Het debatt: jordbruk eller uran, sid 8

Föreningen Sverige-Grönlands medlemsblad Nr 1/2016 Valpsjukan härjar, sid 3 Husbygge med revolutionerande teknik, sid 7 Het debatt: jordbruk eller uran, sid 8

Den mystiska stenen i Uummannaq Två gånger har jag varit i Uummannaq och den lilla staden vid foten av det hjärtformade fjället fick snabbt en plats i mitt hjärta. Ganska snart fick jag ögon på en stor sten som jag aldrig kommer att glömma. Någon hade i stenen ristat in följande budskap till omvärlden; DENNE STEN FALDT FRA MIT HJERTE VED PE- RUS AFREJSE DEN 29 juli 1891. Aha, tänkte jag. Här döljer sig förstås ett svartsjukedrama och nu har konkurrenten om hustruns hjärta givit sig av till mannens oändliga lättnad. En misstanke som bekräftades av en lokalbo. Men ack så fel jag hade. Hela historien har skrivits ner av landsfogden Ph. Rosendahl och detta är en sammanfattning av vad han berättat. 1912 antog han en kemisk ingenjör, kandidat K. Fæster att företa undersökningar och försök angående förädling av produkterna späck och lever i Uummannaq. Det var dessa försök som ledde till att man gick från tranbränning till oljeframställning och inrättade en oljefabrik på Den Kongelige Grønlandske Handels plats i Köpenhamn. Medan kandidaten gick omkring uppe i Uummannaq fann han en mäktig sten som låg i diket bakom det gamla sjukhuset. Bara de allra äldsta visste något om stenen. De berättade att en tillträdande koloniföreståndare många dagar i sträck suttit vid stenen med mejsel och med kraft huggit in, som han sade, sin samlade galla tills han blev kvitt sin galenskap. Orsaken till hans vrede var en tung kontrovers mellan honom och den kollega som han avlöste. På den tiden stod minsta spik för såväl den avresandes som den tillträdande föreståndarens personliga räkning och risk. Den avresande kollegan hade varit mindre nogräknad när han överlämnade kolonins omfattande varulager. Uummannaq var på den tiden en av de största och viktigaste kolonierna och därför var det inte helt lätt för en tillträdande att ha koll på vad han kunde anses vara ansvarig för. Den avgående koloniföreståndaren var den 47-årige A F S Møldrup. Han hade gått till historien som den som ledde inlandsisexpeditionen 1871 och var själv född i Grönland. Han reste från Uummannaq med briggen Peru för att tillträda en tjänst i Ilulissat men ödet ville annorlunda. En svår sjukdom gjorde att han i stället fortsatte resan med Peru till Danmark där han dog året efter. Den tillträdande koloniföreståndaren var den 48-årige Otto Juncker från Köpenhamn. Han stannade i Uummannaq i fyra år. Den tidens tunga ekonomiska ansvar blev inte så sällan orsak till att tråkigheter uppstod mellan annars goda kollegor vid den avgående koloniföreståndarens så kallade affärsleveranser. På Rosendahls tid låg stenen så till att den lätt kunde ha blivit sprängd i bitar men det låg i kommunens intresse att den bevarades åt eftervärlden och efter en hemställan hos Grönlands Tekniska Organisation flyttades stenen så att den nu ligger väl synlig. Ett minne i eldskrift om en mans utsatthet och förtärande vrede på en plats och i en tid långt bortom lagens långa arm. Sylvia Hild En tidning från Föreningen Sverige-Grönland. www.sverigegronland.com Redaktionen består av: Ordförande Sylvia Hild, Helgagatan 36 F, 118 58 Stockholm, Telefon: 070-303 96 30, e-post: sylvia.hild@comhem.se Sekreterare: Joel Åsblom, tel: 070-7871436, e-post: asblom@rocketmail.com Föreningens kassör är Mats Gullberg, tel: 08-660 91 79, e-post: matsgullberg2003@yahoo.se 2

Nordgrönland dramatiskt drabbat av valpsjuka Den grönländska slädhunden må vara en robust och härdig hundras, men vid utbrott av den mycket smittsamma valpsjukan står sig hundarna slätt. Valpsjuka drabbar främst unghundar, men även vuxna djur kan insjukna och dö. I januari konstaterades valpsjuka med epidemisk spridning i Saqqaq och Qeqertaq i Diskobukten. 200 av 300 hundar i Qeqertaq har dött. Stor oro utbröt i det hundrika Ilulissat när det visade sig att fyra hundar kommit till staden från en av de drabbade bygderna. Det var 28 år sedan föregående valpsjukeepidemi. 1988 dog många hundar i hela Nordgrönland vilket fick långtgående konsekvenser för all yrkesverksamhet baserad på slädhundskörning inom jakt, fångst och turism. Det tog åtskilliga år innan en återhämtning kunde ske. Smärre utbrott har därefter skett bl a i bygderna kring Upernavik 2010. Hundägarnas ansvar att vaccinera Enligt Veterinær og Fødevaremyndigheden i Grønland, VFMG, är det ägarnas ansvar att ombesörja parvovirus- och valpsjukevaccinationer av sina djur. Något de får bekosta själva och som kostar en rejäl slant, speciellt då man i ett hundspann har kring 10-14 vuxna hundar och nya valpar föds varje år. Valparna ska vaccineras i vecka 12 samt 16 och därefter var tredje år. Dock har byråkrati påtagligt försvårat tillgängligheten av vaccin. Kommunen har endast ansvar för den obligatoriska rabiesvaccineringen. Slädhundsägarnas intresseförening, KNQK, har sedan 2011 klagat över myndigheternas bristande engagemang för tillgängligheten på vacciner, det gäller alla 31 bygder och 8 byar i Qaasuitsup kommunea från Kangaatsiaq i söder, till Qaanaaq i norr. Situationen kan snabbt leda till epidemier vilket nu visat sig. Under den gamla kommunindelningen med småkommuner fanns en kommunal "hundinspektör" i varje bygd och by med utbildning i vaccinationsteknik och ansvar för rabiesvaccinationer, men denne kunde naturligtvis vara behjälplig även med vaccination