April VINDKRAFT 1/01. Boreas V Konferens om vindkraft i kallt klimat

April VINDKRAFT 1/01 Boreas V Konferens om vindkraft i kallt klimat Föreliggande rapport utgör en redogörelse för intrycken från vindkraftkonferensen Boreas V och har utarbetats inom ramen för Elforsks vindkraftprogram av Jan Norling, Vattenfall Utveckling. Sammanfattning Årets konferens arrangerades som vanligt på ett bra sätt av Bengt Tammelin med personal från Finnish Meteorological Institute. Antal papers hade minskat en del jämfört med tidigare konferenser och den hade i år kunnat hållas på 2 dagar istället för 3. Det var dock ett allmänt gillande av att det fanns plats för projektmöten och mer av informella samtal i samband med konferensen. Av de 65 deltagarna var 72 % från industrin men forskarna stod för motsvarande del av föreläsningarna. Generellt kan sägas att branschen för vindkraftverk i kallt klimat verkar ha stagnerat en del. Färre antal vindkraftverk byggs men de som byggs blir större liksom i branschen för övrigt. Vissa fabrikanter rapporteras ha problem med funktionen av bladvärmesystem och sensorer. Det kan dock konstateras att vindkraftverk i kallt klimat behöver extra utrustning och även om isiga förhållanden existerar några procent av tiden så kan vindkraftverk bli stillastående och nedisat en längre tid om det inte har bladvärmesystem. Den leverantör som lyckats bäst hittills är Bonus och vi ser fram emot att fler leverantörer klarar de hårda klimaten. Som exploatör bör man även iaktta försiktighet när man väljer vindgivare till platser med tuffare klimat. Exempel finns på dåliga mätningar som kan ge fel information till investerare om för bra prognos på produktion eller tvärtom. Forskningen fortsätter inom området och ett flertal projekt i EU-regi startar och pågår. IEA öppnar ett nytt annex med finska VTT som Operating Agent för ämnet vindkraft i kallt klimat. Konferensen avslutades med en tur till Olos med 5 stycken Bonus 600 kw vinterutrustade vindkraftverk. Enligt uppgift så var vissa väldigt nedisade och visade på hur det kan bli när de står stilla med icke fungerande bladvärmesystem. Januari 2001

Inledning Varför bygger man vindkraftverk i otillgängliga trakter och dessutom med ett kallt klimat? Organisationer som driver utvecklingen har ofta en leverantör i bakgrunden kopplat till att det finns idéer och initiativ lokalt med behov att ha en egen utveckling i bygden, ett eget företagande. Vindkraftverk är i dagsläget småskaliga relativt traditionell kraftproduktion men investeringen är ändå ofta för stor för enbart privatpersoner. I de två svenska projekten Rodovålen och Suorva från 1998 finns ett lokalt delägande. Grundläggande för utbyggnaden är ändå att vindförhållandena skall vara bra och det finner man bland annat i de skandinaviska fjällen. Utbyggnaden av vindkraft i kallt klimat startade med några leveranser i slutet av 80- och början på 90-talet av danska Bonus Energy till Kanada och Kina. Efter dessa leveranser fick leverantören erfarenheter och förbättrade successivt sin extra utrustning för kallt klimat. I norra Finland byggdes Paljasselkä 1991, Nordtank 65 kw, och Pyhätunturis 1993, WindWorld 220 kw. Uteffekten från vindkraftverk påverkas kraftigt negativt av isbeläggningar på blad och erfarenheterna från de första finska vindkraftverken initierade därför en finsk utveckling av bladvärmesystem. Det gjordes i samarbete mellan VTT och Kemijoki O/Y, nuvarande Kemijoki Arctic Technology, KAT. FMI, Labko och Bonus deltog också i arbetet. Utvecklingen fortsatte med att Kemijoki O/Y under åren 1996-1999 byggde sammanlagt 8 st. vinterutrustade