Minoritetsskyddet i ABL

Institutionen för handelsrätt Department of Commercial Law Handelsrätt C Uppsats HT 2008 Minoritetsskyddet i ABL Ett fulländat skydd för enskild aktieägare? Författare: Mattias Nilsson Handledare: Magdalena Giertz

Sammanfattning Denna uppsats behandlar minoritetsskyddsreglerna i aktiebolagslagen och vilka skydd de ger en enskild aktieägare. Syftet är att undersöka aktiebolagsrättens regler till skydd för minoriteten på bolagsstämman med särskild inriktning på minoritetsskyddets betydelse för enskilda aktieägare i publika bolag. En avslutande diskussion kommer att behandla huruvida minoritetsskyddet behöver utvidgas för den enskilde aktieägaren. Denna uppsats använder sig av en klassisk rättsdogmatisk metod för att fastställa de lege lata och detta genom att studera lagstiftning, praxis, förarbeten och doktrin. Minoritetsskyddsreglerna som finns i aktiebolagslagen kan delas upp i klassiska och individuella. De klassiska skydden utgår antingen ifrån tio-procentsregeln eller att det krävs en majoritet på 2/3 av rösterna på en bolagsstämma. Tio-procentsregeln går ut på att minoriteten minst måste ha tio procent av aktiekapitalet för att kunna åberopa vissa skydd och det kan exempelvis vara att utse en extra revisor som granskar bolagets årsredovisning och bokföring. De individuella minoritetsskyddsreglerna är av den karaktären att det räcker att en aktieägare innehar en aktie för att kunna utnyttja dessa regler. Likhetsprincipen och generalklausulerna är exempel på regler som en enskild aktieägare kan åberopa och detta utan krav på aktieinnehavets storlek. Slutsatsen är att minoritetsskyddsreglerna bör utvidgas och detta genom två förslag som arbetats fram i analysen. Det första förslaget är att sänka tio-procentsregeln och det andra förslaget är att underlätta för en minoritet att klandertala ett stämmobeslut. 3

Förkortningslista ABL Aktiebolagslagen (2005:551) Prop. SOU Regeringens proposition Statens offentliga utredningar ÅRL Årsredovisningslagen (1995:1554) 4

Innehållsförteckning 1. INTRODUKTION... 7 1.1 BAKGRUND... 7 1.2 PROBLEMFORMULERING... 8 1.3 SYFTE... 8 1.4 AVGRÄNSNING... 8 1.5 METOD... 8 2. AKTIEBOLAGSLAGEN... 9 2.1 AKTIEBOLAGETS UTFORMNING... 9 2.2 SKYDDSÄNDAMÅL... 9 2.2.1 Borgenärsskyddsregler... 9 2.2.2 Klassiska minoritetsskyddsregler...10 2.2.3 Individuella minoritetsskyddsregler...11 2.2.3.1 Likhetsprincipen och generalklausuler...11 2.2.3.2 Vinstsyfte...12 2.2.3.3 Jäv på bolagsstämma...12 2.2.3.4 Rättsverkan av beslut i strid med likhetsprincipen, generalklausulen, vinstsyftet eller jäv...12 2.2.3.5 Klander av stämmobeslut...13 2.2.3.6 Tvångsinlösen av aktier...15 2.3 SÄRSKILDA REGLER FÖR PUBLIKA BOLAG... 16 2.3.1 Bakomliggande syften till uppdelning mellan privata och publika bolag...16 2.3.2 Skillnader mellan privata bolag och publika bolag...16 2.3.3 Typexempel på regler för publika bolag...18 3. ANALYS...19 3.1 LÄMPLIG BALANS AV MINORITETSSKYDDET... 19 3.2 PUBLIKA BOLAG OCH SÄRSKILDA REGLER... 19 3.3 PROBLEM MED KLANDERTALAN... 20 4. AVSLUTANDE KOMMENTARER...22 5. KÄLLFÖRTECKNING...23 5

6

1. Introduktion Introduktionskapitlet inleds med en bakgrund om bolagsformen aktiebolag och dess bolagskategorier och fortsätter med studiens syfte och metod. 1.1 Bakgrund Det råder inget tvivel om att en del av den svenska befolkningen någon gång har investerat i aktier i förhoppning att kunna tjäna ihop kapital för att kanske göra den där drömresan eller för att helt enkelt tjäna pengar. Det leder till en grupp aktieägare som har en liten del i bolaget och som själva inte har något inflytande på en bolagsstämma, detta på grund av ett antal andra aktieägare som har majoritet. Den enskilde har då investerat sitt kapital i ett bolag där den inte kan vara med och fatta avgörande beslut. Detta behöver dock inte vara något negativt så länge aktieägaren får avkastning på sitt satsade kapital är den troligen nöjd, men om det finns intressen bland majoriteten som åsidosätter viljan hos den som är i minoritet uppkommer problem. Ska då den enskilde aktieägaren bara rätta sig i ledet och följa det som majoriteten har bestämt eller finns det lagar som kan skydda den enskilde aktieägaren? Aktiebolagets konstruktion bygger på majoritetsprincipen där aktieägare med majoriteten av rösterna har makten vid en bolagsstämma. Det skapas alltså en situation med två parter som inte är jämbördiga. Denna situation har resulterat i att det finns särskilda minoritetsskyddsregler i aktiebolagslagen (2005:551) som finns till för att skydda minoritetsägares intressen. Minoritetsskyddet har inte bara betydelse för aktieägarna utan även för näringslivet då reglerna skapar en tillit till den svenska aktiemarknaden vilket kan bidra till fler investerare. Aktiebolag är en vanlig bolagsform i Sverige och 2007 fanns det cirka 326000 aktiebolag. 1 Det är stor variation på dessa aktiebolag, allt från globala företag till små verksamheter som drivs av familjer, men det finns grundläggande regler som berör alla aktiebolag oavsett storlek och karaktär. Dock har det hävdats att förutsättningar och behoven skiljer sig i så hög grad mellan företag av olika storlek att det är nödvändigt med två olika lagstiftningar. EU:s bolagsrätt utgår ifrån att det kan finnas två kategorier av aktiebolag, den ena kategorin omfattar större bolag med stor spridning av aktierna medan den andra kategorin innefattar små eller medelstora bolag som har ett mindre antal ägare. EG-rätten införlivades genom Sveriges undertecknande av EES-avtalet och harmoniseringen med EG-rätten var ett motiv till att införa en motsvarande indelning i två bolagskategorier. Detta får sitt uttryck i aktiebolagslagen där skillnaden görs på privata och publika företag, där privata är kategorin för små och medelstora företag och publika är för större bolag. Det som skiljer dessa kategorier är att publika företag har särskilda regler som endast innefattar dem och detta för att få en så flexibel och enkel lagstiftning som möjligt. 2 1 Bolagsverkets Hemsida (http://bolagsverket.se/om_bolagsverket/statistik/index.asp) 2 Prop. 2004/05:85, s. 198-199 7

