Åtgärdsprogram för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten

Efter den 1 juli 2011 ansvarar Havs- och vattenmyndigheten för denna publikation. Telefon 010-698 60 00 publikationer@havochvatten.se www.havochvatten.se/publikationer Åtgärdsprogram för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten 2008 2011 Grovslinke (Nitella translucens) Uddslinke (Nitella mucronata) Spädslinke (Nitella gracilis) Höstslinke (Nitella syncarpa) Dvärgslinke (Nitella confervacea) rapport 5850 april 2009 100 um

Åtgärdsprogram för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten 2008 2011 Grovslinke (Nitella translucens) Uddslinke (Nitella mucronata) Spädslinke (Nitella gracilis) Höstslinke (Nitella syncarpa) Dvärgslinke (Nitella confervacea) Hotkategori: Grovslinke, akut hotad (CR) Uddslinke, starkt hotad (EN) Spädslinke, starkt hotad (EN) Höstslinke, akut hotad (CR) Dvärgslinke, sårbar (VU) Programmet har upprättats av Irmgard Blindow, Greifswalds universitet NATURVÅRDSVERKET

Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM Gruppen AB, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Naturvårdsverket Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se Koordinerande myndighet: Länsstyrelsen i Dalarnas län Tel: 023-810 00, Fax: 023-813 86 E-post: dalarna@lansstyrelsen.se Postadress: 791 84 Falun Internet: www.lansstyrelsen.se/dalarna ISBN 978-91-620-5850-0 ISSN 0282-7298 Naturvårdsverket 2008 Tryck: CM Gruppen AB, Bromma 2009 Layout: Naturvårdsverket och forsbergvonessen Fotografier: anges vid bild Omslagsbilder: Stora bilden: I Fansjön, en liten skogssjö norr om Erken, finns täta mattor av uddslinke (Nitella mucronata) på drygt 2 m djup. Foto: Mats Gothnier. Övre lilla bilden: Spädslinke (N. gracilis), skottspets. Den avslutande taggspetsen ( mucro ) syns tydligt. Foto: Roland Bengtsson. Nedre lilla bilden: En av grovslinkets (N. translucens) två aktuella svenska lokaler; Öjasjön i Blekinge. Foto: Åke Widgren.

Förord Naturvårdsverket har i flera sammanhang, bl.a. i Aktionsplan för biologisk mångfald (1995) framhållit vikten av att utarbeta och genomföra åtgärdsprogram för hotade arter och biotoper. Åtgärdsprogrammen och deras genomförande är nu ett av flera verktyg för att nå det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet, Ett rikt växt- och djurliv (prop 2004/05:150 Svenska miljömål- ett gemensamt uppdrag) och samtliga sex ekosystemrelaterade miljömål, (prop. 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier). Miljömålet slår bland annat fast att antalet hotade arter ska minska med 30% till 2015 jämfört med år 2000. Dessutom ska förlusten av biologisk mångfald vara hejdad till år 2010. Den sistnämnda målsättningen lades också fast vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 och världstoppmötet Rio+10 i Johannesburg 2002. Åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten (grovslinke [Nitela translucens], uddslinke [N. mucronata], spädslinke [N. gracilis], höstslinke [N. syncarpa] och dvärgslinke [N. confervacea]) har på Naturvårdsverkets uppdrag upprättats av Irmgard Blindow, Greifswalds universitet. Programmet presenterar Naturvårdsverkets syn på vilka åtgärder som behöver genomföras för arterna. Det är ett av sex program för hotade kransalger. Övriga program omfattar arter i brackvatten och hav, arter i kalkrika sjöar, arter i småvatten/periodiska vatten, tuvsträfse och barklöst sträfse samt fjällrufse. Åtgärdsprogrammet innehåller en kortfattad kunskapsöversikt och presentation av åtgärder som genomförs under 2008-2011 för att förbättra arternas bevarandestatus i Sverige. Åtgärderna samordnas mellan olika intressenter, varigenom kunskapen om och förståelsen för arten eller biotopen ökar. Förankringen av åtgärderna har skett genom samråd och en bred remissprocess där statliga myndigheter, kommuner, experter och intresseorganisationer haft möjlighet att bidra till utformningen av programmet. Vissa åtgärder har, med Naturvårdsverkets godkännande, inletts redan 2006-2007. Det här åtgärdsprogrammet är ett led att förbättra bevarandearbetet och utöka kunskapen om hotade slinke-arter i sjöar och småvatten. Det är Naturvårdsverkets förhoppning att programmet kommer att stimulera till engagemang och konkreta åtgärder på regional och lokal nivå, så att arterna så småningom kan få en gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket tackar alla de som har bidragit med synpunkter vid framtagandet av åtgärdsprogrammet och de som kommer att bidra till genomförandet av detsamma. Författaren vill rikta ett stort tack till Roland Bengtsson (IVL Aneboda) för överlämnande av bildmaterial, Åke Widgren (länsstyrelsen i Blekinge län) för överlämnade av bildmaterial och uppgifter, Niklas Lönnell och Jan Edelsjö (ArtDatabanken) för kartor samt till Mats Gothnier (länsstyrelsen i Stockholms län) och Nanna Malmros för värdefulla synpunkter. Stockholm i juni 2008 Anna Helena Lindahl T. f. direktör Naturresursavdelningen

Fastställelse, giltighet, utvärdering och tillgänglighet Naturvårdsverket beslutade 2008-06-19 enligt avdelningsprotokoll N 152-08, 4, att fastställa åtgärdsprogrammet för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten. Programmet är ett vägledande, ej formellt bindande dokument och gäller under åren 2008 2011. Utvärdering och/eller revidering sker under det sista året programmet är giltigt. Om behov uppstår kan åtgärdsprogrammet utvärderas och/eller revideras tidigare. På www.naturvardsverket.se/documents/bokhandeln/hotadearter.htm kan det här och andra åtgärdsprogram köpas eller laddas ned. 4

Innehåll Förord 4 Fastställelse, giltighet, utvärdering och tillgänglighet 4 Innehåll 5 Sammanfattning 10 Summary 12 Introduktion till kransalger 12 Översiktlig systematik och morfologi 12 Ekologiska krav 13 Bestämning och bestämningsproblem 13 Några svårbestämda grupper 14 Artfakta grovslinke 15 Översiktlig morfologisk beskrivning 15 Beskrivning av arten 15 Förväxlingsarter 15 Bevaranderelevant genetik 16 Biologi och ekologi 16 Föröknings- och spridningssätt 16 Livsmiljö 16 Viktiga mellanartsförhållanden 16 Utbredning och populationsstatus 17 Nuvarande utbredning 17 Populationsfakta 18 Aktuell hotstatus 18 Historik och trender 19 Artfakta uddslinke 20 Översiktlig morfologisk beskrivning 20 Beskrivning av arten 20 Förväxlingsarter 20 Bevaranderelevant genetik 21 Biologi och ekologi 21 Föröknings- och spridningssätt 21 Livsmiljö 21 Viktiga mellanartsförhållanden 22 Utbredning och populationsstatus 22 Nuvarande utbredning 22 Populationsfakta 23 Aktuell hotstatus 23 Historik och trender 23 Artfakta spädslinke 25 Översiktlig morfologisk beskrivning 25 5

