SÖDRA WIXEN - FISKBESTÅND

SÖDRA WIXEN - FISKBESTÅND Fiskarter i sjön Södra Wixen har en rik fiskfauna. Vid provfiskeundersökning år 26 erhölls följande 8 st fiskarter : Mört Braxen Sarv Sutare Gädda Abborre Siklöja Lake Artfördelningen i fångsten inkluderande samtliga nätinsatser (vikt resp. antal) framgår av följande diagram: Artfördelning - Antal Artfördelning - Vikt Sarv,9% Siklöja 7,4% Sutare,2% Abborre 44,% Siklöja 3,8% Sarv 2,8% Sutare 8,1% Abborre 49,5% Mört 46,9% Gädda,4% Lake,1% Braxen,3% Mört 27,9% Lake,1% Gädda 6,% Braxen 1,9% Utöver de fiskarter som fångades vid 26 års provfiske finns även bergsimpa i Södra Wixen. Denna art fångades tillsammans med mört, lake och gädda vid strandnära elfisken vilka utfördes av Länsstyrelsen 21 på stationer vid Paradis Fiskecamp och Västra Näs. Totalt härbärgerar Södra Wixen alltså 9 stycken fiskarter. En utförlig presentation av 266 års provfiske ges under delrubrik beståndsutvecklingen. Artbeskrivningar över samtliga fiskarter som fångades vid 26 års provfiske samt över övriga fiskarter som förekommer i sjön finns i bilaga till detta avsnitt. 1

Lek- och uppväxtplatser Allmänt Goda lek- och uppväxtmiljöer för flertalet av sjöns fiskarter finns spridda utmed grunda och vegetationsrika delar av sjöns stränder. Mer detaljerad kunskap om i vilka delar av sjön som de olika fiskarterna har sina bästa lekplatser saknas idag. Den följande knapphändiga dokumentationen bygger på muntliga uppgifter från sjöns fiskerättsägare. En karta där kända lekområden för gädda, braxen och siklöja är markerade finns som bilaga till detta avsnitt av planen. Mört Abborre Gädda Siklöja Braxen Sarv Sutare Lake Grunda och vegetationsrika delar av sjöns stränder. Specifika uppgifter saknas. Grunda och vegetationsrika delar av sjöns stränder. Specifika uppgifter saknas. Grunda och vegetationsrika delar av sjöns stränder. I norra delen av sjön finns goda lekplatser i Broarpsviken och i sjöns nordvästra del i Paradisviken. Goda lekplatser finns i Skåneviken invid Paradis Fiskecamp och i Broarpsviken i sjöns norra del. Grunda och vegetationsrika delar av sjöns stränder. I sjöns södra del finns goda lekplatser i Svartarpsviken. Grunda och vegetationsrika delar av sjöns stränder. Specifika uppgifter saknas. Grunda och vegetationsrika delar av sjöns stränder. Specifika uppgifter saknas. Grus-, ler- och sandbottnar. Specifika uppgifter saknas. Bergsimpa Strandnära och steniga bottnar. Specifika uppgifter saknas. 2

Beståndsutvecklingen Fiskevårdsplan för Södra Wixens Fvof - Fiskbestånd Provfiskehistorik Förutom 1996 års provfiske har Södra Wixen provfiskats med äldre metodik, s.k. biologisk länk, 197. Fångststatistik som samlats in av Hushållningssällskapet med hjälp av sjöns fiskerättsägare finns för åren 1914 (på uppdrag av SCB), 1928 samt för åren 1937 1953. Vidare gjorde även fiskenämnden en fångstuppskattning perioden 1961 1964. I övrigt saknas äldre fångstatistik som ger information om hur fiskbeståndet förändrats i sjön genom åren. De äldre uppgifter som finns tillgängliga bygger på skriftliga och muntliga intervjuer med fiskerättsägare inom området Filip Trybom 1894 För att skaffa sig en bättre bild av fiskbeståndet i Södra Wixen utförde den mytomspunne fiskeribiologen Filip Trybom en intervjuundersökning 1894. Enligt intervjun härbärgerade sjön följande fiskarter : Mört Abborre Gädda Lake Sarv Siklöja Ål Från Södra Wixen känner man följande fiskarter: Abborre som anses vara af utmärkt beskaffenhet. Han når 1,3 kg i vigt samt håller på mycket länge med sin lek åtminstone en del år till midsommar. Gädda, vanligen af 1 5 kg, de största fångade af 9,5 kg vikt. Leken sker nästan alltid i tvänne omgångar i april samt sedan framme i maj och då, efter hvad man sade, längre ut i sjön. Laken är vanligen ej större, den som fiskas, än att 1 skulle gå på ett kg; till 1 kg:s vigt når han sällan eller aldrig. Någon nämnvärd betydelse såsom föremål för fångst har han här ej. Siklöja fångades förr i rätt stor mängd med not vid östra stranden; nu fiskas hon mest med nät och ute på djupet. Leken inträffar de flesta år de sista dagarna i oktober på grundt vatten inåt land. Af med not fångad siklöja gingo vanligen 12 á 15 på ett kg. Mörten är mycket talrik och jemförelsevis stor: upp till ½ kg:s vigt. Man fick t.ex. med not, försedd med 3 mm:s maskstolpar, intill land vid vassen i juli 1893 på en gång omkring 25 kg mört, som i medeltal ansågs hafva vägt något öfver 3 hg. Det var, som man kallade den solamört (badmört). Mörten leker här vanligen i början av maj bland gräs, ris och sten. Ruda (helt visst sarf) finnes, om också ej i större mängd. Troligen förekommer också vanliga löjan. Ålen fångas någon gång på ref. I en ålryssja fick man vid Broarp på försommaren 1893 blott tvenne ålar. Fångststatistik 1914 Jönköpings läns Hushållningssällskaps Fiskeristyrelse samlade på SCB s uppdrag 1914 in fångststatistik från Södra Wixen. Statistiken visade att gädda, abborre, mört, ål, lake, siklöja och sarv fångades. Mört var följt av gädda den fiskart som dominerade fångsten. 3

Fångststatistik 1928 Jönköpings läns Hushållningssällskaps Fiskeristyrelse samlade 1928 in fångststatistik från Södra Wixen. Statistiken visade att mört, abborre och gädda fångades. Mört var den fiskart som dominerade fångsten. Fångststatistik 1937-1953 Fångststatistik insamlad av Hushållningssällskapet åren 1937 1953 visar att följande fiskarter fanns i sjön (fångades) under denna period : Mört Abborre Gädda Braxen Siklöja Ål Fångsterna under den bokförda perioden dominerades av mört, abborre och siklöja medan fångsterna av braxen och ål var sparsamma. Jämfört med Tryboms beskrivning från 1894 hade braxen tillkommit. Braxen introducerades i Södra Wixen perioden 1923 1925. Fångststatistik 1961-1964 Fångststatistik finns även för perioden 1961 1964. Hushållningssällskapets underlag bygger dock endast på uppgifter från 9 st fiskerättsägare och har sedan räknats upp till att gälla samtliga fiskerättsägare i sjön. Statistiken visar att följande fiskarter fanns i sjön (fångades) under denna period : Mört Abborre Gädda Braxen Sutare Lake Sik Siklöja Fångsterna under den aktuella perioden dominerades av mört och gädda. Även fångsterna av abborre var relativt stor medan fångsterna av sik och sutare var sparsamma. Jämfört med fångststatistiken 1937-53 hade sik tillkommit. Sikinplanteringar gjordes i sjön åren 1937, 194, 1944, 1945 och 1952. Fiskenämnden 197 För att skaffa sig en bättre bild av fiskbeståndet i Södra Wixen samt erhålla underlag för en diskussion om den framtida fiskevården utförde Fiskenämnden ett provfiske perioden 25 27 maj 197. Provfisket var begränsat och insatsen bestod totalt av 44 st nät. Näten som användes var dåtidens standardnät (biologisk fiskelänk) med längden 27 m och djupet 1,5 m. Varje nät bestod av en maskstorlek och nät av följande maskstorlek ingick i fisket: 16,5, 22, 25, 3, 33, 38 och 5 mm. Vid provfisket fångades endast följande 3 st fiskarter : mört, abborre och gädda. 4

