Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 1(20) Jessica, 33 år, har sedan barndomen vägt betydligt mer än sina jämnåriga. För några år sedan hade hon har ett BMI över 35. Hennes menstruationer var oregelbundna och trots att hon hade ett fast förhållande blev hon inte gravid. Jessica genomgick därför en operation för att reducera fetman. Jessica genomgick en sk gastric-by-pass -operation. Detta innebär att när hon äter kommer maten inte att passera genom magsäckens corpus och antrum utan den kommer att transporteras direkt från översta delen av fundus till duodenum. Fråga 1 (4 poäng): Med tanke på hur den normala transporten av födan sker och hur kymus bearbetas i corpus och antrum, hur skulle en gastric-by-pass -operation teoretiskt kunna påverka aktiveringen och funktionen av de endokrina celler som finns i magsäcken och duodenum och som är involverade i saltsyrasekretionens reglering? Hur skulle detta kunna påverka saltsyrasekretionen? Motivera ditt svar! (4 p) Svar: Proteiners digestion mha pepsin från huvudcellerna i corpus påverkas =>peptoner och aa stimulerar inte gastrinfrisättningen från antrala G-celler som ökar saltsyrasekretionen. Minskad mängd peptoner och aa i duodenum skulle också minska gastrinfrisättningen. Störd gastrinsekretion skulle också påverka somatostatinfrisättningen vilket hämmar den negativa feed-back loopen som normalt finns. Saltsyra stimulerar S-celler i tunntarmen när sur kymus kommer ut i duodenum. Avsaknad av syra ger en påverkad secretinfrisättning=> regleringen av saltsyra kan påverkas, antingen via en direkt effekt på parietalcellerna eller via sekretion av gastrin i antrum. Mål: C6, C17
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 2(20) Ökad produktion av saltsyra stimulerar också neutraliseringsmekanismerna i tunntarmen för att inte slemhinnan ska skadas. Fråga 2 (2 poäng): Hur initieras denna process endokrint och hur/var sker den? (2 p) Svar: Bl a: secretin, som frisätts då ph ökar i duodenum, påverkar bikarbonatfrisättningen från den exokrina delen av pankreas som neutraliserar det sura pht i tarmen. Mål: C17
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 3(20) Fråga 3 (2 poäng): Hur skyddas cellerna i magsäckens slemhinna mot det sura ph t? (2 p) Svar: De mukösa ytepitelcellerna bildar bikarbonat som frisätts i det slem - rikt på glykoproteiner - som cellerna bildar. ph närmast cellerna är neutralt. Mål: C6, C21 Ventrikeln är ett mycket väl vaskulariserat organ.
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 4(20) Fråga 4 (6 poäng): Förklara hur dess blodförsörjning är uppbyggd (både den arteriella den venösa). Utgå från ventrikelns makroanatomiska struktur och använd viktiga landmärken när du beskriver kärlförsörjningen. Rita! (6 p) Svar: Ventrikeln försörjs av Truncus coeliacus, vilken avgår från aorta (pars abdominalis just under hiatus aroticum i höjd med lumbalkota L1). Truncus coeliacus avger tre huvudgrenar. 1. A. hepatica communis. Denna Avger A. gastrica dx som löper längs curvatura minor och anastomoserar med A. gastrica sin längs curvatura minor. A. hepatica communis avger vidare a. gastroduodenalis, vilken i sin tur avger a. gastroomentalis/gastroepiploica dx (anastomoserar med ~ sin, se under punkt 3). 2. A. gastrica sinistra. Direkt gren från Truncus coeliacus. Förlopp- se ovan. 3. A. splenica/lienalis. Största grenen från Truncus coeliacus. Löper posteriort om pancreas i riktning vänster mot mjälten. Avger A. gastroomentalis/gastroepiploica sin och Aa. gastricae breves. A. gastroomentalis sinistra anastomoserar med a. gastroomentalis dextra längs curvatura major. Aa. gastricae breves utgör korta grenar som försörjer magsäckens fundusregion. PLUS VENÖSA-svar: Vener löper parallellt med artärerna. Vena gastrica sinistra och dextra anastomoserar längs curvatura minor och vena gastroomentalis sinistra och dextra vid curvatura major. Vena gastrica sinistra och dextra tömmer sig i vena porta hepatica. Vena gastroomentalis sinistra och vena gastrica breves tömmer sig i vena splenica som går ihop med vena mesenterica superior som övergår till vena porta. Vena gastroomentalis dextra tömmer sig i vena mesenterica superior. Mål: C6
