KOMMUNALFÖRBUNDET Sörmlands Kollektivtrafikmyndighet LÄNSTRAFIKEN RIKTLINJER FÖR EN TILLGÄNGLIG KOLLEKTIVTRAFIK I SÖRMLAND

KOMMUNALFÖRBUNDET Sörmlands Kollektivtrafikmyndighet LÄNSTRAFIKEN RIKTLINJER FÖR EN TILLGÄNGLIG KOLLEKTIVTRAFIK I SÖRMLAND

2 1 Inledning 3 Innehåll 2 Lagar, regler och riktlinjer 8 3 Hela resan i Sörmland 11 4 Personlig service och bemötande 14 5 Utformning av hållplatser, stationer och resecentra 15 6 Nivåskillnader 29 7 Kännbara och kontrasterande markeringar 31 8 Fordon 33 9 Kommunikativ tillgänglighet 34 10 Drift och underhåll 36 11 Uppföljning, samverkan och fortsatt arbete 37 Källor och lästips 38 Ordförklaringar 39 Foto, omslag framsida: PeO Quick, baksida: Klas Bringert Textredigering och form: Scripta mandata Tryck: Arkitektkopia, Nyköping oktober 2014

3 1 Inledning Samhällets ambitionsnivå när det gäller tillgänglighet till den offentliga miljön för alla människor har ökat successivt. Under de senaste tio åren har flera EU-direktiv och nationella lagar antagits, vilka ställer krav på full tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Detta dokument innehåller riktlinjer för tillgänglighet i kollektivtrafiken i Sörmland för resenärer med funktionsnedsättning. Dokumentet är framtaget av den regionala kollektivtrafikmyndigheten i Sörmland (nedan kallad Kollektivtrafikmyndigheten). Det övergripande ansvaret för kollektivtrafiken i Sörmland utövas av Kollektivtrafikmyndigheten, medan det operativa arbetet sker under benämningen och varumärket Länstrafiken. Dokumentet beskriver på vilket sätt länets kommuner och andra aktörer kan arbeta för att skapa en tillgänglig kollektivtrafik för alla resenärer. Syftet är att utveckla tillgängligheten i kollektivtrafiken utifrån gemensamma utgångspunkter och en samsyn hos alla som arbetar med planering och genomförande av kollektivtrafiken. Det gemensamma synsättet ska gälla både själva trafiken och dess infrastruktur, t.ex. utformning av hållplatser, terminaler och stationer. Riktlinjerna ska fungera som ett verktyg för Kollektivtrafikmyndigheten, länets kommuner och trafikentreprenörer, som utför trafik på myndighetens uppdrag, liksom för andra leverantörer och myndigheter som Kollektivtrafikmyndigheten samverkar med. Genom att samordna och effektivisera insatserna kan tillgängligheten i kollektivtrafiken öka för resenärer med funktionsnedsättning. I de fall ansvaret är delat eller helt ligger på en annan huvudman ger riktlinjerna underlag för samarbete utifrån gemensamt accepterade utgångspunkter. I dokumentet beskrivs lagkrav, regler och riktlinjer som Kollektivtrafikmyndigheten och andra aktörer ska följa när det gäller att erbjuda full tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning. Det är därmed ett samlat dokument som innehåller: Lagstiftning inom området. Tolkning och förtydligande av lagstiftningen. Verktyg för allmänt ökad kunskap om tillgänglighet och om funktionsnedsattas behov när det gäller tillgänglighet till kollektivtrafiken. Verktyg för att skapa en standard för att utforma tillgänglighetsåtgärder i kollektivtrafiken i Sörmland. På de områden där europeiska eller nationella lagar, regler och riktlinjer saknas har Kollektivtrafikmyndigheten i detta dokument utifrån lokala förutsättningar utarbetat riktlinjer för utformning av den fysiska miljön på stationer och av fordon för att uppnå bästa möjliga tillgänglighet. Sörmlands riktlinjer för en tillgänglig kollektivtrafik bygger i stora delar på Stockholms läns trafikförvaltnings riktlinjer och har även avstämts mot Trafikverkets och Jernhusens riktlinjer. Samordning och gemensamma utgångspunkter i dessa frågor är mycket viktiga, eftersom kunder reser länsöverskridande. En förhoppningen är att Sörmlands riktlinjer i sin tur kan fungera som en utgångspunkt för de grannlän som idag saknar riktlinjer inom detta område.

4 1.1 Läsanvisning Riktlinjerna är indelade i olika kapitel. Avsikten är att det ska vara lätt att använda dokumentet som ett uppslagsverk. I kapitel 2 listas de lagar och förordningar som ställer krav på tillgänglighet i kollektivtrafiken för personer med funktionsnedsättning. I kapitel 3 10 beskrivs hur Kollektivtrafikmyndigheten och andra aktörer ska arbeta för att uppfylla kraven på tillgänglig kollektivtrafik. 1.2 Avgränsning Den särskilda kollektivtrafiken behandlas inte i dessa riktlinjer, eftersom de grundläggande förutsättningarna för resor i färdtjänst och sjukresor skiljer sig från den allmänna kollektivtrafiken. Däremot är ambitionen att fler människor ska kunna resa med den allmänna kollektivtrafiken genom att göra denna mer tillgänglig. Kollektivtrafik till sjöss behandlas inte heller i detta dokument. 1.3 Vision, mål och strategier Sörmlands läns vision för kollektivtrafiken innebär att hälften av arbetspendlingsresorna i de största stråken i länet på sikt ska ske med kollektivtrafik tåg eller buss. Kollektivtrafiken ska också bidra till regionförstoring och därigenom stärka länets tillväxt och attraktivitet. De regionala målen för kollektivtrafiken i Sörmland knyter an dels till de övergripande regionala utvecklingsmålen, dels till de gemensamma målen för transportsystemet i det länsövergripande arbetet i Stockholm-Mälarregionen. Det övergripande målet för länets kollektivtrafik är Attraktiv kollektivtrafik för hållbar tillväxt och utveckling. Utifrån det övergripande målet har ett funktionsmål för tillgänglighet till kollektivtrafiken formulerats: Kollektivtrafiken ska ge invånare och besökande goda förutsättningar för ett smidigt vardagsresande i första hand mellan bostad, arbete och utbildning samt bidra till ökad tillgänglighet och rörlighet. Inriktningen för tillgänglighet till kollektivtrafiken i Sörmland innebär att den som själv eller med hjälp av ledsagare kan ta sig till och från hållplats eller station också ska kunna resa med bussen eller tåget. Fyra strategier Fyra strategier anger inriktning för Kollektivtrafikmyndighetens arbete med att nå tillgänglighetsmålet. Nedan följer en kort presentation av de fyra strategierna: Samverkan med kommuner och Trafikverket för att anpassa gångvägar, hållplatser och terminaler En inventering av samtliga busshållplatser i Sörmland har genomförts. Inventeringen ska utgöra underlag för kommande prioriteringar. En inventering av kundmiljöer, som är kopplade till järnvägstrafiken, kommer också att genomföras. Denna ska ligga till grund för en dialog med Trafikverket, Jernhusen och respektive kommun när det gäller förbättringar av tillgängligheten. Dessa riktlinjer för tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning har utarbetats tillsammans med handikapprörelsen och Sörmlands kommuner, Landsting och Trafikverket och utgör ett exempel på samverkan mellan berörda parter. Stärkt koppling mellan kollektivtrafik- och bebyggelseplanering Kollektivtrafikmyndigheten följer kontinuerligt bebyggelseplaneringen i länet, bland annat genom att samarbeta med Regionförbundet, men även genom att besvara kommunernas detaljplaner och Trafikverkets järnvägsplaner. Det ger möjlighet att uppmärksamma eventuella brister i tillgängligheten. Ökad samordning mellan allmän och särskild kollektivtrafik Tillsammans med Landstinget och berörda kommuner ser Kollektivtrafikmyndigheten över tillgängligheten till länets sjukhus med kollektivtrafik. När kollektivtrafiken blir mer tillgänglig minskar behovet av särskild kollektivtrafik. Ytterligare sam-