vindkraftverk i Finska Lappland med uteffekter på 450 och 600 kw. Under 1999 byggde även konsortiet Hyötytuuli 4 st. 1 MW vindkraftverk i sydvästra Finland med utrustning som bladvärmesystem etc. I Sverige byggde Vattenfall och Agrivind de 4 första fjällplacerade vindkraftverken i oktober 1998. Även i Italien, Schweiz, Tyskland, Storbritannien med flera länder sker sedan dess en utbyggnad av vindkraftverk i kallt klimat. Den utbyggnad som har varit och som pågår med vindkraftverk i kallt klimat har skapat behov av ett forum där de olika problemen och utvecklingsstegen kan presenteras och diskuteras. På initiativ av forskare från bland annat Finland och Tyskland arrangerades den första BOREAS-konferensen 1992. Dessa har sedan fortsatt vartannat år och denna rapport avser att ge en bild BOREAS V. Alla 5 konferenserna har planerats och genomförts av Finnish Meteorological Institute, FMI. Programmet ses i bilaga 1. Rapporten refererar de flesta föreläsningar i ett försök att formulera och lyfta fram det som är intressant för ett Elforskföretag. Inledningsanförande Inledningsanförandet hölls av Bengt Tammelin, FMI, som tillsammans med sina medarbetare höll ordning på alla arrangemang, teknik mm. Bengt konstaterade att drift av vindkraftverk i kallt klimat idag är rutin och frågade retoriskt om BOREAS-konferensen verkligen behövs. Svaret på detta är egentligen det intresse som speglas i att 65-2 -

deltagare var anmälda till årets konferens. På EU-konferensen EWEC i Nice 1999 hölls också en välbesökt separat session om vindkraft i kallt klimat. Att 70 % av deltagarna, var från industrin visar inte att utbyggnadstakten är stor då det är få verk i kallt klimat som byggts under 2000. Men potentialen för utbyggnad är dock stor vilket kanske gjorde att 30 av 45 industrirepresentanter var leverantörer och 15 st. var exploatörer/ägare. Av föreläsarna var ¼ exploatörer och inga från leverantörer utom KAT som pratade om bladvärmesystem. EU-projektet WECO Henry Seifert, DEWI Henry Seifert, DEWI, berättade om det EU-finansierade projektet WECO. WECO är en förkortning för Wind energy in cold climate och projektets ambitioner har varit att skapa nätverk och diskussionsforum, identifiera problem, kartlägga vind- och isförhållanden och slutligen att utarbeta rekommendationer. För oss som exploatörer och användare är allt detta intressant men i synnerhet rekommendationer och rapporter för var isriskerna finns geografiskt, frågan om is som eventuellt ramlar ned/kastas från blad, marknadsgenomgång av s.k. isfria vindhastighetsgivare (anemometrar). När det gäller riskavstånd till vindkraftverk nämnde Seifert att GL Wind (Germanischer Lloyd) rekommenderar 1,5 * (rotordiameter + navhöjd) vilket för exempelvis Suorva blir 126 meter. I Sverige rekommenderar Boverket oss att hålla avståndet navhöjden plus 3 gånger turbindiametern. För Suorva skulle detta då bli 172 meter dvs. något strängare än våra tyska vänner. WECO-projektet finns presenterat på FMI hemsidan på internet http://www.fmi.fi/research_meteorology/meteorology_9.html För mer information och rapporter hänvisas till projektdeltagarna främst FMI som koordinator. Seifert annonserade också det nya EU-projektet ICETOOLS som är en fortsättning på WECO med DEWI, TUV Nord, FFA, VTT och IMG Austria som partners Nedisningsproblem i Tyskland Michael Durstewitz, ISET I Tyskland har utbyggnaden av vindkraft främjats sedan 1989 i 250 MW-programmet. I ett av delprojekten Scientific Measurement and Evaluation Programme (WMEP) görs insamling och bearbetning av statistik från vindkraftverk. I de standardiserade felrapporterna som