RISKFAKTORER FÖR KRONISKA LUFTVÄGSINFEKTIONER HOS SLAKTSVIN

HELSINGFORS UNIVERSITET VETERINÄRMEDICINSKA FAKULTETEN AVDELNINGEN FÖR KLINISK PRODUKTIONSDJURSMEDICIN PRODUKTIONSDJURENS HÄLSO- OCH SJUKVÅRD RISKFAKTORER FÖR KRONISKA LUFTVÄGSINFEKTIONER HOS SLAKTSVIN PETRONELLA JANSSON LICENTIATAVHANDLING I VETERINÄRMEDICIN HELSINGFORS 2014

Tiedekunta - - Fakultet Faculty Veterinärmedicinska fakulteten Osasto - - Avdelning Department Avdelningen för klinisk produktionsdjursmedicin Tekijä - - Författare Author Petronella Jansson Työn nimi - - Arbetets titel Title Riskfaktorer för kroniska luftvägsinfektioner hos slaktsvin Oppiaine - - Läroämne Subject Produktionsdjurens hälso- och sjukvård Työn laji - - Arbetets art Level Licentiatavhandling Tiivistelmä - - Referat Abstract Aika - - Datum Month and year Januari 2014 Sivumäärä - - Sidoantal Number of pages 59 sidor Kroniska luftvägsinfektioner är vanliga hos slaktsvin i Finland. Pleurit och pneumoni försämrar svinens tillväxt och orsakar ekonomiska förluster. Dessutom påverkar sjukdomar svinens välmående. I avhandlingens litteraturöversikt presenteras vilka luftvägssjukdomar som finns i Finland och i resten av världen, samt vilka riskfaktorer för kroniska luftvägsinfektioner som hittats utomlands. Undersökningens mål var att få reda på vilka faktorer som påverkar mängden pleuriter hos slaktsvin i Finland. Svingårdar delades upp i fall och kontroller enligt mängden pleuriter svinpartierna haft vid slakt. I forskningen deltog 34 svingårdar, varav 18 var fall och 16 var kontroller. Vid gårdsbesöken intervjuades producenten angående gårdens rutiner, hygien, sjukdomsskydd, ventilation och värmesystem. I fyra boxar i undersökningsavdelningen mättes temperatur, relativ luftfuktighet, ammoniak, luftströmning, väggens temperatur, vattenmängd ur nipplarna och luftvolym per svin. De 34 finska svingårdarna hade liknande värden gällande luftens egenskaper. Temperatur, relativ luftfuktighet och luftströmning låg inom de i litteraturen rekommenderade gränserna. Fallens ammoniakvärden (medeltal 8,6 ppm) var något högre än kontrollernas (medeltal 5,0 ppm). Fallens luftvolym (medeltal 3,6 m 3 /svin) var även något lägre än kontrollernas (medeltal 3,9 m 3 /svin). Betydelsen av resultaten kunde inte påvisas statistiskt på grund av den lilla sampelstorleken. I den statistiska analysen undersöktes faktorer i svinens omständigheter och deras korrelation med mängden pleurit vid slakt. Det framkom att ett bra sjukdomsskydd är en skyddande faktor (OR 0,16; p-värde 0,04). Till sjukdomsskyddet hörde bland annat lastrum, slaktbilschaufförens rutiner, sjukdomsspärr, handtvätt och tvätt av stövlar. Förekomsten av lastrum är en stark enskild skyddande faktor (OR 0,022; p-värde 0,03). Ett stort antal slaktsvin är en liten riskfaktor (OR 1,002; p-värde 0,03), vilket motsvarar utländska forskningars resultat, där ett stort antal svin varit en riskfaktor för kroniska luftvägsinfektioner. Integrerad svinproduktion är enligt utländska forskningar också en riskfaktor, eftersom dessa gårdar sällan fungerar enligt omgångsuppfödning, men i den här forskningen kunde ingen korrelation hittas. Svingårdarnas läge påverkade också resultatet. De gårdar som fanns i Egentliga Finland hade ungefär hälften så liten risk att höra till gårdar med mycket pleuriter jämfört med gårdar i Tavastland och i resten av Finland (OR 0,49; p-värde 0,027). Resultaten kan ha påverkats av att sampelstorleken var liten. Dessutom är sjukdomssituationen i Finland bra i förhållande till andra länder, vilket gör det svårare att upptäcka riskfaktorer. Även variationer i slakteriernas post mortem undersökning, de använda maskinerna och personerna som gjorde gårdsbesöken kan ha påverkat resultaten. Avainsanat Nyckelord Keywords pleurit, pneumoni, kronisk luftvägsinfektion, slaktsvin, riskfaktorer Säilytyspaikka Förvaringställe Where deposited Campusbiblioteket i Vik Työn johtaja (tiedekunnan professori tai dosentti) ja ohjaaja(t) Instruktör och handledare Director and Supervisor(s) Instruktör: Mari Heinonen Handledare: Mari Heinonen och Tapio Laurila

