Aspöja -restaureringar för biologisk mångfald och långsiktigt brukande

Aspöja -restaureringar för biologisk mångfald och långsiktigt brukande Sida 1

Innehållsförteckning Bakgrund... 3 Landskapet... 3 Projektet... 3 Sammanfattning... 4 Resultat... 5 Biologisk mångfald... 6 Områden... 6 Arter... 7 Områdesredovisning... 10 Generella råd vid restaureringarna... 19 Möjligheter till stöd... 20 Bilaga 1: Arealer uppdelat på fastigheter... 22 Förstasidan visar en välhävdad betesmark centralt på Aspöja, svår igenväxning på Enholmsudd och praktvaxskivling Hygrocybe splendidissima. Detta är en projektrapport skriven av Fennicus Natur 2011. Företaget är en enskild firma som drivs av Mikael Hagström. Fennicus Natur genomför såväl bredare allmänekologiska inventeringar som mer specialiserade inventeringar av kryptogamer och fåglar. Företaget skriver också skötselplaner, genomför guidningar och håller enstaka föredrag. För mer info besök www.fennicusnatur.se Samtliga foton är tagna av Mikael Hagström. Rättigheten till bakgrundskartorna ägs av Lantmäteriet. Sida 2

Bakgrund Landskapet Östergötlands skärgård består av en mängd öar och skär, de flesta mindre än ett hektar med det finns också inslag av lite större öar i inner- och mellanskärgård. De större öarna har varit bebodda och brukade av människor under lång tid. I innerskärgården har de i huvudsak legat under stora adelsgårdar (t ex Herrborum, Torönsborg, Ängelholm) de senaste århundradena medan mellan- och ytterskärgårdens lite större öar ägts och brukats av mångbrukande fiskebönder. Aspöja med omgivande skär hör till den senare kategorin. Fisket har varit en central inkomstkälla vid sidan av ett i huvudsak självhushållande jordbruk med boskapsskötsel. Områdena närmast byarna har också skattats på ved och virke, både för att täcka behov av byggnationer och för att elda med på vintern. Buskar och träd har också röjts för att markerna skulle ge ett bättre bete för boskapen. Detta sammantaget har lett till att markerna på Aspöja varit i stort sett trädlösa fram till för ungefär 70 år sedan. Detta bekräftas av Häradsekonomiska kartan Stångskär J 112-56-25 från 1868-77 liksom av Ekonomiska kartan Aspöja J133-8H5d48 från 1946. Sedan måste skötselmetoderna på ön ändrats ganska drastiskt och en hel del tall, ek, klibbal och framförallt en har brett ut sig. Kanske har delar varit helt ohävdade under någon period. Idag går betesdjur över stora delar av ön men ambitionerna vad gäller röjning av buskar har varit varierad mellan olika markägare. Detta har gjort delar av ön svårt igenvuxna, men de betande fåren har ändå gjort även buskagen hanterliga. Hade inte fåren gått där hade det sannolikt varit betydligt mycket mer av taggiga buskar, som slån och rosor. Bild 1: Aspöja karaktäriseras av hällmarker, enstaka lövträd och stora mängder enbuskar. Projektet Anledningen till att denna utredning gjorts är att flera markägare gått samman för att försöka få till ekonomiskt stöd för att genomföra omfattande restaureringar av det äldre odlingslandskapet på Aspöja och på några av de angränsande skären. Som ett stöd i detta har leader projektet Kustlandet gått in Sida 3

och beviljat ett sk microstöd. Visionen med microprojektet är formulerat som följer: Visionen är att "denna förstudie" skall resultera i ett projekt för att kunna restaurera till gammal beteshävd på större delar på södra Aspöja, några öar samt holmar. Det innebär dels att ursprungliga arter gällande bl a blommor, gräs, bärande buskar och träd får möjlighet att återkomma och dels att områdena blir besöksbara vilket inte är fallet idag då det är igenväxt och mycket svårbesökbart. Om slutprojektet genomförs kommer det att skapa arbetstillfällen under projektets olika faser samt även efter. Det kommer innebära möjligheter framledes till att Aspöja besöks mer och det innebär i sin tur mer intäkter för lokala turistentreprenörer såsom stuguthyrare, båtuthyrare, guider, sjötransporter och gårdsförsäljning av lokala produkter samt tjänster. Som utgångspunkt har en snabb inventering av markerna gjorts där biologiska förutsättningar för en eventuell restaurering bedömts. I denna del har såväl risker som möjligheter beaktats. Som ett andra steg har ett försök att kartlägga mängden impediment i området gjorts via fjärranalys. Karteringen är inte exakt men borde ändå i stora drag kanna anses ange hur stor andel av markerna som är att betrakta som möjliga att få till produktiva gräsmarker med en rik flora. Den ytan kan sedan ligga till grund för bedömningen av hela restaureringsföretagets ekonomiska förutsättningar. Sammanfattning Stora delar av de inventerade ytorna besitter mycket goda möjligheter att restaureras med ett gott resultat. Eftersom viss hävd, om än otillräcklig i omfattning, har pågått i stort sett kontinuerligt och markförutsättningarna på många ställen är goda med kalkrikt grus och tunna humuslager så finns här en mycket rik flora av hävdgynnade arter. Restaurering av de mest lämpade markerna här torde ha en hög kostnadseffektivitet ur bevarandesynpunkt. På ön finns också en del stenmurar och andra kulturhistoriska lämningar som skulle bli tydligare i landskapet efter en restaurering och detta skulle underlätta förståelsen för öns historia och gångna tiders brukande. På Marö finns gott om ekar i olika ålder och här bör en eventuell restaurering inriktas på de naturvärden ekarna bär med sig. Naturligtvis finns också ytor som bedöms som olämpliga att restaurera av biologiska skäl likaväl som ytor där man nu kan välja väg utan att särskilt stora värden går förlorade vilken väg man än tar. Bild 2 och 3: Lätt igenväxande respektive svårt igenvuxen mark på Aspöjas södra del. Sida 4

