Den enskildes egna mål, intressen och önskemål

Den enskildes egna mål, intressen och önskemål En länsöversikt av de individuella planerna enligt LSS åren 2003-2005 Rapport 2006:2

Pappersutgåvan av rapporten kan beställas på telefon 026-17 10 00. Skriftlig beställning skickas till Länsstyrelsen, 801 70 Gävle. Rapporten går också att hämta från Länsstyrelsens hemsida, www.x.lst.se. Bilden på framsidan är Irlands bidrag till Europeiska handikappårets barntävling 2003, arrangerad av the European Commission. Teckningen är målad av Meadhbh O'Sullivan, Cork, Irland.

Den enskildes egna mål, intressen och önskemål En länsöversikt av de individuella planerna enligt LSS åren 2003-2005 Kristina Söderborg Länsstyrelsen Gävleborg April 2006

Innehåll Förord 7 Sammanfattning 8 Inledning 11 Metod 14 Urval 16 Resultat 17 1. Statistik avseende år 2003 17 1.1 Individer med insats enligt LSS 17 1.2 Individer med individuell plan enligt LSS 18 1.3 Barn och unga med individuell plan enligt LSS 20 2. Statistik avseende år 2004 21 2.1 Individer med insats enligt LSS 21 2.2 Individer med individuell plan enligt LSS 22 2.3 Barn och unga med individuell plan enligt LSS 23 2.4 Individuell plan fördelat på personkretsarna 25 2.5 Övriga upplysningar från enkäten 26 3. Statistik avseende år 2005 28 3.1 Individer med insats enligt LSS 28 3.2 Individer med individuell plan enligt LSS 29 3.3 Barn och unga med individuell plan enligt LSS 30 3.4 Individuell plan fördelat på personkretsarna 32 3.5 Övriga upplysningar från kommunenkäten, del 1 33 4. Jämförande statistik avseende åren 2003-2005 37 5. Handläggarnas inställning 43 5.1 Fjorton påståenden att ta ställning till 43 5.2 Övriga frågor 47 6. Brukarenkäten 48 6.1 Inledande frågor som besvarades av samtliga 49 6.1.1 Kännedom om individuell plan enligt LSS, fråga 1 49 6.1.2 Individuell plan eller inte, fråga 2 49 6.1.3 Första informationen om individuell plan, fråga 3 49 6.1.4 Initiativ till ytterligare information, fråga 4 50 6.1.5 Tackat nej till individuell plan, fråga 5 50

6.2 Frågor som besvarades av dem som hade IP 51 6.2.1 Hur länge barnet har haft en individuell plan, fråga 6 51 6.2.2 Hur fungerar den individuella planen just nu, fråga 7 51 6.2.3 Barnets behov i centrum, fråga 8 52 6.2.4 Regelbundna uppföljningar, fråga 9 52 6.2.5 Mer gehör för barnets behov, fråga 10 52 6.2.6 Individuell plan underlättar kontakter, fråga 11 53 6.2.7 Förbättrad samordning med individuell plan, fråga 12 53 6.2.8 Skäl till att begära individuell plan, fråga 13 54 6.3 Frågor som besvarades av dem som inte hade IP 54 6.3.1 Haft individuell plan tidigare, fråga 14 och 15 55 6.3.2 Önskan om individuell plan, fråga 16 55 6.3.3 Begäran om individuell plan, fråga 17 56 6.3.4 Upplevt stöd från LSS-handläggaren, fråga 18 56 6.4 Avslutande frågor som besvarades av samtliga 56 6.4.1 Vårdnadshavaren som samordnare, fråga 19 56 6.4.2 Delat samordningsansvar, fråga 20 58 6.4.3 Byte av LSS-handläggare, fråga 21 58 6.4.4 Samordningsfunktionen i dagsläget, fråga 22 58 6.4.5 Vilka LSS-insatser, fråga 23 59 6.4.6 LSS-handläggarens bemötande, fråga 24 59 6.4.7 Ytterligare kommentarer, fråga 25 61 7. Granskning av dokumentet individuell plan 62 7.1 Granskningsmall och bedömningskriterier 62 7.2 De granskade dokumenten 67 7.3 Granskningens genomförande 67 7.4 Resultat av granskningen 67 7.4.1 Lagbundna kriterier 68 7.4.2 Övriga kriterier 73 7.4.3 Övriga kommentarer 79 Slutsatser och fortsatt arbete 81 Litteraturlista 86

Förord Länsstyrelsen har de senaste åren genom regleringsbrev från regeringen haft i uppdrag att aktivt verka för att individuella planer används i större utsträckning än hittills. Denna rapport innehåller resultaten från både 2004 och 2005. Länsstyrelsen har genom en enkätundersökning till kommunerna kartlagt omfattningen av användningen av individuell plan. Vidare har enkäten avsett att belysa handläggarnas arbetssituation och möjligheter att arbeta på det sätt som lagstiftaren avsett. En enkätundersökning riktad till barnfamiljer med funktionshindrade barn eller unga som omfattas av LSS-lagstiftningen har också genomförts, med syfte att kartlägga de funktionshindrades perspektiv på individuell plan. Slutligen har individuella planer från länets samtliga tio kommuner begärts in och granskats. I föreliggande rapport har Länsstyrelsen sammanställt och kommenterat svaren från enkäterna i länets kommuner och även sammanfattat resultaten av granskningen. För rapportens innehåll och utformning svarar socialkonsulenterna Kristina Söderborg och Margareta Svensson. Gävle i april 2006 Christina Markstedt Socialdirektör 7

Sammanfattning Denna lägesrapport är resultatet av en omfattande kartläggning och granskning av samtliga individuella planer enligt LSS i Gävleborgs län. Länsstyrelsen har valt att belysa arbetet med individuella planer ur flera perspektiv. Socialstyrelsen, LSS-handläggarna och de enskilda har alla på olika sätt kommit till uttryck i rapporten. Länsstyrelsen har med dessa perspektiv som utgångspunkt, gjort en analys av situationen i länet. Inledningen innehåller en kort redogörelse för hur Socialstyrelsen åren 2000-2002 ledde ett intensifierat arbete med syfte att öka andelen funktionshindrade som fick en individuell plan. Socialstyrelsen kom i sitt arbete fram till att den individuella planen är ett välfungerande verktyg om det används på rätt sätt. Socialstyrelsen klargjorde också att den individuella planen består av två delar dels arbetsprocessen och dels det färdiga dokumentet. Trots Socialstyrelsens ansträngningar har dock andelen personer med funktionshinder som har en individuell plan bara ökat marginellt. Länsstyrelsens målsättning var att rapporten skall tjäna som hjälp och stöd för samtliga grupper som kommer i kontakt med individuella planer enligt LSS. Ett syfte i arbetet med rapporten var att samla in statistik om förekomsten av individuella planer i länet. Ett annat syfte var att få en uppfattning om LSS-handläggarnas inställning till arbetet med individuella planer. Ytterligare ett syfte var att göra de enskildas röster hörda. Det sista syftet var att länsstyrelsen skulle få en bild av hur kvaliteten på dokumenten var. Statistik för 2003-2005 över antalet individuella planer redovisas, uppdelat i olika gruppindelningar kommun, personkrets, ålder och kön. Antal individuella planer i varje kommun ställs också mot folkmängd och antal personer med LSS-insats. I samband med enkäterna om antal individuella planer 2004 och 2005 fick handläggarna redogöra för hur informationen gavs till de funktionshindrade. De flesta kommunerna gav både muntlig och skriftlig information och det skedde huvudsakligen på LSS-handläggarens initiativ. Vilka som deltar i mötena om individuell plan är någonting som bestäms av den enskilde. En tredjedel av handläggarna ansåg att den enskilde hade valt bort någon person som borde ha varit med. Detta kan inträffa eftersom det är den enskilde som väljer vilka som skall 8

