Sammanställning av strukturer viktiga för naturvård 2010 Ökad aktivitet i bergtäkter kräver tydligt mål för efterbehandling Sammanställning av strukturer viktiga för naturvård 1
Framsida: Delar av bergtäkten Rydbokrossen norr om Stockholm är idag efterbehandlade, Rapporten bör citeras: Larsson, S. 2010. Ökad aktivitet i bergtäkter kräver tydligt mål för efterbandling - Sammanställning av strukturer viktiga för naturvården. SBMI. Fotografier: Sofia Larsson och Magnus Larsson 2
Sammanfattning Under våren 2010 fick Faunistica AB uppdraget att leverera en litteraturstudie över naturvärden i bergtäkter. Arbetet lades upp så att en litteraturgenomgång gjordes för att identifiera de organismgrupper som gynnas av brytning i bergtäkter. Därefter har strukturer i bergtäkter identifierats och analyserats ur naturvårdsperspektiv. Under arbetet besöktes flertalet aktiva täkter med efterbehandlade delar i området kring Stockholm. Litteraturgenomgången visade att en rad arter bland fåglar, fladdermöss, grod- och kräldjur, snäckor, insekter, lavar, mossor och kärlväxter gynnas av aktiva och avslutade bergtäkter. Anledningen är att brytningen skapar strukturer som är ovanliga i det svenska landskapet. Dessa strukturer kan vara klippavsatser som blir en boplats för berguv eller pilgrimsfalk, fiskfria vattendammar som blir hem för större vattensalamander eller grönfläckiga paddor. I de fall lodrätta väggar skapas kan detta bli hem för en speciell flora av lavar och mossor. Det är viktigt att ha förståelse för att anläggning av en bergtäkt alltid innebär ett ingrepp i arters livsmiljöer, samtidigt som också nyskapande sker av andra arters livsmiljöer. Däremot är det i perspektivet av efterbehandling sällan lönt att fokusera på den ursprungliga miljön som fanns före bergtäkten. Bergtäktens aktivitet har förändrat närmiljön för mycket lång tid framåt. Genom att utnyttja och utveckla de strukturer som skapats bör efterbehandlingen fokusera på att gynna någon eller några av de organismgrupper som presenteras i denna rapport. På så vis leder efterbehandlingen till att lokalt optimera den biologiska mångfalden på ett långsiktigt sätt. 3
Innehållsförteckning Sammanfattning 3 1 Uppdraget 5 2 Inledning 5 3 Bergtäktens strukturer 6 3.1 Bäckar, åar och vattenfall 6 3.2 Bergsbranter 7 3.3 Tidiga successionsstadier, ytor med sparsam pionjärsvegetation 7 3.4 Näringsfattig mark 7 3.5 Stenblock och grusansamlingar 7 3.6 Varierad topografi 7 3.7 Småvatten 8 4 Organismgrupper 8 4.1 Fladdermöss 8 4.2 Grod- och kräldjur 8 4.3 Insekter 9 4.4 Kärlväxter 9 4.5 Mossor och lavar 9 4.5.1 Mossor 10 4.5.2 Lavar 10 4.6 Fåglar 10 5 Efterbehandling med hänsyn till naturvärden 11 5.1 Fältbesök i aktiva täkter 12 5.2 Länsstyrelsens bedömning av naturvärden i täkter 12 6 Slutsatser 13 7 Referenser 14 4
1 Uppdraget Under våren 2010 fick Faunistica AB uppdraget att leverera en litteraturstudie över naturvärden i bergtäkter. Fokus skulle ligga på den potential som bergtäkter har vid nedläggningsfasen. I ett tidigt skede bestämdes att bergtäkter med kalkhaltiga ämnen skulle utgå för att renodla naturvärdena till de täkter som är typiska för krossmaterial inom anläggnings- och byggindustrin. Arbetet lades upp så att en litteraturgenomgång gjordes för att identifiera de organismgrupper som gynnas av bergtäkter. Därefter har strukturer i bergtäktsmiljö identifierats och analyserats ur naturvårdsperspektiv. 2 Inledning I Sverige finns närmare 2500 täkter av berg, naturgrus och andra jordarter som bedrivs med tillstånd. Utöver dessa finns även flera tusen husbehovstäkter som inte är tillståndspliktiga. Ungefär hälften de tillståndspliktiga täkterna av är grus-, sand- och moräntäkter, en fjärdedel utgörs av bergtäkter och resten är torv- och matjordstäkter (Naturvårdsverket, www.naturvårdsverket.se). Miljömålen styr utvecklingen Sverige har utarbetat 16 miljökvalitetsmål som en del i att samordna, genomföra och utveckla det nationella arbetet för ett hållbart samhälle (Proposition 2004/05:150 Svenska miljömål ett gemensamt uppdrag). 