Recipientkontroll Umeälven och Vindelälven 2012
Uppdragsgivare: Kontaktperson: Ume- Vindelälvens SRK Anna Carlsson Tel: 090-16 15 06 E-post: anna.carlsson@umeva.se Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning: Kontaktperson: Omslagsfoto: ALcontrol AB Sven Thunéll Sven Thunéll Susanne Holmström Sven Thunéll Tel. 076-527 41 58 E-post: sven.thunell@alcontrol.se SCA Obbola. (Foto: Sven Thunéll, ALcontrol AB)
INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 INLEDNING... 4 RESULTAT... 6 Väder... 6 Flöden... 7 Transporter... 8 Vattenkemi-Vattendrag... 9 Vattenkemi-Kustvatten... 15 Bottenfauna-i rinnande vatten... 18 REFERENSER... 20 BILAGA 1-Metodik... Digitalt bifogad BILAGA 2-Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder... Digitalt bifogad BILAGA 3-Analysresultat för vattenkemi... Digitalt bifogad BILAGA 4-Vattenföring och transporter 2010-2012... Digitalt bifogad BILAGA 5-Analysresultat SLU... Digitalt bifogad BILAGA 6-Bottenfauna, Lokalbeskrivningar, artlistor och resultatsidor... Digitalt bifogad BILAGA 7-Växtplanktonrapport... Digitalt bifogad
Umeälven och Vindelälven år 2012 SAMMANFATTNING På uppdrag av Ume- Vindelälvens vattenvårdsförbund har ALcontrol sammanställt och utvärderat resultat från recipientkontrollen i Umeälven och Vindelälven under år 2012. Transporter Den rikliga nederbörden i länet under året ledde till rekordstort flöde i de båda älvarna. I Umeälven uppmättes i medeltal 552 m 3 /s vid Stornorrfors kraftstation under år 2012, vilket är ca 100 m 3 /s mer än medelflödet 2006-2012. Vindelälven bidrog till detta flöde med 229 m 3 /s. Transporten av fosfor (154 ton) och kväve (3797 ton) var högre än vanligt. Näringsämnen Statusen med avseende på näringsämnen var hög de flesta stationerna. Undantagen var Ramsan (Ubf3) och Vindelngransele (V2) där den var god samt Hjuksån (Vbf4) där statusen var dålig. Fosforhalterna var låga i de flesta stationerna. I Hjuksån uppmättes dock extremt hög fosforhalt i februari (1,7 mg/l) samtidigt som vattnet var mycket smutsigt och grumligt. Troligen hade bottensediment rörts upp p.g.a. att isen ändrat strömningsförhållandet i ån. Vid nya Obbolabron (botten) förekom, precis som tidigare år, påverkan som liknade avloppsutsläpp. Påverkan var dock så liten att den troligtvis inte påverkar bottenfaunan negativt. Tungmetaller Tungmetaller koppar, bly, krom, nickel, arsenik, bly och kadmium förekom i låga till mycket låga halter på samtliga platser med undantag för Vormbäcken (Vbf3), där koppar och zink förekom i måttligt höga halter. Koppar- och zinkhalterna i Vormbäcken har dock minskat betydligt sedan år 2008. I övriga stationer har ingen förändring skett. Bottenfauna Bottenfaunan i samtliga fyra rinnande vatten bedömdes ha hög status med avseende på eutrofiering. Med avseende på försurning bedömdes tre av lokalerna med förhållanden nära det neutrala. I Juktån visade surhetsindexet MISA på nära neutrala förhållanden men eftersom endast en försurningskänslig snäcka påträffades bedöms lokalen ha måttligt sura förhållanden. Växtplankton Statusen med avseende på växtplankton och klorofyll var god i tre av de fyra kuststationerna (UKV1-4). I UKV4 bedömdes dock statusen som måttlig (på gränsen till god), främst på grund av högre klorofyllhalt än övriga stationer. 2
Umeälven och Vindelälven år 2012 Figur 1. Näringsstatus i ytvatten i stationer i Ume- och Vindelävens SRK. Klassningen baserades på värden insamlade mellan 2010 och 2012 och utgick från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (2007:4 bilaga A). 3
Umeälven och Vindelälven år 2012 UKV 1 UKV 2 UKV 3 Hög status God status Måttlig status Otillfredställande status Dålig status UKV 4 Figur 2. Näringsstatus i stationer i Ume- och Vindelälvens SRK. Klassningen baserades på värden insamlade mellan 2010 och 2012 och utgick från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon (2007:4 bilaga B). 4
Umeälven och Vindelälven år 2012 Inledning Uppdrag På uppdrag av Ume- Vindelälvens vattenvårdsförbund har ALcontrol sammanställt och utvärderat resultat från recipientkontrollen i Umeälven och Vindelälven under år 2012. Syftet med undersökningarna är att långsiktigt följa förändringar av Vindelälvens och Umeälvens vattenkvalitet samt bedöma påverkan av utsläpp, markanvändning och luftföroreningar. Medlemmar i programmet är kommunala VA-anläggningar, vattenregleringsföretag, industrier (bl.a. pappersbruk, sågverk, verkstadsindustri) samt fiskodlingar. Följande personer deltog i undersökningen: Sven Thunéll projektansvarig, sammanställning av data m.m., rapportskrivning (ALcontrol Umeå) Susanne Holmström kvalitetssäkring av rapport (ALcontrol Linköping) Lillemor Sjögren provtagning vattenkemi och växtplankton och bottenfauna (ALcontrol Umeå) Jenny Palmkvist utvärdering bottenfauna (Medins Biologi AB) Ingrid Hårding och Ina Bloch Utvärdering växtplankton Område Umeälvens huvudavrinningsområde omfattar 26 815 km 2. Älven har sin början i Tärnafjällen och mynnar i Bottenviken utanför Umeå. Avrinningsområdet är det fjärde största i Sverige. Det största biflödet är Vindelälven, med drygt 40 % av avrinningsområdet. Vindelälven har sin början i Ammarnäsfjällen och ansluter till Umeälven vid Vännäs, drygt tre mil från utloppet. Största delen av berggrunden i avrinningsområdet består av urberg, förutom i fjällkedjan där yngre bergarter dominerar. En del av de yngre bergarterna är kalkrika och lättvittrande. 7 % av avrinningsområdets yta utgörs av vatten. Efter omfattande reglering och vattenkraftsutbyggnad i Umeälven har de båda älvarna fått helt olika karaktärer. Umeälven med sina vattenmagasin påminner numera om en serie sammanlänkade sjöar medan Vindelälven däremot har ett naturligt flöde. Detta påverkar förhållandena i vattnen ur många aspekter, däribland vattenkemi, fauna, flödesregim och transport av partikelbundna ämnen. Föroreningsbelastande verksamheter Umeälvens avrinningsområde påverkas av diffusa utsläpp från framförallt skogsbruk och lufttransporterade föroreningar. Utsläpp från punktkällor sker från kommunala reningsverk, industrier och fiskodlingar. I några biflöden utgör gruvnäringen med stor sannolikhet de största enskilda utsläppen av metaller. Lokalt kan även jordbruk och enskilda avlopp ha betydelse för påverkan i mindre vattendrag och sjöar. Nedan listas de företag som var med i den samordnade recipientkontrollen år 2012. 5
