Miljö- och hälsoskyddsnämndens handling 7/2011 1 (5) MILJÖFÖRVALTNINGEN Datum Vår handläggare Ert datum Er beteckning Miljöinspektör Torbjörn Lundahl Telefon 0150-576 62 Miljö- och hälsoskyddsnämnden Yttrande över ansökan om tillstånd enl miljöbalken för Rosenholms avloppsreningsverk i Katrineholm Förslag till beslut I yttrande till länsstyrelsen tillstyrker miljö- och hälsoskyddsnämnden tillstånd för fortsatt behandling av avloppsvatten vid Rosenholms avloppsreningsverk. Utöver vad som anges i yttrandet föreslås följande villkor betr utsläpp av kväve; 6. Den procentuella reduktionen av totalkväve får som begränsningsvärde ej understiga 70 %, räknat som medelvärde per kalenderår. I reduktionen får inräknas retentionen i recipienten före utsläpp i Östersjön. 7. Föroreningsinnehållet inklusive bräddat vatten från anläggningen får som begränsningsvärde inte överskrida 100 ton N-tot per år. Sökandens beskrivning av verksamheten Sammanfattning Rosenholms avloppsreningsverk behandlar avloppsvatten från Katrineholms tätort samt Valla, Strångsjö, Forssjö, Sköldinge, Bie, Strängstorp, Flodafors och Baggetorp. Motivet till omprövning är främst kommande ombyggnad av biosteget för att klara det nya utsläppskravet för kväve. För att modernisera och rusta upp anläggningen kommer även det kemiska steget och delar av slambehandlingen att byggas om. Anläggningen består av mekanisk, biologisk och kemisk rening samt behandling av det slam som uppkommer i processerna.
2 (5) Den biologiska reningen sker genom för- och efterdenitrifikation i en s.k. MBBRprocess. Det är en fastfilmsteknik där den biologiska reningen sker på ytan av ett rörligt bärarmaterial. Genom behandling i syrerika och syrefattiga miljöer och genom tillsats av kolkälla (typ metanol eller etanol) fås en reduktion av kväve i spillvattnet. I kemiska steget tillsätts en kemikalie som ger en flockning i vattnet där fosfor kan avskiljas. Därefter leds det renade vattnet, via flödesmätning och provtagning, ut i recipienten Djulösjön som ingår i Nyköpingsåns avrinningsområde. Slam från försedimenteringen samt slutsedimenteringsbassängerna samlas i ett slamlager varifrån det pumpas till slamförtjockare för att sedan behandlas i rötkammare för stabilisering. Därefter sker avvattning i centrifug för att få lämplig TS-halt. Polymer tillsätts för förbättrad förtjockning och slamavvattning. Slutligen transporteras det behandlade slammet ut på en tät slamplatta vid verket, för lagring i tolv månader. Slammet är kvalitetssäkrat genom ReVAQ-certifiering. Allt slam kontrolleras genom provtagning, innan det godkänns för användning inom jordbruket. Avsättning sker inom kommunen. Verket dimensioneras enligt följande: Antal personekvivalenter 53 000 pe personanslutning 40 000 pe industrianslutning 13 000 pe Dimensionerande flöde 16 200 m 3 /d 804 m 3 /h BOD 7 -belastning 3 710 kg/d Fosforbelastning 132 kg/d Kvävebelastning 636 kg/d I och med att framtida dimensionerade flöde är lägre än nuvarande dimensionerande flöde erhålls en lägre tillåten utsläppsmängd med samma utsläppskrav som idag. Efter ombyggnationen beräknas de nya utsläppsmängderna till 59 ton BOD 7 per år (motsvarande 83 ton från nuvarande anläggning) samt 1,8 ton fosfor per år (f.n. 2,5 ton). Utsläppsmängd för kväve beräknas till 100 ton per år. Under byggnadstiden planeras för en provisorisk drift av reningsverket då delar av anläggningen måste stängas av. Mekanisk rening och kemisk fällning av fosfor kommer att upprätthållas, om än till begränsad nivå. Endast under någon/några korta tidsperioder (5-10 tim) behöver inloppsdelen stängas helt vilket innebär att bräddning av orenat vatten kan ske längre upp på ledningsnätet. Under ombyggnadstiden föreslås utsläppsvillkor räknat som medelvärde och riktvärde per kvartal enl följande:
3 (5) P-tot 0,75 mg/l BOD 7 100 mg/l N-tot 30 mg/l TOC 220 mg/l Byggstart är planerat till mars/april 2012 men är givetvis beroende av att tillstånd beviljats. Slutliga villkor bör kunna efterlevas ca 24 månader efter byggstart (och beslut från länsstyrelsen). De processförändringar som behövs för att utföra kväverening är energikrävande, till stor del beroende på ett stort behov av att lufta delar av behandlingsanläggningarna med hjälp av blåsmaskiner. Energiförbrukningen kommer därför att öka. Samtidigt försvinner dock vissa andra moment och sammantaget med andra åtgärder för energieffektivisering som planeras inom en snar framtid, bedömer sökanden att energiförbrukningen minskar totalt sett. Yrkanden Sökanden yrkar vissa villkor för driften vid Rosenholms avloppsreningsverk enl följande: 1. Om inte annat följer av övriga villkor skall verksamheten bedrivas huvudsakligen i enlighet med vad som angivits i ansökan eller i övrigt åtagit sig i ärendet. Sådana mindre ändringar som avses i 5 tredje stycket förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd skall anmälas på det sätt som anges i 22 samma förordning till tillsynsmyndigheten. 2. Resthalten i det behandlade avloppsvattnet får som begränsningsvärde inte överstiga 0,3 mg totalfosfor per liter, räknat som medelvärde per kalenderår. 3. Föroreningsinnehållet inklusive bräddat vatten från anläggningen får som begränsningsvärde inte överstiga 1,8 ton P-tot per år. 4. Resthalten i det behandlade avloppsvattnet får som begränsningsvärde inte överstiga 10 mg BOD 7 per liter, räknat som medelvärde per kalenderår. 5. Föroreningsinnehållet inklusive bräddat vatten från anläggningen får som begränsningsvärde inte överstiga 59 ton BOD 7 per år. 6. Resthalten i det behandlade avloppsvattnet får som begränsningsvärde inte överstiga 17 mg totalkväve per liter, räknat som medelvärde per kalenderår.* 7. Föroreningsinnehållet inklusive bräddat vatten från anläggningen får som begränsningsvärde inte överstiga 100 ton N-tot per år.
4 (5) 8. Industriellt avloppsvatten samt avloppsvatten från övriga anslutna verksamheter får inte tillföras anläggningen i sådan mängd eller vara av sådan beskaffenhet att anläggningens funktion nedsätts eller särskilda olägenheter uppkommer för avloppsslammet, recipienten eller omgivn ingen i övrigt. 9. Införande av nya processkemikalier ska anmälas till tillsynsmyndigheten. 10. Avloppsnätet skall fortlöpande ses över och åtgärdas i syfte att dels begränsa tillflödet av regn-, grund- och dräneringsvatten till verket, dels förhindra utsläpp av obehandlat eller otillräckligt renat avloppsvatten. Utförda åtgärder och deras effekter skall redovisas i den årliga miljörapporten. 11. Hantering av grovrens och slam vid avloppsreningsverket skall ske på ett sådant sätt att olägenheter inte uppkommer i omgivningen. 12. Buller från anläggningen inklusive transporter inom verksamhetsområdet skall begränsas så att inte högre ekvivalent ljudnivå uppkommer som riktvärde utomhus vid närmaste bostäder än följande: 50 db(a) dagtid (kl.07-18). 40 db(a) samtliga dygn nattetid (kl.22-07). 45 db(a) kvällstid (kl.18-22), samt lördag, söndag och helgdag (kl.07-18). Den momentana ljudnivån får nattetid inte överstiga 55 db(a). 