Beskrivning av arten 25 Förväxlingsarter 26 Bevaranderelevant genetik 27 Biologi och ekologi 27 Föröknings- och spridningssätt 27 Livsmiljö 27 Viktiga mellanartsförhållanden 28 Utbredning och populationsstatus 28 Nuvarande utbredning 28 Populationsfakta 28 Aktuell hotstatus 28 Historik och trender 29 Artfakta höstslinke 30 Översiktlig morfologisk beskrivning 30 Beskrivning av arten 30 Förväxlingsarter 30 Bevaranderelevant genetik 30 Biologi och ekologi 30 Föröknings- och spridningssätt 30 Livsmiljö 31 Viktiga mellanartsförhållanden 32 Utbredning och populationsstatus 32 Nuvarande utbredning 32 Populationsfakta 33 Aktuell hotstatus 33 Historik och trender 33 Artfakta dvärgslinke 35 Översiktlig morfologisk beskrivning 35 Beskrivning av arten 35 Förväxlingsarter 35 Bevaranderelevant genetik 35 Biologi och ekologi 35 Föröknings- och spridningssätt 35 Livsmiljö 35 Viktiga mellanartsförhållanden 36 Utbredning och populationsstatus 36 Nuvarande utbredning 36 Populationsfakta 37 Aktuell hotstatus 37 Historik och trender 38 Artfakta samtliga arter 39 Tänkbara förklaringar till programarternas sällsynthet 39 Skyddsstatus i lagar och konventioner 41 Nationell lagstiftning 41 EU-lagstiftning 41 Internationella konventioner och aktionsprogram (Action plans) 42 6

Orsaker till tillbakagång och aktuella hot 43 Kända orsaker till tillbakagång 43 Ej styrkta befarade orsaker till tillbakagång 44 Aktuell hotsituation 45 Befarad känslighet för klimatförändringar 46 Vision och mål 47 Vision 47 Bristanalys 47 Kortsiktigt mål 47 Långsiktigt mål 50 Åtgärder, rekommendationer 51 Beskrivning av prioriterade åtgärder 51 Ny kunskap och inventering 51 Inventering 52 Information 55 Områdesskydd 56 Skapande av lämpliga livsmiljöer utanför de skyddade områdena 56 Populationsförstärkande åtgärder 57 Allmänna rekommendationer till olika aktörer 57 Åtgärder som kan skada arterna 57 Hur olika aktörer kan gynna arterna 58 Finansieringshjälp för åtgärder 59 Utsättning av arter i naturen för återintroduktion, populationsförstärkning eller omflyttning 59 Myndigheterna kan ge information om gällande lagstiftning 59 Råd om hantering av kunskap om observationer 60 Konsekvenser och samordning 61 Konsekvensbeskrivning 61 Åtgärdsprogrammets effekter på andra hotade arter 61 Åtgärdsprogrammets effekter på olika naturtyper 61 Samordning 61 Samordning som bör ske med andra åtgärdsprogram 61 Referenser 63 Bilaga 1 Föreslagna åtgärder 72 Bilaga 2 Rekommenderad inventeringsmetodik 74 Metoder för inventering av kransalger 74 Draggning efter kransalger metodbeskrivning 76 Bilaga 3 Aktuella och tidigare lokaler för grovslinke 77 Bilaga 4 Aktuella och tidigare lokaler för uddslinke 78 Bilaga 5 Aktuella och tidigare lokaler för spädslinke 81 Bilaga 6 Aktuella och tidigare lokaler för höstslinke 84 Bilaga 7 Aktuella och tidigare lokaler för dvärgslinke 86 7

Sammanfattning Grovslinke (Nitella translucens), uddslinke (N. mucronata), spädslinke (N. gracilis), höstslinke (N. syncarpa) och dvärgslinke (N. confervacea) förekommer som andra slinke-arter enbart i sötvatten eller i bräckt vatten med mycket låg salthalt. Alla nämnda arter har minskat i stora delar av sitt utbredningsområde och är därför upptagna på rödlistor i Sverige och flera andra europeiska länder. Även i Sverige har antalet kända lokaler minskat och alla fem arter är sällsynta i landet. Enbart två aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) finns för grovslinke, tolv för uddslinke, åtta för spädslinke, två för höstslinke och fyra för dvärgslinke. Grovslinke som är klassat som akut hotat (CR) förekommer enbart i större sjöar och föredrar neutralt till lätt surt vatten. Även uddslinke, som har klassats som starkt hotat (EN), förekommer främst i sjöar men hittas oftast i gränstrakten mellan urberg och kalk eller till och med i kalkrika sjöar. Även spädslinke är klassat som starkt hotat (EN). Det förekommer i sjöar och småvatten, oftast i urbergsområden. Höstslinke är klassat som akut hotat (CR). Det har hittats i sjöar, småvatten och rinnande vatten med olika ph-värden. Dvärgslinke, som har klassats som sårbart (VU), finns på mycket grunt vatten i sjöar eller i småvatten. Vårslinke (Nitella capillaris) är i motsats till de arter som omfattas av föreliggande program en utpräglad pionjärväxt som enbart förekommer i småvatten. Det har därför tagits upp i åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade kransalger: arter i småvatten/periodiska vatten. Gemensamt för alla arter är att de borde kunna förekomma på många svenska lokaler, men bara har hittats på ett fåtal aktuella lokaler. Det är oklart vad detta beror på. En möjlig förklaring är att arterna har förbisetts på många lokaler, men även effekten av någon hittills okänd hotfaktor kan inte uteslutas. Kunskapen kring arternas ekologi är tyvärr dålig. Dålig konkurrensförmåga gentemot andra undervattensväxter, speciellt i fråga om oorganiskt kol, kan vara en förklaring. Grovslinke och uddslinke har möjligen dålig spridningsförmåga. Övergödning anses vara en viktig hotfaktor mot alla arter förutom uddslinke. Även försurning är en trolig hotfaktor och negativ påverkan från klimatförändringar kan inte uteslutas. Ökad brunfärgning av sjöar och ökande mängder av gäss som påverkar vattenväxter negativt genom både betning och gödning är andra tänkbara hotfaktorer. Åtgärderna syftar främst till att öka kunskapen kring arternas ekologiska krav och att få en uppfattning om arterna kan ha blivit förbisedda i större utsträckning. Systematiska inventeringar samt återbesök av tidigare och aktuella lokaler är därför högt prioriterade. Ekologiska data bör samlas in för samtliga lokaler där någon av programarterna hittas och sammanställs under programmets slutfas. På spädslinkets och höstslinkets aktuella lokaler bör små vegetationsfria ytor skapas för att främja dessa konkurrenssvaga arter. Programmet bör samordnas med åtgärdsprogrammen för bevarande av större vattensalamander och dess livsmiljöer, sjönajas och hotade nate-arter. Programmet bör även samordnas med samtliga andra åtgärdsprogram för 8