INLEDNING... 1 I LITTERATURÖVERSIKT... 4 1 KRONISKA LUFTVÄGSINFEKTIONER... 4 1.1 Svinets luftvägar... 4 1.2 Pneumoni... 5 1.3 Pleurit... 6 1.4 Patogener... 7 1.5 Sjukdomssituationen i Finland... 7 2 RISKFAKTORER FÖR KRONISKA LUFTVÄGSINFEKTIONER... 11 2.1 Svingårdens egenskaper... 11 2.2 Luftens egenskaper... 17 2.3 Andra sjukdomar... 23 II KLINISK UNDERSÖKNING... 24 3 MATERIAL OCH METODER... 25 4 STATISTISK ANALYS... 29 5 RESULTAT... 34 5.1 Mätningar av omständigheter... 34 5.2 Resultat av den statistiska analysen... 37 6 DISKUSSION... 39 6.1 Omständigheter i finska svingårdar... 39 6.2 Riskfaktorer för kroniska luftvägsinfektioner i Finland... 41 6.3 Slutsats... 44 LITTERATURFÖRTECKNING... 46 BILAGA: Blankett för gårdsbesök (tilakäyntilomake)... 50

INLEDNING År 2012 fanns det 1712 svingårdar och knappa 1,3 miljoner svin i Finland (Vuorisalo 2013a, Mustalahti 2013). Under år 2012 slaktades över 2 miljoner svin, vilket gav 193 miljoner kilogram svinkött (Vuorisalo 2013b). Antalet svingårdar i Finland minskar hela tiden på grund av dålig lönsamhet samtidigt som besättningsstorlekarna ökar (Vuorisalo 2012). Svin föds upp i tre faser. Den första fasen sker i suggstallet, där grisarna föds och växer tillsammans med suggan, eftersom de är beroende av mjölk. De avvänjs vid ungefär 28 dagars ålder och väger då 6-8 kilogram, varefter den andra fasen inleds. Grisarna växer i den andra fasen tills de väger 25-35 kilogram, och kallas då förmedlingsgrisar. Den första och den andra fasen sker oftast på samma gård. Den tredje fasen, det vill säga den fas där svinen växer tills de nått slaktvikt, kan finnas i kombination med de första faserna eller helt skilt. Svinen kallas slaktsvin i den tredje fasen. Ifall alla tre faser sker på samma gård kallas det integrerad svinproduktion. I Finland består ungefär 35 % av gårdarna av slaktsvin och 35 % har integrerad svinproduktion. De resterande gårdarna, dvs. 30 %, livnär sig på att sälja förmedlingsgrisar (Vuorisalo 2012). Pleurit är en inflammation av den viskerala eller parietala pleuran, alltså lungsäcken. Om inflammationen blir kronisk leder det ofta till att det bildas fibrösa adhesioner mellan de olika lungloberna eller mellan lungan och den mediala sidan av thorax. Dessa adhesioner är smärtsamma för svinet då det andas (Lopez 2007). Pneumoni är en inflammation av själva lungvävnaden. Det finns olika sorters pneumonier, men vid slakt syns det oftast som förtätningar, färgförändringar eller abskesser i lungvävnaden. Pleurit och pneumoni kan förekomma samtidigt eller oberoende av varandra (VanAlstine 2012). Lesionerna leder till ett minskat värde för svinet vid slakt, vilket påverkar lönsamheten för svinproducenten (Pagot m.fl. 2007). Luftvägsinflammationer är en av de vanligaste och allvarligaste sjukdomarna hos svin i hela världen (Enøe m.fl. 2002, VanAlstine 2012). Sjukdomen orsakar ekonomiska problem 1