13. Kemiska produkter och farligt avfall skall lagras och hanteras på ett för miljön säkert sätt. * Med den retention som förekommer i recipienten erhålls en halt långt under 15 mg N-tot ut i Östersjön. Sörmland Vatten och Avfall AB yrkar även om ett verkställighetsförordnande (igångsättningstillstånd) från den 1 oktober 2011 enl Miljöbalken 22 kap. 28, d.v.s. inget hinder för att ta tillståndet i anspråk innan det vunnit laga kraft. Miljöförvaltningens bedömning Kväve För utsläpp av kväve gäller Naturvårdsverkets föreskrifter (SNFS 1994:7) om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. De minimiregler angående utsläpp av totalkväve med avloppsvatten från reningsverk som föreskrivs där, motsvarar minimikraven i EG direktivet 91/271/EEG. Utsläpp från tätbebyggelse med mer än 10 000 pe till havs- och kustvattenområden från norska gränsen till och med Norrtälje kommun, får innehålla högst 15 mg totalkväve per liter som årsmedelvärde, eller ha en reningseffekt om minst 70 %. Kravet gäller även för utsläpp från reningsverk inom avrinningsområdet som avvattnas till nämnda kustområden och som bidrar till förorening av dessa. Rosenholms avloppsreningsverk omfattas följaktligen av kravet.
5 (5) Av EU-domstolens dom 6 oktober 2009 framgår att naturlig retention får ingå som metod för att avlägsna kväve från avloppsvatten från tätbebyggelse. Som avloppsreningsdirektivet är formulerat gäller antingen en högsta utsläppshalt eller en procentuell reduktion. Retentionen beskriver vilka mängder av kväve som kvarhålls i systemet under transporten ner mot Östersjön. Som det får förstås kan retentionen ej räknas på halter. Det går därför inte att fastställa ett begränsningsvärde för utsläppshalter från reningsverk som är högre än det som direktivet föreskriver. I kompletteringarna till ansökan anges att reningsgraden efter ombyggnaden bedöms bli >50%. Med den underhandsinformation som förvaltningen fått av naturvårdsverket tyder nya beräkningar på att retentionen sannolikt uppgår till strax över 50 %. Det sammantagna kravet på 70% reduktion, räknat på inkommande kvävebelastning till verket i förhållande till beräknad utgående belastning till Östersjön, kan därför sannolikt innehållas. Ett beslut om begränsningsvärde gällande kväve för Rosenholm bör därför snarare avse reningsgrad än utsläppshalt. En utsläppshalt är visserligen enklare att kontrollera, men i Naturvårdsverkets ovannämnda föreskrift (SNFS 1994:7) i bilaga 2 finns anvisningar för kontroll av procentuell reduktion. BOD 7 och fosfor Beräkningarna för ombyggnaden redovisar ett lägre dimensionerande flöde till verket än nuvarande. Med bibehållna krav på resthalter för BOD 7 och totalfosfor i behandlat avloppsvatten medför det att utsläppsmängderna blir mindre och att belastningen på recipienten i motsvarande grad minskar. Förvaltningen anser det rimligt att yrkandet bifalles. Hälsoskydd Det är angeläget att olägenheter från verksamheten begränsas så långt möjligt. Om luktolägenheter eller andra störningar uppkommer från reningsverket, slamupplaget eller ledningsnätet bör åtgärder vidtas snarast för att undanröja störningarna. Även buller från verksamheten bör uppmärksammas. Sökanden anger att gällande riktvärden kan innehållas, även de lägre värden som tillämpas för fritidsbebyggelse. Frågan om risken för sämre vattenkvalitet i recipienten i samband med ombyggnationen och utsläpp av sämre renat vatten periodvis bör beaktas. Om det uppkommer ett behov av att särskilt kontrollera t.ex. badvattenkvaliteten vid badplatser nedströms, bör sökanden i samråd med tillsynsmyndigheten planera för sådan kontroll. Torbjörn Lundahl