5 ordning mellan den allmänna kollektivtrafiken och den särskilda kollektivtrafiken i Sörmland utreds för närvarande. Utvecklad information till resenärsgrupper med särskilda behov, såsom äldre och funktionsnedsatta Tekniska hjälpmedel och ny teknik är bra och kan hjälpa många men kan inte helt ersätta den hjälp en levande människa kan ge. Kollektivtrafikmyndigheten planerar därför för att all personal med kundkontakt ska utbildas i bemötande av personer med funktionsnedsättning. Bemötande är även en viktig punkt när Kollektivtrafikmyndigheten följer upp verksamheten tillsammans med alla trafikentreprenörer, liksom i kundmöten via telefon, e- post och brev eller vid personliga besök vid kundcentret i Eskilstuna. Under 2012 togs de tryckta tidtabellerna bort vilket skapat ett visst missnöje, särskilt bland äldre. Resenärer kan fortfarande ringa och beställa hem tidtabeller som skrivs ut och skickas hem via post. En utvärdering av borttagandet av den tryckta tidtabellen kommer att genomföras. Ett personligt stöd är viktigt för många resenärer, inte minst vid biljetthantering. Foto: Länstrafikens arkiv

6 1.4 Funktionsnedsättningar och behov i kollektivtrafiken I det här avsnittet presenteras några av de funktionsnedsättningar som många av kollektivtrafikens resenärer har, och en kort beskrivning ges av de speciella behov dessa medför. Funktionsnedsättning innebär en nedsatt eller saknad kapacitet i en eller flera kroppsfunktioner, fysiskt eller psykiskt. Ett funktionshinder uppstår i mötet med en miljö som inte är anpassad efter de förutsättningar som en person med funktionsnedsättning har. Man uppskattar att ungefär 20 procent av Sveriges befolkning har någon form av permanent funktionsnedsättning, där rörelsehinder och allergier är vanligast. Sörmlands län har ca 275 000 invånare, vilket skulle betyda att cirka 55 000 av dessa har någon form av funktionsnedsättning. Demografi, hälsotillstånd och tillgänglighet till den allmänna kollektivtrafiken är avgörande för hur många personer i Sörmland som kommer att vara beroende av färdtjänst i framtiden. Den allmänna kollektivtrafiken är betydelsefull för äldres och funktionsnedsattas mobilitet och möjligheter att leva ett aktivt liv. Även personer som har färdtjänsttillstånd använder ibland också den allmänna kollektivtrafiken. De anser att det är enkelt och smidigt att åka buss, att det är en fördel att slippa ringa och beställa resan och att det är trevligt att träffa andra människor. Även om kollektivtrafikens tillgänglighet utvecklas kommer det fortsatt att finnas många människor, som har svårt att klara av att gå till och från hållplatserna. Andra klarar inte att följa med i det snabba tempo som är nödvändigt för att kollektivtrafiken ska kunna möta konkurrensen från bilen och därmed uppfylla andra transportpolitiska mål. Forskning och erfarenhet visar att det krävs mellanformer mellan den ordinarie linjetrafiken och färdtjänst för att människor med funktionsnedsättning inte ska vara beroende av färdtjänst som utförs med taxi eller specialfordon (se t.ex. Ståhl, Äldres och funktionshindrades behov i trafiken). Sådana mellanformer kallas med ett gemensamt namn för servicetrafik och kan bestå av servicelinjer eller s.k. flextrafik. Att anpassa kollektivtrafiken för alla typer av funktionsnedsättningar tar lång tid och kräver stora resurser. Långsiktighet i arbetet är alltså mycket viktigt. En bra start är att först åtgärda det som brukar kallas enkelt avhjälpta hinder enligt Boverkets instruktioner. Olika funktionsnedsättningar Befolkningens förutsättningar och sammansättning förändras över tid. Med hjälp av modern teknik utvecklas hjälpmedel som ökar funktionsförmågan och självständigheten. Med god hjälp och service kan personer med funktionsnedsättning få en rörelsefrihet som de tidigare har saknat. Resenärer med funktionsnedsättning har ofta begränsade resmöjligheter och är beroende av att alla delar av resan fungerar problemfritt. När någon del i en resa inte är möjlig att genomföra kan det omöjliggöra hela resan. Personer med till synes lika funktionsnedsättningar kan ha mycket olika upplevelser och erfarenheter. Långt ifrån alla funktionsnedsättningar är synliga, och ofta är det lättare att få förståelse för de funktionsnedsättningar som märks tydligt. Nedsatt syn, en utvecklingsstörning eller kognitiva svårigheter kan vara svåra för en utomstående att upptäcka. Hög ålder medför ofta små nedsättningar av flera funktioner. Nedsatt rörelseförmåga Nedsatt gångförmåga kan uppstå om man saknar kraft, har smärta, dålig balans eller koordination eller inte kan styra sina rörelser. Sådana svårigheter kan leda till att man inte kan gå långa sträckor, inte klarar lutningar, har svårt att gå på ojämnt eller halt underlag och att man har lätt att falla. Gångsvårigheter medför att man behöver korta avstånd vid bytespunkter, ett jämnt och fast underlag utan