mot valpsjuka och parvovirus. I den nuvarande omorganisationen med storkommunsystemet tycks detta fungera sämre. Selvstyrets myndighet har passat på att av besparingsskäl rationalisera bort en av två ansvariga veterinärtjänster samt 3 den kontoristtjänst som tidigare fanns i Ilulissat. Den enda kvarvarande veterinären på Nordgrönland har ensam ansvaret för ca 12 000 slädhundar. Som alltid är transporter och tillsyn ett kritiskt moment på Grönland och risken är stor att något felar i kedjan. Veterinären sjukskriven Vid den aktuella valpsjukeepidemin befanns den enda veterinären vara långtidssjukskriven på annan ort och i dennes bostad fanns alla vacciner. Men enligt grönländskt regelverk är vaccinet veterinärens privata egendom och då veterinären var bortrest och ingen hade nyckel till lägenheten förbjöds man öppna. I stället tvingades man vänta flera dagar på vaccin från Danmark. En icke fungerande byråkrati kan göra skillnad mellan en slädhunds liv och död samt för en hel bygd att mista sina arbetande djur. Vikten av vaccination i tidigt skede är stor, då djuret blir immuniserat först efter ett par veckor. Valpsjukan är ett mässlingvirus (Canine distemper virus, CDV) som finns i hela världen. Det sprids via slemhinnor, avföring och urin och är ytterst smittsamt. Det överlever i låga temperaturer flera veckor. Även ovaccinerade hundar utan symptom, som smittats, kan sprida viruset.

Man kan föra med sig smittan med skor som berört smittad urin eller träck och det blir lätt att även åtskilda hundspann, som alltid står på kätting, kan smittas av människor och lösspringande valpar som vandrar mellan spannen. Karantän och hygien samt snabb avlivning av sjuka djur är viktigt. Hundarna insjuknar med hög feber, lunginflammation och diarré, varigt sekret från nos och ögon och påverkan på centrala nervsystemet med kramper. Dödligheten för insjuknade hundar ligger på ca 50 procent och överlevande hundar får ofta följdbesvär. Bl a tjocka förhårdnader på nos och trampdynor samt kroniska tandskador. I skrivande stund har borgmästaren i Qaasuitsup kommunea krävt av Selvstyret att man återinrättar en veterinärtjänst. I annat fall kommer kommunen att diskutera tillsättning av en egen veterinär. Ingen tävling i år Något deltagande i den årliga stora hundspannstävlingen Avannaata Qimussersua i Uummannaq blir det inte tal om. De hundarna har dött. Resterande står i karantän. Men runt om i andra bygder har redan erbjudanden om unghundar till de drabbade kommit, så att man kan ställa 4 upp i nästa års hundspannstävling i Uummannaq. Tyvärr slutar det inte här. De fyra hundar från Qeqertaq som hade förts till Ilulissat har visat sig vara smittade och är nu avlivade men har i sin tur smittat flera andra hundar. Senaste rapportering 22/3 är 51 hundar som nu skjutits. Oklart om alla dessa var smittade, eller endast lösa. Totalt finns 1200 slädhundar i Ilulissat och från och med 19 mars skjuts alla lösspringande hundar, som regel valpar upp till 6 månader. Reglementet lyder att alla valpar ska stå inhägnade och vuxna hundar ska vara bundna på kätting med avstånd mellan de olika hundspannsgrupperna. Ovaccinerat i Ilulissat Mycket tragiskt är att hundägarna i Ilulissat, trots vetskapen om valpsjukeepidemin i Qeqertaq, inte har vaccinerat sina hundar trots att risken för en epidemi i Ilulissat varit överhängande. Enligt uppgift kostar vaccinationen 80 kronor per hund. Hade detta gjorts i tid, i januari, kunde man med all sannolikhet minskat utbrottet i Ilulissat. Men de vacciner som fanns tillgängliga i Ilulissat, ska alla ha sänts till Qeqertaq och mer vaccin är beställt, men kommer först efter påsk, Enligt veterinären kan vaccinerna som kylvara märkligt nog inte sändas med Air Greenland, utan måste fraktas med båt, en påtaglig försening för de utsatta hundarna. Flera hundägare anger att de har sökt distriktsveterinären men denne, som varit borta, har ingen ersättare och folk har fått gå därifrån med outrättat ärende. Men veterinären hänvisar till öppettider och möjlighet att lämna meddelande per telefon. Oavsett anledning är den uppstådda situationen tragisk och ytterst problematisk för både de stackars hundarna samt dess ägare. Obligatorisk vaccinering ett krav Diskussionen förs nu med uttryckliga önskemål från KNQK att valpsjuke- och parvovirusvaccinationerna ska bli obligatoriska, liksom rabiesvaccinationen redan är, vilket innebär att myndigheten får stå för kostnaden. Man räknar med att ett lagförslag utarbetas under hösten och får då förmoda, dels att lagerhållningen av vacciner lokalt ute i bygderna förbättras och att man lär upp personer att hantera vaccinationerna, samt att ett obligatorium gör att alla hundar vaccineras. Helen Sterner