1.2 Problemformulering Det kan uppstå en konflikt mellan majoritets- och minoritetsägare, exempelvis om majoriteten vill driva igenom ett bonussystem som missgynnar minoriteten genom en ojämn fördelning av vinsten. Det finns olika typer av regler som minoriteten kan stödja sig på men majoriteten kommer alltid att ha en viss handlingsfrihet som behövs för att bolaget ska kunna drivas effektivt. De minoritetsskyddsregler som lagfästs i aktiebolagslagen har olika utformning och vissa kräver att minoriteten representerar minst 1/10 av samtliga aktier i bolaget. Denna typ av regel kan dock inte åberopas av en enskild aktieägare som har mindre andel av aktierna än det. Det finns alltså färre regler åt de aktieägare som har liten del i bolaget och skyddet blir således svagare. I publika företag finns det oftast ett stort antal aktieägare som har satsat olika mycket kapital och det är främst här som minoritetsfrågan blir intressant, och det gäller främst när minoritetsägare som har så liten del i företaget att de inte kan åberopa de minoritetsskyddsregler som kräver minst 1/10 av samtliga aktier. Ett av syftena med ett publikt företag är att företaget, vid kapitalanskaffning, får vända sig till allmänheten vilket skapar en situation där vem som helst kan köpa aktier. Det uppstår då ett stort antal aktieägare som blir minoriteter och inte har någon makt att utöva vid en bolagsstämma om de inte går ihop och röstar samstämmigt. Detta skapar en situation där en stor grupp aktieägare som äger en liten del i företaget inte kan påverka bolagets förehavanden och som ligger till grund för aktieägarens avkastning på investeringen. Det finns en risk att dessa aktieägare blir nonchalerade och att majoriteten missbrukar sin makt vilket leder till att minoriteten blir åsidosatta. Är minoritetsskyddsreglerna tillräckligt omfattande och skyddande för en enskild aktieägare som motsätter sig ett beslut från majoriteten i ett publikt bolag? 1.3 Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka aktiebolagsrättens regler till skydd för minoriteten på bolagsstämman med särskild inriktning på minoritetsskyddets betydelse för enskilda aktieägare i publika bolag. En avslutande diskussion kommer att behandla huruvida minoritetsskyddet behöver utvidgas för den enskilde aktieägaren. 1.4 Avgränsning Denna uppsats kommer endast att innefatta aktiebolag som är publika men som inte är marknadsnoterade. 1.5 Metod Denna uppsats använder en klassisk rättsdogmatisk metod för att fastställa de lege lata 3 och detta genom att studera lagstiftning, praxis, förarbeten och doktrin. Uppsatsen avslutas med en analys de lege ferenda 4. 3 Gällande rätt 4 Lag som bör gälla i framtiden 8

2. Aktiebolagslagen Detta kapitel inleds med att kort beskriva aktiebolaget som bolagsform för att sen djupare gå in på skyddsändamålen med ABL med fokus på minoritetsskyddsreglerna. Avslutningsvis redogörs aktiebolagskategorin publika bolag. 2.1 Aktiebolagets utformning ABL finns till för att reglera bolagsformen aktiebolag vilket framgår i 1 kap 1. Aktiebolaget kännetecknas av att de som deltar i bolaget, aktieägarna, inte är personligt betalningsansvariga för bolagets förpliktelser. Denna frihet från personligt betalningsansvar balanseras av ett flertal regler som är till för att skydda olika intressenter till bolaget, exempelvis borgenärer är en grupp som skyddas genom att det alltid ska finna en viss marginal mellan tillgångar och skulder, även kallat aktiekapital. Aktiebolagsformen ger aktieägarna möjlighet att driva verksamheten utan att riskera mer än det inskjutna kapitalet. Ett utmärkande drag med aktiebolag är att andelarna i företaget normalt är fritt överlåtbara och kan spridas till ett stort antal individer. Detta bidrar till att underlätta finansieringen genom att betydande kapital kan uppsamlas via små bidrag från ett stort antal investerare som vet att de kan dra sig ur aktiebolaget när de vill använda sitt kapital till andra ändamål. 5 Makten i ett aktiebolag grundar sig på majoritetsprincipen där enkelt sett flest röster vinner. Detta förhållningssätt har en logik då det är omöjligt att kräva att samtliga aktieägare ska vara överens om ett beslut. Majoriteten får alltså makten att bestämma vad som skall anses vara bäst för bolaget. Lagstiftaren har dock varit tvungen att stifta en rad olika begränsningar i majoritetens makt i syfte att skydda minoriteten. Motivet till minoritetsskyddsregler är framförallt att ge en enskild aktieägare ett tillfredsställande skydd för annars skulle det kunna bli alltför riskabelt för en person att investera pengar i ett bolag, där han skulle komma i en minoritetsställning. Allmänheten skulle då dra sig för att placera kapital i aktier vilket skulle skada näringslivet. Ett minoritetsskydd är alltså en förutsättning för att aktiebolaget skall vara fullt användbart som bolagsform. 6 2.2 Skyddsändamål 2.2.1 Borgenärsskyddsregler Ett av de viktigaste borgenärsskydden är reglerna vid värdeöverföringar från ett bolag och de tillgodoses genom att utbetalningar som är tillåtna enligt ABL omgärdas av regler som på olika sätt begränsar utbetalningarnas omfattning. Dessa regler är tvingande och kan alltså inte röstas bort ens med samtliga aktieägarens samtycke. 7 5 Prop. 2004/2005:85, s. 196 6 Skog, R, Rodhes aktiebolagsrätt, s. 233 7 Prop. 2004/2005:85, s. 373 9

