Avels ut-värdering, kristallkulan och vågen Avelsframsteg görs om de genetiskt bästa hundarna väljs till avel. Enkelt! Klart slut! Alltsedan vi människor började föda upp djur så har vi haft önskemål om att avkomman ska bli bra och helst bättre än föräldrarna. De bör i alla fall inte vara sämre än föräldrarna. Bland andra djurslag är det ofta vanligare att man kan mäta olika önskvärda faktorer som tillväxt,celltal,fetthalt,hopphöjd,steglängd osv. De som inte håller måttet och blir bra kan man alltid slakta För hundar är det svårare att finna bra utvärderingsmodeller. Hundar är familjemedlemmar och det finns en emotionell relation som både är bra och mindre bra. Mindre bra eftersom våra känslor inte alltid hjälper oss att fatta bra beslut. Förutsättningar för en bra avelsvärdering är bland annat: # Måste finnas starkt samband med avelsmålen för en ras eller för den egna uppfödning. Vilket mål har vi/du? Precisera målet! För att nå framgång måste man fokusera på vissa saker. Avel är en komplex historia. Man lyckas i regel sämre om man satsar på allt. Bättre resultat får man om man lyckas bestämma sig för vilka delar som är viktiga och fokuserar på dem. Hundaveln är bra exempel på detta. Raser utvecklas olika i länder även om de haft samma stam från start. Den svenska taxen är ett exempel. Från grythund och kortdrivare i Tyskland till en fenomenalt drivande hund i Sverige. Svenska jägare önskade en kortbent hund för drevjakt på rådjur eftersom högbenta stövare ansågs förkastligt(50-talet). De jägar ledda hundklubbarna satte upp ett mål att förse de svenska jägarna med en kortdrivande tax som var ypperlig till den jakten. Man förstärkte drevegenskaperna hos taxarna i aveln. En ras som anpassats till olika jaktliga krav utan att tappa sin karaktär. Taxen i Tyskland är fortfarande en kortdrivande hund med samma jaktprov som Wachtelhunden och andra raser i landet. # Ärftliga egenskaper Mycket är okänt om vad som faktiskt nedärvs. Framförallt när det gäller hundars egenskaper. Vi delar upp moment på prov och tror att de nedärvs. Vad är det som nedärvs? Vad är egenskaper? Egenskaper är ofta kopplade till varandra på ett sätt som vi idag inte känner till. Vi ser hur hunden arbetar, hur den löser problem. Vissa gör det bättre än andra. Vad är skillnaden dem emellan? Vid matematiska arvbarhetsanalyser visar det sig att arvbarheten för jaktliga egenskaper är mycket låg, vanligen runt 10%. 90 % är alltså något annat. (Kristersson analys av DW föräldrar och avkomma, endast tyska avelshundar i analysen, presenterat 2005). Majoriteten av jaktproven för olika raser har låg arvbarhet. För att få bättre uppfattning bör en individ få genomföra provet 6-7 gånger så att man kan se ett mönster utan att yttre faktorer spelat för stor roll. Olika faktorer spelar en stor roll vid jaktproven. Det finns alltså en osäkerhet.
Vad är det vi mäter eller kanske vi ska fråga oss - Vad är det vi Inte kan mäta men som är viktigt ändå? HD(höftledsdysplasi) arvbarheten räknas som relativt stor 30-50 %. Hd kan man mäta med fasta mått. Då ökar också förutsättningarna att nå avelsframsteg. Men ändå är hälften eller mer inte genetiskt, miljön står för en stor del för att utveckla höftfel. # Samband mellan olika egenskaper måste vara kända. Jaktliga egenskaper är komplexa. Vad är det som triggar igång skallet? Varför är en del hundar lättskallade och andra har svårare att skalla? Är det kopplat till hundens stressnivå? Nerver? Vi vet att skallet nedärvs. Vargen ylar och hundar skäller. Människan har avlat på en defekt för att få fram skällandet skulle man kunna säga. Det är ju korkat att skälla på bytet så det flyr! Större chans att lyckas ta bytet om man var tyst om man ser det från hundens nivå.. Vilken betydelse har mentala egenskaper? Personlighet hos hunden? Mentalitet och personlighet är ganska nya begrepp inom hundvärlden. Det finns tester som har sitt ursprung från militärens tester för att få fram bra arbetsredskap. Dessa tester har utvecklats och är spännande att studera. Har de någon betydelse? Vad är rätt och fel? Mycket är tolkningar även här. SKK har numera en Kommitté för hundars mentalitet (KHM) där olika projekt ingår. Man talar om boldness (nyfikenhet, framåtanda) hos hundar har troligen större betydelse än vad vi känner till. De som sysslar med personlighets tester och mentala egenskaper menar att hundar kan vara framåt eller inte (blyga). Detta påverkar hur hunden löser problem. Vi känner alla igen det på våra egna hundar, eller hur? Mentala egenskaper är troligen inte statiska. Kan variera hos hunden beroende på hormonella faktorer, revir mm. Så därför innehåller även dessa tester en osäkerhet. # Olika informationskällor har olika betydelse. Det sker en intressant utveckling av avelsvärderings metodik inom hund forskningen idag på många håll. Många letar efter den perfekta modellen som ska ge oss ett bra verktyg för att lyckas med avelsframstegen. Säkert kommer det bättre verktyg i framtiden. Man måste förstå vad olika modeller betyder för att kunna använda dem. Kunna värdera dem rätt. Vi kan bara bedöma hunden efter vad vi ser(fenotyp) och inte dess genetiska (genotyp)massa. Avkommornas medelvärde på UKL Det som finns att tillgå idag för utvärdering är rasens jaktprov om vi är intresserad av de jaktliga egenskaperna. Eftersom vi använder poäng så kan man räkna. En sammanställning av avkommornas medelvärde på Ukl mellan år 2006-2010 är därför gjord enligt uppdrag. Det är den fakta vi kan få fram över hur nedärvningen har varit. Liknande sammanställningar har presenterats tidigare i klubbens historia. Mellan år 2006-2010 har 190 hanar och 275 tikar används i avel. 35 % av valparna i genomsnitt startar på Ukl. Det stora flertalet är alltså inte provade.