Braxen, sarv, sutare, lake, ål, siklöja och sik erhölls inte vid provfisket men fanns i sjön enligt intervjuuppgifter. Resultat Resultatet av 197 års provfiske framgår av följande tabell. Fiskart Totalfångst (st) Totalfångst (kg) Fångst per nät (st) Fångst per nät (kg) Medelvikt (g) Antal (%) Vikt (%) Gädda 33 16,2,75,37 49 4,5 27,1 Abborre 411 2,7 9,34,47 5 56,2 34,7 Mört 287 22,8 6,52,52 8 39,3 38,1 Totalt 731 59,7 16,61 1,36 - - - Av tabellen framgår att karpfisken (mört) utgjorde 39 % av fiskbiomassan samt 38 % av de antal individer som totalt fångades. Antal kg matfisk beräknades till ca 41 % och antalet kg skräpfisk (dvs. inkluderande småabborrar) till ca 59 %. Skräpfiskandelen bedömdes vara hög även om den låg under medelvärdet för länets sjöar. Medelfångsten per nät var 1,36 kg och 17 st fiskar vilket var strax under medelvärdet för länets provfiskade sjöar vid denna tiden. Kommentar I det följande redovisas utdrag från den skriftliga redovisningen av 197 års provfiske som gjordes av fiskerikonsulent Birger Almér. Redovisningen görs artvis och innehåller även kommentarer om fiskarter som inte fångades vid provfisket men vilka bevisligen fanns i sjön. Abborre Antalet abborrar per nät och natt (9,34 st) var mycket högt. Länsmedeltalet var på denna tiden 2,91 st per nätansträngning. Abborrens medelvikt (5 g) var däremot utomordentligt låg jämfört med länsmedeltalet 9 g. Med tanke på sjöns goda kräfttillgång upplevdes detta som förvånande. Förklaringen bedömdes ligga i att Södra Wixens kräftor hade gott om skyddsställen och till stor del undgick fienden abborren. Kvantitativt större abborrar skulle kunna åstadkommas genom ett hårt fiske på beståndet. Gädda Provfiskeresultatet visade att gäddbeståndet var mycket gott. Medelfångsten per nät var,75 st vilket låg över länsmedelvärdet,43 st. Medelvikten (49 g) låg i nivå med genomsnittet för provfiskade sjöar i länet på den tiden. 5

Mört Viktmässigt var mört den fiskart som utgjorde den dominerade andelen av fångsten. Medelfångsten per nät var 6,52 st fiskar vilket var under länsmedeltalet 7,85 st fiskar. Medelvikten var 8 g och låg i nivå med länsgenomsnittet. Lake Arten erhölls ej under provfisket. Laken förmodades vara på tillbakagång i sjön. Siklöja Arten erhölls inte vid provfisket vilket förklarades av att siklöjeskötar ej kom till användning vid provfisket. Sik Ingen sik erhölls vid provfisket. Det konstaterades att arten trots stora satsningar på utsättning av sikyngel inte förmått hävda sig. Sarv Sarv erhölls inte vid provfisket och bedömdes med tanke på dess ringa förekomst i sjön inte spela någon roll i fiskevårdsarbetet. Braxen Braxen erhölls inte vid provfisket. Dess förhållandevis ringa förekomst och dess svårigheter att i högre grad reproducera sig i sjön ansågs vara positivt. Sutare Sutare erhölls inte vid provfisket. Arten sades ha en något svagare ställning än braxen i sjön. Det konstaterades att förutsättningarna är små för att arten skall erhålla större spridning i sjön. Sammanfattningsvis Fiskerikonsulent Almérs bedömning var att det rådde ett snedfiske i sjön dvs. att ett rationellt och allsidigt fiske saknades. Södra Wixens Fiskevårdsförening fick rådet att betydligt utöka nät-, ryssje- och mjärdfisket i sjön. Inköp av bottengarn för detta ändamål rekommenderades. Fiskenämnden 1985 och 1988 I en intervjuundersökning som utfördes av fiskenämnden 1985 anges att siken är utdöd sedan omkring 197. En senare intervju, 1988, förtäljer att siken försvann helt och hållet 1984. 6

Nätprovfisket 1996 Fiskevårdsplan för Södra Wixens Fvof - Fiskbestånd Bakgrund I slutet av juli 1996 utfördes ett kvantitativt nätprovfiske enligt standardiserad metodik i Södra Wixen. Nätprovfisket genomfördes av Eksjö kommun och syftade till att kartlägga sjöns fiskbestånd. Utförande Södra Wixen provfiskades 1996-7-28-1996-8-2 med totalt 4 st bottensatta översiktsnät och 4 st pelagiska översiktsnät. Av bottennäten sattes 1 st inom djupzon - 3 m, 1 st inom djupzon 3 5,9 m, 1 st inom djupzon 6 11,9 m och 1 st på djup 12 2 m. Djupintervallen 6 m och 6 12 m fiskades av med de pelagiska näten. Arter och artsammansättning Vid provfisket i Södra Wixen erhölls sex stycken fiskarter i bottennäten: mört, abborre, gädda braxen, sarv och sutare. I de pelagiska näten erhölls tre fiskarter: mört, abborre och siklöja. Totalt fångades alltså sju fiskarter vid provfisket. Den andel som respektive art upptog av totalfångsten såväl i antal som i vikt för resp. nättyp framgår av figur 1 och 2. Artfördelning - Antal Artfördelning - Vikt Sarv Sutare,1%,1% Abborre 42,5% Mört 29,2% Sarv Sutare,2% 4,8% Mört 56,8% Braxen Gädda,1%,4% Gädda 4,1% Braxen,8% Abborre 6,9% Figur 1. Artsammansättning i vikt och antal vid provfisket i Södra Wixen 1996 Bottennät. Individmässigt dominerades fångsten i bottennäten av mört vars andel uppgick till ca 57 %. Därefter följde abborre med drygt 4 % av det antal fiskindivider som erhölls. Fångstvikten däremot dominerades kraftigt av abborre följt av mört. Individmässigt utgjorde övriga arter knappt 1 % av de individer som fångades och knappt 1 % av fångstvikten 7

