Utfasningsämnen hos tillståndspliktiga verksamheter

Utfasningsämnen hos tillståndspliktiga verksamheter - förekomst och möjligheter till substitution R 2009:7 ISSN 1401-243X

VI SKALL STRÄVA EFTER STÄNDIGA FÖRBÄTTRINGAR! Göteborgs Miljöförvaltning är sedan oktober 1998 certifierad enligt ISO 14001. För att bli trovärdiga i vår roll som tillsynsmyndighet måste vi visa att vi ställer krav på oss själva. Genom att skaffa oss egen erfarenhet av miljöledning blir vi en bättre samarbetspartner till företag, organisationer och enskilda i deras miljöarbete. Miljöpolicy Miljöförvaltningen arbetar på uppdrag av Miljönämnden för att nå visionen om den långsiktigt hållbara utvecklingen av staden. För att vi ska bli framgångsrika är det viktigt att vi i alla situationer uppfattas som goda förebilder. Vår egen påverkan Vi ska när vi utför vårt arbete vara medvetna om vår egen miljöpåverkan. Denna påverkan uppkommer som följd av innehållet i de tjänster vi producerar och hur vi till exempel utnyttjar våra lokaler, reser i tjänsten och gör våra inköp. Ständiga förbättringar Vi ska arbeta för att åstadkomma ständiga förbättringar när det gäller vårt miljöarbete. Detta innefattar både direkt som indirekt påverkan. Bli ledande Vi ska med vår egen miljöanpassning ligga över de krav vi som tillsynsmyndighet ställer på andra. Detta innebär att vi med god marginal följer de lagar och andra bestämmelser som gäller för vår verksamhet samt att vi med detta åtar oss att bedriva ett förebyggande miljöarbete. Samarbete med andra Vi ska ständigt arbeta med att utveckla miljöarbetet genom samarbete och utbyte med andra aktörer. Vi själva som resurs Vi ska nå goda resultat i miljöarbetet genom kunnig och engagerad personal som ansvarsfullt och med helhetsperspektiv tar aktiv del i arbetet. Förvaltningen satsar kontinuerligt på utbildning och information för att alla anställda ska kunna ta ansvar i enlighet med budget och interna miljömål.

Förord Kemikaliefrågorna står i fokus när det gäller att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Det handlar bland annat om bättre kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper, bättre miljö- och hälsoinformation om varor, utfasning av särskilt farliga ämnen och fortlöpande minskning av hälso- och miljörisker vid framställning och användning av kemikalier. Miljönämnden som lokal tillsynsmyndighet och en av kommunens främsta pådrivare i miljöfrågor har en tydlig roll i arbetet för att begränsa förekomsten av kemikalier som kan skada göteborgarnas hälsa och miljö. Miljönämnden har lyft fram behovet av särskilda insatser inom kemikalieområdet. I nämndens budget är denna satsning preciserad som Giftfritt Göteborg. Denna rapport, som är ett 20 poängs examensarbete, har bidragit till en särskild fördjupning i kunskapen om användningen av särskilt farliga ämnen bland de tillståndspliktiga verksamheterna i Göteborg. Kunskapen kommer att vara ett viktigt underlag för fortsatt dialog med kemikalieanvändande företag i fråga om möjligheter till utfasning och substitution. Kunskapen har också haft betydelse för utformningen av det lokala miljömålet för Giftfri miljö i Göteborg. För innehållet i rapporten svarar Cecilia Niklasson (student 2008) handledd av Karin Kruse, miljöförvaltningen. Victoria Lind Magnusson Projektledare för Giftfritt Göteborg

GÖTEBORGS UNIVERSITET Miljövetarprogrammet GÖTEBORG UNIVERSITY Environmental Sciences Program Utfasningsämnen hos tillståndspliktiga verksamheter - förekomst och möjligheter till substitution Cecilia Niklasson Examensarbete 20 poäng Mars 2008

Sammanfattning Enligt Sveriges miljökvalitetsmål Giftfri miljö skall användningen av ämnen med farliga egenskaper minska och helst upphöra. Dessa så kallade utfasningsämnen hanteras dock fortfarande i Sverige och i Göteborg. Vilka möjligheter finns att ersätta utfasningsämnen eller de processer där de hanteras? EU:s kemikalieförordning REACH kommer att påverka verksamheter och myndigheter, men i vilken utsträckning? Även nationell lagstiftning påverkar verksamheternas hantering av farliga ämnen. Detta examensarbete har i enlighet med syftet resulterat i en kartläggning av hanteringen av utfasningsämnen hos tillståndspliktiga verksamheter i Göteborgs kommun. Genom dialog med verksamheterna har substitution av utfasningsämnen och processer där utfasningsämnen hanteras initierats. Även effekterna av REACH för Göteborgs tillståndpliktiga verksamheter har kartlagts. I Göteborg hanterades 225 ton utfasningsämnen under år 2006, fördelat på 98 ämnen. Dessutom hanterades 372 ton petroleumnafta, smörjoljor med mera. Över 60 % av mängden utfasningsämnen utgörs av bensin och di(2-etylhexyl)ftalat, men nära 70 % av antalet redovisade ämnen utgörs av laboratoriekemikalier från Sahlgrenska universitetssjukhuset, Sahlgrenska. Utfasningsämnena utgörs nästan uteslutande av ämnen som är cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska. Ämnena har mycket differentierade användningsområden, exempelvis drivmedel, mjukgörare i PVC, färgframställning och ytbehandling. För att åstadkomma substitution av utfasningsämnen eller processer där utfasningsämnen hanteras krävs specifik kunskap om applikationen hos den enskilda verksamheten. Det innebär en svårighet, varje ämne är noga utvalt avseende tekniska egenskaper, ekonomi med mera. Verksamheterna har dock genom eget initiativ, ändringar hos leverantörer, krav från myndigheter eller som konsekvens av REACH fasat ut stora mängder av ämnen eller skall göra det under det kommande året. Exempel på det är di(2-etylhexyl)ftalat, flera föreningar med sexvärt krom och nickel, hydrazin och karbendazim. Mängden utfasningsämnen kommer därför sannolikt att minska. Flera utfasningsämnen utgörs dock av föroreningar, som är svåra att avlägsna. Huvuddelen av Göteborgs tillståndspliktiga verksamheter kommer sannolikt inte att påverkas alltför kännbart av REACH. Sannolikheten för att registreringen av ämnen blir alltför kostsam för att ämnen ska fortsätta att saluföras är låg, för de industrikemikalier som de flesta verksamheter hanterar, tillverkar eller importerar. En mindre andel av verksamheterna kommer att tvingas ersätta eller upphöra med några ämnen eller produkter. Hos både ansvariga myndigheter och berörda verksamheter är osäkerheten stor om konsekvenserna. 2

