Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.

Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen

ROMARRIKET JULIUS satsade allt i kampen om Rom Adelsmannen Julius Caesar ville ha makt. Till varje pris. Han spenderade förmögenheter, riskerade livet i politiska intriger och invaderade själva Rom för att nå sitt mål att bli romarrikets absoluta envåldshärskare. ROM/100 F.KR. Julius Caesar föds in i en av Roms urprungliga ROM adelssläkter. Familjen har dock varken särkilt gott om inflytande eller pengar. Adeln leder ett halvdemokratiskt romarrike, som har varit republik i 409 år. 22 Bonniers Världens Historia 12 2006

CÆSAR Julius Caesar lät inte höra talas om sig förrän han var i 30-årsåldern. Men sedan tog hans karriär fart. Han nådde ända till diktator efter att ha riktat sina vapen mot Rom. AKG

ROMARRIKET AV MORTEN RENDSMARK När Julius Caesar var 25 år gammal reste han med båt från Rom med kurs mot Rhodos där han skulle under visas av en grekisk filosof i vältalighet. Under resan överfölls skeppet av sjörövare som tog Caesar och hans tjänare som gisslan och höll dem fångna på en grekisk ö. Sjörövarna krävde 20 talenter i lösensumma, vilket Caesar retade sig ordentligt på. Han ansåg själv att han var värd minst 50 talenter. Sjörövarna tog Caesar på orden och skickade tillbaka ett par av hans tjänare till Italien för att kräva den högre lösensumman. Medan de var borta passade Caesar på att provocera sjörövarna. Han berättade skrytsamt att så snart han blev fri skulle han förfölja, gripa och korsfästa dem. Sjörövarna tog inte den unge högfärdige adelsmannen på allvar, trots hans höga tankar om sig själv och sin förmåga. Sjörövarna fruktade över huvud taget inte romarna. Hela östra Medelhavet härjades av tusentals pirater och den romerska flottan kunde inte få bukt med dem. Efter 40 dagars fångenskap återvände Caesars män med lösensumman. Sjörövarna seglade in till fastlandet, försatte Caesar och hans sällskap på fri fot, och gick till sjöss igen. Caesars skryt visade sig nu vara mer än bara tomma ord. Han lyckades skaffa fartyg och legosoldater i närmsta hamn och kort därefter hittade han sjörövarna, tog dem till fånga och lät korsfästa dem. Han hade dock så mycket medlidande med dem att han gav order om BRITANNIA CAMERACUM ATUATUCA GERMANIA Gallernas nederlag Caesar härskar över en tredjedel av romarriket och utvidgar det när han erövrar Gallien på sex år. Han står också för romarnas första angrepp på England 55 f.kr. ALESIA AVARICUM BIBRACTE GALLIA AGEDINCUM LUGDUNUM GERGOVIA Tärningen är kastad Caesar riktar vapnen mot Rom för att ta makten. År 49 f.kr. går han över floden Rubicon i norra Italien som en öppen krigsförklaring, enligt legenden med orden : Tärningen är kastad. ILERDA MASSILIA ROM DYRRHACHIUM HISPANIA ITALIA MACEDONIA FARSALUS GADES MUNDA Romarriket ca år 50 f.kr. Caesars erövringar CARTHAGO NOVA SÅ LÄSER DU KARTAN Caesars viktigaste slag 60 52 f.kr. 49 48 f.kr. 48 47 f.kr. 46 45 f.kr. AFRICA KARTHAGO HADRUMETUM LILYBAEUM THAPSUS I krig mot sina egna Inbördeskriget mot Pompejus och hans allierade utspelade sig först i Spanien och sedan i Grekland. Det avgörande slaget stod vid Farsalus 49 f.kr. Det sista motståndet Caesar förföljde Pompejus sista allierade, bland annat Pompejus son, till Nordafrika. Några lyckades fly, men Caesar besegrade dem senare vid Munda i Spanien. CYRENAICA

att de skulle få halsen avskuren när de hängde på korset. Därefter reste Caesar vidare till sin undervisning i retorik på Rhodos. Året var 75 f.kr. Berättelsen om när sjörövarna kidnappade Ceasar finns i dag i flera versioner. Samtliga framställer Julius Caesar som en handlingskraftig man. Politiskt giftermål blir ett problem Julius Caesar föddes år 100 f.kr. Hans familj tillhörde en gammal romersk överklassläkt. Hans far var praetor, ett WAYNE SOUTHWELL ASIA EPHESUS ALEXANDRIA ZELA av de högsta ämbetena i den halvdemokratiska romerska republiken. Praetorerna hade hand om rättsliga frågor. Historikerna vet inte mycket om Caesars första levnadsår. Barn