Föreskrifter och information om anställdas bisysslor

1 BESLUT UFV 2002/1614 2002-10-01 Föreskrifter och information om anställdas bisysslor Innehåll: (aktiva länkar för snabbsökning) 1. Inledning. sid 2 2. Uppsala universitets föreskrifter om anställdas bisysslor 3 3-14 Information om anställdas bisysslor 3.1 Begreppet bisyssla.. 5 3.2 Vad är inte bisysslor?. 5 3.3 Exempel på tillåtna bisysslor. 5 3.4 Vad är otillåtna bisysslor?. 6 3.5 Varför regleras bisysslor?. 6 4.1 Särskilda regler för lärare avseende ämnesanknutna s k FoU-bisysslor.. 7 4.2 Skärpt kontroll 1998 av lärares ämnesanknutna bisysslor 9 5. Övriga utgångspunkter. 10 6.1 Förtroendeskadliga bisysslor 10 6.2 Nyheter 2002 om kontrollen av förtroendeskadliga bisysslor 14 7. Arbetshindrande bisysslor... 15 8. Konkurrensbisysslor 16 9. Chefsavtalet. 17 10. Läkaravtalet. 18 11. Påföljder.. 18 12. Överprövning.. 19 13. Information och rådgivning 20 14. Avslutande synpunkter 20 Bilagor Bilaga 1 Författningar... 22 Bilaga 2 Kollektivavtal.. 24 Bilaga 3 Ställningstaganden av regeringen och JK 25 Bilaga 4 Praxisförteckning. 29 Bilaga 5 Checklista för bedömning av bisysslors förtroendeskadlighet 38

2 1. Inledning En anställd förfogar fritt över sitt privatliv men i den mån som en statligt anställd vill ägna sig åt fritidssysselsättningar som innebär bisysslor finns vissa regler att ta hänsyn till. Statligt anställdas intresse av att vid sidan av sin anställning kunna ha bisysslor skall vägas mot andra befogade intressen. Det viktigaste intresset, som regleras i lag, är samhällets och allmänhetens krav att anställdas intressen av bisyssla inte får kollidera med den statliga anställningen så att förtroendet för myndigheternas och deras anställdas integritet och oberoende sätts i fara. Andra intressen, som regleras i kollektivavtal, är dels arbetsgivarens intresse av att begränsa bisysslorna så att de inte hindrar den anställde från att ägna tillräcklig tid och kraft åt huvudsysslan, tjänsten, dels att arbetsgivaren i sin uppdragsverksamhet inte skall behöva möta konkurrens från sina egna anställda. Vid universitet och högskolor är det å andra sidan angeläget att lärares kunnande kommer till nytta i samhället liksom att erfarenheter från annan verksamhet kommer till nytta i undervisning och forskning. I universitetets uppdrag ingår att samverka med såväl näringslivet som samhället i övrigt. Bisysslor kan t ex medföra att forskningsresultat exploateras kommersiellt. Lärare har därför en i lag reglerad rätt att inneha vissa bisysslor. Uppsala universitet lägger stor vikt vid lärares förmåga att samverka med det omgivande samhället och vill därför uppmuntra lärare att vara delaktiga i överföringen av kunskap till samhällets nytta och att genom erfarenheter från extern verksamhet förstärka undervisning och forskning. Många av universitetets lärare och övriga anställda har omfattande utåtriktade engagemang, såväl inom som utanför sin anställning. Det finns därför ett behov att göra en tydlig åtskillnad mellan vad som är universitetets verksamhet och vad som är den enskildes. Bisysslornas omfattning och inriktning för universitetets anställda är föremål för intresse från massmedia och omvärlden i övrigt. Dessutom har statliga myndigheter genom ny lagstiftning fått ett tydligare ansvar att informera och kontrollera att reglerna efterlevs. Regeringen har aviserat sin avsikt att följa upp tillämpningen eftersom den är av stor betydelse för medborgarnas tilltro till den offentliga förvaltningen Det är därför viktigt att alla skaffar sig grundläggande kunskaper i ämnet för att underlätta de ofta svåra ställningstaganden som den enskilde och universitetet måste göra i anslutning till dessa frågor. Alla statsanställda har dessutom ett eget ansvar för att inte utöva en otillåten bisyssla. Detta beslut innehåller dels lokala föreskrifter om bisysslor vid Uppsala universitet, dels en samlad information om den reglering som finns i lag, förordning och kollektivavtal. Beslutet finns på universitetets hemsida under rubriken internt/regelsamlingen/personal. Där finns också rektors beslut om redovisning av lärares bisysslor vid Uppsala universitet samt blanketter för lärares anmälningar om bisysslor till prefekten/motsv. Dokumenten är även länkade till personalavdelningens hemsida. Motsvarande beslut och blanketter beträffande övriga anställda kommer att läggas ut i slutet av 2002 eller början av 2003.

3 2. Uppsala universitets föreskrifter om anställdas bisysslor Med stöd av 18 verksförordningen 1 fastställer rektor följande föreskrifter om bisysslor vid Uppsala universitet: Handläggningen av frågor om bisysslor skall präglas av öppenhet och möjlighet till insyn men med respekt för den personliga integriteten. Allt arbete som en anställd vid universitetet utför för universitetet sker inom ramen för anställningen. Ersättning sker i form av lön eller övertidsersättning. Att ta ut ersättning för reguljärt arbete i form av konsultarvode till eget företag är inte tillåtet. En bisyssla får inte ta så mycket tid och engagemang i anspråk att den hindrar arbetet vid universitetet. Någon schablonmässig nedsättning av den totala årsarbetstiden för utövande av bisyssla får inte förekomma. Om bisysslan inte kan utövas enbart på fritiden skall den anställde ansöka om tjänstledighet för enskild angelägenhet. En anställd får inte utan regeringens medgivande ha en bisyssla som konkurrerar med universitetets uppdragsverksamhet. En anställd som har tillåtna bisysslor skall hålla dessa klart åtskilda från sin verksamhet vid universitetet. Det innebär att institutionens resurser i form av personal, maskiner, lokaler, förbrukningsmateriel m.m. inte får utnyttjas för utövande av bisyssla om inte särskilt avtal träffats. Det är inte tillåtet för en anställd att som bisyssla utöva en verksamhet på ett sådant sätt att den äventyrar tilltron till Uppsala universitetet eller i övrigt ger intryck av att universitetet medverkar i verksamheten, auktoriserar verksamheten eller på annat sätt garanterar innehållet i densamma. Uppsala universitets sigill, logotyp eller annat kännetecken för universitetet får inte användas i samband med någon verksamhet, som utförs som bisyssla av en universitetsanställd. En anställd får heller inte medverka i reklam och marknadsföring av ett visst läromedel på ett sådant sätt att det kan uppfattas som att Uppsala universitet står bakom läromedlet eller rekommenderar detta. Marknadsföring av bisysslor via hemsidor eller e-post på universitetets datanät är inte heller tillåten. En bisyssla skall normalt inte föranleda affärstransaktioner mellan universitetet och en arbetstagare vid universitetet eller dennes företag. Om sådana transaktioner av särskilda skäl likväl äger rum, skall de undantagslöst godkännas på en i förhållande till arbetstagaren överordnad beslutsnivå inom universitetet. Undervisning inom universitetet bedrivs av personal som är anställd för denna uppgift och endast i undantagsfall via juridiska personer. (Tillstånd av juridiska avdelningen krävs i varje särskilt fall för att anlita juridiska personer. Sådana tillstånd ges endast i de fall när det inte är möjligt att anlita erforderlig personal på annat sätt.) Bestämmelsen i högskolelagen om rätt till ämnesanknuten bisyssla gäller enbart lärare. Det innebär att andra anställda än lärare, t. ex. forskare, inte har rätt att ha s. k. FoU-bisyssla inom anställningens verksamhetsområde. Tjänstgöring på uppdrag av annan institution eller enhet inom universitetet betraktas inte som bisyssla om uppdraget antingen planeras in inom ramen för den ordinarie årsarbetstiden eller enligt överenskommelse mellan institutioner sker i form av s. k. övertimmar eller övertid. Ersättning för sådant uppdrag skall normalt tillfalla moderinstitutionen eller betalas ut som ersättning för övertimmar eller övertid till den anställde via moderinstitutionen. 1 Verksförordning (1995:1322)

