1988 2013 Årsberättelse 2013

1988 2013 Årsberättelse 2013

picture kate gabor Nordens Ark har under 25 år klokt och målmedvetet verkat för djurens bästa och nått beundransvärda resultat. Jag är stolt över att, som Arkens beskyddare, ha kunnat följa det värdefulla arbetet med hotade djur och ser fram emot fortsättningen. H.K.H. KRONPRINSESSAN VICTORIA Nordens Arks beskyddare Nordens Ark Nordens Ark ligger på Åby säteri invid Åbyfjorden, två mil från Smögen och Kungshamn vid väg 171, knappt 12 mil norr om Göteborg. Säteriet är omnämnt redan på 1300-talet, men hällristningar och fornlämningar visar att gården har anor från långt tillbaka i tiden. Den nuvarande bebyggelsen är i huvudsak från 1700- och 1800-talen. Stiftelsen Nordens Ark är en privat ideell stiftelse som är huvudman för Nordens Ark. Stiftelsen Nordens Ark är ägare till Åby säteri som omfattar 400 hektar. Stiftelsen Nordens Ark främjar den biologiska mångfalden främst genom att: under kontrollerad avelsverksamhet bidra till att rädda hotade arter och genom olika stödåtgärder i naturen stärka vilda faunapopulationer i deras naturliga miljöer, bedriva forskning och studier av djuren på anläggningen, bidra till en ökad djurkunskap samt befrämja deras överlevnadsmöjligheter i naturen, verka som en utbildningsresurs på alla nivåer från förskola till högskolor och universitet, vara tillgänglig för publik och genom detta öka allmänhetens intresse och kunskaper för naturvårdsarbete. Nordens Arks ägor sträcker sig över 400 hektar. Flygfoto över Åby säteri. Våtmarken Zoologiska Parken Åbyfjorden Skötselcentrum Ekoparken Hällristningar Mangårdsbyggnaden Nordens Arks Hotell Lantgården

NORDENS ARK 25 år Innehåll Jubileum: 25 års utveckling fortsätter! 1 Höjdpunkter 1988 2012 4 2013 året som gick 28 Järvstammens utveckling i EEP 2013 33 Utsikt över infarten till Åby Säteri 1988. Årsberättelse 2013 Förvaltningsberättelse 36 Resultaträkning 39 Balansräkning 40 Kassaflödesanalys 41 Redovisningsprinciper och noter 42 Revisionsberättelse 46 Styrelse, revisorer och personal 2013 48 Åby säteri köps 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 Årsredovisningarna har genom åren varit mycket uppskattade och innehållsrika publikationer. 1992 2000 2007 2010 2012

Famnen full av nykläckta pilgrimsfalkar. Forskarskolan år 2003 i den nyuppförda föreläsningssalen i Annedal. En amurleopard blir undersökt på den nya veterinärkliniken 2005. Lantgården byggs Hotell Nordens Ark invigs Annedal för personal, veterinär och undervisning 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 200

Djurvårdare styckar kött för rovdjuren i foderköket. Invigning av Våtmarken 2008. Avtäckning av stenstoden vid infarten 2009. Guidning av grupper är en viktig del i informationsverksamheten. 55 Omsättning Mkr 50 Personal Antal anställda 93 175 Besökare Antal per år Utvecklingen på Nordens Ark i siffror Tigerhuset Verksamheten har växt på alla sätt sedan starten 1988 allt utom antalet besökare som stadigt ligger runt 100 000 per år. Finansiering av verksamheten sker genom donationer, gåvor, fonder, sponsorer, testamenten, faddrar och fodervärdar till 50 procent. Resterande 25 procent kommer från entréavgifter, utbildning, skogsoch jordbruk samt 25 procent från hotell, försäljning och servering. Våtmarkshuset Stenstoden vid rondellen Förvärv och byggnation 07 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Djurbesättning, antal arter 17 Däggdjur 22 Lantraser 14 Fåglar 12 Reptiler 23 Groddjur 1 Fiskar 2 Ryggradslösa djur 1

Nordens Ark en del av Åby säteris långa historia 1683 Margareta Hvitfeldt donerar i sitt testamente säteriet till fromma för unga gossar som vill studera vid läroverket i Göteborg. Grunden lades till Kungliga och Hvitfeldtska stiftelsen som senare skapade Hvitfeldtska gymnasiet. 1729 Mangårdsbyggnaden vid Åby säteri uppförs. 1975 Åby säteri säljs till Hushållningssällskapet i Göteborgs och Bohuslän som rustar gården och river några av de äldre lantgårdsbyggnaderna såsom ett grishus och ett stall vid infarten. Gården kulturminnesmärks. Sällskapet anställer en rättare och en arrendator som brukar markerna. På delar av markerna bedrivs så kallade försöksodlingar. 1986 Hushållningssällskapet utreder möjligheterna att skapa ytterligare aktiviteter på säteriet. Pege Schelander på Bosam och Hans-Ove Larsson från Skansen föreslår att bygga upp en anläggning för att rädda och bevara utrotningshotade djur med Jersey Wildlife Preservation Trust som förebild. 1987 En utredningsgrupp skapas med representanter från Hushållningssällskapet, Bosam och Sotenäs kommun samt Hans-Ove Larsson. Lena M Lindén anställs på Bosam med medel från Bohuslandstinget för att utreda förutsättningarna för projektet. 25 år med Nordens Ark En höstkväll 1996 satt jag i en skåpbil på väg söderut från Gdansk vid polska Östersjökusten. Vi var på väg till Kampinoski nationalpark strax utanför Warszawa. Bakom oss i lastutrymmet låg tre lodjur i transportburar. Det var de första däggdjur som lämnade Nordens Ark för ett liv i det fria en stor händelse för mig. Under årens lopp har vi levererat fler lodjur till Kampinoski, och i dag finns där en liten vild stam. Även Litauen har fått lodjur från Nordens Ark. Vi har också satt ut 24 europeiska vildkatter i Tyskland, över 100 fjällgäss i Norge och Sverige, 170 pilgrimsfalkar i Mellansverige och närmare 15 000 grönfläckiga paddor på olika håll i södra Sverige. Det finns inga siffror som är viktigare än dessa när det nu är dags att summera Nordens Arks första kvartssekel. Jag minns varje minut av den där junidagen 1989 då kung Carl Gustaf kom flygande i helikopter för att inviga parken. Vi hade behövt helikoptern för att spana efter våra djur, för på vandringen genom anläggningen såg vi nästan ingenting. Hägnen var stora och fyllda av frodig grönska, och djuren var osäkra i sina nya miljöer. De höll sig undan. I sanningens namn var de heller inte särskilt många. Vårt huvudnummer snöleoparden hade gjort sig så totalt osynlig att jag blev Mangårdsbyggnaden på Åby Säteri har många juveler. Till vänster ett utsnitt av en tapet med kinesiskt motiv från 1779. Ovan en medicinflaska från Håby Apotek. foto tom svensson Vd Lena M Lindén lite orolig. Kungen anfallen av förrymd leopard var inte den nyhetsvinkling jag hade tänkt mig för dagen. Så illa gick det inte, men de första åren var ändå motiga. Vi kallade oss inte djurpark, eftersom vi inte ville göra våra besökare besvikna. Vi visste att vi inte kunde erbjuda samma upplevelser som fina djurparker på andra håll. Många blev besvikna ändå. Vi lockade långt färre besökare än vi hade räknat med, vilket förstås skapade ekonomiska problem. Jag är glad och stolt över att vi, trots svårigheterna, envist höll fast vid Stiftelsens grundtanke, att verka för att rädda och bevara hotade djur. Genombrottet kom så småningom. I dag tror jag att alla som besöker Nordens Ark får sitt lystmäte av spännande möten med djur. Och ändå är det ungefär som det var den där invigningsdagen. Det bästa vi har att visa upp syns inte. Det sker utanför hägnen, ofta långt bort från Nordens Ark. Avkomman till våra lodjur strövar fritt i Polen. I Gobiöknen i Mongoliet finansierar vi fältarbete som ger unik kunskap om hur snöleoparden lever kunskap som är en förutsättning om vi ska kunna stoppa artens tillbakagång. I ryska Fjärran Östern arbetar vi tillsammans med WWF för att skapa bättre förutsättningar för värdens största kattdjur, amurtigern. Genom att utbilda och utrusta rangers har vi hjälpt till att minska tjuvjakten på tigerns bytesdjur i området, vilket på bara

