Rapport från Svenska dreverklubbens uppfödar- och avelskonferens 2013

Transkript

1 Rapport från Svenska dreverklubbens uppfödar- och avelskonferens 2013 Av Kjell Andersson Kjell Andersson hälsade deltagarna välkomna och då speciellt de inbjudna deltagarna från Norge (Ole Lund, Lena Halvorsen) och Finland (Matti Pankka, Tom Vehkoja) och hoppades att det skulle bli en bra eftermiddag med Nordiskt samarbete som huvudtema. Sist men inte minst välkomnades Maija-Leena Eloranta som tillsammans med Kjell ledde fredagens program. Maija-Leena gick igenom de regler som nya och gamla uppfödare bör känna till innan man planerar en kull. Där ligger Jordbruksverkets bestämmelser i botten tillsammans med SKKs grundregler. Förändringarna i SKKs köpeavtal är viktiga att känna till och följa. Det är olämpligt att skriva till tvingande saker i avtalet som sedan inte gäller enligt köplagen. Maija-Leena gick också igenom andra avtal som kan vara aktuella för en uppfödare och vikten av att ha ett gällande försäkringsskydd t.ex. för dolda fel. I den andra delen av föredraget berättade Maija-Leena om uppdraget som kennelkonsulent. Tanken är att alla uppfödare skall besökas med en viss regelbundenhet men att de också kan komma efter en anmälan. De har ju också samverkan med länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer som i grava fall kan utfärda djurförbud. Kennelkonsulenterna ger råd och anvisningar så att uppfödarna uppfyller de krav som samhället ställer på dem. Det kan vara lätt att missa saker och ting om man inte tidigare fött upp en valpkull. Kjell föreläste om släktskap och inavel samt hur det påverkar den genetiska variationen i rasen. Han tog upp hur den beräknas och vad som påverkar skattningen av inavel och dess 1

2 effekter på olika egenskaper. Vi diskuterade också olika sätt att minska inavelsökningen på kort och lång sikt. Maija-Leena och Kjell gick sedan igenom SKKs Avelsdata on line och passade då på att visa de diagram och listor som är av intresse när RAS skall revideras. Vi arbetade också utifrån den instruktion som finns om avelsdata och som ingick i materialet. Sannolikt kommer fler att börja använda avelsdata och därigenom också bli mer kunniga om vår ras och andra raser. Vi visade också kort de viktigaste punkterna när man planerar att göra en enkätundersökning. Lathunden för enkätundersökningarna fanns också i utdelat material. Lungödem (jaktödem) Diskussionsfrågor Hur har vi lyckats att bekämpa lungödem i drever? Vad skulle vi kunna göra bättre (någon form av index)? Kan vi skapa ett gemensamt rapporteringssystem för drever i Norden och vilka är problemen? Hur ser ni på ett projekt där DNA analyseras för att undersöka om vi med viss sannolikhet kan skatta risken för lungödem? Kjell inledde med att visa material från årsboken Vi kommer att under året verka för att fler hundar blir rapporterade bl.a. genom att blanketten skickats ut till alla medlemmar i Svenska Dreverklubben med årsboken. Det är därför viktigt att få med så många dreverägare som möjligt i Dreverklubben. Blanketten finns också att hämta på hemsidan. Vi måste också förbättra kunskapen om sjukdomen och hur man skall undvika den samt hur hundar som drabbats skall behandlas. Vi tror ibland att en ung hund som drabbats kan bli återställd i vissa fall om den får vila tillräckligt länge. Frågan är hur länge den bör vila och om det inte kan återkomma senare i livet? Vi diskuterade om lungödemet ger en permanent skada på hjärtat som gör att det återkommer. Det bästa råd vi kan ge är att ge hunden tillfälle att återhämta sig efter ett drev även om den har lust att fortsätta att jaga. Vikten av att kontrollera att hunden är frisk både före och efter att den släpps. Om du är minsta tveksam så låt den vila eller låt veterinär ta en titt på hunden. Avsikten är att vi i framtiden med mer avancerad avelsvärderingsteknik säkrare skall kunna peka ut hundar som inte bör användas i avelsarbetet för att de nedärver för mycket lungödem. Därför är det nu viktigare än någonsin att rapporter sänds in när misstanken om lungödem är rimligt stark, utan att snegla på om det kan få konsekvenser på ett eller annat sätt för användbarheten av släktingar och hunden själv. Om inte så sker så finns risken att kommande jägare drabbas i lika hög grad som nu. Vi har nu fått ett förslag att börja samla in blodprov från de hundar som rapporterats in med typiskt lungödem för att senare kunna jämföra med DNA-profilen från friska hundar. Vi har ställt oss mycket positiva till detta och arbetar vidare på hur det skall genomföras. Det är också på förslag att klubben skall satsa pengar för att täcka de kostnader som hundägaren drabbas av för provtagning. Tillsammans med forskarna på området kan vi också söka 2