Summary According to the Swedish objective A non-toxic environment the usage of substances with hazardous properties will decrease and preferably stop. These so called phaseout-substances is still handled in Sweden and in Gothenburg. Which possibilities are there to substitute phase-out-substances or the processes in which they are used? The European REACH legislation is going to affect companies and authorities, but in what extent? Also the national legislation affects the companies way to handle hazardous substances. This examine work has according to its purpose resulted in a survey over the handle of phase-out-substances in companies which have a permit obligation in the municipality of Gothenburg. Through dialogue with the companies substitution of phase-out-substances and processes in which they handles has been initiated. Also the affects of REACH for the companies which have a permit obligation in Gothenburg has been surveyed. In Gothenburg 225 tonnes of phase-out-substances were handled during the year 2006, divided in 98 substances. Furthermore 372 tonnes of petroleumnaphta, lubricating oil, et cetera were handled. Over 60 % of the amount of phase-outsubstances consist of petrol and di(2-ethylhexyl)phtalat, but nearly 70 % of the number of substances consist of laboratory chemicals from Sahlgrenska University Hospital, Sahlgrenska. The phase-out-substances are nearly exclusively substances that are carcinogenic, mutagenic and reprotoxic. The substances have very diversified usage areas, for example fuel, softener in PVC, manufacture of paint and surface treatment. To accomplish substitution of phase-out-substances or processes in which they are handled demands specific knowledge about the application by the individual company. It means a difficulty, each substance is carefully chosen regards to technical properties, economy, et cetera. The companies have nevertheless through own initiative, changes at suppliers, demands from authorities or as a consequence of REACH substituted large amounts of substances or will do in the coming year. Examples are di(2-ethylhexyl)-phtalat, several compounds with hexavalent chromium and nickel, hydrazine and carbendazime. The amount of phase-out-substances will probably decrease, but several phase-out-substances consists of pollutants, which are difficult to remove. The main part of the companies which are obligated to have permit in Gothenburg will probably not be affected too tangible by REACH. The probability that the registration of substances will be too expensive that substances will be kept in production or import is small, for the industry chemicals which the most companies handle, manufacture or import. A smaller part of the companies will have to substitute or stop several substances or products. Both responsible authorities and concerned companies are very uncertain about the consequences. 3

Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 Summary... 3 Innehållsförteckning... 4 1. Inledning... 5 1.1. Giftfri miljö mål och åtgärder... 5 1.1.1. Sveriges miljömål... 5 1.1.2. Göteborgs miljömål... 6 1.1.3. Projekt Ett giftfritt Göteborg... 7 1.2. Utfasningsämnen... 8 1.3. Anknytande lagstiftning... 9 1.3.1. Europeisk lagstiftning... 9 1.3.2. Nationell lagstiftning... 12 1.4. Problemställning... 15 1.5. Syfte... 16 1.6. Avgränsningar... 16 2. Metod... 16 3. Resultat... 18 3.1. Kartläggning av utfasningsämnen... 18 3.1.1. Vanligaste ämnena, enskilt och gruppvis avseende kemisk sammansättning och användningsområde... 18 3.1.2. Vanligaste egenskap för utfasning... 21 3.1.3. Branscherna med störst mängd hanterade utfasningsämnen... 22 3.1.4. Ämnenas slutdestination efter användning... 23 3.1.5. Petroleumnafta, mineralterpentin, smörjoljor, med flera... 24 3.2. Substitutionsmöjligheter hos specifika verksamheter... 25 3.2.1. Ytbehandlingsföretag 1... 25 3.2.2. Ytbehandlingsföretag 2... 29 3.2.3. Tryckeriverksamhet... 30 3.2.4. Livsmedelsindustri... 31 3.2.5. Plast- och lackindustri... 31 3.2.6. Övriga exempel på substitutionsarbete... 33 3.3. REACH och Göteborgs tillståndspliktiga verksamheter... 34 4. Diskussion... 36 4.1. Kartläggning av utfasningsämnen... 36 4.2. Substitutionsmöjligheter hos specifika verksamheter... 38 4.3. REACH och Göteborgs tillståndspliktiga verksamheter... 39 5. Slutsatser... 40 6. Tackord... 41 7. Referenser... 41 Bilaga A - Kemikalieinspektionens prioriteringsguide... 45 4