några år har lett till att tigrarna blivit fler. Längst ut på Sotenäset, bara några mil från Nordens Ark, arbetar vi med att restaurera hällar där den hotade stinkpaddan leker. Vi föder inte upp stinkpaddor på Nordens Ark, och om våra ansträngningar i fält lyckas kanske vi aldrig behöver göra det heller. Det vore i så fall ännu ett steg i rätt riktning. Nordens Ark har en vision Den formulerades tydligt för första gången 1989 och består av tre mål. För det första ska vår djurhållning vara exemplarisk, den bästa tänkbara. För det andra ska vi göra en betydelsefull insats för arters bevarande. För det tredje ska vi aktivt bidra till att skapa förutsättningar för att arter ska kunna överleva i det fria. Vi ska arbeta med en art bara om vi kan leva upp till dessa tre krav. Det tredje är nog det svåraste eftersom vi där är så beroende av svårpåverkade politiska faktorer. Visionen att hålla enbart hotade arter som vi kan göra en insats för, har lett till att vi avvecklat några arter. Ett exempel är snögeten, som numera har en livskraftig population i Nordamerikas bergstrakter och som därför inte behöver hållas i hägn för avel. Viktigare är att visionen väglett vårt arbete med andra arter. Vi satsar allt mer kraft och resurser på det som händer och måste hända utanför våra hägn, ute i naturen. Vår djurkollektion kommer att fortsätta att förändras, med allt starkare fokus på arter vars framtid vi på något sätt kan hjälpa till att trygga. Mycket återstår innan visionen blivit verklighet fullt ut. Men när jag ser tillbaka på den resa vi gjort sedan 1989 vågar jag påstå att Nordens Ark är på rätt kurs, skutan är i gott skick, besättningen entusiastisk och farten god! Åbyhällen på Nordens Ark ligger på en sluttande berghäll och omfattar fler än 100 hällristningar. Motiven är djur, skepp, människor och skålgropar men också djurspår som tolkats som vargtassar. För mig som nu går mot finalen som skeppare på Arken, så är det ett oräkneligt antal personer jag har att tacka. Tacka för alla glada tillrop, för alla penningbörsar som generöst har öppnats, för Arkens besättning och styrelse som visat mig en obegripligt stor tillit. Utan era fantastiska insatser och oegennyttiga engagemang hade Arkens segel varit avsevärt mindre fyllda och däcket rymt betydligt färre djur. Varmt innerligt tack! Nordens Ark i världen Med ett världsomspännande kontaktnät medverkar Nordens Ark i projekt för förstärkning, bevarandeåtgärder, avel, uppfödning och utplantering för att bevara eller förstärka den biologiska mångfalden både i Sverige men även utomlands. Kort sagt positiva insatser för den biologiska mångfalden. Här visas några av arterna. Berguv Fjällgås Bredbandad ekbarkbock Grönfläckig padda Vitryggig hackspett Pilgrimsfalk Större ekbock Vit stork Utter Lodjur Amurtiger Europeisk mal Klockgroda Miloshuggorm Snöleopard Europeisk vildkatt Taurusgroda 3

1988 Huvudmannen, Stiftelsen Bohus Avelscentrum skapas av fyrtionio privatpersoner, i huvudsak släkt och vänner till utredningsgruppen. Grundfondskapitalet uppgick till 24 500 kr. Med denna nyskapade stiftelse, en kalkyl och en affärsidé lånades 13 Mkr för att bygga upp en anläggning på de 126 ha som det 25-åriga arrendet omfattade. Byggnationen omfattade en sluten avelsdel på 30 ha och en publik del av ungefär samma storlek. Byggstart i augusti. Kansli öppnades i den norra flygeln i november, vd Lena M Lindén med assistent Anna Jonsell samt djuransvarig Christer Larsson var hela bemanningen. 1989 En intensiv vår med planering för invigning den 14 juni. Ett tjugotal arter anskaffades och Leif Blomqvist anställdes som zoolog och ansvarig för djurkollektionen. Uppbyggnad av serveringsverksamhet i mangårdsbyggnaden och butik i den södra flygeln. Högtidlig invigning den 14 juni med H.M. Kung Carl XVI Gustafs ledning som invigare och H.K.H. Kronprinsessan Victoria utsågs till Nordens Arks beskyddare. 4 Anläggningen stängde för säsongen i slutet av augusti. Det enda år som vi haft stängt under vintern. 1990 Den publika delen kompletterades med aktiviteter för barn, Oss djur emellan, där barn på olika sätt kan jämföra sina färdigheter med djur. Djurkollektionen utökades med utter och snöget. Nordens Ark utses till Sveriges bästa djurpark av tidningen Land. 1991 Manvargsvalpar och två snöleopardungar. Dalls får och markhorer tillkom som nya arter i den publika delen. Vd Lena M Lindén med projektledare Christer Larsson (på stenen) och zoolog Leif Blomqvist. Lunnefågeln stod länge som en symbol för Nordens Ark vid infarten till området men byttes ut mot en stenstod 2009. Nordens Ark går 1992 in i det skånska Storkprojektet och hämtar de första vita storkarna från Polen. foto leif blomqvist Nordens Ark går in i återinplanteringsprojekten för fjällgås, berguv och vit stork. Besök av statsminister Ingvar Carlsson på hans Eriksgata. 1992 I ett samarbete med Stockholms universitet och Naturvårdsverket infångas vilda fjällrävar för att försöka rädda och säkra den vilda populationen. Två vildfångade fjällrävsvalpar placerades i Nordens Arks publika hägn. 153 skolklasser och 11 lärarkollegium besökte anläggningen. Lantrasernas helg arrangerades under Nils Dahlbecks ledning. Riksdagens jordbruksutskott på studiebesök. Nordens Ark fick Centerpartiets Stora Miljöpris. Vd deltog i den första internationella konferensen som var förlagd till Jersey. Nordens Ark blir medlem i EAZA.