En första regeln skall tillämpas när vinstutdelning till aktieägarna äger rum. Den innebär att det finns restriktioner i utdelningens storlek och det är att vinst inte får utbetalas om det efter utbetalningen saknas full täckning för bolagets aktieägare. Det är detta som ligger bakom lagens uttryck att aktiekapitalet utgör bundet kapital. En ytterligare regel vid vinstutdelning är beloppsspärren som reglerar att vinstutdelningen inte får innebära att bolagets bundna egna kapital tas i anspråk. Vidare finns koncernspärren och den har betydelse om bolaget är moderbolag i en koncern och upprättar koncernredovisning, då utdelningen inte får ta i anspråk koncernens bundna egna kapital. En annan regel är försiktighetsregeln som går ut på att vinstutdelningen inte får ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed. 8 2.2.2 Klassiska minoritetsskyddsregler Det finns ett antal klassiska minoritetsskyddsregler som är stadgade i ABL och de utgår antingen ifrån tio-procentsregeln eller att det krävs en majoritet på 2/3 av rösterna på en bolagsstämma. När det gäller tio-procentsregeln innebär den att minoriteten minst måste ha tio procent av aktierna för att kunna åberopa vissa skydd som exempelvis att kunna utse en extra revisor som granskar bolagets årsredovisning och bokföring. En annan situation är vid kallande till en extra bolagsstämma där det också krävs en tiondel av samtliga aktier. Ytterliggare regler som finns kräver 2/3 av rösterna på en bolagsstämma för giltigt beslut och en sådan regel reglerar företrädesrätten. Vid nyemission av aktier har varje aktieägare företrädesrätt till att teckna nya aktier i förhållande till sitt tidigare aktieinnehav, detsamma gäller vid emission av teckningsoptioner och konvertibler. Detta återfinns i 13:1 för aktier, 14:1 för teckningsoptioner och 15:1 för konvertibler i ABL. Denna företrädesregel kan sättas ur spel genom att bolagsstämman i emissionsbeslutet ger avvikande föreskrifter om vilka som skall få rätt att teckna aktier. För ett beslut om att avvika från aktieägares företrädesrätt ska bli giltigt måste minst 2/3 av såväl de angivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna rösta för beslutet. 9 Fusion är ett annat område som kräver samma majoritet som avsteg från företrädesrätten. Fusion kan ske mellan det övertagande bolaget på ena sidan och ett eller flera överlåtande bolag på den andra, det kan också ske mellan två eller flera överlåtande bolag genom att de bildar ett nytt, övertagande bolag. Ytterliggare en skyddsregel är den som avser uppdragen för bolagets verksamhet genom föreskrift i bolagsordningen. Det kan vara tänkbart att förbjuda varje ändring av bolagsordningen utan samtycke av samtliga aktieägare. En sådan regel skulle motiveras med att den som tecknar aktier i ett bolag med en viss organisation och ett visst ändamål inte ska behöva tvingas att delta i en verksamhet av helt annan karaktär än den som han satsade kapital ifrån början. Dock skulle en sådan regel bli ett hinder för aktiebolagen vid anpassning efter förändrade förhållanden inom den ekonomiska världen och på så sätt skapa en ohållbar situation. Det är därför nödvändigt att tillåta en majoritet inom bolaget att besluta om ändringar i bolagsordningen. Den framförda synpunkten för ett förbud är ändå tillgodosedd inom ABL då det krävs kvalificerad 10 majoritet för ändring av bolagsordning och att kraven på majoritetens storlek skärps desto mer ingripande ändringarna är. Det går så långt att i vissa fall krävs det att samtliga närvarande aktieägare enhälligt röstar för ett beslut vid en bolagsstämma och att 9/10 av samtliga aktier är representerade på bolagsstämman. Ett sådant 8 Prop. 2004/05:24, s. 123-124 9 Skog, R, Rodhes aktiebolagsrätt, s. 241 10 2/3 av rösterna på bolagsstämman 10

fall är när bolagsstämman ska besluta om verksamhet helt eller delvis ska ha ett annat syfte än att bereda vinst åt aktieägarna. 11 De klassiska minoritetsskyddsreglerna är omöjliga att åberopa för en enskild aktieägare som endast har en liten del av aktiekapitalet och inte kommer upp i tio procent av aktiekapitalet eller kan stoppa ett beslut som kräver 2/3 av rösterna på en bolagsstämma. Detta leder till att fokus i denna uppsats ligger på den enskilda aktieägaren och dennes minoritetsskydd vilket leder till att det blir naturligt att begreppet minoritet kommer ha en betydelse som går ut på att minoriteten har ett litet antal aktier. Vilket i sin tur gör att minoritetsskydden som finns för den som har mindre än 1/10 av samtliga aktier kommer att granskas i kommande avsnitt vilket ligger i linje med uppsatsens syfte. 2.2.3 Individuella minoritetsskyddsregler 2.2.3.1 Likhetsprincipen och generalklausuler Likhetsprincipen finns lagstadgad i ABL och närmare bestämt i 4:1 ABL där det står att alla aktier har lika rätt i bolaget. Denna likhetsprincip har sitt ursprung redan från 1800-talet men fick i och med 1944 års aktiebolagslag en utformning som liknar dagens. 12 Principens innebörd kan uttryckas som att varje aktieägare i förhållande till andra aktieägare har anspråk på att bibehålla den rättsställning som tillkommer honom enligt lag eller bolagsordning. I vissa fall medger dock ABL att likhetsprincipen kan underlåtas. Exempelvis kan beslut genom ändring av bolagsordningen rubba det inbördes rättsförhållandet mellan aktier och därigenom försämra den rätt som tillkommer vissa aktier eller visst slag av aktier. 13 Det var i och med 1944 års aktiebolagslag som införandet av de så kallade generalklausulerna skedde. Det ledde till att likhetsprincipen som tidigare var standarden gentemot vilka olika ifrågasatta kommersiella förfaranden skulle bedömas, och då som en fråga om huruvida ett otillåtet avsteg i betydelsen fördel eller nackdel skett från likhetsprincipen, inte längre utgjorde denna standard. 14 Det blev istället generalklausulerna som tog över den rollen och de återfinns idag på två ställen i ABL, i 7:47 och 8:41 1st: Bolagsstämman får inte fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare. Styrelsen eller någon ställföreträdare för bolaget får inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare. Generalklausulerna är till för att skydda aktieägare mot beslut som innebär att någon bereds fördelar som är till nackdel för bolaget. I ABL stadgas det en allmän inskränkning i dels bolagsstämman, dels styrelsen och verkställande direktörs befogenhet, detta genom att beslut inte får fattas som är ägnat att ge aktieägare eller någon annan otillbörlig fördel och som samtidigt är till nackdel för bolaget. Generalklausulerna kan bli tillämpliga på alla slags 11 Skog, R, Rodhes aktiebolagsrätt, s. 236-237 12 Svernlöv, C, Aktiebolagslagens minoritetsskydd, s. 112 13 Johansson, S, Nials Svensk associationsrätt, 149 ff 14 Svernlöv, C, Aktiebolagslagens minoritetsskydd, s. 112 11