bevarande av hotade kransalger. Denna grupp är svår att artbestämma. För att kunna garantera att bestämningarna blir korrekta bör inventerarna utbildas och informationsmaterial framställas innan fältinventeringarna startar. Medan grovslinke är lätt att bestämma finns förväxlingsrisk mellan höstslinke och vårslinke, samt inom gruppen uddslinke, spädslinke, dvärgslinke och nordslinke (N. wahlbergiana). Utöver de nämnda åtgärderna bör protokollföring av specifika kriterier samt genetiska analyser garantera att förväxlingar undviks. Det svenska herbariematerialet för dvärgslinke och nordslinke bör kontrolleras för att upptäcka eventuella förväxlingar. Liksom för andra åtgärdsprogram för bevarande av hotade kransalger, har en referensperson utsetts som under programperioden ska kontrollera insamlade belägg. Denna referensperson bör även ansvara för att preparera och leverera beläggen till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Uppdragsgivare för detta arbete, som gäller nationellt, blir det län som ansvarar för den nationella koordineringen av programmet. För det här programmet blir det således Dalarnas län. Programmets giltighetsperiod är 2008-2011. Den totala kostnaden under giltighetsperioden beräknas till 2969000 SEK. Denna kostnad omfattar inte den inledande del som är gemensam för alla programmen för hotade kransalger. 9

Summary This action plan describes the threatened charophytes Nitella translucens, N. mucronata, N. gracilis, N. syncarpa and N. confervacea The plan is not legally binding but should be a guide for persons involved in the protection of the species. All established action plans can be found at the Swedish Environmental Protection Agency website: http://www.naturvardsverket.se/documents/bokhandeln/hotadearter.htm Like other Nitella-species, N. translucens, N. mucronata, N. gracilis, N. syncarpa and N. confervacea (= N. batrachosperma) only occur in freshwater and in brackish water of very low salinity. All species have decreased in a large part of their distribution range and are included into the national red data books in several European countries. In Sweden, all species have decreased. The number of recent (records between 1980 and 2006) sites is low: 2 (N. translucens, Figur 4), 12 (N. mucronata, Figur 5), 8 (N. gracilis, Figur 8), 2 (N. syncarpa, Figur 10) and 4 (N. confervacea, Figur 11), respectively. In Sweden, N. translucens is classified as critically endangered (CR) in the national red data book and has only been found in lakes with neutral or slightly acid water. N. mucronata is also mainly found in lakes, but prefers water with intermediate or even high calcium content. N. gracilis occurs both in lakes and small bodies of water, often in areas poor in lime. Both species are classified as endangered (EN). Hardly any other species of charophytes has been found in such a wide range of habitats as N. syncarpa which occurs in lakes, small bodies of water and running water, both with low and high calcium content. The species is classified as critically endangered (CR) in Sweden. N. confervacea, which is classified as vulnerable (VU), grows in very shallow water in lakes or in small bodies of water. All former and recent records are summarized in appendix ( bilaga ) 3 (N. translucens), 4 (N. mucronata), 5 (N. gracilis), 6 (N. syncarpa) and 7 (N. confervacea), respectively. Contrary to the species included into this program, Nitella capillaris is a typical pioneer species which can only be found in small bodies of water. It is therefore included into the action plan for threatened charophytes: species in small and temporary water bodies. An explanation for the low number of recent records can not be given due to severe gaps of knowledge regarding all five species occurrences and ecological demands. One possible explanation is that the plants have been overlooked, but this is probably not the only explanation as other species of Nitella (N. flexilis, N. opaca) are known from far more than 100 recent sites each. The effect of some unknown ecological factor is an alternative or additional explanation, like poor competitive ability (especially concerning competition for inorganic carbon), slow colonization rate (in the case of N. translucens and N. mucronata), or human impact. Eutrophication is probably an important threat factor for all species but N. mucronata. Also, negative impact from acidification can be assumed, and negative effects from global warming can not be excluded. Possibly, increasing concentrations of humic 10

substances, which can be observed in a number of south Swedish lakes, and increasing numbers of resting geese act as threat factors. The actions suggested in this action plan mainly aim at filling the existing gaps of knowledge. Systematic investigations and inspections of both former and recent sites therefore have the highest priorities. For all locations, where one of the species is found, ecological data should be collected and summarized by the end of the program. N. syncarpa and N. gracilis, which both are very sensible to competition from other plants, should be favoured by clearing small patches from other vegetation on all their recent sites. This action plan should be coordinated with the action plan for the conservation of the slender water-nymph Najas flexilis, the action plans for threatened pondweeds Potamogeton spp. and great crested newt Triturus cristatus, and other action plans for threatened charophytes: Chara braunii and C. connivens, species in calcium-rich lakes and species in small and temporary water bodies. It should also be coordinated with the other action plans for threatened charophytes. Species determination is difficult within charophytes. In order to avoid misdeterminations, all field workers should be trained and information material be produced before the start of the field investigations. During 2008, an international workshop should be arranged with both Swedish and foreign experts to verify collected material of taxa which are hard to identify and to gain an international agreement on determination criteria for these taxa. This workshop should be connected to the IRGC (International Research Group on Charophytes) meeting in Rostock during September 2008. Among the species included into this action plan, Nitella translucens is easy to determine. N. syncarpa can be confused with N. capillaris (this species is very rare or has even disappeared from Sweden; see action plan for threatened charophytes: species in small and temporary water bodies). N. mucronata, N. gracilis, N. confervacea and N. wahlbergiana form a group where species determination is difficult. In Sweden, N. wahlbergiana has only recently been separated from N. mucronata. This species is not included into any action plan and seems to be rather common in the northern part of the country, but rare in southern Sweden. Apart from the actions mentioned, notation of critical characters and genetical analyses should help to avoid misdeterminations. The Swedish herbaria material of N. confervacea and N. wahlbergiana should be checked in order to discover possible misidentifications. A reference person should check and verify all material belonging to the species included into this program and deliver herbaria material to the Swedish Museum of National History in Stockholm. This program will be coordinated by the county administration of Dalarna. This action plan will run during a period of four years between 2008 and 2011. The costs are presented in appendix ( bilaga ) 1 and will be approximately 315.300 in total, excluding the costs for training, information material and workshop which are shared by all the action plans for threatened charophytes. 11