Vanligt att vissa uppfödare får många av sina avkommor till prov medan andra inte får någon att starta. Detta är ett problem! Utvärderingen säger inte hela sanningen om hanhundens nedärvning. Vissa kombinationer är bättre än andra. Mycket påverkar resultatet förstås. När man gör medeltalsberäkningar blir det en så kallad sinuskurva. En vågformad kurva. Man bör använda den bättre halvan i sinuskurvan till framtida avel. Medel mellan 1 till 8 är 4. De som ligger över 4 tillhör den bättre halvan. För att få en bättre bild av hanhundens nedärvningen så bör han ha fler än 15 startande i Ukl med olika tikar. Tyvärr var det få hanar som har så många som 15 valpar i Ukl, 17 st av 190. Jag sänkte då önskemålet till 10 provade avkommor/hane. Över 800 prov kollades. Av 190 olika hanar mellan 2006-2010 så har alltså 37 st fler än 10 startande och med 2 tikar eller fler. Se tabell. Kommentar till tabellen: Skallet. Hundar med lösa skall(l) får avdrag i poängskalan. Detta har inte omräknats i tabellen. Avkommorna kan därför vara både hårda eller lösa i skallet! Hundar som inte fullföljt prov av olika anledningar har jag försökt räkna bort. Slutsumman har mindre betydelse än de olika momenten i Ukl. Antal barnbarn har betydelse, därför visas de. Det är först när hanhunden blir farfar som han påverkar aveln på sikt. De hanar som inte har barnbarn är fortfarande i avel i de flesta fall och har unga avkommor ännu. Tiken då? Tiken har större betydelse än hanen! Tiken nedärver via sitt mitokondrie DNA mer till valparna än hanen samt att hon påverkar dem under de första 8 veckorna. En utvärdering av tikarna är inte gjord eftersom uppdraget endast gällde hanhundarna. Andra modeller BLUP-index, kristallkulan med våra förhoppningar En annan modell för att få fram avelsvärdet är BLUP- index. (Best Linear Unbiased Prediction). Statistisk analys - där en linjär modell används för att få en skattning av avelsvärdet utan systematiska fel. Man kan skämtsamt säga att man kan dra en linje vertikalt genom sinuskurvan i mitten och dela den i en över eller under linjen.. Medelvärdet kallar man för 100 osv. BLUP-index är vanligt inom hästaveln(varmblodshästen sedan 1986), samt bland övrig tamboskap som producerar kött, mjölk osv. VDW använder BLUP index i sitt dataprogram Dogbase. SKK inför snart Blup för HD/ED för vissa raser. Som tidigare angivits så är HD enkelt att mäta därför blir säkerheten relativt hög. Felkällorna är få. ED är något svårare men ändå fullt mätbart på en röntgenbild. BLUP index för HD används i våra övriga nordiska länder. Här kan det vara en vettig modell således.
I BLUP index är det den förväntade nedärvningsförmågan som skattas. Skattningen ger en uppfattning om vilken effekt vi kan hoppas på i kommande generationer av att använda den aktuella hunden i avel. Avelsvärdet som räknas ut i indexet är en skattning på nedärvningsförmåga, alltså vad man kan hoppas på att det ska bli av avkomman och inte ett faktiskt mått. En kristallkula således. Individen och släktingarnas resultat räknas in i den matematiska modellen. Grundförutsättningen för att det som skattas i index ska få en tillfredställande säkerhet är att det 1.finns mycket information om individen och släkten.. 2.måste vara mätbart Om det är få startande på proven blir skattningen osäker. I SWK har vi 35 % UKL,16 % Ökl, startande vilket gör att svenska resultat blir mycket osäkra. Den stora majoriteten kommer inte till start. Det mörkertal som den stora majoriteten utgör gör att vi bara kan gissa om deras hundar är bättre eller sämre än provade hundar. Inom VDW är det ca 60 % startande i Ukl (JP) och 25 % i ÖKL(epb)- osäkerheten blir något mindre. I Sverige är det stora problemet att locka fler till proven. SWK har långt kvar för att få så många till prov som VDW har. VDW har den tyska lagen i ryggen vilket tvingar jägarna att starta. För svenska förhållanden så ska vi nog vara glada så länge staten inte lägger sig i jakten och hundaveln, erfarenheten talar för att det inte brukar bli bra. I BLUP index (Dogbase) så är det lätt att tro att hundarna i Sverige är dåliga eller sämre än de som startas inom VDW. De hundar som har stor andel tyskättade föräldrar kommer med automatik att få höga avelsvärden till en början. Men de kanske inte är bättre i jaktskogen i praktiken ändå men på papperet ser det bra ut. Det gäller att kunna värdera informationen rätt. Modellen passar inte för så få och osäkra mätningar som vi har idag inom SWK, det ger en felaktig bild av läget. Ett index tillför inte mer information än den som redan finns och skattningen blir mycket osäker. Det är viktigt att förstå denna skillnad mellan våra länder. Kanske kan vi i framtiden bygga upp ett eget index som är anpassat till vår provfrekvens, det skulle troligen vara mer rättvisande. Det som har störst betydelse är att vi får fler att starta på prov. Laila Kalling eu för avelskommittén inför Avels konferensen Vårgårda 2011