Umeälven och Vindelälven år 2012 FÖRETAG SOM INGÅR I UME- VINDELÄLVENS VATTENVÅRDSFÖRBUND Boliden Mineral AB Hällnäs Såg AB Luftfartsverket, Umeå flygplats Lycksele Fiskodling, Hushållningssällskapet Lycksele Flygplats (kommunägd) Lycksele kommun, Tekniska kontoret Norrfors Fiskodling SCA Packaging AB, Obbola SCA Timber AB, Holmsund Sorsele kommun Stensele Såg, Freesia Homes AB Storumans Flygplats AB Storumans kommun Tärnafjällens Flygplats AB, Hemavan UMEVA Umeå Energi AB Umeå Hamn AB Umeälvens vattenregleringsföretag Umlax AB, Umgransele Vindelns kommun Volvo Lastvagnar AB Vännäs kommun Överumans Fisk AB Markanvändning Skogsmark dominerar i hela avrinningsområdet (46 %), och åkermarksarealen är liten (0,6 %). Avrinningsområdet har en befolkning på ca 110 000 personer varav ca 94 000 bor i tätorter (SCB 2005). Metodik Metodbeskrivningen återfinns i bilaga 1. Samtliga bilagor bifogas digitalt till denna rapport. 6
Umeälven och Vindelälven år 2012 Resultat Figur 3. Vattnets kretslopp. Kemiska analysresultat bifogas digitalt till denna rapport (bilaga 3 och bilaga 5). Tabeller för transporter och artlistor från bottenfaunaundersökningen återfinns i bilaga 4 respektive bilaga 6. Växtplanktonrapporten redovisas i bilaga 7. Väder Uppgifter gällande lufttemperatur och nederbörd har inhämtats via SMHI från de meteorologiska stationerna vid Umeå flygplats, Umeå-Röbäcksdalen och Lycksele. Väderåret 2012 var ca 0,8 C varmare än normalt vid båda orterna. Framförallt januari, mars och november avvek (ca 4-6 C, Figur 4), vilket ledde till en tidig snösmältning i kustregionen. Flödet i de båda älvarna påverkades dock inte nämnvärt av detta. Nederbörden var betydligt högre än normalt under 2012 i båda orterna. I Umeå uppmättes den högsta årsnederbörden på över 10 år, 771 mm, vilket är 180 mm mer än normalt. Även i Lycksele föll mer nederbörd än normalt, 518 mm jämfört med normalvärdet 392 mm. I Umeå avvek januari, april, oktober och december med kraftigt förhöjd nederbörd, medan maj, augusti, september och december var mest avvikande i Lycksele (Figur 5). 7
Umeälven och Vindelälven år 2012 20 15 10 5 C Temperatur 2012 1961-90 20 15 10 5 C Temperatur 2012 1961-90 0 0-5 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec -5 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec -10-10 -15-15 Figur 4. Månadsmedeltemperaturen vid SMHI:s meteorologiska stationer på Umeå flygplats respektive i Lycksele år 2012, samt normalvärden för perioden 1961-90. mm Nederbörd mm Nederbörd 140 120 2012 1961-90 150 2012 1961-90 100 80 100 60 40 50 20 0 0 jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec Figur 5. Månadsmedeltemperaturen vid SMHI:s meteorologiska stationer i Umeå Röbäcksdalen respektive i Lycksele år 2012, samt normalvärden för perioden 1961-90 Flöden Rekordstort flöde över året Den rikliga nederbörden i länet under året ledde till rekordstort flöde i de båda älvarna. I Umeälven uppmättes i medeltal 552 m 3 /s vid Stornorrfors kraftstation under år 2012, vilket är ca 100 m 3 /s mer än medelflödet för perioden 2006-2012 (Figur 6). Vindelälven bidrog till detta flöde med 229 m 3 /s (baserat på mätningarna vid Granåker). Vårfloden blev stor men inte lika extrem som toppåret 2010 däremot var den utsträckt över längre tid. Största flödet uppmättes till 1428 m 3 /s den 12 juni vilket inte var extremt. Däremot uppmättes ett medelflöde under perioden 1 maj till 31 juli på 876 m 3 /s, vilket exempelvis var mer än maxflödet år 2009. Till följd av detta var kraftverksdammarna välfyllda inför vintern, vilket ledde till låga elpriser. 8
Umeälven och Vindelälven år 2012 m3/s 1600 Umeälven Stornorrf ors 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 Figur 6. Flödesvariation i Umeälven under år 2012.. Transporter Vindel- och Umeälvens avrinningsområden påverkas förutom av industriella verksamheter även av diffusa utsläpp som härrör från jord- och skogsbruk, enskilda avlopp, dagvatten samt lufttransporterade föroreningar. Enligt Naturvårdsverket innehåller nederbörden i dag avsevärt mer kväve än den gjorde för bara några decennier sedan. Nitratnedfallet härrör främst från utsläppen av kväveoxider från bl.a. biltrafiken, medan ammoniumnedfallet i första hand härrör från den ammoniak som avgår till luften från stallgödsel och gödslad åkermark. I mitten av 1960-talet var det årliga kvävenedfallet ca 250 mg/m 2. Därefter har nedfallet ökat och har de senaste åren legat kring ca 1000 mg/m 2. Det höga flödet i Ume- och Vindelälven under år 2012 ledde till ökade transporter av fosfor och kväve jämfört medelvärden för perioden 2006-2012 (Figur 7). 250 Fosfortransport Ton 237 200 150 100 109 73 96 105 127 154 50 0 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Figur 7. Fosfortransporter i Umeälven nedströms ön år 2006-2012. Linjen representerar trenden. 9
Umeälven och Vindelälven år 2012 Den totala transporten av fosfor uppgick till 154 ton under 2012. Trenden är uppåtgående de senast 6 åren vilket stämmer väl överens med den ökade nederbörden som uppmätts under perioden. Kvävetransporten uppgick till 3797 ton, vilket kan jämföras med medelvärdet 3177 ton för perioden 2006-2012. Beräknade transporter bör dock endast betraktas som indikativa då stora fel kan uppstå beroende på mängden data som insamlats och när den insamlats. Vattenkemi - Vattendrag Näringsämnen De växtnäringsämnen som reglerar växtsamhällenas tillväxt är i de flesta fall fosfor (P) och i ett mindre antal fall kväve (N). Ett näringsrikt tillstånd uppstår vid riklig tillförsel av olika kväve- och fosforfraktioner till vattnet. De lösta näringsämnena ammoniumkväve, nitrat-nitritkväve och fosfatfosfor är lättillgängliga för växtplankton och följer en naturlig årscykel. Under vegetationsperioden sjunker halterna i vattnet eftersom ämnena tas upp och binds upp i algoch planktonbiomassa. Under vintern ökar halterna av löst kväve och fosfor eftersom produktionen är låg i vattnet. Statusen med avseende på näringsämnen var hög de flesta stationerna. Undantagen var Ramsan (Ubf3), och Vindelngransele (V2) där den var god samt Hjuksån (Vbf4) där statusen var dålig (Tabell 1). Det bör beaktas att den dåliga statusen i Hjuksån påverkades extremt mycket av ett enda provtagningstillfälle med mycket smutsigt vatten. Tabell 1. Status med avseende på näringsämnen för perioden 2010-2012 Station Lägesbeskrivning Y-koordinat X-koordinat Status (2010-2012) U1 Ref. uppströms Hemavan 1462533 7312359 Hög U2 Ajaure 1492070 7266740 Hög U3 Stensele 1565600 7217780 Hög Ubf1 Juktån 1591100 7214180 Hög U4 Blåvikssjön 1606640 7193620 Hög Ubf2 Lycksbäcken 1635880 7172820 Hög U5 Tuggensele 1647860 7155440 Hög U6 Bjurfors N 1683490 7115620 Hög Ubf3 Ramsan 1682360 7108730 God U7 Vännäs vattenverk 1692340 7093760 Hög Vbf1 Tjulån 1518430 7317560 Hög Vbf2 Laisälven 1577390 7282000 Hög V1 Sorsele 1578370 7272260 Hög V2 Vindelngransele 1617240 7224920 God Vbf3 Vormbäcken 1637025 7202653 Hög V4 Vindelälven bro 365 1641941 7194368 Hög Vbf4 Hjuksån 1668020 7166230 Dålig NÖ1 2 Maltbränna 7168050 1667000 Hög V5 Vännäsby, ovan bro 1698240 7097110 Hög Ökade fosforhalter under vårfloden Uppmätta fosforhalter under år 2012 framgår av Figur 8. På de flesta platserna var halterna låga, vilket är naturligt eftersom avrinningsområdet domineras av skogsmark med inslag av fjäll, 10