Artfördelning - Antal Artfördelning - Vikt Siklöja 1,3% Abborre 5,7% Siklöja 6,2% Abborre 4,1% Mört 53,7% Mört 84,% Figur 2. Artsammansättning i vikt och antal vid provfisket i Södra Wixen 1996 Pelagiska nät. I de pelagiska näten dominerade mörten stort och utgjorde drygt 8 % av alla fiskar som fångades i denna livsmiljö. Därefter följde siklöja med ca 1 % av individantalet. Fångstvikten var emellertid ganska jämnt fördelad mellan mört och abborre. Sammantaget dominerade rovfiskarna (gös, gädda) viktmässigt över karpfisken (mört, braxen, sutare) i Södra Wixen. Individmässigt var förhållandet det omvända. Andelen fiskätande abborrfiskar av den totala fångsten var låg i antal (15,4 %) men hög i vikt (48 %). Motsvarande värden i Sötvattenslaboratoriets databas 22 var antalsmässigt 34,5 %. Diversiteten (mångfalden) i Södra Wixens fisksamhälle baserat på antal individer per nätansträngning och redovisad som Shannons H (Shannon-Weaver 1948) var,3 och klassas som lågt. Medelvärdet på diversiteten i ca 2 1 sjöar i Sötvattenslaboratoriets databas 23 var,4. Total fångst per nätansträngning Fångsten i bottennäten vid 1996 års provfiske uppgick totalt till 67,4 kg fördelat på 1334 st individer. Detta gav att den totala fångsten per nätansträngning var 1,685 kg och 33,3 st fiskar i Södra Wixen (se tabell 1). Motsvarande fångst i de pelagiska näten var 17,8 kg fördelat på 69 st individer. Detta gav att den totala fångsten per nätansträngning i dessa nät var 4,46 kg och 152,3 st fiskar (se tabell 2). Fångsten per nätansträngning för hela sjön ger ett relativt mått på fiskbiomassa och fisktäthet i sjön vilket kan jämföras med andra sjöar. En jämförelse med Sötvattenslaboratoriets nätprovfiskedatabas visar att medelfångsten i bottennäten i Södra Wixen var något hög medan den var mycket hög i de pelagiska näten 8

Tabell 1. Fångst i 4 st bottensatta nät vid provfisket i Södra Wixen 1996. Jämförelsetalen är medelvärden för provfiskade sjöar som ingår i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas. Fiskart Abborre Braxen Gädda Mört Sarv Sutare Totalt Antal (st) 566 2 5 757 2 2 1334 Vikt (g) 4166 55 2764 19688 114 3221 6743 F/A antal (st) 14,1,1,1 18,9,1,1 33,3 Jämförelsetal 16,1 3,3 17,3 1,5,4 31,6 F/A vikt (g) 126,7 13,8 69,1 492,2 2,8 8,5 1685,1 Jämförelsetal 641, 395,8 194,5 46,2 92,5 357,9 1468 Antal % av tot 42,4,1,4 56,7,1,1 1 Vikt % av tot 6,9,8 4,1 29,2,2 4,8 1 Medellängd (mm) 158,2 392,5 445 132,2 14 47 Medelvikt (g) 72,6 275 552,8 26 57 161,5 Jämförelsetal 42 142 614 28 Tabell 2. Fångst i 4 st pelagiska nät vid provfisket i Södra Wixen 1996. Jämförelsetalen är medelvärden för provfiskade sjöar som ingår i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas. Fiskart Abborre Mört Siklöja Totalt Antal (st) 35 511 63 69 Vikt (g) 7147 9581 1115 17843 F/A antal (st) 8,8 127,8 15,8 152,3 Jämförelsetal 19,6 36 22,1 6,9 F/A vikt (g) 1786,8 2395,3 278,8 446,8 Jämförelsetal 414,8 652,3 412,3 1353,7 Antal % av tot 5,7 83,9 1,3 1 Vikt % av tot 4,1 53,7 6,2 1 Medellängd (mm) 23,6 119,9 127,1 Medelvikt (g) 24,2 18,7 17,7 Fångstens djupfördelning Hur olika fiskarter och individer av olika ålder fördelar sig i en sjö styrs av en rad olika faktorer. Till de viktigaste hör temperatur-, födo- och konkurrensförhållanden. Betydelsefulla faktorer för hur fisken fördelar sig i en sjö är även strändernas utseende med avseende på topografi, bottensubstrat, exponeringsgrad och vegetationsförhållanden. Ju större, djupare och mer varierad en sjö är desto fler livsmiljöer erbjuds och desto fler olika fiskarter kan den därmed hysa. I flertalet sjöar, undantaget grunda sjöar, uppträder under sommaren en temperaturskiktning. Ytskiktet uppvisar en temperatur på omkring 2 C och det är sedan relativt jämnvarmt ned till ca 6 7 m djup (epilimnion). Under detta varma vatten finns ett några meter djupt skikt som kallas språngskiktet (metalimnion) som har en sjunkande temperatur. Under språngskiktet finns i djupa sjöar en stor vattenmassa med ett kallare vatten som kallas hypolimnion. Södra Wixen är relativt djup och uppvisar temperaturskiktningar under sommaren. Karpfiskar som mört, braxen och benlöja förekommer nästan enbart i det varma ytvattnet 9

medan abborrfiskar ofta uppvisar en bred temperaturtolerans. Lake föredrar det kallaste vattnet och uppehåller sig till stor del i bottenvattnet (hypolimnion). Resultatet från provfisket 1996 är att betrakta som en situationsbild av förhållandena för de arter som ingår i Södra Wixens fisksamhälle. Figur 3. Förenklad skiss över temperatur i en sjö under sommaren. Ytvattnet (epilimnion) har högst temperatur och är därmed lättare än bottenvattnet (hypolimnion). Den totala fångsten i Södra Wixen var störst inom djupzonen 3 6 m (se tabell 3). Gädda, sarv och sutare erhölls enbart på djup mindre än 6 m medan abborre och mört påträffades på samtliga djup (maxdjup 17 m). De fåtal braxnar som erhölls påträffades inom djupet 3 6 m. Mört var dominerande fiskart inom djupzon 3 m. Abborre och mört förekom i ungefär lika stor utsträckning på djup 3 17 m. Tabell 3. Fångst i 4 st bottensatta nät vid provfisket i Södra Wixen 1996 fördelat på avfiskade djupzoner Djupzon Abborre Braxen Gädda Mört Sarv Sutare Totalt -3 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g) 13,5 876,3,5 276,4 31,4 638,3,2 11,4,1 182,1 45,7 1984,5 3-6 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g) 29 2261,1,2 55, 28,4 577,5,1 14 57,7 333,6 6-12 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g) 13,7 936,9 15,6 742,9 29,3 1679,8 12-2 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g),4 32,3,3 1,1,7 42,4 I de fria vattenmassorna (pelagialen) var mört dominerande art både inom djupzon 6 m och 6 12 m. Siklöjan hade sin största djuputbredning på djup 6 12 m (se tabell 4). Tabell 4. Fångst i 4 st pelagiska nät vid provfisket i Södra Wixen 1996 fördelat på avfiskade djupzoner Djupzon Abborre Mört Siklöja Totalt -6 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g) 11,5 2975 174,5 35 3,5 25 189,5 65 6-12 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g) 6 598,5 81 174,5 28 532,5 115 2871,5 1

