Full fart framåt har alltid varit målet för lilla tuffa X-79, som nu tycks gå mot en ny vår. Av Bengt Jörnstedt

Full fart framåt har alltid varit målet för lilla tuffa X-79, som nu tycks gå mot en ny vår. Av Bengt Jörnstedt Det finns typiska 'genombrottsbåtar', sådana som gav skjuts åt en framgångsrik konstruktörskarriär som kanske annars aldrig ens kommit igång. I Sverige minns vi hur segelmakaren Peter Norlin täljde på en barkbåt som blev Scampi. Och inrednings- och möbelarkitekten Håkan Södergren, som ritade en Gotland Runt-vinnande halvtonnare, Murena, och sedan bytte jobb för all framtid. I Danmark var X-79 unge Niels Jeppesens förstlingsverk som konstruktör, och med storseger i prestigefyllda Själland Runt redan premiäråret 1979 blev båten blev en omedelbar succé. Den kom att påverka hela framtiden för Niels Jeppesen; den strykjärnsformade lilla skapelsen blev starten till den framgångssaga som är X Yachts, sedan länge ett av Nordens ledande båtvarv med export över hela världen. Närmare 500 X-79 har byggts, det är en hög siffra för att vara vid båtboomens slut. Det fanns en delvis outnyttjad nisch, den där Albin Express och Maxi Racer

lagt sig. Sportiga, snabba båtar, men ändå med övernattningsmöjligheter. En kombination av kappseglare och familjebåt (om man tänjer en aning på det senare begreppet). I Danmark har X-79 sedan många år ett starkt klassförbund som sett till att göra båten till landets mest aktiva entypsklass med ofta 40-50 båtar på startlinjen. Bland kappseglarna i Danmark är båten idag vad Expressen blivit i Sverige, ett getingbo med en bred, kompetent topp och en ännu bredare bas av intresserade, ambitiösa seglare. Under de första åren på 80-talet attraherade X-79 många familjeseglare, men med tiden har båten, liksom Expressen, utvecklat en gren med ett mycket aktivt racing-engagemang som dominerar klassförbundet. Olika lösningar för trim och skotning avlöser varandra; en del båtar ser ut som schweizerostar med alla hål efter beslag som flyttats eller tagits bort. Nya koncept har med tiden lett till en vedertagen standard, ett grundtrim som nu finns på de kappseglingsintensiva båtarna. Tendensen mot allt större specialisering inom kappseglingsgrenen märks inte minst på att X-79 numera har något så ovanligt (för 'staketbåtar') som hängband för alla fyra besättningsmedlemmarna! Mantåget är bortplockat och man burkar nästan som på en Soling - inte med rumpan nere på friborden, för all del, men väl med överkroppen lutande utanför relingen. På båtar med hängband är det förstås bara kappsegling som gäller, och vi börjar med att titta närmare på ett par av dessa X-79:or. Det sa 'klick' - Jag var på väg mot en Express eller Maxi Racer. Men så hörde jag rätt mycket negativt om kvaliteten på Expressen, och när jag fick provsegla en X-79 så sa det klick. Det berättar Peter Schultz, 40 år och tidigare Soling- och Comfort 30-seglare. Han har haft sin X-79 i fem år och har varit en av de ledande i den svenska kappseglingssvängen. Torrburkande bredvid honom i hamnen på Bosön ute på Lidingö sitter Ulf Qvarnström, 34, nöjd X-79-ägare sedan tre år tillbaka, men med lite annan bakgrund än Peter. Ulf har seglat Fingal med sin pappa sedan barnsben och har varit ägare till en 707. - Jag ville ha något liknande när jag skulle byta till en större båt. Tittade på Dominant Race (storasyster till 707), men fick prova X-79 tillsammans med