7 branta lutningar i längs- eller sidled, stöd att hålla sig i och tätt placerade sittplatser. Det är också extra viktigt för den här gruppen att hinna sätta sig innan bussen eller tåget kör vidare. Nedsatt arm- och handfunktion Nedsatt arm- och handfunktion kan innebära svårigheter att röra händer och armar, smärta, kraftlöshet, dålig precision, avsaknad av greppfunktion m.m. Orkar man inte lyfta armarna blir räckvidden kortare och det blir svårt att öppna dörrar, hantera knappar och att hålla i sig. Andra moment som kan ställa till stora problem är svårhanterliga biljettautomater och att ta sig genom spärrar. Den som har en nedsättning i ena armen är hjälpt av om det finns handledare på båda sidor av en trappa så att man kan välja vilken på sida man vill gå. Det är också viktigt att handtag och knappar är lätta att använda och inte kräver stor hand- eller armstyrka. Nedsatt kognitiv förmåga Många människor har medfödda eller förvärvade nedsättningar i centrala funktioner som t.ex. medför svårigheter att orientera sig, att förstå logiska utformningar eller att läsa. De kan också ha svårt att sortera och uppfatta viktig ljudinformation. Den här gruppen behöver tydlig information i form av bild och skrift, och skyltar som kompletteras med symboler är extra viktiga. Trafiken ska därför vara planerad så att resenären upplever att det är lätt att förstå hur de ska resa. Många har svårt att fråga då de blir stressade eller har talsvårigheter, vilket gör det viktigt att personalen är öppen och aktiv i kundmiljöerna och på eget initiativ erbjuder hjälp till den resenär som ser ut att behöva det. Läs och skrivsvårigheter Läs- och skrivsvårigheter är ett övergripande begrepp som omfattar allt som rör begränsningar när det gäller att läsa och skriva. Svårigheterna kan bland annat bero på bristfällig undervisning, för lite övning, koncentrationssvårigheter, annat modersmål eller dyslexi. Här är det viktigt att arbeta med alternativa sätt att informera. Så kallade pratorer som läser upp realtidsinformation på hållplatser kan vara ett sätt. Att använda ett klart och enkelt språk i all information är också viktigt. Synnedsättning Personer med nedsatt syn har stora svårigheter att överblicka omgivningen och uppfatta nivåskillnader i djup- och sidled. De behöver tydliga visuella kontrastmarkeringar och de som använder vit käpp är hjälpta av kännbara (taktila) markeringar. Gravt synskadade och blinda behöver tydliga riktmärken och akustisk vägledning. Hörselnedsättning Personer med hörselskador har svårigheter att uppfatta ljud och tal och blir distraherade av bakgrundsljud. Visuell information underlättar för resenärer med hörselskador, och döva är helt beroende av den. Många döva personer har teckenspråk som sitt modersmål och svenska som andraspråk. Information på teckenspråk kan därför i vissa fall vara mer tillgänglig än skriven information. Allergi och elöverkänslighet Allergiker är en mycket stor grupp i samhället. Besvär av pälsdjur, dofter och tobakslukt kan yttra sig på många olika sätt och svårast är akuta astmaanfall. Miljön i den allmänna kollektivtrafiken kan innehålla många allergiframkallande faktorer och därför är det viktigt att de markerade zonerna för pälsdjursförbud respekteras och att speciell hänsyn visas i dessa zoner (ledarhundar är undantag och får vistas i samtliga delar i fordonen). Användandet av doftfria rengöringsmedel underlättar också resandet för allergiker. Elöverkänslighet innebär att personer med hälsobesvär kopplar dessa till elektriska eller magnetiska fält eller elektromagnetisk strålning. I kollektivtrafiken anses främst mobiltelefoner eller själva resan vara de största problemen.

8 2 Lagar, regler och riktlinjer En ökad tillgänglighet handlar om den demokratiska rätten att kunna röra sig fritt och kunna verka i samhället. Kollektivtrafikmyndigheten i Sörmland ställer höga krav både på egen personal och på de entreprenörer som anlitas i trafiken. Kollektivtrafikmyndigheten följer de lagar och riktlinjer som finns i Sverige och förväntar sig detsamma av alla som arbetar i verksamheten. Inom tillgänglighetsområdet finns ett flertal lagar och riktlinjer, som tillsammans ställer krav på hur samhället ska utformas så att det blir tillgängligt för alla medborgare. Lagkrav finns både på EU-nivå och på nationell nivå. På EU-nivå delas kraven in i förordningar och direktiv. Både förordningarna och direktiven måste följas. På nationell nivå finns lagar, förordningar och föreskrifter. Alla tre är bindande och måste följas. Om det finns krav på ett område både på EU-nivå och nationell nivå gäller det krav som är strängast. Utöver lagkraven finns ett flertal riktlinjer som är framtagna för att driva på utvecklingen mot ett tillgängligt samhälle. Riktlinjerna måste inte följas utan är tänkta att vara till hjälp för kommuner, fastighetsägare och andra aktörer när de ska tillgänglighetsanpassa den fysiska utomhus- och inomhusmiljön. De nationella målen och handlingsplanerna är statens sätt att visa hur de önskar att utvecklingen i samhället ska ske. Målen och handlingsplanerna beskriver en ambitionsnivå som staten vill att bland annat kommunen ska sträva efter. ställer krav på utformning av offentliga platser inom infrastrukturen, däribland stationer och fordon. Om tåg, stationer och relevanta delar av infrastrukturen uppfyller de krav som beskrivs i TSD innebär det att medlemsländerna kan erbjuda en likartad tillgänglighetsnivå. EU:s förordning om passagerares rättigheter vid busstransport, nr 181/2011 EU:s förordning om passagerares rättigheter vid busstransport fastställer att resenärer med funktionsnedsättning har samma rätt att resa som övriga medborgare. I förordningen ställs det bland annat krav på transportörer och terminaloperatörer (se ordförklaringar) att utbilda all personal, inklusive förare, i medvetenhet om funktionshinder. För terminaler, som trafikeras av bussar med längre ressträcka än 25 mil, ställs även krav på utformning av terminalen så att den blir tillgänglig för resenärer med funktionsnedsättning. Terminaloperatörerna ska utan kostnad tillhandahålla assistans till personer med funktionsnedsättning. 2.1 EU-krav EU-direktiv om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet avseende funktionshindrade i järnvägsstystemet, 2008/164/EG (förkortad TSD) Syftet med direktivet 2008/164/EG, TSD, är att öka tillgängligheten till järnvägssystemet för människor med funktionsnedsättning. Direktivet Figur 2.1. Översikt av regelverk m.m. som måste följas och sådana som bör följas.