Tillstånd och bedömning Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet grundas delvis på ett väl beprövat nordamerikanskt system för att bedöma avvikelse från ursprunglig status med hjälp av fisk. Därtill har man utifrån nationella databaser (bl.a. Fiskeriverkets) tagit fram jämförelsevärden och ett flertal index vilket sammantaget ger det aktuella tillståndsvärdet och ett samlat index. I tabell 5 redovisas värden på tillstånd och avvikelser baserat på provfiskeresultatet i Södra Wixen. Tabell 5. Index för tillstånd och avvikelser enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder vid provfisket i Södra Wixen 1996. Tillståndsklass 1 innebär mycket höga värden (ex. högt antal arter), klass 3 måttliga värden och klass 5 mycket låga värden. Index Beräknade värden Jämförelsevärden Tillstånd Avvikelse 7, 8,1 2 1 Ingen Antal fångade arter Shannons diversitetsindex (antal),3 Shannons diversitetsindex (vikt),4,6 3 3 Tydlig Andel mörtfiskar / tot biomassa (%) 38,9 42 1 Ingen Andel mörtfiskar / tot antal fiskar (%) 66, Andel ruda och sutare / tot biomassa 3,8 1 Ingen Andel ruda och sutare / tot antal fiskar, Andel främmande arter (regnbåge) / tot antal fiskar (%), Andel främmande arter (regnbåge) / tot biomassa (%), 1 Ingen Andel fiskätande abborrfiskar / tot fiskbiomassa (%) 48, 36 3 1 Ingen Andel fiskätande abborrfiskar / tot antal fiskar (% 15,4 Vikt per ansträngning (biomassa) 1937,4 848,4 2 3 Tydlig Antal per ansträngning 44,2 19,9 2 3 Tydlig Förekomst av försurningskänsliga arter 1 1 - Ingen Samlat index (tillståndsklass) 2 1 Ingen Tillståndsbedömningen för Södra Wixen indikerar att sjön har en låg artdiversitet (mångfald), att antalet förekommande fiskarter är högt, att individtätheten av fisk och fiskbiomassan är hög samt att andelen fiskätande abborrfiskar är måttlig. Bedömningen innebär vidare att Södra Wixen fisksamhälle avviker obetydligt från genomsnittliga förhållanden för fisksamhällen i svenska sjöar. De enskilda värden som avviker från jämförvärdet är diversiteten vilken är låg samt individtätheten och fiskbiomassan, vilka är högre i Södra Wixen relativt jämförvärdet. 11

Nätprovfisket 26 Bakgrund I början av september 26 utfördes ett kvantitativt nätprovfiske enligt standardiserad metodik i Södra Wixen. Nätprovfisket genomfördes av Hushållningssällskapets fiskeavdelning på uppdrag av Södra Wixens Fvof. Nätprovfisket syftade till att följa upp fiskbeståndets status i sjön. Representanter från föreningen bistod med hjälp under det praktiska utförandet. Utförande Södra Wixen provfiskades 26-9-4-25-9-8 med totalt 4 st bottensatta översiktsnät och 6 st pelagiska översiktsnät. Av bottennäten sattes 1 st inom djupzon - 3 m, 1 st inom djupzon 3 5,9 m, 1 st inom djupzon 6 11,9 m och 1 st inom djupzon 12 19,9 m. Djupintervallen 6 m, 6 12 m, 12 18 m fiskades av med vardera 2 st nät. Under provfisket var vädret omväxlande halvklart till soligt med svaga till friska vindar. Lufttemperaturen höll sig kring 19 C vid nätläggning och 13 C vid vittjning. Siktdjupet uppmättes 26-9-6 till 3,1 m. Den temperaturprofil som togs vid fisket visade att sjön var skiktad och att språngskiktet var beläget på 9 11 m djup. Vid ytan var temperaturen 17,5 C och på 19 m djup 8,4 C. Syrehalten var tillfredsställande ned till 9 m djup. På djupare vatten rådde total syrebrist (figur 1). Södra Wixen 6/9 26 Vattendjup (m) -2-4 -1-8 -6-12 -14-16 -18-2 2 4 6 8 1 Syrgashalt mg/l Syrgasmättnad % Temperatur ºC Figur 1. Temperatur- och syrgasprofil vid provfisket i Södra Wixen 26. Arter och artsammansättning Vid provfisket i Södra Wixen erhölls åtta stycken fiskarter i bottennäten: mört, abborre, gädda, lake, braxen, sarv, sutare och siklöja. I de pelagiska näten erhölls fyra fiskarter: mört, abborre, braxen och siklöja. Totalt fångades alltså åtta fiskarter vid provfisket. Den andel som respektive art upptog av totalfångsten såväl i antal som i vikt framgår av figur 2. 12

Artfördelning - Antal Artfördelning - Vikt Sarv,9% Siklöja 7,4% Sutare,2% Abborre 44,% Siklöja 3,8% Sarv 2,8% Sutare 8,1% Abborre 49,5% Mört 46,9% Gädda,4% Lake,1% Braxen,3% Mört 27,9% Lake,1% Gädda 6,% Braxen 1,9% Figur 2. Artsammansättning i vikt och antal vid provfisket i Södra Wixen 26 samtliga nät. Individmässigt dominerades fångsten av mört och abborre med jämn inbördes fördelning (47 resp. 44 %). Bland övriga arter var siklöja mest frekvent (ca 7 %). Fångstvikten utgjordes till största delen av abborre (ca 5 %) följt av mört (ca 28 %). I de pelagiska näten dominerade mört både i antal och i vikt. Sammantaget var förhållandet mellan rovfisk och karpfisk tämligen balanserat i sjön. Rovfisken (gädda, abborre, lake) upptog störst del av fiskbiomassan i sjön medan andelen karpfisk (mört, braxen, sarv) individmässigt var aningen större i Södra Wixen. I pelagialen var mört dominerande fiskart. Andelen fiskätande abborrfiskar av den totala fångsten var låg i antal (1,4 %) men normal i vikt (3,8 %). Motsvarande värden i Sötvattenslaboratoriets databas 24 var antalsmässigt 34,7 %. Diversiteten (mångfalden) i Södra Wixens fisksamhälle baserat på antal individer per nätansträngning och redovisad som Shannons H (Shannon-Weaver 1948) var,4 och klassas som något hög. Medelvärdet på diversiteten i ca 2 429 sjöar i Sötvattenslaboratoriets databas 24 var,3. 13

Nätprovfiske i Södra Wixen 26 Total fångst per nätansträngning Fångsten i bottennäten vid 26 års provfiske uppgick totalt till 65,1 kg fördelat på 1456 st individer. Detta gav att den totala fångsten per nätansträngning var 1,626 kg och 36,4 st fiskar i Södra Wixen (se tabell 1). Motsvarande fångst i de pelagiska näten var 6,9 kg fördelat på 46 st individer. Detta gav att den totala fångsten per nätansträngning i dessa nät var 1,153 kg och 67,7 st fiskar (se tabell 2). Fångsten per nätansträngning för hela sjön ger ett relativt mått på fiskbiomassa och fisktäthet i sjön vilket kan jämföras med andra sjöar. En jämförelse med Sötvattenslaboratoriets nätprovfiskedatabas visar att medelfångsten i både bottennäten och i de pelagiska näten i Södra Wixen totalt sett var tämligen normal. Tabell 1. Fångst i 4 st bottensatta nät vid provfisket i Södra Wixen 26. Jämförelsetalen är medelvärden för provfiskade sjöar som ingår i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas 25. Fiskart Abborre Gädda Mört Lake Sarv Braxen Sutare Siklöja Totalt Antal (st) 8 7 662 1 16 4 3 3 1862 Vikt (g) 35211 432 16515 4 215 1124 5845 45 71981 F/A antal (st) 2,,2 15,6,2,4,1,1,1 36,4 Jämförelsetal 17,7,2 17,9,2 1,8 2,7,5 1,3 35,4 F/A vikt (g) 88,3 17,6 412,9,1 5,4 28,1 146,1 1,1 1626,5 Jämförelsetal 65,6 167,3 436,6 58,3 83,6 313,9 314,9 26,7 1452 Antal % av tot 54,9,5 42,7,1 1,1,3,2,2 - Vikt % av tot 54,1 6,6 25,4,1 3,1 1,7 9,,1 - Medellängd (mm) 132,2 436,4 134,8 85 199,1 273,5 514,3 129, - Jämförelsetal 13 463 134 348 135 235 348 134 Medelvikt (g) 44, 614,6 26,6 4, 125,9 281, 1948,3 15, - Jämförelsetal 43 81 32 435 53 227 97 2 - Tabell 2. Fångst i 6 st pelagiska nät vid provfisket i Södra Wixen 26. Jämförelsetalen är medelvärden för provfiskade sjöar som ingår i Sötvattenlaboratoriets provfiskedatabas 25. Fiskart Mört Abborre Braxen Siklöja Totalt Antal (st) 251 2 1 134 46 Vikt (g) 358 395 273 2672 692 F/A antal (st) 41,8 3,3,2 22,3 67,7 Jämförelsetal 34, 2,3 1,2 25,3 63, F/A vikt (g) 596,7 65,8 45,5 445,3 1153,3 Jämförelsetal 623,2 449,5 311,4 442,5 147, Antal % av tot 61,8 4,9,2 33, - Vikt % av tot 51,7 5,7 3,9 38,6 - Medellängd (mm) 114,2 12,6 3, 134,8 - Medelvikt (g) 14,3 19,8 273, 19,9 - Fångstens djupfördelning Hur olika fiskarter och individer av olika ålder fördelar sig i en sjö styrs av en rad olika faktorer. Till de viktigaste hör temperatur-, födo- och konkurrensförhållanden. Betydelsefulla faktorer för hur fisken fördelar sig i en sjö är även strändernas utseende med avseende på topografi, bottensubstrat, exponeringsgrad och vegetationsförhållanden. Ju större, djupare och 14

