2012-09-28 Remissvar på slutbetänkandet (SOU 2012:24) Likvärdig utbildning riksrekryterande gymnasial utbildning för vissa ungdomar med funktionsnedsättning Institutet för språk och folkminnen, via avdelningen Språkrådet, lämnar härmed sina synpunkter på slutbetänkandet Likvärdig utbildning riksrekryterande gymnasial utbildning (SOU 2012:24). Institutet har regeringens uppdrag att följa tillämpningen av språklagen (2009:600) och lagen är därför utgångspunkten för våra kommentarer. Antalet elever i specialskolan har minskat stadigt det senaste decenniet. Utredningen menar att antalet elever till gymnasial utbildning kommer att minska på längre sikt. Det är en bekymmersam utveckling som riskerar att få negativa konsekvenser för det svenska teckenspråket. Därför är det viktigt att se om utredningens förslag skyddar och främjar det svenska teckenspråket (språklagen 9 ) samt ger döva och hörselskadade elever möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket (språklagen 14 2.). Även hörande elever till teckenspråkiga föräldrar och elever med språkstörning omfattas av den fjortonde paragrafen. Utredningens förslag innebär en försvagning av det svenska teckenspråket ställning Det saknas en konsekvensanalys i utredningen om vad förslagen innebär för det svenska teckenspråkets ställning. Många av utredningens förslag innebär att elever ska gå i kommunala skolor på hemorten med nödvändig anpassning av pedagogik, akustik och hörselteknik. Men i de kommunala skolorna används inte det svenska teckenspråket i undervisningen. När förutsättningarna för att använda det svenska teckenspråket försämras, försvagas också det svenska teckenspråket. De teckenspråkiga skolorna har en central roll för det svenska teckenspråkets ställning. Det är i dessa skolor som språkbrukare kan lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket. Vi anser att konsekvenserna av utredningens förslag leder till en försvagning av det svenska teckenspråket vilket strider mot språklagens intentioner. 1(5)
Målgruppen för det tvåspråkiga riksgymnasiet (RgT) Kommentarerna hänför sig till sidorna 15-17 under rubriken Sammanfattning och avsnitten 3.1, 3.1.1, 3.2, 3.5.2. Utredaren menar att dagens uppdelning av elever på RGD eller RGH har blivit otidsenlig (sidan 144) och föreslår en ny gymnasieform som ska benämnas RgT (det tvåspråkiga riksgymnasiet). Målgruppen föreslås vara ungdomar med dövhet och hörselskada som har behov av en teckenspråkig undervisningsmiljö, ungdomar med grav språkstörning som är beroende av teckenspråk för sin kommunikation samt ungdomar med dövblindhet. Institutet anser att förslaget att inrätta ett riksrekryterande gymnasium för tvåspråkiga elever är bra. Däremot ställer vi oss mycket frågande till målgruppsbeskrivningen och antagningsförfarandet. I förslaget betonas det att elever som är i behov av eller är beroende av svenskt teckenspråk ska kunna söka till RgT. De som ska avgöra detta behov föreslås bli Nämnden för mottagande i specialskolan och till gymnasial utbildning. Det är alltså inte elevens egen bedömning eller önskemål som är det väsentliga, utan istället den bedömning som antagningsnämnden gör med avseende på bestämmelser i skollagen och gymnasieförordningen. Institutet är mycket tveksamt till förfaringssättet och menar att det strider mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som säger att alla personer har rätt till utbildning på lika villkor. Institutet menar att elevens vilja måste vara vägledande för skolvalet även till RgT, inte bara till den kommunala gymnasieskolan som utredningen uppehåller sig vid. Vi menar att formuleringarna att vara i behov av och vara beroende av är otidsenliga. Sådana formuleringar tar fasta på elevernas funktionsnedsättning istället för deras språkliga livssituation och kunskapsnivå. Institutet anser att RgT bör vara öppet för alla elever som är tvåspråkiga eller som vill utveckla sina kunskaper i svenskt teckenspråk. Det kan gälla elever som har en lätt hörselskada och inte gått i en specialskola, och därmed haft begränsad kontakt med det svenska teckenspråket, men som vill fördjupa sina språkkunskaper under gymnasietiden. En grupp som inte nämns i utredningen är hörande elever som växt upp med teckenspråkiga föräldrar. Många av dessa elever kan ha intresse av att få undervisning på sitt eget modersmål det svenska teckenspråket. Ytterligare en grupp elever som kan ha intresse för denna skolform är hörande elever som i grundskolan har läst ämnet Teckenspråk för hörande och förvärvat tillräckliga språkkunskaper för att följa undervisning på svenskt 2(5)
teckenspråk. En lämplig jämförelse är de modeller som andra gymnasieskolor med språkprofil har, t.ex. internationella engelska gymnasiet. Institutet vill också påtala att begreppen döva och hörselskadade är att föredra framför personer med dövhet eller hörselskada. Benämningarna döva och hörselskadade används av döva och hörselskadade själva och är också de benämningar som används i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Personer med dövblindhet däremot föredrar att bli omnämnda som personer med dövblindhet. Svenskt teckenspråk Kommentarerna hänför sig till avsnittet 3.5.3. Utredningen föreslår att svenskt teckenspråk ska förekomma som gymnasiegemensamt ämne på alla nationella program som anordnas vid RgT. Kurser i svenskt teckenspråk som gymnasiegemensamt ämne ska kunna ersätta en eller flera kurser i studievägen med undantag för kurser i svenska. Besluten om detta ska fattas