RÄDDNINGSSTYRKORS STORLEK OCH LOKALISERING

RÄDDNINGSSTYRKORS STORLEK OCH LOKALISERING

2 Innehållsförteckning Allmänt sid 3 Rekrytering av personal sid 4 Möjlighet till förstärkning sid 4 Krav på insatstider sid 4 Lagstiftning sid 4 Räddningstyrkornas lokalisering.. sid 5 Riskbilden i insatsområdet sid 5 Bebyggelse sid 6 Trafikleder sid 6 Hamnverksamhet sid 6 Flygplats sid 6 Typ av industrier sid 7 Antal invånare i området sid 7 Övriga risker sid 7 Lokalisering av räddningsstyrkor sid 8

3 RÄDDNINGSSTYRKORS STORLEK OCH LOKALISERING Allmänt Den organisation en kommun förfogar över för att, enligt Lagen om skydd mot olyckor, LSO, (SFS 2003:778), utföra kommunal räddningstjänstverksamhet består av olika styrkor. Mer sällan handlar det om att en kommun endast har en räddningsstyrka. Detta i sin tur är avhängigt de insatstider räddningsstyrkorna bör ha. Det vanligaste i svenska medel och större kommuner är att organisationen är uppbyggd med en kombination av hel- och deltidstjänstgörande personal. I många mindre kommuner har man enbart deltidstjänstgörande styrkor. Vid ett uppbyggande eller en omorganisation av en kommunal operativ räddningstjänstorganisation uppkommer oftast frågan om storleken på styrkorna och dess lokalisering. Det är i regel ofrånkomligt att räddningstjänststandarden i en kommun, särskilt de som är geografiskt stora, varierar. Detta i sin tur innebär att samtliga invånare i en kommun knappast har samma servicegrad vad gäller räddningstjänstärenden. Oftast är de som bor i större tätorter gynnade när det gäller insatstiden för en räddningsstyrka i samband med en inträffad händelse. Detta är ganska naturligt eftersom rimligtvis styrkornas lokalisering sammanfaller med de större tätorterna och den riskbild som finns här. Detta förhållande får nog sägas vara gällande för hela Sverige. För den skull innebär inte detta att invånare boende i mindre orter eller ren landsbygd inte har tillgång till en effektiv kommunal räddningstjänst. Denna effektivitet åstadkommes genom samverkan mellan olika räddningsstyrkor i egen kommun eller tillsammans med grannkommuners styrkor. Däremot varierar insatstiden d v s hur lång tid det tar för en räddningsstyrka att ingripa på plats efter ett larm om hjälp. Detta förhållande kan ju inte sägas enbart gälla för den kommunala räddningstjänsten utan är ju gällande i princip för all offentlig service. Tvärtom kan man i flera fall påstå att räddningstjänstens organisation i regel är mer decentraliserad än många andra verksamheter.

4 Rekrytering av personal De senaste decennierna har det på många platser i Sverige varit uppenbara svårigheter att rekrytera personal för deltidstjänstgöring. Detta är framförallt ett problem på de orter där befolkningen inte är så stor och där många av de boende inte arbetar på orten. Detta är ju dock ofta nödvändigt eftersom räddningsstyrkorna skall vara fulltaliga dygnet runt. Rekrytering av kvinnor till operativ räddningstjänst är också svårt p g a alltför få sökande som klarar uppställda krav. EU-direktivet angående arbetstiden för anställd personal är ytterligare en faktor som för närvarande är oklar huruvida detta eventuellt missgynnar rekryteringen av vissa grupper av deltidstjänstgörande personal anställda i samma kommun. Möjlighet till förstärkning Vid en lokalisering av en räddningsstyrka och även vid bestämmande av dess storlek är ju möjligheterna till förstärkning från andra räddningsstyrkor av väsentlig betydelse. Krav på insatstider Utifrån en riskanalys inom ett insatsområde för en räddningsstyrka måste kommunen fastställa den normalt maximala insatstiden för en räddningsstyrka. Vid en sådan bestämning måste vägas in olika vägars standard, personalens anspänningstid, typ av räddningsfordon m fl lokala faktorer inom insatsområdet. Lagstiftning Vid beslut om en räddningsstyrkas lokalisering och storlek måste kommunen också ta hänsyn till gällande lagstiftning på området. I första hand LSO, men också arbetarskyddslagstiftningen. Lagstiftaren har dock gett kommunen stor handlingsfrihet att forma sin organisation för räddningstjänst.