delta i arbetet med den individuella planen. En fjärdedel av handläggarna uppgav att det hände att inbjudna personer inte kom till mötena. Detta kan leda till att den individuella planen blir uddlös som arbetsmetod, eftersom någon eller några inte deltar, trots att de behövs. Hösten 2005 fick handläggarna en enkät, vars syfte var att kartlägga deras inställning och yttre förutsättningar för arbetet med individuella planer. En del tyckte att arbetsmetoden med individuella planer var tidskrävande, men lika många tyckte inte det. De flesta upplevde inte något starkare stöd från närmaste chefen. En majoritet ansåg att politikerna i deras respektive nämnd inte är insatta i hur arbetet med individuella planer går till. Dessa båda sistnämnda förhållanden försvårar för handläggarna att kunna använda tillräcklig tid till att arbeta med individuella planer. De flesta ansåg emellertid att individuell plan är en bra arbetsmetod. Brukarenkäten skickades ut till samtliga 377 vårdnadshavare till barn med funktionshinder födda 1987 eller senare i länet 43,2% svarade, vilket får anses vara ett bra resultat. Denna grupp valdes utifrån regleringsbrevets anvisningar om att särskilt fokus skulle ges till familjer med funktionshindrade barn. Det framkom i enkätsvaren att en dryg tredjedel av dem som svarade inte hade hört talas om individuell plan. Av de respondenter som i dagsläget hade individuell plan uppgav 93,3% att de ansåg att den fungerade OK, bra eller utmärkt. Tre fjärdedelar uppgav att de upplevde att barnets behov var i centrum i planen. Mer än hälften ansåg att de hade fått mer gehör för sitt barns behov. Knappt hälften tyckte att den individuella planen hade underlättat kontakterna mellan olika instanser. Bland de personer som i dagsläget inte hade individuell plan, men ändå visste vad det var, svarade två tredjedelar att de skulle vilja ha en individuell plan för sitt barn. Tre fjärdedelar visste vart de skulle vända sig för att få en plan. Några frågor besvarades av samtliga respondenter. Där framkom att tre fjärdedelar kände sig ensamma i sin roll som samordnare för sitt barns insatser och hjälpbehov. Om man däremot valde att studera bara den grupp som hade individuell plan var det endast en fjärdedel som uppgav sig ha en liknande känsla. Sista delen av rapporten avhandlar resultaten från granskningen av samtliga individuella planer, som inhämtats från kommunerna. Länsstyrelsen utarbetade en granskningsmall med bedömningskriterier utifrån lagtexten i 10 och 14 LSS och förarbetena till dessa samt i någon mån kvalitetskravet i 6 LSS. Kriterierna indelas i två grupper lagbundna och övriga. Länsstyrelsen gör bedömningen att de flesta 9

individuella planerna har brister, som behöver åtgärdas. Den mest förekommande bristen var att planen inte följdes upp minst en gång om året. En annan vanlig brist var att planen hade en starkt verksamhetsinriktad prägel, dvs planen utgick ifrån hur den enskilde hade det med olika insatser, snarare än att utgå ifrån individens perspektiv och vad denne vill med sitt liv. En bidragande orsak till detta torde vara att många kommuner använder en färdig mall, som följer de tio punkterna i 9 LSS. Detta inbjuder till att handläggaren försöker att inordna den enskildes behov under dessa punkter. Några kommuner har tillfört en elfte punkt som handlar om fritids- och hobbyaktiviteter, vilket får anses positivt. Endast en fjärdedel av de individuella planerna innehöll uttryckliga långsiktiga (mer än ett år framåt) mål för de olika insatserna. En överblick av samtliga individuella planer visade att kvaliteten var mycket skiftande. Några individuella planer höll en god kvalitet, där den enskilde fick komma till uttryck och fick ett bemötande av sina önskemål. I de bästa planerna låg fokus hela tiden på den enskildes egna mål, intressen och önskemål. Ibland hade den enskildes egna ord tagits med i planen. Länsstyrelsen gör bedömningen att bland de viktigaste åtgärderna framöver är att kommunerna tillser att kvaliteten höjs på befintliga individuella planer, så att de är i samklang med gällande lagstiftning. Kommunerna behöver också utveckla ett fungerande kvalitetsarbete gällande de individuella planerna. Länsstyrelsen anser att den nyutkomna skriften från Socialstyrelsen Dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2006:5) kommer att vara ett mycket användbart hjälpmedel i arbetet med att förbättra kvaliteten på länets individuella planer. 10

Inledning 1989 års handikapputredning ledde fram till ett lagförslag om införande av rätten till individuell plan i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Rätten till individuell plan villkorades av att den enskilde hade någon insats enligt LSS. Syftet med införandet av denna möjlighet var att stärka den enskildes inflytande över de insatser som skulle beslutas och verkställas enligt LSS. Den enskilde skulle dels få överblick över när olika insatser skulle komma i fråga och dels få ökad möjlighet till självbestämmande. Meningen var också att planen skulle utformas så att den gav möjligheter till uppföljning och förändringar och att den skulle omprövas fortlöpande (Prop. 1992/93:159, s. 97). Socialstyrelsens statistik för år 2000 visade att fortfarande sex år efter lagens införande var det endast en liten andel av de funktionshindrade med LSS-insatser som också hade en individuell plan. I november 2000 var det drygt 5% av de individer som hade LSS-insats som också hade en individuell plan (Socialstyrelsen, 2003). Med anledning av enkätsvaren avseende år 2000 genomförde Socialstyrelsen under åren 2000-2002 ett särskilt projekt i syfte att förstärka och intensifiera sina rådgivnings- och informationsinsatser angående individuella planer enligt LSS (Socialstyrelsen, 2002). Projektet utkom med två delrapporter och en slutrapport. En av slutsatserna var att individuell plan är ett välfungerande verktyg om det används på rätt sätt. Avgörande för lyckandegraden konstaterades vara de inblandades inställning till arbetsprocessen respekt för brukarens mål avgör träffsäkerheten (Socialstyrelsen, 2002). En annan viktig slutsats var att individuell plan består av två komponenter, dels arbetsprocessen med att utarbeta planen och dels dokumentationen, dvs den färdiga planen. Arbetsprocessen kräver ett nytt förhållningssätt från handläggarens sida, där denne bland annat får en delvis ny roll samordnarens. Socialstyrelsens rapport visade också på vinster på verksamhetsnivå. Förbättrad samordning av insatser, bättre underlag för planering för framtida behov och effektivare samarbete med andra inblandade var några av de fördelar som lyftes fram i rapporten (Socialstyrelsen, 2002). 11