9 EU:s förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer, nr 1371/2007 Enligt denna förordning har tågresenärer rätt till ledsagning på stationer utan avgift. Bussdirektivet och ECE107 För utformning av bussar finns ett särskilt direktiv, bussdirektivet 2001/85/EG (det kommer att ersättas av ECE107), som anger krav på bussars utformning och inredning. Bland annat ställs krav på tillgänglighet för funktionsnedsatta resenärer. 2.2 Nationella krav Plan- och bygglagen I Plan- och bygglagen (SFS 2010:900) finns krav på tillgänglighet till allmänna platser samt undanröjande av enkelt avhjälpta hinder på allmänna platser och i lokaler, dit allmänheten har tillträde. Kollektivtrafikens stationer och hållplatser räknas som allmän plats. Boverkets föreskrifter för nyanläggning och ombyggnad av allmänna platser Allmänna platser som exempelvis gator, torg och parker eller annat område, som enligt detaljplan är avsatt för ett gemensamt behov, ska vid nyanläggning göras tillgängliga och användbara enligt Boverkets föreskrifter och allmänna råd om tillgänglighet (BFS 2011:5, ALM 2). Bland annat utformningen av busshållplatser ska följa dessa regler. Boverkets föreskrifter för den befintliga miljön Enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas i befintliga byggnader, som innehåller lokaler dit allmänheten har tillträde och på befintliga allmänna platser enligt Boverkets föreskrifter (BFS 2011:13, HIN 2). Föreskrifterna omfattar bland annat stationshus, resecentra och kollektivtrafiknoder. Lag om kollektivtrafik Den 1 jan 2012 trädde den nya kollektivtrafiklagen (SFS 2010:1065) i kraft. I varje län ska det finnas en regional kollektivtrafikmyndighet som har det övergripande ansvaret för länets kollektivtrafik. I kollektivtrafikmyndigheternas uppgifter ingår bland annat att upprätta och fastställa ett trafikförsörjningsprogram. Trafikförsörjningsprogrammet ska bland annat redovisa: Tidsbestämda mål och åtgärder för anpassning av kollektivtrafik med hänsyn till behov hos personer med funktionsnedsättning. Åtgärderna kan t.ex. avse infrastruktur, bytespunkter, hållplatser och fordon. Bytespunkter och linjer som ska vara fullt tillgängliga för alla resenärer. I lagens förarbeten konstateras att bristande tillgänglighet är ett hinder för människor med funktionsnedsättning att kunna delta i samhället som andra medborgare. Kollektivtrafikmyndigheten har därför ansvar för att den regionala kollektivtrafiken är tillgänglig för alla resenärsgrupper. Omfattningen av trafik enligt lagen om färdtjänst och lagen om riksfärdtjänst och grunderna för prissättningen för resor med sådan trafik, i den mån uppgifter enligt dessa lagar har överlåtits till den regionala kollektivtrafikmyndigheten. 2.3 Nationella mål och riktlinjer Nationell handlingsplan för handikappolitiken I maj 2000 antog den svenska riksdagen en nationell handlingsplan för handikappolitiken Från patient till medborgare (prop. 1999/2000:79). I den nationella handlingsplanen finns målet att enkelt åtgärdade hinder i befintliga allmänna platser och lokaler ska vara åtgärdade år 2010. Kollektivtrafiken bör också vara tillgänglig för personer med funktionshinder år 2010.

10 En strategi för att genomföra funktionshinderspolitiken 2011 2016 Regeringen presenterade i juni 2011 en strategi för att genomföra funktionshinderspolitiken i Sverige 2011 2016. I strategin pekar regeringen ut nio viktiga områden som myndigheter, kommuner och landsting ska arbeta med. Två av dessa områden är tillgänglighet och resor. Kommuner och landsting har det största ansvaret att göra kollektivtrafiken tillgänglig. Kommunerna ska även fortsätta sitt arbete med att tillgänglighetsanpassa hållplatser, gator och platser. Boverket har fått i uppgift att arbeta med tillgänglighetsområdet och ska bland annat kontrollera hur kommunerna följer reglerna om tillgänglighet. Transportpolitiska mål De nationella transportpolitiska målen består av ett övergripande mål som kompletteras med funktionsmål och hänsynsmål. Funktionsmålet för tillgänglighet slår fast att transportsystemets utformning, funktion och användning ska medverka till att ge alla en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet samt bidra till utvecklingskraft i hela landet. Detta funktionsmål har preciserats ytterligare genom formuleringen: Transportsystemet utformas så att det är användbart för personer med funktionsnedsättning. Buss 2010 Buss 2010 är en avtalsbilaga om fordonskrav för bussar vid alla sorters trafikupphandlingar och är tänkt att fungera som stöd vid fordonsinköp. I den senaste versionen, Buss 2010 ver 1.2, har kraven på tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning utvecklats. Bland annat uppmanas trafikhuvudmännen att ställa krav på utvändiga högtalarutrop och särskilda sittplatser på låggolv. Vägar och gators utformning, VGU Trafikverket har tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, tagit fram reglerna Vägar och gators utformning (VGU). Reglerna är obligatoriska att användas inom Trafikverket och frivilliga för kommuner att följa. De delas upp i krav och råd, bland annat vid utformning av busshållplatser. Handisam Handisam är en myndighet som har till uppgift att samordna, påskynda och följa upp funktionshinderspolitiken. Handisam stödjer bland annat kommunernas och landstingens tillgänglighetsarbete genom att utveckla och förankra metoder för uppföljning och genom att ta fram riktlinjer för tillgänglighet. ISO-standard om ledstråk I mars 2012 utkom en ISO-standard (ISO 23599) för utformning av ledstråk. Syftet är att ta fram en gemensam internationell standard för utformning av ledstråk för blinda och synskadade personer.

11 3 Hela resan i Sörmland Hela resan-perspektivet utgår ifrån synsättet att hela resan, från dörr till dörr, ska vara tillgänglig för resenärer med eller utan funktionsnedsättning. Det ska vara enkelt för alla resenärer att planera och genomföra en resa som är bekväm och säker. Förflyttningen till och inom stationer, terminaler och hållplatser är ett kommunalt eller statligt ansvar. Det är viktigt med en god samverkan mellan Kollektivtrafikmyndigheten och kommunala och statliga företrädare. Vid utformning av bland annat bussterminaler, resecentra och stationer är samverkan med det lokala handikapprådet viktigt. Genom samverkan och samarbete kan många goda lösningar på tillgänglighet tas fram gemensamt. Det är viktigt att det är enkelt och smidigt att resa, såväl inom Sörmland som över länsgräns. Därför är det angeläget att det finns ett etablerat länsgränsöverskridande samarbete om bland annat betalsystem och information. Det ska vara möjligt för alla resenärer i Sörmlands kollektivtrafik att planera resan köpa och använda biljett ta sig till terminal, station eller hållplats vistas, orientera sig och ta till sig information på terminal, station eller hållplats och ta sig ombord, hitta sittplats och ta sig av fordonet. Planering av resan Oavsett funktionsnedsättning ska alla resenärer kunna planera sin resa genom de verktyg som Länstrafiken erbjuder, se vidare kapitel 9 Kommunikativ tillgänglighet. När en person förbereder en resa är det viktigt att få information om alla delar av resan, t.ex. om hur man kommer till hållplatsen, om det är möjligt att komma på och av fordonet och på vilket sätt man kan ta sig från avstigningshållplatsen till resmålet. Resenärer med funktionsnedsättning behöver dessutom information om specifika förhållanden som är kopplade till den egna funktionsnedsättningen, t.ex. om det finns hiss, högtalarinformation, hörselslinga och personlig service. Hantering av biljettsystem När Kollektivtrafikmyndigheten ingår samarbetsavtal som möjliggör resa med Länstrafiken-biljetter är det viktigt att säkerställa god tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning. Det är viktigt att kunna hitta aktuell information för att kunna planera resan i förväg. Foto: Stockholms Trafikförvaltning