4 Lärare 2 vid Uppsala universitet skall på eget initiativ, i enlighet med den beslutsordning som anges i rektors beslut Redovisning av lärares bisysslor vid Uppsala universitet 2002-10-01, UFV 2002/1614, redovisa sitt innehav av aktuella bisysslor som har anknytning till anställningens ämnesområde. Detta gäller oavsett om bisysslan bedrivs i form av anställning, uppdrag eller i eget, i närståendes eller annat företag. Förändringar skall redovisas fortlöpande. Redovisning skall ske på särskild blankett, se nedan. Blanketten skall lämnas in även av lärare som inte har någon bisyssla. Alla anställda vid Uppsala universitet skall, när rektor begär det, utan dröjsmål redovisa alla aktuella bisysslor i övrigt i enlighet med vad som sägs ovan. Chefer som omfattas av chefsavtalet 3 skall (i enlighet med chefsavtalet) på eget initiativ redovisa alla bisysslor i enlighet med vad som sägs ovan. All redovisning av bisysslor skall ske på särskilda blanketter Redovisning av bisysslor för lärare/övrig personal/chefsavtalet, vilka återfinns på universitetets och personalavdelningens hemsidor. Prefekt/motsv ansvarar för att fortlöpande informera anställda vid institutionen/motsv om gällande föreskrifter och information om bisysslor och de anställdas skyldigheter vid utövandet av bisysslor. Information skall även lämnas i samband med att en arbetstagare anställs. Rektor kommer att fullgöra sin tillsynsskyldighet genom att med vissa intervall begära redovisning av samtliga bisysslor vid Uppsala universitet. 2 Enligt 4 kap. 1 högskoleförordningen; professor, universitetslektor, universitetsadjunkt, forskarassistent, gästlärare och timlärare med undantag för adjungerad professor, adjungerad lektor och adjungerad adjunkt. 3 Professorer, utom de som omfattas av läkaravtalet. Vissa chefstjänstemän.

5 3-14. Information om anställdas bisysslor I enlighet med 7 a LOA 4 och 31 högskoleförordningen fastställer rektor följande information om bisysslor vid Uppsala universitet. 3.1 Begreppet bisyssla En bisyssla är i princip allt som en statsanställd tillfälligt eller permanent ägnar sig åt vid sidan av sin anställning och som inte kan hänföras till privatlivet. Det kan innebära att man arbetar extra i en anställning, utövar uppdrag, bedriver egen verksamhet eller andra aktiviteter vid sidan av sitt ordinarie arbete. I dagligt tal betecknas bisyssla ibland som extraknäck, dvs verksamhet vid sidan av huvudanställningen. Begreppet bisyssla är inte uttryckligen definierat i lag eller avtal, men arbetsdomstolen 5 har beskrivit bisysslebegreppet på följande sätt:.. bisysslebegreppet omfattar varjehanda sysslor vid sidan av den anställning som får anses vara en tjänstemans huvudtjänst. Även extraarbete för huvudarbetsgivaren eller annan myndighets räkning kan vara att betrakta som en bisyssla, liksom tillfällig eller kortvarig verksamhet på fritid. Däremot omfattas inte sådan verksamhet som typiskt får anses höra hemma på området för den anställdes privatliv och vad därmed har omedelbart samband. AD fann vidare att en bisyssla inte förutsätter en viss omfattning eller att det behöver vara fråga om förvärvsverksamhet. I en revisionsrapport från Riksrevisionsverket 6 beskrivs bisyssla på följande sätt:.. Att utöva en bisyssla innebär att man arbetar extra (anställning, uppdrag eller egen verksamhet) vid sidan av sitt ordinarie arbete. Det är utan betydelse om detta arbete ger ekonomisk ersättning eller ej. Även extra arbete för huvudarbetsgivaren eller annan myndighet kan vara bisyssla. Som huvudregel gäller att bisysslor är tillåtna. 3.2 Vad är inte bisysslor? Aktiviteter av olika slag som typiskt hör till privatlivet, t ex att utöva en hobby eller att sköta sin och familjens egendom och privata angelägenheter, räknas inte som bisysslor. En universitetsanställd kan ha olika arvoderade akademiska aktiviteter och uppdrag som inte heller kan anses vara bisysslor eftersom det rör sig om arbete inom ramen för anställningen, tex: opponent- och sakkunniguppdrag i rekryterings- och befordringsärenden ledamotskap i betygsnämnd mindre omfattande uppdrag för t ex forskningsråd och vetenskapliga tidskrifter 3.3 Exempel på tillåtna bisysslor Som huvudregel gäller att bisysslor är tillåtna. Många bisysslor, t ex politiska och fackliga uppdrag, uppdrag inom vetenskapliga sammanslutningar och förtroendeuppdrag i ideella föreningar, är normalt tillåtna för alla. En universitetsanställd kan sålunda ha vissa uppdrag vid sidan av sin anställning utan särskilt medgivande. Några sådana uppdrag kan här nämnas: 4 Lag (1994:260) om offentlig anställning (Upplysning: 7 a LOA infördes gm lag (2001:1016) fr o m 2002-01-01. 11 anställningsförordningen (1994:373) upphörde därmed att gälla enligt F 2001:1017.) 5 AD 1985:69 6 RRV-rapport 1995:45 s. 61