av rektorn (sidan 16 och 148). Institutet anser att svenskt teckenspråk bör vara en ett obligatoriskt ämne på alla nationella program vid RgT. Detta bör regleras i skollagen samt i gymnasieförordningen och inte överlåtas till den enskilda skolan att besluta om. Svenska för döva/teckenspråkiga och engelska för döva/teckenspråkiga Kommentarerna hänför sig till sidorna 16-17 under rubriken Sammanfattning och avsnittet 3.5.3. Istället för svenska eller svenska som andra språk och engelska ska elever vid RgT kunna läsa enligt de kursplaner som idag benämns svenska för döva respektive engelska för döva. Bestämmelserna om gymnasiegemensamma ämnen ska även få tillämpas för elever som tillhör målgruppen för RgT men som går i en annan gymnasieskola (sidan 17 och 148) Institutet menar att förslaget om att ändra benämningarna av ämnena till svenska för teckenspråkiga och engelska för teckenspråkiga inte innebär någon reell förändring. Tvärtom anser vi att bruket av särskilda ämnesbenämningar för teckenspråkiga leder till svårigheter att bedöma för vad betyget egentligen står för. Vi ser en risk att betyget kan bli en diskrimineringsfråga vid inträde till arbetsmarknaden eller högre utbildningar. Några motsvarande ämnesbenämningar finns inte för andra språkgrupper: svenska för finländare, svenska för romer, svenska för samer etc. 3(5)
Ämnena bör istället kallas för svenska eller svenska som andraspråk och engelska precis som på alla andra gymnasieutbildningar. Vi anser att de anpassningar som behöver göras inom ämnena för helt teckenspråkiga individer inte motiverar särskilda beteckningar på ämnena. Elever som har svenskt teckenspråk som första språk ska kunna välja ämnet svenska som andra språk. Elever som har svenska som första språk ska kunna läsa svenska. Fortbildning i svenskt teckenspråk Kommentarerna hänför sig till avsnitten 8.2 och 9.1.2. För att förbättra måluppfyllelsen för elever i behov av teckenspråk i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan föreslår utredningen en satsning på fortbildning för lärare i gymnasieskolan. Utredningen föreslår att det avsätts ett statligt stöd på 9 miljoner kronor till detta för åren 2014 2016 (sidan 17 och 245). Förslaget handlar dock inte endast om teckenspråkskompetens utan också om kompetensen att undervisa i olika ämnen (sidan 245). Institutet delar utredningens uppfattning att lärarnas teckenspråkskompetens är helt avgörande för kvaliteten i undervisningen i ett tvåspråkigt gymnasium, i synnerhet för döva och gravt hörselskadade elever. Om eleverna har svårigheter att förstå vad lärarna säger kan de inte tillgodogöra sig undervisningen på bästa sätt. Däremot tycker vi att utredningen sätter nivån på språkkunskaperna i svenskt teckenspråk alldeles för lågt. Utredningen anser att satsningen bör omfatta minst 15 hp (sidan 245). Vi anser att lärare på ett tvåspråkigt gymnasium måste ha dokumenterade kunskaper eller färdigheter som motsvarar minst 60 hp. Vidare anser vi att tidsperspektivet på fortbildningsinsatserna är alldeles för kort. En fortbildningsinsats på tre år är inte tillräcklig. Det statliga fortbildningsstödet måste ges så länge det inte utbildas lärare med tillräckliga teckenspråkskunskaper inom de ordinarie lärarutbildningarna. Utredningens förslag på 9 miljoner kronor räcker således inte. Teckenspråkiga skolmiljöer är viktigt för teckenspråkiga elever och det svenska teckenspråkets ställning Specialskolorna och riksgymnasierna i Örebro har traditionellt varit viktiga språkmiljöer för elever som har svenskt teckenspråk som förstaspråk. De flesta döva och hörselskadade barnen har hörande föräldrar som inte behärskar det svenska teckenspråket. I Teckenspråksutredningen från 2006 konstateras att Överföring av tecknade språk från generation till generation sker till den helt övervägande delen i samspel med andra teckenspråkiga i teckenspråkiga miljöer, främst i skolmiljön (SOU 2006:54, s. 69). 4(5)
Det finns elever som kommer i kontakt med det svenska teckenspråket först längre upp i åldrarna. Det gäller särskilt hörselskadade elever som gått i den vanliga grundskolan och haft svårigheter att följa med i undervisningen. När eleverna kommer till riksgymnasiet i Örebro upptäcker de vad det svenska teckenspråket kan erbjuda dem. Tack vare de teckenspråkiga skolmiljöerna kan de lära sig det svenska teckenspråket. För en del hörselskadade elever blir det svenska teckenspråket det primära språket i livet. Hörande elever som har svenskt teckenspråk som modersmål använder språket för kommunikation inom familjen, men får inte stöd att utveckla sitt modersmål i grundskolan. Att få använda det svenska teckenspråket i gymnasieskolan kan bli ett sätt att återerövra sitt modersmål. Det är viktigt att även inkludera denna grupp elever när en tvåspråkig skola diskuteras. Det är därför viktigt att värna de teckenspråkiga miljöerna som finns i dag. Vi kan inte se att det är möjligt att uppfylla intentionerna i språklagens 9 med utredningens förslag. Tvärtom ser vi ett stort hot mot det svenska teckenspråkets framtid om eleverna skingras till andra gymnasieskolor där kunskaperna om elevernas behov är låga och medvetenheten om det svenska teckenspråket är lågt. Skollagen och gymnasieförordningen behöver ses över Institutet anser att bestämmelserna i skollagen och gymnasieförordningen behöver revideras så att de svarar mot de ståndpunkter som uttrycks i detta remissvar. De författningsändringar som utredningen föreslår är steg i fel riktning. 5(5)