@frksarapersson undervisar genom Det osynliga barnet av Tove Jansson Tove Janssons novell Det osynliga barnet läser eleverna själva. Det betyder inte att de lämnas ensamma i läsningen. Förbereda läsningen Vi börjar gemensamt med att titta på framsidan och samtala om vilka associationer titeln och bilden väcker. Nästa lektion går jag igenom vilka personer som är med i novellen och hur de hör ihop med varandra. Eleverna får i uppgift att rita och skriva hur de olika personerna hör ihop och relaterar till varandra. Jag visar också bilder på de två orden bjällra och veranda, som är centrala i novellen. Ibland kan det även vara på sin plats att visa eleverna vad som inte är centralt i texten, för att de inte ska fastna där utan kunna gå vidare. Så gör jag med de för handlingen helt oviktiga svampnamnen. Sex olika svampar benämns i början av texten och de går vi igenom, så att eleverna när de kommer dit i läsningen bara ska tänka svamp och kunna läsa vidare. Redo för läsning Sedan läser jag första sidan högt och eleverna följer med i sina böcker. Tanken är att de ska läsa vidare på egen hand och i eget tempo. Jag finns där som stöd och som bollplank när de behöver reda ut något i texten eller samtala om det de läser. Eleverna får också en uppgift att tänka på under läsningens gång; att vara extra uppmärksamma på vilka ord som de tror att någon i gruppen skulle kunna behöva stöd för att förstå. Alltså inte bara ord som de själva tycker är svåra, utan även ord som de tror att någon annan i gruppen kan behöva hjälp med. Dessa ord skriver de fortlöpande upp på expertordlistan och vi hjälps åt att formulera förklaringar. På så sätt hjälper alla varandra och bidrar i stöttningen. Eleverna får genom detta fördjupad förståelse för ord och uttryck och ingen behöver vara den som frågar mest eller som tycker sig förstå minst. 1
Efter läsningen Efter hand som eleverna läser klart, skriver de en sammanfattning av handlingen med hjälp av en checklista. Checklista Novell Inledning Problem Någon viktig händelse Lösning av problemet Avslutning När alla har läst klart, samtalar vi om varför flickan Ninni är osynlig och varför hon blir synlig igen. Nästa lektion diskuterar vi textkopplingar och vilket budskap vi kan skönja i texten. Vad ville Tove Jansson säga med den här novellen? Budskapet är att om du ser ett problem lösningen är skratta med din kompis eller med din familj. Allt har en lösning utom döden. Att det känns som om man är osynlig om alla dissar dig till exempel i skolan. Då känns det som man inte ens har någon existens. 2
@frksarapersson undervisar genom Allrakäraste syster av Astrid Lindgren En period hade jag en ganska stor och åldersblandad grupp med elever i årskurserna F 5, varav flera var nyanlända, medan andra kommit en bra bit på väg i sin andraspråksutveckling. Då valde jag att vi skulle jobba med Astrid Lindgrens bok Allrakäraste syster. Den innehåller både ett väldigt rikt, konstnärligt bildmaterial av Hans Arnold och en handling med djup och budskap. Boken passar att arbeta tillsammans med i en blandad elevgrupp. Att läsa den i ett långsamt tempo, ger de senast anlända eleverna många tillfällen att utveckla ordförrådet, både på bas och på utbyggnadsnivå, samtidigt som elevernas egna tankar och funderingar får stort utrymme i reflekterande samtal och dramaövningar. I skrivandet får de yngre eleverna uppmärksamma, och de äldre bli helt säkra på, hur dialog skrivs i berättelser. Läraren kan också undervisa i hur man skriftligt kan återberätta en text. Förbereda läsningen Första lektionen samlas vi alla framför den interaktiva tavlan och gör en noggrann bildpromenad i omslagsbilden. Det innebär alltså att vi först berättar vad vi ser. Man kan med fördel gå flera