15 miljömål antogs redan 1999, bland dem God bebyggd miljö. Ett av de delmål som utvecklats under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö är att användningen av naturgrus ska minimeras. Målsättningen är att inom en generation ska naturgrus endast användas när ersättningsmaterial inte kan komma i fråga med hänsyn till användningsområdet (SGU, www.sgu.se). I november 2005 lades miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv till de tidigare femton. Målet syftar till att bevara och den biologiska mångfalden och främja ett hållbart nyttjande. Arters livsmiljöer och ekosystem samt deras funktioner och processer ska värnas. I miljömåspropositionen 2010 (Proposition 2009/10:155 Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete) pekas infrastrukturmiljöer särskilt ut som ett fält som kan spela stor roll i arbetet för att uppnå miljömålen. Sannolikt kommer den växande aktiviteten i svenska bergtäkter att avspegla sig i ökat intresse för bergtäkter som naturvårdsobjekt under de närmaste åren. Bergkrossvolymen ökar Naturgrus har länge dominerat som ballastmaterial, men materialet är en ändlig naturresurs som i de fall det är möjligt ska ersättas med krossat berg. Leveranserna av naturgrus samt antalet grus- och sandtäkter har minskat under 1990-talet samtidigt som leveransen av krossat berg ökat under samma 80 70 60 50 40 30 20 10 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 Naturgrus Mton Krossberg Mton 1998 Figur 1. Mängd material producerat i svenska registrerade täkter under 1990 till 2008 (SGU 2005, SGU 2008). 5000 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 period och har fortsatt att öka under 2000-talet (figur 1 och 2). Den ökade produktionen av bergkross har medfört att antalet och storleken av bergtäkterna i Sverige ökat (SGU 2008, SGU 2005). 1999 Efterbehandling av en bergtäkt Bergtäkter efterbehandlas av en rad orsaker: säkerhetsmässiga, estetiska, praktiska och miljömässiga skäl. 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Naturgrus Bergtäkt Figur 2. Antal registrerade täkter i Sverige från 1990 till 2008. Antalet sand- och grustäkter har minskat kraftigt de senaste 20 åren, medan antalet bergtäkter ökade under 1990-talet men planade ut under 2000-talet (SGU 2005, SGU 2008). 2008 5
Efterbehandlingen av täkten bör anpassas till de lokala förutsättningarna, täktens omfattning, strukturer och omgivande landskap. Bergtäkter kan innebära stora ingrepp i landskapet och det lokala ekosystemet, men med en väl genomtänkt Biologisk mångfald Biologisk mångfald är variationsrikedom bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem efterbehandlingsplan kan bergtäktens bli en tillgång i landskapet. Bergtäkter erbjuder en variation av habitat som är ovanliga eller sällsynta i Sveriges natur. Strukturer i efterbehandlade täkter som exempelvis små vattensamlingar och rasbranter gynnar flertalet organismgrupper och tillför naturvärden till det omgivande landskapet. Innan 1965 fanns inga krav på verksamhetsutövaren att efterbehandla en utbruten täkt, och täkterna lämnades ofta för fri utveckling. Idag finns krav på verksamhetsutövaren att tillhandahålla de ekonomiska medel tillståndsmyndigheten beslutar krävs för att säkerställa en efterbehandling av täkten (Naturvårdsverket 2003). Efterbehandling kan utföras successivt under den tid täkten är aktiv, eller när den upphört. Ofta är det ekonomiskt fördelaktigt att utföra eftervården under täktens aktiva tid och tidigt planera för hur den avslutade täktens strukturer ska utformas (Jansson 2006). Hur man bedömer naturvärden För att bedöma naturvärden i en täkt är det viktigt att beskriva de strukturer som förekommer i täkten snarare än att lägga fokus på specifika arter (Jansson 2006). Till varje struktur kan en rad arter knytas och för många är täkten av stor betydelse som livsmiljö. Rödlistade arter förekommer i täkter men även utan fynd av rödlistade arter kan en täkt vara värdefull genom att en bred och strukturtypisk flora och fauna finns i täkten (Jansson 2006). Vid efterbehandling bör en avvägning göras för att analysera vilka organismgrupper som kan gynnas av den specifika täktens egenskaper och det omgivande landskapets strukturer. 