Illegal jakt av varg i Qaanaaq I september dödades en polarvarg av en lokal invånare i Qaanaaq som livnärt sig på jakt och fångst sedan 17 års ålder. Han och kompisen var ute på narvalsjakt och på natten då de återvände till tältet såg de en polarvarg. De beslutade sig för följa efter vargen och försöka skjuta den. Polarvargen är sedan 1988 fredad på hela Nordgrönland men får undantagsvis skjutas i Ittoqqortoormiit på Östgrönland. Den skjutna vargen var av allt att döma en ensam strövare. Skytten hade aldrig sett en varg förut. Det kan tyckas egendomligt att erfarna jägare inte håller koll på vilka arter som är fridlysta. Polisen konfiskerade vargen och förhörde skytten, som får räkna med böter. Summan beror på om vargen kunde betraktas som farlig eller ej. Jägaren har försvarat sig med att hans ena dotter två år tidigare blev allvarligt skadad av en hund i Qaanaaq och att hans yngsta dotter gärna vistas i just det område där vargen blev skjuten. Han ville inte riskera att hon skulle bli angripen. I januari 2016 strövade två polarvargar omkring i Grönlands nordligaste bygd, Siorapaluk. Den ena vargen gav sig in mellan husen och hundspannen, vilket 5 Zombiebok nominerad till litteraturpris Den grönländska debutanten Sørine Steenholdts bok Zombiet Nunaat (Zombieland) har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris 2016. I beskrivningen av boken lyfter Norska rådet fram Sørine Steenholdt som en stark företrädare för Grönlands unga röster: De unga är på allvar på banan i den grönländska litterära världen, och det är anmärkningsvärt att de är det med välskrivna, tankeväckande, moderna och samhällskritiska böcker som fängslar läsarna och tar dem in i en värld som många hittills bara har kunnat ana. Zombieland handlar om en undervärld av hård uppväxt med bristande omsorg och alkoholmissbruk. Den skildras i tio noveller som Nordiska rådets granskare anser är välskrivna, arga, maktlösa och tidvis så precisa att man kan förnimma den kvalmiga lukten av många dagars supande i hemmet. Barnet hamnar i ett zombietillstånd, in i zombielandet. Men bevarar sin iakttagelseförmåga. Förmågan att använda sina upplevelser från den verkliga världen och sätta in dem i en fiktion där olika roller utspelar sig är en konst som författaren Sørine Steenholdt behärskar. Hon har här med sin första bok visat oss vad samhällets skuggsida bär inom sig och att samhället omkring barnet på inget sätt kan låtsas som ingenting och undgå sitt ansvar att ingripa. Om inte föräldrarna klarar av sin uppgift, ska samhället ta över. Precist och träffande beskrivet. Bland övriga tävlande till det fina litteraturpriset märks Katarina Frostenson gjorde att kommunfogden ansåg risken stor att den skulle gå till anfall mot hundar eller människor. Vargen avlivades efter att man först försökt skrämma bort den med skrämskott. Den andra vargen höll sig på behörigt avstånd. De tre vargarna har förmodligen kommit vandrande från Kanada, via Ellesmere Island. Det anses finnas ca 55 polarvargar på Grönland, uppgifterna är baserade på inventeringssammanställningar 1978-1998 från Siriuspatrullen. Enligt Naturinstitutet på Grönland är arten hotad då alltför få individer finns. Helen Sterner med diktsamlingen "Sånger och formler", Linn Ullmann med romanen "De urolige" samt Tom Malmquists roman "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv". Pristagaren kommer att utses 1 november och får förutom äran även 350 000 kronor. Joel Åsblom

Jämförande religionsstudie: Grönland Australien En jämförande studie visar att mission på Grönland blev framgångsrik medan australiska missionärer misslyckades trots att Grönlandsmissionen var förebilden. Historikern Claire McLisky är sedan 2009 verksam vid Köpenhamns universitet. Innan dess doktorerade hon australisk kolonial missionshistoria hemma i Sydney. I Danmark upptäckte hon snart att danskarna i Grönlandsmissionen har sin motsvarighet till vad hon studerat i Australien. Kristnandet av inuiterna blev ett intressant område att jämföra med den mission hon skärskådat bland aboriginerna. McLisky angriper sitt ämne via tidningarnas spegling av förhållandena i respektive land, givetvis med hänsyn till tidsandan och de förändrade värderingarna över tid. Hon kan konstatera att den danska pressen genomgående har givit en positiv bild av missionsarbetet på Grönland. Redan från start med Hans Egedes insatser under tidigt 1700-tal skildras missionen som framgångsrik. Missionärerna skildras nästan utan undantag som självuppoffrande frontkämpar i hård strid mot moraliskt förtappade inuiter. Det framgår att målet att omvända dock nåddes med glans. Konvertiterna blev alltfler som resultat av det enträgna arbetet. Ur missionsperspektiv en ren succé således. I Australien är bilden den helt omvända. De tidiga anglikanska missionärerna högg i sten, vilket tydligt går att utläsa i den samtida pressen. Insatserna här, från missionärernas synpunkt, var förmodligen minst lika intensiva och krävande som kollegornas på Grönland men resultatet blev för missionen ändå ett totalt fiasko, menar Claire McLisky. Hon har upptäckt att det lustigt nog finns en förbindelse mellan dessa geografiska, och alltså även resultatmässiga, motpoler. De brittiska präster som sändes ut på missionsfälten till sydlandet var förtrogna med och faktiskt också inspirerade av den nordliga danska missionen. Redan Hans Egede var väl bekant. Varför blev det då så olika resultat när förutsättningarna ytligt sett verkar rätt likartade. Det finns en avgörande skillnad, menar McLisky. Danmark backade upp missionen med en stark kolonial administration och ett sådant stöd saknades helt i Australien. När hon följer den moderna 1900-talspressens skriverier om missionsarbetet bland inuiter respektive aboriginer har Claire McLisky funnit vissa oppositionella strömningar. I Australien finns aboriginer som direkt ursäktar sin egen 6 Historikern Claire McLisky grupps tidiga motsträvighet mot kristnandet och hon har funnit danska tidningsartiklar som starkt fördömer den lyckade missionen på Grönland. I det första fallet tar alltså målgruppen på sig fiaskot och i det senare exemplet beklagar en representant för kolonialmakten den stora framgången. Den danska synpunkten, som McLisky bland annat funnit i rikstidningen Politiken, hävdar att missionen skamlöst förnedrat och avvisat den grönländska kulturen. Claire McLisky intresserar sig i sina studier särskilt för samspelet mellan kolonialmakt och mission. Hon betonar att den tidiga missionen var verksam i en tid som för oss delvis kan vara svår att förstå. De moderna missionssällskapen är mer upplysta när det gäller kulturella skillnader, faran med kulturimperialism och liknande. Hon är ute efter att studera, inte fördöma, pionjärerna. De var osedvanligt starka i tron men var som sagt beroende av kolonialmaktens uppbackning för att lyckas, förklarar Claire McLisky. Jämförelsen mellan Grönland och Australien är ett bra exempel på det. Anders Tidström