bolagsstämmobeslut, alltså även sådana beslut som kräver särskilda krav på majoritet. En typisk situation där generalklausulerna blir tillämplig är vid värdeöverföring till annan än aktieägare. Det ska dock påpekas att generalklausulerna endast är tillämplig på åtgärder som är till nackdel för bolaget, vilket leder till att åtgärder som är till fördel för utomstående eller aktieägare men som inte är till någon nackdel för bolaget faller utanför generalklausulernas tillämpningsområde. 15 2.2.3.2 Vinstsyfte ABL fastslår att som grundprincip är aktiebolagets syfte att generera vinst som ska fördelas lika mellan delägarna. På så sätt skyddas aktieägarna mot att företagsledningen använder bolagets resurser till verksamhet som inte främjar aktieägarna. Ledningen får heller inte starta en verksamhetsgren som inte kan förväntas generera vinst. Andra situationer kan vara att en majoritetsaktieägare vill återinvestera vinsten i bolaget eller använda bolagets vinst till andra saker än utdelning, exempelvis stödja forskning. För att detta ska gå igenom krävs det då att samtliga aktieägare samtycker till ett beslut som strider mot vinstsyftet. Denna regel finns i ABL för att skydda de aktieägare som har en liten post i företaget. Dock kan vinstsyftet under vissa förutsättningar kringgås och ett exempel är beslut om att ge en del av vinsten som gåva till allmännyttigt ändamål, dock ska storleken på gåvan vara skälig enligt ABL 17:5. 16 2.2.3.3 Jäv på bolagsstämma Ett sätt att hindra en majoritet på en bolagsstämma att till egen fördel nonchalera bolagets intressen är att förbjuda en aktieägare att delta i beslut på bolagets vägnar i vissa situationer. En typisk situation är när det kan föreligga en risk att aktieägaren kommer att åsidosätta bolagets intressen. I förebyggande syfte finns därför en jävsregel i 7:46 ABL. Enligt denna paragraf får inte aktieägare själv eller genom ombud rösta i fråga om talan mot honom eller ifråga om hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse gentemot bolaget. Han får heller inte rösta i motsvarande frågor som beträffande bolagets förhållande till tredje man om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets. 17 2.2.3.4 Rättsverkan av beslut i strid med likhetsprincipen, generalklausulen, vinstsyftet eller jäv Dessa fyra bestämmelser, likhetsprincipen, generalklausulen, vinstsyftet och jäv, är samtliga till för att skydda aktieägare och ett beslut som strider mot någon av dessa fyra kan därmed klandras i enlighet med reglerna om talan mot bolagsstämmobeslut. Då ett beslut om att göra avsteg från dessa bestämmelser, för att äga giltighet, kräver att samtliga aktieägare samtycker leder detta till att en aktieägare med endast en röst kan klandra beslutet. 18 15 af Sandeberg, C, Aktiebolagsrätten, s.134 16 A a s.136 17 Skog, R, Rodhes aktiebolagsrätt, s. 234-235 18 af Sandeberg, C, Aktiebolagsrätten, s.137-138 12