5 Räddningsstyrkors lokalisering och slagkraft Då man i en kommun skall bestämma var räddningsstyrkorna skall vara belägna och vilken slagkraft dessa skall ha finns ett antal hänsyn som måste tas. Dessa hänsyn är: A. Riskbilden för styrkans primära insatsområde. B. Möjlighet att rekrytera personal. C. Möjlighet till förstärkning. D. Krav på insatstider. E. Lagstiftning (minimikrav m m). Riskbilden i insatsområdet Om en räddningsstyrka skall lokaliseras till en viss plats eller ej, hänger ju starkt ihop med den riskbild som finns inom ett insatsområde. Vid en bestämning av riskbilden i samband med kommunal räddningstjänst bör följande hänsyn tas: 1. Bebyggelse (typ och mängd). 2. Trafikleder (väg och järnväg). 3. Förekomst av hamnverksamhet. 4. Förekomst av flygplats. 5. Typ av industrier (storlek, tillverkning). 6. Antal invånare i området. 7. Övriga eventuella risker.

6 Bebyggelse Ur räddningstjänstsynpunkt bör främst hänsyn vid bebyggelse tas till sannolikheten för en lyckad livräddningsinsats i samband med brand och behovet av att göra en livräddningsinsats från högre höjd än tre våningar. Det är sällan förekommande att räddningstjänsten genomför livräddning i bostad. I de fall det förekommer sker det oftast i samband med en invändig rökdykarinsats. Mer sällan via fönster/balkong och stege. Trafikleder Livräddande och skadebegränsande åtgärder vid vägtrafikolyckor är idag förhållandevis vanliga framförallt på de större trafiklederna. Insatser vid järnvägsolyckor är sällsynta. Hamnverksamhet I de kommuner där det förekommer hamnar med kommersiell verksamhet kan nämnas exempelvis kollisioner mellan fartyg, brand i i hamnen förvarat gods m fl för hamnar speciella risker. Kommunen har ansvaret för hamnar vad gäller räddningstjänst på vatten. Ansvaret upphör dock vid inloppet till hamnen. Sannolikt finns också i kommersiella hamnar en ökad risk för personskador. I rena fritidsbåthamnar är det möjligen en ökad risk för brand i samband med bränslepåfyllning och hantering av motorbränsle. Flygplats Finns det inom insatsområdet en flygplats av större kommersiell och/eller trafikmässig art krävs en särskild räddningstjänstplanering för detta. Verksamheten faller då också under 4 paragrafen 2 kapitlet i LSO avseende farlig verksamhet. Mindre flygplatser bereder i allmänhet inte räddningstjänsten några speciella problem.

7 Typ av industrier Förekomsten av industriell verksamhet är ju en väsentlig faktor då en riskbild för ett primärområde för räddningstjänstingripande skall tas fram. Beroende på typ av verksamhet kan man dela in riskerna i följande typer A. Brand B. Utsläpp av farligt ämne. C. Risk för personskada D. Risk för miljöskada Självfallet kan flera av dessa händelser förekomma samtidigt och vid samma verksamhet. Detta medför ju i sin tur att ett räddningstjänstingripande kan samtidigt avse flera av dessa skador. Detta torde vara som mest sannolikt vid olika typer av tillverkningsindustri. Antal invånare i området Då en sannolikhetskalkyl skall göras för ett insatsområde avseende olika händelser som kan medföra behov av ett räddningstjänstingripande är antal boende och/eller verksamma i ett område av väsentlig betydelse. Det är ju på det sättet att väldigt många händelser förorsakas av människor på ett eller annat sätt. Ett bra riktvärde som torde gälla för hela Sverige är att en räddningstjänsthändelse inträffar varje år per 100 invånare. Som exempel kan då nämnas att i ett insatsområde med 2 000 invånare det bör inträffa 20 räddningstjänstlarm per år. Korrigering får göras utifall det inom området finns ett större antal automatiska brandlarmsanläggningar som genererar falska larm, eller förekomst av speciell industri som själv genererar många räddningstjänstlarm. Övriga risker Inom ett insatsområde kan ju självfallet det finnas ett antal särskilda risker som höjer sannolikheten för fler och/eller komplicerade räddningstjänstingripanden. Detta kan exempelvis vara underjordsanläggningar, speciella industrier eller särskilda anläggningar.