Revolutionerande grönländskt bostadsbyggande 7 Alla som rest på Grönland har synpunkter på de stora flerfamiljshusen i tätorterna. En som nyligen förtjänsfullt satt fingret på den ömma punkten är den danske arkitekten Jens Thomas Arnfred. Tillsammans med ett par ritkontor i Nuuk driver han ett projekt som syftar till nytänkande men med rötterna i inuiternas gamla kultur. Tvärdrag på arkitektkontoren - för han vill vädra ut och statuera nytt. När Arnfred kom till Nuuk 2011 sjöng han ut ordentligt: Vi har rest hundratals mil, ställt om klockorna fyra timmar, anlänt till världens största ö och möter en helt annan kultur och natur och ett markant annat klimat. Redan på vägen från flygplatsen står hus som hade kunnat vara i en förort till Köpenhamn. Vi gick runt i Nuuk och blev smått indignerade och sa att det här kan inte vara meningen. Vi letade efter byggen på stadens villkor, men fann inget. Det är en sanning som Grönland lever med, att bostadsbyggandet sedan 1960-talet dominerats av dansk byggtradition. Grönland ska åtnjuta allt det goda som Danmark har att erbjuda, är tanken. Men det är bestickande att hänsyn inte tas till de skilda förutsättningar som råder på Själland respektive Grönland. Det som byggts på senare år är ofta punkthus med stora glaspartier och altaner. Det har sprängts mycket i fjället, betongfundament har gjutits och stora maskiner har kånkat fram och placerat importerade prefabricerade byggelement på plats. Även på insidan är varje spik och skruv importerad. Arnfred och hans kolleger vill vända uppochned på detta. De tror inte att man kan bli oberoende av materialimport. Beroendet har funnits sedan torvhusens tid men något kan ändå göras. Exempelvis isolering från torkad tång, menar nytänkarna. Man resonerar i termer av New Arctic Building Practice. Jens Thomas Arnfred med kollegor väckte uppseende vid Arkitektbiennalen i Venedig 2012 med sina nya idéer och till sommaren räknar de med att bygga ett första försökshus i Nuuk på Grönland. Vi vill bygga utifrån rådande förutsättningar och utmana den förhärskande byggstilen. Vi tar fasta på de extrema arktiska förhållandena med barsk natur utanför dörren, fjällterräng, växlingen mellan mörker och ljus, köld och storm Hur ska de nya arktiska husen byggas? Det är främst småhusbebyggelse i mindre grupper. Tekniskt är det enklast att följa nytänkandet genom en video från projektet som finns på https://www.youtube. com/watch?v=k-nbz-jzguy#t=16 och en befolkning med rötter och identitet i den gamla fångstkulturen, filosoferar arkitekt Arnfred. Han lanserar sina egna dogmer : # Huset ska i princip kunna resas med fyra varma händer. Det ska inte tas helt bokstavligt men är en vilja att komma bort från de stora entreprenadmaskinerna. Det finns många lediga händer på Grönland som kan träda i maskinernas ställe. # En annan dogm är att huset ska vara reversibelt. Det ska gå att flytta. Idén hänger samman med att ingen privat äganderätt finns till fjällen. I princip tillhör marken alla och man bör därför inte vara förhindrad att flytta på sig vid behov. Huset ska man kunna ta med. # En ytterligare dogm enligt Arnfred är krudt forbudt (krutförbud). Han tänker sig lösningar där man inte spränger sönder berget för att lägga ledningar eller jämna ut för husgrunder. Vi har marken till låns och ska minimera ingreppen, är tanken. Arkitekt Jens Thomas Arnfred är rutinerad. Han är 65 år fyllda men full av kraft att förändra framtida grönländskt byggande. Han anser, som sagt, att de förändringar i byggandet som tidigare kommit från Danmark är klandervärda och inser att nya danska idéer därför kan räkna med ett visst initialt motstånd. Hans samarbete med de två lokala arkitektkontoren i NUUK är en medveten metod för att åtminstone vara långt bättre lokalt förankrad än föregångarna. Anders Tidström

Het debatt: lamm eller uran Det går trögt just nu med att få fart på den gruvverksamhet som många hoppas ska bli framtidens stora inkomstkälla för Grönland. I klimatförändringarnas spår kanske dörren i stället öppnas för ökat jordbruk. I början på 2014 drog de grönländska myndigheterna igång en femårsplan med syftet att få fart på investeringar kring gruvor för att i förlängningen kunna etablera en näringsgren minst lika stor som dagens fiskenäring. Skälet till denna satsning är att en större utredning från våren 2011 slog fast att Grönlands välstånd var hotad eftersom gapet mellan intäkter och utgifter låg kring drygt en miljard kronor, alltså sex procent av BNP. Under perioden mellan 2007-2011 rådde en febril aktivitet kring olika prospekteringsprojekt men sedan dess har intresset klingat av och många utländska investeringar har legat på sparlåga. Mellan 2011 och 2014 har dessa investeringar minskat från 711 till 236 miljoner danska