1993 Nordiska Vargskogen invigdes med ett besök av WWFs styrelse och förtroenderåd under H.M. Kung Carl XVI Gustafs ledning Snöleoparden fick fyrlingar och anläggningen slog publikrekord! TV-programmet Hur gör djur gav pengar till anläggningen. Första lägerskolorna. Nordens Ark erhåller ett statligt engångsanslag på 6 Mkr i kraft av Riokonventionen för vårt arbete med att bevara den biologiska mångfalden. Stödföreningen överlämnade en gåva på 500 000 kr. 1995 föds snöleopardfyrlingar. Pelle Karlsson ansvarar för lägerverksamheten i den första lägerskolan på Nordens Ark 1993. Idag finns det lägerskolor för alla nivåer i grundskola och gymnasium och även läger för barn med speciella behov. foto christer larsson 1994 Femårsjubileum som firas med att Hans Alfredsson sätter borren i berget till ett nytt snöleopardhägn. Ett föl hos Przewalskis häst. Nordens Arks zoolog Leif Blomqvist upprättar ett EEP program för järv. Nordens Ark har nu sju EEP-arter. Vd Lena M Lindén väljs in i IUDZG (International Union of Zoo Directors of Zoological Gardens) och väljs av Svensk Djurparksförening att vara representant i EAZAs styrelse. 1995 Utplantering av tre ungar av Nordens Arks lodjur i Kampinoski nationalpark i Polen. Arbetet med grönfläckig padda tillsammans med Göteborgs universitet intensifieras. Fyrlingar hos snöleopard en andra gång! Den guldhuvade daggeckon är en endemisk art från regnskogarna på Madagaskar. Daggeckon är försedd med en europeiska stambok (ESB) som samordnas av djurparken i Bristol. foto kristofer försäter 5

1996 Vitryggig hackspett Leif Blomqvist Start för avelsprojekt Vitryggig hackspett på Nordens Ark. Bingolotto Återvinsten ger Nordens Ark tre Mkr. Stiftelsen Nordens Ark förvärvar Åby säteri av Hushållningssällskapet i Göteborg och Bohuslän och blir ägare av omkring 400 hektar mark. I ett samarbete med Länsstyrelsen i Göteborg och Bohuslän fördes en grupp gutetackor till naturreservatet Lindö för att beta under sommarsäsongen. 1997 Stödutsättning av fjällgäss födda på Nordens Ark i regi av Svenska Jägareförbundet. Omfattande stödutsättning av grönfläckig padda. Sveriges första valörfria frimärke lanserades med djurmotiv från Nordens Ark. Vattenfall skänkte en elbil och Saab överlämnade en kombibil. 1998 Ungar hos europeisk vildkatt och järv för första gången. Även manvarg, utter och liten panda förökade sig. 1000 grönfläckiga paddor och lökgrodor återinplanterades. Första sommarlägret för barn. Start för byggnationen av Lantgården. Vägverket byggde en rondell och en gångtunnel under landsvägen för att knyta ihop båda avdelningar. Satsning på en slöjdutställning i kornboden invid mangårdsbyggnaden. Namnbyte från Stiftelsen Bohus Avelscentrum till Stiftelsen Nordens Ark. 6 Avelsanläggning invigs 1996 I mitten av 1990-talet uppfördes en avelsanläggning för vitryggig hackspett på Nordens Ark. Den nya anläggningen togs i bruk 1996 och har senare utvidgats med nya hägn av vilka flera är belägna i den publika delen av djurparken. På grund av det låga antalet fåglar i Sverige, beslöt man att etablera en avelspopulation med vildfödda ungar som tagits från bon i Norge och Baltikum där vitryggen är vanligare än i vårt land. Under 1995 och 1996 anlände de första boungarna från Norge. Sedan dess har fler än hundra ungar anlänt till Nordens Ark, där de handmatats tills de blivit flygga. En del av ungarna har stannat kvar som avelsfåglar på Nordens Ark, medan andra satts ut på lämpliga lokaler i Värmland och kring nedre Dalälven. Det tog åtta år innan den första lyckade häckningen skedde på Nordens Ark. Sedan dess har antalet lyckade häckningar långsamt ökat. Av de 87 ungar som kläckts på Nordens Ark, har 82 procent gått till utsättningar för att stödja den lilla population som finns kvar i landet. Tack vare att man ringmärkt samtliga ungar som satts ut från Nordens Ark, vet man också att några av ungarna har häckat i naturen. Åtgärdsprogram för vitryggen För att förhindra att arten helt försvinner ur den svenska faunan, upprättade Naturskyddsföreningen och Naturvårdsverket år 2005 ett Åtgärdsprogram för vitryggen. Planen innehåller förslag om restaurering av skogsmiljöer genom att öka andelen lövträd men också om att nyskapa lämpliga lövträdsrika skogsmiljöer där vitryggen kan komma att trivas. Programmet är därför inte enbart ett åtgärdsprogram för vitryggen utan också ett sätt att skydda en rad andra hotade arter med liknande utbredning och krav på livsmiljöer. Förutom vitryggig hackspett beräknas drygt 200 andra rödlistade arter gynnas av programmets åtgärder. Programmet innehåller dessutom ett förslag om uppfödning av hackspettsungar i hägn med påföljande stödutsättningar. Nordens Ark är i dagsläget ansvarig för aveln och uppfödningen i hägn. 1. 2. Parning hos vitryggig hackspett i hägn. Hanen har en röd hjässa medan honans är svart. (1) Båda föräldrarna deltar i uppfödningen av ungarna. Kullstorleken i de 35 kullar som kläckts är 2,4 ungar/kull vilket motsvarar kullstorleken i vilda bon i Norge. (2) foton tom svensson

opö åp Vitryggig hackspett, 1996 2013 Antal kläckta Antal utsatta 15 10 5 0 1996-98 -99-02 -04-06 -08-10 -12-13 Handmatning av hackspettsungar är tidskrävande. Ungarna matas med två timmars intervaller från sju på morgonen till åtta på kvällen. foto tom svensson Orsak till tillbakagång: Akut biotopbrist Den vitryggiga hackspetten har tidigare förekommit i stora delar av Sverige. Beståndet har senare decimerats till ett fåtal individer och arten är rödlistad som Akut hotad (CR) i den svenska faunan. Den vitryggiga hackspetten lever i stora sammanhängande lövskogar med gott om gamla och döda träd. Under de senaste hundra åren har utvecklingen för arten gått kraftigt utför till följd av skogsbrukets systematiska utarmning av de svenska skogarna där löv- och blandskogarna till stor del försvunnit. Naturskyddsföreningen har därför konstaterat att nästan hela Sverige utgör en öken för vitryggen. I Finland, där stammen av vitryggig hackspett vuxit under de senaste åren, är inslaget av lövrika skogar och död ved nästan dubbelt så stort som i artens svenska kärnområde. Vitryggen föredrar gammal blandskog med stort inslag av döda och döende lövträd. foto kristoffer stighäll 7