Resultat Resultatet av inventeringen delas grovt upp i fem olika kategorier. Först kommer den areal som klassas som restaurerbar där arbetsinsatsen är förhållandevis liten. Här ingår också ytor som redan i dagsläget kan ge miljöstöd. Den kallas restaurering lätt i tabellerna. Sedan kommer arealer där restaurering är önskvärd men betydligt mycket mer arbetskrävande. Restaurering tung kallas de i tabellerna. Areal som håller klass för skogsbetesstöd efter bara en mindre restaurering kallas skogsbete och areal som består av värdefulla strandängar med varierande restaureringsbehov kallas strandäng. Till sist redovisas ytor som inte är att betrakta som restaureringsytor. Dessa delas upp i olika undertyper för att kunna göra sig en bild av restaureringsområdets karaktär. Till stor del utgörs de av kala berghällar, dvs. berghällar som bara är bevuxna med mossor och lavar. En annan delmängd i matrix utgörs av ca 70-årig klibbalskog som tidigare utgjort öppna fuktängar, strandängar och ibland någon enstaka åkerlapp. I den ospecificerade kategorin ingår också delar som är olämplig att restaurera av biologiska skäl. T ex kan områden med gamla träd, rovfågelsbon eller särskilt känsliga skogsmiljöer finnas här. Det sammanfattande resultatet i arealer redovisas i tabellform nedan. Arealerna grundar sig inte på någon noggrann GPS-mätning utan på fjärranalys varför mindre avvikelser sannolikt förekommer. Tabell 1: Arealen fördelad på olika kategorier totalt inom det studerade området. Kategori Areal (ha) Restaurering lätt 24,76 Restaurering tung 23,74 Skogsbete 0,26 Strandäng 3,94 Ej restaureringsmark - hällar 36,16 Ej restaureringsmark - vass 1,31 Ej restaureringsmark - alskog 3,38 Ej restaureringsmark fd åker 0,70 Ej restaureringsmark - ospecificerat 18,94 Sida 5

Bild 4: Strandäng med sentida igenväxning av ung klibbal. Biologisk mångfald Beskrivningarna och de bevarandebiologiska aspekterna framkommer nedan i de områdesvisa beskrivningarna men generellt har området ovanligt goda möjligheter att genomgå en lyckad restaurering. Markförutsättningarna är särskilt goda för en rik flora och fauna då det till stor del handlar om kalkhaltigt grus och det finns kvar en rik hävdgynnad flora på de flesta av de öppna fläckarna tack vare en mer eller mindre kontinuerligt bete. Förutom floran av kärlväxter så finns här en rik flora ängssvampar. Trots att fältbesöket genomfördes mycket sent på året (17e november) så påträffades en handfull rödlistade arter bland svamparna, och däribland praktvaxskivling och fager vaxskivling som har så kallade Åtgärdsprogram upprättade för sitt bevarande (Naturvårdsverket, Rapport 6423, Åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker 2011 2015). Dessutom hittades en rödlistad lav på ett par betade kalkhällar och också några rödlistade arter på gamla ekar. En rik kärlväxtflora brukar också alltid innebära en rik flora av insekter bland steklar, blomflugor och fjärilar. Områden Vid inventeringen har 6-9 öar besökts (9 öar enligt kartan men det gick att gå över från Aspöja till tre av dem). Dessutom har en ö, Nyböte, bedömts från båt. Sida 6

Karta 1: Översikt över berörda områden (med olika färgraster). Arter Eftersom inventeringen genomfördes sent på året, 17e november, och dessutom med begränsad tillgång på tid (och ljus) så har inga försök till noggrannare genomgång av floran gjorts. Särskilt viktiga indikatorarter har noterats och lite mer vikt har lagts vid marksvamparna eftersom det visade sig vara ett särskilt artrikt område för denna grupp och svampar inte är lika lätt att inventera vid andra tillfällen eftersom fruktsättningen är mycket ojämn mellan åren. Emellertid så har en inventering av Naturföretaget genomförts under juli månad. Den har bara berört delar av området men botaniskt Sida 7