mer varierad en sjö är desto fler livsmiljöer erbjuds och desto fler olika fiskarter kan den därmed hysa. I flertalet sjöar, undantaget grunda sjöar, uppträder under sommaren en temperaturskiktning. Ytskiktet uppvisar en temperatur på omkring 2 C och det är sedan relativt jämnvarmt ned till ca 6 7 m djup (epilimnion). Under detta varma vatten finns ett några meter djupt skikt som kallas språngskiktet (metalimnion) som har en sjunkande temperatur. Under språngskiktet finns i djupa sjöar en stor vattenmassa med ett kallare vatten som kallas hypolimnion. Södra Wixen är djup och uppvisar temperaturskiktningar under sommaren. Karpfiskar som mört och sarv förekommer nästan enbart i det varma ytvattnet medan abborrfiskar ofta uppvisar en bred temperaturtolerans. Siklöjan föredrar det kallaste vattnet och uppehåller sig strax under sjöns språngskikt. Resultatet från provfisket 26 är att betrakta som en situationsbild av förhållandena för de arter som ingår i Södra Wixens fisksamhälle. Figur 3. Förenklad skiss över temperatur i en sjö under sommaren. Ytvattnet (epilimnion) har högst temperatur och är därmed lättare än bottenvattnet (hypolimnion). Den totala fångsten i Södra Wixen var ganska jämnt fördelad ned till 12 m men störst inom djupzon 3 m (se tabell 3). Abborre och mört återfanns på samtliga djup. Siklöjan och lake påträffades endast inom djupintervallet 3 6 m. Mört var dominerande fiskart inom djupintervallet 3 m medan abborre var den art som var mest frekvent på djupare vatten. Tabell 3. Fångst i 4 st bottensatta nät vid provfisket i Södra Wixen 26 fördelat på avfiskade djupzoner Djupzon Abborre Mört Gädda Lake Sarv Sutare Braxen Siklöja Totalt -3 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g) 19,9 83,5 29,7 671,,5 298,8 1,5 183,2,2 28,5,1 1,5 51,9 2265,6 3-6 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g) 25, 1489,4 16,8 428,8,1,5,1 344,9,4 5.6 42,4 2269,1 6-12 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g) 34,2 1267,5 13,6 467,6,1 92,3,3 1,6 48,2 1928,1 12-2 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g) 1,7 72,3 3,7 186,7 5,3 259, 15

I de fria vattenmassorna (pelagialen) var mört dominerande art. Förekomst av mört var störst på djup 6 m. Siklöjan dominerade inom djupintervallet 6 12 m. Tabell 4. Fångst i 6 st pelagiska nät vid provfisket i Södra Wixen 26 fördelat på avfiskade djupzoner Djupzon Siklöja Abborre Mört Braxen Totalt -6 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g) 31,5 59, 1, 1195, 131,5 1785, 6-12 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g) 35, 739, 9,5 191,5 24,5 578,,5 136,5 69,5 1645, 12-18 m F/A-antal (st) F/A-vikt (g),5 7,,5 6, 1, 17, 2, 3, Konkurrens mellan arter I Södra Wixen samexisterar 9 st olika fiskarter vilket innebär att de också påverkar varandra. De kan dels konkurrera med varandra om föda, utrymme eller lekområden men flera arter lever också direkt av andra genom predation (rovfiskar). Som ett resultat av konkurrens har olika arter specialiserat sig på att utnyttja olika s.k. nischer områden med olika typer av miljöer och föda. Detta innebär t.ex. att siklöjan till största delen uppehåller sig i den fria vattenmassan (pelagialen) medan dess konkurrenter till större delen utnyttjar grundområden (litoralen). Anledningen till att konkurrenssituationer uppstår är att nischerna som regel överlappar varandra. I näringsfattiga sjöar som Södra Wixen brukar normalt rovfiskar som gädda och abborre dominera över karpfisk såsom mört. Detta stämmer vad gäller fiskbiomassa i Södra Wixen men individmässigt rådde det motsatta förhållandet. Figur 4 visar övergripande var huvuddelen av de vanligaste fiskarterna i sjön söker sin föda under sommarhalvåret. LITORAL PELAGIAL Sarv, sutare, abborre, braxen, gädda, mört, bergsimpa PROFUNDAL Lake Siklöja, mört, abborre Siklöja -3 meter 3-6 meter -19 meter Figur 4. Övergripande distribution av Södra Wixens fiskarter under sommarhalvåret. Litoralen är grundområdet dit solljuset tränger ned till botten och där huvuddelen av sjöns växtlighet förekommer. Pelagialen är den fria vattenmassan vilken ej har kontakt med stränder eller bottnar och profundalen är hela bottenregionen utanför litoralen. 16