6 politiska förtroendeuppdrag och andra statliga och kommunala uppdrag uppdrag inom vetenskapliga sammanslutningar uppdrag inom fackliga organisationer förtroendeuppdrag inom andra ideella organisationer och sammanslutningar utan samband med anställningen (t ex idrotts- eller bostadsrättsförening) tillfällig medverkan i press, radio och TV 3.4 Vad är otillåtna bisysslor? Även andra typer av bisysslor är tillåtna men det är en rättighet med begränsningar. Den anställdes intresse av engagemang vid sidan av anställningen måste vägas mot allmänhetens krav på att sådan verksamhet inte sker på ett sätt som rubbar förtroendet för myndighetens och dess anställdas objektivitet och opartiskhet. Det ligger också i arbetsgivarens intresse att en anställd i största möjliga utsträckning använder sin tid och kraft till de arbetsuppgifter för vilka hon eller han får lön och att en bisyssla inte konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet. Det finns tre typer av otillåtna bisysslor. Den första rör förhållandet mellan allmänheten och myndigheten och dess anställda och regleras i lagen om offentlig anställning (LOA). Där stadgas att en anställd inte får ha en bisyssla som kan rubba förtroendet för hans eller annan anställds opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende (förtroendeskadlig bisyssla) De två andra typerna av otillåtna bisysslor rör förhållandet mellan arbetsgivare och anställd och regleras i de statliga kollektivavtalen ALFA respektive Läkaravtalet. Där regleras att en anställd inte får ha en bisyssla som kan verka hindrande på utförandet av arbetet i anställningen (arbetshindrande bisyssla) vara konkurrerande med myndighetens uppdragsverksamhet (konkurrensbisyssla) 3.5 Varför regleras bisysslor? De främsta anledningarna till en reglering av statsanställdas rätt att ha en bisyssla vid sidan av sin anställning är: Allmänhetens intresse av saklighet och opartiskhet i utövandet av offentlig verksamhet så att förtroendet för myndigheten och dess anställda upprätthålls. Även reglerna om jäv syftar till att garantera objektivitet och saklighet inom offentlig verksamhet. Arbetsgivarens direkta intresse av att den anställde gör en fullgod arbetsinsats och i tillräcklig utsträckning ägnar kraft åt det arbete hon/han får lön för samt att arbetsgivaren inte ska behöva möta konkurrens från sina egna anställda. Även staten i sig och ytterst allmänheten har intresse av att offentligt anställda inte har bisysslor som har en negativ påverkan på det ordinarie arbetet eller myndighetens verksamhet.

7 4.1 Särskilda regler för lärare avseende ämnesanknutna s. k. FoU-bisysslor I förhållande till övriga statligt anställda har lärare 7 vid universitet och högskolor en utökad och lagstadgad rätt att utöva bisysslor. Denna reglering finns i högskolelagen och är tillåtande, till skillnad från övriga regler om bisysslor som är förbjudande. Att lärarnas kompetens kommer till användning utanför universiteten är av så stort samhällsintresse att lärare ges utökade möjligheter till forskning eller utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde, s. k. FoU-bisysslor. 8 Enligt 1 kap. 2 högskolelagen har högskolorna som en av sina uppgifter att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet. I 3 kap. 7 högskolelagen anges:.. En lärare vid en högskola får vid sidan av sin anställning som lärare ha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde, om läraren därigenom inte skadar allmänhetens förtroende för högskolan. En sådan bisyssla skall hållas klart åtskild från lärarens arbete inom ramen för anställningen. I fråga om bisysslor i övrigt finns bestämmelser i lagen (1994:260) om offentlig anställning. Med FoU-bisysslor avses t ex produktion och övrig verksamhet i egen regi som grundar sig på lärarens uppfinningar, forskning inom anställningens ämnesområde eller på produkter utvecklade av läraren. Dit hör också rådgivning i vetenskapliga frågor eller andra jämförbara konsultuppdrag inom anställningens ämnesområde. Att vara ledamot i styrelsen för ett bolag, vars verksamhet anknyter till lärarens ämnesområde, kan också betraktas som en FoU-bisyssla enligt bestämmelsen. 9 Bestämmelsen skall ses positivt på så sätt att den ger lärarna rätt att vid sidan av anställningen ha bisysslor inom anställningens ämnesområde på ett sätt som inte medges andra offentligt anställda. Syftet är att på bästa sätt ta tillvara den samhällsresurs som finns i den högt kvalificerade och specialiserade kompetensen hos universitetets lärare. Lärarna uppmuntras på detta sätt att vara delaktiga i överföringen av kunskap till samhällets nytta inom ramen för den s. k. tredje uppgiften. Dessutom kan verksamheten vid universitetet förstärkas genom erfarenheterna från den externa verksamheten. Enligt förarbetena var dock inte meningen med bestämmelsen att bereda lärare förmåner jämfört med andra statsanställda. Att bisysslan skall hållas klart åtskild från arbetet i anställningen betyder bl a att universitetets resurser i form av t. ex. lokaler, maskiner, personal, förbrukningsmaterial inte får utnyttjas i bisyssleverksamheten. Rena undervisningsuppdrag, oavsett om de avser lärarens ämnesområde eller ej, räknas inte som forskning eller utvecklingsarbete enligt bestämmelsen. Sådana uppdrag får alltså bedömas enligt 7 LOA när det gäller risken för förtroendeskada. Detta gäller även uppdrag som läraren har på grund av mera sina allmänna kunskaper än sin ämnesspecifika kompetens. 7 Enligt 4 kap. 1 högskoleförordningen; professorer (inbegripet adjungerade professorer, lektorer (inbegripet adjungerade lektorer), adjunkter (inbegripet adjungerade adjunkter), forskarassistenter, timlärare och gästlärare. 8 Prop 1985/86:11 9 prop 1985/86. SOU 2000:80 s 95