2.2.3.5 Klander av stämmobeslut Om en aktieägare anser att ett beslut av bolagsstämman strider mot ABL, bolagsordningen eller årsredovisningsslagen (1995:1554) kan beslutet angripas genom klandertalan, bestämmelser härom återfinns i 7:50-52 ABL. 19 Klandertalan innebär att stämmobeslutets förenlighet med rättsliga normer ska prövas i domstol. Det är reglerna i ABL, bolagsordningen och ÅRL som kan komma under prövning. Det betyder att beslut i strid med andra rättsregler inte kan utgöra grund för klander av ett stämmobeslut. 20 I ABL:s påföljdssystem är klandertalan den enskilda aktieägarens huvudsanktion och i normalfallet har aktieägaren inte tillträde till annat bolagsorgan än bolagsstämman. Det finns, som tidigare beskrivits, en rad regler om bolagsstämman så att den enskilde aktieägaren där ska kunna framföra sina egna förslag och få ett rimligt skydd mot majoritetsägarens utnyttjande av sin röstövervikt. Det kan ses som att bolagsstämman ska fungera som en säkerhetsventil för den enskilde aktieägaren. Stämmobeslut som tillkommit i strid mot aktiebolagsrättens regler ska kunna prövas i en domstol. Rätt till att klandra har alla ägare vilket innebär att det räcker med en aktie för att kunna klandra ett beslut. Klandergrunderna kan indelas i två huvudgrupper, den första berör formella brister vid förfaranden vid stämman och den andra innefattar materiella, innehållsliga, avvikelser från ABL, bolagsordningen eller ÅRL. Den första gruppen av formella brister fokuserar på misstag som skett vid kallelsen till bolagsstämman, exempelvis att flera aktieägare inte blivit kallade. Det kan också vara fel som uppstått vid rösträkningsförfarandet, det kan vara röster som har räknats fel eller att fel majoritetsgräns använts. Det ska dock klargöras att ett procedurfel som saknar betydelse för stämmoärendets utgång, normalt inte godtas som en klandergrund vilket leder till att de formella klandergrunderna främst är tillämpliga på allvarliga fel. 21 Det visar även att de ekonomiska rättigheterna anses som viktigast. Ett stämmobeslut kan också angripas på materiell grund vilket innebär att kärande part måste påvisa att beslutet i sak strider mot en aktiebolagsrättslig norm eller en regel om hur årsredovisningen ska se ut. En aktieägare behöver alltså förankra sitt missnöje över ett beslut i en rättslig grund för att kunna utöva klandertalan. En möjlig väg för en missnöjd aktieägare är att påvisa att stämmobeslutet i praktiken innebär en särbehandling av olika aktieägare, alltså en överträdelse av generalklausulen i 7:47 ABL. 22 Klanderfristen 23 kan ses från olika perspektiv, det första är att det inte är bra att affärsdrivande företag känner osäkerhet för om ett stämmobeslut kommer bestå eller undanröjas efter klandertalan. För bolagsverket är det enklare om en tidsgräns uppställs och att det efter den tidsgränsen inte är möjligt att klandra ett stämmobeslut. Det är också viktigt att ett beslut som har många allvarliga fel bör kunna klandras i ett senare skede, till exempel av en ny aktieägare. Dessa problem behandlas i 7:51 ABL och den regeln vilar på en distinktion mellan klanderbarhet, talan inom viss tid, och nullitetsfall. Huvudregeln är att stämmobeslut endast är klanderbara i tre månader och därefter är beslutet bindande. Denna huvudregel får främst 19 Sandström, T, Svensk aktiebolagsrätt, s. 187 20 A a s.189 21 A a s.189 22 A a s.189 23 Den tidsram inom vilken klandertalan måste väckas för att bli giltig. 13

betydelse vid formella fel och det betyder att bortsett från allvarliga fel rörande kallelse till bolagsstämman medför huvudregeln att stämmobeslut som fattas i strid mot ABL:s procedur regler blir bindande efter tre månader. 24 Undantagen är de så kallade nullitetsfallen som återfinns i tre punkter i 7:51 2st. ABL. Det är situationer då ett stämmobesluts giltighet inte är beroende av att tremånadersgränsen passerats. Det kan också sägas att det rör beslut som har ingripande fel som inte bör repareras ens av ägarnas samfällda passivitet. Bristen i beslutet är med andra ord av den karaktären att registrering aldrig beviljats om felet upptäckts. 25 Den första punkten i 7:51 ABL tar sikte på beslut i strid mot sådana tvingande ABL-regler som inte ens kan åsidosättas om alla ägare är överens. Ett exempel är att beslutet avviker från regler om hur bolagsorganen ska utnämnas, valet av styrelseledamot i strid mot en regel i bolagsordningen som avser att garantera minoritetsägares representation. 26 Den andra punkten handlar om stämmobeslut som brister i att det i bolagsordningen är stadgat att samtycke av samtliga eller vissa aktieägare måste ha givits vilket då inte skett. En sådan här regel kan finnas i bolagsordningen och det leder till att lagens omröstningsregler, det vill säga när lagen kräver att ett beslut biträds av aktieägare som representerar en viss del av aktiekapitalet eller de på stämman företrädda aktierna, inte omfattar denna regel. Detta leder till att ett stämmobeslut om ändring av bolagsordningen och som inte ryms inom nullitetsfallen blir giltiga om beslutet inte klandras inom klanderfristen, detta även om beslutet inte har företrädds av kvalificerad majoritet som är huvudregeln vid ändringar i bolagsordningen. Motivet till denna ståndpunkt har att göra med att annars skulle bolagets verksamhet kunna drabbas av allt för stora olägenheter av en allt för lång tids ovisshet avseende giltigheten för företagets viktiga beslut om bolagsordningen. 27 Den tredje punkten avser situationer då kallelse till stämman inte skett eller då de för bolaget gällande bestämmelserna om kallelse väsentligen eftersatts. Har dock alla aktieägare trots den bristfälliga kallelsen fått rimliga möjligheter att delta i stämman bör nullitetsverkan inte inträda. Ett fel i kallelsen förlorar sin betydelse om samtliga aktieägare eller de som berörts av felet samtycker till att beslut på stämman ända får fattas. 28 ABL innehåller inte några bestämmelser som innebär att andra formella brister än den i kallelsen kan medföra nullitet. Vid särskilt grova överträdelser av förfarandereglerna kan dock ett sådant beslut falla tillbaka på att det inte uppfyller kraven på bolagsstämmobeslut och därför inte vinner giltighet genom klanderpreskription. 29 Den normala verkan av bifall till klandertalan är att stämmobeslutet upphävs vilket stadgas i 7:52 ABL. Innebörden är att beslutet är ogiltigt och att verkställigheten om möjligt ska stoppas och vidtagna åtgärder återgå. Vid ett domstolsavgörande om upphävande av ett stämmobeslut är huvudregeln att det får retroaktiv verkan, det vill säga att ogiltigheten inträder vid tiden för stämmans beslut. Det finns undantag och ett är för styrelseval och det 24 Sandström, T, Svensk aktiebolagsrätt, s. 190 25 I b 26 Sandström, T, Svensk aktiebolagsrätt, s. 191 27 SOU 1971:15 s. 247 f. & prop. 1975:103 s. 416 28 Prop. 2004/05:85 s. 603 29 SOU 1971:15 s. 248 & prop. 1975:103 s. 416 14