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 5(20) Efter operationen blev Jessica smalare. Hon återfick sin menstruation och blev såsmåningom gravid. Efter en tid födde hon ett friskt barn. Fråga 5 (3 poäng): Såväl testikel som äggstock erhåller olika ligamenta under sin utveckling. Testikeln vandrar ner i pungen så småningom medan äggstocken endast flyttar sig till närheten av livmoderns övre del (vid sidan av fundus). Beskriv hur äggstocken hänger i relation till livmodern, särskilt vilka ligamenta som håller den på plats. (3p) Svar: Äggstocken hålls på plats bredvid livmodern via sin koppling till ligamentum latum (mesovarium, genom vilket blodförsöjningen når äggstockens medulla), där även äggledaren och livmodern är upphängda. Två specifika ligamenta håller äggstocken på plats: dels ligamentum suspensorius ovarii (lateralt, kallas också infundibulum-pelvisk ligament) samt ligamentum ovarii propium som kopplar samman livmoderns vägg och äggstockens ena pol, den mediala. Mål: C4, C7
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 6(20) Fråga 6 (5 poäng): Den gonadala utvecklingen går igenom en odifferentierad och en differentierad fas. Vad reglerar den primära differentieringen av testikel- resp äggstock? (5p) Svar: Om embryot har Y kromosom, kommer den specifika genen SRY att utryckas och, via bildande av Sertolicellerna och av Leydigcellerna, leda utvecklingen till bildandet av en testikel (tunica albuginea, tubuli) samt av manliga kanalikulära gångar (rete testis och ductuli efferentia från mesonephros, ductus epididymides och ductus deferens från Wollfska ductus) och vissa accessoriska könskörtlar (prostata, sädesblåsorna) samt ett tillbakabildande av Mülleriska ducti, via AMH produktion (Sertoli cellerna). Avsaknad av SRY, och av Sertoli cellerna leder till ett tillbakabildande av de Wolffska ducti, bevarandet av Mülleriska ducti och en kvinnlig utveckling (endast kortikala follikelöar, inga ducti som kopplar äggstocken med äggledaren samt bildande av äggledare, livmoder och cervix/vagina). Hormoner från hypofysen och gonader reglerar (sekundär) utvecklingen av de interna och externa könsorganen. Mål: C7
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 7(20) Två viktiga hormon för barnets tillväxt är somatotropin (tillväxthormon, GH) och T3/T4 (tyroxin). Fråga 7 (6 poäng): Hur är syntesen och insöndringen av GH och T3/T4 till blodet reglerad? (6p) Svar: I båda fallen ingår hypotalamus och adenohypofysen i regleringen. Syntes och insöndring av GH från somatotrofa celler i adenohypofysen stimuleras positivt av GHRH och negativt av somatostatin, som båda frisätts i hypotalamus. GH i sin tur stimulerar syntes och frisättning av IGF-1, främst i levern. IGF-1 och GH verkar med negativ feedback på hypofys- och hypotalamusnivå. För det senare gäller att GHRH minskar och somatostatin ökar. T3/T4 bildas och frisätts från tyreoidea efter stimulering av TSH. TSH i sin tur frisätts från adenohypofysen under inflytande från TRH från hypotalamus. T3/T4 utövar negativ feedback på både TRH och TSH. Mål: C10, C11
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 8(20) Jämför GH och T3 på molekylär nivå. Fråga 8 (6 poäng): Hur skiljer sig GH och T3 då det gäller hur de utövar sin effekt på cellulär nivå? (6p) Svar: T3 består av två sammankopplade tyrosinmolekyler som joderats och kan likt steroidhormoner ta sig in i cellen och binda till intracellulära receptorer (TR), som i sin tur binder till bestämda sekvenser i DNA och reglerar gentranskription med hjälp av olika co-faktorer. (TR binder till DNA som dimer, där RXR är en vanlig partner.) GH är ett peptidhormon (strukturellt likt prolaktin och vissa placentahormon) som binder receptorer i cellmembranet. Receptorerna ingår i den sk JAKfamiljen (tyrosinkinas-associerade receptorer). Signalen förs vidare genom fosforyleringar, bl a aktiveras STAT-proteiner som går in i kärnan och verkar som transkriptionsfaktorer. Mål: C10, C11