i svinproduktionen genom försämrad tillväxt, ökad konsumtion av foder och läkemedel, högre dödlighet i besättningen samt mera kasserade kroppar vid slakt (Pagot m.fl. 2007, VanAlstine 2012). Mortaliteten av akut pleuropneumoni kan vara upp till 10-20 %, men oftast är den under en procent i besättningar med kronisk infektion (VanAlstine 2012). Pneumoni orsakad av Mycoplasma hyopneumoniae orsakar 17 % försämring av den dagliga viktökningen och 14 % sämre foderomvandlingseffektivitet. Pleuropneumoni, som ofast orsakas av Actinobacillus pleuropneumoniae, orsakar 34 % sämre daglig viktökning och 26 % sämre foderomvandlingseffektivitet (Meyns m.fl. 2011). Svinen har sällan tydliga kliniska symptom, som hosta, apati, feber eller dyspné, då de har akut pleurit, vilket gör att det inte är möjligt för producenterna att ingripa i det akuta stadiet och på så sätt minska antalet pleuriter vid slakt. Lesioner av pleurit hittas alltså i mycket större utsträckning än vad symptomen i besättningen tyder på (Augustijn m.fl. 2013). Gårdar med hög prevalens av kronisk pleurit associeras med flera patogener. Det innebär att det är svårt för producenten att med patogenspecifika strategier, som antibiotikabehandling eller vaccinering, försöka minska höga pleuritvärden (Augustijn m.fl. 2013). Hur skötseln av svinen sköts spelar alltså en stor roll i hur man kan minska på luftvägsinflammationer. I och med att produktionen av svin intensifierats under årens lopp har även problemen med luftvägsinflammationer ökat (VanAlstine 2012). Storleken på svingårdarna växer hela tiden samtidigt som små gårdar stängs på grund av dålig lönsamhet. Förekomsten av pleurit och pneumoni är mycket olika i många undersökningar. I Belgien var prevalensen enligt Meyns m.fl. 2011 för pleurit 20,76 % och för pneumoni 23,85. I Danmark har man uppskattat att pneumonier och pleuriter står för ungefär två tredjedelar av alla lesioner som konstateras i slakterierna (Maes m.fl. 2001b). I Storbritannien är värdena också höga. Under en 4 månaders period år 2008 undersökte man hur mycket pleuriter det fanns i 14 slakterier och resultatet var att 80 % av slaktpartierna och 12,5 % av svinen haft pleuritlesioner (Jäger m.fl. 2012). Prevalensen av respirationslesioner i slakterier varierar ändå mycket beroende på land, område, svingård och slakterier (Pagot m.fl. 2007). Prevalensen av pleurit i några europeiska länder kan ses i tabell 1. 2

Tabell 1: Prevalensen av pleurit i några europeiska länder (Jäger m.fl. 2012) Land Period Pleuritprevalens Belgien 2000 16 % 2009 20,8 % Danmark 1987 14 % 1998 24 % 2000 25 % Nederländerna 1990 12 % 2004 22,5 % Norge 1991 41 % Spanien 2009 26,8 % Storbritannien 1988 16 % Syftet med det här arbetet är att ta reda på vilka riskfaktorer som bidrar till att öka antalet luftvägsinfektioner hos slaktsvin i Finland. Avhandlingen består av två delar, en litteraturöversikt och en undersökningsdel. I litteraturöversikten presenteras vilka sjukdomar som orsakar luftvägsinfektioner, samt vilka faktorer som enligt tidigare forskning utgör en ökad risk för kroniska pleuriter och pneumonier. Undersökningsdelen utgår från en klinisk studie, där målet är att ta reda på vilka omständigheter som är riskfaktorer för kroniska luftvägsinfektioner i de finska svingårdarna. Genom att få mera kunskap om vilka omständigheter som påverkar svinens hälsa, kan producenter och veterinärer förhoppningsvis minska antalet kroniska pneumonier och pleuriter hos svin. En minskad mängd luftvägsinfektioner skulle öka den ekonomiska lönsamheten för producenterna, men även förbättra svinens välmående. 3