8 För FoU-bisysslor, liksom för andra bisysslor, gäller att de inte får vara förtroendeskadliga. En lärares FoU-bisyssla får inte skada allmänhetens förtroende för universitetet. Betydelsen av förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor är först och främst att en anställd i princip inte får åta sig en bisyssla som medför risk för att jäv kan uppkomma mot arbetstagaren i den statliga anställningen eller som kan skada myndighetens anseende. Med det senare avses risken för att opartiskhet inte iakttas i myndighetens verksamhet. Den utvidgade rätten till bisysslor för lärare innebär att bisysslor inom myndighetens verksamhetsområde eller bisysslor som till och med har direkt anknytning till arbetsuppgifterna i anställningen eller är av mer kvalificerad art normalt tillåts. Sådana omständigheter ökar annars risken för förtroendeskada. Även om rekvisiten 10 för förtroendeskada har tunnats ut så har de inte tagits bort. Läraren får inte skada allmänhetens förtroende för högskolan och den forskning som bedrivs där. Risk för förtroendeskada kan t. ex. föreligga om en lärare har ett bestämmande inflytande över ett företag som bedriver verksamhet inom den egna institutionens ämnesområde eller om flera lärare vid en institution genom bisysslor har ett gemensamt ekonomiskt engagemang utanför universitetet. Det är särskilt allvarligt om det finns en risk för att engagemanget påverkar institutionens verksamhet eller val av samarbetspartners eller om lärarna i sin privata verksamhet åtar sig uppdrag som kunnat lämnas till högskolan. Ju större inflytande läraren har över högskolans verksamhet desto större är risken att bisysslan är förtroendeskadlig. 11 Graden av förtroendeskadlighet kan också påverkas av det antal personer inom t ex en institution som gemensamt har ett visst slag av bisyssleengagemang. I propositionen 12 varigenom högskolans särskilda bisysslereglering infördes, uttalas följande:.. Också det förhållandet att ett betydande antal av lärarna vid en institution genom bisysslor har ett gemensamt ekonomiskt engagemang utanför högskoleenheten kan i vissa fall, även om inte någon av lärarna intar en ledande ställning vid institutionen, tänkas ge upphov till misstanke om att detta engagemang får påverka inriktningen av verksamheten vid institutionen. Lärarnas bisysslor bör i sådana fall vara otillåtna. Lärare som är prefekt eller som har annan beslutsfattande ställning bör vara extra uppmärksam på den ökade risken för förtroendeskadlig bisyssla. När det gäller reglerna om jäv så är bestämmelsen om FoU-bisyssla i högskolelagen medvetet snävare än 7 LOA och begränsad till den risk som kan finnas för att jäv kan uppkomma mot läraren själv. Ett exempel som även finns med i avsnittet om förtroendeskadliga bisysslor kan belysa denna skillnad i lagstiftningen: En person som är anställd på ekonomiavdelningen och som normalt arbetar enbart med budgetfrågor kan inte ha ett extraknäck som riskerar att rubba förtroendet för upphandlingsfunktionen. I ett sådant fall räcker det knappast med att personen skulle kunna anmäla jäv i de sällsynta fall hon/han skulle bli tvungen att ta befattning med en sådan fråga. En lärare däremot behöver inte avstå från en bisyssla i samma läge, t. ex. att skriva en lärobok på uppdrag av ett förlag. Läraren kan nöja sig med att anmäla jäv först när det blir dags att bestämma om kurslitteraturen på institutionen. 10 rekvisit: förutsättning för gärnings straffbarhet (Svenska akademins ordlista över svenska språket) 11 SOU 2000:80 s. 170 12 prop 1985/86:11

9 För ytterligare belysning av jävsreglerna hänvisas till avsnittet om förtroendeskadliga bisysslor. FoU-bisysslor får heller inte vara arbetshindrande, d. v. s. hindra lärarens ordinarie arbete En lärare kan således inte låta bisysslor ta sådan tid och engagemang att den ordinarie verksamheten blockeras eller störs. Det är arbetsledningens ansvar att se till så att det inte sker. Omfattande arbetshindrande bisysslor som inte beivras kan dessutom utgöra risk för förtroendeskada. Utredningen om översyn av bisyssleregleringen i den offentliga sektorn skriver bl. a.:.. Enligt utredningens uppfattning ger gällande regler högskolorna ett tillräckligt utrymme att lokalt ordna förhållandet mellan bisysslor och huvudanställningen vid lärosätet så att allmänhetens förtroende för högskolan inte skadas. Det måste givetvis ske på ett sådant sätt att lärarna undervisar i tillräcklig omfattning och att de även i övrigt är tillgängliga för studenterna. 13.. Någon högskola har uttryckligen angivit vad som närmast utvecklats till praxis hos de flesta högskolor, nämligen att bisysslorna maximalt får omfatta vad som motsvarar 20 % av en heltidstjänstgöring. 14 Detta är utredaren starkt kritisk till. FoU-bisysslor får heller inte konkurrera med universitetets uppdragsverksamhet, se avsnittet om konkurrensbisysslor. 4.2 Skärpt kontroll 1998 av lärares ämnesanknutna bisysslor Regelverket om bisysslor för lärare vid universitet- och högskolor stramades upp av regeringen 1998. Högskoleförordningen (4 kap. 31 och 32 ) föreskriver nu att: Universitetet på lämpligt sätt skall informera sina lärare om vilka bisysslor eller slag av bisysslor som inte är förenliga med bestämmelsen om tillåten bisyssla för forskning och utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde. Universitetet skall ge sina lärare råd vid den bedömningen och om en lärare begär det, lämna skriftligt besked i frågan En anställd lärare är skyldig att hålla universitetet underrättat om de bisysslor som han eller hon har och som har anknytning till anställningens ämnesområde Universitetet skall dokumentera dessa underrättelser och hålla dem så ordnade att det går att fortlöpande följa vilka bisysslor varje lärare har Lärarnas skyldighet att anmäla bisysslor med anknytning till anställningens ämnesområde gäller inte enbart bisysslor avseende forskning och utvecklingsarbete utan även andra bisysslor inom anställningens ämnesområde, t. ex. undervisning. 15 Formerna för denna redovisning framgår närmare av rektors beslut Redovisning av lärares bisysslor vid Uppsala universitet (2002-10-01 UFV 2002/1614). 13 SOU 2000:80 s. 171 14 SOU 2000:80 s. 142 f 15 prop 1996/97 s. 50 f

