500 3000 2500 2350 Kronor 2000 1500 1000 500 761 500 0 Rotfyllning och krona Insättning av brygga/bro 1974 2005 Utvecklingen under hela perioden framgår av tabell 5. Som synes har kostnaderna för tandvårdsmaterial varit relativt stabilt under perioden, även om det har minskat totalt. Enda undantaget var mellan 1974 och 1982, då guldpriset steg kraftigt samtidigt som den svenska valutan försvagades. Tabell 5 Kostnader för tandvårdsmaterial under 1974, 1982, 1990, 1998 och 2005 för två olika behandlingspaket Rotfyllning och krona samt Insättande av brygga/bro. Priserna omräknade i 2005 års penningvärde Behandlingspaket: 1974 1982 1990 1998 2005 Rotfyllning och krona 761 1 164 654 546 500 Insättning av brygga/bro 3 775 5 470 3 077 2 565 2 350 Tandvårdsförsäkringen Perioden 1974 1998 Under tiden 1974 1998 ändrades reglerna i tandvårdsförsäkringen åtskilliga gånger. Som framgår av tabell 6 minskade gradvis den andel av kostnaden som ersattes av försäkringen samtidigt som beloppsgränserna höjdes. Det innebar att en allt mindre del av tandvårdskostnaderna ersattes av staten. 22

Tabell 6 Andel av patientkostnaderna som ersätts av tandvårdsförsäkringen vid olika beloppsgränser 1974, 1982, 1990 och 1998 1974 1982 1990 1998 Andel, % Andel, % Andel, % Beloppsgräns Beloppsgräns Beloppsgräns Beloppsgräns 0 1 000 50 0 2 500 40 0 3 000 40 0 1 300 0 1 001 75 2 501 75 3 001 75 1 301 13 500 35 Andel, % 13 501 70 Perioden från och med den 1 januari 1999 I samband med införandet av det nya tandvårdsstödet, som infördes den 1 januari 1999 infördes fri prissättning inom tandvården. I samband med detta förändrades försäkringen så att ett fast grundbelopp utbetalades för olika åtgärder, i stället för som tidigare en procentuellt beräknad ersättning. Ett fast grundbelopp för undersökning för personer mellan 20 och 29 år infördes också. Från och med den 1 juli 2002 infördes dessutom ett högkostnadsskydd för protetisk behandling för personer som är 65 år eller äldre. Samtidigt infördes en 50-procentig höjning av grundbeloppet för vissa åtgärder för denna grupp. Följden blev att ersättningen från tandvårdsförsäkringen är olika för de tre åldersgrupperna. Skillnaderna framgår av sammanställningen nedan. Åldersgrupp Ersättning från tandvårdsförsäkringen Unga (20 29 år): Fast grundbelopp för olika åtgärder Fast grundbelopp för undersökning Medelålders (30 64 år): Fast grundbelopp för olika åtgärder Äldre (65 år +): Fast grundbelopp för olika åtgärder Ökning av det fasta grundbeloppet för vissa åtgärder Fast grundbelopp för undersökning Högkostnadsskydd för protetisk behandling Ersättning för tandvårdsmaterial Även reglerna för i vilken utsträckning kostnaderna för tandvårdsmaterial har ersatts av försäkringen har förändrats över tid. Som framgår av sammanställningen nedan betalade patienten från början ingen och i slutet av perioden hela kostnaden för tandvårdsmaterialet. 23