3 Bergtäktens strukturer För ett stort antal både vanliga och hotade arter har täkterna betydelse som livsmiljöer. Bergtäktens strukturer är viktiga som imitationer av värdefulla naturmiljöer. De näringsfattiga stillastående vattensamlingarna, de branta sluttningarna och den extrema torkan lockar till sig arter som är ovanliga och ibland hotade. Viktiga strukturer i bergtäkter är: 3.1 Bäckar, åar och vattenfall Bäckar och åar fungerar som viktiga livsmiljöer för växter, fåglar, bottenlevande småkryp, fiskar, fladdermöss och däggdjur. Vattendrag kan vara såväl solexponerade som skuggade, men gynnas av buskoch trädridåer. Träd- och buskridåer längs vattendrag fyller flera mycket viktiga funktioner såsom att reglera vattnets temperatur, skapa gömställen och skydd åt fiskar, småkryp och landdjur (Grusell & Kyläkorpi 2003). Figur 3. Vattensamlingar kan gynna flera organismgrupper, exempelvis insekter, fåglar samt grod- och kräldjur. 6
Figur 4. I en vattensamling som skapats i efterbehandlingen av en bergtäkt har man skapat rast- och häckningsplaser för fåglar. 3.2 Bergsbranter Branter kan variera mellan torr solexponerad plats till skuggig brant med jämn fuktighet. På solexponerade, vindskyddade sydsluttningar kan det skapas ett mikroklimat som gynnar värmeälskande arter, medan en skuggigare bergsbrant i ost- eller nordriktning gynnar mer fuktkrävande arter som trivs i ett stabilt fuktigt mikroklimat (Bergweiler m fl 2007). I bergsbranterna finns ofta klippavsatser som är attraktiva för flera fågelarter som häckningsplatser (Sveriges ornitologiska förening www.sofnet.org). En rasbrant kan erbjuda en bred variation av habitat och ras i branta sluttningar skapar förutsättningar för pionjärarter (Bergweiler m fl 2007). Exempel på karaktärsarter för ras- och bergsbranter är lind, ek, ask, lönn och alm (ädellövträd), asp och sälg (lövträd), hassel (buske), blåsippa, trolldruva, stinksyska och stinknäva (kärlväxter). I dessa miljöer finns ofta en stor mångfald av vanliga arter, exempelvis svartbräken (Grusell & Kyläkorpi 2003). 3.3 Tidiga successionsstadier Många av de arter som påträffas i bergtäkter är pionjärarter. Dessa arter är ofta konkurrenssvaga och kräver yttre störningar som motverkar mer konkurrensstarka arter från att etablera sig. I en aktiv bergtäkt skapas kontinuerligt nya habitat, vilket är en ideal situation för konkurrenssvaga störningståliga pionjärarter (Bergweiler m fl 2007). 3.4 Näringsfattig mark Vid täktverksamhet tas humuslagret från området bort och vid efterbehandling återstår ett område med inget eller mycket tunt humuslager. Denna näringsfattiga omgivning gynnar flertalet konkurrenssvaga arter som klarar dessa extrema förhållanden. I de fall avbaningsmassor sparats är dessa stor tillgång vid efterbehandling, i synnerhet i torra områden. I de översta fem centimetrarna finns en fröbank som är svår och kostsam att efterlikna med andra metoder (Palmqvist 1999). 3.5 Stenblock och grusansamlingar Stenhögar är viktiga strukturer som ger gömställen och övervintringsplatser för grodor och reptiler (Nolbrant 2004). 3.6 Varierad topografi Bergtäkter erbjuder ofta en varierad topografi som medför ett stort antal livsmiljöer för olika organismer. Bergtäkter har ofta en markvariation som vida överträffar sand- och grustäkternas. Södra brottet i Skövde är ett bra exempel på detta. 7
I Södra brottet finns soliga torrängar, kala grusytor och halvöppna buskmarker. I brottet häckar berguv och flera ungar har fötts i täkten sedan 1986. Flera andra fågelarter häckar i branterna och vid sjön på brottets botten häckar och rastar ytterligare fågelarter. En del av täkten är idag fågelskyddsområde (Svedlund 2000). 3.7 Småvatten I småvatten är det ont om fisk eftersom det saknas naturliga invandringsvägar och återkommande syrebrist drabbar dem under vintrarna. Detta gör dem till utmärkta habitat för groddjur och vattenlevande småkryp. Vissa fåglar t.ex. de flesta doppingarter, trivs bra i småvatten eftersom de slipper födokonkurrens från fisk. Beroende av vegetation, vattensamlingens storlek och mängden videväxter och andra buskage runt vattnet varierar sammansättningen av fågelarter. Flertalet arter av vårmarksarter som missgynnas av konkurrensen från fisk gynnas av småvattnets myllrande insektsliv med bland annat skalbaggar, skinnbaggar, myggor och trollsländor. Näringsrika småvatten med friskt klart vatten och god solinstrålning är mycket art- och individrika miljöer (Nolbrant 1998). Under våren bildas ofta stora mängder insekter i småvatten, vilket gynnar fladdermöss. Figur 5. Flera arter av grod- och kräldjur gynnas av solexponerade grunda vattensamlingar. 