10 5. Övriga utgångspunkter Allt arbete som en anställd vid universitetet utför för universitetet sker inom ramen för anställningen. Ersättning sker i form av lön och övertidsersättning. Att ta ut ersättning för reguljärt arbete i form av konsultarvode till eget företag är inte tillåtet. Undervisning inom universitetet bedrivs av personal som är anställd för denna uppgift och endast i undantagsfall via juridiska personer. Tillstånd av juridiska avdelningen krävs i varje särskilt fall för att anlita juridiska personer. Sådana tillstånd ges endast i de fall när det inte är möjligt att anlita erforderlig personal på annat sätt. Rektors beslut 1998-05-17 (dnr 3119/98) reglerar bl. a. vad som gäller för lärares tjänstgöring vid annan institution. Sådana uppdrag skall i normalfallet planeras in inom ramen för lärarens årsarbetstid. Utgångspunkten är att ersättningen för uppdraget skall tillfalla moderinstitutionen. Om detta sker är sådant uppdrag inte att betrakta som bisyssla. Se PA-nytt nr 13/1998 samt http://info.uu.se/internt.nsf/regelsamling När det gäller arbetstid hänvisas till gällande lokala arbetstidsavtal (dnr 8570/96), PA-nytt nr 2/1998 och nr 17/1998 samt till rektors beslut 1998-05-17 om ersättning till lärare för övertimmar (dnr 3119/98). 6.1 Förtroendeskadliga bisysslor Förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor tar sikte på förhållandet mellan myndigheten och allmänheten och regleras i 7 lagen om offentlig anställning (LOA). Enligt LOA får en anställd inte ha någon anställning eller något uppdrag eller i övrigt utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för den anställdes egen eller någon annan anställds opartiskhet i arbetet eller som på annat sätt kan skada myndighetens anseende. Förbudet är betingat av de särskilda krav på integritet, saklighet och opartiskhet som den offentliga anställningen ställer på de anställda på grund av allmänhetens berättigade krav på förtroende för den offentliga verksamheten. Vid läsning av detta avsnitt skall lärares utökade och lagstadgade rätt till bisysslor observeras. Den beskrivs i avsnitt 4.1. Universitet och högskolor är förvaltningsmyndigheter, d v s självständiga enheter i statsförvaltningen under regeringen. För samtliga förvaltningsmyndigheter gäller att beredning och beslutsfattande skall präglas av objektivitet och opartiskhet. Ett grundläggande uttryck för detta finns i 1 kap 9 regeringsformen (RF), som har följande lydelse: Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Vissa allmänna garantier för objektiviteten och opartiskheten ges genom stadgandena i brottsbalken angående straff för bestickning och mutbrott samt genom det i 7 lagen om offentlig anställning stadgade förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor.

11 Utöver detta finns regler som skall garantera att myndigheten i det enskilda fallet har en sådan sammansättning att dess opartiskhet inte kan ifrågasättas. Detta sker genom regler om jäv i 11-12 förvaltningslagen 16 (lagtexten ingår i bilaga 1). Med jäv menas en omständighet som rubbar förtroendet till en viss ledamots eller tjänstemans opartiskhet vid handläggningen av ett ärende. Om den som skall delta i ett beslut på ett eller annat sätt har en egen anknytning till frågan som skall behandlas, så kan det tänkas leda till ett ovidkommande hänsynstagande. Sådant vill man undvika och därför får den jävige inte vara med i handläggningen. 17 Betydelsen av förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor är just i första hand att en anställd i princip inte får åta sig en bisyssla som medför risk för att jäv kan uppkomma mot arbetstagaren i den statliga anställningen. Beslutsfattare och handläggande tjänstemän på olika nivåer vid universitetet måste alltså se till att iaktta objektivitet i sin hantering av ärenden, vars utgång de kan påverka. Det betyder i detta sammanhang att om en bisyssla medför att man i den har intressen i ett ärende och själv deltar i handläggningen eller beslutet så är detta oförenligt både med reglerna om förtroendeskadlig bisyssla och reglerna om jäv. Antingen får man anmäla jäv och inte delta i handläggningen eller beslutet eller inte utöva bisysslan. De jävsgrunder i förvaltningslagen som har störst betydelse vid utövande av bisysslor är Intressejäv och Släktskapsjäv (11 1 pkt förvaltningslagen) Ställföreträdarjäv (11 2 pkt förvaltningslagen) Grannlaghets- eller delikatessjäv (11 5 pkt förvaltningslagen) Intressejäv handlar om det faktiska intresset och innebär att ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för den som handlägger ärendet. Ett vanligt exempel brukar vara att handläggaren äger aktier i ett bolag som uppträder som part i ärendet. Just denna situation kan vara aktuell även vid utövande av bisyssla. I vår verksamhet bör exempelvis lärare, som har ekonomisk vinning av ett läromedel i egenskap av författare eller på annat sätt i bisyssleverksamhet, anses jävig på grund av intressejäv, då ett beslutsorgan för forsknings- och utbildningsfrågor diskuterar läromedlets eventuella användning som kurslitteratur. Släktskapsjäv innebär att handläggaren är jävig inte bara då han själv berörs av ärendet utan även då vissa närstående personer till honom gör det. Ställföreträdarjäv uppstår om den som handlägger ett ärende eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång. Regeln har betydelse framför allt när handläggaren är företrädare för en juridisk person, t ex ett aktiebolag, förening eller stiftelse, som direkt berörs av ärendet. Inom universitetsvärlden är det vanligt att forskare och andra befattningshavare har uppdrag i t ex forskningsråd, fristående forskningsstiftelser, förlag, utvecklingsbolag etc. Sådana engagemang kan många gånger främja den vetenskapliga verksamheten och utövas ofta som bisyssla. För att behålla respekten för såväl forskningens objektivitet som myndighetens är det dock nödvändigt att ge akt på jävsproblematiken i dessa fall. 18 16 Förvaltningslag (1986:223) 17 Jävsregler (Uppsala universitet), juridiska avdelningen 2001 s. 2 18 Jävsregler (Uppsala universitet), juridiska avdelningen s. 4-5

12 Grannlaghets- eller delikatessjäv är den jävsgrund som syftar till att fånga upp sådana jävssituationer som inte täcks av de övriga. Enligt denna generalklausul blir den som skall handlägga ett ärende jävig om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet. Det är inte möjligt att uttömmande ange vilka fall som går under den, men det kan t ex röra sig om ekonomiskt beroende samt stark vänskap eller fiendskap. 19 Ytterligare vägledning om jävsreglerna inom universitetets verksamhetsområde finns i skriften Jävsregler, utarbetad av juridiska avdelningen, andra upplagan, universitetstryckeriet 2001. Den kan beställas från juridiska avdelningen, se http://info.uu.se/internt.nsf/regelsamling Här ges ytterligare några exempel på situationer som omfattas av jävsreglerna i förvaltningslagen: En uppdragsgivare som anlitar en institution för utvecklings- och forskningsverksamhet måste kunna lita på att den information som förmedlas inte kommer till en konkurrents kännedom. Ett uppdrag får inte heller medföra risk för att universitetets opartiskhet i samband med andra uppdrag påverkas. Jävsreglerna innebär bl. a. förbud mot medverkan i upphandling av varor eller tjänster där den anställde själv eller någon denne närstående person är intressent i ärendet. Även i de fall då företag som drivs av någon anställd eller denne närstående person önskar sälja tjänster till en institution är jävsreglerna tillämpliga. Som nämnts tidigare är betydelsen av förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor att en anställd i princip inte får åta sig en bisyssla som medför risk för att jäv kan uppkomma mot honom i den statliga anställningen. Regleringen i 7 LOA går dock längre än så. Den gäller inte enbart bisysslor som kan rubba förtroendet för den anställdes egen opartiskhet. Även bisysslor som kan rubba förtroendet för någon annan anställd vid myndigheten eller skada myndighetens anseende är förbjudna. 20 Med det senare avses risken för att opartiskhet inte iakttas i myndighetens verksamhet. Det är i detta sammanhang värt att påpeka att LOA är betydligt vidare beträffande jävsreglernas funktion än regeln om lärares bisysslor i 3 kap. 7 högskolelagen. Ett exempel skulle kunna vara: En person som är anställd på ekonomiavdelningen och som normalt arbetar enbart med budgetfrågor kan inte ha ett extraknäck som riskerar att rubba förtroendet för upphandlingsfunktionen. I ett sådant fall räcker det knappast med att personen skulle kunna anmäla jäv i de sällsynta fall hon/han skulle bli tvungen att ta befattning med en sådan fråga. En lärare däremot behöver inte avstå från en bisyssla i samma läge, t. ex. att skriva en lärobok på uppdrag av ett förlag. Läraren kan nöja sig med att anmäla jäv först när det blir dags att bestämma om kurslitteraturen på institutionen. Av ordvalet i 7 LOA framgår att jäv inte behöver ha konstaterats för att en bisyssla skall vara förtroendeskadlig. Det räcker med att det finns risk för att jäv uppkommer i det enskilda fallet. 19 Jävsregler (Uppsala universitet), juridiska avdelningen s. 6 f 20 jfr AD 1991:99