Introduktion till kransalger Översiktlig systematik och morfologi Kransalgerna (Charales) bildar tillsammans med sköldalger (Coleochaetales), Klebsormidiales och konjugater (Zygnematales) en särskild grupp bland grönalgerna. Det är tämligen säkert att landväxterna har uppstått ur denna grupp och nyare undersökningar gör troligt att själva kransalgerna är den grupp som står landväxterna närmast eftersom flera karaktärer är gemensamma för högre växter och kransalger. Dessa karaktärer är äggcell med hölje, avsaknad av zoosporer (det vill säga rörliga, gisselförsedda sporer) och att de har rhizoider, ett rotliknande anlag som fäster dem vid underlaget. Uppbyggnaden av de kvinnliga (oogon) och manliga (anteridier) könsorganen (gametangier) är dock mycket speciell och har inte någon motsvarighet i någon annan växtgrupp. Kransalgerna har en karakteristisk uppbyggnad och består av noder, de ställen på skottet som kransgrenarna utgår ifrån, och internoder, det vill säga skottsegmenten mellan två noder. De delar sig utifrån en apikalcell (cellen i skottets spets) omväxlande i en mindre enkärnig cell som har meristematisk karaktär (kan fortsätta att dela sig) och en större cell som inte kan dela sig ytterligare. Till dessa stora celler hör även internodcellen som har upp till flera hundra cellkärnor (Figur 1). De svenska artnamnen följer Arbetsgruppen för Svenska Växtnamn (1996), de vetenskapliga Blümel (2003). Figur 1. Uppbyggnad av en kransalg, starkt förenklad. Apikalcellen (a), nodceller (n) och andra meristematiska celler i svart, celler som inte kan dela sig längre i grått. k = kransgren. Runt internodcellen (i) finns barkceller (vita) hos några arter inom släktet Chara. Barken består av primära barkcellsrader (pb) som ofta bär taggar (t) och sekundära barkcellsrader (sb). Hos vissa släkten finns stipularer (s) på noderna och braktéer (b) på kransgrenarna. Teckning: Martin Schnittler/Irmgard Blindow. 12

Ekologiska krav Många taxa bland kransalgerna är känsliga för övergödning och försvinner tidigt vid närsaltsbelastning i både söt- och brackvatten. Flera arter är dessutom utpräglade pionjärväxter, växter förekommande tidigt i en växtsuccession, som drabbas av brist på sina karakteristiska livsmiljöer (småvatten, speciellt periodiska vatten). Detta förklarar det stora antalet taxa (21 av sammanlagt 34) som tagits upp på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Kransalgernas ekologiska krav skiljer sig starkt mellan olika taxa. Förutom känsligheten för övergödning skiljer de sig åt på spridningssätt, konkurrenskraft och salthaltstolerans. Kransalger kan hittas i ett brett spektrum av olika livsmiljöer. I sötvatten finns de i olika typer av sjöar, i rinnande vatten samt i småvatten. Artificiella livsmiljöer kan ersätta förlusten av naturliga småvatten. I brackvatten finns kransalger främst i skyddade vikar, men några arter förekommer även på exponerade stränder. Några specialiserade taxa tål salthalter som motsvarar marin miljö. I de enskilda åtgärdsprogrammen sammanförs arter som finns i liknande livsmiljöer och/eller regioner och som gynnas av samma eller liknande åtgärder. Bestämning och bestämningsproblem Släktena inom gruppen kransalger skiljs åt beroende på: om kransgrenarna är delade eller ej gametangiernas (könsorganens) position på kransgrenarna om skottet har bark eller ej (bark förekommer enbart hos de flesta arter inom släktet sträfse) om stipularer (små taggliknande celler på skottets noder) och braktéer (små taggliknande celler på kransgrenarnas noder) finns eller ej oosporens ( fröets ) utseende. Inom släktena sker artbestämningen enligt olika kriterier, bl.a. om växten är sam- eller tvåbyggare, hur pass ofta kransgrenarna är delade (släktet slinke) och om grenspetsen har en särskild taggspets (mucro) eller inte (släktena slinke och rufse). Viktiga bestämningskriterier inom släktet sträfse är om taggar finns på skottets bark, och hur de i så fall är placerade på barkcellsraderna och vilken form och längd de har. För de flesta arter har dessutom ett flertal olika former eller varieteter beskrivits i olika monografier (Migula 1897, Groves & Bullock-Webster 1920, 1924, Corillion 1957). Samtidigt är övergångsformer mellan s.k. arter inte ovanliga. Det är i stort sett okänt på vilken taxonomisk nivå dessa hör hemma och om de taxa som har beskrivits som arter motsvarar biologiska arter eller ej. Vidare råder viss oenighet om vilka morfologiska kriterier som ska användas för att skilja äkta arter åt. Ökad taxonomisk forskning inom gruppen är därför mycket angelägen. 13

Inom forskningsprojektet Charamorph (närmare information: Susanne Schneider, NIVA, Oslo) har två taxa ( artkomplex grönsträfse [Chara baltica] mellansträfse [C. intermedia] samt borststräfse [C. aspera]) valts ut för att få klarhet kring artavgränsningen. Ett större antal individer från olika populationer tillhörande dessa taxa karakteriseras med hjälp av genetiska, morfologiska och ekofysiologiska metoder. På så sätt kan variationen inom denna population bestämmas och skillnader mellan dessa populationer samt vilka kriterier som ger liknande resultat registreras. Korsningsexperiment mellan populationerna ska dessutom ge svar på frågan var den biologiska artgränsen går. Bortsett från tidigare korsningsförsök som har genomförts mellan en rad olika taxa (t.ex. Croy 1982, Grant & Proctor 1972, McCracken m.fl. 1966, Proctor 1971) är detta första gången som artavgränsningen har undersökts. Några svårbestämda grupper För flera arter försvåras bestämningen av de problem vid artavgränsningen som har beskrivits ovan. Osäkerhet kring taxonomi och bestämning gäller främst följande arter (de som ingår i åtgärdsprogrammen är markerade med fet stil): Raggsträfse (Chara horrida) som undersöks för närvarande inom projektet Charamorph. Axsträfse (Lamprothamnium papulosum) samt L. sonderi som nyligen har beskrivits från Tyskland. Spretsträfse (Chara rudis) och taggsträfse (C. hispida) Uddslinke (Nitella mucronata), spädslinke (N. gracilis), nordslinke (N. wahlbergiana) och dvärgslinke (N. confervacea). Några andra arter som ingår i åtgärdsprogrammen och är svåra att skilja ifrån varandra: Trådsträfse (Chara filiformis) och gråsträfse (C. contraria) Uddrufse (Tolypella intricata) och trubbrufse (T. glomerata) Höstslinke (Nitella syncarpa) och vårslinke (N. capillaris) Tuvsträfse (Chara connivens) och skörsträfse (C. globularis). Bland programarterna anses enbart axsträfse, stjärnslinke (Nitellopsis obtusa), grovslinke (Nitella translucens), barklöst sträfse (Chara braunii) och fjällrufse (Tolypella canadensis) vara relativt enkla att artbestämma. 14