verkar det vara representativa delar, om än kanske lite mer välhävdade än genomsnittet. Så här skriver de om skiftena 2:5-2 och 1:12-3 på den södra delen av Aspöja (enbart delar som beskriver floran är med här): Aspöja 2:5-2 Omkring klipphällarna längs östra kanten finns en mycket fin flora med bland annat darrgräs, stångfibblor, brudbröd, svartkämpar, hirsstarr, rödklint, gulmåra. Från sydöstra kanten mot mitten av fastigheten sträcker sig en fin öppen fuktäng. Här växer det gulkämpar, svartkämpar, vanlig myrtåg, havssälting, ärtstarr och strandkrypa. I mitten av fastighetens södra del finns en fin torrmark med kungsljus, backnejlika, brudbröd, gulmåra, liten blåklocka, käringtand, stångfibblor, smultron, jordreva, ärenpris, svartkämpar, rödklint, tjärblomster, och bockrot. Torrmarken sträcker sig ända till hällarna i västra kanten av fastigheten, samt en bra bit upp från stranden. Även i den sydvästra delen finns stora öppna klipphällar med bladlavar och kruståtel, men även inslag av käringtand, stångfibblor och brudbröd. I norra mittendelen finns också fina klipphällar. Här hittade vi bland annat en röd vaxskivling som påvisar värdefulla betesmarker. Vid fastighetsgränsen mot 2:8 och 2:6 finns även en fin torräng med de flesta arter som nämnts tidigare. I ängs- och betesmarksinventeringen hittades även jungfrulin och stagg, och man noterade att Natura 2000-habitaten havsstrandängar av Östersjötyp, artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ, och trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ finns i området. Det intressanta är att när inventeringen gjordes 2002 var 70 procent av marken enligt inventeringen välhävdad, och på 90 procent av marken fanns bara enstaka buskar. Marken verkar alltså ha vuxit igen rejält på mindre än 10 år. Aspöja 1:12-3 Här finns fler fina hällar med blodrot, käringtand, styvmorsviol, mycket olika lavar, ljung, och duvnäva. I sydväst står ca 60-åriga tallar (kollat med trädborr) som kan bli värdefulla i framtiden. Bland tallarna växer även oxel och gamla rönnar. Marken mellan tallarna är artrik med jungfrulin, ärenpris, gulmåra, käringtand, brudbröd, bockrot, liten blåklocka, vilka visar att det har varit öppnare betesmarker här tidigare. Vi hittade även en brun vaxskivling här. I sydöstra delen står också ett liknande tallbestånd, men här är floran inte alls lika fin. Norr om kraftledningen finns också rätt fina hällar med blodrot, brudbröd, harklöver, lite jungfrulin, liten blåklocka, johannesört, gulmåra, vit fetknopp, svartkämpar och höstfibbla. Under ängs- och betesmarksinventeringen hittades även havssälting och stagg på den här fastigheten, och man noterade att Natura 2000-habitaten havsstrandängar av Östersjötyp och Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ finns här. Man noterade även att det finns gamla odlingsrösen och en husgrund, och att det finns ett par hålträd av tall och al. Dessutom har Jan Åke Dahl genomfört en florainventering under flera säsonger på ön. Den visar att här finns många hotade kärlväxter, bland annat åkerogräs, i anslutning till gårdarna. Vad gäller naturbetena så är det äldre förekomster av drakblomma Dracocephalum ruyschiana, mjukhårig Sida 8

kvastfibbla Pilosélla cymosa ssp cymosa var. pubescens och fältgentiana Gentianella campestris som är mest intressanta. Sida 9

Tabell 2: Rödlistade svampar och lavar påträffade vid inventeringen. namn art Antal förekomster Jättekamskivling Amanita ceciliae 1 Blyertslav Buellia violaceofusca 3 Skuggorangelav Caloplaca lucifuga 2 Oxtungsvamp Fistulina hepatica 1 Fager vaxskivling Hygrocybe aurantiosplendens 1 Scharlakansvaxskivling Hygrocybe punicea 23 (!) Lädervaxskivling Hygrocybe russocoriacea 3 Praktvaxskivling Hygrocybe splendidissima 6 (!) Kärnticka Inonotus dryophilus 1 Gammelekslav Lecanographa amylacea 1 Kustskinnlav Leptogium magnusonii 2 Hjälmbrosklav Ramalina baltica 3 Rosa skärelav Schismatomma pericleum 7 Apelticka Spongipellis fissilis 1 Bild 5 och 6: Fager vaxskivling Hygrocybe aurantiosplendens och praktvaxskivling H splendidissima. Områdesredovisning Nedan redovisas de olika delområdena med beskrivning, värdebedömning och förutsättningar för restaurering. Här visas också kartor och enstaka fotografier. Texterna beskriver i första hand de ytor som klassats som restaureringsmarker. Sida 10

Karta 2 och 3: Marö och Östantill. Marö - ekmarkerna På Marö finns flera stråk med ekar, ofta senvuxna och ganska gamla. En del av ekarna har håligheter. Många av de äldre ekarna har spretiga kronor som indikerar att de stått öppet i sin ungdom. Den norra delen är relativt gles och hävdas med fårbete. Längre söderut står ekarna mest mot bergkanter eller inne i tätare skog. På de äldre ekarna växer den rödlistade rosa skärelav och på en ihålig ek oxtungsvamp. Naturföretaget uppger korskovall (rödlistad), blodnäva och vildlind här ifrån. Den norra delen skulle behöva restaureringshuggas ytterligare, framförallt är det björk, en och tall som behöver plockas bort men på något ställe bör enstaka unga ekar också huggas för att gynna lite grövre ekar. Slingriga bukettformade ekar bör dock lämnas med alla stammar kvar. De har format varandra under hela sina liv, är långsamväxande och ofta viktiga för krävande lavar. Längre söderut skulle man behöva göra en restaurering från skog till betesmark alternativt bara hugga fram ekarna. Det vore bra om man lyckades med att restaurera till hagmarkskaraktär men då området mellan stråken i denna del är bevuxen med livskraftig klibbal på ca 70 år så kommer de skapa ett mycket kraftigt slyuppslag som behöver röjas årligen i många år om de avverkas. Kanske är därför frihuggning av ekarna och försiktig gallring bland klibbalarna att föredra? Den långsträckta dalgången har tidigare varit slåtteräng enligt den häradsekonomiska kartan från 1868-77. Sida 11