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 9(20) Fråga 9 (3 poäng): Puberteten är en komplicerad process som hos pojkarna inbegriper en dominans av testosteron. Testosteron bildas dock i överflöd och påverkar mest spermatogenesen. Vilken metabolit är den mest aktiva i resten av kroppen? Vad reglerar dess förekomst? (3p) Svar: 5α-dihydrotestosteron (DHT) är testosteronets aktiva metabolit. Den bildas av 5α-reduktas som finns i mål-cellerna exempelvis i bitestikel och accessoriska könskörtlar. Mål: C9, C10
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 10(20) Förutom miljö- och livsstilsfaktorer så kan ett högt BMI också påverkas av ärftliga faktorer. Genetiken bakom detta är komplex med många olika gener och genetiska varianter involverade. En känd gen är FTO (Fat mass- and obesity-associated gene, på kromosom 16) med en SNP (single nucleotide polymorphism), rs9930506 (A G), där G-allelen har visats vara associerad till både högt BMI, vikt och höftmått. G-allelfrekvensen varierar i olika delar av världen och fördelar sig t ex i den mexikanska populationen så att 45 % är homozygot vildtyp, 44 % är heterozygoter och 11 % är homozygoter. Jessica är orolig för att hennes och Juans barn kommer att ärva risken för övervikt och vill genotypa sig för rs9930506 i FTO genen, men sjukvården beviljar inte detta önskemål med hänvisning till att man inte kan översätta populationsstudier direkt till risk hos enskilda individer. Det finns så många andra faktorer som också påverkar risken för fetma. Jessica bestämmer sig då för att skicka ett munskrapsprov till företaget DNA Guide för genetisk analys. Hon befinns vara homozygot G/G och har en förhöjd risk att drabbas av fetma. Juan vill däremot inte låta sig genotypas. Det är inte känt om fenotypen nedärvs dominant eller recessivt. Fråga 10 (5 poäng): Vilken är risken att ett av deras barn ärver en ökad risk för övervikt? Beräkna risken utifrån de olika möjliga genotyper som Juan kan tänkas ha och för de olika nedärvningsmodeller som skulle kunna gälla. (5 p) Svar: Om dominant nedärvning, spelar det ingen roll vilken genotyp Juan har, Jessica kommer alltid att föra över en G-allel som bidrar till övervikten. Om recessiv nedärvning, och om Juan skulle vara: Homozygot för vildtypallelen; 100% x 0.45 = 45 % Heterozygot: 100 % x 0.44 x 0.5 = 22 % Homozygot för GG: 100% x 100% x 0.11 = 11 % Mål: C12
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 11(20) Fråga 11 (2 poäng): Vilka eventuella etiska ställningstaganden och konsekvenser kan gentypningen ge upphov till i detta fall? (2p) Svarsförslag: T ex Risken att föra över en riskgen till barnet Risken för barnet att bli fet Stigmatisering av barnet om risken att vara bärare av riskgen är ogrundad Mål: B7
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 12(20) Fråga 12 (4 poäng): Genen för FTO är 417 978 baspar, dess RNA är 11766 bp och proteinet består av 505 aminosyror. Förklara storleksförhållandet mellan de olika biomolekylerna. Gärna med figur. (4p) Svar: Eftersom varje aminosyra kodas av en triplett, motsvaras proteinets 505 aminosyror av 1515 bp + 3 bp för stoppkodonet som inte bildar någon aminosyra, dvs 1518 bp. Resterande skillnad beror på att intronerna splicas bort från det primära RNA transkriptet, samt att de icke-translaterade regionerna i både 5 - och 3 -ändarna, sk UTR eller UTS, räknas in i genlängden. Mål: C3, C13
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 13(20) För att förstå de fysiologiska processer som sker i kroppen behöver man biokemisk kunskap. Fråga 13: Betrakta nedanstående molekyler. Ange vilken typ av molekyl det är. (0.5 p) Ge exempel på vilken funktion molekylen har. (0.5 p) Ge exempel på ett sammanhang där molekylen har viktig funktion. (0.5 p) a) 1.5 p b) 1.5 p