Artfakta grovslinke Översiktlig morfologisk beskrivning Beskrivning av arten Nitella translucens (Persoon) Agardh 1807 Grovslinke är den största arten i släktet Nitella och kan bli mer än 1 m högt. Växtens allmänna utseende kännetecknas av grova, mest odelade kransgrenar, långa internoder, men förhållandevis mycket små kransar som bildas på skottspetsen. Skottets diameter är större än 1 mm, i regel 1,4 till 1,9 mm. Grovslinke är sambyggare. Gametangierna står mycket tätt och är samlade i täta, stjälkade huvuden. Grovslinke är till synes mycket robust, men plantorna går lätt sönder när de tas upp (Migula 1897, Blindow m.fl. 2007, Krause 1997, Figur 2). Figur 2. Grovslinke från Öjasjön. De mycket korta kransarna på skottspetsen syns, liksom gametangierna som sitter samlade i täta huvuden. Foto: Roland Bengtsson. Förväxlingsarter Ovanligt små exemplar kan förväxlas med uddslinke, men även med glansslinke (Nitella flexilis) eller mattslinke (N. opaca) eftersom kransgrenarnas 15

spets lätt lossnar. På grund av sin storlek kan grovslinke dock lätt kännas igen. Bara stjärnslinke är lika stor bland de kransalger som saknar bark och kan förväxlas med grovslinke om skottspetsen inte finns kvar. Bevaranderelevant genetik Några få genetiska undersökningar av grovslinke som genomfördes av Sakayama m.fl. (2000) visar att arten är väl separerad från andra europeiska slinke-arter. Biologi och ekologi Föröknings- och spridningssätt Grovslinke övervintrar grön (Wahlstedt 1875, Migula 1897, Krause 1997). Det är ofta fertilt och mognar senare under sommaren och på hösten (Langangen 1997, Migula 1897). Även i de två aktuella lokalerna i Sverige hittades fertila exemplar av grovslinke (egna observationer). Ingenting verkar vara känt om artens spridningsförmåga. Livsmiljö Grovslinke förekommer i Natura 2000-habitaten 3110 (oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden), 3130 (oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder) samt 3160 (dystrofa sjöar och småvatten). Arten kan hittas i neutralt, men även i relativt surt vatten (Stewart & Church 1992). Krause (1997) uppger att den förekommer vid ph-värden mellan 5,8 och 7,1 (se även Artfakta samtliga arter). Detta stämmer väl överens med uppgifter från Nederländerna (Simons & Nat 1996) där grovslinke hittades vid ph-värden mellan 5,8 och 7,4 och låga kalciumkoncentrationer (4-17 mg/l). Arten förekommer i humusrika sjöar, näringsfattiga klarvattensjöar eller dammar, men saknas i kalkrika sjöar som kännetecknas av att kransalgerna är de dominerande undervattensväxterna (s.k. Charasjöar). I Danmark har grovslinke bara hittats i sjöar och uppges här föredra neutralt ph (Olsen 1944). Migula (1897) uppger att arten föredrar torvrika vatten. Grovslinke växer främst på dy eller annan typ av organiskt sediment, sällan på sand (Krause 1997) och ofta på något djupare vatten. I danska sjöar har det hittats på mellan 3 och 4,5 m djup (Olsen 1944). Arten undviker brackvatten och har inte hittats i Östersjön (Schubert & Blindow 2003). Ibland förekommer den i dammar, diken eller långsamt rinnande rinnande vatten (Migula 1897, Groves & Bullock-Webster 1920, Simons & Nat 1996). I Storbritannien uppges till och med att den är rätt vanlig i dessa habitat (Moore 1986). Samtliga svenska fynd förutom ett härstammar från större, näringsfattiga till måttligt näringsrika sjöar eller från brunvattensjöar. (Figur 3). Viktiga mellanartsförhållanden Grovslinke kan förekomma i enartsbestånd men även blandat med andra kransalger (Krause 1997, tabell 1: Artfakta samtliga arter ). I Norge hittades det 16

tillsammans med skörsträfse samt mattslinke (Langangen 1997). I Danmark växte grovslinke tillsammans med olika kortskottsväxter (isoetider) som styvt braxengräs (Isoetes lacustris), notblomster (Lobelia dortmanna) och strandpryl (Littorella uniflora), andra kransalger (glansslinke och skörsträfse) samt flera nate-arter (Potamogeton spp.) (Olsen 1944). I Sverige har grovslinke hittats tillsammans med styvt braxengräs och mattslinke 1 samt papillsträfse (Chara virgata) och kärrklomossa (Scorpidium scorpioides) (Å. Widgren 2007a). Lite är känt kring artens konkurrensförmåga mot andra undervattensväxter. Figur 3. En av grovslinkets två aktuella svenska lokaler: Öjasjön i Blekinge. Foto: Åke Widgren. Utbredning och populationsstatus Nuvarande utbredning Grovslinke förekommer i Nordafrika samt på ett större antal lokaler i Mellan- och Västeuropa (Portugal, Frankrike, Storbritannien, Belgien, Nederländerna och Tyskland) (Groves & Bullock-Webster 1920, Olsen 1944, Corillion 1957, Krause 1997). I Norden har grovslinke hittats i sex sjöar på Jylland i Danmark (Olsen 1944) samt i Norge (Hasslow 1936, Langangen 1997). Grovslinke saknas i Finland (Langangen m.fl. 2002). I Sverige förekommer grovslinke bara på två aktuella lokaler, Vitavatten och Öjasjön i Blekinge. 1. Anteckningar av G. W. F. Carlsson på herbariebeläggen från Norrabysjön, Kronobergs län, som finns i Evolutionsmuseet, Uppsala universitet, och i Botaniska museets i Lund samlingar 17