operatörerna måste skicka in finns nedisning med som en felorsak. Av de 45 000 rapporterna som hittills kommit in har 1,7 % dvs. 765 stycken haft felorsaken nedisning. Hindertiden uppgår till 56 000 timmar vilket är cirka 3,5 % av total rapporterad hindertid. Kostnaderna som uppstått har dock rapporterats att vara endast 50 000 DEM vilket är lågt men beakta att utebliven produktion inte räknas in. Detta förklaras med att det oftast räcker med att vänta tills isen smält och sedan starta igen. I några fall har vindgivare eller andra komponenter behövt bytas. Den värsta perioden för nedisning i Tyskland är mellan oktober och april med en topp i december och januari. Den perioden är också den bästa ur vindsynpunkt men har också - 3 -

de längsta stoppen beroende på is. I hälften av rapporterna startade verket inom samma dag. Ytterligare ¼ av tiden varade stoppet upp till 4 dagar och nästa ¼ mer än 4 dagar. De flesta och längsta stoppen sker i bergstrakter med blockerade tillfartsvägar. Av alla 1450 vindkraftverk som rapporterar i programmet så är endast 25 % belägna i bergstrakter men står för 66 % av alla rapporter med is som felorsak och med 85 % av hindertiden. Eftersom utbyggnaden fortsätter i inlands- och bergstrakter kan man befara att fel pga. nedisning kommer att öka. Vindprogrammet i EU Sophia Fantechi, EC Sophia Fantechi är ansvarig för Kommissionens forskning om vindkraft. Hon redogjorde för tidplaner och budgetar för det som berör vindkraften. Information om allt detta hämtas lämpligen på Kommissionens sidor på internet, www.cordis.lu. Fantechi var positiv till att diskutera en sponsring av nästa BOREAS-konferens. Årets konferens var dock inte sponsrad av EU. Beräkningar av vindförhållanden i bergig terräng Bengt Tammelin, FMI Tammelin presenterade arbetet i EU-projektet MOWIE. Den fullständiga titeln är improved tools to predict wind energy production in mountain. Projektets syfte har varit att förse branschen med vägledning i vilka möjligheter och begränsningar som finns i att beräkna energiproduktion för vindkraftverk placerade i komplex terräng dvs. bergiga trakter. Projektet har varit ett samarbete mellan FMI, Uppsala Universitet (MIUU), ENEL, CRES, Bonus mfl. Enligt Tammelin kan resultaten från beräkningar eller predikteringar vara allt från gott till nonsens med de metoder som finns idag. För att beräkna produktionen från ett vindkraftverk i bergig terräng kan man antingen mäta vindförhållanden i en mast på platsen för ett planerat bygge, räkna med matematiska modeller (WAsP) med meteorologiska data från vindatlas eller uppmätta i närområdet, långa tidsserier av meteorologiska mätdata från närområdet eller att med utgångspunkt från den geostrofiska vinden använda sk. mesoscalemodeller av typen MIUU, KAMM, AILOS etc. WAsP har använts för test av Suorvadalen och där har resultatet inte varit bra och programmet anses därför inte vara tillförlitligt i denna applikation. Mesoscalemodeller kan ge bra resultat men är inte kommersiella och tar lång tid att räkna med på PC. I Sverige gör Uppsala Universitet beräkningar med sin egen mesoscalemodell kallad MIUUmodellen. Det som rekommenderas är att göra mätningar i mast på plats men att iaktta att de givare som används verkligen fungerar under isiga förhållanden och att ta hänsyn till eventuella vindkomposanter i vertikalplanet vid val av givare. Vissa givare hantera dessa komposanter bättre än andra. För er som vill söka mer information om projektet MOWIE (kontraktsbeteckning JOR3980254) finns Kommissionens databas för projekt på adressen: www.cordis.lu. Projektets slutrapport är klar men inte publicerad ännu. - 4 -