1999 Lantgården Mats Niklasson foto william harding Invigningen av Lantgården inramades av hällregn. Tioårsjubileum Lantgården invigs. Tre kullar av utter rekord! 690 grönfläckiga paddor utsläppta i Skåne i samarbete med Länsstyrelsen. Sju europeiska vildkatter födda på anläggningen återinplanterade i södra Tyskland. Fyra lodjur sändes till Kampinoski nationalpark i Polen för återinplantering. Tre ungar hos liten panda. Nordens Arks beskyddare H.K.H. Kronprinsessan Victoria inviger Lantgården med 2000 kvadratmeter nya och efterlängtade stallar för lantraserna. Invigningen av Lantgården År 1999 var ett viktigt steg i Nordens Arks historia när Lantgården invigdes. Ritad av arkitekt Tomas Rossing med en djärv, fornnordiskt inspirerad utformning har den kommit att bli ett landmärke längs en av kommunens huvudvägar. Lantgården innebar också en tydlig utvidgning och markering av verksamheten genom det fysiska steget ut från ursprungsparken. Nu bildades de två enheterna Vilda delen och Lantgården. Grundtanken med lantgården var och är att bevara och visa upp hotade nordiska lantraser. Bevarande av lantraser är både likt och olikt bevarandearbetet av vilda djurarter. Först och främst är det raser man önskar bevara och inte själva ursprungsarterna. I många fall är antalet founders mycket lågt, inte sällan härstammande från en enda kvarvarande besättning på några få djur. Lantraser rödlistas på samma sätt som andra djur och många av dem är starkt hotade. Tyvärr har många av tidigare beskrivna lantraserna redan dött ut långt innan försök att bevara dem startade för mellan 50 och 100 år sedan. Ideella kraften viktig En viktig skillnad från mycket av artbevarandearbetet hos många vilda och hotade djur är att det praktiska bevarandearbetet av lantraser fortfarande vilar tungt på ideella krafter, i form av intresseföreningar för de enskilda raserna eller grupper av raser. Kanske är detta en bidragande orsak till att det, i jämförelse med vilda djur, bedrivs relativt sett betydligt mindre forskning om lantrasers bevarande. Naturliga uvalet har ändrats En stor skillnad mot vilda djur är att selektionstrycket eller den naturliga och människostyrda avsiktliga och oavsiktliga urvalsprocess som drev fram lantrasernas diversifiering tidigare, har i dag i stort sett försvunnit. Egenskaper som tidigare förmodligen varit avgörande som, överlevnad under knappa förhållanden rörlighet, lynne med mera har idag väldigt liten betydelse eller kan överhuvudtaget inte tillåtas finnas. Inga djur tillåts längre leva nära svältgränsen eller gå ute i svåra förhållanden. Istället bedrivs en hel del av avelsarbetet idag utifrån yttre karaktärer som till exempel färgteckning, kroppsform och behorning. Hur detta inverkar på dagens lantrasättlingar är obekant. Dessutom är inavelsproblemet ofta stort inom lantrasarbetet. Många lantraser, i fallet kor, var kanske duktiga överlevare men dåliga mjölkproducenter. Dessa svarade därför dåligt på den stora förändring som jordbruket genomgick under 1900-talet då magra beten inte längre behövdes och foderproduktionen inleddes på åkermark. Snabbt tog högproducerande specialraser över och gjorde lantraserna överflödiga. 8

1. På ängen framför den nya Lantgården idisslar Fjällnära kor en utrotningshotad lantras. Lantgården ritades av arkitekt Tomas Rossing och byggnaden är ett landmärke längs en av de viktigaste trafiklederna i Sotenäs kommun. (1) Tupp av den hotade lantrasen Orusthöna, en art som under lång tid anpassats till ett liv i skärgården på öarna Orust och Tjörn. (2) Lantgården fyller många viktiga funktioner, inte minst för vår Djur & Skur-förskola. (3) foton tom svensson Lantgård och Ekopark hör ihop Lantgårdens djur håller markerna öppna i Ekoparken där man strävar till att återskapa det öppna landskap som fanns här för 200 år sedan och som präglades av betande nötkreatur, får, getter och hästar. På Lantgården strävar man därför till att utöka antalet individer av de gamla lantraserna av nötdjur så att dessa själva kan sörja för att landskapet hålls öppet. 2. 3. Kunskapsförmedling Nordens Arks arbete med lantraserna har under alla år präglats av mer information och kunskapsförmedling än som en aktiv, drivande part i det genetiskt baserade bevarandearbetet av dem. Det är svårt att hålla många raser och samtidigt bedriva målinriktad avel med var och en av dem på samma gång. Men den folkbildande roll Nordens Ark spelar för lantraserna och vårt kulturarv kan inte underskattas. Att bara bevara gener kan dock visa sig viktigare än vi tror. Gamla lantraser har använts som bas för återkorsning av uroxen och den skogslevande vildhästen från Europa, tarpanen. Förutom visningsfunktionen fyller Lantgården också en viktig funktion för besökarna då man här till skillnad mot den vilda delen, kan få komma i direktkontakt med får, gäss och kaniner. Många barnfamiljer är trogna, årligen återkommande besökare till Lantgården. CONGRATULATIONS! During twenty-five years Nordens Ark has become an international demonstration of how people can nourish and reconnect with the fast dwindling seeds of nature, a unique sanctuary. It both saves and reestablishes threatened species using a powerful blend of science and passion and shapes aspirations of visitors and scientists alike, compellingly. Who is Nordens Ark for? It is for all who care about tomorrow. WILLIAM CONWAY Former President and General Director of the Wildlife Conservation Society, New York, USA. 9