1. Inledning I miljökvalitetsmål, nationellt och lokalt, anges att användning av farliga ämnen ska minska. Verktyg för att nå dessa mål är bland annat åtgärdsplaner och lagstiftning på europeisk och nationell nivå. Syftet med detta arbete är att bidra till underlaget för arbetet mot dessa mål genom att kartlägga förekomsten av utfasningsämnen hos tillståndspliktiga verksamheter och undersöka möjligheterna till substitution. 1.1. Giftfri miljö mål och åtgärder Miljökvalitetsmål för en giftfri miljö finns både nationellt och i Göteborgs stad. För att verka mot det lokala miljökvalitetsmålet driver Göteborg bland annat projektet Ett giftfritt Göteborg. 1.1.1. Sveriges miljömål Ett av Sveriges 16 miljökvalitetsmål är Giftfri miljö: Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö bör, enligt riksdagens beslut, i ett generationsperspektiv bland annat innebära att den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen är nära noll och för övriga kemiska ämnen inte skadliga för människor, (Kemikalieinspektionen A, 2007). För att konkretisera detta angelägna mål har miljömålet nio delmål, två av dem har större betydelse för detta arbete: Utfasning av särskilt farliga ämnen delmål 3 Nyproducerade varor skall så långt det är möjligt vara fria från nya organiska ämnen som är långlivade (persistenta) och bioackumulerande, senast år 2007 nya ämnen som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande, senast år 2007 kvicksilver, senast år 2007 övriga cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen senast år 2010 om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet ämnen som är hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande, senast år 2010 om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande senast år 2010 kadmium och bly, senast år 2010 Dessa ämnen skall inte heller användas i produktionsprocesser om inte företaget kan visa att hälsa och miljö inte kan komma till skada. Delmålet omfattar ämnen som människan framställt eller utvunnit från naturen. Delmålet omfattar även ämnen som ger upphov till ämnen med ovanstående egenskaper, inklusive dem som bildas oavsiktligt, (Kemikalieinspektionen A, 2007). 5

Kemikalieinspektionen anser avseende miljökvalitetsmålet att Kemiska ämnen med särskilt farliga egenskaper är svåra att hantera säkert. Även små mängder kan skada människor och miljö. Företag bör därför byta ut särskilt farliga ämnen så långt det är möjligt. De anser vidare att tillämpning av REACH är viktig för att i verkligheten fasa ut de särskilt farliga ämnena så att delmålet kan nås och att REACHs definition av särskilt farliga ämnen i huvudsak överensstämmer med ämnena i delmål 3, (Kemikalieinspektionen B, 2007). Riskminskning - delmål 4 Hälso- och miljöriskerna vid framställning och användning av kemiska ämnen skall minska fortlöpande fram till 2010 enligt indikatorer och nyckeltal som skall fastställas av berörda myndigheter. Delmålet avser ämnen som inte omfattas av delmål 3, (Kemikalieinspektionen A, 2007). Avseende delmål 4 anser Kemikalieinspektionen att verksamhetsutövare har ett särskilt ansvar för att undvika och begränsa kemiska risker. Det första steget är substitution, om det inte är möjligt skall exponeringen begränsas. De anser vidare att produktutvecklingen måste ta hänsyn till kemiska hälso- och miljörisker. Både de som tillverkar, importerar och använder kemiska produkter skall arbeta med att ersätta kemiska produkter med mindre farliga. Kemikalieinspektionen anser att förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll bör ändras till att även innefatta förekomst av farliga ämnen och deras klassificering enligt säkerhetsdatablad, (Kemikalieinspektionen B, 2007). 1.1.2. Göteborgs miljömål Göteborg arbetar med att ta fram lokala miljömål och det första är begränsad klimatpåverkan. I november 2006 startades arbetet med miljömål nummer två giftfri miljö, först år 2009 kommer arbetet med Göteborgs miljömål att vara avslutat, (Göteborgs stad, 2007). En förhoppning från projektgruppen till miljömålet giftfri miljö är att detta arbete ska bidra med underlag till att ta fram mätbara parametrar, (Victoria Lind Magnusson, muntligt). En preliminär slutrapport för Göteborgs miljömål giftfri miljö kom i mars 2008, förslagen är ännu inte antagna av kommunfullmäktige men ger en stark indikation för hur det antagna miljömålet kommer att se ut. Ett övergripande mål är föreslaget: Giftfritt Göteborg Göteborg ska vara så giftfritt att inte människor eller miljö påverkas negativt Det skall nås till år 2050, men en förutsättning är att kunskapen om miljögifter ökar, vilket projektgruppen för miljömålet återkommande betonar. På konkret nivå är fyra mål föreslagna: 1. Minskad förekomst av miljögifter i barns vardag (skall nås år 2020) Målet innebär att barnens miljö ska vara så giftfri att deras hälsa inte påverkas negativt och det berör både näringsliv, kommunen, skolpersonal, allmänhet, etc. 6

2. Utfasningsämnen ska inte användas eller släppas ut i Göteborg (skall nås år 2020) 3. Förorenade områden i Göteborg ska inte orsaka skada på människors hälsa eller miljö (skall nås år 2025) 4. Avloppsslam från Göteborg ska uppfylla ställda kvalitetskrav (skall nås år 2020) Målet innebär att inkommande avloppsvatten till reningsverket måste ha låga halter av farliga ämnen, vilket kräver låg användning av farliga ämnen i Göteborg, i produkter, byggnader, industriella processer, m.m. Projektgruppen anser det svårt att identifiera indikatorer för att följa upp målen, nya indikatorer behöver utvecklas, särskilt för de två första målen. De anser dock att de föreslagna indikatorerna bör ge en ganska god bild av Giftfri Miljö i Göteborg. Det är emellertid viktigt att även indikatorerna som ska utvecklas i ett senare skede kommer i bruk, projektgruppen pekar särskilt på antal/mängd utfasningsämnen och organiska ämnen i slam. Följande indikatorer föreslås: Mål 1. barn med nickelallergi, andel inköpta ekologiska livsmedel i staden och i förskola/skola, andel miljödiplomerade förskolor/skolor, föräldrars medvetenhet om miljögifter, senare: miljögiftsmätning av damm i förskolor/skolor, andel sålda ekologiska livsmedel i kommunen, andel inköpta miljömärkta varor i staden och förskolor/skolor, handelns medvetenhet om miljögifter Mål 2. kadmium i urin hos kvinnor, PBDE, PCB och dioxiner i bröstmjölk, senare: antal och/eller mängd utfasningsämnen i tillståndspliktig verksamhet, Cd i livsmedel Mål 3. antal identifierade, undersökta, åtgärdade förorenade områden i Göteborg Mål 4. metaller i slam (Cd, Pb, Hg, Ag, Cu), senare: organiska ämnen i slam (PFOS, tennorganiska ämnen, triclosan, bromerade flamskydddsmedel, PCB, ftalater, nonylfenoler, LAS, fluorokinoloner), (Göteborgs stad, Stadskansliet, 2008). 1.1.3. Projekt Ett giftfritt Göteborg Miljönämnden beslutade i sin budget för 2005 att ett kemikalieprojekt med bred inriktning för att begränsa användningen av och påskynda avvecklingen av farliga kemikalier skall startas. Detta projekt har sedan fortsatt sin verksamhet under 2006 och 2007 under namnet Ett giftfritt Göteborg. Projektet fokuserar på att minska användningen av farliga kemikalier, med särskild fokus mot de mest skadliga och där insatser kan ge stora resultat. Projektet har bland annat följande inriktningar: Förbättra kunskapen om ämnen och produkter som utgör de allvarligaste problemen i Göteborgssamhället som underlag för systematiska åtgärder. Påskynda utfasningen av kemikalier med särskilt farliga egenskaper och åstadkomma en riskfri hantering av kemiska produkter genom att tillsynen av tillverkare, importörer, verksamheter och försäljare i fortsatt hög grad fokuseras på produkterna och deras innehåll av farliga kemikalier. 7

