SOV 2015:10 - Gränser i havet

LANTMÄT E RI E T REMISSYTTRANDE Regeringskansliet Utrikesdepartementet 103 33 STOCKHOLM 2015-08-13 Dnr 102-2015/1745 SOV 2015:10 - Gränser i havet Sammanfattning Utredningen tar i sitt betänkande upp frågor avseende territorialgräns och riksgräns. Inom ramen för detta belyser utredningen bl.a. ett antal frågor som rör regleringen av det tekniska stödet avseende riksgränsen mot Finland och Norge. Lantmäteriets instruktion omfattar idag enbart riksgränsen mot Finland. Lantmäteriet ställer sig positivt till utredningens tankegångar om en utökning av instruktionen att även omfatta riksgränsen mot Norge, men vill i detta sammanhang nämna att en sådan utökning av instruktionen kräver att finansiering finns på plats. En utökning av instruktionen skulle krnma utgöra en del i att stärka det tekniska stödet från myndigheterna till Regeringskansliet (UD) vilket efterfrågas som önskvärt i betänkandet. Vidare ställer sig Lantmäteriet positivt till att visualisera gräns mellan enskilt och allmänt vattenområde inom ramen för det ansvar som ligger hos Lantmäteriet avseende Sveriges fastighetsindelning. Lantmäteriet är även positivt till en databas avseende dispositionsrätter på allmänt vatten i nära anslutning till fastighetsregistret. Detta kan även ses som ett av de första stegen mot ett marint kataster i Sverige. Lantmäteriet, 801 82 Gävle BESÖKSADRESS Lantmäterigatan 2C, TELEFON 0771-63 63 63 E-POST lantmateriet@lm.se, INTERNET www.lantmateriet.se

Geodetiska aspekter Lantmäteriet vill i detta sammanhang belysa ett antal frågor vad beträffar de delar i utredningen som berör geodetiska aspekter. Val av geodetiska referenssystem (Kap 2.2) Utredningen har valt att redovisa planläget, för baspunkter etc., i SWEREF 99 och vattennivåer i RH 2000. Valet av referenssystem är helt i linje med Lantmäteriets ambition 1 att dessa referenssystem skall användas för all lägesangivelse i landet. Transformation av äldre koordinatangivelser (Kap. 4.6, 5.5, 6.3.1, 6.4.1 och 6.4.2) Utredningen redovisar på ett flertal ställen i betänkandet att transformation av koordinatangivelser har genomförts. Dock framgår ej hur dessa transformationer gjorts. I betänkandet anges också skattningar av osäkerheten i dessa transformationer och att de varierar mellan några centimeter till uppåt 10 meter. Vad dessa skillnader i osäkerhet beror av framgår inte - är det osäkerheten i utgångskoordinaterna, osäkerheten i parametervärdena eller är själva sambandet osäkert? Det framgår inte heller om använda transformationssamband är framtagna speciellt för utredningen eller om redan publicerade samband använts. För möjligheten att transformera egna data borde använda transforma tionssamband med tillhörande parametervärden redovisas. Utredningen påpekar själv (s. 316) att"... ntt en liknande jämförelse som den som utredningen har gjort i avsnitt 6.3.1 mellan koordinater i svensk lagstiftning och motsvarande koordinater i gällande internationella överenskommelser kommer att bli svårare att göra när koordinaterna i lagstiftningen är uttryckta i SWEREF 99 i stället för i samma referenssystem som i berörd överenskommelse." Denna svårighet blir förstås mindre om använda transformationssamband och parametervärden redovisas. Lantmäteriet understryker betydelsen av att man i framtida arbeten redovisar transformationssamband och parametervärden. Referensnivåer i sjöar med allmänt vatten (Kap 7) De nivåer som föreslås ersätta de gamla vattenstånden bör enligt utredningen endast anses vara approximativa. Utredningen anför i betankandet "Att det inom ramen för utredningen varit svårt att ta fram en exakt trans/armering av uppgifterna samt att olika aktörer använder olika nivåvärden pekar på nödvändigheten att på nytt bestämma höjderna för aktuella slusströsklar, referensfixar och vattennivåer." och att det kan vara "lämpligt att på nytt bestämma höjder på såväl slusströsklar som andra utgångspunkter för höjdbestämningarna." eftersom "Sverige i dag har både ett mer eller mindre yttäckande höjdnät och en nationell höjdmodell, där höjdernn är uttryckta i samma höjdsystem", RH 2000. 1 Förordning (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet 3 p.4; Lantmäteriet ska verka för en nationell enhetlig geodetisk infrastruktur 2(5)