Umeälven och Vindelälven år 2012 stora sjöar och vattenmagasin. Belastningen av fosforkällor är liten och förutsättningarna för spädning och självrening genom fastläggning och sedimentation är goda, framförallt i Umeälven som är reglerad. Vid ett tillfälle under vintern uppmättes dock extremt hög fosforhalt i Hjuksån (Vbf4) och vattnet var även extremt grumligt. Sannolikt orsakades detta av sediment som virvlats upp vid provplatsen, något som inte är ovanligt under vintertid då isen kan påverkar strömmarna i mindre vattendrag. Även vid nya Obbolabron uppmättes extremt hög fosforhalt vid ett tillfälle (under sommaren vid botten). Båda dessa halter (1,7 mg/l och 0,11 mg/l) bidrog till kraftigt ökade medelvärden för året. 0,060 Totalfosfor (mg/l) 0,35 0,050 0,040 0,030 0,020 0,010 0,000 U1 R U2 U3 Ubf1 U4 Ubf2 U5 U6 Ubf3 U7 Vbf1 Vbf2 V1 V2 Vbf3 V4 NÖ1 Vbf4 V5 NÖ2 U8y U8b U9y U9m U9b U10y U10b Figur 8. Medelhalter av fosfor vid stationer i Ume- och Vindelälven år 2012 (staplar), samt medel-, min- och maxvärden för perioden 2009-2011. Den tunna streckade linjen visar övergången från låga till måttligt höga halter. Över den heldragna linjen är halterna höga. I de flesta stationerna var medelhalterna för år 2012 lägre än för perioden 2009-2011 och den trend med ökande fosforhalter som tidigare setts i stationerna nedströms Stornorrfors kraftverk bröts. Ramsan (Ubf3) och Hjuksån (Vbf4) har normalt sett högre halter av fosfor än övriga stationer i detta kontrollprogram eftersom båda vattendragen rinner genom områden som domineras av skogs- och myrmark med sparsam bebyggelse. Vattnet i dessa stationer är humusrikt och ofta grumligt, vilket bidrar till generellt högre fosforhalter. Inga anmärkningsvärda halter av fosfatfosfor uppmättes i någon station förutom vid U9 (Nya Obbolabron) där halten var tydligt förhöjd vid botten. Låga kvävehalter Kvävehalterna var låga i majoriteten av stationerna (Figur 9). Undantagen var Ramsan (Ubf3) och Vormbäcken (Vbf3) där halterna var måttligt höga. Ramsan har högre humushalt än övriga vattendrag i denna undersökning och haltnivåerna beror på högre halt av organiskt kväve. I Hjuksån (Vbf4) uppmättes mycket höga halter av kväve vid samma tillfälle på vintern då fosforhalten var extremt hög och vattnet var grumligt (2,8 mg/l). Eftersom ammoniumkvävehalten inte var förhöjd var orsaken troligen naturligt i form av uppvirvlat sediment. Det finns svaga tendenser till ökande totalkvävehalter närmare kusten. Orsaken är ökande inslag av jordbruk och bebyggelse. 11
Umeälven och Vindelälven år 2012 0,90 0,80 Totalkväve (mg/l) 0,70 0,60 0,50 0,40 0,30 0,20 0,10 0,00 U1 R U2 U3 Ubf1 U4 Ubf2 U5 U6 Ubf3 U7 Vbf1 Vbf2 V1 V2 Vbf3 V4 NÖ1 Vbf4 V5 NÖ2 U8y U8b U9y U9m U9b U10y U10b Figur 9. Medelhalter av kväve vid stationer i Ume- och Vindelälven år 2012 (staplar), samt medel-, min- och maxvärden för perioden 2009-2011. Den tunna streckade linjen visar övergången från låga till måttligt höga halter totalkväve. De svarta staplarna representerar medelhalter av ammoniumkväve under 2012. I Blåvikssjön (U4) har en signifikant ökning av kvävehalten skett sedan år 2006 (P>0,05, Mann- Kendall 2002). Halten är dock fortfarande så låg att det endast kan tolkas som positivt i näringssynpunkt. En viss påverkan i form av förhöjda kväve och ammoniumkvävehalter, som kan visa inverkan från avloppsreningsverk eller syrebrist i sediment, förekom vid nya Obbolabrons bottenvatten (U9b), en påverkan som förekommit under en längre tid men som har varit svår att hitta en förklaring till. Troligen behövs en noggrann och inriktad undersökning vid stationen för att hitta förklaringen. Påverkan är dock så pass liten att någon risk för skada på vattenlevande organismer troligen inte finns. Halten ammoniumkväve förekom i övriga stationer i mycket låga halter och nitrit/nitratkväve i halter som bedöms vara normala för vattendrag av dessa karaktärer. Under sommaren minskade halterna av nitrit/nitratkväve i de flesta stationerna, till följd av den ökade produktionen. Näringsstatusen den senaste treårsperioden bedömdes som hög i alla stationer utom i Ramsan (Ubf3) och Vindelngransele V2 där den var god, samt Hjuksån där statusen var dålig till följd av årets höga medelvärde. Den dåliga statusen i Hjuksån visar hur ett enda provtagningstillfälle kan förändra statusen från hög till dålig och i detta fall är det viktigt att påpeka att det sannolikt rör sig om naturliga orsaker. Ljusförhållanden och grumlighet Vattnets färg är främst ett mått på mängden humus och järn i vattnet och återspeglar ofta halten av organiska ämnen (TOC). Humus består av svårnedbrytbara organiska ämnen som kommer från omgivande skogs- och myrmarker. Vid stor nederbörd sker stor urlakning av humusämnen från marken till vattnet. Färg bedöms ofta från absorbansmätningar på filtrerat vatten vid 420 nm i fotometer eller motsvarande mätning gjord i färgkomparator med platinaklorid som referens. Grumlighet turbiditet (FNU) är ett mått på vattnets innehåll av partiklar. Partiklarna kan bestå av lermineral och organiskt material (humus, plankton). 12