Peter. Och X-79 blev det. - Ja, hon var kul att segla, hade mer utrymme och man kunde tävla i en egen klass, säger Ulf. Peter Schultz tycker att X-79 "seglar på vattnet". Ulf Qvarnström har samma känsla - och om man jämför med t ex en långkölad Fingal måste skillnaden vara enorm. Ungefär lika långa båtar, men mindre än halva vikten för X-79, mer segelyta dessutom, liten fenköl och friliggande roder längst bak på båten. Skillnaden är som natt och dag. - Ja, allt det här gör att hon blir väldigt livlig, man känner minsta skifte i vindstyrkan, säger Peter. Livligheten känns redan när man rör sig på däck. Bredden är hela 2,88, alltså nästan som en Scampi (med 3,0 meters bredd på 9,0 m lö a), och vattenlinjen är smal; det blir ett stort moment när man går längst ute på skarndäck, och båten lutar direkt. Det här medför flera saker. Initialvekheten är bra för lättvindsegenskaperna, men sedan, när vinden ökar, får man tänka sig för. Krängningen bromsas delvis av skrovbulan ovanför vattenlinjen, men X-79:ans skrovform med stor bredd gör det samtidigt mycket viktigt att segla henne ganska plant. Både för fart och balans. För mycket lutning ger energispill istället för fart framåt, skrovlinjerna blir inte längre harmoniska, kölen ger inte max lyft och rodret kan tappa greppet. Besättningsvikten i lovart blir därför oerhört viktig för bästa prestanda, och X-79 har som sagt hängband där hela gänget kan burka. Några hundra kilo längst däruppe/därute ger 'power'; seglen kan skotas hem och hästkrafterna trycker på framåt. - Det är otroligt, man seglar ifrån 36-fotare, säger Peter. LYS-talet är hela 1,14 - för en 8 meter lång kölbåt med 'familje-möjligheter'! X-79 kappseglas med full stor och genua upp i 10-12 m/s och kanske ännu mer. Storen får förstås luftas i de vindstyrkorna, men båten går faktiskt snabbare med genuan än med focken (ungefär som Expressen aldrig använder sitt mindre försegel). Det här vållade emellertid vissa problem, eftersom det i början knäckte en del master och blev dyrbart också på segelfronten med utslitna genuafockar i parti och minut. Till slut bestämde danska klassförbundet att vid 10 m/s måste focken användas; numera kan det hissas 'fockflagg' i starten på kappseglingarna. Stark på alla bogar

Ändå är det lättvinden som anses vara X-79:ans kanske bästa sida. Då är det bara att åka med det lätta och smala (i vattenlinjen) skrovet med hela 39 kvm segelyta, som är ganska lika fördelat mellan stor och genua. Det kan jämföras med 45-48 kvm på t ex Scampi och Ballad, båtar med långt mer än dubbla deplacementet. Svårseglat för familjeseglaren? Nej, egentligen inte. Tar man in ett rev och byter till focken så är allt under god kontroll, även om man inte lägger i överväxeln på samma sätt som kappseglaren som kör med fullt ställ, alla gubbar på railen och idogt trimmande. - Bättre att ha en båt med mycket segel, så kan man alltid minska ytan, som Ulf säger. Och han tillägger: - Många tror att X-79 är vassast på undanvinden, men jag tycker att hon är väldigt snabb på kryssen. Det är kanske den bästa bogen, relativt sett, både i lätt och hård vind. Man seglar t ex ifrån Nordiska Familjebåten (LYS 1,12) på kryssen, utan tvekan. Han uppskattar också att X-79 har en bra roderbalans med fin känsla. Att släppa rodret går inte, men det ska det heller inte göra på en pigg kryssbåt. - Nej, men det går att ställa in rodret med en tamp om man vill lämna det en stund, säger Peter. Han vet, för han seglade en gång hem sin båt från Rödvig i Danmark till Lidingö, helt ensam och med bara korta stopp varje natt. Då fick han anledning att binda rodret ett antal gånger under långa dagar till sjöss. Dubbelkommandon X-79 var från början ingen renodlad kappseglingsbåt, även om prestandan var prioritet nr 1 - Jeppesen ville vinna Själland Runt med sin båt. Men på däck och i brunnen var det till en början inte samma inriktning på maximala trimmöjligheter med tampar och funktioner som det är på dagens kappseglande X-79:or. Nu kan man trimma det mesta och det måste kunna ske på ett enkelt sätt under gång. Allt kretsar förstås kring att domptera och finjustera mast och segel för att suga ut varje uns av prestanda under framför allt den viktiga kryssen. Mastfabrikaten har varierat en del under åren, men danska Nordic Mast är vanligast förekommande. Detta är en väldigt mjuk mast, därav trimnings-potentialen/ behovet. Nyare master är styvare, men enligt Peter och Ulf anses inget mastfabrikat vara överlägset något annat; de danska toppbåtarna - X 79- klassens måttstock - har både äldre och nyare master.