Bild 7: Bukettformig ek på Marö. Stammarna härrör sannolikt från stubbskott och en sådan individ kan vara mycket gammal (mycket äldre än åldern på stammarna). Alla stammarna är troligtvis av samma ålder och har format varandra genom hela sin uppväxt. Vid en eventuell restaurering sparas alla dessa ekstammar och röjningen fokuseras i stället på enbuskar, ung tall, ung björk och asp. Ekhagarna vid Östantill (1:28) Det här området domineras av ganska glesa ekhagar. I den västra delen ligger en våtmark som är bevuxen av vass och som också växer igen ifrån kanterna med al. Kring våtmarken finns ett ganska stort inslag av gammal oxel, och de flesta av dessa är ihåliga. Längst i väster finns också en liten damm. Fläckvis finns täta buskage och framförallt runt dammen i väster och kring ett par gamla ekar centralt. Generellt så ökar åldern på ekarna österut och ett av öns äldsta träd står i hagens allra ostligaste del. Hagarna har ett mycket högt naturvärde knutet främst till oxlar och ekar. På en ihålig oxel påträffades den rödlistade apeltickan och på ekar förekommer kärnticka och de rödlistade lavarna blyertslav, skuggorangelav, hjälmbrosklav, gammeleklav och rosa skärelav bland annat. Även de öppnare markerna har ett högt värde med förekomst av bland annat korskovall (rödlistad) och scharlakansvaxskivling (rödlistad). Vad gäller restaureringar här så är ett par buskage särskilt viktiga att röja. Dels kring dammen i väster där det står ett antal gamla ihåliga oxlar som behöver få mer ljus. Dessutom skulle det biologiska värdet av dammen öka om det kom lite mer solljus ner på den. Ett annat mycket viktigt buskage finns i längs den norra gränsen nära kraftledningen där ett par vidkroniga ganska gamla ekar står invuxna bland ung björk och enar. I övrigt vore det bra om de gamla ihåliga oxlarna i närheten av våtmarken höggs fram. Det skulle också minska beskuggningen från alarna på den örtrika grässvålen. Sida 12

Karta 4: Stora Äppelsätter och Nyböte. Södra Stora Äppelsätter Södra delen av Stora Äppelsätter består av ett högt berg av sur bergart. Uppe på berget finns en liten kalott av tall och björk och en liten fuktig svacka. Stora delar av bergets sidor är kala (lav- och mossbevuxna) men framförallt mot väster och norr finns stora enbuskage på en grusig jordart. Denna del bedöms som lämplig att restaurera till i stort sett öppna betsmarker. Vid besöket hittades papegojvaxskivling och vit vaxskivling och bland kärlväxterna påträffades enstaka bladrosetter av gullviva och brudbröd och mer av gråfibbla och smultron vilket indikerar att det troligtvis finns en fröbank av hävdgynnade örter som skulle vakna till vid en restaurering. De grusiga markerna har utnyttjats som slåtteräng enligt häradsekonomiska kartan från 1868-77. Sida 13

Bild 8: Buskage på Stora Äppelsätter. Nyböte Denna ö liknar mycket Stora Äppelsätter och förutsättningarna för en restaurering bedöms likvärdiga. Möjligen är arbetet lättare här på Nyböte eftersom det inte är lika igenvuxet. Här gjordes ingen landstigning men i kanterna såg man en stenig-grusig jordart också här. En restaurering skulle troligen bli lyckad men arealen att jobba med är liten (0,48 ha) varför man ska överväga om det är värt insatsen att binda denna yta till miljöstödsåtagande. Röjning av enbuskagen är ändå bra att göra och om det inte innebär en allt för stor extra kostnad så genomförs förslagsvis ändå röjningen tillsammans med Stora Äppelsätter. Brännböte Denna lilla långsträckta ö hyser idag en mycket värdefull torr kalkgräsmark med rik flora av kärlväxter och svampar. Den allra finaste biten ligger som ett band tvärs över den centrala delen av ön. Detta är den minst igenvuxna, men ung en expanderar. Övriga delar är mer igenvuxna av en men det finns små fina gläntor här och var. På norra delen står också några gamla tallar i sydslänten. Bild 9 och 10: Torrängen på Brännböte, med en sent blommande gråfibbla, brudbröd och ärenpris. Sida 14