Trots dessa goda förutsättningar visade Socialstyrelsen genom en ny enkätundersökning 2003 att andelen individer med funktionshinder med individuell plan endast ökat från 5,2% till 6,5%. Av samtliga barn och unga med funktionshinder var det knappt 6% som hade individuell plan (Socialstyrelsen, 2003). Socialstyrelsen visade också genom sina studier att de allra flesta individuella planerna fanns inom personkrets 1 (87%). Endast 3% av det totala antalet planer avser personkrets 2 och 10% avser personkrets 3 (Socialstyrelsen, 2003). Personkrets 1 omfattar personer med utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd. Personkrets 2 omfattar personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder. Personkrets 3 omfattar personer med andra och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder. Som ett resultat av Socialstyrelsens rapporter har länsstyrelserna genom regleringsbrev avseende 2004, 2005 och 2006 ett särskilt uppdrag att verka för att arbetsmetoden individuell plan genomförs i högre utsträckning än som hittills varit fallet. Länsstyrelserna har ett särskilt uppdrag att ha fokus på barnfamiljer med funktionshindrade barn i det här arbetet. I Gävleborgs län gjordes en enkätundersökning i november 2004 i syfte att kartlägga hur många som hade individuell plan jämfört med Socialstyrelsens kommunvisa statistik för år 2000. Utfallet redovisas nedan under rubriken Resultat. Under 2004 hölls läns- respektive landskapsträffar vid fem tillfällen för länets samtliga kommuners LSS-handläggare och landstingets LSS-handläggare för insatsen råd och stöd. Vid dessa träffar deltog såväl länsstyrelsen som försäkringskassan. Uppslutningen var också mycket god länets samtliga tio kommuner har haft åtminstone en deltagare vardera närvarande vid träffarna. År 2005 har fortsatta läns- respektive landskapsträffar anordnats vid fem tillfällen. Under oktober och november 2005 skickades två enkäter ut, dels till samtliga LSS-handläggare i länet (kommunenkäten) och dels till länets samtliga vårdnadshavare till minderåriga med funktionshinder som hade minst en LSS-insats (brukarenkäten). Brukarenkäten avsåg att särskilt belysa barnfamiljers situation vad gäller individuell plan. Avsikten var också att ta reda på hur vårdnadshavarna uppfattade livssituationen för sig själva och sitt funktionshindrade barn. 12

I november 2005 begärdes samtliga individuella planer in för granskning från länets tio kommuner. Syftet med kommunenkätens första del var att få in faktauppgifter rörande antalet personer med individuella planer jämfört med antalet personer berättigade till individuella planer. Vidare avsåg länsstyrelsen att belysa metoder och rutiner kring informationen om individuell plan till de funktionshindrade. Syftet med kommunenkätens andra del var att få en bild av hur handläggarna uppfattade sin arbetssituation i samband med individuella planer. Tanken var att därigenom kunna belysa arbetsprocessen kring individuella planer, dvs den ena delen av metoden individuell plan, och hitta eventuella försvårande omständigheter på kommunnivå. Syftet med brukarenkäten, som var riktad till vårdnadshavare till minderåriga, funktionshindrade i länet, var att kartlägga deras kunskapsnivå och upplevelser rörande individuella planer. Syftet med att begära in samtliga individuella planer var att kartlägga hur den andra delen av arbetet med de individuella planerna fungerade (dokumentationen), och göra en samlad bedömning av kvalitet. De bakomliggande frågeställningar som länsstyrelsen önskade svar på var Har andelen personer med funktionshinder, som har individuella planer ökat mellan åren 2003 och 2005? Hur ser utvecklingen av arbetet med individuella planer ut i länets kommuner? Har metoderna för information till de funktionshindrade utvecklats till rutiner? Hur fungerar arbetsprocessen i samband med individuella planer har handläggarna stöd från politiker och chefspersoner i sin organisation? Hur stor är andelen minderåriga som har individuell plan jämfört med samtliga individer med individuell plan? Är barnfamiljer med individuell plan mer nöjda med sitt barns livssituation än barnfamiljer utan individuell plan? Uppfyller dokumentationen avseende individuella planer de bedömningskriterier som lagtexten anger? 13

Metod Enkäterna avseende 2004 och 2005 skiljer sig åt en del, varför deras respektive innehåll först redovisas var för sig. Därefter görs några jämförelser över tiden. I enkäten till LSS-handläggarna avseende 2004 samlade länsstyrelsen in uppgifter från länets samtliga kommuner. Kommunerna lämnade därvid bland annat upplysningar om antal barn och unga (födda 1985 och senare) respektive vuxna (födda före 1985) som hade individuell plan enligt 10 LSS den 1 november 2004; vilka andra typer av planer som upprättades för den enskilde; hur information om individuella planer gavs, var planerna förvarades, hur ofta de följdes upp m.m; samt huruvida handläggarna var intresserade av utbildning om individuell plan eller ej, och man ombads också att komma med förslag till innehåll i eventuell utbildning. I kommunenkäten till LSS-handläggarna avseende 2005 samlade länsstyrelsen in uppgifter från länets samtliga kommuner. Enkäten var uppdelad i två delar. I den första delen lämnade kommunerna bland annat upplysningar om antal barn och unga (födda 1987 och senare) respektive vuxna (födda före 1987) som hade individuell plan enligt 10 LSS den 1 november 2005; antal barn och unga (födda 1987 och senare) respektive vuxna (födda före 1987) som hade någon typ av insats enligt LSS den 1 november 2005; antal avslutade individuella planer under perioden 041101-051031; hur information om individuell plan ges, och en del följdfrågor kring informationslämnandet och kontakten med de funktionshindrade; hur uppföljning och utvärdering sker; samt hur kommunen planerar att agera för att öka antalet individuella planer framöver. Anledningen till att länsstyrelsen för enkäten 2005 valde att avgränsa minderåriga till individer födda 1987 och senare, var att bättre avpassa indelningen efter faktisk myndighetsålder, vilket gör att urvalet sys- 14

tematiskt skiljer sig mellan enkäterna 2004 och 2005. Antalet levande födda barn i länet år 1986 var 3 242 st. Av dessa är statistiskt sett 0,6% funktionshindrade, dvs ungefär 19 personer (Socialstyrelsens statistik på internet). Av dessa bör statistiskt sett 1-2 personer (6,4%) ha en individuell plan. Det bör därmed röra sig om några få individer, vilket gör att jämförelser likväl kan göras mellan de två åren. Den andra delen av kommunenkäten innehöll följande delar: ställningstagande till om ett antal påståenden om handläggarnas syn på sin yrkesroll stämde eller inte, i en skala med fem skalsteg från instämmer helt till instämmer inte alls ; hur länsstyrelsen skulle kunna stödja handläggarna i deras arbete med individuella planer; samt ge upplysning om handläggarnas yrkeserfarenhet, utbildning och antal år i nuvarande anställning. I brukarenkäten bad vi vårdnadshavarna att bland annat svara på om de kände till individuell plan över huvud taget; om deras barn i dagsläget hade individuell plan enligt 10 LSS eller inte; hur de fått information om individuell plan; hur de tyckte att individuell plan fungerade, om de hade sådan; om de skulle vilja ha en individuell plan, om de inte hade sådan i dagsläget; hur de såg på samordningsrollen för sitt barns insatser; samt om hur de ser på LSS-handläggarens bemötande generellt. Granskningen av individuella planer genomfördes enligt en i förväg uppgjord förenklad granskningsmall med ett urval av de bedömningskriterier som hör samman med individuella planer. Mer om metoder för granskningen i resultatdelens kapitel 7 nedan. 15