Möjligheten av initiera och stimulera utvecklingen av mer miljöanpassade produkter genom samverkan med andra aktörer inom organisationer och näringsliv skall undersökas. (Husebye, G. 2004). Inom ramen för Ett giftfritt Göteborg pågår ett flertal delprojekt. Flera av dem berör de sex ämnen och ämnesgrupper som har varit i fokus sedan starten: bly, kadmium, kvicksilver, tennorganiska föreningar, triclosan och PFOS. Exempel på genomförda projekt sedan starten 2005 är batteriprojektet och ateljeprojektet om kadmiuminnehållande konstnärsfärg, triclosansvepet pågår fortfarande, (Lind Magnusson, V. 2006; reviderat av Victoria Lind Magnusson, muntligt). Temat för 2008 är faror i varor, med projekt om antibakteriella ämnen i varor, giftfri miljö vid lekplatser och livsmedelstillsatser, (Lind Magnusson, V. 2008). Under hösten 2006 drevs projektet Utfasning av CMR-ämnen, del 1. Projektet var riktat mot säljande företag som har tillstånd från länsstyrelsen för yrkesmässig överlåtelse av särskilt farliga kemiska produkter. I samverkan mellan säljare och kund, med miljöförvaltningen som pådrivande, kunde vissa CMR-ämnen ersättas av mindre skadliga kemikalier eller av processförändringar som inte krävde den skadliga kemikalien. En fortsättning, del 2, planerades där inriktningen skulle vara miljöförvaltningens tillståndspliktiga verksamheter som hanterar kemikalier i produktionsprocesser eller tillverkning, (Rydholm, K. 2007; Karin Kruse, muntligt). 1.2. Utfasningsämnen Enligt delmål 3 i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska ämnen med farliga inneboende egenskaper undvikas så långt det är möjligt. Kemikalieinspektionen har därför valt att benämna ämnen med de egenskaper som nämns i delmålet samt i EU:s lagstiftning REACH för utfasningsämnen, ämnen som skall fasas ut ur samhället, (Kemikalieinspektionen C, 2007). Vid studier av hantering av farliga kemikalier är utfasningsämnena en naturlig ämnesgrupp att undersöka. Ett redskap för att undersöka om ett ämne är ett utfasningsämne är Kemikalieinspektionens webbaserade verktyg PRIO-prioriteringsguiden, för bild, se bilaga A. De kriterier som används som grund för bedömningen för utfasningsämnen listas enligt nedan i tabell 1. För utförligare beskrivning av kriterierna, se bilaga A. Egenskap Klassificering eller annan data för att fastställa egenskapen Cancerframkallande (kategori 1 och 2) R45 Kan ge cancer R49 Kan ge cancer vid inandning Mutagent (kategori 1 och 2) R46 Kan ge ärftliga genetiska skador Reproduktionstoxiskt (kategori 1 och 2) R60 Kan ge nedsatt fortplantningsförmåga R61 Kan ge fosterskador Hormonstörande Bedömning i varje enskilt fall Särskilt farliga metaller (Cd, Hg, Pb) Förekomst av metallerna PBT /vpvb Persistenta, Halveringstid bedöms i olika miljöer Bioackumulerande, Toxiska / BCF > 2 000/5 000 mycket Persistenta, Olika alternativa kriterier för toxicitet mycket Bioackumulerande Ozonstörande ämnen R 59 Farligt för ozonskiktet Tabell 1. Kemikalieinspektionens kriterier för utfasningsämnen, (Kemikalieinspektionen C, 2007). 8