I LITTERATURÖVERSIKT 1 KRONISKA LUFTVÄGSINFEKTIONER 1.1 Svinets luftvägar Svinets luftvägar består av näshåla, nasofarynx, larynx, trachea, intra- och extra pulmonära bronker, bronkioler och alveoler. Själva gasutbytet sker i de terminala bronkiolerna och i alveolerna. Svinets lungor är uppdelade i sju lober. På höger sida finns fyra lober; den kraniala, mediala, kaudala och accessoriska lungloben, medan vänster sida endast har tre lober; den kraniala, mediala och kaudala lungloben. De kaudala loberna är de största och står även för största delen av gasutbytet. Loberna avgränsas av djupa fåror. Loberna delas vidare in i lobuler, som alla får luft via egna bronkioler. Lobulerna fungerar så gott som helt på egen hand, vilket betyder att ifall en bronkiol är tilltäppt så kan inte gasutbyte ske i lobulen. Svinets luftutbyte är relativt litet. Endast 10-15 % av alveolernas luft byts ut vid en inandning då svinet vilar (VanAlstine 2012). Runt alveolerna finns ett tätt kapillärsystem, dit det venösa blodet från hjärtats högra sida kommer för att bli syresatt. Eftersom luften och blodcirkulationen är i så tät kontakt kan patogener ta sig in i kroppen via lungorna och orsaka sjukdom. Slemhinnan i hela luftvägssystemet är känslig för omgivningens luftpartiklar. Lungorna har ett specialiserat immunförsvar i lungorna på grund av att de är så utsatta för omgivningens partiklar (VanAlstine 2012). Vid inandningen värms luften först upp i näshålan, där den även blir fuktigare. Största delen av luftens partiklar, som är större än 10 µm, filtreras bort i de övre luftvägarna, förrän de når bronkerna. Slemhinnan i de övre luftvägarna är beklädd med cilier, som med hjälp av slem transporterar partiklarna till farynx, där partiklarna sedan sväljs (VanAlstine 2012). Partiklar som är mindre än 5µm i diameter kan nå alveolerna. Makrofager fungerar i alveolerna som det primära immunförsvaret. Partiklar som inte är patogena fagocyteras av 4

makrofagerna. Patogena mikrober görs först ofarliga bland annat med hjälp av lysozym, interferoner och proteolytiska enzymer. Därefter fagocyteras mikroberna av makrofager och neutrofiler. Hos friska svin är makrofagernas andel 70-90 % av cellerna i det bronkoalveolära slemmet. Ifall neutraliseringen av mikrober inte sker normalt, bildas en inflammation och vävnadsskada kan uppstå (VanAlstine 2012). 1.2 Pneumoni Pneumoni innebär en inflammation av lungorna. Man kan dela in pneumonier i olika typer beroende på hur de ser ut morfologiskt, vilket gör det lättare att veta vilken den mest sannolika patogenen är. Bronkopneumoni betyder att inflammationen finns i bronkernas, bronkiolernas och alveolernas lumen och morfologiskt har lungorna förtätningar i de kranioventrala delarna (Lopez 2007). Beroende på vilken typ av exudat kan inflammationen ytterligare delas in i suppurativ eller fibrinös bronkopneumoni. Suppurativ innebär att exudatet till största delen består av neutrofiler och finns i luftvägarna. Suppurativ bronkopneumoni är vanligt hos växande svin och orsakas främst av Mycoplasma hyopneumoniae eller sekundära bakterier (VanAlstine 2012). Fibrinös bronkopneumoni betyder att exudatet mest består är fibrin, som ofta finns i ett utbrett område i lungornas lober och även i pleuran där det kallas pleurit (Lopez 2007). Actinobacillus pleuropneumoniae är den vanligaste bakterien som orsakar fibrinös bronkopneumoni, som även kallas pleuropneumoni (VanAlstine 2012). Interstitiell pneumoni betyder att inflammationen finns i något av de tre lagren i alveolernas vägg. Inflammationen är oftast utspridd i en stor del av lungorna, till skillnad från bronkopneumoni, och vid obduktion ses lungor som inte faller ihop normalt. Märken av revben kan synas som ränder på lungornas dorsala yta (Lopez 2007). Virus, som t.ex. svininfluensavirus (SIV), Porcine reproductive and respiratory syndrome virus (PRRSV), Porcine Respiratory Coronavirus (PRCV) och Porcine circovirus type 2 (PCV2), samt gramnegativa septikemier, kan orsaka interstitiell pneumoni (VanAlstine 2012). 5