4 Organismgrupper Bergtäkter är ofta miljöer med hög biologisk mångfald tack vare att en rad strukturer finns på en lite yta. Nedan presenteras de organismgrupper som är typiska för bergtäkter. 4.1 Fladdermöss Fladdermöss finns i hela Sverige och ökar i artantal från en i Kiruna till drygt ett dussin i sydligaste Sverige (Ahlen 2006). Alla fladdermusarter trivs i vattenrika miljöer, vid näringsrika sjöar och vattendrag. Vissa arter hittar man nästan uteslutande vid vatten. En kombination av öppet vatten och ett öppet landskap som gynnar insekter skapar bra jaktmarker för fladdermöss. Tillgången på insekter är helt avgörande för utbredningen och tätheten av fladdermöss (Blanck m fl 2007). För de flesta fladdermusarter utgörs huvudfödan av fjädermygg (Chironomidae) (de Jong 1996). Fladdermöss jagar under natten och söker sig till träd, fladdermusholkar eller annan lämplig plats för att vila under dagen. Det är därför viktigt att det finns tillgång på håligheter (Blanck m fl 2007). 4.2 Grod- och kräldjur Grunda solexponerade vatten är viktiga för flera grodoch kräldjur, men landmiljön är minst lika viktig att ta hänsyn till. Behoven varierar med art men i landmiljön måste det finnas daguppehållsplatser (bl.a. lövskogar, buskar och stenrösen), bra födotillgång (insektsrika marker), övervintringsmöjligheter (bl.a. stenrösen). Behoven varierar beroende av art. Ett stort antal av Sveriges hotade grodarter förekommer endast i Skåne, men flera arter sträcker sig över större delar av landet (Nyström & Stenberg 2008). Störst mångfald av amfibier finns i regel i grunda solexponerade vatten som inte torkar ut och som saknar fisk och kräftor (Nyström & Stenberg 2008). Grod- och kräldjur är utsatta för en rad rovdjur och andelen ägg som resulterar i könsmogna grodor är mycket liten. Den viktigast predatorn på amfibier är fisk, eftersom den, till skillnad från andra predatorer, påverkar artsammansättningen. De är effektiva predatorer av stora och rörliga bytesdjur, som amfibielarver. Närvaron av fisk är mest negativ för lövgroda, större vattensalamander, lökgroda och grönfläckig padda. Den grönfläckiga paddan är en konkurrenssvag art som gynnas av temporära vegetationsrika vatten i torra landmiljöer. Arten har en av sina få kvarvarande populationer i Limhamns kalkbrott (Nyström & Stenberg 2008). 8
I Etz bergtäkt norr om Hauzenberg, Tyskland, har de grunda vattensamlingarna utan fisk blivit hemvist för gulbukig klockgroda Bombina variegata, en släkting till den i Sverige förekommande klockgrodan. Till slutet av 1990-talet pågick aktiv brytning av granit i området. På delar av området bildades under den aktiva perioden grunda vattensamlingar som en följd av avfallshögar i kombination med uppdämt vatten. Området med den huvudsakliga brytningen omvandlades till en mindre sjö med fisk och flera hotade arter av trollsländor (Bergweiler m fl 2007). Större vattensalamander har ofta etablerat sig i sand-, grus- och bergtäkter med grundvattendammar.större vattensalamander förekommer i såväl sura som basiska miljöer, men tenderar att hittas i större utsträckning i mer basiska vatten. Större salamander kräver närhet till lövskog och en solexponerad vattensamling (Naturvårdsverket rapport 5636). 4.3 Insekter Insekter är en stor grupp med varierade krav på sin omgivning. Vissa arter trivs i vattenmiljöer (exempelvis vissa grupper av skalbaggar, trollsländor och myggor), andra i mycket torra, solexponerade biotoper (bland annat arter av gaddsteklar, fjärilar och skalbaggar). Täkter är miljöer där det har hittats flertalet fjärilsarter, några av dem sällsynta och rödlistade (Johansson 2004). Bergtäkter kan erbjuda en torr näringsfattig livsmiljö med låg växtlighet av nektar- och pollenproducerande kärlväxter, som är en förutsättning för förekomsten av flera insektsgrupper. 