Vår referens: 278/2008 Näringsdepartementet Er referens: 103 33 Stockholm N2008/6738/ENT Stockholm 2009-01-15 Remissyttrande Trygghetssystemen för företagare (SOU 2008:89) Svenskt Näringsliv har getts möjlighet att yttra sig med anledning av betänkandet (SOU 2008:89) Trygghetssystemen för företagare. Trots de mindre företagens ökade betydelse för tillväxten i Sverige, växer dessa företag förvånansvärt lite. 1 En orsak till detta är sannolikt systemfaktorer som påverkar viljan till entreprenörskap och ökat risktagande. En viktig fråga i sammanhanget är hur hög risken bedöms vara när man går från ett anställningsförhållande till egenföretagande. I denna riskbedömning ingår också skillnaden i möjlighet mellan anställda och egenföretagare att kunna nyttja det allmänna socialförsäkringssystemet. Utgångspunkten för det svenska socialförsäkringssystemet är ett ordinärt anställningsförhållande, utan hänsyn till företagarnas speciella situation. Systemet är utformat för personer med jämna och förutsebara inkomster. Det är emellertid stor skillnad mellan att driva egen verksamhet och att vara anställd, inte minst ifråga om risktagande. Många företagare har inkomster som varierar kraftigt under året. Inkomstförlusten blir betydande om entreprenören blir sjuk under högsäsong samtidigt som ersättningen bygger på de genomsnittliga inkomsterna under året. En företagare har också andra kostnader än sin egen lön som måste täckas av hans eller hennes eget arbete. Det gäller exempelvis lokalhyror och leasingavtal. Dessa fasta kostnader måste betalas även när företagaren är frånvarande och inte kan arbeta. Socialförsäkringarna täcker inte sådana stilleståndskostnader och möjligheterna att teckna egna försäkringar mot sådana risker är begränsade. 1 Näringslivets tillstånd, ITPS 2007
Utredningen har på kort tid beaktat många tekniska detaljer avseende konstruktion av det allmänna trygghetssystemet. Svenskt Näringsliv välkomnar utredningen som lyckats lyfta fram skillnaderna mellan företagare och anställda och som föreslagit en lösning som präglas av frivillighet och flexibilitet. Koppling mellan avgift och förmån Av utredningsdirektiven (2007:156) framgår att det skall finnas en tydlig koppling mellan den avgift som betalas in och den ersättning som erhålls inom sjukförsäkringen. Betydelsen av en sådan koppling framhålls även i budgetpropositionen för 2009, i vilken regeringen framhåller att det är angeläget att egenföretagarna bidrar till socialförsäkringarna på ett sätt som står i relation till förmånerna. Svenskt Näringsliv understryker vikten av en tydlig koppling mellan avgift och ersättning för samtliga försäkringsgrenar och inte enbart sjukförsäkringen. Genom att granska betalningsströmmarna till och från det allmänna socialförsäkringssystemet, kan konstateras att företagare som driver näringsverksamhet i aktiebolagsform och egenföretagare nyttjar försäkringarna i betydligt mindre omfattning än anställda. Detta framgår såväl av utredningen som av de beräkningar som Svenskt Näringsliv har presenterat i den till remissyttrandet bifogade rapporten Egenföretagares trygghetssystem. Detta innebär sammantaget att företagarkollektivet överfinansierar ett försäkringssystem som man till liten del nyttjar. Utredningen noterar att avgifterna årligen överstigit utgifterna för sjukförsäkringen sedan 2003. Svenskt Näringsliv betonar vikten av att socialförsäkringen hanteras försäkringsmässigt. I försäkringsmässighet ingår en tydlig koppling mellan avgift och förmån. Svenskt Näringsliv anser att det i enlighet med utredningsuppdraget att verka för en tydligare koppling mellan intäkter till och ersättning från systemet, finns starka skäl att finna en lösning för företagarkollektivet som speglar finansiering i förhållande till nyttjande av försäkringen på ett mer adekvat sätt än nuvarande ordning. Även Försäkringskassan understryker vikten av att socialförsäkringsavgifter behandlas som försäkringsavgifter och inte som allmänna skatter. I Försäkringskassans budgetunderlag i februari 2008 föreslår Försäkringskassan regeringen bland annat att föräldraförsäkringsavgiften bör tas bort mot bakgrund av att föräldraförsäkringen inte är en försäkring i tillräcklig utsträckning för att vara avgiftsfinansierad. Försäkringskassan anser inte heller att havandeskapspenningen bör avgiftsfinansieras på grund av låg försäkringsmässighet i förmånen. Svenskt Näringsliv delar Försäkringskassans bedömning att vare sig föräldraförsäkring eller havandeskapspenning bör finansieras av sociala avgifter. Frågan om huruvida kostnaden för unga personer som aldrig varit delaktiga på arbetsmarknaden och som uppbär aktivitetsersättning skall finansieras genom allmänt skatteuttag istället för med avgifter bör också övervägas i det sammanhanget.