2000 Pilgrimsfalk Leif Blomqvist foto: peter lindberg Start för projekt pilgrimsfalk på Nordens Ark. En snöleopard född på Nordens Ark förflyttades under TV- inspelning till Darjeeling Zoo i Indien. En solcells- och solfångaranläggning för experimentdrift monterades på Lantgården. De sista fjällgässen i denna serie, totalt 44 hittills, överlämnades till Svenska Jägareförbundet för utplantering. 200 klockgrodor återinplanterade. Nordens Arks zoolog publicerade EEP Felid Regional Collection Plan & Veterinarian Guidelines. 2001 De två första pilgrimsfalkarna födda på Nordens Ark sätts ut i Dalarna. Tre järvvalpar föddes. För första gången föddes det fyra fjällrävsvalpar under de vildfödda fjällrävarna. Förstudie påbörjas för att utröna möjligheterna att bli en fält- och forskningsstation till universitet och högskola. 2002 Två uttervalpar utplanterade i Holland. Första häckningen hos vitryggig hackspett. Uppbyggnaden av övernattningsbyggnad/hotell påbörjas. Två forskarseminarium genomfördes för att utreda formerna för Nordens Arks roll som fält- och forskningsstation. Konsthantverk med lokal anknytning säljs på Nordens Ark. Ett exempel är smycken av skinn och fjädrar. Framgångsprojekt! Nordens Ark är sedan 2000 centrum för uppfödning av pilgrimsfalk med hägn för avelspar, kläckningsrum, laboratorium och kök. För att uppnå ett maximalt antal kläckta ungar per år samlade man in ägg från både vilda falkbon och från avelsfåglarna i avelscentret. Äggen kläcktes sedan artificiellt och ungarna handmatades. I bästa fall kunde man genom detta få falkarna att lägga upp till tre äggkullar per år. Avelsprojektet för att rädda pilgrimsfalken, en art som höll på att dö ut på grund av miljögifter, startade redan på 1970-talet. Avelsarbetet inom Projekt Pilgrimsfalk blev avgörande för att pilgrimsfalken räddades i Sverige. I samarbete med svenska, norska, finska och engelska naturvårdsmyndigheter byggdes en avelspopulation upp på Tullare Hög utanför Kungälv med målsättningen att återskapa en vild stam av häckande par i sydvästra Sverige. För att nå målet krävdes en avel som under flera år kunde producera ett stort antal ungar för utsättning. Projekt Pilgrimsfalk har varit det mest framgångsrika ex situ-projektet i Sverige och under 1982 1997 sattes 279 falkar som kläckts på Tullare Hög ut i den svenska naturen. Handmatningen av ungarna pågår i ungefär tre veckor. Vid den här åldern präglas ungarna på sina föräldrar och ungarna placeras därför under vilda honor och under honorna i anläggningen som under tiden legat på dummyägg av porslin. Då de tre veckor gamla ungarna tigger efter mat, börjar honorna omedelbart mata sina fosterungar. I avelsanläggningen matar fosterföräldrarna ungarna tills de är 38 dygn gamla. Efter det förs ungarna över till hackingburar belägna på lämpliga falkberg i naturen. För att ungarna inte skall präglas på människan, matas de genom plaströr i ytterligare en vecka. Nu är ungarna flygga, burarna öppnas och redan efter några dagars ytterligare utfodring, börjar de unga falkarna att själva slå sina byten. Nu finns livskraftiga populationer Tack vare de lyckade stödutsättningarna har pilgrimsfalken räddats i Sverige och livskraftiga populationer finns både i norr och sydväst. De senaste årens utsättningar har främst koncentrerats till de mellersta delarna av landet för att påskynda en sammanbindning av de två geografiskt åtskiljda populationerna. En del ungar adopterades ut till vilda falkpar men de flesta fick sättas ut med hjälp av hacking. Det innebär att ungarna sätts i en nätförsedd låda i en klippbrant cirka en vecka innan de är flygfärdiga. Pilgrimsfalk, 2000 2013-00 Antal kläckta Antal utsatta -02-04 -06-08 -10-12 25 20 15 10 5 0 1.. 10

CONGRATULATIONS! The goals of Nordens Ark are similar to those of most modern zoos, but the intense focus on conservation practice, and the remarkable funding model used to support it, are unique in the zoological pantheon in Europe. By sharing good practice and interacting with colleagues from across the world the Ark has ensured its place in the history of conservation of the last 25 years and we very much look forward to its contribution during the next 25. SIMON TONGE Chair for EAZA Council 172 utsatta pilgrimsfalkar! 2. 3. Vid fem veckors ålder flyttas falkungarna över i hackingburar i naturen. Projektledare Christer Larsson övervakar flyttningen. (1). Den första tiden handmatas de (2) för att sedan placeras hos en fostermor. Susanne Geisen och Karin Larsson ringmärker falkungar innan de sätts ut i hackingburar. (3) foton christer larsson 11

2003 Ökade Claes Andrén Nordens Ark medverkar i nio olika återinplanteringsprogram. Femte kullen av järvvalpar. Kollektionsplanen stramas upp mot att fokusera mer på de arter där Nordens Ark kan göra störst nytta för artens fortbestånd varvid några arter avvecklades under året. Invigning av Hotell Stallet med internationella gäster och ett spektakulärt musikaliskt invigningsprogram. En av Nordens Arks traditioner är att invigningar helst bör hållas i vilda miljöer. Länsöverdirektör Göran Bengtsson talar vid invigningen av Hotell Stallet. Regionrådet Roland Andersson och landshövding och landshövding Göte Bernhardsson leder varsamt fram tjurkalven Mats som öppnar portarna genom att äta av en halmfläta. foto brita larsson Nordens Ark som forskningsstation Nordens Ark innehar en professur i bevarandebiologi. Professorn leder och ansvarat för Nordens Arks bevarandeprojekt och övrig vetenskaplig verksamhet. I tjänsten ingår att genomföra en årlig forskarskola inom ämnet bevarandebiologi, där Nordens Ark väljer ett aktuellt och angeläget ämne. Genom generösa anslag från Sparbanksstiftelsen Väst, Formas och Erna och Victor Hasselblads Stiftelse har Nordens Ark kunnat stärka sin vetenskapliga kompetens genom nämnda professur knuten till verksamheten och dessutom tekniskt forskningsanpassa anläggningen. Forskarskolan på Nordens Ark har bedrivits i samarbete med Göteborgs universitet. Forskarskola startar 2003 Forskarskolan genomförs ibland tillsammans med andra organisationer eller myndigheter, såsom ArtDatabanken, Naturvårdsverket, länsstyrelser och olika universitet. Principen är att tio till femton doktorander eller masterstudenter på förmånliga villkor bjuds in att delta, och de främsta experterna och forskarna inom fältet föreläser eller leder workshops. Under en vecka umgås forskare och studenter, och inte sällan planerar studenterna sin framtida forskarkarriär på kvällarna tillsammans med forskarna. I kursutvärderingar framgår att för många studenter är vistelsen på Nordens Arks forskarskola en av de bästa kurserna de haft under sin utbildning. Ambitionen har också varit att kombinera teoretisk och praktisk naturvård och artbevarande. Ett uttryck för detta har varit att både ha lärare med traditionell akademisk bakgrund och personer med genuin praktisk kunskap och erfarenhet. Fokus på mångfald Under drygt tio år har många olika forskningsområden berörts. De första åren inriktades på bevarandegenetik, särskilt betydelsen av genetisk variation och problematik kring små populationer. Bland föreläsarna kan nämnas Chris West från London Zoo och Kristin Leus från CBSG Europe som fokuserade på djurparksvärldens möjligheter att bidra med genetiskt 12