Vid besöket sågs gott om gråfibbla, backnejlika, liten blåklocka, spåtistel, brudbröd, gullviva smultron, vildlin, kungsmynta, bergmynta, ärenpris och harmynta. Svampfloran var också rik på hävdgynnade arter som vit vaxskivling, toppvaxskivling, gul vaxskivling, blodvaxskivling, papegojvaxskivling, spröd vaxskivling, hagfingersvamp, aprikosfingersvamp, ängsvaxskivling och den rödlistade scharlakansvaxskivling. Troligtvis finns fler krävande arter bland svamparna. De grusiga och småsteniga markerna är mycket värdefulla att restaurera. Om det bara är en av de små öarna som blir prioriterade för naturvårdsinsatser så bör det bli denna. Här behövs en rejäl röjning bland enarna i första läget. Sedan bör ung al och rönn som här och var skuggar gräsmarkerna plockas bort. En anledning till gräsmarkernas höga värde är att det sker en stor solinstrålning på markerna vilket ger en extrem torräng som är mycket ovanlig i vårt län men som förmodligen varit ganska spridd i skärgården för ett 50-tal år sedan. Karta 5 och 6: Brännböte och Enholm. Enholm Ön består av en måttligt hög bergknalle som i huvudsak är bevuxen med täta enbusksnår. Inne i buskagen står emellertid lagom glest utställda vidkroniga ekar över i stort sett hela öns produktiva mark. Ett par av ekarna är ganska grova och gamla. Tyvärr hittades inga rödlistade lavar på dem, men det var ganska mörkt vid besöket. Kanske var också stammarna lite för beskuggade. Sida 15

Eftersom de potentiella gräsmarkerna i stort sett helt skuggats ut av enbuskagen kan det tyckas vara ett långskott att försöka restaurera denna mark. Men tack vare förekomsten av vidkroniga ekar, där ett par är gamla, gör att en restaurering till ekhagmark troligtvis skulle bli mycket lyckad. Eftersom ekhagmarkerna i Östergötlands skärgård är mycket artrika och viktiga för den biologiska mångfalden både i ett nationellt (värdetrakt för ekmiljöer) och i ett europeiskt perspektiv bör potentiella framtida jätteträdsmarker restaureras och skötas så långt möjligt här. Karta 7 och 8: Stora Lammskär, Ekholm och Bossholm. Stora Lammskär Markerna på Stora Lammskär liknar markerna på Brännböte men igenväxningen har gått längre och de allra finaste torrängarna saknas därför. Här finns ändå en ganska rik flora av örter och svampar gynnade och beroende av hävd. Spåtistel, smultron, gråfibbla, gullviva, backviol och brudbröd finns också här liksom vildlin. Bland svamparna påträffades vit vaxskivling, papegojvaxskivling, ängsvaxskivling och den rödlistade scharlakansvaxskivlingen. Ön kommer troligen att gå att restaurera med ett lyckat resultat eftersom det finns inslag av artrik grässvål. Restaureringen som krävs är emellertid ganska omfattande och återhämtningen av grässvålen kommer troligtvis att ta några år. Bedömningen är ändå att det efter 5 säsonger borde vara en tillräckligt fin gräsmark för att erhålla miljöstöd för särskilda värden. Ekholm och Bossholm Dessa två lite större holmar förefaller ha en historik som liknar den på huvudön (Aspöja). Här finns mycket få träd över 100 år och ön betas. Markerna har i senare tid skötts på ett sätt som för tankarna till skogsbete. Emellertid så saknas kontinuitet som skog och de naturvärden som ändå finns är främst Sida 16

knuten till små fläckar med öppna gräsmarker och håller idag på att försvinna. Här finns fragment med hävdgynnad flora med arter som darrgräs, gråfibbla, gullviva och brudbröd och även enstaka förekomst av vit vaxskivling och papegojvaxskivling. Melan öarna och mellan Bossholm och Aspöja finns vassbälten och ganska fina men smala remsor havsstrandäng. Dessa marker står och väger vad gäller sannolikheten att lyckas restaurera dem till marker som är tillräckligt bra för miljöstöd inom en 5års period. För naturvärdenas skull är det emellertid ingen tvekan att öarna borde öppnas upp betydligt mycket mer. Vad gäller strandängarna så känns det tryggare att uppnå ett positivt resultat på kort tid. Här krävs också en insats med vassröjning i juni följt av bete med nötdjur för att hålla tillbaka vassen. Får ensamt kommer sannolikt inte lyckas trycka tillbaka vassen tillräckligt. Med rätt djur och en röjning borde strandängarna kunna få miljöstöd på två eller kanske tre säsonger. Karta 9: Aspöja, norra delen av det stora restaureringsområdet. Sida 17