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 14(20) c) 1.5 p d) 1.5 p
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 15(20)
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 16(20) e) 1.5 p f) 1.5 p Svarsförslag: Krävs inte att all information nedan ska vara med för att få poäng, för att förstå att struktur och funktion behöver de inte kunna alla namn och benämningar ex aldohexos osv. 0.5p för identifiering av molekylen + 0.5 p för viktig funktion + 0.5 p för exempel på sammanhang där funktionen är viktig = 1.5 p per delfråga, summa= 9 p på hela frågan. a) Kolhydrat, exemplet visar disacckarid av alfa-d- glukos (aldohexos) och beta-d-fruktos (ribos), sukros, alfa-glycosidbindning mellan sockerenheterna. Näringsämne, glukos lagras i form av glycogen, behövs i metabolismen (glykolysen), behövs för glykosylering av proteiner och lipider (bidrar till att utöka variation och funktion hos proteiner iom posttranslationell modifiering då kolhydratträd kopplas till aminosyrornas sidokedjor, samt som igenkänningsstrukturer på ex
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 17(20) cellmembran genom koppling till phospholipider), kolhydratstrukturerna finns både intra- och extracellulärt och i cirkulation iom ex cirkulerande proteiner. b) Fettsyror, mättad (rak) resp omättad (veckad). Utgör vårt kvantitativt sett viktigaste energisubstrat och fungerar även som viktiga signalmolekyler i cellen, genomgår betaoxidation varvid energi utvinns. Ingår som beståndsdel i triglycerid (fett) som vi intar med födan. Lagras i form av triglycerider i de flesta av kroppens celler men framför allt i adipocyterna. Viktig beståndsdel vid uppbyggandet av och i phospholipider och apolipoproteiner och membranstrukturer. c) Deoxyribonukleinsyra (polymer av nukleotider = deoxyribos, heterocyklisk kvävebas, fosfatgrupp), DNA. Dubbla strängar av polymerer av deoxyribonukleinsyra i alfa-helixkonfiguration utgör gener/arvsmassan/kromosomer och kvävebassekvensen utgör den specifika koden. d) Glykogen. Lagring av glukosmolekyler sker i form av glykogen. Glykogen är, efter fett, människans viktigaste energireserv. Lagras i lever och muskelceller. Glukosmolekyler som sätts samman med alfa 1-4 glycosidbindningar och vid var 8-10 glukosmolekyl ingår en alfa 1-6 glycosidbindning som gör att molekylen får en grenad struktur. e) Fosfolipid. Mokelyl uppbyggd av glycerol, två fettsyror (hydrofoba), en fosfatinnehållande grupp (hydrofil). Fosfolipiden är amfifatisk. Mycket viktig för bildandet av membranstruktur, dubbellager bildas pga fettsyrornas hydrofoba karaktär och fosfatgruppsdelens hydrofila karaktär. Membranstrukturen är semipermeabel och rörlig/flytande och innesluter viktiga komponenter som har mer fettlöslig karaktär i membranet eller transmembrant. Vattenlösliga komponenter associeras på inoch/eller utsidan. f) Aminosyra. Polymerer av aminosyror, där aminosyrorna binder till varandra genom kovalent bindning som kallas peptidbindning, utgör proteiner och polypeptider. R kan vara ett H som i den enklaste aminosyran glycin eller mer komplicerad sidokedja som ger aminosyran hydrofoba, hydrofila, laddade/oladdade, syra-/bas egenskap som i sin tur har betydelse för proteinets funktion, stabilitet och lokalisation (ex proteiner med hydrofoba delar vill gärna vara i membranstrukturer eller genom membran; transmembran lokalisering). Mål: C14, C15
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 18(20) Lipas är ett enzym som medverkar vid nedbrytningen av fett. Fråga 14 a (1 poäng): Vilken sorts reaktion utför enzymet och till vilken enzymklass hör det? (1p) Svar: Lipolys eller hydrolys samt hydrolaser Lipas verkar på en yta och följer därmed inte Michaelis-Menten kinetik. Nedan visas en schematisk substratmättnadskurva för ett enzym som verkar i vattenlösning. v (mol/min) B A [S] (M) Fråga 14 b (1 poäng): Vad kan man läsa ut av kurvans olika delar A och B? (1 p) Svar: A = 1:a ordningens kinetik, v är direkt proportionell mot [S] B = 0:e ordningens kinetik, v är oberoende av [S], enzymet är mättat