Urval Enkäterna till kommunerna var personligt adresserade till samtliga anställda LSS-handläggare i varje kommun. De handläggare i länet som arbetar med råd och stöd enligt LSS inom landstinget fick också enkäten, samt en länsansvarig handläggare på Försäkringskassan Gävleborg. Brukarenkäten sändes till länets samtliga vårdnadshavare till funktionshindrade barn födda 1987 eller senare, som hade minst en LSSinsats (ca 380 st). Berörda handläggare i kommuner och landsting ansvarade för att rapportera till länsstyrelsen hur många enkäter de behövde till varje kommun. Länsstyrelsen skickade anvisat antal förslutna kuvert innehållande enkät och svarskuvert till länsstyrelsen till respektive handläggare för distribution till vårdnadshavarna. På så vis skyddades de enskildas identitet. Enkäterna märktes dock med en kommunkod, så att varje enkätsvar kunde hänföras till en specifik kommun. Granskning skedde av samtliga vid mättidpunkten i november 2005 aktuella individuella planer i länets samtliga tio kommuner Bollnäs, Gävle, Hofors, Hudiksvall, Ljusdal, Nordanstig, Ockelbo, Ovanåker, Sandviken och Söderhamn. 16

Resultat Resultatdelen är indelad i sju kapitel. Kapitel 1-3 innehåller redovisning av inkomna resultat samt vissa uppgifter tagna ur tillgänglig statistik i Socialstyrelsens respektive Statistiska Centralbyråns statistikbanker på internet. Resterande kapitel innehåller jämförande statistik (kap. 4), handläggarnas inställning (kap. 5), brukarenkäten (kap. 6) och granskning av dokumentet individuell plan (kap. 7). 1. Statistik avseende år 2003 1.1 Individer med insats enligt LSS Antalet individer med insats enligt LSS innefattar alla insatser utom råd och stöd, och bygger på uppgifter vid utgången av tredje kvartalet 2003, dvs den 1 oktober. Uppgifter om folkmängd avser den 31 december 2003. Genom att göra en beräkning av antalet individer med LSS-insatser per 10 000 invånare, får man ett mått på om olika kommuner har olika stor andel personer med LSS-insatser. Tabell 1 Antal individer med insats enligt LSS år 2003, kommunvis. Kommun Folkmängd Antal individer med LSS-insats Antal individer med LSS-insats- /10 000 invånare Bollnäs 26 213 168 64 Gävle 91 701 507 55 Hofors 10 338 46 44 Hudiksvall 37 057 181 49 Ljusdal 19 711 89 45 Nordanstig 9 971 53 53 Ockelbo 5 991 34 57 Ovanåker 12 051 61 51 Sandviken 36 817 239 65 Söderhamn 26 956 243 90 Länet 276 866 1 621 59 Riket 8 975 670 51 662 58 17

Som framgår av Tabell 1 är antalet individer med insats enligt LSS per 10 000 invånare högst i Söderhamn och lägst i Hofors och Ljusdal. Söderhamn ligger bland de högsta i landet med 90 individer med LSSinsats per 10 000 invånare endast 18 av landets 290 kommuner har 90 eller fler individer med LSS-insats per 10 000 invånare. Nivåerna skiljer sig mycket åt i landet från kommunerna med det lägsta antalet funktionshindrade med LSS-insatser i Ydre (10), Habo (23) och Lomma (26), till kommunerna med det högsta antalet funktionshindrade med LSS-insatser i Bräcke (126), Vännäs (121) och Boden (110). Länet som helhet ligger strax över medelvärdet för riket, men den statistikuppgiften blir lite missvisande, eftersom Stockholms län ligger extremt lågt med 45 individer med LSS-insats per 10 000 invånare. Medianen ligger på 62 individer med LSS-insats per 10 000 invånare. Näraliggande Dalarnas län har 59 individer med LSS-insats per 10 000 invånare, medan Uppsala län har 63. 1.2 Individer med individuell plan enligt LSS Antalet individer med individuell plan enligt LSS bygger på uppgifter per den 1 april 2003. Uppgifter om folkmängd avser den 31 december 2003. Därför måste dessa siffror tolkas med viss försiktighet. Tabell 2 innehåller en del osäkra uppgifter. Sandviken redovisade till Socialstyrelsen att antalet individuella planer för 2003 var 57, vilket var en felaktig uppgift. Felet bestod i att man hade inrapporterat även individuella planer som var äldre än ett år. Antalet har i december 2005 framräknats till att ha varit 40 st år 2003. Därmed har det totala antalet individuella planer i länet också blivit felaktigt, och har justerats i Tabell 2. Ockelbo redovisade inga uppgifter till Socialstyrelsen för 2003, men även här har korrekta uppgifter tagits fram i efterhand av kommunen. Kolumnen längst till höger i Tabell 2 är framräknad som förhållandet mellan antalet individer med LSS-insats i kommunen och antalet individer med LSS-insats med individuell plan. En hög procentuell andel individer med individuell plan kan åstadkommas på två sätt dels genom att det finns många individuella planer men dels också genom att antalet funktionshindrade med LSS-insats i kommunen är lågt, som är fallet med exempelvis Hofors och Ljusdal (se Tabell 1, s. 17). Därigenom kan procentsatsen bli en aning missvisande. Anledningen till att kolumnen ändock tas med i denna rapport är att Socialstyrelsen använder detta sätt att mäta. 18