var generellt sett inget som intresserade romarna och ingen hade någon särskild anledning att uppmärksamma lille Julius. Man vet dock att Caesar som barn var mycket intresserad av att läsa om den grekiske hjälten Herkules. Som 16-åring gifte sig Caesar med Cornelia Cinna. Äktenskapet förde den ROMARRIKET VÄXTE Julius Caesars erövringar utökade det vidsträckta romarriket med stora områden. Hans fälttåg förde honom vida omkring. Caesar var härförare i mer än 15 år och ett enastående militärt geni som lyckades vinna sina soldaters lojalitet. Han utökade romarriket med stora områden. Inte minst hans erövring av Gallien har säkrat honom en plats i historieböckerna. Sina sista fem levnadsår tillbringade Caesar med att jaga och utplåna sina fiender oavsett var i det enorma riket de befann sig. Kom, såg, segrade Caesar fortsatte sitt fälttåg efter ett besök hos drottning Kleopatra i Egypten. Vid Zela segrade han så snabbt att han utbrast: Veni, Vidi, Vici Jag kom, jag såg, jag segrade. ANTIOCHIA unge mannen närmare den allra högsta makten i Rom. Cornelia var nämligen dotter till statschefen Lucius Cinna. Vid den här tiden styrde han romarriket tillsammans med Gajus Marius, som var gift med Caesars faster Julia. Caesars giftermål var politiskt. Det knöt honom och hans familj närmare Marius och Cinna och därmed närmare makten. Men de två statscheferna låg i inbördeskrig mot general Cornelius Sulla. Marius och Cinna tillhörde de så kallade popularerna i Rom. Partiet bestod av överklassfolk som ville ge vanliga människor bättre livsvillkor t.ex. lägre skatter och en mer rättvis fördelning av jord mellan rika och fattiga. Sulla tillhörde optimaterna, som i stället ville bevara överklassens makt och privilegier och inte dela rikedomar och makt med folket. Sulla vann inbördeskriget mot Marius och Cinna, och optimaterna fick makten. Sulla förföljde och avrättade popularernas ledare och deras anhängare. Caesar befann sig därför plötsligt i en farlig situation. Sulla gav order om att alla giftermål som knöt band till popularerna skulle upplösas. Den unge Caesar skulle därför behöva skilja sig från Cornelia Cinna. Alla andra i Rom lydde Sullas order, men Caesar vägrade. I stället flydde han till den romerska provinsen Asia i västra Turkiet. Här köpte han sig fri från att bli arresterad, skrev in sig i armén och stred som officer mot Roms fiender i centrala Turkiet. Han utmärkte sig både diplomatiskt och militärt, och han hedrades för att han räddat en soldats liv genom att riskera sitt eget. Caesar hopplöst skuldsatt Sulla dog år 78 f.kr. och Caesar kunde återvända hem till Rom. Här blev han advokat och känd för att ha ordet i sin makt: en uppskattad egenskap och inte minst ett maktmedel i ett samhälle utan tidningar eller andra medier. Caesar var ännu inte politiker, men alla i Rom visste att målet för en skicklig advokat var en karriär inom politiken, som senator eller ämbetsman. Även om Caesars familj tillhörde en gammal och fin romersk släkt var familjen inte särskilt rik och hade inte på flera decennier haft några manliga familjemedlemmar på rikets allra högsta poster, i det tidsbegränsade ämbetet som en av två konsuler, det vill säga statsministrar. Bonniers Världens Historia 12 2006 25

ROMARRIKET VÄGEN TILL MAKTEN Caesar var inte nöjd med att ämbetet som konsul i Rom bara var på ett år. Han skapade då nya nivåer i maktpyramiden och slutade som diktator. 1 2 3 REPUBLIK 69 f.kr.: Romarriket hade varit en republik i mer än 400 år, då den 31-årige Caesar valdes till en av flera quaestorer. Quaestorer och ediler var ämbetsmän med ansvar för till exempel handel. Han steg i graderna och blev till slut en av två konsuler. TRIUMVIRAT PROKONSULER 59 f.kr.: Caesar bildade en allians med rikets mäktiga män, den förmögne Crassus och generalen Pompejus. Tillsammans skapade de en ny maktfördelning, ett tremannastyre PRAETORER OCH KONSULER, (triumvirat) och delade riket. QUAESTORER Senaten fanns fortfarande rent formellt och godkände aldrig den nya ordningen. CAESARS DIKTATUR