13 Regeringen har i ett bisyssleärende gjort följande allmänna uttalande:.. För att en bisyssla skall anses otillåten enligt LOA är det inte nödvändigt att förtroendet hos allmänheten verkligen rubbas. Inte heller behöver det ha inträffat något speciellt som är ägnat att sätta allmänhetens tilltro på spel. Det räcker att förtroendet kan skadas på grund av bisysslans blotta existens. Av detta följer att en lärare inte kan åta sig undervisning åt en annan utbildningsanordnare, t ex studieförbund, om det finns risk för att läraren inom samma utbildning kan komma att examinera de studerande vid universitetet. En förtroendeskadlig bisyssla behöver inte samtidigt vara en konkurrensbisyssla. En konkurrensbisyssla är dock i allmänhet samtidigt förtroendeskadlig. En fråga som komplicerar bedömningen ytterligare kan vara när bisysslor genererar så god ekonomisk avkastning att risk för förtroendeskada likväl uppkommer. Följande uttalande belyser en del av denna gränsdragning: Dåvarande UHÄ uttalade i ett tillsynsärende angående bisysslor för en professor- efter att ha konstaterat att arbetsgivaren får anses ha stor frihet att själv avgöra om han vill acceptera de ekonomiska och övriga konsekvenser som arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor kan ha bl. a. följande om förtroendeskadliga bisysslor:.. Bedömningen kan här inte ske enbart ur arbetsgivarens synpunkt, utan måste sättas in i ett vidare perspektiv som innefattar en bedömning av tänkta effekter på allmänhetens förtroende för den fria forskningen i stort. Mycket höga krav måste ställas på forskningens objektivitet och de ordinarie professorernas roll härvidlag. Ett inte endast tillfälligt engagemang som företrädare för parts- eller intressegrupp måste i en bredare allmänhets ögon vara ägnat att rubba förtroendet för att vederbörande i sin forskar/expertroll står helt oberoende. UHÄ ställer sig därför tveksam till en sådan bisysslas lämplighet. Det är viktigt att förbudet för förtroendeskadliga bisysslor inte uppfattas som en tom formalitet, utan att rektorsämbetet gör en noggrann prövning av förekommande bisysslor ur denna aspekt. Risken för förtroendeskada ökar om: Bisysslan är omfattande Uppgifterna i bisysslan är kvalificerade Bisysslan berör myndighetens verksamhetsområde (se dock särskilda regler för lärare) Bisysslan ger stor ekonomisk ersättning Arbetsuppgifterna i huvudanställningen kräver särskilt orubbat förtroende, t ex maktutövande-, förvaltande-, upphandlings- eller tillsynsuppgifter Andra faktorer som kan öka risken för förtroendeskada är: Vilket verksamhetsinflytande den anställde har inom bisyssleverksamheten Den anställdes ställning vid myndigheten Antalet anställda som sammanlagt är engagerade i bisysslan

14 För att avgöra hur stor risken för förtroendeskada är skall universitetet i varje enskilt fall göra en samlad bedömning 21 av de omständigheter som kan ha betydelse för att bevara allmänhetens förtroende till opartiskheten, dvs först bedöma hur stor risken är i det aktuella fallet och sedan vilken grad av risk som kan vara försvarlig. Såväl universitetets verksamhet som den enskilde arbetstagarens arbetsuppgifter liksom relationen dem emellan skall vägas in. Vid bedömningen skall hänsyn tas till omfattningen och till om bisysslan berör universitetets verksamhetsområde. 22 Risken för förtroendeskada kan öka om uppgifterna i bisysslan är kvalificerade och ökar i situationer när den berörde arbetstagaren har typiskt myndighetsutövande funktioner, förvaltar allmän egendom, har befattning med upphandlingsfrågor eller utövar tillsyn över offentlig verksamhet. För riskbedömningen kan det också ha betydelse om den anställde direkt eller indirekt har ekonomiska fördelar av bisysslan. 23 Det är inte tillåtet för en anställd att som bisyssla utöva en verksamhet på sådant sätt att det ger intryck av att Uppsala universitet medverkar i verksamheten, auktoriserar verksamheten eller på annat sätt garanterar innehållet i densamma. Uppsala universitets sigill, logotyp eller annat kännetecken för universitetet får inte användas i samband med någon verksamhet, som utförs som bisyssla av en universitetsanställd. En anställd får heller inte medverka i reklam och marknadsföring av ett visst läromedel på ett sådant sätt att det kan uppfattas som att Uppsala universitet står bakom läromedlet eller rekommenderar detta. Marknadsföring av bisysslor via hemsidor på universitetets datanät är inte heller tillåten. Sådant agerande riskerar att skada universitetets anseende. Enligt LOA har den anställde själv en stor del av ansvaret för bedömningen om en bisyssla kan vara förtroendeskadlig eller ej. Tidigare hade den anställde hela ansvaret men i och med införandet av de nya reglerna om kontroll i LOA från den 1 januari 2002, se nedan, delar universitetet detta ansvar med de anställda. Vid Uppsala universitet beslutar rektor om en anställd skall upphöra med eller inte får åta sig en bisyssla som är förtroendeskadlig. 6.2 Nyheter 2002 om kontrollen av förtroendeskadliga bisysslor Fr o m 1 januari 2002 gäller nya regler i lagen om offentlig anställning (7a-d LOA). Regleringen berör enbart förtroendeskadliga bisysslor och ändrar inte i sak vilka bisysslor som är otillåtna. Däremot har kontrollsystemet skärpts, förtydligats och gjorts mera öppet. Kraven på både universitetet och de anställda har ökat när det gäller efterlevnaden av förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor. 24 Offentliganställda har skyldighet att på begäran av arbetsgivaren tala om vilka bisysslor man har. Samtidigt får inte kontrollen gå så långt så den blir överdrivet byråkratisk eller integritetskränkande. 25 De nya reglerna gäller all personal och innebär att: Universitetet har krav på sig att fortlöpande informera sina anställda om vilka slags 21 prop 1970:72 s. 75 och SOU 1969:6 s. 79 ff 22 prop 1970:72 s. 75 f 23 SOU 1969:6 s. 79 och AD 1989:123 24 prop 2000/01:147 s. 9 f, 19 f 25 prop 2000/01:147 s. 19 f