Tabell 2 Antal individer med individuell plan (IP) enligt LSS år 2003, kommunvis per 1 april 2003. Kommun Folkmängd Antal individer med IP Antal ind. med IP/- 10 000 invånare Andel funktionshindrade med IP (%) Bollnäs 26 213 3 1,1 1,8 Gävle 91 701 27 2,9 5,3 Hofors 10 338 6 5,8 13,0 Hudiksvall 37 057 4 1,1 2,2 Ljusdal 19 711 5 2,6 5,6 Nordanstig 9 971 3 3,0 5,7 Ockelbo 5 991 3 5,0 8,8 Ovanåker 12 051 0 0 0 Sandviken 36 817 40 10,9 16,7 Söderhamn 26 956 6 2,2 2,5 Länet 276 866 97 3,5 6,0 Riket 8 975 670 3 164 3,5 6,1 Tabell 2 ovan visar andelen personer med funktionshinder och LSSinsats, som har individuell plan enligt LSS (kolumnen längst till höger). Sandviken ligger högst med 16,7% och lägst ligger Ovanåker, som inte hade någon individuell plan 2003, enligt tillgänglig statistik. I Diagram 1 nedan görs en jämförelse mellan antal individer med LSS-insatser och antal individer med individuella planer per 10 000 invånare i respektive kommun. Diagrammet skall läsas så att en hög gul stapel innebär en hög andel funktionshindrade med LSS-insats per 10 000 invånare. En hög röd stapel innebär följaktligen en hög andel funktionshindrade med individuell plan räknat per 10 000 invånare. Ju större skillnaden är mellan staplarnas respektive höjd, desto färre personer med LSS-insats har också en individuell plan. En analys av Diagram 1 nedan visar att Sandviken och Hofors har en hög andel personer med funktionshinder som har individuell plan. Ovanåker, Bollnäs, Hudiksvall och Söderhamn har lägst andel i länet. 19

Diagram 1 Antal individer med LSS-insats/10 000 invånare jämfört med antal funktionshindrade med individuell plan/10 000 invånare 2003, kommunvis. 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Hofors Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Sandviken Riket Antal LSS/10 000 inv. Antal IP/10 000 inv.. 1.3 Barn och unga med individuell plan enligt LSS Andelen barn och unga respektive vuxna funktionshindrade med individuell plan i länet jämfört med hela riket visas nedan i Diagram 2. Riket som helhet har en låg procentandel personer med funktionshinder som hade individuell plan, både avseende barn och unga respektive vuxna, enligt Socialstyrelsens bedömning. Diagram 2 Andel barn och unga respektive vuxna funktionshindrade med individuell plan per 1 april 2003. procent 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Barn 0-22 Vuxna 23 - Länet (%) Riket (%) 20

2. Statistik avseende år 2004 Samtliga kommuner svarade på enkäten, men vissa handläggare inkom med gemensam redovisning för kommunen. Det innebär att 19 inkomna enkäter antas representera samtliga 29 handläggare i kommuner och landsting avseende resultaten i 2.5 nedan. 2.1 Individer med insats enligt LSS Antalet individer med insats enligt LSS innefattar alla insatser utom råd och stöd, och bygger på årlig statistik till Socialstyrelsen, vid utgången av tredje kvartalet 2004, dvs den 1 oktober. Uppgifter om folkmängd avser den 30 september 2004. Tabell 3 Antal individer med insats enligt LSS år 2004, kommunvis. Kommun Folkmängd Antal individer med LSS-insats Antal individer med LSS-insats- /10 000 invånare Bollnäs 26 178 167 64 Gävle 91 987 584 63 Hofors 10 258 46 45 Hudiksvall 37 020 226 61 Ljusdal 19 616 90 46 Nordanstig 9 890 52 53 Ockelbo 6 050 33 55 Ovanåker 11 998 62 52 Sandviken 36 840 244 66 Söderhamn 26 762 249 93 Länet 276 599 1 753 63 Riket 9 006 405 52 995 59 Antalet personer med LSS-insatser i länet ökade med 132 jämfört med år 2004 (jämför Tabell 1, s. 17), vilket innebär en procentuell ökning med drygt 8%. Samtidigt var befolkningsmängden i länet i stort sett oförändrad. Ökningen för riket som helhet vad gäller antalet personer med LSS-insatser var 2,6%. 21

2.2 Individer med individuell plan enligt LSS Antalet individer med individuell plan enligt LSS bygger på uppgifter som kommunerna har lämnat direkt till Länsstyrelsen Gävleborg per den 1 november 2004. Uppgifter om folkmängd avser den 30 september 2004. Tabell 4 Antal individer med individuell plan (IP) enligt LSS år 2004, kommunvis. Kommun Folkmängd Antal individer med IP Antal ind. med IP/- 10 000 invånare Andel funktionshindrade med IP (%) Bollnäs 26 178 8 3,1 4,8 Gävle 91 987 33* 3,6* 5,7* Hofors 10 258 7 6,8 15,2 Hudiksvall 37 020 4 1,1 1,8 Ljusdal 19 616 8 4,1 8,9 Nordanstig 9 890 6 6,1 11,5 Ockelbo 6 050 12 19,8 36,4 Ovanåker 11 998 1 0,8 1,6 Sandviken 36 840 20 5,4 8,2 Söderhamn Landstinget 26 762 0 Länet 276 599 110* 3,9* 6,3* * Antal individer med individuell plan i Gävle är skattat, vilket gör att totalsumman för länet också blir osäker, eftersom den bygger på delvis skattat underlag. 10 1 3,7 0 4,0 0 Gävle kommun har i december 2005 blivit uppmärksammad på att redovisningen av antalet individuella planer för 2004 har varit felaktig. Vad felet berodde på har kommunen inte kunnat redogöra för. Kommunen har inte förmått att lämna några uppgifter om hur många individuella planer som faktiskt fanns i november 2004. Kommunen har slutligen ej kunnat redovisa hur många individuella planer för vuxna som har avslutats under perioden 1 november 2004 31 oktober 2005. Länsstyrelsen har därför gjort en skattning att antalet individuella planer 2004 till 33 st, som är medelvärdet av uppgifterna för 2003 och 2005. Denna uppgift har använts i Tabell 4 och i beräkningar framöver. Mängden individuella planer i länet 2004 har ökat från 97 till 109 jämfört med år 2003, vilket betyder en ökning med drygt 12%. En osäker- 22

hetsfaktor är dock Gävles redovisning för 2004. Andelen funktionshindrade med individuell plan har ökat endast marginellt, från 6,0 till 6,2% (jämför Tabell 2, s. 19). I Diagram 3 nedan visas en grafisk sammanställning av Tabell 3 och Tabell 4. Diagram 3 kan jämföras med Diagram 1, s. 20, för år 2003. Ockelbo uppvisade en kraftig ökning av andelen funktionshindrade med individuell plan jämfört med år 2003. Sandviken visade en signifikant minskning av andelen funktionshindrade med individuell plan. Diagram 3 Antal individer med LSS-insats/10 000 invånare jämfört med antal funktionshindrade med individuell plan/10 000 invånare 2004, kommunvis. 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Bollnäs Gävle* Hofors Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn Länet* Antal LSS/10 000 inv. Antal IP/10 000 inv. * Antal individer med individuell plan i Gävle är skattat, vilket gör att totalsumman för länet också blir osäker, eftersom den bygger på delvis skattat underlag. 2.3 Barn och unga med individuell plan enligt LSS Från och med 2004 har statistik begärts in från kommunerna på ett sådant sätt att det är möjligt att även göra en könsfördelning av personer med individuell plan. En redovisning av fördelningen av individer med individuell plan mellan barn och unga respektive vuxna, fördelat på kön, följer nedan i Tabell 5. Någon riksomfattande statistik avseende individuell plan finns inte tillgänglig efter 2003. För att kunna dra några slutsatser av Tabell 5 kan man jämföra köns- och åldersfördelningen med funktionshindra- 23