År 49 f.kr.: Crassus var död och Pompejus flydde när Caesar gick mot Rom med sin armé. Efter inbördeskriget utropade Caesar sig till diktator på livstid, men utökade även antalet senatorer och gjorde det lättare för vanligt folk att bli senatorer.r Om man ville göra politisk karriär kostade det pengar, och pengar var inte någonting den unge mannens familj kunde ge honom. Julius Caesar lånade därför massor med pengar av sin omgivning. Så småningom uppgick Caesars skuld till flera miljoner kronor omräknat i dagens valuta. När han var i 20-årsåldern använde han pengarna till fester, resor och dyra togor. Sällskapslivet var en inträdesbiljett till maktens kretsar. När han hade passerat de 30 lade han ned stora summor på PRAETORER EDILER/ QUAESTORER KONSULER, PRAETORER OCH QUAESTORER DIKTATOR KONSULER Caesar Cæsar Caesar Bibulus Pompejus Crassus att främja sin politiska karriär. I Rom var det mycket vanligt att man mutade ämbetsmän eller medborgare som hade rösträtt. Romarna sålde ofta helt öppet sin röst till någon politiker. Och ambitiösa politiker anordnade t.ex. folkfester där de betalade för gladiatorstrider samt mat och vin till folk som skulle rösta på dem. Det politiska systemet var korrupt på alla nivåer. År 69 f.kr., då Caesar hade fyllt 31 år, valdes han till quaestor, alltså ämbetsman med ansvar för rikets finanser. Därmed hade han uppnått första etappen på den politiska rangskalan. Samtidigt dog hans mor och hans hustru strax efter varandra. Caesar stod för begravningsbestyren, som även användes som politiska manifestationer. Caesar lät ett porträtt av Marius, fasterns förut så mäktige man, bäras med under en av processionerna en klar signal till alla om att Caesar fortfarande ansåg sig vara en popular. Caesars drag uppskattades av vanliga romare som tydligt mindes att Marius hade fört en folkvänlig politik. Efter begravningarna reste Caesar till Spanien där han blivit quaestor. Han arbetade för den spanske provinsguvernören i västra Spanien med att driva in skatter och skaffa rekryter till armén. Tiden i Spanien var odramatisk och Caesar måste ha tröttnat på sitt händelselösa liv. Romerska historiker berättar i alla fall att Caesar under sin tid i Spanien betraktade en staty av den makedonske kungen Alexander den store, som 300 år tidigare hade skapat sig ett världsrike från Grekland till Indien. Synen fick Caesar att brista i gråt över att han inte själv uträttat något nämnvärt vid en ålder då Alexander den store var världshäskare. Caesar begärde avsked och reste hem till Rom. Kreditorerna kräver sina pengar Väl hemma i Rom stöttade Caesar den romerske generalen Pompejus politiskt. Han röstade bland annat för att Pompejus skulle få pengar till att förklara krig mot Roms fiender i Asia, det nuvarande västra Turkiet. Samtidigt blev Caesar vän med en av Roms rikaste män, Licinius Crassus. Vänskapen främjade hans karriär under åren mellan 68 f.kr. och 62 f.kr. då han valdes till praetor, nästa nivå på karriärs stegen. Efter en tid som praetor fick Caesar posten som provinsguvernör i västra Spanien. När han med häst och vagn var på väg till den hamn från vilken han skulle avsegla till Spanien, omringades han av en uppretad folkmassa. Det var alla de personer som han var skyldig pengar. De vägrade låta honom resa innan han betalat av en del av sin miljonskuld. Här fick han nytta av sin vänskap med den förmögne Crassus, som nu lånade honom pengar så att han kunde lugna sina kreditorer. Som provinsguvernör i Spanien hamnade Caesar nu i en situation där han fick möjlighet att tjäna pengar 26 Bonniers Världens Historia 12 2006