Populationsfakta Observationerna under senare år (Åke Widgren, pers. medd. 2007b) tyder på stora beståndsförändringar i en av de två aktuella svenska lokalerna. I Vitavatten hittades grovslinke under 1997 (litet bestånd, ca. 1 dm 2 ), 1999 (relativt rikligt) och 2001 (enstaka). Vid eftersökningar under 2002 återfanns grov-slinke dock inte och möjligen har det försvunnit från sjön. I Öjasjön hittades grovslinke under 1999 (relativt rikligt) samt 2000 (rikligt på tio dellokaler). Öjasjön kontrollerades under 2004 av Åke Widgren och Roland Bengtsson (IVL Aneboda). Grovslinke hittades då i stora bestånd, det var även fertilt. På grund av dessa förändringar samt möjligheten att arten har förbisetts på ett större antal lokaler (se avsnittet Artfakta samtliga arter) är det svårt att uppskatta den svenska populationens storlek. Aktuell hotstatus Grovslinke är klassat som starkt hotat (2) i Tyskland (Schmidt m.fl. 1996) och som försvunnet ( extinct ) i Litauen och Norge (Balevicius & Ladyga 1992, Direktoratet for naturforvaltning 1999). Arten hittades dock nyligen igen i Norge (se nedan). Den har inte tagits upp på den brittiska eller irländska rödlistan (Stewart & Church 1992). Alla dessa länder tillämpar egna klassificeringssystem. I Sverige har grovslinke klassats som akut hotat (CR) enligt IUCN:s kriterier B2ac(iv); C2b (förekomstarean < 10 km 2 och begränsad till ett lokalområde, extrema fluktuationer i antalet reproduktiva individer, populationen uppskattas till mindre än 250 reproduktiva individer och observerad minskning av antalet reproduktiva individer) (Gärdenfors 2005). Figur 4: Aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för grovslinke i Blekinge. Källa: ArtDatabanken. 18

Historik och trender Grovslinke har hittats i fyra geografiskt skilda områden i Sverige. Fynden har dock gjorts under olika tidsperioder: På olika ställen i norra Vättern (Örebro län) mellan 1861 och 1870, i två sjöar i Kronobergs län (Innaren och Norrabysjön) under 1901 samt i Lärkesholmssjön (Skåne län) under 1941 (bilaga 3). Det återfanns i två sjöar i Blekinge län mellan 1997 och 2004 (bilaga 3) efter att det hade klassats som försvunnet (Blindow 1995). Grovslinkets tidigare lokaler i Vättern återbesöktes utan framgång under 1930-talet (Stålberg 1939) samt under 1990-talet (egna data) och 2003 (Olsson & Palmgren 2005). De två tidigare lokalerna i Kronobergs län (Innaren och Norrabysjön) återbesöktes under 1993 men grovslinke hittades då inte (Blindow 1994). Norrabysjön var dock vid tillfället mycket grumlig på grund av algblomning (egna observationer), vilket gör en förekomst av grovslinke osannolik. Lärkesholmssjön i Skåne län återbesöktes under 1999 utan framgång. Sjön hade då mörkbrunt vatten och mycket sparsam undervattensvegetation (Blindow 2000). Med tanke på att grovslinke verkar ha extrema populationsfluktuationer samt att dessa inventeringar varit rätt ytliga kan en förekomst i dessa sjöar inte uteslutas helt. En liknande utveckling som i Sverige skedde i Norge där grovslinke hade förekommit på tre lokaler (Hasslow 1936). Grovslinke räknades emellanåt som försvunnet efter att ha eftersökts resultatlöst på sina tidigare lokaler (Langangen 1970). Det återfanns dock på en helt annan lokal (Hanangervattnet i Sydnorge) efter genomgång av herbariematerial insamlat under 1950-talet och en inventering under 1996 (Langangen 1997). 19

Artfakta uddslinke Översiktlig morfologisk beskrivning Beskrivning av arten Nitella mucronata (A. Braun) Miquel, 1840. Synonym: Nitella flabellata Kützing, 1843. Uddslinke är en mellanstor kransalg som blir ungefär 30 cm lång. Skottets diameter är större än 0,5 mm, i regel ligger den på mellan 0,8 och 1,2 mm. Uddslinke är sambyggare. Gametangierna, som saknar slemhölje, brukar sitta parvist på kransgrenarnas första två noder. Oospormembranet har ett nätaktigt mönster (Stewart & Church 1992, Krause 1997, omslagsbilden). Förväxlingsarter Uddslinkets kransgrenar delar sig två till tre gånger i motsats till de vanliga arterna glansslinke och mattslinke där kransgrenarna bara delar sig en gång. Ett annat skiljetecken är den karakteristiska, två- till trecelliga taggspetsen på kransgrenarna, vilket ger växten ett mer gracilt intryck. Även glansslinkets och mattslinkets kransgrenar slutar ibland med en liten spets, men den är alltid encellig (Stewart & Church 1992). Uddslinke är också med sin oftast klargröna färgton ljusare grönt än dessa två arter. Det är däremot mörkare (ibland mycket mörkt, nästan svart) än spädslinke som det kan förväxlas med. Uddslinke är nämligen mycket variabelt (Groves & Bullock-Webster 1920, Hasslow 1931, Krause 1997), och fintrådiga former ( Nitella mucronata var. gracillima ) kan förväxlas med andra arter inom samma släkte som har taggspets och är fintrådiga. Så är till exempel fallet med spädslinke (Migula 1897, Stewart & Church 1992). Först nyligen har uddslinke i Sverige separerats som art från det i regel storleksmässigt något mindre nordslinket. Uppgifter om äldre samt några nyare fynd av uddslinke i Sverige (t.ex. Giegold & Tutturen 1996) bör därför kontrolleras, eftersom dessa bestämningar kan vara osäkra. Förutom storleken skiljs arterna åt på att nordslinkets kransgrenar i dess topp är sammandragna till täta huvuden. Det finns också skillnader i arternas övervintringssätt och utbredning: Nordslinke är ettårigt och förekommer i Sverige främst i de norra länen. Nyare resultat visar dessutom att nordslinke i likhet med spädslinke, har finprickigt oospormembran (Ray m.fl. 2001), medan uddslinkets oospormembran har ett nätaktigt mönster. Ovanstående resonemang har lett fram till att uddslinke och nordslinke numera i regel skiljs åt och behandlades som separata arter både i 2000 och 2005 års rödlistor (Gärdenfors 2000, 2005). I den första svenska rödlistan där kransalgerna togs upp (Blindow 1995) inkluderades dock nordslinke under arten uddslinke. Separeringen mellan uddslinke och nordslinke försvåras av att en av uddslinkets former (Nitella mucronata f. heteromorpha) morfologiskt liknar nordslinke med tätt sammandragna skottspetsar (Groves & Bullock-Webster 1920, Krause 1997). 20