Företagarbegreppet i trygghetsförsäkringen Utredningens förslag innebär att företagare i företagsformerna aktiebolag och ekonomisk förening ges möjlighet att tillämpa samma regler som företagare i övriga företagsformer inom ramen för den allmänna socialförsäkringen. Förslaget medverkar till neutralitet mellan olika företagsformer. Den föreslagna förändringen skulle ge en mycket viktig signal till företagarkollektivet att lagstiftaren uppfattat företagarnas särskilda omständigheter och behov av individuellt utformade trygghetslösningar. Ett val att definieras som företagare ur ett socialförsäkringsperspektiv omfattar hela socialförsäkringen och samtliga delar av egenavgifterna. Generell karenstid En konsekvens av utredningens förslag att införa en generell karensperiod på sju dagar för företagare skulle enligt utredningens beräkningar medföra en besparing i försäkringen med 80 miljoner kronor exklusive minskning av administrationskostnad för Försäkringskassan. Svenskt Näringsliv understryker att besparingen till följd av en generellt ökad självrisk till fullo bör tillfalla det riskövertagande kollektivet och speglas i form av sänkt avgiftsnivå. Frivillig karensperiod Svenskt Näringsliv välkomnar förslaget att utöver en generell karensperiod för företagare även införa en möjlighet för företagare att välja en längre karensperiod. En ökad valfrihet av karensperiodens längd innebär att företagare ges friheten att under en självriskperiod välja en alternativ, individuellt anpassad trygghetslösning t.ex. sjukvårdsförsäkring eller försäkring mot stilleståndskostnader. Frågan om nivån på avgiftssänkningen är avgörande för förslaget om en flexibel självrisk, och nivåsänkningen måste spegla riskövertagandet. Om nivåsänkningen blir för knapp, fråntas företagaren möjligheten att teckna en individuell försäkringslösning som bättre speglar behoven i det enskilda fallet. Utredaren har avstått från att ange vilken avgiftssänkning ett riskövertagande skulle innebära. Försäkringskassan har dock gjort antaganden om hur en förlängd karensperiod påverkar sjukförsäkringsavgiften. I dessa antaganden bör även inkluderas företagares nyttjande av sjukförsäkring i samband med permanent arbetsoförmåga (aktivitets- och sjukersättning). Till följd av att företagarkollektivet nyttjar sjukförsäkringen i lägre utsträckning än anställda, kan rimligen antas att företagarkollektivet inte heller gör anspråk på ersättning vid permanent arbetsförmåga i samma utsträckning som anställda. Allmänt högriskskydd Utredningen framhåller att det ankommer på den försäkrade som väljer en längre karensperiod att beakta samtliga aspekter, däribland risken för återinsjuknande. Vissa företagare kommer av olika anledningar att avstå från att välja en längre karensperiod än den generella. Som en konsekvens av förslaget om en förlängd generell karensperiod, föreslås att gränsen för det allmänna högriskskyddet för företagare skall utvidgas från dagens tio till 21 dagar under en tolvmånadersperiod.
Utredningen anger flera skäl till att den generella karensperioden skall förlängas till sju dagar för den som har inkomst av annat förvärvsarbete. Dessa skäl innebär dock inte enligt Svenskt Näringsliv att en konsekvensändring beträffande det allmänna högriskskyddet är nödvändig. Att förlänga perioden innan det allmänna högriskskyddet kan komma ifråga till 21 dagar, kan få långtgående konsekvenser för enskilda försäkrade. Svenskt Näringsliv föreslår att för den grupp företagare som inte valt en längre självrisk än den generella karensperioden om sju dagar, skall det allmänna högriskskyddet kunna träda in vid samma tillfälle som för övriga försäkrade, dvs. efter tio dagars sjukfrånvaro. Ett generellt högkostnadsskydd Utredningen föreslår att ett generellt högkostnadsskydd skall införas i försäkringen och finansieras inom ramen för sjukförsäkringsavgiften. Enligt dagens regler finns möjlighet för mindre företag att teckna en frivillig försäkring mot kostnader för sjuklön. Försäkringen tecknas i begränsad utsträckning och intresset har avtagit. Vid sidan av den frivilliga försäkringen finns ett ytterligare skydd mot sjuklönekostnader i form av det så kallade särskilda högriskskyddet som är avsett för personer som har en sjukdom eller ett funktionshinder som medför ökad frånvarorisk. Beslut om särskilt högriskskydd innebär att arbetsgivaren kan få kostnaderna för sjuklön ersatta av Försäkringskassan. Trots att frånvaro under sjuklöneperiod i de flesta fall beror på orsaker utanför arbetsgivarens kontroll och påverkansmöjligheter, bör frågan om behovet av ett generellt