Tillstånd och bedömning Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet grundas delvis på ett väl beprövat nordamerikanskt system för att bedöma avvikelse från ursprunglig status med hjälp av fisk. Därtill har man utifrån nationella databaser (bl.a. Fiskeriverkets) tagit fram jämförelsevärden och ett flertal index vilket sammantaget ger det aktuella tillståndsvärdet och ett samlat index. I tabell 5 redovisas värden på tillstånd och avvikelser baserat på provfiskeresultatet i Södra Wixen. Tabell 5. Index för tillstånd och avvikelser enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder vid provfisket i Södra Wixen 26. Tillståndsklass 1 innebär mycket höga värden (ex. högt antal arter), klass 3 måttliga värden och klass 5 mycket låga värden. Index Beräknade värden Jämförelsevärden Tillstånd Avvikelse Antal fångade arter 8 8,1 2 1 Ingen Shannons diversitetsindex (antal),4 Shannons diversitetsindex (vikt),6,6 2 2 Liten Andel mörtfiskar / tot biomassa (%) 4,8 39 2 Liten Andel mörtfiskar / tot antal fiskar (%) 48, Andel ruda och sutare / tot biomassa 8,1 1 Ingen Andel ruda och sutare / tot antal fiskar, Andel främmande arter (regnbåge) / tot antal fiskar (%), Andel främmande arter (regnbåge) / tot biomassa (%), 1 Ingen Andel fiskätande abborrfiskar / tot fiskbiomassa (%) 3,8 38 3 2 Liten Andel fiskätande abborrfiskar / tot antal fiskar (% 1,4 Vikt per ansträngning (biomassa) 1564,8 848,4 3 2 Liten Antal per ansträngning 4,5 19,9 2 2 Liten Förekomst av försurningskänsliga arter 1 Ingen Samlat index (tillståndsklass) 2 1 Ingen Tillståndsbedömningen för Södra Wixen indikerar att sjön har en hög artdiversitet (mångfald), att antalet förekommande fiskarter är högt, att individtätheten av fisk är hög, samt att fiskbiomassan och andelen fiskätande abborrfiskar är måttlig. Detta innebär vidare totalt sett att Södra Wixens fisksamhälle avviker obetydligt från genomsnittliga förhållanden för fisksamhällen i svenska sjöar. Beskrivning och bedömning av fisksamhället Södra Wixens fisksamhälle är artrikt, i sjön har det noterats 9 stycken arter. Av Södra Wixens fiskarter är gädda och abborre de mest värdefulla arterna för såväl fiskerättsägare som kortköpare. Någon unik eller särskilt skyddsvärd art för det allmänna intresset finns inte i sjön. Beskrivningen av fisksamhället grundar sig på provfiskeundersökningarna 26 och 1996, intervjuundersökningar samt fångstnoteringar som gjorts under årens lopp, uppgifter från 17

fiskevårdsområdesföreningen samt den enkätundersökning som gjordes avseende fisket under 23 och som riktade sig till såväl fiskerättsägare som fiskekortsköpare. Mört Mörten är den vanligast förekommande fiskarten i Södra Wixen där den framförallt lever strandnära men, vilket provfisket 26 visade, har en utbredning ned till över 12 m djup. Mörten leker på våren, vanligast i maj, på grunda vegetationsrika områden eller i vissa fall även i tillrinnande bäckar. Lekområdena i Södra Wixen är inte kända. De yngsta mörtarna livnär sig främst på djurplankton, men övergår sedan under sitt andra levnadsår till små bottendjur. Mörten är som liten en viktig bytesfisk för rovfiskar medan större mört kan utgöra en svår födokonkurrent för dessa, framförallt abborre. Äldre källor och fångststatistik tyder på att mörtbeståndet var rikligt redan under slutet av 18-talet och under 19-talets första hälft. Trybom beskriver 1894 mörten som mycket talrik i Södra Wixen och dessutom jämförelsevis stor (upp till 5 hg). I ett notdrag 1893 erhölls inte mindre än 25 kg mört. Fångststatistik som samlades in över fisket i sjön år 1914, 1928 och åren 1937 1953 visar att den årliga fångsten av mört i genomsnitt var ca 72 kg och utgjorde ca 46 % av all fisk som fångades. Motsvarande statistik för perioden 1961 1964 gav en beräknad årlig medelfångst på 1 kg mört vilken utgjorde ca 32 % av uttaget ur sjön. Enkätundersökningen i Södra Wixen 23 gav ett uppskattat uttag av övrig fisk på ca 582 kg. Merparten av denna kategori utgörs av mört, sutare och braxen vilka används till kräftbete. Även om andelen mört är okänd ligger den långt under de fångster av arten som redovisades under 193 196-talet. Provfisket 26 visade att mörtbeståndet i Södra Wixen är ordinärt. Fångsten per bottennät av mört var,413 kg och 15,6 stycken fiskar resp.,597 kg och 41,8 st fiskar i pelagialen. Medelfångsten av mört i Södra Wixen var totalt sett i nivå med referensmaterialet i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas (se tabell 1). Detta innebär att både individtäthet och biomassa är ordinär hos mörtbeståndet i Södra Wixen. Jämfört med provfisket 1996 tycks mörtbeståndet ha minskat något då resultatet från denna undersökning istället, i synnerhet i pelagialen, gav en något hög medelfångst av mört. Trots sjöns karaktär som relativt djup och näringsrik sjö erbjuder den uppenbarligen goda livsbetingelser för mört. 18

Mört var den art som dominerade fisksamhället i Södra Wixen individmässigt (ca 47 %). Mörtens andel av den totala fiskbiomassan var betydligt lägre (ca 28 %). Andelen mört var större vid provfisket 1996 (65 % resp. 34 %). Medelvikten hos mörten i Södra Wixen var 27 g och medellängden 13,4 cm i bottennäten resp. 14,3 g och 11,4 cm i pelagialen. Medelstorleken hos mörten som erhölls i Södra Wixen var i nivå med jämförelsetalen i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas och får betecknas som normal. Medelstorleken var likartad vid fisket 1996 (26 g resp. 13,2 cm i bottennäten och 18,7 g resp. 12 cm i pelagialen). Av längddiagrammen över mört 26 och 1996 framgår att ett flertal årskullar fanns representerade i fångsten (figur 5). Nätprovfiske Södra Wixen 26 Antal 8 7 6 5 4 3 2 1 Längdfördelning Mört Nätprovfiske Södra Wixen 1996 Antal 18 16 14 12 1 8 6 4 2 3 45 6 75 9 15 12 135 15 165 18 195 21 225 24 255 27 285 3 315 33 345 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 Längd (mm) Längdfördelning Mört Längd (mm) Figur 5. Längdfördelning hos mört vid provfisket i Södra Wixen 26 och 1996. Vid provfisket i Södra Wixen 26 var 22 % av den mört som ingick i fångsten mindre än 1 cm (dvs. mört yngre än ca 3 år), 73 % mellan 1 och 2 cm och 5 % större än 2 cm. Årsungar, kring 5 cm, ingick i fångsten. Starkast var kullarna av mört kring 9 och 13 cm. Storlekssammansättning var likartad vid provfisket 1996. Södra Wixens bestånd av mört får betecknas som måttligt individrikt med normal storlekssammansättning. 19

Braxen Braxen är glest förekommande i Södra Wixen. Arten föredrar grundare, vegetationsrika miljöer med dybottnar där den uppehåller sig nära botten. Vid provfisket 26 fångades de fåtaliga braxnar som erhölls inom djupintervallet 3 m och 6 12 m. Braxen leker sent på våren/försommaren i grunda vegetationsrika vikar. I Södra Wixens södra del finns goda lekplatser i Svartarpsviken. Födan utgörs av mygglarver, maskar, snäckor etc. som den suger i sig tillsammans med bottensedimentet. Braxen dyker upp i äldre fångstuppgifter först 1948 vilket inte är anmärkningsvärt då arten introducerades i sjön under perioden 1923 1925. Innan dess fanns braxen sannolikt inte i Södra Wixen. Fångststatistiken från perioden 1937 1953 resp. 1961 1964 visar på små fångster av braxen. Under åren 1937 1953 var medelfångsten av arten endast 7 kg och andelen av den totala fångsten i sjön var obetydlig. Fångstsiffrorna för perioden 1961 1964 är dock högre och här uppskattas den årliga fångsten till 125 kg vilket var ca 4 % av den totala fiskfångsten i sjön. Enkätundersökningen i Södra Wixen 23 gav ett uppskattat uttag av övrig fisk på ca 582 kg. Merparten av denna kategori utgörs av mört och braxen vilka används till kräftbete. Även om andelen braxen är okänd är det en rimlig bedömning att fångsten av arten ligger ungefär i nivå med den som redovisades under 196-talet. Provfisket 26 visade att braxenbeståndet i Södra Wixen är mycket glest. Fångsten per nätansträngning av braxen var,28 kg och,1 stycken fiskar i bottenäten. Dessutom erhölls en individ i de pelagiska näten. Medelfångsten av braxen i Södra Wixen var mycket låg jämfört med referensmaterialet i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas (se tabell 1). Detta innebär att både individtäthet och biomassa var låg hos braxenbeståndet i Södra Wixen. Jämfört med provfisket 1996 tycks braxenbeståndet i stort sett oförändrat. Sjöns karaktär som relativt djup och näringsfattig sjö erbjuder ej heller idealiska livsbetingelser för braxen. Braxen utgjorde,3 % av det totala antalet fiskindivider som fångades vid provfisket. Braxens andel av den totala fiskbiomassan var något större (1,9 %). Andelen braxen var något lägre vid provfisket 1996 (,1 % resp.,6 %). Medelvikten hos braxen i Södra Wixen var 278 g och medellängden 27,8 cm. Medelstorleken hos braxen som erhölls i Södra Wixen var något hög i förhållande till jämförelsetalen i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas. Medelstorleken var likartad vid fisket 1996 (275 g 2