kronor och under förra året uppgick de utländska investeringarna till bara 100 miljoner. Bland de få utländska gruvprojekt som nu pågår märks True North Gems ädelstensgruva söder om Nuuk samt Hudson Resources gruva för utvinning av anorthosit (råvara vid framställning av glasfiber) norr om Maniitsoq. Dagens stora fråga, och den som ställer till störst debatt bland befolkningen, gäller gruvan vid Kvanefjeldet som rör utvinning av sällsynta metaller som zink och givetvis uran. De lönsamhetsstudier som gjorts visar på goda förutsättningar men frågan alla ställer sig handlar om Grönland verkligen vill bli uranproducent. Inom den grönländska politiken höjs röster för att man kanske hellre borde satsa på att få fart på jordbruket. I takt med att den isbelagda ön blir allt varmare ökar ju förutsättningarna för detta. För många av dagens jordbrukare i Sydgrönland handlar det helt konkret om antingen eller. Flera av dessa fårfarmare har nämligen uttryckt stor tveksamhet till att fortsätta sitt värv i ett läge där man blir granne med en urangruva. Trots alla miljöförsäkringar som gruvbolagen ger känner man sig nämligen inte trygga med att låta fåren beta på områden som potentiellt kan innehålla strålskadat foder. I dagsläget finns det 35 jordbruk med inriktning på lammproduktion i södra Grönland men under de senaste tre åren har fem fårfarmare stängt ner sin verksamhet. 8

Oavsett om man ska satsa på gruvdrift eller utöka satsningarna på jordbruk innebär det stora investeringar. Grönland är en dyr region att bedriva gruvdrift i och många utländska företag gör gärna omfattande studier innan man drar igång verksamheter likt det stora projektet i Maarmorilik (1973-1990). Sedan andra världskriget har det totalt satsats tio miljarder danska kronor (i dagens penningvärde) kring gruvprospektering på Grönland. Bara två av de gruvor som etablerats har visat sig lönsamma. Det gäller bly- och zinkgruvan vid Maarmorilik samt kryolitgruvan som var i drift i 150 år vid Ivittuut. När det gäller jordbruk slog Landbrugskommissionen 2014 fast att denna sektor för att bli lönsam kräver investeringar i storleksordningen en kvarts miljard kronor under de kommande 10-20 åren. Här handlar det exempelvis om etablering av privata vattenkraftverk samt satsningar på vind- och solenergi. Joel Åsblom Stor utflyttning från Grönland Utvandringen från Grönland sätter nya rekord. Bara i år har antalet utflyttade ökat med 137 personer jämfört med 2015. Idag bor 55 847 människor på Grönland, den lägsta siffran på 20 år och den ökande utflyttningen beräknas fortsätta i många år framåt. En av orsakerna som de utflyttade angivit är dåliga livsvillkor och avsaknad av framtidsperspektiv. Utbildningsnivån är betydligt lägre än i Danmark och många barn far illa, anser de. I genomsnitt är det sedan 1993 en nettoutvandring på 405 personer om året. 2015 utvandrade 2691 vilket är 505 fler än de som invandrade. Men när befolkningen rent statistiskt minskar med bara 137 personer beror det på att det föds fler än de som dör. 9

Dagens fångstmän i Thuleområdet: Vi hörs på Facebook! Professor Kirsten Hastrup, vid Köpenhamns universitet, är förvånad över den snabba förändringen av människornas världsbild i Thuleområdet på nordvästligaste Grönland. Kommunsammanslagningar, teknikintroduktion och besök utifrån är orsaken. Sedan ett par år pågår det så kallade NOW-projektet (North Water) på norra Grönland. Det är ett tvärvetenskapligt arbete som ska vara slutfört 2017. Arkeologer, biologer och antropologer ingår. Antropologen Kirsten Hastrup är projektledare. Det finns ett område på nordvästra Grönland, vid Melvillebukten, som under sommarhalvåret är isfritt - en stor öppning i isen under april till september, som därefter är partiellt öppet genom sprickor och råkar även vintertid. Detta område har historiskt haft stor betydelse för biologisk överlevnad här i ett annars kargt och resurssnålt Arktis. Även på människorna har det haft, och fortsätter att ha, dragningskraft. De allra första inuitfolken som kom till Grönland, för 4 500 år sedan, följde främst landdjur som ren och myskoxe. Det så kallade Thulefolket däremot, som kom omkring år 1 100, blev delvis fast här uppe. De trivdes bra främst med den goda fångstmöjligheten på val. Det mycket näringsrika vattnet föder ett rikt djurliv. En oas kringränd av is. Bland annat fiskar periodvis uppemot 80% av världens bestånd av alkekungar (minstingen bland alkfåglarna) här. NOW-projektet studerar samspelet mellan natur och kultur, från att människor först satte sin fot på Grönland till dagens bosättare i höga Arktis. - Människan är en del av det ekologiska systemet. Vi ser tydligt att dessa inuitfolk har följt i djurens spår. Med vår tvärvetenskapliga långtidsstudie kommer vi delvis också att kunna påvisa vilka framtida möjligheter som mänskliga bosättningar har vid fortsatt klimatförändring, säger Kirsten Hastrup (Polarfronten 2/2015). Ur antropologisk synvinkel går människorna i Thuleområdet en oviss framtid till mötes. Dels kan ju oväntade resurser (olja, mineral, etc) blottas som en följd av den pågående globala uppvärmningen. Dels kan vattnens ökade tillgänglighet, under allt större del av året, förbättra fångstmöjligheterna. I viss mån kan också den nya medvetenheten påskynda avfolkningen - men det kan också bli tvärsom. Svårigheten att få jobb söderut, 10 i kombination med nya möjligheter att nyttja naturresurserna i norr, kan fortsatt göra höga Arktis attraktivt nog för att få människorna