varv runt i gruppen. Eleverna kan berätta vad de ser på svenska eller på modersmålet. Eleverna kan också låna tankar och idéer från varandra och säga samma sak som någon annan tidigare har sagt. Det viktigaste är att var och en tar orden i sin mun och säger det själv. Jag ser två flickor. Jag ser blomsterkransar. Jag ser ett slott. Tack vare bildpromenaden får jag tillfälle att i ett naturligt sammanhang undervisa i ordkunskap och grammatik. Ser du verkligen en flicka? Nej, två flicka. Just det, du ser två flickor. Jag ser två hundar. Ja, du ser två hundar. Den sortens hund kallas pudel. Sedan går vi vidare med att berätta vad vi tror eller tänker utifrån omslagsbilden. Det är alltid lika intressant att höra och delge tankar om vad olika personer tror. Här finns inget rätt eller fel. Eleverna få höra att tankar och gissningar kan vara olika, och att det är okej. 3
Jag tror att de ska rida ut på äventyr. Jag tror att de är prinsessor. Jag tror att hundarna skyddar hästarna, så att ingen jägare ska skjuta dem. Eleverna får också träna på att förklara och motivera sina åsikter genom mina frågor. Du tror att flickorna är systrar. Så intressant! Berätta mer hur du tänker. I bildpromenaden kan jag också, genom att säga vad jag tänker, leda in elevernas tankar på sådant som är centralt i texten. Jag tror att den ena flickan känner sig väldigt ensam. Slutligen försöker man tillsammans dra slutsatser om genre och fundera över vad texten kommer att handla om, utifrån bilden och tankarna som delats i gruppen. Högläsning Jag högläser och visar bokens illustrationer på den interaktiva tavlan. Samtidigt skapar vi tillsammans en expertordlista på ett stort blädderblock bredvid tavlan. Den inledande texten väcker många frågor. Varför Ylva-Li springer till trädgården och gömmer sig när hon födas? Hur kan hon springa? Hon är en bebis. Varför tycker mamman och pappan inte om sin flickan Barbro? Nästa lektion startar vi tillsammans med att återberätta vad som har hänt tidigare och fånga in det viktigaste. Tillsammans läser vi vidare ända tills vi kommer till en bild där det syns att de två flickorna samtalar med en kvinna. Här stannar vi upp och funderar tillsammans på vad de tre personerna säger till varandra. Gemensamt skrivande Vi ska gemensamt skriva en dialog utifrån bilden vi stannat till vid. Jag öppnar ett skrivprogram med talsyntes på den interaktiva tavlan. Eleverna ger förslag på vad jag ska skriva. Att som lärare vara sekreterare och skriva utifrån elevernas förslag, medan de ser och hör texten växa fram, är mycket givande. Läraren modellerar hur man ändrar fram och tillbaka i en text många gånger för att bli nöjd. Under skrivandet uppmärksammar jag särskilt stor bokstav i början av mening, kolon, talstreck, sägesord och punkt. 4
När man har vant eleverna vid att allas röster ska höras i klassrummet och att alla åsikter är viktiga, så kräver gemensamt skrivande på det här sättet en hel del förhandling innan alla är nöjda. Denna muntliga förhandling tränar eleverna i att inte bara uttrycka sina åsikter, utan även motivera dem och att lyssna på andras motiveringar. När vi till slut är nöjda med dialogen läser jag den först högt och sedan körläser vi den högt flera gånger. Körläsning av en bekant text är utmärkt uttalsträning. Nästa bild i berättelsen delar jag ut till eleverna. På bilden syns de två flickorna som står vända mot varandra på en bro i skogen. Uppgiften är att parvis hitta på vad Barbro och Ylva-Li pratade om på bron och skriva en dialog. På tavlan står den gemensamma dialogen kvar som stöd. Allra sist på lektionen får ett par i taget ställa sig upp och läsa sin dialog för oss andra. Jag är so glad att få träfa dig sa Barbro. Å jag har också skanat dig ska vi