Umeälven och Vindelälven år 2012 Grumlighet analyseras ofta som en stödparameter och kan förklara förhöjda halter av t.ex. fosfor och metaller eftersom dessa till stor del är partikelbundna. Svagt till måttligt färgat vatten i de flesta stationerna Färgen varierade från svag i fjällområdet till måttlig i skogsområdet ner till kusten. Enda undantagen var Ramsan (Ubf3) och Hjuksån (Vbf4) som hade starkt färgat vatten. Dessa vattendrag påverkas av både myrmark och skogsmark och saknar större sjöar/dammar uppströms där självrening kan ske. Sannolikt påverkades färgen i Ramsan och Hjuksån till viss del av grumligheten i vattendraget. Svagt grumligt Vattnet i de flesta stationerna var svagt grumligt och under medelvärdet för de senaste 3 åren. (Figur 10). Medelvärdet på grumligheten ökade dock tydligt i några stationer vid jämförelse med föregående år. Det förhöjda flödet i Ume- och Vindelälven under 2012 orsakade troligen detta. I Ramsan (Ubf3), och Hjuksån (Vbf4) påverkas dock grumligheten även av den höga humushalten. I Vännesby ovan bro (V5) och Hjuksån påverkades medelvärdet för grumlighet betydligt av enskilda tillfällen. Exempelvis uppmättes 770 FNU i Hjuksån vid provtagningen i februari och provtagaren beskrev vattnet som mycket smutsigt. I stationerna i Maltbränna (NÖ1) och Stornorrfors (NÖ2) mättes ingen grumlighet. 8,0 Turbiditet (FNU) 7,0 6,0 153 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0 U1 R U2 U3 Ubf1 U4 Ubf2 U5 U6 Ubf3 U7 Vbf1 Vbf2 V1 V2 Vbf3 V4 NÖ1 Vbf4 V5 NÖ2 U8y U8b U9y U9m U9b U10y U10b Figur 10. Medelvärden av turbiditet vid stationer i Ume- och Vindelälven 2012 (staplar), samt medel-, min- och maxvärden för perioden 2009-2011. Den tunna streckade linjen visar övergången från svagt grumligt vatten till måttligt grumligt vatten. Över den heldragna linjen är vattnet betydligt grumligt. 13
Umeälven och Vindelälven år 2012 Organiskt material och syre Skogsmark och myrmark tillför betydligt mer organiska ämnen till vattendrag än åkermark och tätorter. Således kan vattendragets geografiska läge återspegla halten organiskt material. Organiskt material har en syretärande effekt på vattnet p.g.a. att syre förbrukas vid nedbrytning. Mycket låga till låga halter TOC Halten organiskt material (TOC) varierade från mycket låg i fjällregionen till låg (på gränsen till mycket låg) i skogs- och kustregionen. Undantaget var Vormbäcken (Vbf3) där måttligt hög halt uppmättes, samt Ramsan (Ubf3) och Hjuksån (VBf4) där halten var hög (Figur 11). Ramsan och Hjuksån har naturligt högre halter av organisk material beroende på inverkan av skogs- och myrmark och avsaknad av större sjöar eller vattenmagasin uppströms provpunkterna. I Juktån (Vbf1) samt Vindelälven maltbränna (NÖ1) har en liten men signifikant ökning av halten TOC skett sedan år 2006 (P>0,05, Mann-Kendall 2002). Ökande halter av humus och organiska ämnen är vanligt förekommande i våra sjöar vattendrag idag. Fenomenet kallas brunifiering och tros bero på minskat surt nedfall i kombination med ökad nederbörd. Ökningen sker långsamt men kan på sikt leda till sämre ljusinsläpp och mindre ytor för makrofyter (vattenväxter) att växa på. 16 14 TOC (mg/l) 12 10 8 6 4 2 0 U1 R U2 U3 Ubf1 U4 Ubf2 U5 U6 Ubf3 U7 Vbf1 Vbf2 V1 V2 Vbf3 V4 NÖ1 Vbf4 V5 NÖ2 U8y U8b U9y U9m U9b U10y U10b Figur 11. Medelvärden av TOC (organiskt material) vid stationer i Ume- och Vindelälven 2012 (staplar), samt medel-, min- och maxvärden för perioden 2009-2011. Den tunna streckade linjen visar övergången från mycket låg till låghalt. Över den heldragna linjen är halten måttligt hög (8-12 mg/l). Tecken på syrebrist vid U8 nedströms Ön God syresättning och låg belastning av syretärande ämnen medförde syrerikt tillstånd på de flesta platser där syre mättes under år 2012. I station U8b rådde dock syrefattigt tillstånd i slutet av februari något som kan ha tillfällig negativ inverkan på vattenlevande organismer (2,5 mg/l). Effekten blir dock sällan lika allvarlig i vattendrag som i sjöar där bottenlevande djur och fiskar inte kan flytta sig på samma sätt. Syrebristen berodde sannolikt på den service av pumpstationen vid Öbacka strand som UMEVA genomförde 14 februari, vilket föranledde bräddning av ca 13000 m 3 avloppsvatten. 14
Umeälven och Vindelälven år 2012 ph och konduktivitet Vattnets ph-värde var nära neutralt i de flesta stationerna under år 2012 och ågon negativ försurningspåverkan torde inte ha förekommit i något av vattendragen. Undantagen redovisas i Tabell 2. Vid jämförelse med föregående år syns det dock tydligt att den rikliga nederbörden under år 2012 sänkt ph-värdet i de flesta stationerna. Tabell 2. Stationer där lägre ph-värden än nära neutrala uppmättes under år 2012 Station Datum ph Bedömning NÖ2 2010-05-14 6,7 Svagt surt V2 2012-05-23 6,7 Svagt surt V4 2012-05-23 6,7 Svagt surt Vbf4 2012-06-27 6,7 Svagt surt U1 R 2012-06-27 6,7 Svagt surt Ubf1 2012-05-24 6,6 Svagt surt Ubf2 2012-05-24 6,6 Svagt surt NÖ1 2012-05-14 6,6 Svagt surt Vbf3 2012-05-23 6,2 Surt Vbf4 2012-05-23 6,2 Surt Ubf3 2012-10-08 6,0 Surt Konduktivitet är ett mått på vattnets salthalt och mätningar av konduktivitet används ofta som stödparameter för att verifiera förändringar i vattenkemin. Normala salthalter Samtliga stationer visade på normala konduktivitetsvärden i jämförelse med andra vattendrag i Norrland. I Vormbäcken (Vbf3) uppmättes dock något högre värden än i övriga stationer vilket är normalt för denna typ av vattendrag. Nedströms station U8 (sydspetsen Ön) förekom inblandning av havsvatten, främst i bottenproverna men även i ytvattnet under sensommaren. Metaller Metaller förekommer naturligt i låga halter i sjöar och vattendrag. Halterna varierar med avrinningsområdets berggrund och jordart, vattnets grumlighet, surhet och innehåll av organiska ämnen. Tungmetallerna är de som orsakar mest problem i naturen vilket beror på att många av dem inte har någon funktion i biologiska system utan orsakar skador på djur och växter redan i små mängder. Några tungmetaller t.ex. zink, koppar och krom, är essentiella för alla organismer, men halterna får inte bli för höga. Det finns både pågående och nedlagd gruvverksamhet i Ume- och Vindelälvens avrinningsområde vilket påverkar metallhalterna i älvarna. Järn, mangan, aluminium Uppmätta halter av järn, mangan och aluminium bedömdes vara inom naturliga haltnivåer vid samtliga undersökta stationer (U2, U3, Ubf1, NÖ1, NÖ2, Vbf3 och U9y). Halterna i huvudflödet för respektive älv tenderade att öka närmare kusten. 15