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 19(20) Fråga 14 c (2 poäng): Vilka två viktiga kinetiska parametrar kan man få fram ur denna kurva och hur? (2 p) Svar: v max och K M. Michaelis-Menten ekvationen inverteras och resulterar i en rät linje. v max fås från interceptet på y-axeln (1/v max ) och K M fås från lutningen (K M /v max ). Fråga 14 d (1 poäng): Vad säger parametrarna om enzymet? (1 p) Svar: v max anger den maximala hastigheten när enzymet är mättat. K M anger affiniteten för substratet. Mål: C20
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 20(20) Fråga 15 (3 poäng): Biokemiska reaktioner går till jämvikt. Vad är drivkraften som gör att en blandning av reagerande substrat når en jämviktsblandning? (3 p) Svar: Skillnaden i värmeinnehåll och skillnaden i entropi mellan reaktionsblandningen och jämviktsblandningen. Mål: C23
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 21(20) Praktisk Om-tentamen LÄK-T1: Feed-back för histologi T1. Samtliga preparat som använts. BEMANNADE STATIONER: Preparat 5 Förhornat (pigmenterat) epitel Svar: Studenten skall ha minst beskrivit preparatets flerskiktat epitel (epidermis) och pekat ut dess olika lagren/strata (stratum basale med sina kubiska-cylindriska celler, här med melaninpigmentet, stratum spinosum (2-5 lager celler med runda kärnor och tydliga gränser, utan granula), stratum granulosum (2-3 cellrader med celler vars kärnor är spolformade och mörka, pga av keratohyalin) samt det yttersta lagret: hornlagret (stratum corneum) där alla celler (15-20 lager) är döda, saknar kärnor, och innehåller endast keratin. Preparat 6 Läppen: Förhornad resp oförhornad epitel Svar: Studenten skall ha minst beskrivit preparatets två olika flerskiktade epiteltyper, den ena förhornad (epidermis) och den andra oförhornad (munhålan). Studenten skall ha pekat ut de olika lagren/strata (stratum basale, stratum spinosum, stratum granulosum och det yttersta lagret: hornlagret (stratum corneum, med keratin) i den ena men keratin-fri inte i det andra. Preparat 12 Binjure Svar: Studenten skall ha minst beskrivit preparatets två endokrina enheter: barken (cortex) och märgen (medulla) samt den kapsel som omger organet. Studenten skall ha pekat ut de olika lagren i cortex (yttersta lagret, under kapseln, zona glomerulosa iom att cellerna bildar runda grupper och producerar mineralokortikosteroider [aldosteron, etc]); mellanlagret, zona fasciculata med celler som bildar radiala, paralella fasciklar eller strängar och producerar glykokortikosteroider (cortisol etc); samt det innersta lagret, zona reticularis där cellerna sitter tättare ihop och ger intryck av ett retikel, med typiska lipidvesiklar (androgener). Studenten skall ha pekat märgen och dess mycket rik blodförsörjning samt ansamlingar av svagfärgade (med HE) polygonala, stora kromafina celler (innehållande katekolaminer, dvs adrenalin alt noradrenalin som färgas av kromsalter), samt grupper av stora, runda, acidofila sympatiska ganglieceller (lätt kännbara pga dess storlek och tydlig nukleol). Preparat 11 Sköldkörtel Svar: Studenten skall ha minst beskrivit preparatets grundläggande endokrina komponenter: folliklar. Studenten skall ha vidare pekat ut follikulära respektive parafollikulära celler samt den rika vakularisering (kapillärer). Preparat 10 Hypofysen Svar: Studenten skall ha minst beskrivit preparatets endokrina delar: pars distalis, pars intermedia och pars nervosa. Studenten skall ha pekat ut de olika celler i part distalis (acidofila respektive basofila och kromofoba celler) samt pituicyterna i pars nervosa. Studenten skall ha beskrivit sinusoiderna samt folliklarna i pars intermedia (rester av Rathkes ficka) med eller utan innehåll (kolloid).
