Vem ska ta hand om mina föräldrar när de blir gamla? Rapport av: Yeshiwork Wondmeneh

Vem ska ta hand om mina föräldrar när de blir gamla? Rapport av: Yeshiwork Wondmeneh

Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 Stort fall i antalet söklande till vård och omsorgsprogrammet...6 Från högtryck till lågtryck...8 Varför har omsorgsprogrammet blivit mindre attraktivt?... 9 Deltider och lönediskriminering...10 Arbetsmiljö och hälsa...11 Stora rekryteringsbehov i framtiden...11 Personalens utbildning idag...13

Vem ska ta hand om mina föräldrar när de blir gamla? Sammanfattning Intresset för vård- och omsorgsutbildningen på gymnasiet har minskat dramatiskt under den senaste trettioårsperioden. Läsåret 1980/1981 sökte 18 281 behöriga elever i första hand till vård-/omvårdnadslinjen, men bara de mest motiverade 4 838 sökandena antogs. Läsåret 2009/2010 var antalet sökte till utbildningen enbart 3 041, men under oktober månad samma år fanns 3 404 intagna, vilket visar att studieplatserna var fler än antalet förstahandssökande. Det låga sökandetrycket började läsåret 1993/1994 och har legat kvar sedan dess. Bakom den dramatiska nedgången i antalet sökande i början av 1990-talet låg med stor sannolikhet nittiotalskrisen, som ledde till minskad sysselsättning i den offentliga sektorn, inte minst bland undersköterskor och vårdbiträden. Men 1990-talskrisen kan inte förklara att sökandetrycket inte har återhämtat sig sedan dess. Äldreomsorgen har länge kännetecknats av dåliga anställningsvillkor och låga löner. I äldreomsorgen är möjligheterna till heltidsanställningar begränsade, arbetsmiljön ofta dålig och medellönerna lägre än i mansdominerade yrken med motsvarande krav. När ungdomars preferenser för olika yrken kartläggs så upplevs alla dessa faktorer som oattraktiva, vilket kan förklara det minskade intresset hos ungdomar för att söka sig till äldreomsorgen. Samtidigt som sökandetrycket till vård- och omsorgsutbildningen är lågt, så kommer behovet av utbildad arbetskraft att öka kraftigt framöver (150 000 anställda till 2030 enligt rapporten Välfärdstjänsternas framtida finansiering från Kommunal 2010) som en följd av att det blir allt fler äldre i befolkningen. Antalet som utexamineras från utbildningen har också minskat i takt med det minskande intresset. Knappt 3 500 personer slutförde sin utbildning läsåret 2009/2010. Jämfört med början av 1990-talet var det nästan bara en tredjedel. 5

Stort fall i antalet sökande till vård- och omsorgsprogrammet Sedan 1980-talets början har antalet som söker till gymnasiets vårdlinje eller omvårdnadsprogram sjunkit dramatiskt. Läsåret 1980/81 sökte totalt 18 281 behöriga elever till vårdlinjen, och de gjorde det i förstahand. Motsvarande tal för läsåret 2009/10 var 3 041. Vid 1980-talets början var det hög konkurrens om studieplatserna. Av de sökande antogs endast 4 838 elever, vilket motsvarade knappt en fjärdedel av samtliga sökande. Idag antas alla som söker och några till. Diagram 1: Behöriga sökande till gymnasiets omvårdnads-/vårdlinje eller omvårdnadsprogram 1980-2010. Datakällor: Skolverkets statistik, www.skolverket.se och Statistiska centralbyrån, Utbildningsstatistisk årsbok 1975,1976,1977, osv., till 1999. 6

Som diagram 1 visar har sökandetrycket i vårdlinjen varit högt under hela 1980-talet; antalet som sökte har varit högre än antalet studieplatser. Samtidigt var antagningspoängen hög. Majoriteten som sökte, närmare 90 procent, var kvinnor. En femtedel var 20 år eller äldre; det var med andra ord inte enbart behöriga grundskoleelever i sextonårsåldern som fick konkurrera om de begränsade platserna. Sökandetrycket minskade under läsåret 1983/84; beräknad som kvoten mellan antalet intagna och antalet sökande minskade det från cirka 0,26 till 0,41. Som den streckade linjen i diagram 1 visar är sökandetrycket högre ju lägre kvoten är och tvärtom (värdena redovisas i den högra lodräta axeln). Bortsett från små variationer låg kvoterna runt 0,40 fram till 1988/89. Under de efterföljande två åren ökade kvoterna något över 0,5. Med andra ord blev drygt hälften av sökandena intagna till utbildningen vid 1980-talets slut. 7

