Överrubrik: Livet är kort. Söla inte med dina drömmar. Low down green dream från 1952 Larry Roche ville hitta tillbaka till sin första bil, en grön Chevrolet från 1951. Drömmen skulle han bära genom hela livet. En längtan att återskapa den bil han hade som 17-åring. Han skulle hinna bli pensionär innan det blev verklighet. Han egen kommentar: -It took to long. LARS-ÅKE KRANTZ (TEXT & FOTO) Mattläggaren från Mount Airy har efter 47 år i branschen skurit in sin sista tröskel, format sitt sista hål runt elementröret och dragit in mattknivens egg i det slitna skaftet med tummen för sista gången. Ett metallskaft vars räfflor slipats av handens rörelser som en sten formats av havets bränningar. Killen som sprang lätt 1959 rör sig sakta och hörseln levererar inte längre. Inget talar för att grabben tänker långsammare. Det glittrar i ögonen och leendet är alltid närvarande. Datorn går där uppe och minnet är fullt av gyllene bilder och filmklipp men tangentbordet kärvar. Den djupa, gröna lystern i Chevroleten ser dyr ut. Här finns inget skrikigt, snarare en lågmäld aora av pinpoint accurasy. Larrys bil drar inga snabba poäng på flamethrowers, överdådig krom, löjligt breda däck, slutsteg som går att svetsa med eller motor från ett kolgruvelok. Det är bara en liten Cheva utanför Dennys matservering men man får känslan att locket fällts upp hos juveleraren och man tittar ner i asken på en juvel, en grön smaragd varsamt präglad av ägaren. Det kan mycket väl vara så att den avspeglar ägaren. Larry månne sprang kvickt som 17-åring men han var mest troligt en lågmäld ung man, kanske pedantisk, lång med bra räckvidd men aldrig våldsam, flink med verktygen men aldrig skrytsam, pigg att utnyttja weekendens möjligheter men vaksam på var gränserna gick. Han sitter upprätt i sätet och den lilla nyproducerade Chevaratten med förminskat rattkringla ser ännu mindre ut i hans överdimensionerade nävar. Han rullar i promenadfart med öppen ruta och folk sträcker in händerna och klappar honom på axlarna. -Hi, Larry, aw right Larry, see ya later Larry. Man behöver inte vara kriminolog för att räkna ut att gubben är omtyckt. Han svänger ut på vägen och börjar berätta. Bilen har han byggt själv. Han sökte egentligen en 51:a men hittade inget bra objekt. Han ville slippa rost och gillade tanken att hitta en så oförstörd bil som
möjligt som bas för sitt bygge. Han gick bet. Däremot hade en kompis en fin 52:a sedan två år tillbaka som Larry sett flera gånger. En dag åkte han dit och bad att få ta en rejäl titt på bilen. Den visade sig vara fin rakt igenom och Larry berättade sin tanke att hitta tillbaka till sin ungdomspärla. Kompisen gillade idén och Larry fick köpa bilen. Karossmodellen kom 1949, hade Chevas pålitliga sexa men ny får året var tvåstegsautomatlådan. Karossen var oförändrad fram till 1952 med mindre förändringar i kromutsmyckning och grill. -Jag skulle ha gjort det här för länge sedan, säger han. -Då, 1959 skulle jag byta matta i min 51:a, lacka den och ta den till en carshow i Tacoma Park. Det blev aldrig av och istället tog det 40 år. Han vänsterbromsar och styr in på en plan där vi skall fota bilen samtidigt som mobiltelefonen ringer. Det är sonen som hört att pappas bil skall bli fotad. Bilen är låg. Larry började med att montera en framvagn från Mustang II. Spindlarna är 2 tum droppade och fjädrarna är kapade ett varv. Bak blev det fyra tums lowering block mellan bakaxel och bladfjäder. Motorn satte sonen ihop hemma i garaget. Valet föll på en 327:a som fick Darttopplock och dubbla fyrportade förgasare!? -Va, ja men det skall hända något när man trampar på gasen, säger Larry. Tändningen sköts av en Vortexmagnet!? -Va, ja nä men jag hade en liggande så vi tog den. Bygget tog fyra år och det som man slås av är det fina hantverket och varsamma byggandet samt den välgjorda inredningen i brunt skinn. -Är en sådan här välarbetad inredning dyr att installera här, frågar jag. -Jag vet inte, jag har gjort den själv, säger Larry Roche och pillar men verktygen i bagaget. Vilken cool grabb. Alldeles fri från stora ord. Meningarna är korta och adjektiven levereras i grundform. Han säger inte att något är bäst, han säger att det är bra. Han säger inte snyggast, han säger snygg. Hantverket får tala för sig själv. Dagen är ännu ung. Solen torkar bort nattens dagg och det blir ännu en het sommardag i Maryland USA. Larry, stänger bagageluckan backar undan från bilen, tar ytterligare några steg bakåt, tittar på den och njuter.
Larry Roches ungdoms-chevy skulle ta 40 år att återskapa. Idag åker han i en mild custom, lagomt sänkt med hög finish. 51:an saknar tänderna i fronten men Larry tyckte de var en välkommen cutomizing från fabriken till årsmodell 1952 som han valde att behålla. Way to go Larry. En omtyckt kille i grannskapet.
Chevrolet Styline De Luxe kom 1949 och karossformen bestod fram till 1952. En ny bil kostade runt 1900 dollar. Sonen satte ihop en smallblockare med klor på farsans begäran. Dubbla fyrportare och magnet är kanske inte förstahandsvalet när man fyllt 70.
Inredning i brunt och beige låter inte så upphetsande men i samspel med den djupa gröna exteriören blev coupén vänligt inbjudande.
Vita mätartavlor på moderna instrument med klassiskt utseende från Dolphin lyfte förarplatsen. Fyratums sänkningsblock bak och Mustang II framvagn med droppade spindlar och kapade fjädrar fick ner Chevroleten på backen.
Karossen var rostfri från start och färgen lät bilen skifta i djupaste smaragdgrönt till närmast svart. Efter fyra års byggande tålde bilen att granskas i varje vrå. En glittrande verktygslåda, aldrig brukad fanns i bagaget.
Larry byggde ihop sin bil efter att ha lagt 47 år av mattläggningen på hyllan. Inredningen gjorde han själv. Larry Roche från Mount Airy Maryland var en sympatisk kille som njöt utav livet i sin återuppståndna ungdomsbil, en Chevrolet 1952.