1974 1980: Tandvårdsförsäkringen betalar hela materialkostnaden 1981 1990: Materialkostnaden räknas in i det ersättningsgrundande beloppet 1991 1995: Patienterna betalar hälften av materialkostnaden och hälften räknas in i det ersättningsgrundande beloppet 1996 2005: Patienterna betalar hela materialkostnaden Slutsats Patientkostnaderna inom tandvården har ökat med mellan 154 och 327 procent mellan 1974 och 2005, räknat i 2005 års penningvärde. Orsakerna kan man finna bland följande tre faktorer, nämligen: Tandläkar- och tandhygienistarvoden Priser på tandvårdsmaterial Tandvårdsförsäkringens utformning Frågan är i vilken utsträckning de tre olika faktorerna har bidragit till denna utveckling 9. Tandvårdsförsäkringen utgör skillnaden mellan å ena sidan patientkostnaden och å andra sidan tandläkar- och tandhygienistarvoden samt tandvårdsmaterialpriser. Beräkningarna har gjorts separat för vart och ett av de tre behandlingspaketen 10. I tabell 7 nedan visas resultaten för vart och ett av de tre behandlingspaketen i sammanfattning. Tabell 7 De faktorer som har bidragit till ökningen av patientkostnaderna mellan 1974 och 2005 för tre olika behandlingspaket: Lagning av en tand, Rotfyllning och krona samt Insättande av brygga/bro. De relativa bidragen från tandläkar- och tandhygienistarvoden, tandvårdsmaterial och tandvårdsförsäkring Behandlingspaket Total ökning av patientkostnader, % Bidrag till den totala ökningen av patientkostnaderna: % Lagning av en tand 327 289 38 Rotfyllning och krona 234 133 11 112 Insättande av rygga/bro 154 88 24 266 Tandläkar-/tandhygienistarvoden Tandvårdsmaterial Tandvårdsförsäkring 9 Beräkningsmetoden har föreslagits av experten Hans Olsson, Utvärderingsavdelningen, Försäkringskassans huvudkontor. 10 Beräkningsunderlagen för vart och ett av de tre behandlingspaketen framgår av bilagan, tabellerna 6, 7 och 8. 24

För det minst omfattande av de tre behandlingspaketen, Lagning av en tand, har patientkostnaden ökat med 327 procent. Av dessa svarar höjningen av tandläkar- och hygienistarvodena för nästan hela kostnadsökningen, nämligen 289 procent. Försämringen av tandvårdsförsäkringen bidrog bara med 38 procent. Det näst mest omfattande behandlingspaketet, Rotfyllning och krona, har ökat med 234 procent. Av dessa bidrog höjningen av tandläkar- och tandhygienistarvodena med 133 procent och försämringen av tandvårdsförsäkringen med 112 procent. Samtidigt minskade kostnaderna för tandvårdsmaterial med 11 procent. I det tredje och mest omfattande av de tre behandlingspaketen, Insättande av brygga/bro, har patientkostnaden ökat med 154 procent. I detta fall svarar försämringen av tandvårdsförsäkringen för hela fördyringen med 266 procent, medan däremot tandläkar- och tandhygienistarvodena minskade med 88 procent. Även kostnaderna för tandvårdsmaterial minskade med 24 procent. Sammanfattningsvis kan man konstatera, att patienternas kostnader för de tre exemplen på behandlingar har ökat med 154 327 procent, räknat i 2005 års penningvärde mellan 1974 och 2005. För de minst omfattande behandlingspaketen har: patienternas kostnader ökat mest i procent, men minst i kronor höjda tandläkar- och tandhygienistarvoden har betytt mest för patienternas kostnadsökning och försämringar i tandvårdsförsäkringen minst För det mest omfattande behandlingspaketet har: patienternas kostnader ökat minst i procent, men mest i kronor försämringar i tandvårdsförsäkringen har varit den enda orsaken till patienternas kostnadsökning 25

Tandvårdskonsumtionens utveckling För att vi ska kunna studera sambanden med patientkostnadernas utveckling har vi följt förändringarna i tandvårdskonsumtion utifrån frågor om regelbundenhet i tandvårdsbesök respektive tid sedan senaste tandvårdsbesök mellan 1980/81 och 2004. Dessutom har vi följt förändringen mellan 1998 och 2005 i andelen personer som har svarat att de under de senaste tolv månaderna har behövt tandläkarvård men inte sökt vård. Analyserna har gjorts separat för de tre åldersgrupperna i tandvårdsförsäkringen, nämligen 20 29 år, 30 64 år och 65 74 år respektive 65 84 år 11. Brukar besöka tandvården regelbundet Den första frågan löd: Brukar du besöka tandvården regelbundet? Som framgår av diagram 5 nedan har tandvårdskonsumtionen ändrats drastiskt under det gångna kvartsseklet. Gemensamt för samtliga åldersgrupper är att andelen som går regelbundet till tandvården ökade mellan 1980/81 och 1988/89. Därefter skiljer sig utvecklingen mellan de tre åldersgrupperna. 11 Den högsta åldersgruppen i tandvårdsförsäkringen är 65 år eller äldre. Resultaten i ULFundersökningarna omfattar personer i åldern 65 74 år och i Riksförsäkringsverkets och Försäkringskassans/ Socialstyrelsens undersökningar personer i åldern 65 84 år. 26