des köns- och åldersfördelning för länet. I tillgänglig statistik hos Socialstyrelsen har olika åldersindelningar för barn och unga använts, beroende på om det handlat om LSS-insatser (0-22 år) eller individuell plan (0-19 år). Länsstyrelsen har valt indelningen 0-19 år i sin statistik, men eftersom det här handlar om fördelningen mellan pojkar och flickor, torde skillnaden i gruppindelning inte ha någon avgörande betydelse. Barn och unga (0-22 år) funktionshindrade med LSS-insats utgör 26,0% av det totala antalet funktionshindrade i länet. Andelen barn och unga med individuell plan i länet (av totala antalet personer med individuell plan) är 20,1%, vilket innebär att det är jämförelsevis vanligare att vuxna med funktionshinder har individuell plan än barn och vuxna. Tabell 5 Antal individer med individuell plan enligt LSS år 2004, fördelat kommunvis med uppdelning barn och unga respektive vuxna samt kön. Kommun Barn Flickor födda 1985 eller senare Barn Pojkar födda 1985 eller senare Vuxna Kvinnor födda före 1985 Vuxna Män födda före 1985 Totalt Bollnäs 1 3 1 3 8 Gävle 2* 2* 14* 15* 33* Hofors 0 1 1 5 7 Hudiksvall 1 2 1 0 4 Ljusdal 0 0 2 6 8 Nordanstig 0 0 4 2 6 Ockelbo 2 3 1 6 12 Ovanåker 0 0 1 0 1 Sandviken 0 0 7 13 20 Söderhamn 1 4 1 4 10 Landstinget 0 1 0 0 1 Summa 7* 16* 33* 54* 110* * Antal individer med individuell plan i Gävle är skattat, vilket gör att totalsumman för länet också blir osäker, eftersom den bygger på delvis skattat underlag. Fördelningen mellan pojkar och flickor (0-19 år) med individuell plan i länet är att 30,4% är flickor och 69,6% är pojkar, medan andelen flickor (0-22 år) med funktionshinder i landet som helhet utgör 39,0% av det totala antalet funktionshindrade och pojkarna utgör 61,0%. Även om de två grupperna inte helt överensstämmer åldersmässigt, 24

kan man konstatera att Gävleborgs läns flickor är underrepresenterade vad gäller insatsen individuell plan jämfört med pojkar. För vuxna är andelen funktionshindrade kvinnor med LSS-insats i riket 45,9%, medan andelen kvinnor som har individuell plan i länet är endast 30,0%. Inte heller i denna grupp avspeglas könsfördelningen på ett bra sätt, eftersom kvinnorna är starkt underrepresenterade jämfört med männen. Om man ser till det totala antalet funktionshindrade med LSS-insats i länet, har andelen barn och unga med individuell plan år 2004 ökat från 3,6% till 5,1%, jämfört med föregående år (jämför Diagram 2, s. 20). Motsvarande uppgifter för vuxna visar en marginell minskning från 6,8% till 6,7% jämfört med föregående år. 2.4 Individuell plan fördelat på personkretsarna Hur många personer med funktionshinder med individuell plan som återfinns i respektive personkrets, åldersgrupp och kön åskådliggörs i Tabell 6. Tabell 6 Antal individer med individuell plan enligt LSS för hela länet fördelat efter personkrets, kön och ålder per den 1 november 2004. Personkrets** Barn Flickor födda 1985 eller senare Barn Pojkar födda 1985 eller senare Vuxna Kvinnor födda före 1985 Vuxna Män födda före 1985 Totalt 1 7 14 31 38 90 2 0 0 2 11 13 3 0 2 0 5 7 Summa 7* 16* 33* 54* 110* * Antal individer med individuell plan i Gävle är skattat, vilket gör att totalsumman för länet också blir osäker, eftersom den bygger på delvis skattat underlag. ** Se förklaring s. 12. Fördelningen av individuella planer i länet har jämförts med uppgifter för funktionshindrade i hela riket avseende personkretstillhörighet. För 2004 är andelen individer i hela riket: i personkrets 1 81,3%, i personkrets 2 3,1% och i personkrets 3 15,6%. Andelen individuella planer i personkrets 1 i länet är 81,8 %, i personkrets 2 är andelen 11,8% och personkrets 3 är andelen 6,4%. Det leder till slutsatsen att fördelning- 25

en av individuella planer mellan de olika personkretsarna skiljer sig signifikant från riket vad gäller personkretsarna 2 och 3, men överensstämmer med riket avseende personkrets 1. Diagram 4 nedan visar hur de olika kommunernas individuella planer fördelar sig mellan de tre personkretsarna. Underlaget är inte tillräckligt stort för att man skall kunna dra några avgörande slutsatser om fördelningen av individuella planer beroende på personkretstillhörighet i kommunerna. Diagram 4 Antal individer med individuell plan, fördelat på personkrets**, kommunvis. 35 30 25 20 15 Personkrets 3 Personkrets 2 Personkrets 1 10 5 0 Bollnäs Gävle* Hofors Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn * Antal individer med individuell plan i Gävle är skattat. ** Se förklaring s. 12. 2.5 Övriga upplysningar från enkäten Olika typer av planer Varje kommun och varje organisation har sin egen begreppsapparat. Enkätsvaren visar att det finns en rik flora av planer som den enskilde medverkar i, mer eller mindre medvetet. De planer som handläggarna uppgav var arbetsplan, personlig plan, bemötandeplan, utvecklingsplan, omvårdnadsplan, habiliteringsplan, individuell planering, boendeplan, korttidsplan, plan för daglig verksamhet samt samverkansplan. Att denna situation skapar begreppsförvirring både för de enskilda 26

funktionshindrade och för LSS-handläggarna är lätt att föreställa sig. En handläggare uttryckte att Det är inte lätt för den enskilde att förstå meningen med alla planer. Det upprättas planer i alla verksamheter de vistas i. Information till den enskilde På frågan hur information om individuell plan ges till den enskilde svarade en majoritet (62%) att de gav både muntlig och skriftlig information. En person svarade inte på frågan och resterande tio svarade att de gav enbart muntlig information. Det fanns en stor samstämmighet om vem som är ansvarig för att information om individuell plan ges till personer med LSS-insats. 96% av handläggarna uppgav att LSS-handläggaren i kommunen har ansvaret, två personer angav att habiliteringen ger information, två angav enhetschefen som informationslämnare och en person angav att arbetsledare inom LSS kunde ge information. På denna fråga kunde varje handläggare lämna mer än ett svar. Informationsutbyte mellan kommun och landsting På frågan om informationsutbyte sker mellan kommun och landsting svarade de flesta (79%) ja med olika slags förbehåll, som exempelvis att ja, till dem som deltar eller ja, om den enskilde tillåter eller önskar det. Två angav att informationsutbyte sker bara ibland, någon konstaterade att det var mer vanligt förekommande tidigare och två svarade nej, dvs informationsutbyte skedde inte. Utbildning i arbetsmetoden individuell plan Behovet av utbildning varierar i länets kommuner. Tretton personer (45%) svarade att de ville ha utbildning, tretton (45%) svarade att de inte ville ha utbildning och tre (10%) svarade inte alls. Länsstyrelsen har under det gångna året tolkat svaret så att det inte funnits något allmänt önskemål om utbildning. Övriga synpunkter Enkäten avslutades med en allmänt hållen fråga om övriga synpunkter. En handläggare ansåg att arbetet med individuella planer tar mycket av deras tid. Andra ansåg att individuell plan är ett mycket bra instrument. Det framkom också önskemål om goda exempel på metoder för att upprätta individuella planer. 27