Embolisk pneumoni innebär att infektionen kommit hematogent till lungorna och att inflammationen därför finns i de pulmonära arteliolerna och alveolära kapillärerna (Lopez 2007). Morfologiskt har lungorna multifokala lesioner över hela lungan. Lesionerna är oftast nekrotiska små områden med en hemorragisk zon runt omkring. Pyogena bakterier, som till exempel Streptococcus och Actinobacillus suis, orsakar embolisk pneumoni (VanAlstine 2012). Det tar olika länge för olika sorters pneumonier att läka. Okomplicerade infektioner, som till exempel mild interstitiell pneumoni och bronkiolit orsakad av SIV, kan läka på 2-3 veckor utan att det blir några synliga lesioner kvar i lungorna. Bronkopneumoni tar oftast längre tid att läka, och kan även leda till lungfibros med fibrösa adhesioner till thorax vägg (VanAlstine 2012). 1.3 Pleurit Inflammation av den viskerala eller parietala delen av pleuran kallas pleurit och uppstår som följd av ett sår från abdomen, thorax, en perforerad esofagus, hematogen infektion eller direkt som följd en närliggande inflammation i lungvävnaden. Fibrinös bronkopneumoni sprids lätt till pleuran och kan även orsaka pleurit (Lopez 2007). Akut fibrinös pleurit kan orsakas av Haemophilus parasuis, Streptococcus suis, Mycoplasma hyorhinis och Actinobacillus sp med eller utan pneumoni samtidigt (VanAlstine 2012). Ifall inflammationen blir kronisk utvecklas fibros och adhesioner i pleuran mellan lungans lober eller mellan lober och thorax. Det tar flera månader för adhesionerna att utvecklas, men de är ändå en av de vanligaste lesionerna som hittas vid slakt (VanAlstine 2012). Adhesionerna påverkar hur mycket lungorna kan utvidgas och orsakar även smärta (Lopez 2007). 6

1.4 Patogener Man kan dela in patogenerna som orsakar luftvägsinfektioner i primära och sekundära patogener. De sekundära patogenerna kan leva i svinets luftvägar utan att orsaka skada, men då de får en inkörsport till kroppen kan de orsaka infektion. De är så kallade opportunistiska patogener. Detta kan ske till exempel då svinets immunförsvar är nedsatt av någon orsak (VanAlstine 2012). Sekundära bakterier är bland annat Streptococcus suis, Haemophilus parasuis, Pasteurella multocida och Mycoplasma hyorhinis (Fablet m.fl. 2012b). Sekundära patogener infekterar ofta de övre luftvägarna tidigt i svinens liv, vilket gör att svinen utvecklar immunitet mot bakterierna. H. parasuis och M. hyorhinis infekterar också mest strukturerna utanför luftvägarna, till exempel pleuran, pericardium och peritoneum. Sekundära patogener är svåra att bli av med från en besättning, men så länge de inte orsakar stora problem går det oftast bra att föda upp svin trots att de finns bland svinen. Primära patogener orsakar så gott som alltid infektion, men själva infektionen kan vara subklinisk och därför inte märkas. Exempel på primära patogener är M. hyopneumoniae och Actinobacillus pleuropneumoniae (VanAlstine 2012). 1.5 Sjukdomssituationen i Finland I Finland orsakar kroniska luftvägsinfektioner problem hos slaktsvin. Sjukdomssituationen är ändå bra i jämfört med många andra länder. De sjukdomar som förekommer är grishosta, aktinobacillos, nyssjuka, Pasteurella multocida, svininfluensa och porcint circovirus, typ 2. Sjukdomar som inte påträffats i Finland är bland annat PRRS (porcine reproductive and respiratory syndrome), Aujeszkys sjukdom och PRCV (porcine respiratory corona virus). 7