3 forskningspengar från SKK för att täcka en del kostnader för insamling och analyser av materialet. Maija-Leena visade på ett pedagogiskt sätt hur testen går till och vilka förväntningar dreverägarna kan ha. En så komplicerad sjukdom styrs inte av en enda gen och dessutom till stor del av miljöfaktorer. Det som framkom i diskussion är att hunden visar kraftiga symptom på stress före jakten. Detta kan vara besläktat med liknande stressbenägna sjukdomar hos andra husdjur. Tyvärr har detta också varit kopplat till stor muskelmassa så vi får se upp med vår rasstandard så att vi inte genom indirekt urval för s.k. robusta hundar ökar problemet (robust borde betyda att hunden är hållbar). Vi kan göra mycket under tiden med kunskapen om att arvbarheten för lungödem är hög och om hundägarna sänder in ärliga rapporter till oss så snart man är rimligt säker. Anders visade stamtavlor på hanar och tikar där han lagt in lungödemsfallen. En synpunkt var att procent fall av alla valpar skulle göra det lättare att bedöma. Anders arbetar vidare på detta. Vi fick en rapport från Norge att situationen är lik den i Sverige och att det till stor del är samma avelshundar. Ole Lund visade också ett förslag till rapport liknande den svenska. Tanken är att vi skall kunna bearbeta materialet tillsammans. I Finland är problemet annorlunda genom att det inte är tillåtet för drever att jaga klövvilt. Sannolikt blir det inte lika intensiv ansträngning genom att hunden måste vara spårnoga för att inte tappa bort haren eller räven. Det blir därför svårare att bedöma hundar från Finland vad beträffar risken för lungödem. Avelssamarbete för drever i Norden Diskussionsfrågor Kommer vi att få ett gemensamt dataregister i Norden? Kan vi skapa en gemensam nordisk avelsstrategi, RAS? Hur kan vi styra avelsarbetet så att vi inte får överanvändning av enskilda hanar? Är det tänkbart att i framtiden har gemensamma drevprovsregler i Norden? Hur kan vi informera varandra kontinuerligt? Kjell redogjorde kort för delar av RAS med de begränsningar av kullar per hane som gäller i Sverige. Avelskommittén anvisar meriterade individprövade hanar (utställning, drevprov) för avkommeprövning (unghundslista) Hanen får producera 5 kullar men om inte 25 valpar kunnat registreras tillåts ytterligare en kull (25-30 valpar vid normal kullstorlek) Om resultaten på drevprov för hanens valpar är tillräckligt bra får ytterligare 10 kullar produceras förutsatt att inte mer än en valp rapporterats för lungödem eller att andra omständigheter gör att hanen är olämplig att använda i stor skala (totalt ca 80 valpar vid normal kullstorlek) Ytterligare 10 kullar kan senare tillåtas för hanar med låg risk för lungödem vilket innebär ett uppehåll på 2 år för att de senaste födda valparna skall ha kunnat utveckla 3