Från högtryck till lågtryck I början av 1990-talet skedde en dramatisk förändring i antalet sökande till gymnasiets omvårdnads-/vårdnadslinje. På tre år mellan läsåret 1991/92 och 1994/95 - försvann två tredjedelar av antalet sökande, från cirka 15 000 till 4 500. Därefter minskade antalet sökande ytterligare, för att stabiliseras på en nivå runt cirka 3 500 personer från 1987/88 och framåt. För att tydligare visa utvecklingen mellan antalet sökande och antalet intagna under 1990-talet presenteras denna del av diagram 1 i ett separat diagram nedan (diagram 2). Diagram 2: Antal behöriga sökande till gymnasiets omvårdnads- /vårdlinje eller omvårdnadsprogram. 1992-2010. Som diagram 2 visar så matchade antalet förstahandssökande i stort sett antalet intagna vid läsåret 1993/94. Kvoten mellan antagna och sökande var då lite över 1. 49 av totalt 5 905 elever som fanns i utbildningen under oktober månad hade inte i förstahand sökt till vårdlinjen, utan de hade hoppat in vid det andra intagningstillfället på hösten. 8

Som diagram 2 visar ligger antalet intagna över antalet sökande nästan under hela perioden mellan 1993 och 2010. Kvoten som nu ligger konstant över värdet 1 visar att antalet förstahandssökande till omvårdnads-/vårdlinjen eller omvårdnadsprogrammet var färre än antalet tillgängliga studieplatser. Intresset för utbildningen hade minskat dramatiskt. Varför har omsorgsprogrammet blivit mindre attraktivt? I början av 1980-talet var det generellt svårare att komma in på yrkeslinjerna jämfört med de teoretiska linjerna. Den huvudsakliga förklaringen till det var den begränsade tillgången på studieplatser, som i sin tur var beroende av resurser som utrustning och praktikplatser. 1 Emellertid var konkurrensen hårdast på vårdlinjen. En viktig förklaring till det kan vara att allt fler kvinnor då i allt högre utsträckning började yrkesarbeta och den expanderande offentliga sektorn erbjöd många arbetstillfällen. Mellan 1970 och 1990 ökade kvinnors arbetskraftsdeltagande från 59,3 till 82,3 procent. I slutet av 1980-talet deltog 90 procent av kvinnorna i åldersgruppen 25-54 i arbetskraften. I början av 1970-talet var andelen bara 65 procent. 2 Samtidigt (under 1970- och 1980-talen) fördubblades sysselsättningen i kommunerna och landstingen. Den offentliga sektorn byggdes ut. Till exempel ökade andelen äldre som fick hemtjänst från 6 procent 1962 till 24 procent 1978. Nittiotalskrisen Att sökandetrycket sjönk dramatiskt under början av 1990-talet var med stor sannolikhet en effekt av 1990-talskrisen, och kanske också en effekt av reformerna inom äldreomsorgen, till exempel ädelreformen. Totalt minskade sysselsättningen inom den offentliga sektorn med cirka 200 000 personer mellan 1993 och 1997, därav något mer än hälften i kommuner och landsting 3. Undersköterskor och sjukvårdsbiträden var två yrkesgrupper som drabbades mest av krisen. Enligt en färsk studie minskade sysselsättningen för dessa yrkesgrupper med 34 respektive 38 procent mellan 1993 och 1999. 4 1 Utbildningsstatistisk årsbok 1979, 1992, Statistiska centralbyrån 2 Arbete och arbetslöshet 1970-2003:översikt över en händelserik period, Hans Eriksson 3 Marcus Eliason 2011, Undersköterskor och sjukvårdsbiträden i kristider. IFAU rapport 2011:3 4 se fotnot 3 9