Umeälven och Vindelälven år 2012 Tungmetaller Generellt mycket låga till låga halter, med undantag för Vormbäcken Koppar, bly, krom, nickel, arsenik, bly, kadmium och kobolt tillhör den kategori tungmetaller, som kan vara skadliga för djur och växter i förhöjda halter. Dessa metaller förekom i låga till mycket låga halter på samtliga platser med undantag för Vormbäcken (Vbf3) där koppar och zink förekom i måttligt höga halter. Kopparhalten i Vormbäcken fortsatte att minska medan zinkhalten ökade något jämfört med förra året. Totalt sett har dock zink- och kopparhalterna minskat betydligt sedan 2008. I övriga stationer har ingen förändring skett. Bedömningsgrunder för kobolt saknas. Metallhalterna i Vormbäcken tycks dock inte påverka bottenfaunan negativt och statusen bedömdes som hög med avseende på bottenfauna. 10,0 Vbf3 Koppar (µg/l) 100 Vbf3 Zink (µg/l) 8,0 80 6,0 60 4,0 40 2,0 20 0,0 08 09 10 11 12 0 08 09 10 11 12 Figur 12. Koppar och zinkhalter i Vormbäcken (Vbf3) under år 2012. Sträcken i staplarna representerar variationen över året. Vattenkemi - Kustvatten Näringsämnen Den kemiska statusen med avseende på näringsämnen bedömdes som hög i alla kuststationerna (Tabell 3). Tabell 3. Statusklassning med avseende på näringsämnen år 2012 Stationsnamn N-Klass Sommar N-Klass Vinter Medel Status UKV1 4,24 4,68 4,46 Hög UKV2 4,54 4,98 4,76 Hög UKV3 4,29 4,74 4,52 Hög UKV4 3,72 4,59 4,16 Hög Eftersom det saknas mer nyanserade bedömningar för specifika halter i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon (2007:4 bilaga B) kommer fortsatta bedömningar i ske enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (rapport 4914). Mycket låga fosforhalter Fosforhalterna var mycket låga i alla stationer under både sommaren och vintern (Figur 13). Avvikelsen mot referensstationen UKV1 var liten eller obetydlig under sommaren. Under vintern var dock fosforhalten i UKV2 förhöjd jämfört med övriga stationer (60 % högre) men bedömdes trots detta som låg. I flera av stationer var halterna de lägsta som uppmätts sedan år 2006. Halterna var dock väl överensstämmande vad som uppmätts i andra mynningsområden nära 16
Umeälven och Vindelälven år 2012 stora reglerade älvar t.ex. Luleå älv. Troligen har det höga flödet de norrländska älvarna under året påverkat halterna. Under vintern uppmättes låga fosforhalter i alla stationer. 0,025 Totalf osf or (mg/l) 0,020 0,015 0,010 0,005 0,000 UKV1 y UKV1 b UKV2 y UKV2 b UKV3 y UKV3 b UKV4 y UKV4 b Figur 13. Medelhalter av fosfor under sommaren i Ume- och Vindelälvens kustvatten år 2012 (staplar), samt medel-, min- och maxvärden för perioden 2009-2011. Den tunna streckade linjen visar övergången från mycket låga till låga halter. Den tjocka heldragna linjen visar gränsen mellan låg halt och medelhög halt. Låga kvävehalter Kvävehalterna var låga i alla stationerna under sommaren såväl som vintern (Figur 14). 0,500 0,450 Totalkväve (mg/l) 0,400 0,350 0,300 0,250 0,200 0,150 0,100 0,050 0,000 UKV1 y UKV1 b UKV2 y UKV2 b UKV3 y UKV3 b UKV4 y UKV4 b Figur 14. Medelhalter av kväve under sommaren i Ume- och Vindelälvens kustvatten år 2012 (staplar), samt medel-, min- och maxvärden för perioden 2009-2011. Den tunna streckade linjen visar övergången från låga till medelhöga halter. Den heldragna linjen visar gränsen mellan medelhög och hög halt. De svarta staplarna visar ammoniumkvävehalter och de vita nitrit/nitratkvävehalter under år 2012. 17
Umeälven och Vindelälven år 2012 Variationen var mycket liten och inga förhöjda halter av ammoniumkväve eller nitrit/nitratkväve förekom. Sammantaget tyder detta på obetydlig påverkan från antropogena aktiviteter under år 2012. Klorofyll Vattnets innehåll av klorofyll är ett indirekt mått på biomassan och därmed relaterat till näringstillgången och graden av eutrofiering (övergödning). Tillståndsklassningen av kustvatten görs på mätningar under augusti månad, eftersom relativt stabila förhållanden råder då. Klorofyllhalten bedömdes om medelhög i referensstationen UKV1, UKV3 och UKV4 medan den var låg i UKV2. Variationen mellan stationerna under augusti månad då bedömningen sker var liten (2,1 2,3 µg/l) och skillnaden i bedömning beror på att gränsen för låg halt går vid 2,2 µg/l. Klorofyllhalten minskade i UKV2 i jämförelse med föregående år vilket troligen berodde på att vattentemperaturen lägre år 2012. Värt att notera är att tillväxten av alger och plankton gynnas av längre perioder med stillastående vatten vilket kan påverka resultaten. Det är därför viktigt att kontrollera vid vilket väderförhållande som provtagningen av klorofyll sker innan man bedömer halter eller påverkan. Siktdjup Siktdjupet är ett mått på vattnets ljusegenskaper. Förekomst av växtplankton, lösta organiska ämnen och grumlighet påverkar siktdjupet. Bedömningen sker med utgångspunkt från augusti månads resultat. Litet siktdjup i UKV2 Siktdjupet bedömdes som stort alla stationer utom UKV2 där det var litet under år 2012. Grumlingen av älven var den främsta orsaken till det lilla siktdjupet, vilket även stöds av klorofyllhalten. 0 UKV1 y UKV2 y UKV3 y UKV4 y 1 2 3 4 5 6 7 8 Siktdjup augusti (m) Figur 15. Siktdjup i augusti i Ume- och Vindelälvens kustvatten år 2012 (staplar), samt medel-, minoch maxvärden för perioden 2009-2011. 18
Umeälven och Vindelälven år 2012 Totalt organiskt kol (TOC) Mätning av totalt organiskt kol ger information om vattnets innehåll av organiskt material. Ett högt värde kan ge låga syrehalter i vattnet, eftersom syre åtgår vid nedbrytning av organiska ämnen. Bedömningsnormer saknas för kustvatten. I kustnära områden kan man dock göra jämförelse med klassning för sjöar och vattendrag. De uppmätta halterna av organsikt material var generellt låga i kustvattnet. Någon tydlig skillnad mellan stationerna tycktes inte förekomma och den största variationen (2,7 6,2 mg/l) uppmättes som väntat i UKV2 som ligger precis i utloppet av Umeälven. Syre Höga syrehalter i alla stationer Vattnets syrgasinnehåll är av central betydelse för alla vattenlevande organismer. Vattnets förmåga att lösa syre minskar med ökad temperatur och ökad salthalt. Syre tillförs kustvattnet vid Umeälvens mynning genom omblandning av syrerikt ytvatten eller genom inströmning av syrerikt vatten från Bottniska viken. Tillståndet avseende syre bedöms på årsminimivärden i bottenvattnet. Syrehalten var hög i alla stationer, vilket tyder på att syresättningen var god och att risken för syrebrist vid botten var mycket liten. Salthalt Salthalten (kloridhalten) varierade mellan 12 mg/l i ytan vid UKV2 och 2077 mg/l i bottenvattnet vid UKV3. Igenomsnitt