4 lungödem (totalt ca 130 valpar vid normal kullstorlek). Just nu har vi ingen sådan hane. Avbryt användningen av hanen när avelskommittén rekommenderar detta. Minimera parningar med inavelsökning över 6,25 genom riktad rådgivning. Norge har en begränsning på 60 valpar per hane. I Finland har man också begränsningar men har svårt att få alla att följa reglerna och det kände vi andra igen. Tyvärr skickas också hanar till ett annat land och producerar valpa där när kvoten är fylld hemma. Det är också svårt att följa utvecklingen eftersom hundar registreras om. Vi hoppas att SKK skall kunna ändra på detta samt medverka till ett gemensamt nordiskt register. I Norge har Dreverringen skrivit ett RAS för drever men då de tillhör Harehundsklubben har det inte ännu skickats in till Norska kennelklubben. Vid ett möte mellan våra avelsrepresentanter föreslogs att vi skulle samla våra avelskommittéer till ett gemensamt möte för att skapa en samordnad avelspolicy och utväxla information om hundar lämpliga för avel. Därmed avslutade vi första dagen och tackade Maija-Leena för hennes värdefulla insats. Dag 2 Vi inledde dagen med att gå igenom avelsmaterialet i årsboken och efterlyste önskemål om förändringar av de listor vi har haft de senaste åren. Det är ju också lätt att det smyger sig in fel i ett så omfattande material. Diskussionen om redovisning av lungödem fortsatte från föregående dag. Kjell visade den presentation av Westfälische Dachsbracke som Johannes Lang gjort för vår räkning. En av de sanningar som gällt under alla år avlivades av Johannes nämligen att Dachsbracke skull vara en korsning mellan tax och stövare, utan att den är en stövare med genen för korta ben. Speciellt intressant var också den analys av GPS-data som Johannes gjort. Där har vi mycket att fundera över vid avelsvärdering av våra hundar. Ett exempel var om och hur hundarna tog sig tillbaka till föraren. Sedan är det givetvis av värde att veta vilken hastighet hunden har under drev, hur långt borta den varit och den totala sträckan den sprungit. I Tyskland jagar Dachsbracke även vildsvin vilket ställer delvis andra krav på hundarna för att de skall undvika skador men ändå våga driva fram grisarna. Vi redovisade också de ansträngningar som gjorts för att föra över drevergener till Tyskland. Två semineringar med kyld sperma misslyckades p.g.a. att de gjordes fel eller för sent i löpet. En naturlig parning med Falstergården Hälge har lyckats och vi hoppas på en bra kull. Vi hjälper också till att förmedla valpar till Tyskland och den först är nu på plats men ytterligare två planeras. Frågan kom upp om att ta in valpar från Westfälische Dachsbracke i drever. Vi behöver undersöka med SKK om det skulle kunna ske på ett enkelt sätt genom att se det som samma ras. Kjell lovade att ta upp frågan i avelskommittéen på SKK. Efter kaffet föreläste passande nog Catharina Linde Forsberg om fruktsamhet på hund allt från bestämmelser till dess valpen är född. Eftersom hunden är nära släkt med vargen har den en del egenheter. Vargen bildar par som kan hålla livet ut. Det kan vara en svårighet när vi vill välja partner till tiken. Det är också en stor variation i längd på de olika faserna i löpningen som kan göra att parningen inte sker vid bästa tidpunkt nämligen strax före ägglossningen. Kommer man för sent i löpningen kanske kullen blir liten eller att inte tiken alls blir dräktig. Eftersom tikar inte löper om som många andra arter gör är det då bara att vänta ett halvt till ett år innan nästa löpning kommer. Det finns medel som gör att löpningen kan flyttas om den väntas komma olämpligt. Det är då viktigt att rådgöra med veterinär. 4

5 Normalt har hundar en hög dräktighetsprocent på mellan 80 och 90 procent. Efter halva tiden kan man känna på magen att det finns små vätskefyllda blåsor som fostren ligger i. Valpningen sker efter drygt 60 dagar och sker oftast utan problem hos drever. Ett säkert tecken på att valpningen är nära förestående är att tikens kroppstemperatur sjunker med ett par grader. Det är viktigt att söka hjälp inom någon eller några timmar om en valp inte kommer ut. Valpen kan ligga fel eller att tiken har svaga värkar och i vissa fall måste man ta till kejsarsnitt. Tyvärr har vi ingen bra statistik på detta men en tik får inte snittas mer än två gånger. Många tog tillfället i akt att prata med Catharina efteråt om de problem som de hade haft eller bad om råd. Det kanske skulle vara en idé för att höja kunskapen hos uppfödare och hundägare att till någon kommande dreverstämma ge möjlighet att konsultera olika experter med i förväg inskickade frågor. Det är ju omöjligt att täcka breda områden på två timmar. Det är dock ingen tvekan att det var rätt ämne att ta upp vid årets konferens vilket deltagarna visade med en uppskattande applåd. Kjell gjorde en kort sammanfattning av konferensen och tackade de medverkande och deltagarna för en bra konferens och överlät deltagarna till att träffa Agrias representanter som var sponsor av stämman. 5