Ämnen med följande egenskaper bedöms som prioriterade riskminskningsämnen: Mycket hög akut giftighet (hälsa) Allergiframkallande Mutagen, kategori 3 Hög kronisk giftighet (hälsa) Miljöfarligt, långtidseffekter Potentiell PBT/vPvB (Kemikalieinspektionen C, 2007) Enligt Kemikalieinspektionens statistik har användningen av CMR-ämnen, cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska ämnen, ökat något de senare åren, men varit mellan 20 och 30 miljoner ton årligen sedan år 1996. Över 95 % av användningen utgörs av drivmedel, bränsle och syntesråvara. Av den mängd som användes år 2005 för tillverkning av varor användes 57 % till elektroder, 15 % till träskyddsmedel, 3 % till färg och lack, 2 % till mjukmedel i plast, gummi, med mera och resterande till övrigt som bindemedel. Några av de tio vanligaste CMR-ämnena i varuproduktion, avseende mängd, är dietylhexylftalat, strontiumkromat, kromtrioxid, blyoxid och trikloreten, (Kemikalieinspektionen D, 2007). 1.3. Anknytande lagstiftning Europeiska unionens lagstiftning är gällande i Sverige men kompletteras av ett flertal nationella lagar, förordningar och föreskrifter inom kemikalieområdet. 1.3.1. Europeisk lagstiftning REACH Den 1:e juni 2007 trädde EG-förordningen nr 1907/2006, REACH i kraft, REACH står för Registration, Evaluation, Authorisation and restriction of Chemicals. Förhoppningarna på REACH har varit stora. En gemensam kemikalielagstiftning i Europa har upplevts som nödvändig, eftersom produktionen och spridningen av kemiska ämnen är global. De krav på information om ämnen som REACH ställer är efterlängtade eftersom brist på kunskap ses som ett av de största hoten mot att uppnå miljömålet Giftfri miljö. Möjligheten att kräva ett godkännande för användning av särskilt farliga ämnen ses också som ett viktigt verktyg för myndigheterna, (Lindquist, N-G, 2006). I REACH definieras verksamheter som tillverkare, importörer eller nedströmsanvändare. Tillverkare definieras i artikel 3.9 som en fysisk eller juridisk person, etablerad i EU, som tillverkar ett ämne inom EU. Det omfattar inte tillverkare av beredningar, utan dessa anses vara nedströmsanvändare eller importörer. Importörer definieras i artikel 3.11 på motsvarande sätt som ansvarig för fysisk införsel av ett ämne eller en beredning till EU:s tullområde, (Kemikalieinspektionen E, 2007). I artikel 3.13 definieras nedströmsanvändare som en fysisk eller juridisk person, etablerad i EU, som inte är tillverkare, importör eller distributör och som använder ett ämne eller en beredning i yrkesmässig verksamhet, (Kemikalieinspektionen F, 2007). 9

REACH innebär att tillverkare och importörer av kemikalier får ett betydligt större ansvar, de ska analysera och redovisa om ämnen medför risker och vilka säkerhetsåtgärder som behövs. Även nedströmsanvändare har ett visst ansvar för att bedöma riskerna med sin hantering. En av de stora förändringarna med REACH är att även de ämnen som är etablerade på marknaden skall registreras och riskbedömas. Ämnen som produceras i större mängder eller har farliga egenskaper kommer att prioriteras. Alla kemiska ämnen som tillverkas eller importeras i mängder över 1 ton/år, ungefär 30 000 ämnen, skall registreras före år 2018 med grundläggande data. De ämnen som hanteras i större mängder än 10 ton/år, vilket är ungefär 10 000 ämnen, skall ha en kemikaliesäkerhetsrapport. En kemikaliesäkerhetsrapport skall innehålla en riskbedömning och åtgärder för riskhantering. För att minska antalet djurförsök ska resultatet av genomförda tester redovisas öppet och upprepning av djurförsök förbjuds. Den 1:e december år 2010 ska ämnen i höga volymer eller med särskilt farliga egenskaper vara registrerade, (Kemikalieinspektionen G, 2007). Registreringen skall innehålla information om kemikaliens egenskaper, användningsområden och exponeringen för människa och miljö. Det skall också finnas information om hur kemikalien kan hanteras säkert, ett förslag till märkning samt ett säkerhetsdatablad. Den europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) och de nationella myndigheterna kommer att utvärdera registreringsunderlaget och eventuellt kräva fler, färre eller annorlunda studier eller begränsa eller förbjuda ämnet, (Kemikalieinspektionen G, 2007). En begränsning av ett ämne innebär att tillverkning, utsläppande på marknaden och användning kan begränsas om det föreligger en oacceptabel risk, vilket bedöms av en Riskbedömningskommitté och en kommitté för Socioekonomisk analys, (Kemikalieinspektionen H, 2007). Ett ämne får inte tillverkas eller släppas ut på EU:s marknad om det inte först har registrerats i enlighet med REACH enligt artiklarna 5 och 6. Registrering krävs bara för enskilda ämnen, inte beredningar. Kraven på information vid registrering stiger med stigande mängder som tillverkas eller importeras, enligt artikel 12 och i bilaga VII-X, (Kemikalieinspektionen I, 2007). I anmälan skall bland annat registrantens samtliga identifierade användningar av ämnet lämnas. Om en nedströmsanvändares användning av ett ämne inte har tagits upp som en identifierad användning i en registreringsanmälan, oavsett om det beror på tillverkarens eller importörens ovilja att ta med en viss användning eller nedströmsanvändarens obenägenhet att upplysa om användningen för sin leverantör, skall nedströmsanvändaren göra en egen kemikaliesäkerhetsrapport och en egen anmälan som omfattar användningen av ämnet till ECHA enligt artikel 37.4 och 38, (Kemikalieinspektionen F, 2007). Den andra stora förändringen är att tillstånd krävs för att få hantera ämnen med särskilt farliga egenskaper avseende miljö och hälsa. Ett tillstånd kommer att ges för ett avgränsat användningsområde, och hänsyn kommer att tas till nyttan jämfört med riskerna samt eventuella säkrare alternativ, (Kemikalieinspektionen G, 2007). Ett tillstånd krävs, oavsett ämnets mängd, för användning och utsläppande på marknaden, men inte för tillverkning, enligt artikel 56 och 57. Tillstånd kommer inte heller att krävas för forskning, eller användning som regleras av lagstiftning som innefattar godkännandeförfarande, läkemedel, biocidprodukter, växtskyddsmedel, motorbränslen, kosmetika, livsmedel, med mera. Inte heller behöver nedströmsanvändare tillstånd för användning av ett ämne om användningen uppfyller villkoren i ett gällande tillstånd för en aktör längre upp i distributionskedjan (artikel 10