att stanna. Under de nio år som antropologen Kirsten Hastrup fältforskat i området kring Thule har hon noterat en stor förändring i människornas omvärldsuppfattning. Tidigare fanns bara möjlighet att se på KNR (Grönlands TV) men i dag har de flesta tillgång till hela det danska tvutbudet, smarta telefoner och uppkopplade datorer. Hela världen finns digitalt. Förutom teknikrevolutionen har kommunsammanslagningar lett till att människorna i norr alltmer börjat göra sina röster hörda. Fler kontakter tas numera med fångstorganisationer på Västgrönland, Grönlands Naturinstitut och även direkt med regeringen i Nuuk. Man har blivit mer varse om att befinna sig långt ute i periferin. Folk söderut har egentligen ingen aning om vad som händer här, är en gängse uppfattning bland människorna på Grönlands nordvästra hörn. Ytterligare en faktor som Kirsten Hastrup vill framhålla är intresset från omvärlden för konsekvenserna av den globala uppvärmningen. Det väller in journalister, forskare och andra som med sin blotta närvaro kastar om begreppen för människorna här som är rotade i den gamla fångstkulturen. Man ser sig numera alltmer som en del av ett större sammanhang, menar Kirsten Hastrup. Hon belyser detta med en anekdot från då hon nyligen tog avsked av en äldre fångstman ute vid iskanten uppe i Melvillebukten. Man skiljs inte som förr. Mannen log brett, lämnade fram sitt kort med kontaktuppgifter och föreslog samtidigt att hon skulle höra av sig på Facebook. Anders Tidström

Torskens återkomst på Grönland - men restriktivt fiske 11 På 60-talet kollapsade torskbeståndet på Grönland och med den fiskeindustrin. Räddningen blev räkorna. Det har länge spekulerats i vad som egentligen hände och anledningen till den samtidigt ökade tillgången på räkor. Ligger utfiskning eller miljöförändringar bakom? Nu tror forskarna att de har svaret det är både ock. Den lilla kalksten som finns i varje torskhuvud har delvis gett svaret. I tidskriften Scientific Reports uttalade sig nyligen danska och grönländska forskare i frågan om torskens plötsliga försvinnande i de grönländska vattnen. Man konstaterar att det ligger både överfiskning och miljöförändringar bakom kollapsen på 60-talet. Professor Einar Eg Nielsen menar att man numera vet att det är tre skilda bestånd av torsk som finns kring Grönland. Den östgrönländska torsken, som är minst känslig för hårt fiske, har samröre med det isländska beståndet. Sedan finns ett utomskärs bestånd, främst på västkusten och ett tredje bestånd inomskärs, fjordtorsken. Vi vet att den grönländska torsken lever på gränsen av sitt utbredningsområde och därför är känslig för miljöförändringar, främst då temperaturvariationer. Varmare ytvatten gynnar torsken men av kallare vatten missgynnas den, säger professor Nielsen. Det är tydligt på temperaturdiagram över de senaste decenniernas ytvattentemperaturer att det inträdde en kall period i mitten av 60-talet. Den nya kunskap man nu har - om att det rör sig om tre skilda torskbestånd - har man fått genom mångårigt insamlande av den lilla kalksten som finns i torskens huvud. På Pinngortitaleriffik (Grönlands Naturinstitut) har man i årtionden samlat just sådana stenar i ett arkiv. I den lilla stenen finns DNA och kalk varvat vilket har gjort den analys möjlig som funnit de tre skilda torskbestånden. Det ska sägas att yttre skillnader till yrkesfiskets vägledning tyvärr saknas. Synliga olikheter härrör mest från uppväxtmiljön, exempelvis ljusare torsk om den vuxit upp på sandbottnar, men indikerar inte beståndstillhörighet. Torskbeståndet utomskärs har långsam tillväxt och fiskades hårt på 60-talet samtidigt som det utsattes för påfrestningar med allt kallare ytvatten. Det ledde till att den snabbt blev utfiskad, konstaterar forskarna. Redan små fluktuationer i vattentemperaturen slår hårt mot det känsligaste torskbeståndet, säger Einar Eg Nielsen. Det blir katastrof om man fiskar hårt utan att veta vilket bestånd man tar av, fastslår han. Med allt varmare vatten återvänder i dag torsken och nu rekommenderas till och med fiske på alla tre torskbestånden. Men för att skydda den känsligaste utomskärs torsken förbjuder myndigheterna fiske norr om den 61:a breddgraden. Det finns visserligen torsk även längre norrut men fiske där riskerar att slå allför hårt mot just det utsatta torskbeståndet, menar fiskerimyndigheterna. I norr finns såväl det utomskärs som det östgrönländska torskbeståndet. Problemet är just att inte ens ett vant branschöga kan skilja den ena sorten från den andra. Det är givetvis glädjande att torskfisket nu återupptas. Ett orosmoln seglar dock upp bak horisonten. Räkorna visade ju en stark tillökning när torsken försvann. Det skedde samtidigt och det ger skäl till viss oro. Delvis gynnades räkornas förökning av det kallare vattnet, menar forskarna, men det finns en annan faktor också. Torsken äter faktiskt mycket räkor. Det återstår att se om torskens återkomst också resulterar i en märkbar återgång för räkorna. Att så skulle ske är ännu så länge ren spekulation. Räkexporten är sedan 60-talet en väl inkörd inkomstkälla på Grönland. En from förhoppning är givetvis att såväl torsk som räkor ska ge god fångst många år framåt men risken finns således att den ena arten lever på den andras bekostnad. Om den återvändande torsken tar knäcken på det mycket lönsamma räkfisket blir glädjen kortvarig. Anders Tidström Svängningar mellan kallt (blått) och varmt (rött) ytvatten i havet utanför västra Grönland 1900-2010.