För att nu tämja denna rigg och segelplanet med dess två jämnstora segel - båda lika viktiga; storen är inte reducerad mest till trimklaff som på mastheadriggade båtar - sitter alltså hela besättningen om fyra man (eller fem lättare personer; det finns en sammanlagd max-vikt) på rad på brunnens lovartssida under kryssen. Inga ben utanför relingen, alla är vända inåt och har fötterna i burkband. Och alla har sina uppgifter. o Gasten längst föröver hanterar skotet till genuan/focken. o Näste man sköter fintrimmet av storen. Precis som på många renodlade kappseglingsbåtar är några funktioner dubblerade för att alltid kunna skötas från lovart, där vikten måste finnas. På X-79 är storen ett power-segel som måste kunna planas ut och bukas till under gång; bomuthal och cunningham har därför dubbelkommandon. På halvvindar och branta slörar får man inte sladda omkull därför att storens akterlik är för tight, och därför sitter också kicken lätt tillgänglig på varje (lovarts)sida. o Tredje man i ordningen sköter backstaget. Enligt de duktiga danska X-79- seglarna är detta den enskilt viktigaste trimdetaljen på kryssen. Den trimbara masten ger direkt respons när man sträcker upp backstaget eller släcker på det och luftar seglen. X-79:an har också checkstays, d v s underbackstag som håller ordning på mastens nedre tredjedel. Dessa är inte kopplade till de vanliga backstagen, utan är dragna separat till en talja på genuaskenan. Underbackstagen är alltid sträckta på X-79, de är ingen funktion som man laborerar säskilt mycket med. Inte heller häckstaget används så mycket för att lufta storen numera eftersom storseglen är så plant skurna. Ändå är häckstaget ingalunda försummat; det har en utväxling på 1:24 med en lina till varje sidan av brunnen. o Längst bak sitter rorsman, som också sköter storskotet och skotvagnen. De tre fallen kommer till en vinsch mitt på rufftaket och liften går till en skotråtta vid sidan om. Nedhal till spinnakerbommen finns inte; man använder sig av en sugga i relingen långt föröver för att få en nedhalsfunktion med lovartsskotet. På däck finns en enda lång skotskena för genua, checkstag och fock utmed ruffsidan. Mantåget är bortplockat på alla racingbåtar eftersom man burkar med kropparna utanför relingen. Förpulpit är obligatorisk enligt reglerna, men akterpulpit gör man som man vill med. X-79 som cruiser Så här långt kan man knappast undgå intrycket att X-79 är en ren