3. Statistik avseende år 2005 Kommunenkäten var uppdelad i två delar, där det var möjligt att sända in Del 2 anonymt. Totalt skickades 37 enkäter ut till samtliga LSShandläggare, de två handläggarna för råd och stöd inom landstinget samt en representant från Försäkringskassan. Totalt inkom kommunvisa redovisningar avseende Del 1 från samtliga kommuner. Övriga frågor i Del 1 besvarades individuellt av 32 handläggare, vilket innebär ett bortfall på 5 st (13,5%). Del 2 av enkäten gav 33 svar, vilket innebär ett bortfall på 4 st (10,8%). Nedan följer redovisning av resultaten i Del 1. Del 2 behandlas i kapitel 5 nedan. Uppgifter om folkmängd har hämtats från Statistiska Centralbyråns statistikbank och uppgifter om antalet individer med LSS-insats har ingått i årets enkät. 3.1 Individer med insats enligt LSS Antalet individer med insats enligt LSS innefattar alla insatser utom råd och stöd och avser den 1 november 2005. Uppgifter om folkmängd avser den 30 september 2005. Tabell 7 Antal individer med insats enligt LSS år 2005, kommunvis. Kommun Folkmängd Antal individer med LSS-insats Antal individer med LSS-insats- /10 000 invånare Bollnäs 26 249 184 70 Gävle 92 173 640 69 Hofors 10 206 49 48 Hudiksvall 36 996 200 54 Ljusdal 19 495 94 48 Nordanstig 9 834 48 48 Ockelbo 6 054 34 56 Ovanåker 11 899 64 54 Sandviken 36 698 278 76 Söderhamn 26 524 252 95 Länet 276 128 1 843 67 Antalet personer med LSS-insats har ökat med 90 st jämfört med föregående år, vilket innebär en ökning med drygt 5%. Andelen funk- 28

tionshindrade med LSS-insatser i länet (kolumnen längst till höger) har följaktligen ökat från 63 till 67 per 10 000 invånare i länet (jämför Tabell 1, s. 17 och Tabell 3, s. 21). De kommuner där en markant ökning har skett är Bollnäs och Sandviken. I Hudiksvall och Nordanstig har andelen funktionshindrade med LSS-insats minskat, medan övriga kommuner är i stort sett oförändrade. 3.2 Individer med individuell plan enligt LSS Antalet individer med individuell plan enligt LSS bygger på uppgifter som kommunerna har lämnat till Länsstyrelsen Gävleborg per den 1 november 2005. Uppgifter om folkmängd avser den 30 september 2005, hämtade från Statistiska Centralbyrån. Tabell 8 Antal individer med individuell plan (IP) enligt LSS år 2005, kommunvis (1 IP inom landstinget är ej medräknad nedan). Kommun Folkmängd Antal individer med IP Antal ind. med IP/- 10 000 invånare Andel funktionshindrade med IP (%) Bollnäs 26 249 12 4,6 6,5 Gävle 92 173 40 4,3 6,2 Hofors 10 206 6 5,9 12,2 Hudiksvall 36 996 2 0,5 1,0 Ljusdal 19 495 8 4,1 8,6 Nordanstig 9 834 4 4,1 8,3 Ockelbo 6 054 12 19,8 35,3 Ovanåker 11 899 1 0,8 1,6 Sandviken 36 698 66 18,0 23,7 Söderhamn 26 524 8 3,0 3,2 Länet 276 128 159 5,8 8,7 Den mest markanta ökningen står Sandvikens kommun för, som har mer än tredubblat antalet individuella planer jämfört med föregående år. En bidragande orsak kan vara det styrdokument för handikappomsorgen som politikerna i Sandviken har fastställt. Där uttrycks bland annat att kommunen skall ha som mål att öka antalet individuella planer för sina funktionshindrade personer med LSS-insats. Man har också ökat de personella resurserna för att åstadkomma denna förändring. Antalet individuella planer i länet år 2005 har ökat från 110 till 160 (se Tabell 4, s. 22), även om uppgifterna för år 2004 måste användas 29

med försiktighet. Ökningen motsvarar 27,3%. Ökningen kan också avläsas i kolumnen längst till höger i Tabell 8 ovan och i Tabell 4, s. 22, där antalet funktionshindrade med individuell plan har ökat från 6,3% till 8,7% jämfört med föregående år. Diagram 5 nedan visar förhållandet mellan antal funktionshindrade med LSS-insatser per 10 000 invånare och antalet funktionshindrade som också har en individuell plan per 10 000 invånare. Diagram 5 Antal individer med LSS-insats/10 000 invånare jämfört med antal funktionshindrade med individuell plan/10 000 invånare 2005, kommunvis. 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Bollnäs Gävle Hofors Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn Länet Antal LSS/10 000 inv. Antal IP/10 000 inv. Om man jämför Diagram 5 med Diagram 3, s. 23, ser man utvecklingen av andelen funktionshindrade med individuell plan i Sandviken, där den röda stapeln har vuxit signifikant mer än den gula. 3.3 Barn och unga med individuell plan enligt LSS En redovisning av fördelningen av personer med individuell plan mellan barn och unga respektive vuxna, fördelat på kön, följer nedan i Tabell 9. Nedanstående uppgifter har inrapporterats till länsstyrelsen direkt från kommunerna. 30