4.4 Kärlväxter I en bergtäkt etableras efter en tid ett tunt humuslager som kan hysa konkurrenssvaga torktåliga torrängsväxter. Med tiden kan även enstaka tallar och videbestånd etableras i täkten. Sälgen och andra videväxter har mycket stor betydelse för den biologiska mångfalden. Många insekter är beroende av videbestånden under våren, särskilt pollinerande insekter. En stor mängd insekter utnyttjar videblommarnas pollen och nektar, inga andra kärlväxter utgör föda till så många fjärilsarter som viden. Vide gynnar inte bara insekter, utan många nyanlända flyttfåglar jagar flugor på viden (gran- löv- och ärtsångare) (Ehnström & Holmer 2009). Rasbranter gynnar flertalet småbräkenarter som växer i klippväggar, rasbranter och berghyllor. En av dessa småbräkenarter, svartbräken är viktig Figur 6. Videväxter har en stor betydelse för den biologiska mångfalden. Många arter är beroende av videväxter för sin överlevnad. värdväxt för svartbräkenmalen i soliga varma habitat (Björklund 2009). Svartbräken är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige, men förekommer mer sällsynt också i Norrland (Virtuella floran, http:// linnaeus.nrm.se). På stenhögar kan fetknoppar, Sedum-arter, och andra torktåliga arter etablera sig och flera arter av vildbin kan utnyttja hålrum för bobyggande. Olika fetknoppsarter är attraktiva för flera citronbin, Hylaeus-arter (Linowski m fl 2004). Fetknoppar, Sedum, är även attraktiva för andra pollinerande insekter, såsom fjärilar. 4.5 Mossor och lavar Mossor förekommer i nästan alla miljöer medan lavar ofta förekommer i miljöer som praktiskt taget saknar andra organismer (Hallingbäck 1996, Arup m fl 1997). Sten utgör substrat för över hälften av Sveriges lavar (Hallingbäck 1995) och ungefär hälften av alla mossarter kan växa på sten, men flera av dessa föredrar ett tunt lager av jord eller humus. 9
Sammanställning av strukturer viktiga för naturvård 2010 sig i nord- och sydexponerade branter. Sydbranter är mer utsatta för solens värmande strålar och flera arter kräver fuktigare klimat. Helt öppna klipp- och rasbranter tycks hysa en artfattigare mossflora än skuggade (Hallingbäck 1996). 4.5.2 Lavar Bergartens struktur och kemiska egenskaper är viktiga. Kalkfattiga bergarter, såsom ganska sura gnejser och graniter, hyser flest arter av mossor och lavar (Arup m fl 1997, Hallingbäck 1996). Mossor förekommer i de flesta typer av täkter, men rödlistade arter har hittills endast påträffats i sandtag och lertag (Hallingbäck 1996). Lavar är i stor utsträckning beroende av underlaget de växer på. Lavar förekommer främst på sten, trädstammar och väldränerade jordar, vilka erbjuder helt skilda fysikaliska och kemiska betingelser. Sten utgör substrat för över hälften av Sveriges lavar (Hallingbäck 1995). Lavar är beroende av bergartens ph, ytterst få arter lever på både sura och basiska bergarter (Arup mfl 1997). Olika typer av sura bergarter som exempelvis granit och gnejs (silikatsten) är det dominerande substratet för stenlevande arter i Sverige (Hallingbäck 1995). Silikatsten förekommer även i många former i kulturpräglade miljöer såsom byggnader och gärdsgårdar. Stenmurar i betesmurar och längsmed lands- och skogsvägar har i södra Sverige uppvisat stor artrikedom på liten yta (Arup mfl 1997). Drygt 1000 arter av lavar kan växa i bergbranter och hällmarker av olika slag. De flesta arter föredrar öppna solexponerade lägen, men många arter förekommer på fuktigare och skuggigare lägen. De flesta av bergbrantens lavarter förekommer på lodytorna, men en betydande del förekommer även på överlutor, underlutor och i grottor. En sydexponerad brant har en artrikare flora än nordbranter. I norra Sverige är skillnaden mellan syd- och nordexponerade slänter större än i södra Sverige (Hallingbäck 1995). 