Håkan Olsson, Siv 2012-09-28 BILAGA 2 Exempel på avgränsning av kartobjekt för ytvatten Lantmäteriet ska med hjälp av SMHI avgränsa ytvattenobjekt i kartdata i skala 1:10 000. SMHI ska sammanställa exempel på hur ytvattenobjekt bör avgränsas i en databas med hydrografiskt nätverk. 1 Ytvatten kan representeras med linjer eller ytor på kartan Vi arbetar med ett system där ytvattenobjekt ska avgränsas och kopplas ihop till ett nätverk med flödesriktning. Ytvattenobjektens kartrepresentationer kan vara enkeldragna linjer eller ytor. Enkla linjer i skala 1:10 000 är alltid rinnsträckor i verkligheten. Vatten som representeras av ytor på kartan kan klassas som rinnsträckor, sjöar eller delar av sjöar, s.k. sjöbassänger. En rinnsträcka kännetecknas av att vattnet strömmar med en mätbar hastighet medan vattnet i en sjö till synes står stilla eller rör sig inom sjöbassängen. Det kan vara svårt att avgöra om en vattenyta är en sjö eller en rinnsträcka. Det viktigaste är att avgränsa så att man får kartobjekt för enhetliga ytvatten. 2 Avgränsning av hydrografiska kartobjekt Avgränsningen ska ge kartobjekt som är användbara i hydrologiska beräkningsmodeller och vid analys av vattenkvalitet. 2.1 Rinnsträcka som representeras med linje i kartan Rinnsträckor som representeras med linjer i kartan delas i sammanflöden och förgreningar. 2.2 Rinnsträcka som representeras med polygon i kartan I en rinnsträcka är vattenytans genomsnittliga lutning större än i en sjö. En rinnsträcka som representeras av en yta i kartan avgränsas mot anslutande sjöyta eller vid mynning i havet. En polygon delas vid ett sammanflöde eller en förgrening. I SMHI:s databas SVAR definieras huvudgren och biflöde i samband med stängningar. Det kan vi göra vid attributsättning och göra stängningarna utan kunskap om vad som är biflöde. Stängningen görs så att linjen blir så kort som möjligt men stängningslinjen får inte ligga långt upp i ena grenen. Stängningslinjerna ska om möjligt vara en förlängning av grenarnas strandlinje. Stängningslinjens längd minimeras men den måste ligga nära grenens fåra, bild 1. SMHI-#145107-v1-metria1-bilaga2 Senast ändrad 2012-09-28 1
Bild 1. Där grenarna förenas ska yta delas så att linjen blir så kort som möjligt men stängningen ska ligga nära den andra grenen. Exemplet är från sammanflödet av Västerdalälven och Österdalälven. 2.3 Avgränsning av sjöpolygoner i kartan Det som skiljer en sjö från en rinnsträcka är att vattnet till synes uppehåller sig längre tid i en sjö än i ett vattendrag. Det finns dock många sjöar där vattnet rinner igenom på ett eller några dygn beroende på att tillrinningsområdet är stort i förhållande till sjöns volym. Vattnets strömningshastighet i en sjö är dock alltid mindre än i angränsande rinnsträckor. En sjö är bredare och/eller djupare än angränsande rinnsträckor. Tåkern är en grund sjö med ett medeldjup på 0,8 meter. Tåkern är mycket bred i förhållande till inloppen och till utloppskanalen och därför är det ingen tvekan om att Tåkern är en sjö. 2.3.1 Sjöytans avgränsning vid utlopp Avgränsningar bör grundas på relativa förändringar i bredd och djup. Tåkern utloppskanal är ett par hundra meter lång uppströms den damm som reglerar Tåkerns nivå och flödet från Tåkern. Tåkerns utloppskanal bör ändå betraktas som en enskild vattenförekomst eftersom den är betydligt smalare än Tåkerns sjöyta och relativt lång. Utloppskanalen uppströms dammen är ungefär 50 gånger längre än sin bredd, bild 2. 2
Bild 2. Tåkerns polygon avgränsas där utloppskanalen börjar. I Lantmäteriets översiktskarta är kanalen en linje så den lilafärgade polygon som syns i kartbilden här är hämtad från Översiktskartan. Den röda linjen som tangerar naturreservatsgränsen är en vattendelare som är anpassad till sjöns utloppsdamm. Det är fel riktning på den lilla blå pilen i Terrängkartan. Mellan sjöpolygonen och utloppskanalen kan en separat vattenyta avgränsas. Ytan för utloppskanalen kan i databasen hanteras som en del av Tåkern och då blir det en sjöbassäng. Men den kan också betraktas som en rinnsträcka. I SVAR version 2012 är utloppskanalen en rinnsträcka som inte är delad vid utloppsdammen. 2.3.2 Strandlinjen För grunda vegetationsrika vattenförekomster kan det vara svårt att bestämma var man ska lägga strandlinjen. I översiktskartan har Tåkern bara en strandlinje, bild 3. I SVAR har Tåkerns vattenyta hämtats från översiktskartan. Bild 3. Tåkerns har bara en strandlinje i Lantmäteriets översiktskarta. 3