8 Lokalisering av räddningsstyrkor Då en lokalisering av en räddningsstyrka skall utredas bör följande hänsyn tas: A. Sannolikt behov av livräddning vid brand och andra olyckor. B. Behov av snabba ingripanden vid brand och farligtgodsolyckor. C. Sannolikheten för stor skada vid utsläpp av farligt ämne. D. Tid för erhållande av förstärkning från annan styrka. Utöver detta måste också hänsyn tas till möjligheten att rekrytera lämplig personal. För att en kommun skall ha skyldighet att ingripa vid olika typer av nödlägen skall följande vara uppfyllt (se LSO 1 kap 2 ). 1. Behov av ett snabbt ingripande. 2. Det hotade intressets vikt. 3. Kostnaderna för insatsen. 4. Omständigheterna i övrigt. Det råder i allmänhet inga tvivel om att kommunens räddningstjänst har ett ingripandeansvar då händelsen kräver livräddning som inte faller under hälso- och sjukvårdslagen eller polislagen. Däremot kan frågan om ingripandeansvar uppstå i andra fall då det endast gäller att rädda värden eller begränsa skador. Vid utredning angående lokalisering av en räddningsstyrka måste alla nämnda hänsyn sammanvägas.

9 Begreppsförklaring Riskanalys = Räddningsstyrka = Anspänningstid = Insatstid = LSO = Räddningstjänsttopografi = AV = AFS = En analys av olika risker som finns inom ett insatsområde samt sannolikheten för olika händelsetyper. En kommunal anställd styrka för räddningstjänstverksamhet. Den tid det tar för en styrka att rycka ut efter ett larm. Den tid från larm det tar för en räddningsstyrka att på en olycksplats ingripa. Lagen om skydd mot olyckor. Den samlade riskbild som finns inom ett givet geografiskt område. Arbetarskyddsverket. Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling. 1 + 3 = Ett brandbefäl och 3 brandmän. Skyddsgrupp = Rökdykare = En grupp avsedd att skydda en i en byggnad inträngande rökdykargrupp. En brandman iförd tungt och kvalificerat andningsskydd och omfattande övrig skyddsutrustning.

10 EN RÄDDNINGSSTYRKAS STORLEK Det är ganska naturligt att det i räddningstjänstsammanhang är av avgörande betydelse för insatsens bedrivande hur stor en räddningsstyrka är. Följande tabell ger vägledning vad olika storlek på en räddningsstyrka medför i insatsförmåga. Här belyses en räddningsstyrka av 5 till 3 personer. TYP AV INSATS STYRKANS STORLEK 1 + 4 1 + 3 1 + 2 Utvändig brandsläckning Ja Ja Ja Livräddning m rökdykare Ja Nej Nej Inv livräddning och samtidig Nej Nej Nej brandsläckning Rökdykning m skyddsgrupp Nej Nej Nej Livräddning från stege Ja Ja Ja (lätt stege) 3 våningar Höghöjdslivräddning med Ja Ja Ja stegbil Släckning/begränsning av Ja Ja Ja mark-/skogsbrand Släckning av större vätskebrand Ja Nej Nej Släckning av mindre vätskebrand Ja Ja Ja Enbart livräddning vid kemikalie- Ja Ja Ja olycka Kvalificerad livräddning vid Ja Nej Nej kemikalieolycka