Denna rapport visar att sökandetrycket fortfarande inte har återhämtat sig efter 1990-talskrisen, utan permanentats på en låg nivå. Samtidigt har även motivationen och studieprestationen hos dem som söker utbildningen minskat. 5 Det låga intresset för utbildningen har lett till att poängkraven minskat. Av de elever som väljer omvårdnadsprogrammet uppger en del att deras val motiveras av skoltrötthet och ointresse för kärnämnena. De som är skoltrötta menar en fördel med omvårdnadsprogrammet är att de slipper skolan under praktikperioden. 6 Dessa olika omständigheter gör att omvårdnadsprogrammet får ett dåligt rykte bland gymnasieelever. De som aktivt väljer utbildningen känner ofta att de behöver försvara sitt val. Deltider och lönediskriminering Det svala intresset för omvårdnadsutbildningen kan också kopplas till synen på arbete i äldreomsorgen. Enligt Ungdomsstyrelsens attityd- och värderingsstudie 2003 De kallar oss unga var det enbart en fjärdedel av de unga kvinnorna i åldern 16-19 år och en ännu lägre andel av männen (cirka 8 procent) som absolut skulle kunna tänka sig arbeta inom vård och omsorg. Att arbeta inom äldreomsorgen betraktas inte som ett attraktivt arbete, även om det anses vara ett bra arbete. Det som ungdomar anser bra är de erfarenheter de får genom möten med människor. För att ett arbete ska vara attraktivt krävs en god arbetsmiljö (fria tider, bra stämning och bra chefer), intressant innehåll och status. Fasta anställningar, möjlighet till heltidarbete och hög lön värderas också högt. Detta visas både i den refererade studien och i olika uppsatsarbeten, däribland Ung arbetskraft inom äldreomsorgen (Luleå tekniska universitet). Av undersköterskorna som arbetade i äldreomsorgen (95 000 personer) 2009 var 86 procent tillsvidareanställda, men en stor andel av dem (57 procent) hade en anställning på deltid. Cirka 60 procent av totalt 60 011 vårdbiträden inom äldreomsorgen hade en tillsvidareanställning, men mer än sex av tio (närmare 23 000 personer) var anställda på deltid. 5 Vård- och omsorgsassistenters kompetens - en litteraturgenomgång. 6 Anna Sjölin 2004. Ungdomars val av gymnasieprogram en studie av motiv och inställning hos elever på omvårdnadsprogrammet. 10

Förutom dåliga anställningsformer är medellönerna låga. Medellönen för en tillsvidareanställd undersköterska i äldreomsorgen var 2009 cirka 21 000 kronor, medan de som hade vikariat eller annan begränsad anställning tjänade i genomsnitt mellan 18 000 och 19 000 kronor. Av alla undersköterskor har 8 respektive 3 procent ett vikariat eller en anställning på allmän visstid. För vårdbiträdet med en tillsvidareanställning gav arbetet i genomsnitt cirka 20 000 kronor i månaden, medan medellönen för tidsbegränsade anställningar var cirka 17 000 kronor. Medellönen inom äldreomsorgen, som är en kvinnodominerad bransch, påverkas negativt av den värdediskriminering som råder mellan olika branscher i arbetslivet. Medellönen är endast 90 procent av medellönen inom de mansdominerade arbetaryrkena i den privata sektorn. Arbetsmiljö och hälsa Kommunals rapport Insikter och fakta om ojämlik hälsa visar att den psykiska och fysiska ohälsan har brett ut sig bland Kommunals medlemmar under en tjugoårstid. Allt fler mår allmänt dåligt, har långvarig sjukdom med minst en diagnos, känner ångest, oro eller ängslan, är påfallande trötta på dagarna eller på kvällarna, har sömnstörningar, huvudvärk, värk i muskler och leder. En ökande andel rapporterar också att de arbetar under vridna, krokiga eller på annat sätt olämpliga ställningar, att de utsätts för upprepningar och ensidiga rörelser, att arbetet är psykiskt ansträngande. En stor andel utsätts för dagliga tunga lyft. Indikator efter indikator visar dessutom på att skillnaderna ökat kraftigt gentemot övriga på arbetsmarknaden under den undersökta perioden. Stora rekryteringsbehov i framtiden Konsekvensen av det konstant låga intresset för omvårdnadsprogrammet, som efter reformen 2011 kallas för vård- och omsorgsprogrammet, behöver bedömas i relation till behovet av utbildad arbetskraft i framtiden. Enligt Kommunals rapport Välfärdstjänsternas framtida finansiering kommer behovet av utbildad personal till äldreomsorgen att öka dramatiskt när allt fler 11