var salthalterna något lägre än föregående år, vilket tyder på större sötvattentillförsel. Umeälven påverkar salthalten i ytvattnet i alla kontrollstationer (UKV 2-4). I praktiken innebär detta att salthalten varierar betydligt i Umeälvens utströmningsområde vilket påverkar bottenfaunans sammansättning. Kisel Kisel är en primär byggsten i kiselalger (diatomeer). Kiselalgerna skiljer sig från andra alger p.g.a. de två skal som omsluter cellen (kiselsyra). Kiselalgerna har en enorm betydelse för produktionen av syre i världshaven och bidrar med 20-25 % av världens totala nettoproduktion av växtmaterial (Hellberg 1981). Analysen av kisel återspeglar därmed till viss del andelen kiselalger i vattenvolymen. Halterna varierade mellan 0,61 mg/l i UKV4 och 1,9 mg/l i UKV2, vilket bedömdes vara normalt för bottenviken. Bottenfauna i rinnande vatten Provlokalernas lägesbeskrivning och benämning framgår av tabell 4. Beskrivningar av provtagningsmetodik, provlokalerna och fullständiga artlistor redovisas i bilaga 1. Även resultatsidor med beräknade index, statusklassningar m.m. redovisas i bilaga 6. 19
Umeälven och Vindelälven år 2012 Tabell 1. Provtagningsstationer för undersökning av bottenfauna inom övervakningen av Vindel- och Umeälven i Västerbottens län Benämning Lägesbeskrivning X-koordinat Y-koordinat BF1 Juktån 1591100 7214180 BF2 Lycksbäcken 1635880 7172820 BF3 Tjulån 1518430 7317560 BF4 Vormbäcken 1637025 7202653 Bottenfaunan i samtliga fyra rinnande vatten bedömdes ha hög status med avseende på eutrofiering (Tabell 5 samt resultatsidor i bilaga 6). Med avseende på försurning bedömdes tre av lokalerna med förhållanden nära det neutrala. I Juktån, bf1, visade surhetsindexet MISA på nära neutrala förhållanden men eftersom endast en försurningskänslig snäcka påträffades bedöms lokalen ha måttligt sura förhållanden. Bottenfaunan i samtliga fyra rinnande vatten bedömdes ha hög status med avseende på eutrofiering (Tabell 5 samt resultatsidor i bilaga 6). Med avseende på försurning bedömdes tre av lokalerna som nära neutrala. I Juktån, bf1, påträffades endast en syrekänslig snäcka vilket innebär att förhållandena bedömdes som måttligt sura. Vid tidigare provtagningar har höga individtätheter noterats i Lycksbäcken, bf2, samtidigt som bottenfaunan har dominerats av filtrerare. Den höga biologiska produktionen som tyder på hög tillgång på organiskt material har troligen varit orsakad av uppdämningen uppströms lokalen. Lokalen är påverkad av vattenreglering vilket kan förklara årets resultat med lägre individtäthet jämfört med tidigare års provtagningar samt att dominansen av filtrerare försvunnit. I Tjulån, bf3, påträffades två ovanliga arter; dagsländan Baetis buceratus samt bäcksländan Capnia sp. I Vormbäcken, bf4, var artantalet högt (44 taxa) och den ovanliga nattsländan, Ceratopsyche nevae påträffades. Detta bidrog till att lokalen bedömdes hysa höga naturvärden med avseende på bottenfaunan. Tabell 5. Expertbedömning av bottenfaunans status m.a.p. surhet, eutrofiering, hydromorfologisk och annan påverkan samt klassning av naturvärden Expertbedömningar Surhets- Status map Status map Status map Naturvärden Lokal klass Näring hydromorfologisk påverkan annan påverkan BF1. Juktån Måttligt surt Hög Hög Hög i övrigt BF2. Lycksbäcken Nära neutralt Hög Måttlig Hög i övrigt BF3. Tjulån Nära neutralt Hög Hög Måttlig i övrigt BF4. Vormbäcken Nära neutralt Hög Hög Hög höga 20
Umeälven och Vindelälven år 2012 Referenser ALcontrol 2012. Recipientkontroll i Umeälven 2011. Ume- och Vindelälvens vattenvårdsförbund. ALcontrol 2011. Recipientkontroll i Umeälven 2010. Ume- och Vindelälvens vattenvårdsförbund. Ericsson, U. 2010. Undersökning av påverkan på bottenfaunan i reglerade sjöar och vattendrag i Värmlands län 2009. Medins Biologi AB. Hellberg T.1981. Kiselalger i sötvatten. Umeå universitet. KM Lab. 2000. Tillämpningsförslag gällande bedömningsgrunder kemi. Skrivelse angående nya bedömningsgrunder för miljökvalitet (vattenkemi). KM Lab AB 2000-02-14. Länsstyrelsen Västerbotten 2006. Program för samordnad recipientkontroll inom Vindelälvens och Umeälvens avrinningsområden januari 2006. Medin M., Ericsson U., Liungman M., Henricsson A., Boström A. & Rådén R. 2009. Bedömningsgrunder för bottenfauna. Hur Medins Biologi AB klassar och bedömer bottenfauna i sjöar och vattendrag. Medins Biologi AB. (www.medins-biologi.se) Malmqvist, B. & Hoffsten, P-O. 2000. Macroinvertebrate taxonomic richness, community structure and nestedness in Swedish streams. -Arch. Hydrobiol. 150: 29-54. Naturvårdsverket 2007. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 2007:4, utgåva 1 december 2007. Bilaga A Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket 1999. Rapport 4913, Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket 1999. Rapport 4914, Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Kust och hav. Naturvårdsverket 2010. Handledning för miljöövervakning. Programområde: Sötvatten. Undersökningstyp: Bottenfauna i sjöars litoral och vattendrag tidsserier. Version 1:1: 2010-03-01. Statistiska centralbyrån 2005. Statistik för avrinningsområden 2000. ISSN 1403-8978 Serie MI 11 SM 0301. SMHI 2012. Nederbörd och temperatur. http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/ars-ochmanadsstatistik-2.1240. SIS 1994. Svensk Standard, SS-EN 27 828:1994, Water quality Methods for biological sampling - Guidance on hand net sampling of aquatic benthic macroinvertebrates (ISO 7828:1985). Wiederholm, T. (Ed.) 1999a. Bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket, rapport 4913. Wiederholm, T. (Ed.) 1999b. Bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag. Bakgrundsrapport, biologiska parametrar. Naturvårdsverket, rapport 4921. 21
Vi är med i hela kedjan från planering till åtgärd Det här gör vi: Utformar - Egenkontrollprogram - Provtagningsprogram - Larmgränser - Aktionsgränser Genomför - Provtagningar av vatten och sediment - Källspårningsprovtagningar i avloppssystem - Lokalisering av lämpliga provtagningspunkter - Kemiska,mikrobiologiska och biologiska analyser - Analys av analysdata, sammanställningar, trendanalyser Föreslår åtgärder - Förändringar i kontrollprogram - Förändring av provpunkter - Förändring av analysomfattning - Förändring av processkontroll Bollplank - Tillståndprövningar/ansökningar - Myndighetskontakter Huvudkontor: ALcontrol AB Box 1083 581 10 LINKÖPING Telefon: 013-25 49 00 Fax: 013-12 17 28 Hemsida: www.alcontrol.se