mycket pengar. Nordvästra Spanien, dagens Portugal, var ännu inte en del av romarriket. Caesar drog därför i fält med en armé och plundrade nordspanjorerna. En del av bytet skickade han till den romerska statskassan och en del behöll han själv så att han kunde betala av på sin skuld; en mycket vanlig metod bland provinsguvernörer. Senaten bromsar Caesar Än en gång återvände Caesar till maktens centrum i Rom. Som segerrik general var han populär hos folket vilket skapade avundsjuka bland hans politiska rivaler, särskilt i senaten. Senaten bestod av överklassfolk, band annat f.d. konsuler och generaler. Många av dem försökte hålla Caesar borta från rikets högsta ämbeten, trots det lyckades han få den ena av de två konsulposterna. Med hjälp av bland annat mutor placerade senaten en av Caesars politiska mot ståndare, Bibulus, vid makten. Caesar skulle nu dela makten med en man som gick emot hans politik. Samtidigt var han klar över att senaten hade motarbetat honom en ganska vanlig situation i romersk politik, som bestod av systematiska mutor, politiska maktstrider, intriger och rivalitet kring de högsta ämbetena. Caesar gjorde dock upp en plan som var något utöver det vanliga. Han bildade en hemlig politisk allians med rikets mäktigaste män: Pompejus som för övrigt gifte sig med Caesars dotter och Crassus. Caesar lovade Crassus att driva igenom en rad lagar som gav Crassus handels imperium ekonomiska fördelar. Samtidigt lovade Caesar att stödja Pompejus som ville ge sina veteraner från kriget i Turkiet bra pensioner i form av mark i Italien. Kohandeln knöt samman de tre mäktiga männen. Crassus hade pengarna, Pompejus hade soldaterna och Caesar Caesar var gift tre gånger och i sina äktenskap fick han endast en dotter. Han fick dock en son med älskarinnan Kleopatra. ämbetet som konsul samt sin popularitet bland folket. Alliansen var i praktiken en politisk kupp. Tillsammans var de tre så inflytelserika att senatorerna fogade sig och Bibulus trängdes ut i marginalen. Tremannastyret, eller trium viratet, var fullständigt nydanande i det romerska maktsystemet. Bland senatorerna skapade det ett politiskt hat mot Caesar, för de var förstås inte glada över att mista sitt inflytande. Tre man delar upp riket mellan sig Triumviratet byggde inte bara på vänskap. De tre männen var alla misstänksamma mot varandra och såg noga till att ingen av dem fick för mycket makt jämfört med de andra. Caesar hittade åter igen en politisk lösning; de tre männen delade upp det vidsträckta romarriket mellan sig. Pompejus, Crassus och Caesar utnämnde sig själva till prokonsuler en ny nivå i makthierarkin. Delningen innebar att Pompejus fick makten över Spanien, Crassus över den östra delen av riket medan Caesar regerade över Sydgallien och Illyricum. Det romerska Gallien bestod av nuvarande norra Italien och södra Frankrike. Illyricum var landområdena längs Adriatiska havets östkust. Själva Italien skulle vara ett gemensamt område där senaten fortfarande spelade en central roll. Uppdelningen av riket satte dock inte stopp för maktkampen. Senaten, som bestod av överklassen, kunde inte bara röjas ur vägen. Det skulle ha skapat kaos och troligen inbördeskrig. Senaten hade existerat i 450 år och hade tillsammans med andra institutioner, exempelvis domstolar och folkförsamlingar, bildats då romarna hade avskaffat Roms kungadöme år 509 f.kr. Sedan flera hundra år tillbaka var kung och kungadöme det värsta styrel sesätt romarna kunde tänka sig. Det skulle därför vara politiskt självmord om någon inflytelserik man gav intryck av att han ville bli envåldshärskare. Tills vidare fick Caesar alltså nöja sig med att vara en av tre i toppen. Caesar erövrade Gallien på sex år Nordväst om Caesars prokonsulat i södra Frankrike, norra Italien och Illyricum låg det så kallade transalpinska Gallien, det vill säga norr om Alperna nuvarande Frankrike. Transalpin- Caesar gjorde reklam för sig själv Julius Caesar utnyttjade sin författartalang. Medan han erövrade Gallien skrev han ett verk i flera band om sina upplevelser. Boken skrevs som saklig historia och hågkomster, men var i själva verket politisk propaganda. I verket berättas om Caesars skicklighet som härförare och hans tapperhet. Boken är skriven i tredje person och inte i jagform. På så sätt fick han texten att verka mera saklig och mindre personlig. Historikerna är eniga om att Caesar liksom andra skribenter på den här tiden överdrev, till exempel när det gällde antalet fiender i ett fältslag. På så sätt framstod segern som mer ärofull. Caesar skrev även en rad dikter, men de flesta av dem har gått förlorade. Bonniers Världens Historia 12 2006 27