möjligheter för utbildning sunda populationer för utsättning i naturen. Därefter kom en serie forskarskolor som fokuserade på reproduktionsbiologi med inriktning på bevarandeaspekter. Bland de mest namnkunniga föreläsarna kan nämnas Peter Sharp som kunde berätta om forskningens stora affischnamn under 1990-talet Dolly the Sheep, det första lyckade kloningsförsöket på ett däggdjur. År 2007 diskuterades betydelsen av biologisk mångfald, utdöende i ett historiskt perspektiv och kulturlandskapets utveckling. BELÖNAD INSPELNING! Ljudtekniker Maria Andrén spelar in en kvällskonsert av klockgroda i Skåne, och lägger upp ljudfilerna på nätet. Allmänheten kan sedan lyssna och jämföra med motsvarande konserter i andra länder och rösta på bästa kör i grodornas European Song Contest. Aktiviteten som fick stor internationell uppmärksamhet gjordes för att sätta fokus på ett viktigt bevarandeprojekt och utsågs till EUs bästa publika aktivitet det aktuella året. foton claes andrén Amfibiekrisen IUCN och andra organisationer har uppmanat djurparksvärlden att ta ett större ansvar med anledning av den globala amfibiekrisen. Nordens Ark arrangerade därför flera forskarskolor inom detta område, bland annat en Population and Habitat Viability Analysis, PHVA, ledd av Bengt Holst från CBSG Europe för att utvärdera situationen för grönfläckig padda och de åtgärder som gjorts för artens bevarande. Veterinärerna Erik Ågren och Bo Runsten har lett diskussionerna om smittskydd och veterinärmedicinska aspekter på sjukdomar som hotar amfibiernas överlevnad, såsom den fruktade svampsjukdomen Chytrid fungus. Senare har forskarskolor genomförts som behandlat hur man framgångsrikt kan kommunicera vikten av att bevara biologisk mångfald och hotade arter så att det når ut till allmänheten. Tillsammans med ArtDatabanken, svenska Naturvårdsverket och dess norska motsvarighet Fredningsstyrelsen diskuterades naturvårdsutsättningar. Ambitionen var att ta fram kriterier för när det är meningsfullt och motiverat att stärka eller återutsätta hotade arter i naturen. 13

2003 Investeringar för att anpassa anläggningen till en fält- och forskningsstation påbörjades. Första forskarskolan genomfördes. Stödföreningen flyttar sitt kansli till Grindstugan vid entrén till parkområdet. 2004 Djurkollektionen utökas med pudu. 19 pilgrimsfalkar lämnade Nordens Ark för ett liv i det vilda! Två forskarskolor genomförs med inriktning på reproduktionsbiologi. Samarbete med universitet och högskolor Claes Andrén År 2003 genomfördes den första forskarskolan på Nordens Ark som ett resultat av samarbetet med olika universitet och högskolor där Göteborgs Universitet (GU) och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) var viktiga partners. På detta sätt kunde redan befintliga bevarande- och utbildningsinsatser på Nordens Ark stärkas och verksamheten få en professionell och vetenskaplig inriktning. Genom en egen professur och regelbundet återkommande forskarskolor och andra utbildningsinsatser fick Nordens Ark därigenom status som fältstation knuten till GU. En analys genomfördes av GU och SLU i Skara tillsammans med Nordens Ark för att se om det fanns en potential för nya universitetsutbildningar där ett traditionellt akademiskt arbetssätt kunde kombineras med erfarenhetsbaserad och praktisk kunskap från djurparksvärlden. Forskarskolan ger många tillfällen till informella samtal utanför programmet. foto stefan nilsson Femårigt kontrakt tecknat med Göteborgs universitet om samarbete gällande studenter på den nystartade Rangerutbildningen. Svensk djurparksförening håller sitt årsmöte på Nordens Ark. Invigning av en byggnad med föreläsningssal, veterinärklinik, foderkök och personalutrymmen. 2005 En ny stambok över järv publiceras. Två järvar som infångats i renbetesland fördes till Nordens Ark för att ingå i EEP-programmet. Pilgrimsfalk nummer 71 i ordningen av födda på Nordens Ark fördes åter till naturen i Dalarna. Forskarskola om lantraser. Breddat kursutbud En viktig aspekt var att bredda kursinnehållet så att studenterna också fick med sig den kompetens som krävs för att vara attraktiv på en bred arbetsmarknad. Detta resulterade i en ny utbildning på GU, Rangerprogrammet, och en fördjupad djurvårdsutbildning på SLU Skara med fokus på etologi och djurskydd. Båda dessa utbildningar var bland de allra mest sökta i landet när de lanserades. Rangerprogrammet Rangerprogrammet har en solid grund i bevarandebiologin men har kompletterats med praktisk hantering av djurparksdjur, uppfödnings- och utplanteringsmetodik, kunskap i administration, personal och ekonomi, samt skicklighet i att leda och informera grupper. På detta sätt utbildas biologer till ansvarsfulla befattningar på naturvårdsmyndigheter, i nationalparker eller inom utbildningsväsendet. Den eftergymnasiala påbyggnadskursen inom djurvälfärd, etologi och smittskydd vid SLU Skara har liknande ambitioner: att bredda den traditionella universitetsutbildningen så att studenterna är väl förberedda och har rätt kompetens för arbetslivet. I båda dessa kurser är delar av Marie Berglund, Miljöchef för Botniabanan inspekterar en trumma där kablar längs järnvägen sammanfogas. Dessa trummor kan bli fällor för många smådjur. Genom experiment utvecklade Nordens Arks personal en enkel teknik som gjorde det möjligt för grodor, ormar och andra smådjur att själva ta sig ur dessa fällor. foto claes andrén utbildningen förlagd till Nordens Ark. I samarbetet med främst GU och SLU ingår att praktik och examensarbeten kan förläggas till Nordens Ark som erbjuder praktisk handledning för studenterna. 14

Forskarutbildning Även doktorander förlägger en del av sina studier till Nordens Ark. På detta sätt kan man tillsammans med universiteten utveckla ny kunskap i frågor som berör djurs beteende och välfärd, uppfödning, utsättning och andra delar av bevarandebiologin. Nordens Ark är också med sin kompetens en resurs för olika myndigheter när det gäller att anpassa infrastrukturprojekt så att hotade arter inte kommer till skada. Genom en räddningsaktion för sandödla vid utbyggnaden av E6:an utanför Strömstad, kunde en population flyttas till ett nytt område. Jimmy Helgesson från Nordens Ark plockar tillsammans med en djurvårdspraktikant upp nyanlända större ekbockar från Polen. Ekbockarna ingår i ett bevarandeprojekt för arten med stöd av Länsstyrelsen i Kalmar. foto claes andrén Nordens Arks utbildningar 2013 Förskola Djur och Skur Grundskola Gymnasium Högskola Forskarutbildningar CONGRATULATIONS! The World Association of Zoos and Aquariums (WAZA) has a clearly articulated aspirational vision for all zoological institutions: the ultimate reason for our existence is to allow for the full conservation potential of world zoos and aquariums to be realized. No zoo or aquarium better exemplifies the progress toward this vision than Nordens Ark, now celebrating a quarter century of successful conservation breeding, research and education action. From its start in 1989, Nordens Ark has focused on an integrated conservation strategy linking the breeding programs and educational activities on its beautiful property with efforts to restore wild populations of many species. The institution s priorities are well represented by the careful selection of species and programmes it engages in. Every animal living at the Ark, all of the classes and other experiences it offers to the public, and all of its many strategic partnerships with other conservation, scientific and educational organizations combine serve to strengthen the Ark s core purpose of saving animals on the brink of extinction. The work of Nordens Ark is deeply respected and admired by zoological and conservation professionals across the globe. The leadership of CEO Lena M. Linden in the international community today as a Member of WAZA Council but in many other past and current roles as well has enhanced the impeccable reputation of Nordens Ark, which is consistently cited as exemplifying the very best practices in the global zoo-based conservation movement. As the current President of WAZA, I salute Lena, her team and the generous and enlightened community that supports the vital work of Nordens Ark. The past twenty-five years of remarkable achievements has been very impressive, and has set the stage for even greater conservation successes in the future. LEE C. EHMKE Director, CEO. Minnesota Zoological Garden President, World Association of Zoos and Aquariums 15