Sjukdomar i Finland Grishosta, eller enzootisk pneumoni, orsakas av bakterien Mycoplasma hyopneumoniae. Alla åldrars svin kan bli smittade och sjukdomen sprids lätt i hela besättningen, men dödligheten är vanligtvis låg. Smittan sker främst med trynkontakt och via sekret, men aerosol smitta är också möjlig (Thacker & Minion 2012). Sjukdomen orsakar långvarig lunginflammation och de kliniska symptomen är torr hosta, dyspné och minskad aptit. Grishosta ökar också risken att svinen drabbas av sekundära infektioner (Evira 2010a). Vid obduktion ses oftast suppurativ bronkopneumoni med förtätningar i de kranioventrala delarna av lungorna (Lopez 2007). Diagnosen görs genom att påvisa antikroppar i blodet. I Finland är grishosta sällsynt och övervakas på den nationella nivån av Sikava. År 2009 påträffade Livsmedelssäkerhetsverket Evira under 10 fall av sjukdomen (Evira 2010a). Nyssjuka, som även kallas atrofisk rhinit, orsakas av den toxinproducerande bakterien Pasteurella multocida, som främst drabbar smågrisar. Smittan sker med kontakt mellan svin (Evira 2010c). Oftast har grisarna en infektion av Bordetella bronchiseptica som predisponerande faktor. Den toxiska P. multocida orsakar infektion i de övre luftvägarna, vilket leder till nysningar, snuva, näsblod och missbildningar av trynet. Övre käken växer inte som den skall och grisen får underbett och snett tryne (Register m.fl. 2012). Nyssjuka har senast påträffats i Finland år 2001 och övervakas på den nationella nivån av Sikava (Evira 2010c). Lung- och lunghinneinflammation med abskesser, eller aktinobacillos (APP), orsakas av bakterien Actinobacillus pleuropneumoniae och orsakar, som namnet förutspår, pleuropneumoni hos svin i alla åldrar. Det finns 12 olika serotyper av bakterien och serotyp 2 är vanligast i Finland (ETT 2013). Smittan sker med kontakt mellan svin och med droppsmitta. Sjudomen kan vara perakut, akut eller subklinisk, dvs. symptomfri. Den perakuta versionen innebär att svinet dör utan att symptom upptäcks och den akuta att svinet får feber, sämre aptit och luftvägssymptom, som dyspné och hosta. APP kan även bli kronisk i besättningen (Gottschalk 2012). Diagnosen av sjukdomen görs med bakteriologisk odling, antingen från lungvävnad av ett dött svin eller från ett prov av slem 8

från näsborrarna från ett levande djur (Evira 2011). I Finland förekommer APP utbrett i hela landet (ETT 2013). Pasteurella multocida, som inte är toxinproducerande, kan orsaka svår pneumoni hos slaktsvin, men är då oftast en sekundärinfektion till M. hyopneumoniae eller någon annan patogen. Ifall svinet bär P. multocida i de övre luftvägarna eller i tonsillerna kan även olika stressfaktorer utlösa sjukdomen (Register m.fl. 2012). Bordetella bronchiseptica kan orsaka snuva, snörvling och ibland även pneumoni hos smågrisar som fortfarande lever med suggan (Evira 2011). Svininfluensa har funnits i Finland åtminstone från och med år 2007 och är nu utbrett i hela landet. Viruset som orsakar infektionen har många olika subtyper, men de som påträffas i Europa är främst H1N1, H3N2 och H1N2 (ETT 2013). Symptomen hos svinen är hög feber, aptitlöshet, orkeslöshet, takypné och senare hosta. Morbiditeten är ofta hög och inkubationstiden är snabb, vilket leder till att så gott som alla svin plötsligt börjar hosta. Sjukdomen leder ändå sällan till döden och svinen återhämtar sig efter 5-7 dagar (Van Reeth m.fl. 2012). Svininfluensa kan förekomma året runt, men vanligtvis under de kalla månaderna. Diagnos görs genom att påvisa viruset i slem från näsborrarna eller i lungvävnad från ett dött djur (Evira 2013). Porcint circovirus, typ 2 (PCV2), orsakar PMWS (postweaning multisystemic wasting syndrome) ifall svinet utsätts för predisponerande faktorer, så som stress. Svin i 2 4 månaders ålder påverkas mest av viruset. Sjukdomen orsakar avmagring, blek hud, andingssvårigheter, diarré, förstorade lymfknutar och ibland även ikterus. Lungorna kan vid obduktion vara förstorade, ha gummiaktig konsistens och faller inte ihop normalt (Segalés m.fl. 2012). Viruset sprids genom närkontakt mellan djur, droppsmitta och även med avföring. För att undvika att circoviruset skall orsaka problem skall man minska på eventuell stress bland svinen och sköta tvättrutiner ordentligt. Det finns även vaccin mot PCV2. Viruset är vanligt i de finska svingårdarna (Evira 2010b). 9