12 Det ska vara möjligt för alla resenärer att köpa och använda de biljetter som används i Länstrafiken. Grundläggande tillgänglighetskrav på biljettautomater är att alla resenärer ska komma åt, kunna se, klara av och kunna förstå biljettautomaten. Att ta sig till station eller hållplats Den viktigaste och svåraste delen i hela resan för personer med funktionsnedsättning är att ta sig till och från hållplats. Att på ett tryggt och enkelt sätt kunna ta sig till och från hållplatsen är ofta avgörande för möjligheten att utnyttja den allmänna kollektivtrafiken. Det betyder att förutsättningar för att ta sig till hållplatser är en central del i reskedjan och att stort fokus bör läggas på utformning och underhåll av gång- och anslutningsvägar. Gångvägarna till och från hållplatser är ofta ett kommunalt ansvar, som kräver samarbete mellan kommunerna och Kollektivtrafikmyndigheten. Gångvägar till och från hållplatser för kollektivtrafiken är stråk som bör prioriteras i kommunernas arbete med att göra utomhusmiljön tillgänglig för alla. Ombord på bussen eller tåget Resenärer med funktionsnedsättning och äldre känner ofta stor oro för att få tillgång till sittplats och utrymme för rollator och rullstol och för är att hinna nå sin sittplats innan fordonet börjar röra sig. Man oroar sig också för att ramperna till fordonen inte ska fungera. Om resenärerna kan vara säkra på att förarens beteende anpassas efter de egna behoven ökar också förutsättningarna att kunna resa, t.ex. genom att föraren väntar med att starta tills resenären har kunnat sätta sig ned eller hjälper till med hantering av biljettmaskin. Byten Byten ger ofta upphov till stress, oro och otrygghet inför en resa, särskilt för äldre och resenärer med funktionsnedsättning Oron gäller antalet byten och andra förhållanden vid bytet, som t.ex. framkomlighet och tillgång till information. För dessa resenärer räcker inte fysiska åtgärder för att få ökad tillgänglighet, utan möjligheten att få hjälp och personlig service är en mycket viktig del av en trygg kollektivtrafikresa. Den som själv eller med hjälp av ledsagare kan ta sig till och från hållplats eller station ska kunna resa med bussen eller tåget. Foto: Stockholms Trafikförvaltning

13 Ansvariga parter Som tidigare nämnts delas ansvaret för att göra kollektivtrafiken tillgänglig av flera parter. Nedan listas de aktörer som vanligtvis ansvarar för att genomföra åtgärder i kollektivtrafiken. Ansvarsfördelningen kan dock variera mellan olika kommuner och stationer. Kollektivtrafikmyndigheten i Sörmland har det övergripande ansvaret för länets kollektivtrafik. Kollektivtrafikmyndigheten arbetar med fem funktionsmål, varav ett avser invånarnas tillgänglighet till kollektivtrafiken. Kollektivtrafikmyndigheten ansvarar även för upphandling av entreprenörer, dvs. de trafikföretag som utför transporterna. Länstrafiken är varumärket som busstrafiken i Sörmland lanseras under. Trafikverket är ofta väghållare för busshållplatser utanför tätort och ansvarar därmed för tillgängligheten på dessa busshållplatser. Trafikverket ansvarar också för plattformar på järnvägsstationer. Jernhusen är ofta fastighetetsägare av stationshus vid järnvägsstationer och ibland av resecentra. De ansvarar för tillgänglighetsanpassningar inom sina fastigheter. Kommuner är ofta väghållare i tätorter och ansvarar därmed för tillgängligheten på busshållplatser inom tätort. Kommunerna ansvarar även för den offentliga utomhusmiljön, vilket inkluderar gångvägar till och från hållplatser, terminaler och stationer. Vid järnvägssationer är kommunen ofta fastighetsägare för området runt om kring stationen.

14 4 Personlig service och bemötande Erfarenhet och forskning visar att en bra personlig service ger en grundläggande förutsättning för äldre och funktionsnedsatta att överhuvudtaget kunna resa med kollektivtrafiken. Ett återkommande önskemål från dessa grupper är hjälp och stöd från en annan person. Samhällsutvecklingen och utvecklingen av kollektivtrafiken går dock åt motsatt håll med minskad bemanning och införande av automatiska system med allt större krav på självbetjäning, t.ex. när det gäller information och köp av biljett. Det är angeläget att äldres och funktionsnedsattas önskemål om personlig service och möjlighet till stöd och hjälp från en annan människa tas på allvar och att kollektivtrafiken planeras utifrån detta. Det handlar om att på olika sätt skapa en grundläggande trygghet för resenärerna. Med hänsyn till de starka önskemålen om personligt stöd vid planering och genomförande av resor i kollektivtrafiken är det centralt att bygga upp kunskap och skapa förståelse för resenärernas behov och förutsättningar hos de personer som arbetar i kollektivtrafiken. 4.1 Utbildning Förarna är nyckelpersoner när det gäller att se till att resenärens behov av information och service blir tillgodosedda. För att förarutbildning ska ge effekt måste dock hela organisationen, inklusive de funktioner som föraren kommer i kontakt med, t.ex. driftledning, trafikplanering och kundservice, ha kunskap, förståelse och acceptans för att nya resenärsgrupper kommer att finnas vid hållplatser och ombord på fordonen. Hela organisationen måste ha samma bild av det som föraren förväntas åstadkomma när det gäller bemötande och service, annars kommer en ensidigt riktad utbildning endast ha effekt på kort sikt. Därför bör tjänstemän inom både entreprenörsoch huvudmannasidan också omfattas av utbildningsinsatser för att öka förståelsen för dessa resenärsgruppers förutsättningar och behov. All personal i Länstrafikens kollektivtrafik, såväl i trafiktjänst som kundservice, ska genomgå en grundutbildning för bemötande av resenärer med funktionsnedsättning. Forskning har visat på fördelar med att även ledningen för de entreprenörer, som utför trafiken, genomgår utbildning i bemötande av resenärer med funktionsnedsättning. Trafikutövaren har ansvaret för utbildningen, som ska vara genomförd inom ett år efter trafikstart och omfatta minst en arbetsdag. Grundutbildningen ska följas upp med regelbunden skriftlig information och en kortare repetitionsutbildning inom fem år. Länstrafikens utbildningsmaterial tas fram i samråd med representanter från länets handikapporganisationer. 4.2 Ledsagarservice Tågresenärer har sedan december 2009 laglig rätt att få ledsagning på stationer utan avgift för resenären (enligt EU:s förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer, nr 1371/2007). Ledsagning ska gå att beställa på bemannade stationer utan avgift för resenären. Motsvarande krav finns sedan den 1 mars 2013 inom busstrafik med sträckor över 25 mil (enligt EU:s förordning om rättigheter och skyldigheter vid busstransport, nr 181/2011).