kappseglingsbåt, men riktigt så förhåller det sig faktiskt inte. Första generationens ägare var prestandainriktade familjeseglare, och att utvecklingen med tiden lett till mer renodlade kappseglare beror snarast på det faktum att båtens fina seglingsegenskaper inbjuder till racing. Men även många av de idoga kappseglarna använder faktiskt sina båtar som semesterhem mellan allvaren på banan. Och det finns en stor mängd X-79 som aldrig används för annat än 'vanlig' segling. Att båten är känslig för viktplacering och kräver erfarenhet för att trimmas max och visa sitt allra bästa ska inte avskräcka familjeseglaren. En bra grundfart är lätt att ställa in för vem som helst, och det är bara att ta fram det lilla förseglet och ta in ett rev eller två så har man inga problem alls i hårdvind. Tack vare att X-79:an är så lättdriven och har ett kraftfullt storsegel kan man redan på ett tidigt stadium, från 4-5 m/s, sätta focken och gå fort med den. Då är man väl förberedd och har marginal att ta på när vinden ökar. Storsegel med 2-3 revrader samt fock och genua är de enda segel man normalt behöver. Gärna en stormfock dessutom; den är en säkerhetsfaktor på alla båtar, och redan från 10-12 m/s kan den lilla näsduken faktiskt bli ett mycket användbart försegel på en fraktionsriggad båt som X-79. Det är lätthanterligt, bidrar knappast alls till krängningen, och ger både balans och det lilla fina draget därframme när det går gäss på fjärden. Bra sittbrunn, enkel under däck En klar poäng är X-79:ans mycket generösa sittbrunn, med rejält höga och för ovanlighetens skull bekvämt vinklade sargar som ger ryggen utmärkt stöd och skydd. Bra med stuv finns i akterhacket, som är åtkomligt via två luckor i akterdäcket (som f ö också det är en trevlig och ovanlig företeelse). Eftersom båten är så pass grund och bred i aktern slipper man stå på näsan i djupet när det ska plockas upp grejor ur stuvet. Allt är lätt åtkomligt. Kappseglarna har bytt ut standardvinscharna (Lewmar 6) mot en ett nummer större modell, och det bör även familjeseglaren göra - genuan är tillräckligt stor för att bli besvärlig att ta hem i slagen utan en bra vinsch. En tvåväxlad Lewmar 16 eller motsvarande Andersen är nog vad man bör ha, gärna selftailing (även om kappseglarna nöjer sig med den snabbare 7:an utan utväxling och STfunktion). Under däck är X-79 klart enkelt inredd, men erbjuder kojplatser för åtminstone fyra personer i salongen och stickkojerna, två på varje sida. Bakom de

längsgående skotten är salongens soffor egentligen kojer med aluminiumramar klädda med segelduk. Den funktionen är gömd under dynan och märks först när man sätter sig och sjunker ner lite extra i den svacka som bildas av duken. Den nerbuktningen är nödvändig för att normallånga personer inte ska slå huvudet i taket när man sitter i soffan. Det blir med nödvändighet lite grunt för fötterna med de ganska låga kojerna/sofforna, men man sitter ändå ganska bra. Utmed varje långsida i salongen går en lång hylla, vars framkant utgör ryggstöd för soffan. Hyllan är, vid närmare betraktande, avsedd som sjökoj; här ligger man trångt, men det ska man göra när det lutar och gungar. Normalt blir den kojen förstås bara en vanlig hylla för förvaring av småprylar. Ytterligare stuv finns in i stickkojerna och i utrymmet mellan dem under brunnen. Något fast bord finns inte, eftersom man måste kunna röra sig fritt fram till pentryt, som ligger i form av två trämoduler med kök respektive diskho på var sida framme vid den genomgående masten. Ja, sen är det inte mycket mer. Kappseglarna håller förpiken tom, bortsett kanske från en toalettstol. Men det finns skott att lägga kojbottnar på, och med dynor på dem så har man en fungerande förpik för två vuxna att sova i. Så är det ordnat i de flesta X-79:or och det är ingen extrem cruisingvariant; 1999 års RM-vinnare, Ex'bluesion, har en fullt inredd förpik som inte tömdes under mästerskapet. Det är mörkt här framme i förpiken, och en lucka i däck skulle göra mycket för att ge ett ljusare och mer trivsamt intryck. Eftersom insidan av skrovet är klätt med kork hela vägen blir också salongen ganska mörk med sina rökfärgade fönsterventiler. Här skulle man kunna installera en däckslucka modell mindre för att få både ljusinsläpp och ventilation ovanför pentryt. Innertaket under sandwichlagret (Divinycell) är en grovknottrig plastyta, inte särskilt ombonat. Tunna plywoodskivor klädda med en snygg syntetduk, hållna på plats av lackade trälister, skulle göra underverk. Svaga punkter? X-79 är grund och platt i skrovet, och något kölsvin finns inte. Utrymmet under durken är bara någon decimeter djupt, och man får se till att svampa ur om slagvattnet börjar bygga upp. På nyare båtar finns en ögla i kölen för centrallyft, och det går att ordna också på äldre båtar med ett hål i taket och järn som sätts fast under muttern till ett par kölbultar. Vad Segling erfarit har inga dramatiska grundstötningsskador inträffat, i alla fall inget som skulle tyda på en speciellt känslig botten. Danskarna tycker att det