Diagram 5 Brukar besöka tandvården regelbundet. Andelen personer i olika åldersgrupper; Unga (20 29 år), Medelålders (30 64 år) och Äldre (65 74 år). Utvecklingen mellan 1980/81 och 2004 Brukar besöka tandvården regelbundet 100 90 80 70 60 79,4 83,8 69,2 61,2 83,1 90,7 85,4 79,9 59,8 79,8 76,3 84 Procent 50 40 30 20 10 0 Unga 20-29 år Medelålders 30-64 år Äldre 65-74 år 1980/81 1988/89 1996/97 2004 Källa: ULF-undersökningarna, Statistiska centralbyrån. Egna bearbetningar De unga (20 29 år) Andelen unga som var regelbundna tandvårdsbesökare var 79,4 procent 1980/81. Detta ökade till 83,8 procent 1988/89. Därefter vände utvecklingen och andelen minskade först till 69,2 procent 1996/97 och sedan till 61,2 procent 2004. Det innebär att det i dag är nästan 20 procentenheter färre som går regelbundet till tandvård än 1980/81. Skillnaden mellan 1996/97 och 2004 är signifikant på 5 %-nivån. De medelålders (30 64 år) Bland de medelålders gick 83,1 procent regelbundet till tandvården 1980/81. Denna andel ökade till 90,7 procent 1988/89. Den positiva trenden bröts och ledde till en nedgång till 85,4 procent 1996/97. Andelen regelbundna tandvårdsbesökare minskade ytterligare till 79,9 procent 2004. Skillnaden mellan 1996/97 och 2004 är signifikant på 5 %-nivån. De äldre (65 74 år) De äldre har haft en klart positiv utveckling praktiskt taget oavbrutet fram till 2004. I början av perioden, 1980/81 var det bara 59,8 procent av gruppen som regelbundet besökte tandvården. De äldre skilde sig därmed markant 27

från de övriga åldersgrupperna, där andelen var betydligt högre. Andelen regelbundna tandvårdsbesökare bland de äldre ökade emellertid till 79,8 procent 1988/89, minskade något 1996/97 för att sedan stiga till 84 procent 2004. Skillnaden mellan 1996/97 och 2004 är signifikant på 5 %-nivån. Har besökt tandvården för mindre än två år sedan En annan indikator på tandvårdskonsumtion är hur ofta man besöker tandvården. Detta speglas i den andra frågan som löd: När var du senast hos tandläkare eller tandhygienist? Även här finns en tydlig förändring över tid. De yngre och medelålders går alltmera sällan till tandvården och de äldre allt oftare. Diagram 6 Har besökt tandvården för mindre än två år sedan. Andelen personer i olika åldersgrupper; Unga (20 29 år), Medelålders (30 64 år) och Äldre (65 74 år). Utvecklingen mellan 1980/81 och 2004 Har besökt tandvården för mindre än två år sedan 100 90 80 70 86,6 89,8 90,3 84,2 80,4 77,6 91,3 86,3 86,8 81,7 70,5 Procent 60 50 40 30 20 10 0 48,6 Unga 20-29 år Medelålders 30-64 år Äldre 65-74 år 1980/81 1988/89 1996/97 2004 Källa: ULF-undersökningarna, Statistiska centralbyrån. Egna bearbetningar De unga (20 29 år) Av de unga hade 86,6 procent besökt tandvården inom en tvåårsperiod under 1980/81. Efter en uppgång till 89,8 procent 1988/89 sjönk andelen först till 84,2 procent 1996/97 och därefter till 77,6 procent 2004. Skillnaden mellan 1996/97 och 2004 är signifikant på 5 %-nivån. 28