Umeälven och Vindelälven år 2012 Bilaga 1 Metodik 21
Umeälven och Vindelälven år 2012 Vattenkemi Provtagningspunkter Provtagning i vattendrag utförs vid 27 stationer varav fyra enbart undersöktes med avseende på bottenfauna (Tabell 1 och Tabell 2). I kustområdet analyserades 24 stationer varav 20 med avseende på sediment och bottenfauna (Tabell 3 och Tabell 4). Stationerna har i första hand valts så att provtagning är möjlig under hela året. Därför är stationerna förlagda till exempelvis kraftstationer, broar samt vattenintag för olika verksamheter. Tabell 1. Provtagningsstationer för vattenkemiska undersökningar inom övervakningen av Vindel- och Umeälven i Västerbottens län Benämning Tidigare Benämning Lägesbeskrivning Y-koordinat X-koordinat U1 Ny Ref. uppströms Hemavan 1462533 7312359 U2 U2 Ajaure 1492070 7266740 U3 U3 Stensele 1565600 7217780 Ubf1 Ubf1 Juktån 1591100 7214180 U4 U4 Blåvikssjön 1606640 7193620 Ubf2 Ubf2 Lycksbäcken 1635880 7172820 U5 U5 Tuggensele 1647860 7155440 U6 U6 Bjurfors N 1683490 7115620 Ubf3 Ubf3 Ramsan 1682360 7108730 U7 U1 Vännäs vattenverk 1692340 7093760 Vbf1 Vbf1 Tjulån 1518430 7317560 Vbf2 Vbf2 Laisälven 1577390 7282000 V1 V1 Sorsele 1578370 7272260 V2 V2 Vindelngransele 1617240 7224920 Vbf3 Vbf3 Vormbäcken 1637025 7202653 V4 Vindelälven bro 365 1641941 7194368 Vbf4 Vbf4 Hjuksån 1668020 7166230 NÖ1 2 V4/PMK Maltbränna 7168050 1667000 V5 V5/U2 Vännäsby, ovan bro 1698240 7097110 NÖ2 2 U8/PMK Stornorrfors 1708650 7089790 U8 U5 Sydspetsen Ön 1721360 7084240 U9 U7 Nya Obbolabron 1723860 7074890 U10 U8 Nedströms SCA 1723770 7071360 Tabell 2. Provtagningsstationer för undersökning av bottenfauna inom övervakningen av Vindel- och Umeälven i Västerbottens län Benämning Lägesbeskrivning Frekvens Y-koordinat X-koordinat ggr/år BF1 Juktån * Vart tredje år 1591100 7214180 BF2 Lycksbäcken Vart tredje år 1635846 7172725 BF3 Tjulån Vart tredje år 1518707 7317641 BF4 Vormbäcken Vart tredje år 1638803 7200327 * Analyser kunde ej utföras p.g.a. olämpligt bottensubstrat. 22
Umeälven och Vindelälven år 2012 Tabell 3. Provtagningsstationer för fysikaliska, vattenkemiska och växtplanktonundersökningar inom övervakningen av kustområdet Benämning Lat (WGS 84) Long (WGS-84) Bottendjup (m) UKV 1 63 41 37 20 30 75 20 UKV 2 63 40 22 20 20 00 15 UKV 3 63 37 68 20 23 12 22 UKV 4 63 35 95 20 18 75 20 Tabell 4. Provtagningsstationer för bottenfaunaundersökningar inom övervakningen av kustområdet Benämning Lat (WGS-84) Long (WGS-84) X (RT90) Y (RT90) UMB 1 63 44,25 20 19,9 UMB 2 63 43,61 20 19,5 UMB 3 63 43,53 20 20,8 UMB 4 63 42,95 20 20,3 UMB 5 63 42, 40 20 20,2 UMB 6 63 40,74 20 19,96 7071360 1723770 UMB 7 63 41,70 20 20,4 UMB 8 63 41,59 20 19,9 UMB 9 63 40,83 20 19,7 UMB 10 63 41,08 20 19,1 UMB 11 63 41,15 20 21,1 UMB 12 #* 63 40,57 20 21,8 UMB 13 #* 63 39,52 20 19,8 UMB 14 #* 63 38,85 20 19,7 UMB 15 63 39,53 20 22,1 UMB 16 #* 63 39,10 20 22,8 UMB 17 #* 63 38,35 20 20,6 UMB 18 #* 63 37,95 20 21,0 UMB 19 #* 63 38,85 20 22,3 UMB 20 #* 63 39,83 20 24,1 # Analyser kunde ej utföras p.g.a. olämpligt bottensubstrat år 2009. * Analyser kunde ej utföras p.g.a. olämpligt bottensubstrat år 2010. Analyser kunde ej utföras p.g.a. olämpligt bottensubstrat år 2011. Provtagning Provtagning i rinnande vatten utfördes på 0,5 m djup om djupet översteg 1 m. Om djupet understeg 1 m togs prov mellan ytan och botten. I station U8 (Sydspetsen Ön) provtogs ytan (0,5 m) samt 0,5 m ovan botten och i station U9 (Nya Obbolabron) provtogs även skikten 5,0 m. I nedre delen av Umeälven har prover från broar tagits med Ruttnerhämtare. I grunda vattendrag eller där bro saknades användes en Spindelhämtare. Provtagningen av bottenfauna längs kusten skedde i 20 utslumpade punkter med Van Veenhuggare (0,1 m 2 ) i det yttre området och Ekmanhuggare (0,02205 m 2 ) i det inre området. Detaljerad metodik, resultat och artlistor återfinns i Bilaga. Vattendragen provtogs enligt anvisningar i EN 27 828 (sparkmetod) och SS028190 (Ekmanhuggare). Analyser Vattenanalyserna har under perioden 2009-2011 utförts av ALcontrol Laboratories (ackrediteringsnummer 1006) med undantag för stationerna NÖ1 och NÖ2 (SLU). Analyserna har gjorts i enlighet med svensk standard eller därmed jämförbar metod. Fullständiga resultat bifogas rapporten i digitalt format (Bilaga 3). Temperatur, siktdjup och syre bestämdes i fält. 23
Umeälven och Vindelälven år 2012 Övriga analyser utfördes på laboratorium. Proven transporterades och förvarades enligt gällande standard. Utvärdering Analysresultaten har utvärderats med hjälp av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Sjöar och vattendrag (Rapport 4913), Kust och hav (Rapport 4914) samt Handbok 2007:4 med bilagor. Vissa tillägg och avvikelser har gjorts (KM Lab 2000-02-14). Eftersom Rapport 4913 saknar bedömning för ammoniumkväve har klassning istället gjorts i enlighet med Bedömningsgrunder för svenska ytvatten (SNV 1969:1). Vid medelvärdesberäkningar har mindre-än -värden satts till halva värdet. Om t.ex. värdet för totalfosfor var <0,002 mg/l anges det till 0,001 mg/l vid beräkningen. Vid tillståndsklassningen för vattendragen har stationernas höjd över havet avlästs från höjdkurvor i Friluftskartan pro Norra Norrland (GARMIN). Vid statusklassningen av kusten har salinitet <1 beräknats som 1. Transportberäkningar och vattenföring Transportberäkningar i Vindel- och Umeälven har gjorts för kväve, fosfor och organiskt material mätt som TOC, på stationerna U2, U5, V1, NÖ1, NÖ2 och U8. I stationerna NÖ1 och NÖ2 har även transporten av metaller beräknats. Flödesuppgifter har erhållits i form av dygnsflöden från Vattenfall AB. Flödet i station U8 har beräknats med hjälp av arealkorrigering från station NÖ2. Uppgifter om avrinningsområdet areal nedströms Stornorrfors har tillhandahållits av Länsstyrelsen i Västerbotten. Arealen sträcker sig något förbi station U8, men betydelsen av detta vid transportberäkningarna anses vara ytterst marginell. Transporter i U8 har beräknats från uppmätta värden eftersom ingen havsvattenpåverkan förekom i punkten detta år. Bottenfauna Provtagning Provtagningen av bottenfauna i rinnande vatten genomfördes av ALcontrol AB i oktober 2012. Proverna togs med sparkprovtagning med handhåv enligt SS-EN 27 828 (SIS 1994) och Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, se även lokalbeskrivningar senare i denna bilaga. Metoden innebär i korthet att proverna togs med en fyrkantig håv (25 x 25 cm, maskstorlek 0,5 x 0,5 mm) (Figur 1) som hölls mot botten under det att ett område på 1 x 0,25 m framför håven rördes upp med foten. Utöver de fem standardiserade proven togs ett kvalitativt sökprov. Detta togs genom att med ca 30 små riktade delprov samla in djur från samtliga miljöer på och i omedelbar anslutning till den undersökta sträckan. Samtliga prov konserverades på plats i 95 % etanol till en slutlig koncentration av ca 70 %. 24