i framtiden blir allt äldre; det är särskilt andelen som är 85 år eller äldre som kommer att kraftigt öka. Enligt rapportens beräkningar kommer rekryteringsbehovet att vara 150 000 personer fram till 2030. Ska denna framtida ökande efterfrågan av utbildad personal kunna mötas måste antalet utbildningsplatser öka betydligt och betydande insatser måste göras för att förbättra omvårdnadsyrkets attraktionskraft för att få bra sökande till de nya platserna. Naturligtvis har också antalet som årligen utexamineras från omvårdnadsprogrammet (se diagram 3) minskat i takt med det sjunkande intresset. Under perioden mellan 1996 och 2008 utexaminerades årligen under 3 000 personer. Under de senaste två åren har antalet ökat till knappt 3 500. Det är nästan enbart en tredjedel jämfört med början av 1990-talet då cirka 10 000 utexaminerades från vårdlinjen och omvårdnadslinjen. Diagram 3: Totalt antal i vårdlinje, omvårdnadslinje eller omvårdnadsprogram som utexaminerats under respektive år 1980-2010. 12

Problemet är inte bara att antalet som utexamineras är få utan också att allt färre tänker arbeta inom det yrket de är utbildade till. Enligt Statistiska centralbyrån hade nästan två tredjedelar (65 procent) av eleverna i vård- och omsorgsprogrammet läsåret 2009/2010 planer på att läsa vidare på högskolan 7. Detta kan jämföras med de mansdominerade yrkesförberedande programmen Bygg och Fordon, där endast 26 respektive 15 procent hade planer på att läsa vidare på högskolan. En del av eleverna, närmare bestämt två av fem som planerar att studera vidare, gör det främst för att de tror att det framtida yrket de satsar på kräver en högskoleutbildning. En femtedel vill öka sin anställningsbarhet och 16 procent vill studera vidare för att kunna få ett arbete med högre lön. Oviljan att stanna inom yrket kan dessutom stärkas av det ogynnsamma arbetsmarknadsläget. Efterfrågan efter vård- och omsorgsutbildade var 2010 betydligt lägre än tillgången. Detta gäller både nyutexaminerade och yrkeserfarna. Rekryteringen började minska kraftigt i mitten av 2008 och nådde botten 2009. Även om rekryteringsläget förbättrades något under 2010 jämfört med 2009, var antalet arbetssökande med vård- och omsorgsutbildning, både yrkeserfarna och nyutexaminerade, betydligt fler än antalet som arbetsgivare varit villiga att anställa. Men rekryteringsbehoven kommer att öka något på ett till tre års sikt, enligt Statistiska centralbyrån. 8 Sedan mitten av 2001 hade efterfrågan och tillgången legat i en balans, dock med en lägre rekryteringstakt av nyutexaminerade. Under tidigare år, till exempel 1998-2001 hade det däremot varit brist på vård- och omsorgsutbildad personal. Personalens utbildning idag Det saknas en sammanhållen statistik som på riksnivå visar hur utbildningen bland personalen i hela äldreomsorgen ser ut. Det som redovisas i Sveriges Kommuner och Landstings rapport Öppna jämförelser 2010 gäller enbart sär- 7 Gymnasieungdomars studieintresse läsåret 2009/2010, Statistiska centralbyrån. Temarapport 2010:2 8 Arbetskraftsbarometern 08 och 10, Statistiska centralbyrån. 13

skilt boende och korttidsboende. Inom dessa boendeformer är riksgenomsnittet för andelen personal med vård- och omsorgsutbildning på gymnasienivå cirka 80 procent. Men andelen äldre som 2009 beviljades ett permanent eller ett korttidsboende (95 377 respektive 8 546 personer) utgjorde enbart cirka 34 procent av alla äldre som under samma period beviljats omsorgsinsats. Majoriteten, cirka 66 procent (205 797 personer), hade hemtjänst i eget boende. 9 I Socialstyrelsens statistik Äldreguiden går det dock att se den totala andelen per kommun och kommundel. Det finns betydande variationer mellan kommuner och mellan kommundelar inom samma kommun. I till exempel Stockholms kommun varierar andelen utbildad personal mellan 43 procent i stadsdelen Östermalm och 63 procent i stadsdelen Älvsjö. I stadsdelen Bromma har strax under hälften av personalen gymnasieutbildning medan de övriga stadsdelarna har mellan 50 och 60 procent. 9 Propositionen 2010/11:1, utgiftsområde 9 14

Art nr 978 91 7141 968 2 Vem ska ta hand om mina föräldrar när de blir gamla Kommunal 2011