grundar sig på ett det vore olämpligt om samtliga åtgärder som vidtagits av en styrelse skulle bli verkningslösa. Detta undantag gäller dock inte om styrelsevalet angrips på en grund som har nullitetsverkan, exempelvis om majoritetsägaren håller styrelseval utan att kalla övriga ägare till stämma. 30 2.2.3.6 Tvångsinlösen av aktier Det kan uppstå situationer där slitningar mellan minoriteten och majoriteten leder till att minoriteten inte har någon glädje av sitt aktieinnehav. Särskilt när minoritetens intresse blir åsidosatt för att minoriteten inte kommer upp i en storlek som krävs för att utnyttja olika klassiska minoritetsskyddsregler. Det är också en svårighet för minoriteten om den inte får tillgång till information om bolagets förhållanden, som kan vara nödvändigt för att övertyga en domstol om att majoriteten missbrukat sin position. 31 Det som återfinns i lagen är att aktierna kan tvångsinlösas på grund av den situation som uppstått mellan minoritet och majoritet. En sådan bestämmelse återfinns i ABL 29:3, Enligt detta lagrum är en aktieägare skyldig att ersätta skada, som han genom medverkan till överträdelse av ABL, ÅRL eller bolagsordningen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogat en annan aktieägare. Dessutom kan den skadevållande aktieägare bli ålagd att inlösa den skadelidande aktieägarens aktier. Ett sådant åläggande kan domstolen besluta om när det är motiverat med hänsyn till faran för fortsatt missbruk. 32 Ytterliggare en regel om skyldighet för en majoritet att inlösa minoritetens aktier återfinns i ABL 22:1. Det stadgas här, att om någon äger mer än 9/10 av aktierna i ett aktiebolag har denne rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier. Dessa aktieägare har å andra sida rätt att påfordra att majoritetsaktieägaren inlöser deras aktier. Denna regel kan utnyttjas även om majoriteten inte missbrukar sin makt, utan det räcker att det angivna ägarförhållandet föreligger. 33 Det dominerande problemet vid den praktiska tillämpningen av tvångsinlösen är värderingen av aktier som ska lösas in, det vill säga pris, värderingspunkt och procedur. En utgångspunkt är att parterna ska försöka komma överens om ett pris men om detta inte skulle vara möjligt skall aktie vid tvångsinlösen åsättas det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. Dock finns det ingen hjälpregel för värdering av aktier som inte är marknadsnoterade. Det leder till att värdering av onoterade aktier blir mer godtycklig även om riktmärket fortfarande är priset vid handel under normala förhållanden. Om ingen handel har förekommit eller om omsättningen varit för liten kan en företagsvärdering bli avgörande. 34 En sådan beräkning kan ha sin utgångspunkt i bolagets resultat eller ställning. 35 Värderingstidpunkten är av betydelse då bolagets förmögenhet varierar från dag till dag. I ABL framgår det att dagen då rättslig prövning av inlösen begärts ska vara 30 Sandström, T, Svensk aktiebolagsrätt, s.191-192 31 Skog, R, Rodhes aktiebolagsrätt, s. 258-259 32 A a s. 259 33 A a s. 260-261 34 Sandström, T, Svensk aktiebolagsrätt, s.352-353 35 Prop. 2004/05:85, s.451-452 15

värderingstidpunkten. Detta för att en senare värderingstidpunkt inte godtas på grund av att majoritetsägarens agerande kan påverka aktiens värde. 36 2.3 Särskilda regler för publika bolag 2.3.1 Bakomliggande syften till uppdelning mellan privata och publika bolag I det flesta EU-länderna finns det vid sidan av aktiebolaget en särskild bolagsform utan personligt ansvar för ägarna. Ett exempel är i Tyskland där lagstiftningen rörande denna bolagsform ger delägarna betydande möjligheter att i bolagsordningen själva reglera sina inbördes rättigheter och skyldigheter. Antalet delägare är inte begränsat men för överlåtelse av andelar krävs ett domstols- eller notariatförfarande. Detta medför att andelarna inte kan säljas och köpas för allmän handel på börs eller liknande marknadsplats. Minimikapitalet för detta slag av bolag är lägre än aktiebolagets och det gör att denna bolagsform är tillägnad småföretag med en begränsad delägarkrets. I Storbritannien och Irland finns inte någon motsvarande bolagsform utan istället är aktiebolaget indelat i public companies och private companies. Bestämmelserna om bolagets organisation och ledning är mindre ingående för private än för public. Aktier i båda bolagskategorierna är fritt överlåtbara men private companies får inte inregistreras på Londonbörsen och heller inte vända sig till allmänheten med en inbjudan till tecknande av aktier. 37 Sverige har använt samma lösning som Storbritannien med en uppdelning mellan privata och publika bolag. Ett motiv till uppdelningen av bolagskategorierna är att anpassa Sveriges lagstiftning till EG:s bolagsrättsliga direktiv för att lättare kunna ta till vara på etableringsfriheten inom EES-området. En situation som skulle ha uppstått om Sverige inte lagstiftat om uppdelning av privata och publika bolag är att EU-anpassningen försvårats. Det skulle leda till att EG-direktiven blev direkt tillämpliga på svenska aktiebolag och resultatet av det skulle bli att aktiekapitalet upphöjdes till 25 000 euro, cirka 260 000 kronor, vilket är betydligt högre än dagens 100 000 kronor. 38 2.3.2 Skillnader mellan privata bolag och publika bolag Den avgörande skillnaden mellan publika och privata bolag ligger i möjligheten att vända sig till allmänheten för kapitalanskaffning. Ett privat aktiebolag får inte genom annonsering försöka sprida aktier, det är även förbjudet att på annat sätt än annonsering erbjuda fler än 200 personer att teckna aktier eller förvärva av bolagets utgivna värdepapper. 39 En annan skillnad mellan privata och publika bolag är det lagstadgade kravet på aktiekapitalets minsta storlek. Ett privat bolag skall ha ett aktiekapital på minst 100 000 36 Sandström, T, Svensk aktiebolagsrätt, s.354 37 Prop. 1993/94:196 s.72-73 38 I b 39 af Sandeberg, C, Aktiebolagsrätten, s. 30 16