ROMARRIKET LÖNNMÖRDARNA FÖRFÖLJDES Julius Caesar mördades i mars 44. f.kr. av en grupp sammansvurna män. Ingen av dem levde länge efter det politiska mordet. En ursinnig pöbel brände ned deras hus och jagade dem skoningslöst. Caesars mördare kallade sig själva för befriare. De hävdade att Caesars mål var att bli kung, själva såg de sig som republikens försvarare. Huvudmännen var generalen Cassius Longinus och Markus Brutus, som enligt rykten var Caesars son. Caesars popularitet bland folket var dock större än mördarna hade förutsett och efter mordet löpte en stor folkmassa amok och brände ned de skyldigas hus. Befriarna försökte nu ta makten på andra platser i romarriket där de samlade arméer. Men generalen Markus Antonius och Octavianus, Caesars 19-årige adoptivson, gick emot dem med överlägsna styrkor och besegrade dem i Nordafrika och Makedonien. Longinus beordrade en av sina män att sticka ihjäl honom. Markus Brutus begick självmord. BRIDGEMAN Caesar fick för mycket makt och därför mördades han av sex män. De fick själva plikta med livet för illdådet. ska Gallien hade ännu inte erövrats och år 58 f.kr. såg Caesar sin chans att vinna ära och heder genom att ge sig ut på fälttåg i Gallien. Plundringarna skulle dessutom ge klirr i kassan. Varje sommar i sex år drog Caesar därför ut på det ena fälttåget efter det andra. Han nådde ända till nuvarande Holland och England, och år 52 f.kr. hade han kuvat alla galliska stammar. Caesar tog tusentals krigsfångar som han sålde till slavhandlare en suverän inkomstkälla. Caesar hade en armé på cirka 50.000 romerska soldater under sitt befäl när erövringarna var över. Crassus avrättas Segrarna och rikets nya utbredning gjorde Caesar omåttligt populär bland vanligt folk. En segerrik general betraktades som superstjärna eftersom erövringarna öppnade nya handelsmöjligheter. Man fick också nya provinser att skaffa sig gods och gårdar i. Romarna ansåg dessutom att krig var ärorikt. Pompejus, Crassus och senaten såg avundsjukt på medan Caesar erövrade Gallien i norr. Crassus kom på idén att kopiera Caesars fälttåg fast i den östra delen av riket. Han samlade en armé och drog mot parthernas rike i nuvarande Irak och Iran. Partherna hade länge varit en nagel i ögat på Rom eftersom de hade en enastående förmåga att hålla stånd mot romarnas expansionism. Crassus fälttåg slutade i ett totalt fiasko. Partherna besegrade Crassus legioner, tog honom till fånga och avrättade honom. Med Crassus död uppstod en ny politisk situation i romarriket och senaten lyckades övertala Pompejus att gå samman med senatorerna mot Caesar. I de flesta senatorers ögon var det Caesar som var mannen bakom triumviratet och de ogillade hans styrka: Caesar hade tiotusentals djupt lojala soldater, han hade pengar och hans bas låg strax norr om floden Rubicon i norra Italien, bara ett par dagsresor från Rom. Senaten krävde nu att Caesar skulle avsluta sin tidsbegränsade tjänst som prokonsul, lämna ifrån sig kommandot över legionerna i Gallien och återvända till Rom som en vanlig medborgare. Caesar förstod att han hade skapat sig politiska fiender i Rom som mer än gärna skulle se honom arresterad, ställd inför rätta och dömd för förskingring, bestickning och maktmissbruk. 28 Bonniers Världens Historia 12 2006