håller bra, berättar Ulf, men därnere har man ju för all del mer sand och mindre granit. Kojfronternas plywoodskott går hela vägen från det tvärgående skottet mot akterhacket och ända fram i förpiken. Det innebär att man får två viktiga förstyvningar utmed skrovets hela längd. Utmed stickkojerna går de här skotten ända upp till sittbrunnens långsidor, och binder därmed ihop hela aktern till en styv lådkonstruktion. Det här bidrar förstås till att styva upp båten rejält i långskeppsriktningen. Enligt Ulf kan en svag punkt vara rodrets infästning i den lilla antydan till skädda som finns under skrovet akteröver. Krafterna på rodret kan göra att beslaget börjar röra på sig, och lösningen är att på insidan plasta fast ett metallbeslag där roderupphängningen kan bultas fast. I övrigt har varken Ulf Qvarnström eller Peter Schultz själva märkt eller hört talas om några 'arttypiska' fel hos X-79. - Nej, det verkar vara bra kvalitet i bygget, säger Ulf. Inombordare har aldrig varit aktuellt på X-79, och det räcker bra med en 4-5 hk utombordare för att få upp det lättdrivna skrovet i bra fart (6,5 knop i smult vatten). Sammanfattningsvis kan man säga att X-79 är en sportig och kul båt att kappsegla med, både i entyp och i LYS. Mellan varven kan man ta racingbåten ut i skärgården och cruisingsegla, även om det med Ulfs ord - med flickvännen i åtanke - då "krävs att man tycker om att segla". Ett klart plus är att hon bara sticker 1,32 m, trots en ganska djup och effektiv fenköl; det grunda skrovet gör detta möjligt. Priset för begagnade båtar har stigit lite under de senaste åren och ligger nu mellan 90.000 och 120.000 kr, tio till femton tusen mer än i början av 90-talet. Efterfrågan har ökat, och det har t o m diskuterats att sätta igång en nytillverkning med en mindre serie, i så fall utanför X Yachts regi.

Jeppesens genombrott Med X-79 ville vi göra vårt svar på J/24, Albin Express och Maxi Racer, berättar konstruktören Niels Jeppesen när Segling träffade honom i höstas. Och han minns vilken dundersuccé det blev premiäråret 1979: - Hon var den snabbaste av de nya entypsbåtarna. Vi vann Själland Runt med två timmar före närmaste J/24, som var tvåa i mål. Och på stora banan vann min Ravage, som också var en ny båt. Senare samma sommar... - Vi skulle segla Tjörn Runt och hade turen att hitta en svensk kille som följde med och visade snabbaste vägen. Vi vann och var helt klart snabbare än Maxi Racern med Pelle Petterson. På ritbordet var Niels nya båt egentligen 7,80 meter lång, men med tanke på årtalet 1979 förlängdes pluggen med 10 cm. Det är alltså både år och längd som givit båten dess namn. Att X-79 skulle bli en snabbseglare, en vinnare, var alltså Jeppesens avsikt från första början. Men den skulle vara mångsidigare än så. - Den måste kunna användas till annat än kappsegling, säger Niels. Ett av hans krav var att man skulle kunna sitta rak under däck; att små båtar saknar ståhöjd är acceptabelt, men kan man inte ens sitta bekvämt så blir det omöjligt att vistas i båten under vanlig segling. X-79 fick en smakstart också i Sverige tack vare segern i Tjörn Runt. 30-40 båtar såldes redan första året. Till en början legobyggdes den, först av Fisksätra