56.2). Tillståndskrav gäller dock för ämnen både i beredningar och i varor, men ej för ämnen i importerade varor. Ämnen för vilka det kommer att krävas tillstånd för ska förtecknas i bilaga XIV enligt artikel 57, ämnena måste vara cancerframkallande, mutagena, reproduktionstoxiska, PBT, vpvb eller ha liknande egenskaper. Om ämnet ingår i beredningar måste halten vara > 0,1 viktprocent för att tas upp i bilaga XIV, (undantaget reproduktionstoxiska ämnen där gränsen är 0,5 viktprocent). Det är en Riskbedömningskommitté och en kommitté för Socioekonomisk analys som bedömer om tillstånd ska ges, en förutsättning för tillstånd är att hälso- och miljöriskerna som användningen ger upphov till kan kontrolleras tillräckligt, (Kemikalieinspektionen J, 2007). En förhandsregistrering av ämnen kan göras mellan 1:e juni 2008 och 1:e december 2008. Orsaken till att göra det är att utnyttja de tidsfrister för registrering som gäller för infasningsämnen, enligt artikel 23. Förhandsregistreringen ska innehålla kortfattad information om ämnets identitet med mera och är kostnadsfri, (Kemikalieinspektionen K, 2007). Definitionen av infasningsämnen finns i artikel 3.20 i REACH, det är huvudsakligen ämnen som fanns på marknaden före år 1981, (Kemikalieinspektionen L, 2007). Alla leverantörer av ett ämne eller en beredning är skyldiga att förse mottagare med viss information om ämnet. Skyldighet finns också att vidarebefordra information uppåt i distributionskedjan, det gäller exempelvis olämplig skyddsutrustning, enligt artikel 34. REACH kommer dock inte att innebära större förändringar avseende säkerhetsdatablad, men för leverantörer av varor blir det en förändring eftersom de kommer att vara tvungna att lämna information om ingående ämnen som är uppförda på den så kallade kandidatlistan till bilaga XIV, enligt artikel 33. Det gäller under förutsättning att ämnets koncentration överstiger 0,1 viktprocent, (Kemikalieinspektionen M, 2007). Kostnaderna för registrering av ett ämne beräknas bli ungefär 730 000 kronor för varje ämne som hanteras i mängder 1-10 ton per år. För ämnen som hanteras i mängder över 1 000 ton beräknas kostnaden bli ungefär 24 miljoner, (Bengt Fjällborg, muntligt). Kostnaderna för REACH uppskattas till 20-50 miljarder kronor för hela EU. Det bör dock kompenseras med god marginal av att sjukvårdskostnaderna beräknas sänkas med 500 miljarder kronor, (Kemikalieinspektionen G, 2007). RoHS, WEEE och ELV EG:s direktiv 2002/95/EG (RoHS) förbjuder användningen av kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt krom och flamskyddsmedlen PBB och PBDE i nya elektriska och elektroniska produkter som släpps ut på marknaden från och med den 1 juli 2006. RoHS-direktivet är kopplat till EG:s direktiv 2002/96/EG (WEEE) om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, genom att WEEEdirektivets bilaga 1A innehåller de produktkategorier som omfattas av RoHSdirektivet. RoHS-direktivet är införlivat i svensk förordning 1998:944 och Kemikalieinspektionens föreskrift 1998:8, se nationell lagstiftning, (Europa EUR- Lex A, 2007; Europa EUR-Lex B, 2007; Kemikalieinspektionen N, 2007). EG:s direktiv om uttjänta fordon 2000/53/EG (ELV) begränsar användningen av vissa tungmetaller i fordon, (Artikel 4.2), (Europa EUR-Lex C, 2007; Kemikalieinspektionen O, 2007). 11

1.3.2. Nationell lagstiftning Enligt 2 kap. 2 miljöbalken (1998:808) skall alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Det innebär bland annat att verksamhetsutövaren måste ha kunskap om de produkter som verksamheten hanterar. Med hantering av kemisk produkt avses en verksamhet eller åtgärd som utgörs av tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden enligt 14 kap. 4 miljöbalken. Med kemisk produkt avses ett kemiskt ämne och beredningar av kemiska ämnen enligt 14 kap. 2 miljöbalken, (Rättsnätet, 2007). Verksamhetsutövare måste också beakta att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter som kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt enligt 2 kap. 4 miljöbalken, (Rättsnätet, 2007). Dessa två principer, kunskapskravet och produktvalsprincipen, utgör grunden till de krav som tillsynsmyndigheten ställer på verksamhetsutövare att redovisa de kemiska ämnen och produkter som verksamheten hanterar. Miljönämnden i Göteborg har begärt att de verksamheter i kommunen som är tillståndspliktiga, enligt 9 eller 11-14 kap. miljöbalken, skall lämna en kemikalieredovisning. Detta krav bygger, förutom på tidigare angivna principer, även på miljöbalkens regler om egenkontroll, där den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön fortlöpande skall planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar, 26 kap. 19 miljöbalken. I förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll specificeras kraven enligt 6 som anger att verksamhetsutövaren skall fortlöpande och systematiskt undersöka och bedöma riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt. Resultatet av undersökningar och bedömningar skall dokumenteras. Viktigast är dock 7 som anger att: Verksamhetsutövaren skall förteckna de kemiska produkter som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt. Förteckningen skall uppta följande uppgifter om produkterna: 1. Produktens namn 2. Omfattning och användning av produkten 3. Information om produktens hälso- och miljöskadlighet, samt 4. Produktens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet, (Rättsnätet, 2007). Förordningen (1998:901) gäller enligt 1 för den som yrkesmässigt bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder, som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9 eller 11-14 kap. miljöbalken. Endast tillståndspliktiga verksamheter är granskade i detta arbete. Sedan 2008-01-01 är bilagan till förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ändrad vilket leder till färre tillståndspliktiga verksamheter i Göteborgs kommun, (Rättsnätet, 2007). 12