Sjukdomar som inte förekommer i Finland PRRS (porcine reproductive and respiratory syndrome) är en virusorsakad sjukdom som är väldigt vanlig i Europa och resten av världen. Sjukdomen finns alltså inte i Finland, Sverige eller Norge, men hotet att det sprids med importerade djur och sperma från andra länder är stort, eftersom viruset sprids med urin, avföring, sperma och sekret från trynet men även långa sträckor med vinden. PRRS orsakar väldigt olika graders symptom beroende på besättning. Suggor drabbas av aptitlöshet, andningssvårigheter, blåaktig hud, aborter eller ökat antal dödfödda grisar. Mjölkproduktionen kan även försämras, vilket ytterligare ökar dödligheten bland smågrisarna. Hos slaktsvin är PRRS en respirationssjukdom, vilket syns som andningssvårigheter, dålig tillväxt, ökad dödlighet och sekundära infektioner. Det finns ingen behandling mot sjukdomen (ETT 2013). PRRS skall övervakas och bekämpas enligt lagen samt anmälas till myndigheterna omedelbart vid misstanke (Jord- och skogsbruksministeriets förordning 1346/1995). Aujeszkys sjukdom, som även kallas pseudorabies, orsakas av ett herpesvirus. Hos smågrisar är sjukdomens dödlighet väldigt hög. Avvanda grisar och slaktsvin får respirationssymptom, depression, aptitlöshet och dödligheten hos slaktsvinen är 1-2 %. Smitta sker främst via sekret från näsan, kontaminerat dricksvatten, personer och svin, men kan även spridas med vinden mellan besättningar. Inom besättningen sprids viruset lätt till en stor del av svinen. Sjukdomen går inte att behandla (ETT 2013). Aujeszkys sjukdom hör till de farliga sjukdomarna som skall övervakas och bekämpas enligt lagen, samt anmälas till myndigheter omedelbart vid misstanke (Jord- och skogsbruksministeriets förordning 1346/1995). PRCV (porcine respiratory corona virus) orsakar respirationssymptom och sämre tillväxt hos svin. Viruset gör också att sekundära patogener kan orsaka infektion som följd av att immuniteten försämras. Sjukdomen är ändå ofta subklinisk och svår att upptäcka i länder där den spridits till största delen av besättningarna. Viruset smittas med sekret från näsan och med andningsluften. Finland och Norge är de enda länderna i Europa som inte har sjukdomen (ETT 2013). PRCV skall enligt lagstiftningen anmälas omedelbart (Jord- och skogsbruksministeriets förordning 1346/1995). 10

2 RISKFAKTORER FÖR KRONISKA LUFTVÄGSINFEKTIONER 2.1 Svingårdens egenskaper Svinproduktionstyp Hurdan typ av svinproduktion en svinproducent har kan påverka risken att få luftvägsinflammationer. Integrerad svinproduktion innebär att alla åldrars svin finns i samma anläggning, medan slaktsvinsgårdar endast har djur från 25-35 kilogram till tiden för slakt. En riskfaktor för kronisk pleurit är integrerad svinproduktion (Enøe m.fl. 2002, Jäger m.fl. 2012). Detta kan bero på att suggorna fungerar som reservoarer till flera infektionsfaktorer utan att de själva har symptom. Yngre grisar har däremot inte lika utvecklat immunförsvar och insjuknar därmed lättare. Producenterna fokuserar eventuellt också mer på smågrisarna och suggorna än slaktsvinen i integrerad produktion, vilket påverkar slaktsvinens omständigheter och därför även risken för pleurit (Cleveland-Nielsen m.fl. 2002). Gårdar som har grisar från avvänjning till slakt, vilket i Finland är ovanligt, och slaktsvinsgårdar var båda skyddande faktorer mot pleurit i Storbritannien (Jäger m.fl. 2012). Hur stor den integrerade produktionen är kan även påverka mängden pneumonier. Stora besättningar med över 200 suggor innebär en riskfaktor för antalet pneumonier (Fablet m.fl. 2012a). Slaktsvingårdar fungerar oftare med omgångsuppfödning än slaktsvinsavdelningarna i integrerad svinproduktion, som oftare fungerar enligt kontinuerlig drift. Kontinuerlig drift innebär att det finns olika åldrars svin i en avdelning, vilket beror på att ett litet antal svin flyttas från avvänjningsavdelningen till slaktsvinsavdelningen åt gången. Det leder till att slaktsvinsavdelningen inte töms på svin någonsin. För att få omgångsuppfödning att fungera i integrerad produktion, krävs ett stort antal suggor och avvanda grisar, som fyller upp en avdelning i taget. Dessa förutsättningar har ändå inte de flesta svingårdar. Omgångsuppfödning innebär att svinhuset eller en avdelning fylls samtidigt med samma ålders svin och töms på alla svin vid tiden för slakt. Mellan partierna är svinhuset eller avdelningen tömd på svin, vilket minskar på spridningen av patogener från äldre till yngre 11