resp. 39,2 cm). Av längddiagrammet över braxen 26 resp. 1996 framgår att de få braxnar som erhölls framförallt var större, äldre individer (figur 6). Nätprovfiske Södra Wixen 26 3 Längdfördelning Braxen 2 1 1,2 Nätprovfiske Södra Wixen 1996 Längdfördelning Braxen 1,8,6,4,2 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 3 5 7 9 11 13 15 Antal 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 Längd (mm) Antal Längd (mm) Figur 6. Längdfördelning hos braxen vid provfisket i Södra Wixen 26 och 1996. Sarv Sarv förekommer sparsamt i Södra Wixen. Sarven är starkt knuten till vegetationsrika grundområden i sjöar med varmt vatten. Sarven leker sent på våren/försommaren på grunt vatten inne i täta vegetationsbälten där rommen fästs på vattenväxterna. Ynglen livnär sig på djurplankton men övergår sedan till en blandning av vegetabilisk och animalisk diet. 21

Äldre källor och fångststatistik tyder på att beståndet av sarv alltid varit svagt. Trybom nämner 1894 att sarven finns men ej i större mängd. Den äldre fångststatistiken över fisket i sjön upptar, undantaget 1914 då 12 kg uppgavs, ingen sarv och arten fångades ej heller vid fiskenämndens provfiske 197. Enkätundersökningen i Södra Wixen 23 gav ett uppskattat uttag av övrig fisk på ca 582 kg. Merparten av denna kategori utgörs av mört, sutare och braxen vilka används till kräftbete. Andelen sarv syns ej i materialet men fångsten av arten bedöms vara ytterst marginell. Provfisket 26 visade att beståndet av sarv i Södra Wixen är glest. Fångsten per nätansträngning av sarv var,5 kg och,4 stycken fiskar. Medelfångsten av sarv i Södra Wixen var låg jämfört med referensmaterialet i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas (se tabell 1). Detta innebär att både individtäthet och biomassa var låg hos sarvbeståndet i Södra Wixen. Jämfört med provfisket 1996 tycks emellertid sarvbeståndet ha ökat då medelfångsten av arten var lägre vid detta undersökningstillfälle. Sjöns karaktär som relativt djup och näringsfattig sjö erbjuder dock inga idealiska livsbetingelser för sarv. Sarv utgjorde,9 % av det totala antalet fiskindivider som fångades vid provfisket. Sarvens andel av den totala fiskbiomassan var något högre (2,8 %). Andelen sarv var lägre vid provfisket 1996 (,1 % resp.,2 %). Medelvikten hos sarv i Södra Wixen var 126 g och medellängden 19,9 cm. Medelstorleken hos sarven som erhölls i Södra Wixen var jämförelsevis hög. Medelstorleken var betydligt lägre vid fisket 1996 (57 g resp. 14 cm) Av längddiagrammet framgår att sarvar från flera årskullar ingick i fångsten (figur 7). 5 Nätprovfiske Södra Wixen 26 Längdfördelning Sarv 4 3 2 1 3 5 7 Antal 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 Längd (mm) Figur 7. Längdfördelning hos sarv vid provfisket i Södra Wixen 26. Sutare Sutare förekommer sparsamt i Södra Wixen. Sutaren trivs i grunda och näringsrika sjöar med riklig vegetation och mjukbotten. Sutaren leker under försommaren på grunt vatten inne i täta vegetationsbälten där rommen fästs på vattenväxter och annat bottenmaterial. Ynglen livnär sig på djurplankton men övergår sedan till en kost av bl.a. mygglarver, musslor och snäckor. 22

Sutare nämns varken i Tryboms beskrivning från 1894 eller i fångststatistiken från första hälften av 19-talet. Första gången sutare kommer in på arenan är i statistiken från början av 196-talet. Enligt denna fångades i genomsnitt 2 kg årligen under perioden 1961 1964. Någon känd uppgift om att sutare har planterats in i sjön finns inte utan man får utgå från att ett sparsamt bestånd alltid funnits men att arten blev intressant som matfisk först vid denna tid. Enkätundersökningen i Södra Wixen 23 gav ett uppskattat uttag av övrig fisk på ca 582 kg. Merparten av denna kategori utgörs av mört, sutare och braxen vilka används till kräftbete. Andelen sutare syns ej i materialet men fångsten av arten ligger säkert på ungefär samma nivå som på 196-talet. Provfisket 26 visade att beståndet av sutare är sparsamt i Södra Wixen. Fångsten per nätansträngning av sutare var,146 kg och,1 stycken fiskar. Medelfångsten av sutare i Södra Wixen var låg jämfört med referensmaterialet i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas (se tabell 1). Detta innebär att både individtäthet och biomassa är låg hos sutarbeståndet i Södra Wixen. Jämfört med provfisket 1996 tycks beståndet av sutare vara oförändrat. Medelvikten hos sutaren i Södra Wixen var 1948 g och medellängden 51,4 cm. Medelstorleken hos sutaren i Södra Wixen var hög. Medelstorleken var något lägre vid fisket 1996 (161 g resp. 47 cm) Längddiagrammet över sutare visar att det enbart var stora individer som fångades i Södra Wixen (figur 8). Detta är normal vid nätprovfisken. Nätprovfiske Södra Wixen 26 3 Längdfördelning Sutare 2 Antal 1 3 55 8 15 13 155 18 25 23 255 28 35 33 355 38 45 43 455 48 55 53 555 58 Längd (mm) Figur 8. Längdfördelning hos sutare vid provfisket i Södra Wixen 26. 23