2006 Fjällgås Leif Blomqvist Amurtigerhägnet öppnas och en tigerhane anländer från England. Samarbetet med Sveriges Lantbruksuniversitet runt utbildningen kandidatprogrammet för etologi och djurskydd som initierats av Nordens Ark, ökar i omfattning. Ny avelshane hos snöleopard från Krakow och en ny manvargstik ankom från Plock Zoo i Polen. En professur i bevarandebiologi inrättades vid Göteborgs universitet med placering vid Nordens Ark. Projekt: Stoppa minskningen! Det svenska Fjällgåsprojektet startades på initiativ av Svenska Jägarförbundet, Världsnaturfonden och Naturvårdsverket under 1970-talet. Projektets avsikt var att stoppa den kraftiga minskningen av fjällgås med hjälp av uppfödning och utsättning av gässlingar som kläckts i hägn. Mellan åren 1981 och 1999 satte man ut 348 fjällgäss, som kläckts på Öster-Malma och Nordens Ark, i den svenska lappmarken. För att minska på jakttrycket i övervintringsområdena i Ukraina, Kazakhstan och Iran använde man sig av vitkindade gäss som fosterföräldrar till de kläckta fjällgässen. De utplanterade fjällgässen flyttade därför med sina fosterföräldrar till den vitkindade gåsens övervintringslokaler i Nederländerna där inget jakttryck föreligger. Utsättningarna bar frukt och i slutet av 1980-talet räknade man med att den svenska fjällgåspopulationen omfattade drygt hundra fåglar. Den svenska fjällgåspopulationen var samtidigt också den enda vilda populationen som ökade i antal. Renrasig uppfödning Utsättningarna upphörde vid sekelskiftet. Man kom då underfund med att en del av de fjällgäss man använt i aveln, innehöll inslag av bläsgåsgener i sin genuppsättning och var därför inte renrasiga. Samtliga fjällgäss som hölls i aveln undersöktes och fåglar som bar på inslag av bläsgåsgener i sin genuppsättning, togs ur aveln. Tack vare de goda erfarenheter man fått av stödutsättningarna, bestämde man ändå att fortsätta, men nu med nya, renrasiga avelsfåglar från den ryska tundran. Eftersom man var mån om att inte beskatta den ryska populationen alltför mycket, tilläts fångst av endast två gässlingar per vild fjällgåskull. Från fångslokalerna på den ryska tundran, flögs fjällgässen till Moskvas Zoo där de genomgick karantän och veterinärundersökning. Efter uppehållet i Moskva flögs sedan fåglarna vidare till den nybyggda avelsanläggningen på Nordens Ark. Claes Andrén Nordens Arks första professor. foto hans berggren 2007 I december anlände en vildfödd amurtigerhona från Ryssland. De internationella zoo-organisationerna ISIS och CBSG förlade sina mittårsmöten till Nordens Ark. Internationellt baserad PHVA work-shop för grönfläckig padda genomfördes på Nordens Ark. Internationell forskarskola om amfibier. Fjällgåsen är den mest hotade fågelarten i Norden. Orsakerna till dess tillbakagång är många, men mycket tyder på att jakt i övervintringsområdena och längs flyttningsstråken utgör de största orsakerna. Utdikning och förstörelse av våtmarker längs flyttningsvägarna har haft negativ inverkan på artens populationsutveckling. foto tom svensson Population and Habitat Viability Analysis 2007 en sammanställning av all relevant information som behövs för att framgångsrikt bevara den grönfläckiga paddan. 16

Fjällgässen som kläckts på Nordens Ark transporteras till utsättningslokalerna i trakterna av Arjeplog med helikopter. Djurvårdare Linda Svensson från Nordens Ark hjälper till att lasta ut fjällgässen ur helikoptern. foto john söderlindh Till 20-årsjubileet invigdes en ny avelsanläggning för fjällgäss som finansierats av Naturvårdsverket. Anläggningen omfattar uppvärmda inomhusutrymmen med bassänger, utomhushägn, förrådsutrymmen och ett foderkök. foto leif blomqvist Nordens Arks avelsanläggning De första ryska fjällgässen anlände 2006. Importen åtföljdes av flera nya importer fram till år 2013, då de sista fjällgässen anlände till Nordens Ark. För att försäkra sig om en tillräckligt bred genetisk bas i avelsbesättningen har man importerat nästan 60 fjällgäss till Nordens Ark. 2008 kläcktes den första fjällgåskullen på Nordens Ark under de nya avelsfåglarna. Antalet kläckta kullar har ökat från år till år. En del av gässlingarna har sparats för den fortsatta aveln medan flertalet satts ut i Arjeplog-fjällen och i Porsangerfjorden i Norge. För att undvika att ett sjukdomsutbrott skulle kunna slå ut den befintliga avelsbesättningen på Nordens Ark, har man också flyttat över en del av avelsfåglarna till Jägarförbundets anläggning på Öster-Malma. Stödutsättningarna fortsätter De första stödutsättningarna företogs 2010 och antalet utsatta gäss har sedan dess ökat i takt med att allt flera gässlingar kläckts på Nordens Ark. Vid utsättningarna har man undvikit att använda sig av vitkindade gäss som fosterföräldrar och i stället satt ut ett-åringar tillsammans med årsungar i hopp om att de skall präglas på de vilda fjällgässen som ännu finns kvar i området och tillsammans med dem övervintra i Nederländerna. Fjällgås 2008 2013 Antal kläckta Antal utsatta -08-09 -10-11 -12-13 50 40 30 20 10 0 17