15 förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten på grund av att den skadar förtroendet för universitetet liksom för dess anställda. En anställd på universitetets begäran skall lämna de uppgifter som behövs för att universitetet skall kunna bedöma den anställdes bisysslor Universitetet skall besluta att en anställd som har eller som avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med förbudet om förtroendeskada skall upphöra med eller inte åta sig bisysslan 7. Arbetshindrande bisysslor Förbudet mot arbetshindrande bisysslor gäller i förhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren och regleras i kollektivavtal. Förbudet skall motverka att en anställd på grund av bisyssla missköter sitt arbete. I 1 kap. 15 i det centrala kollektivavtalet för bl a. universitetsområdet, ALFA, regleras detta förhållande genom föreskriften att en arbetstagare är skyldig att på begäran lämna uppgift om och i vilken omfattning hon eller han har en bisyssla. Sådan uppgift får enbart begäras när det finns anledning till detta med hänsyn till arbetstagarens sätt att utföra sina arbetsuppgifter. 26 En anställd får alltså inte ha så omfattande bisysslor att hon eller han inte kan utföra sina arbetsuppgifter tillfredsställande. Exempel på omständigheter som kan föranleda en närmare undersökning kan vara återkommande eller oredovisad frånvaro, arbetsprestationer av låg kvalitet eller lång tidsutdräkt för att fullgöra en ålagd uppgift. Utgångspunkten bör vara vilka krav som normalt ställs på anställda av berörd kategori vid arbetsplatsen. Ett exempel på arbetshindrande bisyssla kan vara när en anställd, t ex en lärare, med hänvisning till sin bisyssla, inte vill undervisa när det är lämpligast för utbildningen eller när läraren avböjer uppdrag inom institutionen med samma motivering. I dessa fall bör den enskilde läraren ansöka om tjänstledighet för enskild angelägenhet. Det är arbetsledningens ansvar att se till att de anställda fullt ut ägnar sig åt sitt arbete på arbetstid och att bisysslor sköts på fritiden. Rättsligt sett har universitetet större möjlighet till friare bedömningar och att bestämma om undantag när det gäller såväl arbetshindrande- som konkurrensbisysslor, eftersom de regleras i kollektivavtal och gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, än när det gäller förtroendeskadliga bisysslor som betonar det allmänna intresset för universitetet och dess anställda och regleras i lag. Omfattande arbetshindrande bisysslor, som inte beivras, kan dock medföra risk för förtroendeskada. En fråga som ytterligare komplicerar bedömningen kan vara när bisysslor genererar så god ekonomisk avkastning att risk för förtroendeskada uppkommer. Utredningen 27 som föregick lagändringen i LOA den 1 januari 2002 skriver bl a:.. Det allmänna intresset av att ha en effektiv förvaltning gör ett förbud mot arbetshindrande bisysslor motiverat.det är självklart att man skall använda sin arbetskraft och kompetens åt de arbetsuppgifter för vilka man anställts och får lön.bisysslorna är något som hör till fritiden. 26 se dock myndighetens allmänna rätt att begära uppgifter om bisysslor i enlighet med 7 b LOA, kap 6.2 sid 15 27 SOU 2000:80 s. 177

16 Det finns inga hållbara argument för den på sina håll förekommande inställningen att man har rätt att använda en viss andel av sin betalda arbetstid åt bisysslor. En myndighet som ser genom fingrarna med arbetshindrande bisysslor är inte värd allmänhetens förtroende. En heltidsanställd vid universitetet förutsätts utföra ett 100-procentigt arbete i sin huvudsyssla. Varje bisyssla skall därför normalt utföras helt utanför anställningen. Ingen bisyssla får innebära någon nedsättning av den anställdes totala årsarbetstiden. Något schablonmässigt utrymme för bisysslor får inte förekomma. Arbetsgivaren får ålägga en anställd att helt eller delvis upphöra med arbetshindrande bisysslor om arbetsgivaren anser att den verkar hindrande på arbetet (1 kap. 15 2 st. ALFA). Vid Uppsala universitet beslutar prefekten/motsv om att i förekommande fall förbjuda arbetshindrande bisyssla. Sådant beslut skall föregås av förhandling enligt 11 MBL. 8. Konkurrensbisysslor Även förbudet mot konkurrensbisysslor gäller i förhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren och regleras i kollektivavtal. Förbudet gäller endast vid myndigheter som bedriver affärs- eller uppdragsverksamhet och skall motverka att arbetsgivaren möter konkurrens från sin anställda. Universitetet bedriver inte någon affärs- men väl viss uppdragsverksamhet. En universitetsanställd får inte utöva en bisyssla som konkurrerar med universitetets uppdragsverksamhet. Bisysslan är således tillåten fram till den dag universitetet bedriver sin uppdragsverksamhet. Förbudet gäller inte om arbetsgivaren medger bisysslan. Frågan om konkurrensförhållandet mellan den uppdragsverksamhet som universitetet bedriver och den bisyssla en universitetsanställd kan ha regleras i det centrala kollektivavtalet ALFA. I 1 kap 16 ALFA sägs att arbetstagare vid myndigheter som bedriver affärs- eller uppdragsverksamhet inte får ha anställning eller uppdrag hos ett företag inom området för denna verksamhet. Arbetstagaren får inte heller ha del i eller själv genom annan driva ett sådant företag och inte heller annars i förvärvssyfte utöva verksamhet som berör detta område. Syftet med förbudet mot konkurrensbisysslor är att universitetet och institutionen inte skall berövas inkomster eller verksamhet som skulle främja utbildningen och forskningen vid institutionen. Denna föreskrift kan i detta sammanhang få större betydelse för verksamheten inom Uppsala universitet i takt med att universitetets uppdragsverksamhet i form av uppdragsutbildning och -forskning successivt ökar. Att en bisyssla innebär att institutionens utrustning etc utnyttjas kan vara en indikation på att verksamheten är konkurrerande. (Observera att sådant nyttjande för övrigt inte är tillåtet enligt universitetets föreskrifter, om inte särskilt avtal har träffats). En anställd vid universitetet får inte ha en bisyssla inom områden för, inte enbart den egna institutionens, utan hela universitetets uppdragsverksamhet. Förbudet innebär bl a att en anställd vid universitetet inte kan bedriva utbildning, forskning eller utvecklingsarbete i förvärvssyfte utanför universitetet om denna verksamhet konkurrerar med universitetets uppdragsverksamhet.