De medelålders (30 64 år) Bland de medelålders ökade andelen som hade besökt tandvården inom en tvåårsperiod från 80,4 procent 1980/81 till 90,3 procent 1988/89. Ökningen fortsatte till 91,3 procent 1996/97, för att sedan vända nedåt till 86,3 procent 2004. Skillnaden mellan 1996/97 och 2004 är signifikant på 5 %-nivån. De äldre (65 74 år) De äldre har haft en oavbrutet positiv utveckling fram till 2004. I början av perioden, 1980/81, hade bara 48,6 procent besökt tandvården inom en tvåårsperiod. Därefter har andelen stadigt ökat, först till 70,5 procent 1988/89, till 81,7 procent 1996/97 och 86,8 procent 2004. Skillnaden mellan 1996/97 och 2004 är signifikant på 5 %-nivån. Sammanfattningsvis kan man konstatera att utvecklingen är likartad för både Regelbundet besöker tandvården och de som Varit hos tandvården inom de senaste två åren: 1980/81 1988/89: ökning i alla tre åldersgrupperna 1988/89 2004: ökning för de äldre, minskning för de unga och medelålders Det är fler som uppger att de har varit hos tandvården inom den senaste tvåårsperioden, än som anser sig vara regelbundna besökare. Bland de äldre är det 3 procentenheter fler, bland de medelålders 6 och bland de unga 16 procentenheter fler. Det innebär att en viss andel av de oregelbundna tandvårdsbesökarna ändå varit hos tandvården inom den senaste tvåårsperioden. Vilka grupper som har mindre benägenhet än andra att besöka tandvården regelbundet För att undersöka närmare vilka grupper som Regelbundet besöker tandvården respektive har Varit hos tandvården inom de senaste två åren har en analys 12 genomförts. Resultaten visar att det i hög utsträckning samma grupper som har en hög respektive låg tandvårdskonsumtion, oavsett om frågan gäller när man senaste var hos tandvården eller om man besöker tandvården regelbundet 13. Här har vi därför valt att redovisa sannolikheten för olika grupper att regelbundet besöka tandvården. 12 Logistisk regressionsanalys. 13 De exakta beräkningarna framgår av tabellerna 9 och 10 i bilagan. 29

De grupper som har lägre sannolikhet än andra att besöka tandvården regelbundet är: Män har 38 procent lägre sannolikhet än kvinnor Personer med barn har 19 procent lägre sannolikhet än personer utan barn Ensamstående har 35 procent lägre sannolikhet än gifta/sammanboende Yngre har lägre sannolikhet än äldre: 20 29 år har 33 procent lägre sannolikhet än 30 39 år 20 29 år har 67 procent lägre sannolikhet än 40 49 år 20 29 år har 76 procent lägre sannolikhet än 50 59 år 20 29 år har 70 procent lägre sannolikhet än 60 64 år 20 29 år har 76 procent lägre sannolikhet än 65 74 år Lägre socioekonomiska grupper 14 har lägre sannolikhet än högre socioekonomiska grupper: Studerande/arbetslösa/förtids- och ålderspensionärer har 67 procent lägre sannolikhet än högre tjänstemän Arbetare har 49 procent lägre sannolikhet än högre tjänstemän Lägre tjänstemän har 41 procent lägre sannolikhet än högre tjänstemän Lägre utbildade har lägre sannolikhet än högre utbildade 15 : Lågutbildade har 58 procent lägre sannolikhet än högutbildade Mellanutbildade har 20 procent lägre sannolikhet än högutbildade Sammantaget innebär det, att de som inte besöker tandvården regelbundet ofta tillhör grupper som förknippas med en sämre ekonomisk bärkraft än andra. Det är unga, ensamstående, lågutbildade och personer som har barn, liksom arbetare och lägre tjänstemän, studerande, arbetslösa eller som har förtids- eller ålderspension. Däremot fanns det praktiskt taget inga skillnader mellan olika regioner i landet. Det är dock möjligt att även andra faktorer än rent ekonomiska kan spela in. Så till exempel är män betydligt mindre benägna än kvinnor att besöka tandvården regelbundet. Man kan därför spekulera om att även attityder och kunskaper om tandvårdsfrågor kan spela roll. 14 För en beskrivning av indelningen i grupper enligt socioekonomiskt index i ULF-undersökningarna, se exempelvis Bilaga 2, sidan 203 i Rapport 94 Tandhälsa och tandvårdsutnyttjande 1975 1999. Statistiska centralbyrån, 2001. 15 För definition av låg-, mellan- och högutbildade, se bilagan. 30