kronor medan det publika bolaget minst behöver 500 000 kronor, detta framgår i ABL 1:4 och 1:14. 40 Ett bolag som har mindre än 500 000 kronor i aktiekapital kan inte vara ett publikt bolag men bolaget kan byta bolagskategori under förutsättning att aktiekapitalet höjs till den erfordrade nivån. Ett publikt bolag kan också byta bolagskategori på grund av till exempel att aktiekapitalet måste nedsättas, detta kan leda till att aktieägarnas möjligheter att sälja sina aktier begränsas då aktien inte längre blir omsättningsbar. Ett bolagsstämmobeslut om byte av bolagskategori från publikt till privat skall därför, för att vara giltigt, biträdas av varje aktieägare som är närvarande på stämman och tillsammans företräder minst 9/10 av samtliga aktier i bolaget. Ett bolag som har 500 000 kronor i aktiekapital behöver inte vara publikt utan ägarna till bolaget kan välja om det ska vara publikt eller privat. 41 Det finns flera motiv bakom den nivå som satts för aktiekapitalet i publika bolag och ett är att icke börsnoterade bolag, vars aktier är föremål för allmän handel eller har sådan spridning att det finns förutsättningar för en sådan handel, ska kunna ha möjlighet att vara publika bolag och fortsätta sin aktiehandel. Det publika bolaget är ett mer kapitalkrävande bolag vilket också är ett motiv till att det är tillåtet att vända sig till allmänheten för kapitalanskaffning. Önskemålet om att aktiebolag som kan bli föremål för allmän handel har en ordentlig kapitalbas måste vägas mot andra intressen, ett sådant är att underlätta kapitalanskaffningen för små och medelstora företag och främja företagens möjligheter att konkurrera internationellt. Det är således inte önskvärt att egenskapen av publikt bolag, det vill säga rätten att vända sig till allmänheten för att sprida bolagets aktier, förbehålls enbart de allra största aktiebolagen med högt aktiekapital. Det är angeläget att också medelstora och något mindre bolag får möjlighet att använda sig av nyemissioner till allmänheten som medel för att anskaffa riskkapital. Mindre nyemissioner borde dock kunna genomföras utan att detta kommer i konflikt med förbudet att privata bolag inte får sprida aktier till allmänheten. Detta har också lagstiftaren tagit hänsyn till och i ABL 1:7 står det att privata bolag får sprida aktier till allmänheten under förutsättning att erbjudande är till högst 200 personer. När det gäller större bolag kan emellertid förvärvet av nytt riskkapital genom nyemission förutsätta att aktierna erbjuds till allmänheten. Dessa aktiebolag måste därför ha möjlighet att besluta om övergång till publikt bolag. Minimikravet på aktiekapitalet får alltså inte sättas så högt att sådana beslut omöjliggöras. 42 Ett annat syfte till aktiekapitalets storlek är konkurrensaspekter, företagets möjligheter att anskaffa riskkapital på marknaden påverkar deras möjligheter att konkurrera med företag i andra länder. Det är därför viktigt att det inte uppställs strängare kapitalkrav för svenska aktiebolag än vad som gäller för utländska konkurrenter. 43 Utifrån de nämnda motiven blev resultatet att aktiekapitalet för publika bolag minst ska uppgå till 500 000 kronor för att på bästa sätt tillgodose de olika intressena. 44 40 af Sandeberg, C, Aktiebolagsrätten, s. 31 41 A a s. 31-32 42 Prop. 1993/94:196, s. 80 43 I b 44 I b 17

2.3.3 Typexempel på regler för publika bolag Det regler som stadgas för publika bolag återfinns längst bak i varje kapitel, ABL, och detta för att underlätta särskiljningen från de allmänna reglerna. Det är relativt få regler som är särskilda för publika bolag och de som finns är mest inriktade på organisatoriska spörsmål. Detta ger också att det inte finns några specifika minoritetsskyddsregler för aktieägare i publika bolag. De vanligaste reglerna som associeras med publika bolag är att styrelsen minst måste bestå av tre ledamöter och att det alltid ska finnas en verkställande direktör som fullgör de uppgifter som denne ska sköta enligt ABL. Det finns en inskränkning i vem som får ha rollen som verkställande direktör och den går ut på att det inte får vara samma person som är styrelseordförande. Styrelsens sammansättning bestäms på bolagsstämman men det kan finnas föreskrifter i bolagsordningen om att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Det som är specifikt för publika bolag är att minst hälften av alla styrelseledamöter skall utses av bolagsstämman. Dessa regler återfinns i ABL kapitel 8. Ett publikt aktiebolagsnamn skall följas av beteckningen, publ, om det inte av bolagets firma framgår att bolaget är publikt. I firmanamnet får ordet privat inte ingå för dess potentiella risk för vilseledning. Båda dessa regler återfinns i ABL 28:7. 18