högkostnadsskydd analyseras ytterligare. Svenskt Näringsliv understryker att varje åtagande inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen innebär att utrymmet för en avgiftssänkning minskar och vill istället förorda tillvägagångssätt som frigör utrymme för möjligheten att teckna individuella lösningar på företagsnivå. För många företag skulle ett sådant val vara att på frivillig väg teckna en sjukvårdsförsäkring som medverkar till att medarbetarens frånvaro blir så kort som möjligt. Detta är för många företag ett mer aktivt förhållningssätt till försäkring. Fastställande av sjukpenninggrundande inkomst Svenskt Näringsliv välkomnar utredningens förslag att finna ett mer tydligt och förutsägbart system för fastställande av den sjukpenninggrundande inkomsten. I största möjligaste mån bör SGI spegla den faktiskt intjänade inkomsten och i likhet med vad utredningen finner, bör den taxerade inkomsten bäst spegla detta. Den nuvarande jämförelseinkomsten utgör i praktiken en dubblering av inkomsttaket i försäkringen och tillämpas med stor variation. Utredningens förslag att ta bort jämförelseinkomsten välkomnas. Utredningen identifierar även övriga viktiga frågor och lösningsmodeller relaterade till sjukpenninggrundande inkomst: uppskattad inkomst under uppbyggnadsskede och kombinatörer under uppbyggnadsskede. Svenskt Näringsliv anser att utredningen i dessa delar eftersträvar och föreslår en väl avvägd lösning. Som en konsekvens av att SGI föreslås beräknas utifrån historiskt kända uppgifter, bör den reducerande faktorn 0,97 tas bort. Utredningen lyfter fram behovet av ett grundskydd avseende sjukpenning på en lägsta nivå. Grundskyddet är som en konsekvens av utredningens förslag om SGI
under uppbyggnadsskede, endast avsett för den grupp företagare som inte haft någon SGI tidigare. Frågan om ett grundskydd kan vara av betydelse för den enskilde företagaren som står inför ett beslut att starta egen verksamhet. Svenskt Näringsliv bedömer dock inte att frågan om grundskydd är av avgörande betydelse för entreprenörsviljan. Ju större kostnaden är för grundskyddet, desto mer begränsas utrymmet för avgiftssänkning. Företagares tillfälliga föräldrapenning Svenskt Näringsliv delar utredningens syn på att delningstalet vid beräkning av föräldrapenning bör ändras till 260. Skillnaden i beräkning av ersättning i samband med tillfällig vård av barn är missgynnande för egenföretagare och behovet av förändring har framförts vid upprepade tillfällen utan att ha hörsammats. Utredningens förslag om en generell möjlighet att få tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn samtidigt som föräldern förvärvsarbetar gynnar möjligheten för samtliga förvärvsarbetande föräldrar att kombinera förvärvsarbete och familjeliv. Den föreslagna konstruktionen synes också bidra till att fler arbetstillfällen kan skapas. Mot bakgrund av det särskilda yttrande som fogats till utredningen bör ytterligare analys i positiv anda göras av förslaget, med ambition om ett snabbt genomförande. Havandeskapspenning Svenskt Näringsliv anser i likhet med utredningen att det inte finns någon godtagbar anledning till att företagare med ett riskfyllt arbete inte får rätt till havandeskapspenning på samma sätt som den anställde på samma arbetsplats. Detta är särskilt viktigt med tanke på att ensam- och familjeföretagare enligt arbetsmiljölagen är skyldiga att följa Arbetarskyddsstyrelsens och Arbetsmiljöverkets föreskrifter när det gäller ämnen och tekniska anordningar som kan orsaka ohälsa eller olycksfall. Föreskriften AFS 2007:5, Gravida och ammande arbetstagare, som i vissa fall förbjuder arbete på grund av risker i arbetsmiljön, säger samtidigt att "Frågan om ersättning vid sådan nödvändig ledighet regleras i lagen om allmän försäkring". Det är angeläget att egenföretagare som på samma sätt som arbetstagare förbjuds att arbeta om vissa risker föreligger också ges möjlighet att få havandeskapspenning. Företagare i arbetslöshetsförsäkringen Utredningens uppdrag är att föreslå förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som skall göra villkoren bättre anpassade för företagare. En av målsättningarna med regelförändringarna måste vara att göra det mer intressant för företagare att välja att vara med i en a-kassa. Därmed skulle fler företagare komma att omfattas av inkomstbortfallsförsäkringen. Mot denna bakgrund har utredningen på ett förtjänstfullt sätt analyserat de nuvarande reglerna i arbetslöshetsförsäkringen. I huvudsak innebär förslagen enligt Svenskt Näringsliv att villkoren blir bättre anpassade för företagare. Många företagare har idag valt att stå utanför a-kassan. Andelen av alla företagare som idag är medlemmar i en a-kassa är betydligt mindre än andelen av alla anställda. En förklaring är att företagare vet att de i en arbetslöshetssituation har små