17 Förbudet mot konkurrensbisyssla tar inte sikte på det fall en lärare åtar sig undervisning vid ett annat lärosäte. I sådant fall kan det dock vara fråga om arbetshindrande bisyssla om bisysslan är av sådan omfattning att arbetsuppgifterna vid universitetet inte fullgörs på ett godtagbart sätt. Om däremot universitetet eller institutionen träffat en överenskommelse om att t ex. svara för viss undervisning vid ett annat lärosäte så kan förbudsregeln bli tillämplig. Det kan då föreligga konkurrens med universitetets uppdragsverksamhet om läraren bedriver verksamhet vid det andra lärosätet utom ramen för ett sådant avtal. Innehav av konkurrensbisyssla kan även medföra stor risk för förtroendeskada. Vid Uppsala universitet är det rektor som i detta sammanhang skall bedöma om en viss verksamhet skall bedrivas inom universitetet eller ej och om en bisyssla är konkurrerande eller ej. Rektor utövar arbetsgivarrollen och prövar alla frågor om medgivande att ha en sådan bisyssla. 9. Chefsavtalet Inom universitetet omfattas vissa chefstjänstemän samt vissa professorer 28 (utom vid medicinska fakulteten) av det statliga chefsavtalet. Av 9 i Chefsavtalet framgår att arbetstagaren är skyldig att lämna uppgift till arbetsgivaren om och i vilken omfattning hon eller han innehar eller avser att åta sig bisysslor. Arbetsgivaren får besluta att arbetstagaren helt eller delvis skall upphöra med en bisyssla eller att hon eller han inte får åta sig en bisyssla som inverkar hindrande på tjänsteutövningen. Avtalsbestämmelsen innebär en skyldighet för dessa arbetstagare att självmant anmäla samtliga förekommande bisysslor. Dessutom har arbetsgivaren rätt att på eget initiativ göra förfrågan till en arbetstagare om dennes bisysslor. Arbetsgivarens möjlighet att förbjuda en viss bisyssla enligt denna avtalsbestämmelse är dock fortfarande knuten till huruvida bisysslan bedöms vara arbetshindrande eller ej (se dock vad som anförts tidigare om förtroendeskadlig- och konkurrerande bisyssla). 10. Läkaravtalet Det finns även en föreskrift om arbetshindrande bisyssla i det statliga läkaravtalet som vid universitetet omfattar de flesta lärare och forskare vid medicinska fakulteten. Av 1 kap 12 Läkaravtalet framgår att en arbetstagare inte får utöva enskild läkarverksamhet inom sjukvårdsinrättningen eller myndigheten. Arbetstagaren är skyldig att på begäran lämna uppgift till arbetsgivaren om och i vilken omfattning hon eller han har en bisyssla. Arbetsgivaren får begära en sådan uppgift endast om det finns anledning till detta med hänsyn till arbetstagarens sätt att utföra sina arbetsuppgifter. 29 28 ej professor som befordrats från universitetslektor 29 se dock myndighetens allmänna rätt att begära uppgifter om bisysslor i enlighet med 7 b LOA, kap 6.2 sid 15

18 Arbetsgivaren kan ålägga arbetstagaren att helt eller delvis upphöra med bisysslan om arbetsgivaren anser att den inverkar hindrande på arbetet. Som bisyssla avses även enskild läkarverksamhet (utanför sjukvårdsinrättningen eller myndigheten). Avtalsregeln innebär således ett uttryckligt förbud mot enskild läkarpraktik på arbetsplatsen samt en uttrycklig bestämmelse om att fritidspraktik som läkare omfattas av bestämmelserna om bisyssla. Arbetsgivarens möjlighet att förbjuda en viss bisyssla enligt denna avtalsbestämmelse är dock fortfarande knuten till om bisysslan bedöms vara arbetshindrande eller ej (däremot kan en bisyssla självfallet förbjudas på grund av att den är förtroendeskadlig eller konkurrerande). Vid Uppsala universitet beslutar prefekten/motsv om att i förekommande fall förbjuda arbetshindrande bisyssla. Ett sådant beslut skall föregås av förhandling enligt 11 MBL. Ifråga om konkurrensbisyssla gäller enligt 1 kap 13 läkaravtalet samma bestämmelse som i ALFA (se avsnitt 8). När det gäller anställning som professor och universitetslektor, som är förenad med anställning vid sjukvårdsenhet enligt 4 kap 2 högskoleförordningen kommer samordning att ske underhand med Landstinget (Akademiska sjukhuset). 11. Påföljder Om Uppsala universitet befarar att en anställd utövar en otillåten bisyssla bör frågan i första hand lösas genom rådgivning och samtal med den anställde. Som nämnts tidigare har universitetet även skyldighet att på begäran av en anställd ge skriftligt besked huruvida en bisyssla bedöms vara förtroendeskadlig eller ej. Enligt de nya reglerna i LOA skall universitetet besluta att en anställd, som har eller avser att åta sig en bisyssla som är förtroendeskadlig, skall upphöra med eller inte åta sig bisysslan. (Tidigare kunde inte en myndighet ålägga en anställd att upphöra med en förtroendeskadlig bisyssla.) Ett sådant beslut skall vara skriftligt, innehålla en motivering och skall fattas så snart som möjligt efter det att myndigheten fått kännedom om bisysslan. Beslutet gäller omedelbart. Beslutet skall inte föregås av någon förhandling enligt 11-14 MBL. Detta framgår av 42 2 st. LOA. Vid Uppsala universitet tas sådana beslut av rektor efter beredning av personalavdelningen i samråd med juridiska avdelningen. Universitetet kan även besluta att en bisyssla som strider mot bestämmelserna i ALFA, Läkaravtalet eller Chefsavtalet om arbetshinder skall upphöra. Vid Uppsala universitet beslutar prefekt/motsv beträffande arbetshinder. Beslut om att förbjuda en arbetshindrande bisyssla skall föregås av förhandling enligt 11 MBL. Beträffande konkurrensbisyssla är det rektor som efter beredning av personalavdelningen i samråd med juridiska avdelningen skall bedöma och besluta om en viss verksamhet skall bedrivas inom universitetet eller ej och om en bisyssla är konkurrerande eller ej. Se dock avsnitt 12, Överprövning.