Behövt tandläkarvård utan att söka vård En annan infallsvinkel på frågan om tandvårdskonsumtion är i vilken utsträckning människor avstår från att söka upp tandvården, trots att de har besvär från tänderna. Den tredje frågan löd således: Har du någon gång under de senaste tolv månaderna behövt tandläkarvård men inte sökt vård? Denna fråga tillkom först under senare hälften av 1990-talet. 16 Det innebär att vi endast kan jämföra resultaten från två mättillfällen, 1998 och 2005. 17 Som framgår av diagram 7 har det skett en ökning av andelen personer, som har haft besvär från tänderna utan att åtgärda det. Diagram 7 Har behövt tandläkarvård, men inte sökt vård. Andelen personer i olika åldersgrupper; Unga (20 29 år), Medelålders (30 64 år) och Äldre (65 84 år). Utvecklingen mellan 1998 och 2005 Besvär utan att åtgärda 30 25 22,4 25,1 20 17,6 Procent 15 13,5 10 9,3 5 5,1 0 Unga 20-29 år Medelålders 30-64 år Äldre 65-84 år 1998 2005 Källa: RFV:s tandvårdsundersökning 1998 och FK/SoS tandvårdsundersökning 2005. 16 Denna fråga ingick även i ULF-undersökningarna, men först från och med 1996/97. Under 1996/97 ställdes frågan emellertid i två led, nämligen Har du haft några besvär från dina tänder? och vid ja-svar följdfrågan Gjorde du någonting åt det? och vid 2004 års undersökning i ett led Har du under det senaste året någon gång ansett dig vara i behov av tandläkarvård men inte sökt vård?. Uppdelningen i en respektive två frågor gör att vi i stället väljer att använda RFV:s och FK/SoS:s tandvårdsundersökningar från motsvarande period, 1998 och 2005. 17 I RFV:s tandvårdsundersökningar var frågan formulerad: Har du under 1998 haft något besvär med dina tänder utan att söka behandling för detta? 31

De unga (20 29 år) Andelen unga som svarade att de inte hade sökt vård trots att de hade behövt det har ökat från 22,4 procent 1998 till 25,1 procent 2005. Skillnaden är signifikant på 5 %-nivån. De medelålders (30 64 år) Bland de medelålders har det skett en ökning från 13,5 till 17,6 mellan de båda undersökningsåren. Skillnaden är signifikant på 5 %-nivån. De äldre (65 84 år) Även bland de äldre har det skett en ökning. Under 1998 var det 5,1 procent som svarade att de hade avstått från att söka vård, trots att de hade behövt det. Den andelen hade ökat till 9,3 procent 2005. Skillnaden är signifikant på 5 %-nivån. Generellt kan man konstatera att det är betydligt vanligare att unga avstår från tandvård, trots att de skulle ha behövt det, än äldre. Andelen som avstår från tandvård, trots att de skulle behöva vård, har dock ökat i samtliga åldersgrupper. Tandvårdsförsäkringens utformning i olika åldersgrupper I tandvårdsförsäkringen är ersättningen differentierad mellan de tre åldersgrupperna. De äldre är mest gynnade, de unga mindre och minst de medelålders. I tabell 8 nedan har skillnaderna mellan de tre åldersgrupperna beräknats för de tre exempel på behandlingspaket, som använts i rapporten. Utgångspunkten har varit patientkostnaderna för de medelålders 30 64 år, alltså den åldersgrupp som har haft lägst ersättning från tandvårdsförsäkringen. Tabell 8 Skillnader i patientkostnader 2005 för tre åldersgrupper; Medelålders 30 64 år (utgör jämförelsegrupp), Unga 20 29 år och Äldre 65 år eller äldre för tre olika behandlingspaket: Lagning av en tand, Rotfyllning och krona och Insättande av brygga/bro Åldersgrupp Lagning av en tand Rotfyllning och krona Insättande av brygga/bro Kostnad Skillnad Kostnad Skillnad Kostnad Skillnad Medelålders, 30 64 år 1 621 7 697 12 764 Unga, 20 29 år 1 516 105 7 592 105 12 659 105 Äldre, 65 år och äldre 1 398 223 7 352 345 12 556* 11 333** 208 1 431 * Utan högkostnadsskyddet för protetik för personer som är 65 år eller äldre ** Med högkostnadsskyddet för protetik för personer som är 65 år eller äldre 32