Självmord - ett grönländskt trauma Medellivsåldern i Grönland har stigit kraftigt de senaste 30 åren. Ändå ligger genomsnittet långt under de andra nordiska länderna vilket anses bero på de många självmorden. Foto: Sylvia Hild. Karen Littauer, för oss kanske mest känd som regissör av dokumentärer från Grönland, har nyligen avlagt sin examen i psykologi. I sin slutuppsats valde hon att fokusera på den våg av självmord som förmörkat tillvaron för många grönländska familjer de senaste femtio åren. Den ensamhet och meningslöshet som många, framför allt unga män, upplever i det moderna grönländska och starkt urbaniserade samhället har drivit på självmordsstatistikens uppåtgående kurva. Det gamla fångstsamhällets självklara levnadsregler står i bjärt kontrast till de krav som ställs i en löntagarkultur. Antalet självmord i Grönland har varit konstant högt sedan 1960-talet. Det började i Nuuk och spred sig till övriga landet. 2003 vidtog Grönland åtgärder för att vända den negativa utvecklingen, men hittills har självmordsfrekvensen fortfarande legat på en envist hög nivå. Man har kunnat se att antalet självmord i Nuuk har stabiliserat sig men framför allt i norra och östra delarna av landet har utvecklingen gått åt fel håll. Karen Littauer har särskilt intresserat sig för hur Grönlands övergång 1953 12 från koloni till ett modernt samhälle i det danska kungadömet kan förklara självmordsfenomenet. Den traditionella grönländska livsstilen med fiske och fångst som basnäring och ett liv i stora familjer i små socialt sammanhållna samhällen bröts snabbt ner. Övergången till små kärnfamiljer med mamma, pappa, barn och tvångsförflyttning till städer och den begynnande fiskeindustrin blev en kulturell chock och i spåret av den väntade ensamhet och brist på mening. Konfliktundvikande beteende, favorisering av älsklingsbarn och misshandel av föräldralösa barn var inslag i den ursprungliga kulturen som skapade personligheter som var dåligt rustade att hantera en individualiserad kultur. Karen Littauer menar att de psykosociala villkoren spelar en viktig roll när man försöker definiera varför unga grönländare tar sitt liv. Ny grönländsk identitet Assimilationspolitiken som växte fram efter den postkoloniala tiden väckte motstridiga känslor i Grönland och ledde till att en ny grönländsk identitet tog form. Grönländska ungdomar som fått sin utbildning i Danmark på 70-talet återvände hem med radikala åsikter och krävde en mer självständig hållning till Danmark. Förekomsten av självmord bland män steg drastiskt i perioden 1975 till 1989. För kvinnornas del har det varit en jämn uppgång av självmord i perioden men antalsmässigt bara en fjärdedel av de manliga självmorden. Övergången till det moderna samhället har ställt individerna i en mer utsatt och sårbar position. Om det därtill kommer en personlig kris som t ex kärleksproblem eller direkt inspiration från andras självmord så kan det räcka med att under berusning ge sig själv tillåtelse att begå självmord. Men det moderna självmordet styrs av oklara motiv. Det är snarare präglat av en våldsam aggressivitet eller en oförmåga att se handlingsmöjligheter. Den socialisering som hade sina poänger i det gamla fångstsamhället har lämnat efter sig människor med en otillräcklig psykisk förmåga att hantera livet som en reflekterande individ i ett samhälle som bygger på individualitet. Medellivsåldern i Grönland har stigit kraftigt de senaste 30 åren. Ändå ligger genomsnittet långt under de andra nordiska länderna vilket anses bero på de många självmorden. 1980 till 2009 valde 1474 personer att begå självmord, vilket

Övergången till det moderna samhället och tvångsförflyttning till städer har ställt individerna i en mer utsatt och sårbar position. Foto: Sylvia Hild. är 7,4 gånger fler än i Danmark. 2010 var frekvensen 10 gånger högre än i Danmark. De flesta självmord begås av unga i åldersgruppen 15 till 29 år och Nuuk ligger i toppen men följs därefter av den östgrönländska staden Tasiilaq. Saknad efter döda närstående I en landsomfattande trivselundersökning har de unga själva svarat på varför de försökt begå självmord och betydelsen av att inspireras av andras självmord. Av svaren framgår att det är inte någon skillnad på att vara uppvuxen i en stad eller en bygd när det gäller bekantskap med någon som begått självmord. Däremot är de regionala skillnaderna stora. Unga från Nord-, Syd- och Östgrönland har i betydligt högre grad varit exponerade för självmord i umgängeskretsen. Den vanligaste självmordsorsaken bland de som varit med om ett eller flera självmordsförsök sägs vara relationer till andra. Svåra relationer, frånvaro av relationer men inte minst ensamhet är inte ovanligt i puberteten. En annan orsak kan vara sexuella övergrepp och alkoholmissbruk i familjen. En tredje orsak som tas upp är enstaka traumatiska eller våldsamma händelser. Så