4.5.1 Mossor 4.6 Fåglar Figur 7. Mossor förekommer i nästan alla miljöer. Mer än hälften av mossarterna i Sverige återfinns i skuggiga till halvskuggia miljöer. Mer än hälften av alla mossarter i Sverige återfinns i halvskuggiga till skuggiga miljöer (Hallingbäck 1996). Naken jord med god vattenhållningsförmåga eller närhet till vatten. Till exempel är ytligt beläget grundvatten är viktiga förutsättningar för att många mossor ska kunna utvecklas och reproducera sig. Vindskydd och skugga ger ett mikroklimat som kännetecknas av hög och stabil fuktighet. Mossor förekommer även i torrare miljöer som torrängar och hällmarker, men är då aktiva under vår och höst när fuktigheten i marken är tillräckligt hög (Ingelög m fl 1993). Mossor växer mestadels på marken, men många återfinns även på klippor och direkt på sten. Mossor är till skillnad från lavar inte lika anpassade till att leva på exponerade klippor, men är desto bättre på att kolonisera marken. Mossfloran skiljer 10 Flertalet täkter med branta väggar har blivit häckningsplatser för rovfåglar såsom berguv (Hardeberga stenbrott, Södra brottet i Skövde). Även anlagda sjöar och våtmarker har gynnat rastande och häckande fåglar (Södra brottet i Skövde). Rovfåglar är en grupp som uppmärksammats som gynnad av bergtäkters kvarstående klippiga väggar. Bland andra berguv och tornfalk häckar i bergtäkter (Sveriges ornitologiska förening, www.sofnet.org) I södra brottet i Skövde har berguven häckat under flertalet år. I branterna häckar även andra rovfåglar, såsom tornfalk. På täktens botten finns en sjö där flertalet arter häckar och rastar (Svedlund 2000). I den grunda sjön finns smådopping och svarthakedopping.idag är delar av området är fågelskyddsområde (www.skovde.se).
5 Efterbehandling med hänsyn till naturvärden Det finns många aspekter på hur en täkt ska efterbehandlas. När ett täkttillstånd ges ska villkoren för den kommande efterbehandlingen fastställas. När täkttillståndet ges är det svårt att förutsäga hur täkten kommer att utvecklas under den aktiva tiden och vilka strukturer som kommer att finnas vid täktens upphörande. Därför är det viktigt att successivt efterbehandla täkten och ompröva efterbehandlingsplanen under täktens aktiva period (Jansson 2006). När man bedömer täkters nuvarande eller potentiella naturvärden bör man ta hänsyn till de strukturer som finns i täkten, men även de strukturer som kan åstadkommas med rimlig arbetsinsats i samband med efterbehandlingen av täkten. Negativa åtgärder för biologisk mångfald Många av de åtgärder som ingår i konventionell efterbehandling har eller kan ha en negativ inverkan på täktens naturvärden. Exempel på detta är insådd av gräsfrö, utläggning av matjord, skogsplantering, utfyllnad av småvatten och utjämning av slänter (Lönnell & Ljungberg 2006). I bergtäkter medför användandet av sprängmedel en näringstillförsel till täkten som bör tas hänsyn till vid efterbehandling. Vid sprängning av berg bildas kväveföreningar från sprängmedlet som i viss utsträckning kan spridas till det fragmenterade stenmaterialet och det kvarstående berget (Naturvårdverket 1996). Näringstillförseln medför att näringsgynnade konkurrenskraftiga arter kan etablera sig och kraftigt minska den biologiska mångfalden i den efterbehandlade täkten. En kombination av ovanstående åtgärder kan medföra en näringsgynnad, konkurrensstark flora bestående av ett fåtal arter som följs av en snabb igenväxning av lövträd. Det är lättare och ekonomiskt mer fördelaktigt att upprätthålla öppenhet och artrikedom på en plats än att restaurera. Om konkurrenssvaga, torkoch värmetåliga arter finns i området kan de lätt komma tillbaka med rätt hävdregim på en igenväxande plats., men arter som redan är borta från området har liten sannolikhet att på egen hand komma tillbaka inom överskådlig tid. Försök har också visat att det tar lång tid och kräver stora resurser att återställa ett igenväxt område som redan kommit långt i sitt igenväxningsstadie (Thylén 2007). Figur 8. I Rydbokrossen har en del av täkten efterbehndlats. En vattensamling har skapats med flera öar som utnyttjas av fåglar och andra organismgrupper. 11