Marin i Västervik, senare av Delta Marin med medarbetare från snart nedlagda Fisksätra. I ett par år byggdes X-79 i Sverige, sammanlagt över 100 exemplar, men det handlade i princip bara om själva sammansättningen; skroven kom från samma legotillverkare som användes av X-Yachts i Danmark, inredningen likaså. Även masten kom från samma leverantör. Sommaren -79 blev Niels Jeppesens stora genombrott som konstruktör. Intresset för att rita båtar hade väckts redan som liten grabb då han gick i samma klass som sonen till en välkänd dansk båtbyggare, Björn Olsen. Olsen gjorde Nimbus 26, 30, m fl, och var också pappa till LA-kryssaren, den första seriebyggda danska båten. Niels hängde nere på Olsens varv dagarna i ända. - Jag blev intresserad och Björn Olsen lärde mig principerna. Det var en otroligt spännande värld för en tonåring. Som 20-åring kom Niels 1978 till Haderslev, där han fick kontakt med Bannerbåtar och kunde lämna ett förslag till en ny båt; Banner 30 blev Jeppesens första skapelse. Samma år ritade han Ravage 36. Prototyperna till bägge båtarna byggde Niels själv tillsammans med brodern Lars och gode vännen Birger Hansen. Resten är historia: - Vi tyckte att det skulle vara roligt att ha vårt eget varv, som Niels förklarar det. X-79 lade grunden till framgångsrika X-Yachts. Två år senare kom X-102, och bollen var i rullning. Än idag är det samma trojka som i begynnelsen som styr - nu med en omsättning på ett par hundra miljoner.

Inredningen är enkel, men innehåller ändå pentry med kök och vask framme vid huvudskottet, där man sitter på den löstagbara skivan mellan kojerna. På den här båten är förpiken tom, men med plywoodskivor och dynor här framme får man en bra dubbelkoj. Akteröver finns rikligt med stuvplats under brunnen. En racingutrustad, 'state-of-the-art' betonad X-79: Mantåget är borttaget, i sittbrunnen finns hängremmar. På rufftaket på var sida om skjutluckan sitter dubbelkommando för bomuthal, cunningham och kicktalja. Alla fall samt spinnakerliften har sina lås föröver mitt på rufftaket. Backstagen är båtens gaspedal och har dubbla haländar med olika utväxling på varje sida. Dock: Rensar man i mångfalden av trimlinor har man en semesterseglare vilken som helst - fast piggare! Badstege och utombordare finns ju redan på plats. X-79 Förbundet X-79:an byggdes ända fram till 1992. Ungefär 300 av de ca 470 byggda båtarna finns i Danmark, ett hundratal finns i Sverige och övriga i kontinentala Nordeuropa. Drygt 70 av de svenska båtarna är registrerade i klassförbundet, där man kan glädja sig åt allt fler båtar på kappseglingsbanorna. - Vi är inne i en väldigt positiv utveckling, säger Ulf Qvarnström. Förra året ställde 17 båtar upp på Riksmästerskapet i Stockholm, mot 11 stycken 1998 och bara något halvdussin året dessförinnan. Det finns en handfull aktiva 79:or i Öresund, och i Tjörn Runt -99 ställde fem båtar upp. Eftersom X-79 är trailerbar är det lätt att ge sig ner till Danmark och tävla mot den aktiva klass som finns där, men då får man räkna med att det är tufft att ta sig in bland de 10-15 bästa. Det krävs E-kort för tungt släp om man kör båten på trailer, som man kan köpa begagnad för ca 20.000 kr. X-79 Förbundets kontaktman är Peter Schultz, Högnäsvägen 8, 181 43 Lidingö. Tel. b. 08-765 58 22

Data Längd ö a 7,96 m Bredd 2,88 m Djupgående 1,32 m Vikt 1,55 ton Storsegel 20,3 kvm Genua 18,5 kvm Fock 12,5 kvm Spinnaker 54 kvm