Lantmäteriet delar helt utredningens analys och slutsats. Sammanhållen lagstiftning om Sveriges sj öterritorium och maritima zoner (Kap 3.2.4) Utredningen tar i betänkandet upp att det tekniska stödet till Regeringskansliet från myndigheterna behöver stärkas för att upprätthålla en rättssäker hantering (s. 107-108). Lantmäteriet instämmer i utredningens bedömning att det tekniska stödet bör stärkas. Vidare diskuteras om ansvaret skulle kunna samlas hos en enda myndighet för alla tekniska aspekter på Sveriges gränser på land och i havet samt för avgränsningslinjerna för de maritima zonerna. Utredningen har dock valt att inte föreslå någon ändring i den rollfördelning som finns idag. Lantmäteriet ansvarar idag för redovisning, tillsyn och skötsel av Sveriges riksgräns på land mot Finland. 2 För riksgränsen mot Norge är däremot ansvaret inte reglerat. Upprättade tekniska beskrivningar över riksgränsen mellan Sverige och Norge, vilka utgör officiella gränsdokmnent, förvaras hos Utrikesdepartementet och Lantmäteriet.3 En översyn av riksgränsen mot Norge ska genomföras vart 25:e år enligt en överenskommelse mellan staterna. På uppdrag av Utrikesdepartementet gjorde Lantmäteriet under 2008 en bedömning av arbetets omfattning och en plan för genomförande. Lantmäteriet äskade då även medel för gränsöversyn avseende del av riksgränsen mot Norge, från Valsjöbyn i Jämtland och norrut, år 2008. Något beslut om översyn, inklusive finansiering för denna, kom dock inte till stånd vid detta tillfälle och har ännu inte fattats. Arbetet med den del av gränsen som Norge ansvarar för (söder om Valsjöbyn) är snart färdigställd. Lantmäteriet menar, i linje med utredningens tankegångar, därför att myndighetens instruktion 4 bör utökas till att ansvara för redovisning och skötsel av Sveriges riksgräns på land mot Finland och Norge. En sådan utökning kräver dock även att finansieringsfrågan hanteras och då exempelvis i form av ett utökat ramanslag. En jämförelse kan här göras med Norge som har en årlig budget för gränsunderhåll. Riksgränsen mellan Sverige och Finland följer bl.a. älvarna Könkämä, Muonio och Torne älv, d.v.s. gränsen går i vattendrag. Lantmäteriet vill i detta sammanhang därför lyfta frågan om en eventuell omformulering av 5 p. 8 i myndighetens instruktion så att denna avser ansvar för riksgräns oavsett om denna är på land (inklusive i vattendrag) eller till havs. En sådan förändring i Lantmäteriets instruktion förutsätter en avstämning och harmonisering av ansvaret kring gränser med Sjöfartsverket. Av Sjöfartsverkets instruktions framgår att verket ska redovisa och ' Förordning (2009:946) med instruktion för Lanh11äteriet 5 p.8; Lanh11äteriet ska ansvara för redovisning, tillsyn och skötsel av Sveriges riksgräns pil land mot Finland 3 Förordning (1 989:809) om riksgränsen mellan Sverige och Norge 4 Förordnu1g (2009:946) med i.nsh uktion för Lantmäteriet 5 p.8 s Förordning (2007:1161) med insh uktion för Sjöfartsverket 2 p.8 3(5)