11 Skadebegränsning vid Ja Ja Ja kemikalieolycka Livräddning och säkring Ja Ja Ja mot brand vid mindre trafikolycka på väg Avancerad losstagning vid Ja Ja Nej vägtrafikolycka Djurlivräddning Ja Ja Ja Förstahandsingripande vid Ja Ja Ja övriga mindre händelser Beteckningen i tabellen exempelvis 1 + 3 avser en styrka av ett befäl och tre brandmän. Denna tabell upptar händelser av mindre eller normalstor omfattning och ej händelser av större omfattning eller som kräver lång arbetstid av en eller flera räddningsstyrkor. För större eller långvariga händelser måste flera räddningsstyrkor samverka. Detta är alltså fallet då flera händelser samtidigt sker. Som tidigare nämnts är en räddningsstyrkas möjlighet att ingripa i olika situationer bl a beroende på dess storlek. Självklart beror denna förmåga även på tillgänglig materiel, fordon, kompetens m fl faktorer. Exempelvis kan man med fog hävda att en kvalificerad rökdykning i byggnad för livräddning eller brandsläckning kräver en styrka av minst 1 arbetsledare (befäl) och 4 brandmän. Vid en rökdykarinsats är det ju av väsentligt betydelse att säkerheten för insatspersonalen är hög. Detta medför att en rökdykarinsats i en byggnad måste ske med minst följande antal personer. 1 arbetsledare (befäl) 1 rökdykarledare 1 pumpskötare för vattensäkring 2 rökdykare

12 Detta innebär alltså en styrka av minst 1 + 4 personer. Minimikravet på en sådan insats kan man utläsa i Arbetarskyddsverkets föreskrift AFS. Av detta följer att en styrka som är mindre än 1 + 4 inte kan göra en kvalificerad rökdykarinsats i byggnad. Dock kan en mindre styrka mycket väl arbeta utomhus bärande på ett tungt andningsskydd utan att för den skull ta för stora risker. Detta förfarande kan möjligtvis också ske i mycket okomplicerade byggnader då insatsen inte är att betrakta som rökdykning. En styrka av fem personer i jämförelse med mindre styrkor I räddningstjänstsammanhang kan man göra en skiljelinje mellan en styrka av 1 arbetsledare (befäl) och 4 brandmän. Denna styrka är nämligen, även med hänsyn tagen till AV:s föreskrift kapabel att göra en livräddningsinsats i byggnad med användande av tungt andningsskydd. Deta gäller även invändig brandsläckning i byggnad. (Dock ej med lång inträningsväg). En styrka mindre än 1 arbetsledare (befäl) och 4 brandmän kan alltså med hänsyn tagen till säkerheten, inte göra livräddnings- och brandsläckningsinsats i byggnad. (Förutom mycket okomplicerade sådan). Detta är dock i huvudsak skillnaden mellan 1 + 4 och 1 + 3 ingående i en räddningsstyrka. Sålunda kan en styrka som är mindre än 1 + 4 ändock göra en väsentlig skadeavhjälpande och/eller skadebegränsande uppgift. Självfallet är det i alla händelser så att en styrka i regel är slagkraftigare ju större den är. Storleken på en styrka kan dock regleras genom samverkan styrkor emellan. (Egna eller grannkommunens). Mindre enheter för förstahandsingripande I Sverige har det inom en del räddningstjänster börjat användas mindre enheter bestående av mindre antal personer än brukligt. Sådana enheter kan göra förstahandsingripande på egen hand men kompletteras ofta med andra mindre enheter från närliggande orter. Skälet för att använda mindre styrkor/enheter torde vara ekonomiska och/eller problem med rekrytering av kompetent personal. Vid användande av mindre enheter måste det ske en planerad samverkan vid olika typer av händelser så att en totalt bra slagkraft ändock uppnås. SAMMANFATTNING Vid en bestämning av en räddningsstyrkas lokalisering och storlek,

13 måste, som tidigare nämnts, en analys av riskbilden inom det tänkta primärinsatsområdet ske. Denna analys måste innehålla moment som t ex räddningstjänsttopografin inom området, närheten till andra styrkor, insatstiden för samverkande styrkor samt kommunens samlade behov av räddningsstyrkor (antal och storlek). En annan viktig faktor vid en lokalisering av en räddningsstyrka är tillgången på kompetent personal där detta måste ställas mot vilken insats en styrka självständigt är tänkt att utföra. Storleken på styrkan beror alltså helt på tänkta arbetsuppgifter inom eget och andras insatsområde eller som ingående i en samlad kår för räddningstjänstingripande i en kommun.