Umeälven och Vindelälven år 2012 Figur 1. Provtagning med sparkmetoden. Analys Djuren sorterades ut på laboratoriet varefter de identifierades med hjälp av prepareroch ljusmikroskop. I det kvalitativa provet noterades endast taxa som inte påträffades i de kvantitativa proven. Nivån för artbestämningarna följde Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2008:1). Artlistor redovisas senare i denna bilaga. Utvärdering Utvärderingen följde Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). I bedömningsgrunderna har index utformats för att klassificera ett vattens status. MISA (Multimetric Index for Stream Acidification) är ett multimetriskt surhetsindex för vattendrag. Klassningen sker i en fyrgradig skala: nära neutralt, måttligt surt, surt och mycket surt. ASPT-index (Average Score Per Taxon) är tänkt att användas som ett index för allmän ekologisk kvalitet i sjöar och vattendrag. DJ-index (Dahl & Johnson) är ett multimetriskt index för att påvisa eutrofiering i vattendrag. Klassningen av eutrofiering sker i en femgradig skala: hög status, god status, måttlig status, otillfredsställande status och dålig status. Med hjälp av dessa index kan den ekologiska statusen bedömas. I expertbedömningen togs även hänsyn till andra index och förekomsten av känsliga arter. Dessutom vägdes kända förhållanden på och kring lokalen in samt erfarenhet från andra bedömda lokaler. I Bedömningsgrunder för bottenfauna (Medin et al. 2009) redogörs om bottenfauna i allmänhet samt om de kriterier som använts för expertbedömningen av påverkan och bedömningen av naturvärden. Om expertbedömningen avviker från statusklassningen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder kommenteras detta. Vad gäller vilka arter som är hotade i Sverige har dessa jämte hotstatus hämtats från Artdata-bankens rödlista för hotade arter. Växtplankton Metodiken för växtplankton återfinns i växtplanktonrapporten (bilaga 7). 25
26 Umeälven och Vindelälven år 2012
Umeälven och Vindelälven år 2012 Bilaga 2 Analysparametrarnas innebörd och bedömningsgrunder för vattenkemi 27
Umeälven och Vindelälven år 2012 Analysparametrarnas innebörd Vattentemperatur ( C) Temperatur mäts alltid i fält. Den påverkar bl.a. den biologiska omsättningshastigheten och syrets löslighet i vatten. Eftersom densitetsskillnaden per grad ökar med ökad temperatur, kan ett språngskikt bildas i sjöar under sommaren. Detta innebär att vattenmassan skiktas i två vattenvolymer med olika fysikalisk-kemiska egenskaper. Förekomst av temperatursprångskikt försvårar ämnesutbytet mellan yt- och bottenvatten, vilket medför att syrebrist kan uppstå i bottenvattnet där syreförbrukande processer dominerar. Under vintern medför isläggningen att syresättningen av vattnet i stort sett upphör. Under senvintern kan därför också syrebrist uppstå i bottenvattnet. Konduktivitet (ms/m, 25 C) Konduktivitet (elektrisk ledningsförmåga) är ett mått på den totala halten lösta salter i vattnet. De ämnen som vanligen bidrar mest till konduktiviteten i sötvatten är kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat. Konduktiviteten ger information om mark- och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet. Konduktiviteten kan i en del fall också användas som indikation på utsläpp. Utsläppsvatten från reningsverk har ofta höga salthalter. Vägsalt, som består av natriumklorid, påverkar konduktiviteten. Vatten med hög salthalt är tyngre (har högre densitet) än saltfattigt vatten. Om inte vattnet omblandas kommer därför det saltrika utsläppsvattnet att inlagras på botten av sjöar och vattendrag. Alkalinitet (mekv/l) Alkalinitet är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen, vilka främst utgörs av karbonat- och vätekarbonat. Alkaliniteten ger information om vattnets buffertkapacitet, d.v.s. förmågan att motstå försurning. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan vattnets tillstånd med avseende på alkalinitet (medianvärde) indelas enligt följande effektrelaterade skala: > 0,20 Mycket god buffertkapacitet 0,10 0,20 God buffertkapacitet 0,05 0,10 Svag buffertkapacitet 0,02 0,05 Mycket svag buffertkapacitet < 0,02 Ingen/obetydlig buffertkapacitet 28
Umeälven och Vindelälven år 2012 ph-värde Vattnets surhetsgrad anges som ph-värde. Skalan är logaritmisk, vilket innebär att ph 6 är 10 gånger surare och ph 5 är 100 gånger surare än ph 7. Normala ph-värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-8. Regnvatten har ett ph-värde på 4,0-4,5. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vattendrag i samband med snösmältning eller kraftiga regn. Höga ph-värden kan under sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt, vilket är en konsekvens av koldioxidupptaget vid fotosyntesen. Vid ph-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar, t.ex. nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter m.m. Vid värden under ca 5,0 sker drastiska förändringar och utarmning av organismsamhällen. Låga ph-värden ökar många metallers löslighet och därmed giftighet i vatten. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan vattnets tillstånd med avseende på ph (medianvärde) indelas enligt följande effektrelaterade skala med tillägg: > 6,8 Nära neutralt 6,5 6,8 Svagt surt 6,2 6,5 Måttligt surt 5,6 6,2 Surt < 5,6 Mycket surt Tillägg (KMLab 2000): 8 9 Högt ph-värde > 9 Mycket högt ph-värde Grumlighet (FNU) Grumlighet turbiditet (FNU) är ett mått på vattnets innehåll av partiklar. Partiklarna kan bestå av lermineral och organiskt material (humus, plankton). Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) kan en klassning med avseende på grumlighet göras enligt följande: 0,5 Ej eller obetydligt grumligt 0,5 1,0 Svagt grumligt 1,0 2,5 Måttligt grumligt 2,5 7 Betydligt grumligt > 7 Starkt grumligt 29