Mätningar och beräkningar av vindförhållanden i Suorva Hans Bergström, Uppsala Universitet Bergström gav oss en bild av arbetet med att undersöka och försöka förstå och matematiskt modellera de speciella väderfenomen som råder i området runt Suorva. Sedan 1995 har mätningar av meteorologiska parametrar gjorts i Suorva på en naturlig ås mellan de två dammdelarna i den sk. östra dammen. Resultatet har varit över förväntan och höga medelvindhastigheter har uppmätts med i stort sett endast två vindriktningar väst-nordväst och öst-sydöst. Detta antas bero av att vindarna styrs in i dalen dvs. kanalisering och av tryckskillnad mellan dalens delar. Bergström liksom Tammelin konstaterar att WAsP ej fungerar i den komplexa terräng som finns i Suorva och rekommenderar det säkra förfarandet att mäta på plats i mast. En metod som kan vara framkomlig är att med mesoscalemodell utifrån de geostrofiska vindarna göra beräkningar vars resultat kan användas som indata till en 3-dimensionell strömningsberäkning eller WAsP. Men som redan nämnts är detta en omständig och dyr väg. Complex models for complex terrain, citat av Hans Bergström. Beräkning av produktionsförluster beroende av is / Ispåverkan på vindmätningar Shigeo Kimura, Kanagawa Institute Kimura från Japan berättade om de undersökningar som gjorts på isbildningens inverkan på produktionen i ett vindkraftverk. Redan tunna lager av rimfrost på bladen sänker den elektriska uteffekten. Även vindgivare påverkas varför en effektsänkning kan maskeras i en falsk nedisad mätning med motsvarande låg vindhastighet. För att förstå fysiken bakom detta har vindtunneltest utförts där istillväxt provocerats fram under olika förhållandena. I försöken har man kunnat se vilka isformer som bildas, hur de påverkar lyft- och dragkrafter, stall etc. Kimura nämnde även att beräkningskoder tagits fram där temperatur, vindhastighet, sikt, solinstrålning etc. har inkluderats. På vissa platser så är de meteorologiska förhållande sådana att isbildning endast sker under några procent av tiden men när det blir is så sitter den kvar tills att den smälter. Vindkraftverket kan stå still eller ha låg uteffekt under långa perioder trots att det är isrisk under en begränsad tid. I dagsläget är uppvärmning det enda sättet att hålla bladen isfria. Islaster Petteri Antikainen, VTT Antikainen redogjorde för en studie med mätningar av laster, is, meteorlogiska parametrar mm. vid 3 olika issituationer under liknande vindförhållanden. Detta jämfördes med isfria förhållanden. Vidare gjorde man jämförelser mellan uppmätta, observerade laster och ispåbyggnad med de resultat man fick från matematiska modeller. För laster användes modellen ADAMS och för isformen modellen TURBICE. Mätobjektet var 220 kw turbinen i Pyhätunturi i Finland som ligger på ungefär 500 möh. Det är ungefär samma höjd som Suorva. Slutsatserna från mätningarna är att "ispåväxt" under ett antal timmar alltid orsakar någon form av obalans. Om detta varar i flera dagar eller veckor kan livslängden signifikant - 5 -

minska för konstruktionen. ADAMS-modellen kan dock inte simulera olika massa på de 3 bladen varför obalanser som uppmättes inte kunde återskapas i modell. De uppmätta obalanserna var i vissa fall inte synliga och det var svårt att avgöra om obalansen uppstod pga. felplacerad massa eller aerodynamiska effekter. Små obalanser i rotorn orsakade stora tornfotslaster. Beräkningsmodell av nedisning av blad Timo Laakso, VTT Vid den första BOREAS-konferensen 1992 presenterades också den första matematiska modellen av istillväxt på bladen till vindkraftverk. Koden