2008 Våtmarken Claes Andrén Grodans år. Invigning av Våtmarken med ett stort antal nya arter. Framför allt utökades djurkollektionen med tropiska arter, nämligen de amfibier som tillkom. H.K.H. Kronprinsessan Victoria invigde och släppte ut två malar i dammen och avtäckte en stengroda. Rekordstort nytt antal arter. 2009 20-årsjubileum! Internationell work shop Back to Nature med Kronprinsessan och Jane Goodall samt ett tjugotal deltagare varav hälften kom från övriga Europa. Invigning av etapp II, ett hägn med damm och inomhusutrymmen, på amurtigerhägnet. Ny skulptur vid infarten markerar en ny era i Nordens Arks korta historia! Nordens Ark byter logotype. År 2008 uppmärksammade Nordens Ark Grodans År genom att engagera sig i AArk den globala kampanjen som initierats av CBSG (Conservation Breeding Specialist Group) och WAZA (World Association of Zoos and Aquariums). Orsaken var att flera hundra av världens främsta amfibieexperter några år tidigare gjort en gemensam bedömning av tillståndet i världen för grodor, paddor, salamandrar och maskgroddjur. Resultatet var nedslående: en tredjedel av världens amfibier bedömdes ligga i riskzonen för att dö ut, och för ytterligare en tredjedel av arterna saknades kunskap om deras status. En rimlig gissning var att ungefär hälften av jordens amfibiearter höll på att gå förlorade. Ny visningsanläggning med fokus på groddjur Nordens Ark har manifesterat sitt engagemang för amfibier genom en rad insatser. Under Grodans År 2008 invigdes en ny visningsanläggning med ett hus i två plan där grodor, paddor och salamandrar visas upp i naturtroget inredda terrarier, såväl inhemska som exotiska arter. Satsningen har inkluderat utomhusvoljärer för svenska arter i nära anslutning till byggnaden. Ambitionen är att berätta om hotade arter och de insatser som görs för att bevara dem. Särskilt givande är det att berätta om projekt där Nordens Ark har en aktiv roll genom uppfödning och utsättning i naturen. Ibland består vår insats i att restaurera och återskapa goda livsmiljöer för de hotade arterna. I några fall har det varit mer forskningsinriktade arbeten i andra länder. Framgångsrika aktioner på hemmaplan Nordens Ark har aktivt medverkat till att förbättra naturvårdsstatusen för inhemska amfibier genom omfattande uppfödning och utsättning av främst grönfläckig padda men också klockgroda och restaurering av stinkpaddans livsmiljöer på västkusten. Flera av de tidigare mest hotade arterna har idag en tydligt bättre situation, och några arter har till och med tagits bort från rödlistan. Framgången i Sverige med att förbättra amfibiernas situation är unik i världen, och det handlar om ett stort engagemang och gemensamt arbete mellan enskilda entusiaster och experter, organisationer och myndigheter där Nordens Ark ofta haft en framträdande roll. Deltagare i workshopen Back to Nature Främre raden från vänster: Sven Eckerstein, Lena M Lindén, H.K.H. Kronprinsessan Victoria, Jane Godall, Chris West och Göran Bengtsson. foto stefan nilsson Lena M Lindén erhåller Ulysses S. Seal priset för innovation i naturskyddsfrågor 2009. 18

CONGRATULATIONS! I visit many zoos as I travel around the world. And there is no question but that Nordens Ark is one of the very very best. If I were an animal in captivity this is definitely one of the few I would choose. Congratulations to everyone who helps to make this such a special place. JANE GOODALL PhD, DBE. Founder the Jane Goodall Institute & UN Messenger of Peace. www.janegoodall.org 1. 2. Räddningsaktioner för exotiska amfibier Nordens Ark har också engagerat sig internationellt, dels genom att ta på sig uppdrag i den globala styrningen av bevarandearbetet, till exempel i Amphibian Survival Alliance (ASA) och Conservation Breeding Specialist Group (CBSG). Engagemanget har också innefattat forskningsarbete över hotade endemiska arter i Turkiet, såsom Holtz groda. Det senaste bevarandeprojektet för amfibier är fältundersökningar och ekonomiskt stöd för att restaurera viktiga livsmiljöer för några av de mest hotade grodorna i Mellanamerika, såsom lemurlövgrodan. Tillsammans med främst Manchester Museum i England ingår Nordens Ark i ett forsknings- och bevarandeprojekt för hotade amfibier i Panama och Costa Rica. I Våtmarken kan man också se storkar, tranor och gäss. Bildens glasögontranor fick sina första ungar 2013. (1) foto tom svensson Klockgrodan ropar på våren för att locka till sig en partner. (2) Lövgroda. (3) foto claes andrén 19

2010 Den gåtfulla snöleoparden Emma Nygren, Örjan Johansson & Leif Blomqvist Nordens Ark blir medlem i IUCN. Omställningen av 300 hektar av markerna på Åby säteri från produktionsskog till betesmark med hög biologisk mångfald. Stiftelsen får 90-konto och blir medlemmar i Postkodföreningen. Utsättning av fjällgås återupptas. Nordens Arks forskare utför banbrytande forskning på snöleoparder i Gobiöknen. Stiftelsen Nordens Ark har under många år engagerat sig i bevarandet av snöleoparden. Under 2010 fördjupades engagemanget då Nordens Ark gick in för att stödja studier av vilda snöleoparder i Mongoliet genom att delfinansera doktoranden Örjan Johansson som är knuten till SLU på Grimsö. Snöleoparderna på Nordens Ark Parkens allra första snöleopardpar anlände 1989 och under årens lopp har det fötts 26 snöleopardungar i parken. Ungarna som ingår i det europeiska avelsprogrammet EEP, har placerats ut på olika djurparker i världen. Nordens Ark ansvarar för artens internationella stambok och koordinerar samtidigt den europeiska avelsverksamheten. Samtliga snöleoparder som hållits i hägn sedan slutet av 1800-talet finns därför i en databas på Nordens Ark. Snöleopardens okända ekologi Man har länge saknat kunskap om snöleopardens ekologi och tillförlitliga uppskattningar om populationernas storlek. Forskningen kring arten påbörjades på 1980-talet men datainsamlandet har gått långsamt eftersom det visade sig vara svårt att samla in data om snöleoparder. I början av 2000-talet visste man fortfarande inte mycket om artens biologi. Med detta som utgångspunkt startades sommaren 2008 en studie i Gobiöknen i Mongoliet av organisationerna Snow Leopard Trust och Panthera. Avsikten med studien är att den skall pågå i tio till femton år för att samla in information som skall hjälpa oss att förstå snöleoparden och utforma bevarandeprogram för att säkra artens framtid. Vilda snöleoparder i Mongoliet Studien är nu inne på sitt sjätte år och har bidragit med värdefull information om snöleopardens biologi. Totalt har 19 individer fångats in och försatts med radiosändare, som längst har man följt en hane i fem år. Halsbanden har genererat drygt 27 000 GPS-positioner. Man har funnit över 250 bytesdjur som snöleoparderna slagit och med hjälp av dem kan man lära sig hur ofta hanar, ensamma honor eller honor med ungar slår sina byten, vilka byten de väljer och hur ofta de tar tamboskap. Varje sommar har ett 40-tal kamerafällor placerats ut för att testa om man kan inventera antalet individer med hjälp av kameror. Fem sändarförsedda honor har fött ungar och för första gången lyckades man nu också märka ungarna. Med hjälp av kamerafällor kan man följa ungarna och uppskatta hur många som överlever till vuxen ålder. Projektet har också samlat in prover från gnagare och getter för att studera vilka sjukdomar som finns i området och om dessa kan utgöra ett hot mot vilda snöleoparder. 20 Lekande snöleoparder på Nordens Ark vintern 2013. foto tom svensson