Miljöförvaltningen i Göteborg har begärt redovisning av kemikalier i samband med påminnelsebrev om miljörapporter, som verksamheterna varje år ska lämna till tillsynsmyndigheten. Enligt 26 kap. 20 miljöbalken skall den som utövar miljöfarlig verksamhet och som omfattas av tillståndsplikt enligt vad som föreskrivs med stöd av 9 kap. 6 första stycket varje år lämna en miljörapport till den tillsynsmyndighet som utövar tillsynen över verksamheten. I miljörapporten skall redovisas de åtgärder som har vidtagits för att uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder. Även andra uppgifter som är relaterade till balkens tillämpningsområde och mål får föreskrivas. För miljörapporter för verksamhetsåret 2007 gäller Föreskrifter om miljörapport (2006:9) från Naturvårdsverket. I 4 anges att miljörapporten bland annat skall innehålla en redovisning av de betydande åtgärder som genomförts under året med syfte att minska verksamhetens förbrukning av råvaror. Den skall även innehålla en förteckning över de kemiska produkter som kan befaras medföra risker för miljön eller människors hälsa och som under året ersatts med sådana som kan antas var mindre farliga. För de miljörapporter som granskats i detta arbete för verksamhetsåret 2006 gäller Föreskrifter om miljörapport (2000:13) som saknar sådana specifikationer, (Rättsnätet, 2007). Enligt 14 kap. 9 miljöbalken skall den som yrkesmässigt hanterar eller för in en kemisk produkt till Sverige lämna de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas för att bedöma de hälso- eller miljörisker som är förknippade med produkten samt dess hantering, införsel eller utförsel. Ytterligare bestämmelser och specifikationer finns i förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer. I förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter finns specifikationer angående vissa kemiska ämnen som bland annat är införlivade från RoHS-direktivet. I 1 anges: 1. kadmiumämnen, 3. klorerade lösningsmedel, 4. kvicksilver, 5. kadmium, kvicksilver, bly, sexvärt krom och andra kemiska produkter i elektriska och elektroniska produkter, 6. tungmetaller i förpackningar, och 8. vissa andra hälso- eller miljöfarliga kemiska produkter och varor. Förordningen gäller inte kemiska produkter som omfattas av livsmedelslagen (2006:804) eller läkemedelslagen (1992:859), (Rättsnätet, 2007). Angående kadmium och kadmiumföreningar anges i 3 i förordningen att de inte får användas för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne. Undantagen är dock många i 9 kap. 2-5 samt bilaga 2, Kemikalieinspektionens föreskrift (KIFS 1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Avseende klorerade lösningsmedel anges i 5 i förordningen att kemiska produkter som helt eller delvis består av metylenklorid eller trikloretylen inte får överlåtas eller användas yrkesmässigt. I Kemikalieinspektionens föreskrift (1998:8) anges att kemiska produkter som helt eller delvis består av metylenklorid och trikloretylen får användas yrkesmässigt till forskning och utveckling samt i analysarbete. Vissa varor, huvudsakligen mätinstrument, som innehåller kvicksilver får inte yrkesmässigt tillverkas eller säljas enligt 9 i förordningen, (Rättsnätet, 2007; Kemikalieinspektionen P, 2007). 13

Enligt 11 a i förordningen får kadmium, kvicksilver, bly och sexvärt krom inte ingå i varor som släpps ut på marknaden om varorna är elektriska eller elektroniska produkter som ingår i någon av produktkategorierna 1 7 eller 10 i bilaga 1 till förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Detta gäller oavsett vad som följer av 3 och 9. Enligt 11 b gäller inte förbudet i 11 a för reservdelar avsedda för reparation eller återanvändning av elektriska och elektroniska produkter som släppts ut på marknaden före den 1 juli 2006. I 9 kap. 40 (KIFS 1998:8) anges att bly i vissa lödpunkter är tillåtet. Förbudet i 11 a gäller, i homogena material, bara för koncentrationer över 0,1 viktprocent av kvicksilver, bly och sexvärt krom, 0,01 viktprocent för kadmium, (Rättsnätet, 2007; Kemikalieinspektionen P, 2007). I 12 i förordningen anges att förpackningar och förpackningskomponenter inte får tillverkas, saluföras eller överlåtas om summan av koncentrationerna av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom överstiger 100 µg/g efter den 30 juni 2001, (Rättsnätet, 2007). I Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) (konsoliderad version) definieras CAS-nummer, vilket är det registreringsnummer som tilldelats av Chemical Abstracts Service, Columbus, Ohio. I bilaga 5 i föreskriften (KIFS 1998:8) anges att karbendazim (CAS-nummer 10605-21-7) är förbjudet sedan 1998 i biocidprodukter på grund av mutagena, reproduktionsstörande och fosterskadande effekter. Enligt 10 kap. 13 får inte blykarbonater och blysulfater användas som beståndsdelar i kemiska produkter avsedda att användas som färger, (Kemikalieinspektionen P, 2007). I Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2005:5) (kontrollerad mot ändringsföreskriften 2007:1), med EG-harmoniserad bindande klassificering och märkning (Klassificeringslistan), finns förteckningar över klassificeringen av ämnen indelad i del A och del B. I del B finns komplexa kol- och oljebaserade ämnen och i del A övriga kemiska ämnen. För ämnen upptagna i del B finns ett flertal anmärkningar som avgör klassificeringen, följande anmärkningar gäller vissa komplexa oljebaserade ämnen och finns hos ämnen som nämns i detta arbete: Anmärkning K: Ämnet behöver inte klassificeras som cancerframkallande eller mutagent om det kan visas att ämnet innehåller < 0,1 % (vikt/vikt) 1,3-butadien (EGnr: 203-450-8). Anmärkning L: Ämnet behöver inte klassificeras som cancerframkallande om det kan visas att ämnet innehåller < 3 % (vikt/vikt) DMSO-extrakt. Anmärkning N: Ämnet behöver inte klassificeras som cancerframkallande om ämnets fullständiga raffineringshistoria är känd och det kan visas att ursprungsämnet från vilket ämnet framställts inte har cancerframkallande egenskaper. Anmärkning P: Ämnet behöver inte klassificeras som cancerframkallande om det kan visas att ämnet innehåller <0,1 % (vikt/vikt) benzen (EG-nr: 200-753-7), (Kemikalieinspektionen Q, 2007). 14