15 5 Utformning av hållplatser, stationer och resecentra 5.1 Möblering I kollektivtrafikens kundmiljöer ska inredning och fristående enheter placeras så att de inte är i vägen för blinda eller synskadade personer och de ska gå att upptäcka av en blind person som använder käpp. Inredning och alla fristående enheter ska ha en tydlig kontrast gentemot bakgrunden och ha avrundade kanter. Enheter som är monterade under 2 100 mm höjd och som sticker ut mer än 1 500 mm ska markeras av ett hinder/skydd som sitter högst 300 mm över golvnivå och som kan upptäckas med käpp. Informationstavlor, reklamskyltar, papperskorgar och annat ska vara placerade så att synskadade kan känna av dessa med sin käpp. Fler exempel på hinder är fribärande trappor utan skydd på undersidan, automater, pelare och hängande skyltar. För att resenärer snabbt ska kunna identifiera att de befinner sig i en av kollektivtrafikens miljöer är det viktigt att hela systemet konsekvent håller sig till samma grafiska informationsprofil. Viktiga komponenter är till exempel färgsättning, utseende och placering av skyltar. Oskyddade glasytor ska varningsmarkeras med två tydliga bårder. Varningsmarkeringarna ska finnas på en höjd av 1 500 2 000 mm för den ena bården och 850 1 050 mm för den andra bården. Figur 5.1. Exempel på utformning av sittbänk. Bild: Stockholms Trafikförvaltning Sittplatser För personer med begränsad rörelseförmåga är det viktigt att kunna sitta ned och vänta innan avresa eller för att vila under längre förflyttningar. Antalet sittplatser ska anpassas till antalet resenärer och väntetid. Sittbänkar ska finnas på alla plattformar med ca 10 15 meters avstånd, inklusive de bänkar som finns i eventuella väderskydd. Även vid busshållplatser ska det finnas sittplatser. Sittplatser ska vara utrustade med armstöd. Armstöden ska sitta på en höjd av 700 mm över mark. Armstöden ska vara utstickande i förhållande till sittytan. Sitthöjden ska vara 450 500 mm över mark. Sittplatsen ska vara kontrastmarkerad mot omgivningen. Sittplatsen ska vara utrustad med ryggstöd (krävs inte om sittplatsen är placerad vid en vägg). Utrustning knappar En tryckknapp ska vara lätt att trycka på samtidigt som den inte ska aktiveras ofrivilligt. Touchknappar är inte lämpliga för personer med synnedsättning eller nedsatt koordinationsförmåga, men kan vara en fördel för personer med svaga händer. Touchknappar kan fungera som ett komplement till tryckknappar eller tvärt om. Tryckknappar ska skjuta ut ca 5 10 mm från underlaget (för att lätt gå att uppfatta med känseln). Knappen får inte ligga under panelytan eller i en hylsa i intryckt läge. Det ska inte krävas mer kraft än ca 2 5 N för att trycka in knappen.

16 som i gångstråken, ska vara utformad för att undvika detta. Det är också viktigt att verksamheterna inte ställer ut sina varor eller reklamskyltar i gångstråken, så att de riskerar att vara i vägen för exempelvis personer med synnedsättning. Det är fastighetsägaren som bär ansvaret för att s.k. enkelt avhjälpta hinder undanröjs i publika lokaler. Fastighetsägaren kan exempelvis genom sina hyresavtal ställa krav på att försäljningsombud och publika lokaler görs tillgängliga. Figur 5.2. Exempel på inredning av tillgänglig toalett, mått enligt Stockholms Trafikförvaltning Tillgänglig toalett På stationer, där det finns toaletter för allmänheten, ska minst en toalett vara tillgänglig och användbar för personer med funktionsnedsättning. En tillgänglig toalett bör ha minsta måtten 2,2x2,2 m och vara lämpligt utformad, se figur 5.2. Detaljerad information om utformning av tillgängliga toaletter finns i handboken Bygg ikapp för ökad tillgänglighet och användbarhet, Svensk Byggtjänst. Eventuell betalning till toaletter ska inte ske genom SMS. 5.2 Externa lokaler Eftersom Kollektivtrafikmyndighetens mål är att hela resan ska vara tillgänglig för alla resenärer gäller att även externa lokaler och kundmiljöer är anpassade för personer med funktionsnedsättning. Kommersiell verksamhet, exempelvis bagerier och blombutiker, kan ibland sprida dofter eller partiklar som kan upplevas som besvärande av resenärer med allergi. Kollektivtrafikmyndighetens riktlinje är att inga starka dofter eller allergener ska finnas längs gångstråken i kollektivtrafikens lokaler. Ventilationen, såväl i de kommersiella verksamheternas lokaler 5.3 Belysning Bra belysning är inte bara en tillgänglighetsfråga kopplad till funktionsnedsättning utan även en viktig trygghetsfaktor för alla resenärer. Belysning av gångvägar Befintlig gatubelysning är den grundläggande ljuskällan på anslutande sträckor. Den allmänna och förstärkta belysningen ska vara placerad i förhållande till vegetation och övrig omgivning så att hållplatsen upplevs som trygg. Belysningen ska inte vara bländande. Ljuskällan ska vara avbländad mellan 0 och minst 30 grader mot horisontalplanet. Den ska inte vara uppåtriktad från golv/mark i gångstråk. Den ska fungera förstärkande på kontraster och oönskade skuggbildningar ska undvikas. Belysning på hållplatser Befintlig gatubelysning är den grundläggande ljuskällan på busshållplatser. Förstärkt belysning ska finnas vid informationstavlor så att god läsbarhet uppnås. Belysning i stationshus och på stationsområden för järnväg Hinderfri gångväg ska belysas med minst 100 lux, uppmätt vid golvnivå. Även huvudingång, trappor och slutet av ramper bör belysas med minst 100 lux. Om det krävs artificiell belysning för att uppnå detta, ska den belysningsnivå som krävs vara minst