möjligheter att få del av förmånerna. Detta beror på att företagare normalt fortsätter att vara verksamma som företagare i någon form även i tider när intäkterna är noll. Villkorskorrigeringar inom den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen löser dock inte problemet med att en arbetslöshetsförsäkring i många fall överhuvudtaget inte passar personer som bedriver egen verksamhet, oavsett hur villkoren utformas. Om de föreslagna förändringarna genomförs kommer en stor andel företagare även i fortsättningen att ha rationella skäl för att välja att stå utanför a-kassan och därmed inte omfattas av inkomstbortfallsförsäkringen. För att göra en inkomstbortfallsförsäkring intressant för en större andel företagare räcker det inte med villkorskorrigeringar inom nuvarande försäkring. Det måste i stället skapas större urval av försäkringsprodukter. Detta kan endast ske om aktörerna på försäkringsmarknaden ges möjlighet att vara med och utforma och tillhandahålla försäkringarna. Något som även kan ske inom ramen för en delvis statlig finansiering. Svenskt Näringsliv instämmer i utredningens bedömning att det föreslagna företagarbegreppet innebär en precisering och att detta kommer att leda till ökad rättssäkerhet, likabehandling och förutsägbarhet, särskilt blir gränsen mellan hobby och näringsverksamhet tydligare. En företagare skall enligt utredningen kunna få arbetslöshetsersättning vid fler uppehåll än ett utan krav på definitivt upphörande av verksamheten. Detta är bra och kommer att göra inkomstbortfallsförsäkringen mer intressant för företagare. Det föreslås att underlaget för beräkning av dagsförtjänst för företagare fastställs utifrån den senaste taxeringen eller genomsnittet av de två bästa av de tre senaste taxeringarna. Detta är en förbättring jämfört med nuvarande regel som innebär att dagsförtjänsten skall bygga på den genomsnittliga inkomsten under de senaste tre åren. Men ett bättre förslag är att en företagare ges möjlighet att välja det bästa av de senaste tre åren. Denna möjlighet för företagare fanns i arbetslöshetsförsäkringen under åren 1990-1994. Utredningen föreslår vidare att det vid arbetslöshet skall bortses från näringsverksamhet som sökanden bedrivit vid sidan av sitt huvudsakliga arbete, om näringsverksamheten bedrivits parallellt med anställning eller företagande under minst 12 månader. För att minska risken för konkurrenssnedvridning genom att arbetslöshetsersättning blir en inkomstutfyllnad föreslås att det införs en avräkningsregel. Trots denna regel kan det kvarstå en risk för konkurrenssnedvridning eftersom inkomsten inte alltid avspeglar arbetsinsatsen. Förslaget får ändå anses vara väl avvägt. Det kan också finnas en risk för konkurrenssnedvridning när det gäller förslaget att införa ett arbetsmarknadspolitiskt program som ger en arbetssökande möjlighet att ägna sig åt åtgärder av förberedande karaktär inför start av eget företag. Fördelen är att en arbetssökande som funderar på egen verksamhet får förstärkt drivkraft att aktivera sig i förberedande åtgärder eftersom personen inte riskerar att mista sin försörjning. Det är dock viktigt att programmet är tydligt begränsat i tid och att det
inte är för långt. Ett införande av ett sådant program får inte heller innebära utökade kostnader för statlig arbetsmarknadspolitik. Sammanfattning Svenskt Näringsliv välkomnar utredningen om trygghetssystem för företagare och anser sammanfattningsvis att utredaren på ett förtjänstfullt sätt lyckas spegla företagares särskilda omständigheter. Utredningen synliggör att det allmänna trygghetssystemet är konstruerat utifrån andra perspektiv än företagares. Införandet av ett flexibelt system med stora mått av frihet speglar de önskemål som framkommit, och medverkar till fler och växande entreprenörer. För att ett sådant system skall erbjuda möjlighet till individuella överväganden och lösningar, krävs att kopplingen mellan avgift och förmån är mycket tydlig. För att företagarna i större utsträckning skall kunna välja ett individuellt anpassat försäkringsskydd krävs att avgiftssänkningen står i proportion till övertagen risk. Det är angeläget att regeringen visar handlingskraftighet avseende dessa frågor och vidtar skyndsamma åtgärder i syfte att ett regelverk för företagares trygghetssystem kan vara i bruk redan 2010. SVENSKT NÄRINGSLIV Jan-Peter Duker