Aspöja torrängar (enbuskmarker) På Aspöjas södra delar (här ingår också anslutande små fd öar med landförbindelse t ex Röskär och Flatholm) finns ganska stora arealer täckta med kalkrika grusavlagringar. Hela den södra delen av ön betas med får men buskskiktet är mycket varierande i täthet. Delar är nästan ogenomträngliga (små delar) medan andra är ganska glesa och relativt välskötta. Den större delen av markerna befinner sig emellertid någonstans mitt emellan, med täta buskage omväxlat med små gläntor. Floran i gläntorna är rik på hävdgynnade örter och svampfloran är rik så ängssvampar där flera är rödlistade. Kärlväxtfloran beskrivs lite mer ingående i rapport från Naturföretaget som bygger på en inventering från juli 2011 men karaktärsarter som ändå bör nämnas är brudbröd, darrgräs, gullviva och vildlin. Bland de hävdgynnade svamparna berörs två av arterna, praktvaxskivling och fager vaxskivling, av sk Åtgärdsprogram för hotade arter och miljöer (Naturvårdsverket, Rapport 6423, Åtgärdsprogram för svampar i ängs- och betesmarker 2011 2015). Praktvaxskivlingen finns spridd på ett antal platser medan fager vaxskivling bara hittades på en plats. Båda arterna är mycket sällsynta i ett regionalt perspektiv med bara en handfull moderna lokaler vardera. Detta är den enda plats i länet där båda arterna påträffats. Vidare så är markerna mycket rika på den rödlistade scharlakansvaxskivlingen. Andra intressanta marksvampar som påträffats är hagfingersvamp, aprikosfingersvamp, ängsfingersvamp, fingersvampen Clavulinopsis laeticolor, blodvaxskivling, papegojvaxskivling, gul vaxskivling, vit vaxskivling, lädervaxskivling (rödlistad), ängsvaxskivling, spröd vaxskivling, småvaxskivling, slemvaxskivling, toppvaxskivling, mångformig äggsvamp och jättekamskivling (rödlistad). På ett par små kalkhällar växer den rödlistade kustskinnlavan. Markerna är högprioriterade för restaurering. De ganska öppna delarna skulle behöva röjas ytterligare på enbuskar och på sina ställen skulle också en och annan rönn och klibbal behöva huggas bort där de skuggar ut särskilt mycket gräsmark (främst i sydlägen). De tätare delarna behöver också röjas ordentligt med målsättning på i stort sett öppna torrängar. Med tanke på den rika hävdgynnade flora som finns på i stort sett alla öppna fläckar så kommer en restaurering säkert att bli lyckad och man kan vara säker på att det finns en fröbank som kommer vakna till när enbuskarna röjs bort och det kommer ljus till marken. Sida 18

Karta 10 och 11: Södra delarna av det stora restaureringsområdet på Aspöja (Flatholm, Enholmsudd och Röskär). Aspöja strandängar Stora delar av de gamla strand- och fuktängarna på Aspöja är idag bevuxna med klibbal på ungefär 70 år. Undantag gör de lägsta markerna nära stränderna som fortfarande är öppna och förefaller artrika. Mossfloran ser artrik ut vid en snabbgranskning men någon inventering är inte gjord. Dessa miljöer håller på att krympa eftersom ung klibbal tränger upp i kanterna. Markerna har historik som slåttrad strandäng och som sjöbotten enligt häradsekonomiska kartan från 1868 77. Generella råd vid restaureringarna Hävdform Historiskt sett så har hävden i hög grad bestått i slåtter för vinterfoder av fuktiga och friska marker. Nötdjur har sannolikt gått på hemön och kanske på någon större holme och får har sannolikt skeppats runt till de mindre öarna. I dagsläget finns mest får på ön men en liten besättning Highland cattle på ca 8 djur går också i några av hagarna. Får är mycket selektiva vad gäller deras val av växter de betar. Så länge det finns möjlighet föredrar de saftiga örter och färska skott av träd och buskar. Det gör att mycket av gräset blir dåligt nerbetat om betestrycket är lågt. Har man en stor fålla där man tänker att djuren ska gå en längre period blir resultatet ofta inte så jättebra. I florainventeringen nämns att drakblomma och fältgentiana sannolikt försvunnit från ön, möjligen p g a fårbetet. Även orkidéer som t ex Adam och Eva antas missgynnas av fårbete. Oftast går det emellertid att komma runt de här problemen genom att ha ett högre betestryck på markerna under kortare perioder av året. Alternativet, att inte ha får på markerna, skulle vara oerhört mycket sämre. Då skulle igenväxningen ha gjort att de hävdgynnade naturtyperna och arterna helt varit borta från ön. Trots detta skulle det vara mycket intressant och värdefullt för floran och faunan på ön om en liten del kunde avsättas för traditionell slåtter. Det är den skötselform som ger den största biologiska mångfalden av alla och gynnar såväl blommande örter som fjärilar, pollinerande steklar, svampar och fåglar. Lämpliga marker för det finns bland annat kring Östantill och runt våtmarken på 1:28. Ekmiljöerna (norra Aspöja, Marö och Enholm) Här är det ekarna som bär och kommer att bära de största naturvärdena. De äldsta träden och de ihåliga träden är viktigast och ska prioriteras vid restaureringen men det innebär inte att man ska öppna upp alltför kraftigt runt dem. Ofta är klena träd runt ekarna också gamla men de har vuxit långsamt p g a konkurrensen med de mer storvuxna träden. På båda öarna så är det ytterst få unga ekar som behöver huggas av biologiska skäl. Däremot finns inte några särskilt höga naturvärden knutna till andra trädslag på Marö och Enholm (förutom någon enstaka gammal björk, fruktträd och tall) varför man bör hugga bort det mesta av dessa. Inte heller finns det skäl att spara särskilt många enar men på Enholm bör ändå enar finnas i en sådan omfattning att de ger karaktär åt ön (som ju fått sitt namn av enarna). På så sätt gynnas utvecklingen av både de äldre ekarna och arvtagare som ska ta över efter gamlingarna. På Marö finns också den rödlistade örten korskovall som också kommer gynnas av att miljön blir ljusare. På norra delen av Aspöja finns ett ganska stort inslag av ihåliga oxlar som också de är mycket viktiga att bevara. Även de behöver huggas fram något då de flesta skuggas av yngre träd (främst klibbal). Men kom ihåg att alltid lämna träd som är ihåliga, döda eller i stort sett döda liksom träd som ser riktigt gamla ut (knotiga, grov barkstruktur, utglesad krona etc). Sida 19