I terrängkartan finns det en osäker strandlinje. Osäker strandlinjen i terrängkartan avviker från överskiktskartans strandlinje. Den osäkra strandlinjen enligt terrängkartan är den som passar bäst i hydrologiska tillämpningar. Vi vill att sjöobjektet inkluderar vassområden men inte strandängar. 2.3.3 Inlopp Köpingsåns mynning i Mälaren är ett exempel på ett område där det är svårt att bestämma var Köpingsåns rinnsträcka mynnar i Mälarens vattenyta. Man ska avgränsa där den relativa förändringen av bredd och djup är störst i flödesriktningen. Man kan också ta hjälp av höjddata för att konstatera att det inte finns uppmätta höjddifferenser i flödesriktningen. En rinnsträcka lutar medan en sjöyta är i ungefär samma nivå vid ett tillfälle. Enligt terrängkartan kan Mälarens vattenyta gå ända in till järnvägsbron. Man kan i detta fall missledas av att namnet Köpingsån har placerats i Köpings hamnområde på kartan, bild 4. Mälarens vattenyta bör inkludera det område där det står Köpingsån i terrängkartan. Bild 4. Köpingsåns mynningsområde i Mälaren. 4
I SVAR är Köpingsvikens vattenyta en del av sjön Mälaren. Köpingsviken är i SVAR avgränsad där Köpingsån representeras av en linje enligt Översiktskartan, bild 5 och 6. En regel bör vara att en linjerepresentation inte är en del av en sjö. Bild 5. Köpingsåns mynning i Mälaren och lilafärgad polygon för Mälarens vattenyta enligt SVAR. Bild 6. Köpingsåns mynning i Mälaren enligt Lantmäteriets översiktskarta och lilafärgad polygon för Mälarens vattenyta enligt SVAR. 5
I bild 7 visas sjön Dovern vars inlopp kan vara svårt att bestämma. I bild 8 visas sundet mellan Skutbosjön och Dovern. Bild 7. Dovern är en stor sjö vars utlopp är ganska lätt att bestämma. Inloppet är svårare att bestämma. Bild 8. Skutbosjöns vattenyta kan avgränsas i höjd med koloniområdet där vattenytan blir smalare. Om man vet att Skutbosjöns och Doverns vattenyta är på samma nivå så räcker det men den stängningen. Det behövs ingen rinnsträcka mellan sjöbassängerna. Men om man gör ytterligare en avgränsning vid Fridenslund så är det ingen katastrof. En hydrolog kan betrakta alla de avgränsade ytorna som bassänger i ett och samma uppdämda vattenområde. Vattenytorna ligger på ungefär samma nivå som nedströms liggande sjön Glan. 6
3 Exempel från Emån När man tittar i skala 1: 10 000 blir det mer detaljerade indelningar än vad som är vanligt i SVAR-databasens skala. Här är exempel från Emåns avrinningsområde. 3.1 Exempel från Ädelfors dämningsområde I bild 9 finns förslag på stängningar i och nedströms Ädelfors dämningsområde, som ligger i Emåns huvudgren. Bild 9. Förslag till stängningar finns inlagda med grova röda linjer och det finns några korta förklaringar till stängningarna: Inlopp till dämningsområdet där vattenytan blir bredare. Vid en av de två dammbyggnaderna behövs nog en delning. Vid den andra dammbyggnaden är redan ytorna åtskiljda. Där måste nätverket skarvas samman med en otydlig linje. Den smala kanalen i dämningsområdet föreslås också bli ett eget hydroobjekt. I gamla, norra grenen sker ytterligare en förgrening där ytorna bör avgränsas. Två stängningar görs också vid sammanflödet längst nedströms. I bild 10 visas ett exempel från Högsby där en ö blir en del av stängningen i Emåns huvudgren. Vi vill ha en stängning vid det lilla vattendragets mynning i Emån även om det bara är 80 meter till enkeldragen linje. Bild 10. Sammanflöde nedströms Högsby i Emåns huvudgren. Man gör stängningar via ön. 7