Avseende bensin som drivmedel gäller lag (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen. Enligt 24 gäller att bensin inte får saluföras om det inte uppfyller kriterierna i bilaga 2, där det anges att motorbensin får innehålla högst 1,0 % volymhalt benzen, (Rättsnätet, 2007). I 17 Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2005:7) om klassificering och märkning av kemiska produkter anges att ämnen i en beredning, som klassificeras som hälsoskadlig, giftig eller mycket giftig, inte behöver anges när ämnena förekommer i en koncentration som är lägre än respektive ämnes nedre koncentrationsgräns för klassificering av beredningen som hälsoskadlig. Saknas nedre koncentrationsgräns gäller 0,1 % för ozonstörande, mutagena och cancerframkallande ämnen och 0,2-0,5 % för reproduktionstoxiska ämnen, (Kemikalieinspektionen R, 2007). För de som tillverkar eller till Sverige för in kemiska produkter tillkommer även krav på miljö- och hälsoutredning enligt 14 kap. 7, produktinformation enligt 14 kap. 8, registrering i produktregister enligt 14 kap. 10, förhandsanmälan av produkter som inte tidigare varit i bruk i landet enligt 14 kap. 11 och skyldighet att underrätta om skadliga verkningar enligt 14 kap. 23 miljöbalken. Även de som släpper ut en kemisk produkt på marknaden måste ta hänsyn enligt 8 och 23, (Rättsnätet, 2007). I 29 kap. 3 finns bestämmelser angående straff och förverkande. För miljöfarlig kemikaliehantering kan böter eller fängelse i högst två år utdömas till den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av produktens eller varans inneboende egenskaper och genom denna underlåtenhet orsakar eller riskerar att orsaka skada på människor eller i miljön. Det gäller även den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud eller en föreskrift om en skyddsåtgärd, ett produktval eller ett annat försiktighetsmått som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap. I 3 a anges att böter kan dömas ut till den som med uppsåt eller av oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt i strid med ett förbud enligt en föreskrift som en myndighet har meddelat med stöd av regeringens bemyndigande enligt, (Rättsnätet, 2007). 1.4. Problemställning I enlighet med de nationella och lokala miljökvalitetsmål som finns skall användningen av utfasningsämnen upphöra så snart som möjligt och i så hög utsträckning som möjligt. Hanteringen av utfasningsämnen i Göteborgs kommun är endast delvis kartlagd och det är därför önskvärt att komplettera med de uppgifter som saknas. Eftersom en samlad bild saknas är det också svårt att avgöra var insatser, från verksamheter och myndigheter, skulle kunna göra störst nytta. Göteborgs tillståndspliktiga verksamheter kommer, i olika grad, att beröras av EGförordningen nr 1907/2006, REACH. Miljöförvaltningen i Göteborg önskar klarlägga de följder som blir av att REACH implementeras i svensk lagstiftning. Allt miljöarbete bör präglas av en önskan om förändring till, det som vid tidpunkten tros vara, det bättre. Det vore därför av stor vikt om några av de utfasningsämnen eller 15

applikationer för dem, som idag hanteras, substituerades till ett miljömässigt sett bättre alternativ. Många verksamheter kan behöva en pådrivande faktor eller bistånd med kontakter och information. 1.5. Syfte Syftet med detta examensarbete är att: Kartlägga hanteringen av så kallade utfasningsämnen hos tillståndspliktiga verksamheter i Göteborgs kommun. Undersöka hur verksamheterna påverkas av EG-förordningen nr 1907/2006, REACH. Genom skriftlig och muntlig dialog med verksamheterna initiera substitution av utfasningsämnen och/eller processer där utfasningsämnen hanteras, där så är möjligt. 1.6. Avgränsningar Kartläggningen har enbart omfattat verksamheter med något slags materiell produktion, detta relateras till delmål 3 i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö där ämnen i nyproducerade varor och produktionsprocesser omnämns. Verksamheter inom branscherna hamn, energiproduktion, avfallshantering, skrotar, täkter, tankverksamhet samt avloppsvattenrening har därför inte ingått i undersökningen. Två undantag är dels en oklar verksamhet som hittills klassats som hamn, dels ett företag med branschbeteckning farligt avfall, men som även har verksamhet som faller inom ramen materiell produktion. Geografiskt har arbetet en naturlig avgränsning genom gränserna för Göteborgs kommun. 2. Metod Underlaget till statistiken över tillståndspliktiga verksamheters hantering av utfasningsämnen hämtades från de miljörapporter som verksamheterna är skyldiga att lämna till tillsynsmyndigheten en gång per år. Miljörapporterna är allmän handling och förvaras i arkiv på Miljöförvaltningen. En förteckning över Göteborgs kommuns tillståndspliktiga verksamheter erhölls genom utskrift från Göteborgs miljöförvaltnings databas Royal Profile. De ämnen som verksamheterna har redovisat kontrollerades mot Kemikalieinspektionens webbaserade verktyg PRIO Prioriteringsguiden. De ämnen som klassificerades som utfasningsämnen noterades, tillsammans med produkt, CASnummer, utfasningsorsak, årsförbrukning, användningsområde och ämnets förväntade slutstation, i de fall där information fanns, i en fil i Microsoft Office Excel. Om verksamheten angett ett ämne som utfasningsämne har det medtagits i undersökningen även om det inte upptagits i PRIO-Prioriteringsguiden om uppgiften verkar sannolik, kontroll mot Kemikalieinspektionens ämnesregister, klassificeringsdatabas och/eller Prevents Kemiska ämnen har genomförts för att verifiera egenskaperna som utgör grund för bedömning om ett ämne är ett utfasningsämne. I det fall en verksamhet hade uppenbara felaktigheter i sin redovisning har de ämnena inte medtagits, med undantag för felaktigheter i CASnummer som beror på datumomvandling i Microsoft Office Excel. 16