17 40 lux över de omgivande belysningsnivåerna och ha en kallare färgtemperatur. Förutsättningen för bra ljus är bland annat att dagsljuset inte bländar och att belysningen är jämn och kompletterad med tillsatsbelysning vid platser, där det är extra viktigt att kunna se bra. Ljus som blänker i golvet gör att golvet kan uppfattas som halt och blanka golv bör därför undvikas. 5.4 Gångvägar Att på ett tryggt och enkelt sätt kunna ta sig till och från hållplatsen är ofta avgörande för möjligheterna att utnyttja den allmänna kollektivtrafiken. Gångvägar i anslutning till stationslägen ska vara fria från ojämnheter och brunnar och vara minst två meter breda. De ska vara fria från fasta hinder, såsom bänkar och skyltstolpar. Lutningen ska vara högst 1:50. De ska ha god belysning och vara separerade från cykelväg och bilkörfält med räcke eller kantsten. Snövallar ska placeras så att de inte utgör något hinder längs med gångvägen. Gångtunnlar Gångtunnlar kan ibland uppfattas som otrygga. Det är därför viktigt att tänka på både trygghetsoch framkomlighetsaspekter när man utformar gångtunnlar. Det ska finnas möjlighet att följa gångtunnelns vägg med käpp. Gångtunnlar ska vara utformade med kontrastmarkering som underlättar orientering. De ska ha god belysning. Övergångsställe och gångpassage över spår Övergångsställen ska placeras på lämpliga platser i anslutning till stationslägen. I första hand ska passager över spår byggas planskilda. Vid planskildhet är det viktigt att trappor kompletteras med ramp eller hiss. Passager över spår i plan ska vara utformade så att alla resenärer, oavsett funktionsnedsättning, kan uppfatta varningsmarkeringar och enkelt passera över spåret. Möjlighet till gångfålla med tillräcklig bredd för passage med rullstol eller barnvagn kommer att utredas vidare. Passager över spår i plan ska vara ljud- och ljusreglerade. De ska ha vita kupolplattor i dubbla rader före och efter spår. De ska utformas på sådant sätt att det är möjligt att passera med rullande hjälpmedel. Sittplatser längs vägen Sittplatser ska finnas i anslutning till trappor och ramper samt utefter långa gångpassager med minst 75 meters mellanrum, gärna tätare. Vegetation Starkt doftande växter kan vara allergiframkallande och bör undvikas längs med gångstråk. Växtligheten ska underhållas noga för att inte riskera att skymma belysning och information eller utgöra snubbel- eller halkrisk. Buskar och andra växter ska inte heller placeras så att de skapar otrygga miljöer. Gångvägar ska bland annat vara fria från fasta hinder, separarerade från cykel- och bilvägar och vara utan skymmande växtlighet. Foto: Matthias Pfeil

18 5.5 Angöring och parkering Angöring (av- och påstigning) för färdtjänstfordon, taxibilar och privatfordon med tillstånd ska finnas i nära anslutning till stationsläge eller terminal, helst inom fem meter från entrén. Angöringsplatser ska vara tydligt skyltade, upplysta och placerade så att de inte hindrar övrig trafik. Kantstenen närmast en angöringsplats ska vara avfasad till nollnivå på en sträcka av ca en meter. Pendlarparkering Handikapparkeringsplatser för resenärer ska placeras så nära entrén som möjligt, helst inom tio meter från entrén. Ett bra riktvärde för antalet handikapparkeringsplatser är minst två platser eller fem procent av det totala antalet parkeringsplatser. Parkeringsplatser vid pendlarparkering ska utformas så att minst en av de reserverade platserna blir fem meter bred för att medge att rullstol kan lyftas in via ramp eller lift från sidan av fordonet. De ska vara minst 3,6 m breda. Skylt vid pendlarparkering. Foto: Matthias Pfeil De ska vara tydligt skyltade och markerade i markbeläggningen. De ska ha god belysning. De ska inte luta mer än 1:50 i längs- och sidled. De ska utformas med jämn och halkfri markbeläggning. De ska vara väl underhållna och snöröjda. Kantstensparkering bör undvikas i möjligaste mån, eftersom det kan innebära att i- och urstigning sker i gata. Om i- och urstigning sker mot trottoar ska trottoaren vara fri från hinder och vara minst tre meter bred. Cykelparkeringar ska vara väl avgränsade, eftersom felparkerade cyklar är ett hinder för många funktionsnedsatta, främst för personer med synnedsättning. 5.6 Lokaler med försäljningsombud Försäljning av biljetter och kundservice under Länstrafikens varumärke innefattas av Kollektivtrafikmyndighetens riktlinjer för tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning. För att ett biljettförsäljningsombud ska anses som tillgänglig ska det vara möjligt att ta sig in genom entrén och fram till försäljningsdisken, köpa sin biljett och ta till sig information. Entrén ska vara dimensionerad för eldriven rullstol, minst 800 mm bred. Den ska helst vara utan tröskel. Eventuell tröskel ska inte vara högre än 25 mm och vara avfasad. Trösklar, dörrkarmar och helglasade partier i dörrar ska vara kontrastmarkerade. Kontrastmarkeringen ska sitta på två nivåer; strax under ögonhöjd för både stående och sittande, dvs. 1 500 2 000 mm respektive 850 1 050 mm över golv. Automatiska skjutdörrar till entréer är att föredra. Vid platsbrist måste ibland slagdörr användas. De ska då utrustas med automatisk dörröppning eller öppning med manöverdon. Manöverdonet ska placeras minst 700 mm men helst 1 000 mm från

19 hörn. Slagdörren ska även vara utrustad med sensorlist som stoppar dörren om något kommer i vägen. Försäljnings- och informationsplatser ska vara utrustade med hörslingor, som är tydligt utmärkta med skyltar och tillgängliga för personer med rörelsenedsättning. 5.7 Betalsystem Länstrafikens betalsystem består bland annat av reskort med en magnetremsa som kan laddas med pengar, resor eller 30-dagars perioder. Grundläggande tillgänglighetskrav på biljettautomater är att alla resenärer ska komma åt, kunna se, klara av och kunna förstå biljettautomaten. Trafikpersonalen ska vid behov erbjuda information om betalsystemet och hjälpa till att genomföra betalningen. I figur 5.3 beskrivs de funktionella krav som krävs för att ett betalsystem ska vara tillgängligt för alla resenärer. Figur 5.3. Funktionella krav på biljett- och betalsystem. Källa: Sweco

20 5.8 Busshållplatser Utformning av busshållplatser varierar, beroende på utrymmesmöjligheter, trafiksituation, gångbanebredder och eventuell möjlighet till väderskydd. Väghållarna (kommuner, Trafikverket och enskilda väghållare) ansvarar för den fysiska utformningen av hållplatsen. Utformningen av busshållplatser delas in i fyra hållplatskategorier, bland annat beroende på antalet påstigande (enligt handboken Vägar och gators utformning, Trafikverket och SKL). Hållplatskategori 1 vid stora bytespunkter och stora påstigningshållplatser Plattformsbredd ska vara minst 3 500 mm och hinderfritt mått från plattformskant ska vara minst 2 800 mm. Plattformshöjden ska vara 170 190 mm. Det ska finnas en kontrasterande remsa längs med kantstenen som är 100 400 mm bred. Oftast används vita plattor eller vit massa. Det ska finnas ett ledstråk utmed plattformens bredd. Ledstråket ska bestå av dubbla sinusplattor. Vändytor markeras med släta ytor. Påstigningspunkten ska markeras taktilt och visuellt med mörka kupolplattor. Hållplatsnamn på väderskydd eller hållplatsskylt ska placeras mitt för påstigningspunkten. Väderskydd med bänk ska finnas. Gångbanan till och från hållplatsen ska vara jämn med hårdgjord yta. Gångytan bör inte luta mer än 1:50. Ramper ska inte luta mer än 1:12. Belysningen av hållplatsen ska vara god. Väderskydd ska om möjligt vara belysta inne i väderskyddet. Figur 5.4. Hållplatskategori 1. Bild: Ur VGU, Trafikverket/SKL