svin (VanAlstine 2012). Dessutom gör metoden det möjligt att utföra en ordentlig tvätt av anläggningen. Sjukdomstrycket minskar om tvätt, desinfektion och torkning av avdelningen eller svinhuset kan genomföras mellan partierna. Omgångsuppfödning är alltså en skyddande faktor mot kronisk pleurit (Cleveland-Nielsen m.fl. 2002). Slaktsvingårdar fungerar som skyddande faktorer jämfört med integrerad produktion ifall de har ett fungerande omgångsuppfödningssystem (Cleveland-Nielsen m.fl.2002). Om en anläggning har omgångsuppfödning på så vis att olika avdelningar delar samma luftutrymme, motsvarar produktionstypen en anläggning utan omgångsuppfödning, vilket innebär en betydande ökad risk för pleurit (Jäger m.fl. 2012). Omgångsuppfödning kräver även att de minsta svinen, som inte vuxit lika snabbt, skickas till slakt samtidigt som de andra svinen, eller alternativt flyttas till en annan avdelning där de kan växa en tid till. Ifall de blir kvar i avdelningen dit de nya förmedlingsgrisarna tas in sprids patogener vidare. Tvätt av avdelningen är mest effektiv om avdelningen är tom på svin, vilket gör att en avdelning utan djur mellan partierna fungerar som skyddande faktor mot pleurit (Cleveland-Nielsen m.fl. 2002). Antal svin En riskfaktor som inte gett så tydliga forskningsresultat är hur antalet svin påverkar luftvägarna. Enligt Fablet m.fl. (2012a) ökade antalet pneumonier i besättningar där det avdelningarna fanns över 90 svin. Ökad mängd svin är alltså troligen en riskfaktor för respirationssjukdomar. Infektionstrycket ökar med större besättningar (VanAlstine 2012). Stora besättningar fungerar däremot oftare med omgångsuppfödning än små gårdar, vilket gör det svårt att bestämma vilket antal svin som ger upphov till en större risk för luftvägsinflammationer. Omgångsuppfödning minskar ändå på problem med respirationssjukdomar, mer än vad ett stort antal svin ökar på problemen (Cleveland- Nielsen m.fl. 2002). En riskfaktor för pleurit är många avdelningar, vilket i praktiken betyder att stora gårdar har större sannolikhet att ha luftvägsinfektioner (Maes m.fl. 2001b). 12

Antal svin per box kan också påverka spridningen av respirationssjukdomar. Ju större grupper desto fler direkta trynkontakter mellan svinen finns det, vilket ökar på möjligheten för patogener att spridas. Aerosol smitta mellan svin sker också lättare ifall grupperna är stora. Stora grupper orsakar mera fysiologisk stress för svinen, vilket kan leda till att immunförsvaret blir svagare, vilket i sin tur predisponerar till att få respirationsinfektioner (Maes m.fl. 2000). Procenten seropositiva för svininfluensa H 3 N 2 var högre i gårdar med stora grupper slaktsvin (Maes m.fl. 2000). I Meyns undersökning, som gjordes 2007 i Belgien, hittade man också mera pleurit i avvänjningsavdelningar med stora grupper (Meyns m.fl 2011). Förmedlingsgrisar Spridning av respirationssjukdomar mellan svingårdar sker oftast då smittade djur flyttas till en ny svingård (Evira 2011). En faktor som i många undersökningar påverkat antalet respirationssymptom är från hur många ställen slaktsvingården köper förmedlingsgrisar. Grisar har olika sammansättningar av bakterier och virus beroende på var de vuxit upp. Dessutom har de olika immunförsvar, beroende på vilka sjukdomar som finns på gården och på hurdana maternala antikroppar suggorna gett grisarna. Ifall grisar från olika gårdar blandas blir infektionstrycket större, eftersom ett större antal patogener och opportunister blandas, samtidigt som immunförsvaren hos de olika grisarna inte är på samma nivå. En blandning av svingrupper kan dessutom orsaka stress, vilket i sin tur ytterligare sänker på immunförsvaret och ökar på sannolikheten att grisarna drabbas av sjukdom av opportunistiska bakterier (VanAlstine 2012). Ifall förmedlingsgrisar köps från mer än tre olika gårdar ökar risken för pleurit (Jäger m.fl. 2012). Ju mer frekvent det kommer grisar till slaktsvinsgården, desto större sannolikhet är det att gården har problem med pleurit (Meyns m.fl. 2011). Inköp av gyltor till gårdar med integrerad produktion kan i viss mån jämföras med inköp av förmedlingsgrisar till slaktsvinsgårdar då man jämför hur antalet gårdar det köps från påverkar förekomsten av respirationsinfektioner. Seroprevalensen av Mycoplasma 13