gå och leka. Sa YlvaLi. Nästa lektion läser jag vidare i boken och stannar återigen vid en bild, denna gång i slutet av berättelsen. På bilden springer Barbro hem genom den mörka trädgården och utifrån bilden får eleverna i uppgift att enskilt skriva om vad Barbro och mamma säger till varandra när Barbro kommer hem så sent på kvällen. Denna dialog är skriven av samma elev som skrev dialogen ovan: Hej Barbro var har du varit? frågade mamma. Jag har lekt ute i det fina vädret, viskade Barbro. Å min allra-käraste dotter, sa mamma och lyfte upp Barbro. Barbro gäspade och sa: Go natt mamma. Mamma sa: Go natt Barbro, och la henne i sängen. Barbro sov djupt och drömde en mardröm om att alla blommor i Salikon vissnade och att Ylva-Li dog. 5
Arbetet med dialogskrivande går alltså från lärarlett, gemensamt skrivande, via parskrivande till självständigt skrivande. Genom detta arbetssätt kunde alla elever utveckla sin förmåga att skriva allt mer korrekta dialoger. Att jämföra och värdera När vi har läst ut boken ser vi ett utdrag ur filmen Allrakäraste syster och efter det gör vi tillsammans ett VENN-diagram för att jämföra bokens avsnitt med avsnittet ur filmen. Det här är en modell för att jämföra texter, eller information eller åsikter inom olika texttyper som till exempel böcker, artiklar och filmer. Detta sätt att jämföra kan eleverna ha stor nytta av även inom andra ämnen. Eleverna skriver sedan ner sina tankar om vilken version de tyckte mest om; bokens eller filmens version av det speciella avsnittet. Jag tycker mest om boken för att den var längre och mycket spännande och för man fick veta mer. Detta är ett intressant svar för mig som lärare. Skildringen av den aktuella scenen i boken upplevdes av en elev som rikare än i filmen. Jag är övertygad om att den gemensamma läsningen och alla reflexioner och samtal hjälpte den här eleven att verkligen gå in i texten. Jag tycker bäst om filmen för att det är roligare att se verkliga saker. Jag tyckte bäst om filmen för att det var musik i. Jag vill veta vad som hände efter boken slutar. Jag tror att Ylva-Li lever igen. Även detta är ett intressant svar. Eleven visar att hen har gått in i texten och gjort den till sin egen. Berättelsen är inte slut bara för att boken är det. Eleven tänker sig ett slut bortom slutet. Fördjupande uppgifter De senast anlända eleverna får sedan jobba med följande övningar. Den första består i att sortera ett antal påståenden i kategorierna falskt eller sant, enligt EPA-modellen, det vill säga först enskilt, sedan parvis och till slut alla. I denna övning tränas läsförståelse, sökläsning, muntligt förklarande och samarbete. Nästa övning går ut på att sortera fem centrala bilder från boken i kronologisk ordning. Syftet är att introducera ord som är användbara för att återberätta något, så att eleverna blir förberedda för att skriva återgivande texter. Vi går också igenom olika tidsord tillsammans. De har eleverna som stöd till sitt skrivande. Slutligen skriver eleverna återgivande texter om handlingen i Allra käraste syster. 6
Några av de yngsta eleverna, som ännu inte lärt sig att skriva, vill hitta på egna sagor efter att ha lyssnat på Allrakäraste syster. De får berätta muntligt för mig och jag skriver för hand ner det de berättar. När sagan är klar skriver var och en själv av den på lärplatta eller dator med talsyntes. Det blir bokstavs- och skrivinlärning med hjälp av bilderboken. Ett annat sätt för elever som ännu inte kan skriva på svenska är att de först ritar bilder till sin berättelse och sedan muntligt spelar in den med hjälp av lärplatta. Läraren, eller en elev som kommit längre i sin andraspråksutveckling, kan sedan skriva ner berättelsen och eleven kan få lästräna på sin egen text. 7