Torrängarna/enbuskmarkerna (övriga öar) De buskrika markerna bör restaureras med målsättningen att återskapa de i stort sett öppna marker som fanns här för ca 70 år sedan. Det innebär att en mycket stor andel av enbuskar, unga och medelålders tallar och björkar behöver komma bort. Spara bara någon procent av träden och buskarna och då främst träd och buskar som ser ut att vara lite äldre. Eftersom det redan finns en ganska hög andel impediment (berghäller) på de utpekade restaureringsmarkerna så finns inte heller mycket marginal för buskarna att uppta i miljöstödssammanhang. Vad gäller de biologiska värdena så finns nästan inga gamla träd här varför men absolut ska prioritera mångfalden knuten till öppna marker. Vissa träd ska ändå sparas. Alltid ihåliga träd, döda träd och träd som ser gamla ut. Det är också bra att spara de få askar som finns liksom en del rönnar och de flesta oxlar. Sannolikt har det funnits sådana träd på ön eftersom de traditionellt ofta utnyttjats för lövtäkt (ask) och för sina bär. Vid valsituationer när det gäller vilka träd man ska spara prioriteras träd som inte skuggar så mycket gräsyta eller potentiell gräsyta. Strandängarna Vad gäller strandängarna så är det bråttom att röja bort alsly som är på väg upp längs kanterna. Blir de större kommer det bli svårt att bli av med dem p.g.a. alens förmåga att skjuta stubbskott under lång tid. Dessutom gödslar alen markerna med sina kväverika löv vilket får effekten att bara några få gödselgynnade arter som t ex brännässla och tuvtåtel kommer att trivas efter en restaurering. P g a dessa egenskaper hos klibbalen så rekommenderas inte att försöka restaurera fuktängarna längre ifrån stranden där alarna vuxit sig större. Enda undantagen är där det bara står enstaka klibbalar lite torrare eller bara längs strandlinjen. Här kan röjda enbuskar läggas på alstubbarna och brännas. På så sätt förstörs de delar av stubben som kan sätta skott. Möjligheter till stöd Restaureringsstöd De ytor som bedömts som restaureringsmarker borde också vara lämpade för restaureringsstöd. Det gäller emellertid inte de delar som i dagsläget ingår i miljöstödsåtagande. De har man redan lovat att sköta på ett bra sätt och här ska inte igenväxningsvegetation finnas. Ofta är det ändå lämpligt att röja mer på dessa marker än vad som är fallet i dagsläge. Länsstyrelsen prioriterar mellan marker som sökt restaureringsstöd och beslutar vilka marker som får stödet. Man kan därför inte utgå från att man får stödet i ett tidigt skede. Ansökan ska vara inne i mars (31 mars gällde 2011). Ersättningsnivån bör ligga på 3 850 kronor per hektar vilket är samma summa som utgår till skötsel av marker med särskilda värden, men på länsstyrelsens hemsida anges 3600 kr per hektar vilket sannolikt är en gammal uppgift. Gårdsstöd Samtliga marker som restaurerats av de utpekade ytorna, förutom ytorna på Marö, borde få gårdsstöd efter restaureringsperiodens slut. Emellertid kommer regelverket att genomgått en översyn innan dess och vilka regler som gäller efter 2013 är omöjlig att veta. Ekmarkerna på Marö kommer sannolikt att ha för många träd per hektar för Gårdstödet, åtminstone i sin nuvarande form. Istället kompenseras sökanden för detta genom ett trädtillägg på den vanliga miljöstödspengen så att ersättningen för marken blir den samma. OBS! En regel som kan ställa till det är att varje sökanden måsta ha minst 4 ha mark för att få något gårdsstöd alls. Sida 20

Natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet För att kunna få ersättning för stenmurar och andra kulturlämningar så måste de ligga i anslutning till åkermark. Eftersom detta inte är fallet eller bara till mycket liten del är fallet så bedöms det inte vara aktuellt för Aspöjas del. Åtgärdsprogram för hotade arter Finns förekomster av arter som har särskilda åtgärdsprogram upprättade på marken så finns en liten möjlighet att få hjälp med åtgärder genom sk Åtgärdsprogramspengar. Detta gäller för markerna på södra Aspöja i vid bemärkelse. För några år sedan var fanns det hyfsat med pengar för detta men nu är budgeten mycket liten. Det är ändå värt att försöka få ett bidrag för röjningsarbetet eftersom området ligger så tydligt i linje med intentionerna i programmet. Eftersom inte restaureringsstödet får kombineras med andra statliga stöd, åtminstone inte inom jordbruksstöden, så är det lämpligt att satsa dessa pengar på restaurering som inte får restaureringsstöd. För mer detaljerad information om möjligheterna bör en direktkontakt med ansvarig handläggare på länsstyrelsen tas (t ex Kjell Antonsson 013-19 62 01). Stöd inom Landsbygdsprogrammet Inom skogsmark kan man få ersättning för vissa åtgärder enligt schablon och detta administreras av skogsstyrelsen. Vad gäller Aspöja är det främst ekmarkerna som skulle kunna vara aktuella och det gäller frihuggning av särskilt värdefulla träd som ersätts med 310 kr per träd. Särskilt lämpligt är stödet vad gäller Marö om man kommer fram till att inte restaurera ända fram till betesmark där. Gör skogsstyrelsen bedömningen att det är mer än enskilda träd kan en ersättning för arealen utgå istället. Den ersättningen ligger på 7000 kr/ha. Markägaren söker själv stödet (ej kopplat till ev arrendator). Vad gäller det som ska bli ekhagmarker rekommenderas att i första hand söka restaureringsstöd från länsstyrelsen eftersom målsättningen är en löpande skötsel och också en löpande intäkt från miljöersättningarna. Några referenser Ängs och betesmarksinventeringen: http://www.sjv.se/etjanster/etjanster/tuva.4.2b43ae8f11f6479737780001120.html Inventering av kärlväxter (in press) genomförd av Naturföretaget : http://www.naturforetaget.se Information om olika stöd gällande jordbruksmark och betesmarker: http://www.sjv.se/2.5abb9acc11c89b20e9e800057.html Information om stöd i skogsmark: http://www.skogsstyrelsen.se/aga-ochbruka/blanketter/landsbygdsprogrammet/skogens-mangfald/ Florainventering av Jan Åke Dahl (opublicerad) Landskapshistoriska uppgifter från Olle Skärlund, Aspöja och från tittskåp på lantmäteriets hemsida: http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html Information om skogliga nyckelbiotoper: http://minasidor.skogsstyrelsen.se/skogensparlor/ Sida 21