kallades för TURBICE och hade utvecklats under föregående år på VTT i Helsingfors. På årets konferens fick vi en beskrivning av beräkningsprogrammet och de senaste nyheterna. Den första modellen kunde endast modellera rimfrost, rime ice, men nu kan även ren is, wet ice, modelleras. Ren is förekommer i vissa bergiga kusttrakter, som effekt av vatten från smält rimfrost och den växer på andra områden på bladen än rimfrost. Det som i övrigt är nytt är att värmebalansberäkningen inkluderar omgivningen och förluster, utformning/konstruktion av bladvärmeelement samt en isråhetsmodell. Vad får man då ut av TURBICE? Man får värmebehovet, vilka områden på bladet som bör värmas, vilka isformer man kan förvänta sig samt istillväxtens placering. Laakso menar att det krävs mer värmeeffekt att ta bort is än att hålla isen borta från första början dvs. att vindkraftverket har ett anti-issystem. TURBICE är ett program för tillverkare och forskare primärt. Det tjänar oss användare i förlängningen då bladvärmesystemen förhoppningsvis blir kostnadseffektivare, tekniskt effektivare och med längre livslängd. Bladvärmesystem Esa Peltola, KAT Peltola som också är en av pionjärerna inom området har allt sedan början av 1990- talet varit med och utvecklat det sk. JE-systemet. JE är en förkortning av Jäätymison Esto vilket betyder ice prevention och anti-issystem. Utvecklingen har drivits av VTT Energy, Kemijoki och i viss mån FMI, Labko och Bonus. Dock är det Kemijoki eller KAT som säljer systemen idag. Systemet använder sig av ett kolfiberlager på större delen av bladets längd och i framkanten på bladet. Lagret leder ström och värmer när en isdetektor och temperaturgivare ger signal. Temperaturen mäts i bladet med pt- 100-givare. För närvarande finns det 18 turbiner med JE-system. Utvecklingen fortsätter och i och med större vindkraftverk med större rotordiametrar så måste hänsyn tas till att isförhållanden är olika vid maskinhusnivå relativt i periferin av rotorarean, speciellt högst upp. För rätt information om det är risk för istillväxt eller ej så måste detektorn vara monterad ute på bladet. I Pori där Bonus levererat 8 vindkraftverk varav 4 är utrustade med bladvärmesystem sitter detektorn ute på bladen. Här sitter detektorerna 5-6 meter från bladspetsen. Labko har levererat isdetektorer och även varit med på utvecklingsarbetet. I Pori är modellen LID 5000 monterad och den vanliga som används i Suorva och på Rodovålen är LID 3000. Vissa problem har rapporterats med LID 3000. Peltola pekar på problemet att det för tillfället inte finns någon hemmamarknad. Finns funderingar på vindkraftverk i kallt klimat så är KAT en samtalspartner för att bestämma - 6 -

huruvida behovet av bladvärmesystem finns eller ej och i vilken utformning. I Sverige har vi flera användare av bladvärmesystem, Agrivind och Vattenfall. Med ett bladvärmesystem kan produktionsförluster och nedfallande is minimeras samt öka livslängden. Det blir ett större problem då rotordiametern ökar. Rotorn kan först komma i obalans pga. isbeläggning och dessutom arbetar den i en större vindgradient dvs att det blåser mer högre upp än nere vid lägsta punkten. Isfria vindgivare Bengt Tammelin, FMI Tammelin presenterade ett projekt som arbetar med meteorologiska givare för kallt och isigt klimat. Projektet görs inom ramen för den europeiska meteorologiska samarbetsorganisationen EUMETNET och benämns SWS (Severe Weather Sensors). EU- METNET är ett nätverk med 18 europeiska länder. Projektets första fas utfördes 1997-98 för att undersöka vilka behov som finns av mätinstrument för svåra väder och vilka utrustningar