21 Figur 5.5. Illustration av exempelhållplats från Eskilstuna kommun.observera att hållplatsnamnet ska placeras mitt för påstigningsytan. Bild: Eskilstuna kommun

22 Hållplatskategori 2 vid hållplatser med mer än 20 påstigande per dag Plattformsbredden ska vara minst 2 250 mm. På prioriterat vägnät ska plattformsbredden vara minst 2 800 mm för att möjliggöra på- och avstigning med hjälp av bussens ramp. Plattformshöjd ska vara 170 190 mm. Det ska finnas en kontrasterande remsa längs med kantstenen som är 100 400 mm bred. Oftast används vita plattor eller vit massa. Det ska finnas ett kännbart (taktilt) och visuellt ledstråk utmed hela plattformens längd. Ledstråket ska vara 500 700 mm brett. Väderskydd med bänk ska finnas. Hållplatsnamn på väderskydd alternativt hållplatsskylt ska placeras vid eller mitt för påstigningsplatsen. Gångbanan till och från hållplatsen ska vara jämn med hårdgjord yta. Gångytan bör inte luta mer än 1:50. Ramper ska inte luta mer än 1:12. Belysning ska finnas vid hållplatsområdet om det finns el på plats eller högst 25 m från busshållplatsen. Figur 5.6. Hållplatskategori 2. Bild: Ur VGU, Trafikverket/SKL

23 Hållplatskategori 3 vid hållplatser i tätort med 1 20 påstigande per dag Bänk ska finnas på hållplatsen. Plattformsbredden ska vara minst 1 500 mm. Plattformshöjden ska vara 170 190 mm. Det ska finnas en kontrasterande remsa längs med kantstenen som är 100 400 mm bred. Oftast används vita plattor eller vit massa. Gångbanan till och från hållplatsen ska vara jämn med hårdgjord yta. Gångytan bör inte luta mer än 1:50. Ramper ska inte luta mer än 1:12. Figur 5.7. Hållplatskategori 3. Bild: Ur VGU, Trafikverket/SKL

24 Hållplatskategori 4 vid hållplats på landsbygd med 1 20 påstigande per dag Plattformsbredden ska vara minst 1 500 mm. Plattformshöjden ska vara 120 190 mm. Det ska finnas en kontrasterande remsa längs med kantstenen som är 100 400 m bred. Oftast används vita plattor eller vit massa. Gångbanan till och från hållplatsen ska vara jämn med hårdgjord yta. Gångytan bör inte luta mer än 1:50. Ramper ska inte luta mer än 1:12. Det ska finnas en sittbänk vid hållplatsen. Figur 5.8. Hållplatskategori 4. Bild: Ur VGU, Trafikverket/SKL

25 Angöring av flera bussar vid samma hållplats För personer med funktionsnedsättningar, som t.ex. nedsatt syn eller rörelseförmåga, är det viktigt att i förtid veta var bussen kommer att stanna i förhållande till hållplatsen. Om två bussar anländer till busshållplatsen samtidigt kan båda stanna och släppa av och på resenärer. Om en tredje buss anländer samtidigt, får den stanna för att släppa av resenärer men måste sedan åka fram till stopppunkten för att hämta upp de resenärer som valt att vänta vid stoppunkten. Detta är extra viktigt för resenärer som har svårt att förflytta sig längre sträckor eller har nedsatt syn, se figur 5.9. Ingen buss ska lämna en hållplats utan att föraren är säker på att alla resenärer kommit med. Vid på- och avstigning via ramp (oftast vid bussens andra dörrpar) är det viktigt att ytan utanför dörrparet hålls fri från möblering och träd, eftersom av- och påstigning via ramp kräver ett utrymme på minst 2 300 mm, gärna 2 500 mm, för att få plats med ramp och rullstol, se figur 5.10. Figur 5.9. Tre bussar står samtidigt på busshållplatsen. Den tredje måste vänta till de två andra kört iväg och därefter köra fram till påstigningspunkten. Bild: Trafikförvaltningen Stockholm Figur 5.10. Fritt avstånd till fast föremål vid rampförsedd dörr. Bild: Trafikförvaltningen Stockholm

26 Väderskydd och hållplatsstolpe Väderskyddets framkant ska placeras i höjd med påstigningspunkten. Om det inte är möjligt, exempelvis på grund av utrymmesbrist, ska hållplatsstolpen placeras vid påstigningspunkten. För att underlätta för resenärer med allergiska besvär ska väderskydden inte ha askkoppar eller allergiframkallande växter. En skylt om att rökning undanbedes bör sättas upp i väderskyddet. Information En hållplats ska vara tydligt urskiljbar och kunna upptäckas på långt håll. Hållplatsskyltning på väderskydd, topptavlor på hållplatsstolpar och informationstavlor ska vara utformade enligt Länstrafikens grafiska profil. Informationstavlor ska placeras så att underkanten på tavlan sitter 1 000 mm över mark för att under- Exempel på realtidsinformation. Foto: Sweco lätta läsning för både stående och sittande personer. Sittbänkar, biljettautomater eller andra hinder får inte placeras framför en informationstavla. På busshållplatser och bussterminaler med många resenärer ska det finnas realtidsinformation, både talad (prator) och skriftlig. Realtidsinformationen ska vara utformad med hänsyn till bästa läsbarhet. Skyltarna ska vara försedda med en tryckknapp, där resenärer med synnedsättning kan få informationen uppläst. Tryckknappen ska vara lätt att komma åt och vara riktad mot raden med sinusplattor. Pratorn ska kunna läsa upp samma information som visas på realtidsskyltarna. Det ska även vara möjligt att läsa upp flera rader med information. För mer riktlinjer kring information se kapitel 9 Kommunikativ tillgänglighet. Busshållplatser vid sjukhus och äldreboenden Busshållplatser vid sjukhus, äldreboenden och andra strategiska målpunkter för resenärer med funktionsnedsättning och äldre ska vara placerade så nära huvudentrén som möjligt, gärna inom 25 meter. Busshållplatsen ska placeras så att resenärer inte behöver passera trafikerad väg för att ta sig till entrén. Tillgänglig gångväg ska finnas från busshållplats till entré. Gångvägen ska vara jämn och utan branta lutningar, väl upplyst kvällstid och hållas fri från snö och is vintertid. Gångytan bör inte luta mer än 1:50 och ramper ska inte luta mer än 1:12. Bussar, som trafikerar linjer som passerar sjukhus och äldreboenden, ska alltid ha högsta möjliga tillgänglighet, dvs. vara utrustade med ramp, talad och skriven hållplatsinformation och låggolv. Tillgänglighetsanpassning av busshållplatser vid sjukhus, äldreboenden samt övriga strategiska målpunkter för resenärer med funktionsnedsättning och äldre ska prioriteras. Busshållplatser vid sjukhus ska vara utrustade med prator och digital information och utformade enligt hållplatskategori 1.