Bevaranderelevant genetik Några genetiska undersökningar av uddslinke har ännu inte genomförts men är angelägna: Artavgränsningen och grupperingen mellan/bland uddslinke, spädslinke, nordslinke och dvärgslinke är oklar. Biologi och ekologi Föröknings- och spridningssätt Uddslinke är flerårigt och övervintrar vanligtvis grönt (Wahlstedt 1875, Olsen 1944, Forsberg 1960). Lite är känt om artens spridningsförmåga. Fertila växter hittas på sommaren och hösten men är sällsynta på många håll (Olsen 1944). Livsmiljö Uddslinke växer i sjöar, dammar, diken, åar, torvgravar, kanaler och kärr vid ett ph-värde på mellan 6,6 och 9,0. Det förekommer främst på 1-2 m djup men kan hittas ner till 25 m i sjöar. Sällan förekommer det i rinnande vatten. Oftast växer det på mjukbotten, men även på sand (Migula 1897, Groves & Bullock-Webster 1920, Hasslow 1931, Olsen 1944, Stewart & Church 1992, Krause 1997). Arten förekommer i Natura 2000-habitaten 3110 (oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden), 3130 (oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder) och även 3140 (kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger). I den senare sjötypen bildar uddslinke dock inga utbredda bestånd. Uddslinke har även hittats i Östersjön (Litauen och Ryssland) i laguner med låg salthalt (Sinkevicièné m.fl. 2003). Förmodligen, liksom andra arter i släktet Nitella, klarar dock arten inte av högre salthalter (Winter & Kirst 1991). Uddslinke förekommer i måttligt näringsrikt, ibland till och med i näringsrikt vatten och verkar klara övergödning och grumligt vatten bättre än de flesta andra kransalger (Olsen 1944, Krause 1980, 1997, Flöter 1984, Stewart & Church 1992, Simons & Nat 1996). Det har till och med hittats i avloppsdiken (Stroede 1931, 1933) eller nära utsläpp för avloppsvatten och även på ställen där all annan undervattensvegetation saknades (Olsen 1944). Bara Hamann (1999) uppger att uddslinke hade minskat i Schleswig-Holstein (Tyskland) på grund av övergödning, eftersom arten främst växer på djupt vatten och då begränsas av ljusbrist orsakad av tät förekomst av växtplankton. Uddslinke hittas ofta i gränsområden mellan kalk och urbergsgrund. Det är inte bundet till kalkrik berggrund som de flesta arter inom släktet Chara, men föredrar liksom höstslinke och pärlslinke (Nitella tenuissima) något mer alkaliskt (basiskt) vatten (ph ungefär 6,8 7,3) än andra slinke-arter (exempelvis glansslinke) som förekommer på urbergsgrund i relativt surt (ph ungefär 5,8 6,3) vatten (Corillion 1957, Krause 1997, Tabell 1: Artfakta samtliga arter). Från flera länder uppges att uddslinke fröekommer i neutralt till alkaliskt vatten, ibland i samband med höga kalciumkoncentrationer (Olsen 1944, Langangen 1974, Flöter 1984, Simons & Nat 1996). 21

De svenska lokalerna för uddslinke bekräftar dessa uppgifter: Uddslinke förekommer ofta i relativt näringsrikt vatten och jämfört med de flesta andra slinke-arterna vid ett relativt högt (neutralt till lätt alkaliskt) ph-värde. Fansjön (Stockholms län) där arten har påträffats har ph-värden på mellan 7,1 och 7,5 och kalciumkoncentrationer kring 30 mg/l (Kursrapport, Limnologiska Institutionen Uppsala 1998). I Ösbysjön (Stockholms län) där uddslinke förekom rikligt under 1958 och 1960 växte det tillsammans med skörsträfse som kan hittas i både kalkrika och kalkfattiga vatten, samt med olika arter som förekommer i mer näringsrika sjöar (vattenaloe [Stratiotes aloides], kransslinga [Myriophyllum verticillatum] och hornsärv [Ceratophyllum demersum]). Vattnet var under sommaren lätt alkaliskt (ph 7,6 8,0) och hade relativt hög kalciumhalt (ungefär 40 mg/l) (Forsberg 1960, 1965a). Även i den näringsrika Björkarn, Norrtälje kommun, hittades uddslinke tillsammans med arter som är typiska för denna sjötyp, såsom flera andmatsarter, vattenpest (Elodea canadensis) och hornsärv (J. Ekman, pers. medd. 2001). I Hammarsjön (Skåne län) uppmättes ett ph-värde på 7,0 och en kalciumhalt på 16 mg/l (endast en mätning 1998) (Institutionen för miljöanalys), ph 7,2 uppges av Olsson (2000). Här förekommer en påfallande rik undervattensflora med ett antal sällsynta arter förutom uddslinke som exempelvis sjönajas (Najas flexilis) och stjärnslinke. Även arter som är typiska både för näringsrika eller måttligt näringsrika slättsjöar och arter som växer i näringsfattiga mjukvattensjöar återfinns i sjön (Olsson 2000). I Havgårdssjön (Skåne län) har man uppmätt ph-värden på 7,4 och 8,5 och kalciumkoncentrationer på mellan 40 och 50 mg/l. Koncentrationen på totalfosfor var tidvis hög med upp till 100 μg P/l (större antal mätningar mellan 1995 och 2005) (Institutionen för miljöanalys). Viktiga mellanartsförhållanden Uddslinke uppträder ofta mattbildande och antas ha bättre konkurrensförmåga mot andra undervattensväxter än spädslinke, höstslinke och dvärgslinke. Utbredning och populationsstatus Nuvarande utbredning Uddslinke har hittats i Nord- och Sydamerika, Asien och Afrika. Arten förekommer även i nästan hela Europa (Migula 1897, Groves & Bullock-Webster 1920, Olsen 1944, Krause 1997). I Danmark har den bara hittats i några lokaler på Sjælland (Olsen 1944). I Norge uppges tre lokaler i södra delen av landet, varav en aktuell (efter 1975). Arten har dock inte separerats från nordslinke i Norge (Langangen 1996). Uddslinke förekommer inte i Finland. Tidigare uppgifter om artens förekomst där syftar på nordslinke som är relativt vanligt i landet (Langangen m.fl. 2002). I Sverige finns tolv kända aktuella lokaler, varav två i Skåne, en i Jönköpings län och en i Västmanlands län. De åtta lokalerna i Stockholms län samt lokalen i Uppsala län ligger nära varandra (Figur 5, bilaga 4). 22