Tabell 9 Antal individer med individuell plan enligt LSS år 2005, fördelat kommunvis med uppdelning barn och unga respektive vuxna samt kön. Kommun Barn Flickor födda 1987 eller senare Barn Pojkar födda 1987 eller senare Vuxna Kvinnor födda före 1987 Vuxna Män födda före 1987 Totalt Bollnäs 3 4 2 3 12 Gävle 4 3 12 21 40 Hofors 0 1 1 4 6 Hudiksvall 1 0 0 1 2 Ljusdal 0 0 3 5 8 Nordanstig 0 0 2 2 4 Ockelbo 1 2 4 5 12 Ovanåker 0 0 1 0 1 Sandviken 0 2 20 44 66 Söderhamn 0 3 0 5 8 Landstinget 0 1 0 0 1 Summa 9 16 45 90 160 Några kommuner (Bollnäs, Sandviken och möjligen Gävle) har ökat antalet individuella planer för barn jämfört med år 2004. Övriga kommuner har minskat eller har ett oförändrat antal individuella planer för barn och unga funktionshindrade. Precis som med Tabell 5 på s. 24 kan man göra en analys av ovanstående uppgifter mot bakgrund av andelen funktionshindrade med LSSinsats inom var och en av de fyra grupperna ovan. Andelen barn och unga (391 st) av det totala antalet funktionshindrade i länet är 21,2%, vilket är en minskning jämfört med år 2004 (26,0%). Detta förhållande skall jämföras med andelen barn och unga med individuell plan, som är 15,6%. Det innebär att procentuellt har andelen barn och unga personer med funktionshinder, som har individuell plan sjunkit markant jämfört med föregående år (20,1%). Det är dock så att varje individuell plan motsvarar 0,6%, vilket medför att en förändring på några få planer ger tydligt utslag i statistiken. Andelen flickor (0-19 år) med individuell plan i länet är 36,0% (föregående år 30,4%). Detta skall jämföras med att andelen flickor (164 st) av det totala antalet funktionshindrade barn och unga är 41,9% (föregående år 39,0%). Både andelen flickor med LSS-insatser och andelen flickor med individuell plan ökar. Trots det kvarstår det förhållandet att flickorna är underrepresenterade i insatsen individuell plan. 31

Andelen vuxna funktionshindrade i länet som är kvinnor är 42,9%, medan 57,1% följaktligen är män. Andelen kvinnor med individuell plan i länet är dock bara 28,1% (vilket skall jämföras med 42,9%), mot männen 71,9% (jämfört med 57,1%). Kvinnor är därmed underrepresenterade när det gäller insatsen individuell plan i länet. Betraktar vi det totala antalet barn och unga med funktionshinder i länet var de 391, varav endast 25 av dessa hade individuell plan. Det motsvarar 6,4% (år 2004 5,1%) av det totala antalet barn och unga med funktionshinder. Det totala antalet vuxna funktionshindrade i länet var 1 452, varav 135 hade individuell plan. Det innebär att 9,3% hade individuell plan (motsvarande för år 2004 var 6,7%). 3.4 Individuell plan fördelat på personkretsarna Hur många individer med funktionshinder som har individuell plan som återfinns i respektive personkrets, åldersgrupp och kön åskådliggörs i Tabell 10. Tabell 10 Antal individer med individuell plan enligt LSS för hela länet fördelat efter personkrets, kön och ålder per den 1 november 2005. Personkrets* Barn Flickor födda 1987 eller senare Barn Pojkar födda 1987 eller senare Vuxna Kvinnor födda före 1987 Vuxna Män födda före 1987 Totalt 1 9 14 39 72 134 2 0 0 5 6 11 3 0 2 1 12 15 Summa 9 16 45 90 160 * Se förklaring s. 12. Individer i personkrets 1 har ökat med 44 st, personkrets 2 har minskat med 2 st och personkrets 3 har ökat med 8 st jämfört med föregående år. Uppgifterna är dock osäkra eftersom Gävle inte har kunnat ta fram uppgifter om antal och personkretstillhörighet på ett tillförlitligt sätt avseende år 2004. Diagram 6 nedan visar hur de olika kommunernas individuella planer fördelar sig på de tre personkretsarna. År 2005 har sex av länets kommuner individer med individuella planer i alla personkretsarna. 32

Diagram 6 Antal individer med individuell plan, fördelat på personkrets*, kommunvis. 70 60 50 40 30 Personkrets 3 Personkrets 2 Personkrets 1 20 10 0 Bollnäs Gävle Hofors Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn * Se förklaring s. 12. 3.5 Övriga upplysningar från kommunenkäten, del 1 Informationen till de funktionshindrade Enkäten innehöll flera frågor som rörde informationsflödet från handläggare till personer med funktionshinder. På frågan om hur information gavs till den enskilde, svarade en majoritet (69%) att de hade både skriftlig och muntlig information som de lämnade oftast vid ett personligt möte, ibland i samband med hembesök. Några uppgav att de brukade ge information om individuell plan när den enskilde var missnöjd med någonting rörande sina insatser. Tre handläggare svarade att de brukade ge enbart muntlig information om individuell plan. Nästa fråga i enkäten handlade om på vems initiativ som informationen om individuell plan ges. En övervägande del (66%) angav att informationen gavs på LSS-handläggarens initiativ. Ibland kom initiativet också från olika funktioner inom landstinget, såsom habilitering, kurator för råd och stöd eller annan berörd personal. Några nämnde att den enskilde själv kunde ta initiativ till att få information, ibland genom att de i sin tur hade fått information från någon annan privatperson eller via föräldragrupp. 33

Som mottagare av informationen om individuell plan angav nästan samtliga handläggare den enskilde (88%), företrädare (75%) eller vårdnadshavare (34%). På denna fråga kunde man ge mer än ett svar. Andra som fick information om individuell plan var olika personalgrupper, allmänheten, handikapporganisationer, anhöriga och personliga ombud. Sammanfattningsvis konstaterar länsstyrelsen att information oftast gavs både muntligt och skriftligt, att den gavs huvudsakligen till den funktionshindrade själv eller dess företrädare och att informationen ges på LSS-handläggarens initiativ. Hur informationen tas emot Handläggarna ombads att uppskatta hur vanligt det var att den enskilde tackade nej till individuell plan. Här skiljde sig svaren åt rejält allt ifrån förekommer inte till oftast. Resultatet är därför svårtytt. En fjärdedel av handläggarna angav att det inte hände eller hände mycket sällan att en funktionshindrad tackade nej till individuell plan. Dessa svar var dock svårtolkade mot bakgrund av att individuell plan fortfarande är relativt ovanligt i kommunerna. En tredjedel av handläggarna gav svar som kan grupperas som mycket vanligt, oftast, mycket ofta osv. Resterande svar kan hänföras till gruppen ibland, 50/50 osv. En annan fråga i enkäten var om handläggarna trodde att de personer med funktionshinder, som hade tackat nej till individuell plan, hade förstått vad planen skulle kunna innebära för dem. Även här pekade svaren åt olika håll. En fjärdedel av handläggarna svarade att ingen har tackat nej respektive tackar inte nej, vill ha IP. Fem handläggare (16%) trodde att den enskilde oftast förstod innebörden. En majoritet av handläggarna var emellertid osäkra på om den enskilde hade förstått innebörden. På frågan om vad handläggaren trodde var orsaken till att en del personer tackade nej till individuell plan, angav nästan hälften av handläggarna (44%) att den enskilde tyckte att individuell plan inte behövdes, eftersom allting fungerade eller att de bara hade en insats eller liknande. En fjärdedel av handläggarna trodde att de funktionshindrade tyckte att de hade för många planer eller möten och tackade nej av det skälet. Fem handläggare (16%) trodde att de enskilda inte hade förstått innebörden av den individuella planen. 34