Senaten betraktade honom som en statens fiende. Han hade nu två val: att lyda senatens order och riskera en rätte gång som kunde innebära att han aldrig mer fick något högre ämbete eller ta makten med våld. Caesar valde det sistnämnda. I januari år 49 f.kr. gick han över floden Rubicon, en biflod till Po som bildade gräns mellan Caesars provins och Italien. Det var en tydlig krigsförklaring mot Rom när han passerade gränsen med sin stridsklara 13:e legion omkring sig. Enligt traditionen var det här Caesar sa: Alea iacta est, tärningen är kastad. Senaten gav omedelbart Pompejus order att ta upp kampen mot Caesar. Nu stod romare mot romare. Caesar intog snabbt Italien och staden Rom inbördeskriget var ett faktum. Pompejus och ett dussintal senatorer flydde till Grekland. Där samlade de en stor armé från hela den östra delen av det romerska riket. Även i Spanien var de romerska guvernörerna motståndare till Caesar han hade alltså fiender i både öst och väst. Först ledde han ett blixtanfall mot Spanien och vann. Sedan drog han till Grekland där han besegrade Pompejus och hans här. Pompejus hann fly från slagfältet och ta sig till det självständiga riket Egypten. Här fruktade härskaren Ptolemaios en romersk ockupation och för att inte komma i kläm lät han döda Pompejus. Senatorerna och Pompejus anhängare samlades i norra Afrika och senare i Spanien för att kämpa vidare därifrån. Caesar drog ut i fält mot dem och vann vartenda slag. Han hann även stödja Ptolemaios syster Kleopatra i hennes maktkamp mot brodern. Caesar och Kleopatra inledde ett förhållande trots att han var gift med sin tredje hustru och Kleopatra födde Caesar en son, Caesarion. Inbördeskriget varade i fyra år och Caesar stod som slutgiltig segrare. Caesar utropar sig till diktator Efter inbördeskriget genomförde Caesar en rad reformationer. Han utökade t.ex. antalet medlemmar i senaten och gjorde en del vanliga romare till senatorer. Men han lät även män från den gamla makteliten stanna kvar de som inte hade flytt med Pompejus. Reformerna skulle ge honom anhängare i senaten men det grämde senatorerna från överklassen att de skulle behöva dela makten med folk ur de lägre klasserna. Dessutom misstänkte överklassenatorerna Caesar för att vilja bli envåldshärskare eller tyrann som man kallade en kung i Rom på den tiden. Caesar gjorde stor affär av att inte uppträda som kung. Han tog istället titeln diktator en titel utan negativ klang för romarna. En diktator var ett specialämbete som användes i krissituationer. Diktatorn kunde fatta snabba beslut under en kris men han skulle avgå när krisen var över. Det hade dock inte Caesar tänkt göra. Han lät utnämna sig till diktator på livstid. Som diktator satte Caesar i gång med ytterligare reformer och införde bland annat en lag som skulle skydda småbönder mot godsägarna. Om en rik godsägare brukade våld mot småbönder för att lägga vantarna på deras mark, skulle godsägarens egendomar konfiskeras som straff. Caesar strök också en tredjedel av alla privata skulder till rikemännen, vilket väckte jubel bland vanliga skuldsatta romare. Caesars enväldiga tilltag väckte irritation bland överklassen och några av de gamla republikanska senatorerna beslöt därför att mörda honom. Under ett senatsammanträde den 15 mars år 44 f.kr. rusade de fram i grupp och dödade Caesar med 23 knivhugg. Julius Caesar blev 56 år och hann bara regera som diktator i ett par år. Historikerna har därför inte haft så mycket material att utgå ifrån när de velat bedöma Caesar som envåldshärskare. Var han en maktlysten despot eller folkets beskyddare? Den hemligheten tog Julius Caesar med sig i graven. Efter Caesars död tog adoptivsonen Octavianus makten och utropade sig till kejsare. Han fick hedersnamnet Augustus. Roms tid som republik var definitivt över och hade åter blivit en monarki. Augustus var den förste att kallas kejsare efter namnet Caesar. LÄS MER: Meier, Christian: Caesar A Biography, Fontana Press, 1996 Fuller, J.F.C.: Julius Caesar, Da Capo Press reprint, originally printed 1965. www.unrv.com www.lucidcafe.com/library/96jul/caesar.html Vilken legion gick tillsammans med Caesar över floden Rubicon? Markera rätt svar och vinn den prisbelönta dvd-serien om romarriket på Caesars tid! 10:e legionen Örnens legion 13:e legionen Namn Adress Postnummer Ort Skicka svaret till Världens Historia, c/o Bonniers Kundtjänst, 205 50 Malmö eller e-posta det till redaktionen@varldenshistoria.se. Märk svaret Caesar-utlottning. Vi lottar ut 15 dvd-boxar bland de rätta svar som inkommit senast den 15 december. Vinnarnas kontaktas personligen. VINN ROME PÅ DVD