3. Analys En analys kring minoritetsskydden inleder kapitlet, därefter analysera de särskilda reglerna för publika bolag och avslutningsvis klandertalan. 3.1 Lämplig balans av minoritetsskyddet Det har konstaterats i uppsatsen att det finns en uppdelning mellan klassiska och individuella minoritetsskyddsregler och att det enbart är de senare som kan användas av enskilda aktieägare om denne inte äger mer än tio procent av aktiekapitalet. Kärnpunkten i balansgången om hur långt minoritetsskyddet ska sträcka sig ligger i risken för minoritetsmissbruk kontra majoritetsmissbruk. Ett alltför omfattande regelverk till fördel för minoriteten kan leda till svårigheter att driva ett aktiebolag effektivt, då bolagsstämmobeslut kan förhindras och bli inaktuella på grund av minoritetens illvilja mot majoriteten. Å andra sidan kan ett undermåligt skydd ge majoriteten en sådan makt att minoritetens intressen helt åsidosätts och det blir en snedvriden situation där en aktieägares aktier blir närmast värdelösa vilket leder till att ingen vill köpa dem. Minoriteten blir fast med sina aktier i ett företag för att ingen vill köpa dem på grund av maktbalansen och detta utnyttjande kan i förlängningen leda till en misstro bland allmänheten vid aktiehandel. Det är alltså ett viktigt incitament att ha minoritetsskydd för att skapa ett förtroende hos allmänheten att investera i företag och på så sätt ge företag en möjlighet att införskaffa det riskkapital som krävs för verksamheten. Något som blir motsägelsefullt är de klassiska skydden som är till för minoriteten och som också finns för att utjämna makten mellan majoritet och minoritet. En del av dessa regler härrör till 10-procentsregeln vilket rent ekonomiskt är en stor del av de totala aktierna och det kan till och med i vissa fall vara endast majoritetsägarna som kommer över tio procent av aktiekapitalet. Det leder till att de ursprungliga skydden för minoriteten istället blir rättigheter som majoriteten kan utnyttja för att uppfylla sina intressen vilket skapar en situation där minoriteten kommer i en ännu mer utsatt position. Det kan även finnas bolag där ingen enskild aktieägare har tio procent av aktierna vilket göra att reglerna blir svåra att utnyttja. Detta är ett problem som lagstiftaren inte har bearbetat och en sänkning av denna procentregel kan vara en lösning som behöver utredas. Det finns kommentarer i minst en SOU om att en sänkning av tio-procentsregeln kan vara ett steg i att stärka minoritetens roll men inget konkret förslag har lagts fram. En sänkning skulle leda till att fler enskilda aktieägare skulle ha en chans att få sin röst hörd vilket leder till en jämnare maktbalans. En rimlig procentspärr kan vara fem procent då den öppnar för fler aktieägare som har ett mindre aktieinnehav men den går inte för lågt och skapar ett medel som kan utnyttjas av varje enskild aktieägare. Det finns även en preventiv fördel med att sänka tio-procentsregeln, det grundar sig på att majoriteten får vetskapen att fler kan motsätta ett stämmobeslut och på så sätt inte lika lätt kan tillgodose sina intressen utan att ta hänsyn till minoriteten. 3.2 Publika bolag och särskilda regler Det kan konstateras att lagstiftningen inte gjort någon åtskillnad mellan privata och publika bolag när det gäller regler om minoritetsskydd och detta kan tolkas som att lagstiftaren inte 19

ansett att det behövs ett starkare skydd för minoritetsägare i publika bolag. Detta trots att de klassiska minoritetsskyddsreglerna är svårare att åberopas av en enskild aktieägare i ett publikt bolag. Det är märkligt att lagstiftaren inte har tagit hänsyn till ägarspridningen och att aktiehandeln är tillgänglig för allmänheten som tänkbara situationer där minoriteten behöver ett starkare skydd. Detta för att en hög ägarspridning leder till ett stort antal aktieägare i ett publikt bolag och det ger således en större grupp enskilda aktieägare som har en liten del i bolaget. Vilket i sin tur gör att en aktieägare med endast ett fåtal procent av aktiekapitalet kan vara i majoritet. De klassiska minoritetsskydden blir inte tillängliga för minoriteten utan i vissa fall endast för majoriteten vilket analyserats i tidigare avsnitt. Förslaget är då att sänka tio-procentsregeln som är ett klassiskt minoritetsskydd till fem procent. Denna regel ska då appliceras endast på publika bolag och inte på privata då den bolagskategorin inte har samma ägarspridning. Detta leder till att denna sänkning ska vara en regel som tilläggs de särskilda reglerna för publika bolag. De särskilda reglerna för publika bolag är av mer praktisk betydelse, till exempel att publika bolag måste ha beteckningen publ för att undgå förväxling med privata bolag. Reglerna som stipulerats har alltså inte så stor betydelse för publika bolag utan kan snarast ses som regler som stadgats för att det ska finnas skillnader på publika och privata bolag som dock gör skillnaden marginell. Det ska påminnas att detta gäller reglerna som inte innefattar aktiekapitalet och aktiehandeln till allmänheten som är de regler som har en faktisk betydelse. Det kan även vara ett steg i EU-anpassningen att ha dessa särskilda regler för att på så vis kunna styrka att det finns två olika bolagskategorier för att tillmötesgå EG-direktiven. Det har alltså mer av en kosmetisk betydelse än att egentligen betyda något för den som driver ett publikt bolag. 3.3 Problem med klandertalan Det centrala en enskild aktieägare kan göra för att visa sitt missnöje och ändra på bolagsstämmobeslut är att klandra beslutet och på så sätt kunna häva beslutet och få samma situation som innan beslutet. Klandertalan avgörs i domstol där minoriteten är ena parten och bolaget är den andra parten. Denna domstolsprocess är den sista utvägen för en minoritetsägare som ansett att något inte har gått till i behörig ordning och att beslutet måste upphävas. Det finns en rad problem som kan uppstå för en minoritetsägare som vill klandra ett beslut som majoriteten röstat igenom och detta är något som lagstiftaren inte har utrett fullt ut. Det första är att det är dyrt och tidskrävande för en minoritet och det kan till och med vara ekonomiskt ohållbart att försöka sig på en process mot bolaget som har betydligt större ekonomiska resurser. En majoritet som har bestämt sig för att inte visa någon hänsyn till minoritetens önskningar, kan göra det svårt för minoriteten att komma till sin rätt även i en domstolsprocess. Det kan till exempel vara viktig information som bara bolaget har tillgång till och som minoriteten inte kan ta del av. Ett annat problem är att den som genomdrivit ett felaktigt stämmobeslut riskerar att hinna dra fördelar av detta innan klandertalan vunnit bifall i domstol. En majoritetsägare kan till exempel i kraft av ett stämmobeslut försöka stänga ute andra aktieägare från bolagets förvaltning och utnyttja bolaget för egen vinning. Det kan alltså vara meningslöst för en minoritetsägare att försöka sig på en klandertalan där en eventuell framgång ändå inte kan återställa stämmobeslutet då skadan redan är skedd. 20