Populationsfakta På grund av att uddslinke kan ha förbisetts på ett större antal lokaler (se avsnittet Artfakta samtliga arter) är det svårt att uppskatta den svenska populationens storlek. Aktuell hotstatus Uddslinke är klassat som akut hotat i Norge, som sällsynt ( rare ) i Irland och Litauen, som sårbart (3) i Tyskland och som indifferent i Polen. Alla dessa länder tillämpar egna klassificeringssystem. Arten är inte upptagen i den brittiska rödlistan (Balevicius & Ladyga 1992, Siemiñska 1992, Stewart & Church 1992, Schmidt m.fl. 1996, Direktoratet for naturforvaltning 1999). I Sverige har uddslinke klassats som starkt hotat (EN) enligt IUCN:s kriterier B2ab(iv) (förekomstarean < 500 km 2 och begränsad till högst fem lokalområden, observerad minskning av antalet lokalområden) (Gärdenfors 2005). Figur 5. Aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för uddslinke i Sverige. Källa: ArtDatabanken. Historik och trender Uddslinke har minskat i Norge och i Schleswig-Holstein i Tyskland (Langangen 1996, Hamann 1999). I Storbritannien ökar uddslinkets utbredningsområde och därmed antalet kända lokaler (Stewart & Church 1992). 15 svenska lokaler före 1930 ligger i Skåne, Kalmar (Öland), Örebro, Södermanlands, Stockholms och Uppsala län (bilaga 4). Antalet lokaler var alltså tidigare större än idag, vilket tyder på att arten har minskat i Sverige. I Havgårdssjön (Skåne län) eftersöktes uddslinke utan framgång 1998 (egna 23

data). I Uppland (både Stockholms och Uppsala län) verkar det alltid ha funnits fler lokaler än i andra landskap. Hasslow (1931) betecknar sydöstra Uppland som uddslinkets egentliga utbredningsområde inom landet och Forsberg (1960) uppger till och med att udd-slinke inte förekommer i Sverige utanför detta område. 24

Artfakta spädslinke Översiktlig morfologisk beskrivning Beskrivning av arten Nitella gracilis (Sm.) Agardh 1824. Som namnet antyder är spädslinke en fintrådig och gracil kransalg. Det blir ungefär 20 cm långt. Skottets diameter är mindre än 0,75 mm, i regel ligger den på mellan 0,3 och 0,5 mm. Kransgrenarna är påfallande långa och böjliga, delar sig två till tre gånger och har en två- till trecellig taggspets. Spädslinke är sambyggare och gametangierna kan sitta på kransgrenarnas alla delningar. Figur 6. Spädslinke från Svinarydssjön, Blekinge. Foto: Roland Bengtsson. 25

Figur 7. Spädslinke, skottspets. Den avslutande taggspetsen ( mucro ) syns tydligt. Foto: Roland Bengtsson. Förväxlingsarter Artavgränsningen och grupperingen mellan/bland uddslinke, spädslinke, nordslinke och dvärgslinke är oklar. Alla dessa arter har kransgrenar som delar sig två till tre gånger och en taggspets ( mucro ) på kransgrenarnas ändavsnitt. Arterna skiljer sig i storlek, men variabiliteten inom samma art är så pass stor att storleksskillnaderna inte är tillräckliga för att kunna skilja mellan arterna. Spädslinke är fintrådigare och mindre än uddslinke, som det kan förväxlas med. Spädslinke är dock ljusare i nyansen än uddslinke: Färgen är ljusgrön till gulgrön, medan uddslinke oftast är klargrönt eller mörkgrönt. Under mikroskop kan man också se att spädslinkets oospormembran är finprickigt medan uddslinkets oospormembran har ett nätaktigt mönster (Migula 1897, Stewart & Church 1992, Krause 1997, Figur 6, 7). Förväxlingsrisk finns främst med fintrådigare exemplar av uddslinke ( Nitella mucronata var. gracillima ) samt med nordslinke (Migula 1897, Stewart & Church 1992). Nordslinke är lika fintrådigt som spädslinke och har som denna art ett finprickigt oospormembran (Ray m.fl. 2001). Nordslinkets fertila skottspetsar är dock sammandragna till täta huvuden. Spädslinke ger ett mycket glesare intryck än nordslinke (Migula 1897). Både uddslinke och spädslinke är mycket variabla (Wahlstedt 1875, Migula 1897) vilket försvårar en säker bestämning. 26

Bevaranderelevant genetik Några genetiska undersökningar av spädslinke har ännu inte genomförts men är angelägna: Artavgränsningen och grupperingen mellan/bland uddslinke, spädslinke, nordslinke och dvärgslinke är oklar. Biologi och ekologi Föröknings- och spridningssätt Spädslinke är ettårigt när det växer på grunt vatten. Det övervintrar då med hjälp av oosporer. På djupare vatten kan arten dock vara flerårig. Oosporerna mognar under sommaren och hösten och kan fortfarande gro efter sex år. Spädslinke är ofta rikligt fertilt och har förmodligen bra spridningsförmåga (Wahlstedt 1875, Migula 1897, Olsen 1944). Livsmiljö Spädslinke förekommer i sjöar, dammar, pölar, diken och källor. Det växer även i artificiella och periodiska småvatten som kan vara mycket små (exempelvis hjulspår). Arten föredrar främst urberggrund, men påträffas även i kalkrika områden (Olsen 1944, Stewart & Church 1992, Krause 1997). Den växer främst på mjukbotten och föredrar vindskyddade lokaler. Oftast hittas spädslinke på grunt vatten, men i den näringsfattiga sjön Skären (Stockholms län) har arten hittats på fyra meters djup (Thuresson 2004). Migula (1897) uppger att spädslinke ofta hittas i torvdiken. Spädslinke förekommer i Natura 2000 habitaten 3110 (oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden), 3130 (oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder) och 3160 (dystrofa sjöar och småvatten). I Ryssland har spädslinke hittats i den innersta delen av Finska Viken där salthalten är mycket låg (Zhakova 2003a). Förmodligen klarar arten, liksom andra arter i släktet Nitella, inga högre salthalter (Winter & Kirst 1991). I två dammar vid Nåsten (Uppsala län) förekom spädslinke under 1961 tillsammans med skörsträfse vid neutralt (6,7 resp. 7,1) ph-värde. I Hemsjön (Dalarnas län) växte spädslinke under 1963 tillsammans med skörsträfse samt mattslinke och även här vid ett neutralt (6,8) ph-värde (Forsberg 1965a). Vesljungasjön (Skåne län) har sommartid ph-värden mellan 6,4 och 7,0. Ett lägre ph har Svinarydssjön i Blekinge med värden mellan ungefär 5,9 och 6,4 sommartid (Institutionen för Miljöanalys). Spädslinke förekommer också i de båda sistnämnda sjöarna. I Sverige tycks spädslinke i jämförelse med uddslinke vara mindre bundet till kalkrika områden. Det uppges förekomma främst i svagt surt vatten (Krause 1997, tabell 1: övriga fakta). I Norge har det hittats vid neutrala phvärden och låg kalciumhalt (Langangen 1974). Därtill utgörs spädslinkets lokaler till största delen av småvatten jämfört med uddslinkets lokaler. 27