Bilaga 1: Arealer uppdelat på fastigheter Tabell 2: Fastigheter med olika restaureringskategorier och specificerade arealer Fastighet (trakt Aspöja) Kategori Areal (ha) 1:7 Restaurering lätt 2,30 1:7 Restaurering tung 3,17 1:7 Strandäng 0,22 1:7 Ej restaureringsmark - hällar 4,07 1:7 Ej restaureringsmark - vass - 1:7 Ej restaureringsmark - alskog 0,23 1:7 Ej restaureringsmark fd åker - 1:7 Ej restaureringsmark - ospecificerat - 1:9 Restaurering lätt 6,05 1:9 Restaurering tung - 1:9 Strandäng 1,13 1:9 Ej restaureringsmark - hällar 7,17 1:9 Ej restaureringsmark - vass - 1:9 Ej restaureringsmark - alskog 0,80 1:9 Ej restaureringsmark fd åker - 1:9 Ej restaureringsmark - ospecificerat - 1:12 Restaurering lätt 3,58 1:12 Restaurering tung - 1:12 Strandäng 0,11 1:12 Ej restaureringsmark - hällar 1,60 1:12 Ej restaureringsmark - vass - 1:12 Ej restaureringsmark - alskog 0,06 1:12 Ej restaureringsmark fd åker - 1:12 Ej restaureringsmark - ospecificerat - 1:28 Restaurering lätt 6,01 1:28 Restaurering tung 0,56 1:28 Strandäng 0,57 1:28 Ej restaureringsmark - hällar 3,18 1:28 Ej restaureringsmark - vass 0,78 1:28 Ej restaureringsmark - alskog - 1:28 Ej restaureringsmark fd åker 0,51 1:28 Ej restaureringsmark - ospecificerat - 1:44 Restaurering lätt 0,08 1:44 Restaurering tung 1,80 1:44 Strandäng 0,24 1:44 Ej restaureringsmark - hällar 1,15 1:44 Ej restaureringsmark - vass 0,10 1:44 Ej restaureringsmark - alskog 0,50 1:44 Ej restaureringsmark fd åker 0,19 1:44 Ej restaureringsmark - ospecificerat - 2:3 Restaurering lätt 1,46 2:3 Restaurering tung 8,20 2:3 Strandäng 0,48 2:3 Skogsbete 0,26 2:3 Ej restaureringsmark - hällar 9,32 Sida 22

2:3 Ej restaureringsmark - vass - 2:3 Ej restaureringsmark - alskog - 2:3 Ej restaureringsmark fd åker - 2:3 Ej restaureringsmark - ospecificerat 1,25 2:5 Restaurering lätt 1,12 2:5 Restaurering tung 3,05 2:5 Strandäng 0,54 2:5 Ej restaureringsmark - hällar 3,06 2:5 Ej restaureringsmark - vass - 2:5 Ej restaureringsmark - alskog 0,65 2:5 Ej restaureringsmark fd åker - 2:5 Ej restaureringsmark - ospecificerat 0,34 2:6 Restaurering lätt 2,97 2:6 Restaurering tung 3,62 2:6 Strandäng 0,47 2:6 Ej restaureringsmark - hällar 3,93 2:6 Ej restaureringsmark - vass 0,18 2:6 Ej restaureringsmark - alskog 0,83 2:6 Ej restaureringsmark fd åker - 2:6 Ej restaureringsmark - ospecificerat 11,9 2:8 Restaurering lätt 1,16 2:8 Restaurering tung - 2:8 Strandäng 0,10 2:8 Ej restaureringsmark - hällar 0,76 2:8 Ej restaureringsmark - vass - 2:8 Ej restaureringsmark - alskog 0,31 2:8 Ej restaureringsmark fd åker - 2:8 Ej restaureringsmark - ospecificerat - 2:11 Restaurering lätt - 2:11 Restaurering tung 3,34 2:11 Strandäng 0,05 2:11 Ej restaureringsmark - hällar 1,9 2:11 Ej restaureringsmark - vass 0,25 2:11 Ej restaureringsmark - alskog - 2:11 Ej restaureringsmark fd åker - 2:11 Ej restaureringsmark - ospecificerat 5,44 Sida 23