dokwnentera Sveriges gränser till havs samt svara för skötsel och tillsyn av dessa gränsers utmärkning. Allmänt vattenområde (Kap 7) Otydligheter i lagen om gräns mot allmänt vattenområde (Kap 7.3.1) I betänkandet beskrivs de svårigheter som kan uppkomma beroende av otydligheter i lag om gräns mot allmänt vattenområde. Lantmäteriet har under utredningens gång skissat på ett Lmderlag för hur en process skulle kunna utformas för att åstadkomma en illustrativ redovisning på karta. En förutsättning för detta är användning av den nationella strandlinje som tagits fram av Lantmäteriet och Sjöfartsverket gemensamt. För de stora insjöarna förutsätts att den strandlinje som redovisas på fastighetskartan kan användas. Vidare att Sjöfartsverket kan tillhandahålla 3 metersdjupkurvan. Uppdrag till Lantmäteriet att redovisa gränsen mellan enskilt och allmänt vatten på karta (Kap 10.4) Utredningen för i betänkandet fram att Lantmäteriet tillsammans med Sjöfartsverket bör få i uppdrag att på kartlmderlag åskådliggöra den ungefärliga gränsen mellan allmänt vattenområde och enskilt vatten. Kostnaden för att göra detta enligt utredningens förslag uppgår till ca 1,5 miljoner kronor. Utredningen föreslår att "Uppgiften att redovisa gränsen bör ingå i Lantmäteriets ansvar för Sveriges fastighetsindelning samt finansieras in.om ramen för fastighetsbildnin.gsverksam.heten. Driftskostnader för förvaltning och tillhandahållande av kartredovisningen bör in.gå i den använ.da1fin.an.siering som gäller för Lantmäteriet i övrigt." (s.447). Lantmäteriet tillstyrker att en redovisning görs av gränsen mellan enskilt och allmänt vattenområde inom ramen för det ansvar som ligger hos Lantmäteriet avseende Sveriges fastighetsindelning. Lantmäteriet ser det som positivt att upprätta denna gränsbestämning mot allmänt vatten. Den kostnadsuppskattning som tagits fram under utredningens gång kan dock behöva stämmas av ytterligare inför ett genomförande av aktiviteten. I detta sammanhang kan även nämnas det arbete som bedrivs inom Lantmäteriet avseende s.k. öppna data, vilket skulle kunna ställa krav på en annan form av finansiering om data mellan enskilt och allmänt vatten i framtiden skulle betraktas som öppna data. Äganderätt till allmänt vatten (Kap 8) Sammanställning över upplåtna dispositionsrätter (Kap 8.3.4) Utredningen föreslår att Lantmäteriet tillsammans med Sjöfartsverket och Kammarkollegiet bör få i uppdrag att bygga upp en databas med beslut om rätten att använda allmänt vatten. Uppbyggnaden föreslås ske genom anslag och i nära anslutning till fastighetsregistret (s.431-432). 4(5)

Lantmäteriet ställer sig positivt till en redovisning av dispositionsrätter enligt utredningens förslag. En ökning kan ses i framtiden av antal dispositionsrätter samt därmed behov av att hålla dessa i en databas såsom föreslås av utredningen. Lantmäteriet instämmer med utredningen i att ''förslaget innebär ökad rättssäkerhet då beslut blir mer överblickbara och kontroll och styrning av verksamheter på allmänt vattenområde underlättas. Detta underlättar för många verksamheter, bland annat den statliga havsplaneringen" (s.453-454). Själva uppbyggnaden av en sådan databas kan ske enligt ett antal olika lösningsalternativ vilka också framförs i utredningen (s.453-454): ett alternativ där redovisningen görs i nära anslutning till Jastighetsregistret och där den nuvarande infrastrukturen nyttjas både vad gäller registrering, lagring och tillhandnhållande samt IT-infrastruktur ett alternativ där ett nytt fristående register i anslutning till fastighetsregistret utvecklas Kosh1aden för uppbyggnaden har av utredningen uppskattats till mellan 2,5 och 5 miljoner kronor beroende på val av alternativ. Lantmäteriet vill här framföra behovet av att ytterligare utreda de två alternativen tillsammans med Kammarkollegiet och Sjöfartsverket inför ett beslut om en uppbyggnad av databasen. Att upprätta denna databas i nära ansluming till fastighetsregistret kan även ses som ett av stegen mot ett marint kataster i Sverige; ett område som just nu är aktuellt inom Europasamarbetet. Lantmäteriets beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Bengt Kjellson. Föredragande i ärendet har varit Magdalena Andersson. I den slutliga handläggningen har även deltagit Ingela Boije af Gennäs, Malgorzata Drewniak, Lars Engberg, Jan Sjöhed och Eva Östlund. Bengt Kjellson Magdalena Andersson 5(5)