Lars Jönsson är en passionerad seglare och det var faktiskt detta intresse som ledde till att han idag är pipmakare. Under en seglats sommaren 1998 övernattade Lars i Taarbeck på Själland och på kvällen gick han till krogen som ligger strax intill hamnen. Där stötte han på en glad och pratsam man och de båda blev sittande till långt in på kvällen och dryftade allehanda ting. Då Lars fick höra att hans nyfunne vän var pipmakare blev han storligen förvånad - han visste inte ens att sådana fanns. Men eftersom Lars själv hela sitt liv jobbat med trä var intresset väckt och de beslöt att han nästa dag skulle komma till sin väns verkstad, som bara låg ett stenkast därifrån. Den verkstaden tillhörde Tom Eltang. När Lars dagen därpå kom till verkstaden säger han att en helt ny värld öppnade sig. Han blev helt fascinerad av vad Tom åstadkom, men att han själv en dag skulle bli en del av denna värld, hade han då ingen aning om. Rustikeringar en början Efter detta första möte träffades Lars och Tom ofta, bland annat började de segla tillsammans på somrarna. En gång då Lars var på besök i verkstaden ringde Per Billhäll. Tom beklagade sig över att han hade en massa pipor som skulle rustikeras, men eftersom han hade ont i armarna var det svårt att orka med detta tunga arbete. Per, som hade träffat Lars, sade då: Kan du inte be Lars göra det åt dig? Tom låste genast på idén, han visste ju att Lars var en synnerligen duktig hantverkare - och efter viss tvekan sa Lars ja. Rustikeringar blev alltså Lars första kontakt med pipmakeri. Tom var väldigt nöjd med vad Lars åstadkom och efterhand utökades arbetsuppgifterna, så att han fick lära sig alla de moment som ingår i tillverkningen av en pipa. Lars fick också stor hjälp av Hans Former Nielsen och intygar hur lyckligt lottad han känner sig han har ju fått lära sig hantverket från två av de allra bästa inom yrket. Det är huvudsakligen Sara Eltang-piporna Lars har jobbat med, men på senare tid även de Former-Eltang-pipor, som är resultatet av ett samarbete mellan hans båda läromästare. Lars har alltså stor erfarenhet vid det här laget, men årets klubbpipa blir den första han gör under eget namn. Projektet med klubbpipan Redan 2009 sade Tom att han tyckte Lars blivit så duktig, att han skulle kunna göra
2 en klubbpipa åt oss. Så i slutet på året ställde jag frågan till Lars. Först sade han nej, men efter att ha tänkt efter ett tag ändrade han sig. Jag var inte medveten om det då, men har senare fått höra att jag genom detta orsakade Lars ett antal sömnlösa nätter. Nu var det emellertid så att Lars verkstad inte var helt anpassad för pipmakeri, och jag visste att han hade fullt upp med att bygga om den. Så våren 2010 ringde jag honom och föreslog att vi skulle skjuta projektet med klubbpipan ett år framåt i tiden. Lars säger att en stor sten föll från hans bröst, då han fick det telefonsamtalet. Klubbpipor under arbete Förra hösten var verkstaden klar och invigdes med en härlig fest (RR nr. 79). Nu fanns ingen återvändo! Många tankar snurrade runt i huvudet på Lars under den närmaste tiden. Hur skulle han utforma modellen? Vid årsmötet i juni skulle den visas upp och Lars säger att han var väldigt orolig inför det mötet. Vad skulle folk tycka? Den oron var obefogad pipan mottogs med stor entusiasm. I somras besökte jag Lars för att fotografera prototyperna till pipan. Det visade sig att han redan var i full gång och ett stort antal pipor var under arbete. Det känns tryggt, det tar sin tid att göra så många pipor för hand. Lomma ett namn med anor Det namn Lars valt att sätta på sina pipor är Lomma. Han är Lomma-bo av fjärde generationen, och de olika firmor Lars haft under årens lopp har alla innehållit namnet Lomma. Så valet var ganska naturligt. En liten intressant detalj i sammanhanget är också att det var i Lomma Sixten Ivarsson
föddes, så namnet har pip-historiska anor - man kan faktiskt säga att det var i Lomma det moderna skandinaviska pipmakeriet föddes. Och nu kommer alltså Svenska Pipklubbens årspipa just därifrån. Lars i sin välinredda och trivsamma verkstad Minnesgoda läsare kommer säkert ihåg att vi redan våren 2008 hade en artikel om Lars (RR nr. 69). Orsaken var att han då gjorde schatullet till det 7-days-set vi tog fram inom klubben. Man kan utan överdrift säga att det schatullet var ett under av hantverksskicklighet. Jan
Sedan artikeln skrevs har Lars kommit igång med den egna produktionen och piporna stämplas i likhet med vår klubbpipa Lomma Sweden. Vi har här nöjet att visa några av de första piporna Lars producerat under eget namn efter han han slutfört arbetet med klubbpipan.