Figur 9. En rasbrant kan erbjuda en bred variation av habitat och ras i branta sluttningar skapar förutsättningar för pionjärarter (Bergweiler m fl 2007). 5.1 Fältbesök i aktiva täkter Under projektet besöktes tre aktiva täkter. Vid fältbesöken diskuterades strukturer som finns i aktiva och efterbehandlade täkter och efterbehandlingar av bergtäkter med en representant från branschen. Sven Wallman vid Ballast visade runt i täkterna och berättade om företagets nuvarande planer på efterbehandlingar i täkterna. De tre täkterna är belägna i Stockholmsområdet och aktiva och/eller delvis efterbehandlade. Arlanda är en aktiv täkt utan påbörjad efterbehandling, Rydbokrossen är aktiv bergtäkt med påbörjad efterbehandling och fungerar även som upplag. Hamra grustag är en kombinerad berg- och sandtäkt med inaktiva ytor med påbörjad efterbehandling. Arlanda bergtäkt ligger nära flygplatsen och vilttillgången i området är stor (Sven Wallman muntl.). Bergtäkten erbjuder även i sin aktiva fas strukturer och öppna ytor som gynnar pionjärsarter. De för brytning förberedda ytorna erbjuder temporära habitat för konkurrenssvaga kärlväxter som gynnas av de solexponerade, torra platserna med blottat berg. I Rydbokrossen har ett viltvatten anlagts, vilket kombinerar två intressen, viltvården och naturvården, vilket är ett positivt utfall. Dessa två intressen kan med fördel kombineras i de fall det är möjligt. Att anlägga mindre vattensamlingar som en del av efterbehandlingen gynnar flera grupper av organismer (fåglar, grod- och kräldjur samt insekter) och skapar förutsättningar för biologisk mångfald i täkten. Hamra grustag är en bergtäkt som kombinerats med sandtäkt, vilket ökar områdets värde för den biologiska mångfalden. Kombinationen av öppna sandytor och de strukturer en bergtäkt erbjuder ökar den topografiska variationen och gynnar värmeälskande, torktåliga organismer. Kombinerade berg- och sandtäkter är av stort intresse för naturvården (Lönnell & Ljungberg 2006). 5.2 Länsstyrelsens bedömning av naturvärden i täkter Fem länsstyrelser kontaktades för att undersöka hur de förhåller sig till naturvärden i täkter (Länsstyrelsen i Västmanlands, Dalarnas, Västerbotten, Västra Götaland respektive Uppsala län). Länsstyrelserna fokuserar idag främst på säkerhet vid efterbehandling av bergtäkter, vilket även är fokus i rapporten Efterbehandling av täkter- En förtäkt vägledning som gavs ut 2006 i ett samarbete mellan länsstyrelserna. Av svaren från länsstyrelserna framgick även att man idag tar hänsyn till rovfåglar och de strukturer som kan gynna dessa. Det senare är mycket positivt, då en biologisk mångfald till viss del har en plats i efterbehandlingen av bergtäkter. 12
6 Slutsatser Kunskap om vilka organismgrupper som kan gynnas av täkten samt implementering och efterbehandlingsplaner måste modifieras under täktens levnad. Beroende av täktens markförhållande, omgivande biotoper och vattentillgångar bör man anpassa efterbehandlingen efter den organismgrupp/de organismgrupper som kan gynnas av de aktuella förhållandena. Täkter med lång kontinuitet bör inventeras för att kunna anpassa efterbehandlingen till de naturvärden som finns i den aktiva täkten. Vid efterbehandlingen är det viktigt att fråga sig vilka strukturer det råder brist på i landskapet och som finns eller kan skapas i täkten. Inventeringar av bergtäkter bör fokusera på strukturer I arbetet med inventering, t ex i samband med att ta fram en efterbehandlingsplan, föreslås att fokus ska ligga på strukturer snarare än specifika arter. Skälen till detta är att en bergtäkt är en förstasuccesionsmiljö, dvs. att miljön är helt ny och arter från det omkringliggande landskapet kontinuerligt koloniserar täkten. En artinventering kommer alltid att förbise de arter som ännu inte hittat fram, eller som ett visst år inte häckar/lever i täkten. Istället bör en inventering fokusera på strukturer och till varje sådan kan en rad arter knytas. Rödlistade arter är ett viktigt verktyg i naturvårdsarbete. I täkter förekommer en rad rödlistade arter men även utan fynd av rödlistade arter kan en täkt vara värdefull genom att en bred och strukturtypisk flora och fauna finns i täkten. Bergtäkter levererar ekosystemtjänster Det viktigaste budskapet är att en aktiv eller avslutad bergtäkt levererar ekosystemtjänster. Detta betyder att det omgivande landskapet gynnas av täkten eftersom den levererar boplatser för fåglar och andra