som finns på marknaden. Koordinator är FMI och som också fortsätter med fas 2 som startade i juli 2000. Fas 2 har som projektmål att testa isfria givare i Schweiz, Frankrike och Finland med avseende på noggrannhet, uppvärmningsbehov, meteorologiska förhållanden samt att definiera ett förslag till certifieringsprocess. Vidare kommer en workshop att arrangeras i juni 2001 som skall behandla nedisning av givare. Projektet presenteras på internet under adressen http://www.eumetnet.eu.org/, projekt SWS. Uppvärmda vindhastighetsgivare, anemometrar, finns i ett flertal olika modeller och fabrikat. Hur mycket effekt som används till uppvärmningen är olika för olika givare. Hydrotech använder 1,5 kw till uppvärmning och fungerar bra dock med viss reservation för att givaren är något sämre för vertikala vindkomponenter. Amerikanska givaren NRG har haft vissa brister men generellt inför en upphandling av givare bör FFA, SMHI eller FMI konsulteras. Tammelin varnade för att även om givaren är isfri så kan strömningsförhållanden runt givaren påverka mätningarna. Montagedetaljer kan vara fulla med is. Erfarenheter från Rodovålen Anders Schönborg, Agrivind AB Ett av de svenska projekten med vindkraftverk i kallt klimat är Agrivinds Rodovålen. Schönborg och Blomgren har här byggt 3 stycken 600-750 kw aggregat på 880 möh. Leverantörer är Bonus, Nordex och NEG Micon. Bonusverket levererades med bladvärmesystem av JE-modell och Nordex skulle levereras med ett nyutvecklat system som använde mikrovågor för att värma. Försöken misslyckades med det sistnämnda och vindkraftverket var utan system i början. Senare monterades ett bladvärmesystem baserat på annan teknik. NEG Micon verket levererades utan bladvärme och skulle fungera som referens under den första säsongen. Aggregatet har fortfarande inte fått något system. Bonusverket hade tidigt problem med ett kablage i huvudaxeln till bladvärmesystemet vilket gjorde att rotorn behövde lyftas ner för reparation mitt i värsta vintern. Både Nordex och Bonusverken har problem med givare för vindhastighet och is. - 7 -

Undersökningar har gjorts med avseende på hur renar reagerar på vindkraftverken. Resultatet är att renarna inte störs i de undersökningar som är gjorda och att de tvärtom äter/biter på plasthuvarna till fundamentsbultarna. Undersökningen finns sammanfattad i en rapport. Problemen under första vintersäsongen 1998/99 orsakade produktionsförluster på sammanlagt 1,5 GWh varav Bonus stod för 3-400 MWh, Nordex och NEG Micon 600 MWh var. Enligt Schönborg kommer 1 (NEG Micon) eventuellt 2 verk (Nordex) att plockas ner för att flyttas till annan plats med ett klimat där de fungerar. På platsen planeras istället 2 större vindkraftverk med fungerande bladvärme etc. att byggas. Erfarenheter från Pori vindfarm Mauri Marjanemi, VTT I Pori (Björneborg) vid finska västkusten har 8 stycken Bonus 1 MW vindkraftverk byggts med Suomen Hyötytuuli som ägare. Suomen Hyötytuuli, nyttovindkraft, beräknar produktionen till cirka 20 GWh dvs. cirka 2,5 GWh per MW. Ägarna av bolaget är Esbo elektriska AB, Helsingfors Energi, Jyväskylän Energia, Lahti Energia, Lappeenrannan Energia, Pori Energia, Tampereen sähkölaitos, Vanda Energi AB och Åbo Energi AB. Fyra stycken vindkraftverk är utrustade med bladvärme dels på grund av att de står alldeles intill en större väg och risk för nedfallande is och dels för att inte riskera produktionsförluster pga. isbeläggning på bladen. Till anläggningen finns ett informationscenter och en 85 meter hög mätmast med uppvärmda givare för vindhastighet. Bladvärmen i 1 MW Bonus aggregat med 54 meter rotordiameter, 