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 22(20) Preparat 13 Esofagus Svar: Studenten skall ha minst beskrivit preparatet och pekat ut sitt karakteristiska fyra-lagers uppbyggnad, dvs mucosan med sin oförhornad flerskiktat skivepitel, lamina propria samt muscularis mucosae; submucosan med de slembildande gl. esophagica; muscularis externa (där studenten skall beskriva typ av muskulatur (glatt- alt tvärstrimmig) och orsaken till (snitt kan vara från den övre tredjedels esofagala segmentet, där muskeln är tvärstrimmig); samt dess adventitia (ingen t. serosa). Preparat 15 Magsäcken, fundus Svar: Studenten skall ha minst beskrivit preparatet och pekat ut de olika lager, dvs mucosan med sitt enskiktat cylindriskt epitel, de särdragna gastric pits med sina celltyp (mukösa-, parietala-och huvudceller), lamina propria, muskularis mucosae, submucosa (rugae), muscularis externa olika lager (ev Meissners och Auerbachs plexa), och serosan. Preparat 16 Övergång ventrikel-duodenum Svar: Studenten skall ha minst beskrivit preparatet och pekat ut övergången mellan pylorus och duodenum (där villi istället för foveola syns) samt de olika lager på varje sidan av övergången. Studenten skall ha visat de särdragna Brunnerska körtlarna (gl. duodenales) samt ev. pylorus sfinktern (glatt muskel). Preparat 19 Tarm, olika segment Svar: Studenten skall ha minst beskrivit preparatet och indikerat skillnader mellan de olika tarm segment (duodenum med intilliggande pankreas), jejunum (med tydliga Meissners och Auerbachs plexa) och första delen av colon. Preparat 21 Bukspottkörtel Svar: Studenten skall ha minst beskrivit preparatet och pekat ut de exokrina och endokrina (Langerhans öar) delar av organet. I synnerhet skall studenten ha visat de bindvävs septa som bildar lobuli, och de tubuloacinära serösa körtlar, med sina kubiska, sekretoriska celler grupperade i botten av acini med sin karakteristiska pyramidform. Utförsgångarna skall pekats ut, dvs intralobulära skarvgångar ( intercalated ducts ), som mynnar i intralobulära samlingsgångar, vilka i sin tur tömmer sig i de interlobulära innan de når den central placerade, långa ductus pankreaticus. Preparat 23 Lever Svar: Studenten skall ha minst beskrivit preparatet och pekat ut hur en leverlob är uppbyggd: dvs hexagonformad med centralvenen i centrum och porta triaden (dvs portal ven, lever artär och gallgången med sitt tydliga kubiskt epitel) i varje hörn. Hepatocyterna, sinusoider och Kupffer celler skall indikeras.
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 23(20) OBEMANNADE STATIONER: Version 1. Preparat 1: Svar: esofagus Svar: mucosa med oförhornat flerskiktat epitel, mm, submukösa med körtlar, muskularis externa, adventitia Preparat 2: Svar: respiratoriskt epitel Svar: trachea, bronkier Version 2. Preparat 1: Svar: förhornad resp oförhornad epitel Svar: Munhålan, anus Preparat 2: Svar: mucosan med gastric pits, cardias körtlar Svar: magsäcken, cardias Version 3. Preparat 1: Svar: Lieberkühnska kryptor (gl intestinalis) Svar: Duodenum Preparat 2: Svar: Flerskiktat skivepitel. Svar: Hud
Omtentamen Läkarutbildningen T1:B höstterminen 2011 24(20) Feed-back praktisk OM-tentamen anatomi T1-2012-02-09 Fråga 1: Svar: Retroperitonalt Sekundärt retroperitonealt Intraperitonealt Ren Colon Ascendens Gaster Pancreas Jejunum Colon Transversum Fråga 2: Svar: 1- Corpus cavernosum 2- Preputium, 3- Corpus spongiosum, 4- urethra. Fråga 3: Svar: A. Fundus B. Corpus C. Antrum 1. A. Hepatica communis 2. Truncus Coeliacus 3. A. Gastrica sinistra 4. A. Gastroomentalis/ sinistra 5. A. Splenica 6. A. Gastroomentalis dextra 7. A. Hepatica proria Fråga 4a-c: Svar: a) 1. Vagina. 2. Portio. 10. Ovarium, 3. Cervix uteri. 4. Corpus uteri. 5. Fundus uteri (0,5p) 6. Isthmus tuba uterina. 7. Ampulla tuba uterina 8. Infundibulum tuba uterina. 9. Fimbriae b) Labia majora c) Vid levern (lig. teres hepatis) Fråga 5: Svar: Labia majora, labia minora, vestibulum, hymen, ostium vaginae, glans clitoris, praeputium clitoridis, mons pubis, (ostium ureatrae)