Gädda Gädda är vanligt förekommande i Södra Wixen. Gäddan trivs i mycket skiftande typer av sjöar och vattendrag, men den föredrar grunda vegetationsrika vikar med lugnare vatten. Leken äger rum tidigt på våren på vegetationsrika ofta översvämmade stränder, starrmader och långgrunda vikar. I Södra Wixens norra finns goda lekplatser i Broarpsviken och i sjöns nordvästra del i Paradisviken. Gäddynglen livnär sig på djurplankton men ganska snart övergår dieten till att innehålla i princip bara fisk. Ofta specialiserar sig gäddan på speciella vanligt förekommande bytesfiskar ex. mört och siklöja. Tryboms beskrivning av fisket i sjön 1894 tyder på att förekomsten av gädda var relativt måttlig i Södra Wixen. Gäddan sades ha en vanlig vikt av 1 5 kg och att de största som fångats låg kring 9,5 kg. Någon kommentar om gäddans riklighet ges dock inte i beskrivningen. Fångststatistik som samlades in över fisket i sjön år 1914, 1928 och åren 1937 1953 visar att den årliga fångsten av gädda i genomsnitt var ca 255 kg och utgjorde ca 16 % av all fisk som fångades. Motsvarande statistik för perioden 1961 1964 gav en beräknad årlig medelfångst på 12 kg av gädda vilken utgjorde ca 39 % av uttaget ur sjön. Enkätundersökningen i Södra Wixen 23 gav ett uppskattat uttag av gädda på ca 211kg vilket utgjorde ca 32 % av det totala uttaget. Fångsten av gädda tycks ligga på en betydligt högre nivå än den som redovisades under 192-196 talet och dessutom, undantaget 196- talet, utgöra en större del av det totala uttaget ur sjön. Provfisket 26 pekade på ett ordinärt gäddbestånd. Fångsten per nätansträngning av gädda var,18 kg och,2 stycken fiskar. Medelfångsten av gädda i Södra Wixen var i nivå med referensmaterialet i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas (se tabell 1). Jämfört med provfisket 1996 tycks beståndet av gädda tämligen oförändrat. Det bör betonas att gäddan är en art som blir starkt underrepresenterad vid provfisken enligt dagens metodik. Gäddans aktivitet är låg under sommarperioden när dessa provfisken utförs. Det händer ibland, även om det är ovanligt, att fångst av gädda helt uteblir i en normalt gäddrik sjö. Medelvikten hos gäddan i Södra Wixen var 614 g och medellängden 43,6 cm. Medelstorleken hos gäddan som erhölls i Södra Wixen var i nivå med jämförelsetalen i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas och får betecknas som normal. Medelstorleken var likartad vid provfisket 1996 (552 g resp. 44,5 cm). 24

Längddiagrammet över gädda visar att individer från 15 cm 57 cm fångades (figur 9). Nätprovfiske Södra Wixen 26 3 Längdfördelning Gädda 2 1 3 6 9 Antal 12 15 18 21 24 27 3 33 36 39 42 45 48 51 54 57 6 63 66 69 Längd (mm) Figur 9. Längdfördelning hos gädda vid provfisket i Södra Wixen 26. Abborre Abborren är den vanligaste förekommande rovfisken i Södra Wixen. Något som även tydligt framgår av svaren från de fiskande i enkäten. Dess djuputbredningen i sjön sträcker sig ner till ungefär 12 m även om förekomsten var störst på djup - 3 m. Abborren leker på våren, troligen under maj i Södra Wixen, på grunt vatten där det finns tillgång till vegetation, ris, rötter och liknande som rommen kan fästas på. Lekområdena i Södra Wixen är inte kända. Som yngel lever abborren av djurplankton för att vid en längd av ca 1 cm övergå till bottendjur och för att slutligen vid en längd av 15 cm övergå till fiskdiet. En bra tillväxt och hög medelstorlek förutsätter en god tillgång på alla dessa födoobjekt. Avsaknad eller låg förekomst av exempelvis bottendjur eller fisk leder till att abborrbeståndet blir småvuxet s.k. tusenbröder. Både kräftorna och siklöjan utgör en god födobas för Södra Wixens abborre. Äldre källor och fångststatistik tyder på att abborrbeståndet var gott redan under slutet av 18-talet och under 19-talets första hälft. Trybom beskriver 1894 abborren i Södra Wixen vara av utmärkt beskaffenhet och nå vikter upp mot 1,3 kg. Fångststatistik som samlades in 25

över fisket i sjön år 1914, 1928 och åren 1937 1953 visar att den årliga fångsten av abborre i genomsnitt var ca 345 kg och utgjorde ca 22 % av all fisk som fångades. Motsvarande statistik för perioden 1961 1964 gav en beräknad årlig medelfångst på 5 kg av abborre vilket utgjorde ca 16 % av uttaget ur sjön. Enkätundersökningen i Södra Wixen 23 gav ett uppskattat uttag av abborre på ca 3723 kg vilket utgjorde ca 59 % av det totala uttaget. Fångsten av abborre tycks ligga på en avsevärt högre nivå än den som redovisades under 192-196 talet och dessutom utgöra en betydligt större del av det totala uttaget ur sjön. Provfisket 26 visade att abborrbeståndet i Södra Wixen är tämligen ordinärt men storvuxet. Fångsten per bottennät av abborre var,88 kg och 2 st fiskar resp.,66 kg och 3,3 st fiskar i pelagialen. Medelfångsten av abborre i Södra Wixen var individmässigt totalt sett tämligen normal men viktmässigt något hög jämfört med referensmaterialet i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas (se tabell 1). Detta innebär att individtätheten är ordinär medan biomassa är hög hos abborrbeståndet i Södra Wixen. Jämfört med provfisket 1996 tycks abborrbeståndet blivit något individrikare medan fiskbiomassan istället minskat något. Abborre var individmässigt den dominerade rovfisken i Södra Wixens fisksamhälle (ca 44 %). Abborrens andel av den totala fiskbiomassan var högst av alla arter i sjön (5 %). Andelen abborre var individmässigt lägre vid provfisket 1996 (3 %) men viktmässigt högre (57 %). Medelvikten hos abborren i Södra Wixen var 44 g och medellängden 13,2 cm i bottennäten resp. 2 g och 12,1 cm i pelagialen. Medelstorleken hos abborren som erhölls i Södra Wixen var normal i förhållande till jämförelsetalen i Sötvattenlaboratoriets nätprovfiskedatabas. Medelstorleken var högre vid fisket 1996 (73 g resp. 15,8 cm i bottennäten och 24 g resp. 23 cm i pelagialen). Längddiagrammen över abborre 26 och 1996 visar att flera både yngre och äldre årskullar var representerade i fångsten (figur 1). Nätprovfiske Södra Wixen 26 6 Längdfördelning Abborre 5 4 Antal 3 2 1 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 45 47 49 Längd (mm) 26

Nätprovfiske Södra Wixen 1996 Antal 45 4 35 3 25 2 15 1 5 Längdfördelning Abborre 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 Längd (mm) Figur 1. Längdfördelning hos abborre vid provfisket i Södra Wixen 26 och 1996. Vid provfisket 26 var kullen av fjolårsungar kring 7 cm var stor. Kullen av abborre kring 11 cm var också påtaglig. I Södra Wixen var 91 % av fångsten mindre än 2 cm, 7 % mellan 2 och 3 cm och 2 % större än 3 cm. Vid provfisket 1996 var motsvarande storleksfördelning hos fångsten 7 % mindre än 2 cm, 24 % mellan 2 och 3 cm och 6 % större än 3 cm. Längdfördelningen visar att Södra Wixen har ett storvuxet bestånd av abborre med jämförelsevis hög andel stor abborre. Abborren går över till fiskdiet vid en storlek av 15 mm. I Södra Wixen verkar det som om andelen abborrar som övergår till fiskdiet är stor. Noterbart är emellertid att andelen stor abborre tycks ha minskat jämfört med provfisket 1996. Enkätundersökningen visar att vikten på den största abborren som fångades under 23 var ca 1,2 kg och att s.k. stor abborre i Södra Wixen brukar ligga kring,8 kg. Lake Lake får förmodas förekomma ganska sparsamt i Södra Wixen. Laken är en bottenlevande art som trivs bäst i kalla och djupa sjöar med klart vatten. Leken sker vintertid under perioden januari februari på grus-, ler- och sandbottnar. Ynglen livnär sig på djurplankton men övergår sedan till olika bottendjur. Större lakar är glupska rovfiskar och äter både fisk och kräftor. 27