kommer ett fjärde motiv för självmord och det är saknaden av människor som är döda och längtan ef- 13 ter att förenas med dem. Just dessa unga anses vara speciellt i riskzonen och därför målgrupp för förebyggande insatser. Som en följd av den extremt höga självmordsfrekvensen är det grönländska samhället på detta sätt genomgripande påverkat av självmord. I det gamla Grönland fanns ingen tradition för självmord. Något moraliskt fördömande av självmord fanns därför inte. Här dyker qivittoq (fjällgångare) upp i sagor och gamla berättelser. Fjällgångaren var en människa, som p g a vrede över en begången orättvisa eller en känsla av skam, t ex över att inte passa in i den gängse mansrollen, valde att lämna gemenskapen på boplatsen och dra ut mot en långsam död i vildmarken. I folktron förvandlades qivittoqen till ett övernaturligt väsen som i vrede kunde återvända till boplatsen och hämnas. En annan typ av självmordsbeteende på den tiden fångstsamhället dominerade den sociala organisationen, var de äldre och sjuka som för egen eller annans hand tog livet av sig till exempel i perioder av hungersnöd. Förebyggande strategi Den senaste strategin för förebyggande av självmord i Grönland startade 2005 och beskriver nu insatserna för 2013-19. Alla samhällssektorer är involverade. Den omfattar bl a en systematisk registrering av riskgrupper och riskbeteenden. Det tvärprofessionella och tvärsekteriella arbetet ska styrkas liksom ökad samhällsinformation om mental hälsa och självmordsförebyggande. Strategin ska begränsa möjligheterna att köpa paracetamol i butiken eftersom unga kvinnor använder piller i sina självmordsförsök i motsats till de unga männen som skjuter sig eller hänger sig. När det gäller skjutvapen föreslås inte några begränsningar. Kritik har riktats mot strategin då den anses var för centralistisk. Kanske behövs olika strategier för olika delar av Grönland. Framför allt för Nord- och Östgrönland där antalet självmord är alarmerande högt. Ett försök har pågått sedan 2014 att utvidga psykiatrins tjänster till hela befolkningen med hjälp av telepsykiatri. Tjänsten har tagits emot med växande intresse och nya anmälningar kommer varje vecka från både städer och bygder. Sylvia Hild

Sista sidan... Nordgrönländsk äventyrsfilm Föreningen arrangerar en filmafton onsdag 27 april kl 18:30. Visningen kommer att ske på fritidslokalen på Helgagatan 36, ingång 9 (Stockholm, T-bana Skanstull utgång Allhelgonagatan). Filmen Inuk handlar om en grönländsk tonåring som haft en svår barndom i huvudstaden Nuuk. Han sänds till en fosterfamilj i norra Grönland för att komma bort från storstadslivet och kastas in i en helt ny värld med hundslädar, säljakt och ett istäckt landskap. Viktigast av allt är den gemenskap han får uppleva med lokala jägare som lär honom behärska livet i den nya tillvaron. Google täcker flera städer För den som behöver skaffa sig lite närmare kunskap om grönländska städer har det nu blivit lättare att göra det med Googles tjänst Street View. Nu har företaget nämligen filmat en lång rad gator i mindre städer som Kangaamiut, Itilleq, Saqqaq, Kuummiit, Isortoq och Kulusuk men även de större byarna Aasiaat, Maniitsoq samt vid skidliften i Nuuk. Genom att slå på Street View kan man sitta hemma vid datorn och se de panoramabilder som Google lagt in med hjälp av partners som Visit Greenland, Air Greenland samt ett antal frivilliga medhjälpare. Föreningen på webben På vår hemsida sverigegronland.com samt på Facebook (sök Föreningen Sverige-Grönland) kan du läsa vad som händer i föreningen. Ibland hinner vi inte ut med programnyheter i utan då måste du aktivt bevaka hemsidan. Lokal föreningsaktivitet Funderar du på att anordna ett grönlandsprogram på din hemort. Styrelsen kan kanske hjälpa till. Ring till Sylvia Hild tel 070-3039630. Air Greenland i mobilen Flygbolaget Air Greenland har nu hakat på den rådande trenden som gör det möjligt att få boardingkortet direkt i mobil i stället för på papper. Därmed behöver man inte längre leta efter en skrivare när man fått sin elektroniska biljett. Air Greenland meddelar att airgreenland.com automatiskt anpassar sig efter olika format vilket innebär att man exempelvis även kan få sitt elektroniska boardingkort i ett format anpassat för smarta armband. 14 Praktbokverk om Thule Antropologen Kirsten Hastrup har besökt Thuleområdet fortlöpande under de senaste nio åren. I boken Thule på tidens rand (illustrerad, 496 s, Lindhardt og Ringhof, 2015) presenterar hon sina erfarenheter. Vi får ta del av ett Thule i förändring, möten och samtal med människorna kring förändrade livsbetingelser högst uppe i Arktis. Filmbibliotek Föreningen har byggt ut sitt bibliotek av grönländska filmer. Medlemmar kan få låna enstaka dvd mot portokostnad. Denna möjlighet gäller endast medlemmar som betalat årsavgiften. Kontakta sylvia.hild@comhem. se.