26 meter långa blad, har en elektrisk effekt av 58 kw. Under den första vintersäsongen var energiåtgången mindre än 1 % av produktionen. Verken har utvärderats av VTT Energy och de problem som varit är fel på tyristorer och termistorer i bladen, fel i relä och kontrollutrustning. Det blev ingen skillnad i produktion mellan de vindkraftverk som har uppvärmda och de som har ouppvärmda blad. Erfarenheter av vindkraftverk i kallt klimat Esa Peltola, KAT Peltola redovisade erfarenheter från anläggningarna i Lammasoaivi och Olostunturi i finska Lappland. I Lammasoaivi är det 2 stycken 450 kw och 1 styck 600 kw vindkraftverk samt i Olostunturi 5 stycken 600 kw verk. Alla maskinerna är av fabrikat Bonus. Produktionen blev som planerat under år 2000 men något mindre under 1999. De problem som varit är vindgivare som störts av "ispåväxt", ett av de äldre bladvärmesystemen har haft störningar, mekaniskt förstörd anemometer, tillverkningsfel på en av transformatorerna vilket ledde till brand samt ett preventivt byte av lager i en växellåda. Till detta skall läggas att det under riktigt kalla perioder då verken stoppats för köldgräns så har det ändå blåst. Detta uppskattades till 20 MWh i Lammasoaivi och 30 MWh i Olos. Tauern vindfarm i Österrike Hans Winkelmeier, Energiewerkstatt GmbH - 8 -

Ett nytt projekt presenterades på konferensen, Tauern vindfarm i Österikiska alperna. Två stycken Bonus 1,3 MW med 65 meters navhöjd och 62 meters rotordiameter skall byggas på 1835 möh. under år 2001. Vindkraftverken kommer att bli vinterutrustade. Projektet finansieras av EU kommissionen i Altenerprogrammet och partners är Bonus, FMI, KAT, DEWI, die Energiwerkstatt, Prangl Transporte och Tauernwind GmbH. Vindmätningar på platsen ger en prognos på produktionen till cirka 1300 MWh styck vilket låter lite. Projektet kostar knappt 20 Miljoner euro vilket motsvarar 180 mkr vilket inkluderar vindkraftverk, mätningar och utvecklingsarbete. Bland annat skall en speciell transportbil utvecklas för att kunna frakta de stora delarna på alp- och bergsvägar. Tornen till verken är i 4 delar som är vardera 12 meter långa. Vindkraft i kallt klimat och IEA Jonas Wolf, VTT IEA startar ett sk. annex i mars 2001 för arbete med vindkraft i kallt klimat. Arbetet startar med att samla in information från så många vindkraftverk i kallt klimat som möjligt. En del i arbetet är att utarbeta rekommendationer för byggnation av vindkraftverk under sådana förhållanden. Man kommer även att följa speciella projekt och sprida informationen bland deltagarna. Deltagarländer är Finland som Operating Agent och Sverige, Danmark, Norge och USA. Standards för vindkraft i kallt klimat Jonas Wolf, VTT Vindkraftverk i kallt klimat utsätts för extra påfrestningar och är därför något annorlunda konstruerade och utrustade med bland annat bladvärmesystem mm. Wolf ställde frågan om det behövs standards som tar hänsyn till detta. Standards för vindkraftverk utarbetas och utfärdas av IEC TC 88 och CENELEC BTTF-83. Som exempel på områden där verksamheten går utanför ramarna i standards nämnde Wolf Structural Safety i IEC. Där är en normal nedre temperaturgräns 10 C och extremt lågt är 20 C. Dessa gränser underskrids årligen av många verk. Flera områden påverkas som Power Performance etc. och Wolf anser att följande bör göras : ett antal lastfall med isig turbin tas fram och verifieras, klassificering av sk. isfria anemometrar, typgodkännande av bladvärmesystem och slutligen definition av riskavstånd för is samt en enkel beskrivning av isrisk att inkludera i Miljökonsekvensbeskrivning. - 9 -

- 10 - Bilaga 1

- 11 -