djur, pollination, parningsplatser, vatten och Ekosystemtjänster Ekosystemtjänster är funktioner i ekosystemet som människan är direkt beroende av för sin överlevnad eller som ökar dess välmående. Exempel på ekosystemtjänster är luft- och vettenrening, naturliga skadedjurbekämpare, insekters pollinering samt möjligheten till friluftsliv. varma refuger för växter och djur. En ytterligare aspekt som i synnerhet har bäring på stadsnära bergtäkter är friluftslivet. Intresset för att använda nedlagda täkter för rekreation ökar och det är viktigt att detta perspektiv också vägs in i planerings- och efterbehandlingsplaner av bergtäkter. Figur 10. Vid inventering av efterbehandlade bergtäkter föreslås att fokus ligger på strukturer snarare än specifika arter. 13
7 Referenser Ahlén, I. 2006. Handlingsprogram för skydd av Fladdermusfaunan Åtaganden enligt det europeiska fladdermusavtalet EUROBATS. Naturvårdsverket rapport 5546 Arup, U. 2006. Mark- och stenlevande lavar i naturskyddade områden i Hallands län. Länsstyrelsen i hallands län 2006:5 Arup, U., Ekman, S., Kärnefelt, I., Mattsson, J-E. 1997. Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige. SBF-förlag, Lund Bergweiler, P., Geise, U., Meyer, C., Glöckner, M., Dorstewitz, S., Kätzel, A., Himmler, H., Kern, B., Voight, R., Wuttke, M., Freihaut, B. 2007. Habitats - Sustainable restoration and renaturation. BAG (Basalt-Actien-Gesellschaft) Björklund, J. 2009. Fjärilar i Norrtälje kommun, inventering 2007-2008. Naturvård i Norrtälje kommun nr 36 Blank, H., de Jong, J. & Lind, B. 2007. Fladdermusfaunan i Jönköpings län. Länsstyrelsen i 2008:33 De Jong, J. 1995. Inventering av nyckelbiotoper för fladdermöss på Södertörn 1995. Södertörnekologerna 1996:2 Ehnström, B. & Holmer, M. 2009. Sälg - livets viktigaste frukost. Centrum för biologisk mångfald, Växjö Grusell, E. & Kyläkorpi, L. 2003. Fältmanual för skötsel av kraftledningsgatans biotoper. Svenska kraftnät Hallingbäck, T. 1995. Ekologisk katalog över lavar. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Hallingbäck, T. 1996. Ekologisk katalog över mossor. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Hannu, L. 2007. Tillståndsansökan för täktverksamhet vägledning vid utformning av ansökshandlingar. Examensarbete Luleå tekniska universitet. 2007:178 Ingelög, T., Thor, G., Hallingbäck, T., Andersson, R., Aronsson, M. (red).1993. Floravård i jordbrukslandskapet skyddvärda arter. SBT-förlaget, Uppsala Jansson, B (red.). 2006. Efterbehandling av täkter- En förtäkt vägledning. Miljösamverkan Sverige, Länsstyrelserna Johansson, N. 2004. Hotade dagsfjärilar i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Publ. Nr. 2004:40 Linkowski, W., Pettersson, M. W., Cederberg, B., Nilsson, L. A. 2004. Nyskapande av livsmiljöer och aktiv spridning av vildbin. Svenska vildbiprojektet vid Artdatabanken, SLU & Avdelningen för Växtekologi, Uppsala universitet Lönnell, N. & Ljungberg, H. 2006. Sandtäkter en miljö att slå vakt om. Flora & Fauna 101 (4):38-43 Miljöministeriet. 2009. Hållbar marktäkt, Handbok för reglering och ordnande av täktverksamhet. Miljöförvaltningens anvisningar lsv Naturvårdsverket. 1996. Bergtäkt: berg- och gruskrossverk punkt 29.01 B, 29.02 C och 36.10 C Naturvårdsverket. 2003. Prövning av täkter Handbok med allmänna råd Naturvårdsverket. 2007. Åtgärdsprogram för bevarande av större salamander och dess livsmiljöer. Rapport 5636 Nolbrant, P. 1998. Småvatten och vätar. Jordbruksverket Nolbrant, P. 2004. Flora- och faunautveckling i Falkenbergs dagvattendammar. Falkenbergs vatten och renhållnings AB Nyström, P. & Stenberg, M. 2008. Forskningsresultat och slutsatser för bevarandearbetet med hotade amfibier En litteraturgenomgång. Länsstyrelsen i Skåne län 2008:55 Svedlund, L. 2000. Biotoper präglade av människan. 5:1. Biodiverse. Sveriges geologiska undersökningar. 2005. Grus, sand och krossberg, produktion och tillgångar. Publ nr 2006:3 Sveriges geologiska undersökningar. 2008. Grus, sand och krossberg, produktion och tillgångar. Publ nr 2009:3 Thylén, A. 2007. Biologisk mangfold og jernbane en kunskapsoversikt. Jernbaneverket Infrastruktur Teknikk, Norge 14