MEDDELANDE 4 2007 Fördjupad utvärdering av Levande skogar
Skogsstyrelsen mars 2008 Projektägare Göran Enander Projektledare Erik Sollander Styrgrupp Staffan Norin (ordförande) Magnus Fridh Lovisa Hagberg Jan Linder Anna Möller Sven Nilsson Referensgrupp Skogsstyrelsens nationella sektorsråd Projektgrupp Ulrika Berggren Svante Claesson Catharina Dolk-Fröjd Erik Ederlöf Hillevi Eriksson Clas Fries Viveca Jansson Stefan Karlsson Hans Liedholm Anja Lomander Göran Lundh Bo Wallin Johan Wester Johan Åberg Från andra myndigheter Tommy Ek, Länsstyrelsen i Östergötland Leif Gren, Riksantikvarieämbetet Erik Hellberg, Naturvårdsverket Olle Höjer, Naturvårdsverket Bosse Jönsson, Riksantikvarieämbetet Bo Lundin, Natuvårsverket Rickard Sohlenius, Riksantikvarieämbetet Fotograf Erik Sollander Papper Colotech+ Tryck SJV, Jönköping Upplaga 200 ex ISSN 1100-0295 BEST NR 1560 Skogsstyrelsens förlag 551 83 Jönköping
Innehåll Förord...1 Sammanfattning...2 Miljökvalitetsmålet Levande skogar...2 Levande skogar, klimatförändringar och virkesproduktion...3 Uppföljning och utvärdering...3 Förslag till nya delmål...4 Förslag till åtgärder och styrmedel...9 Hur långt är det kvar till miljökvalitetsmålet nås?...10 Konsekvensbedömningar av förslagen...11 1. Inledning...14 1.1 Användningsområden och syfte...14 1.2 Framväxt och förankring...15 1.3 Rapportens disposition...16 2. Uttolkning av Levande skogar...17 2.1 Hållbar utveckling...20 2.2 Sektorsansvaret för miljön...22 2.3 Levande skogar Varför?...22 2.4 Levande skogar innebörd...23 3. Klimatförändringarnas inverkan på Levande skogar...27 3.1 Förväntade klimatförändringar...27 3.2 Energiomställningen...27 3.3 Effekter på skogsproduktionen...28 3.4 Bevarande av den biologiska mångfalden...30 3.5 Kulturmiljövärden värnas...32 3.6 Sociala värden värnas...33 3.7 Slutsats...33 4. Sektorsrapportering...34 4.1 Samhällets arbete...34 4.2 Är myndigheternas ansvarsfördelning rörande skog ändamålsenlig?...36 4.3 Målkonflikter och synergieffekter...39 4.4 Hur ser Skogsstyrelsen på särskilda sektorsansvaret?...40 5. Uppföljning och utvärdering...41 5.1 Miljökvalitetsmålet Levande skogar...41 5.2 Delmål 1: Långsiktigt skydd av skogsmark...48 5.3 Delmål 2: Förstärkt biologisk mångfald...51 5.4 Delmål 3: Skydd för kulturmiljövärden...55 5.5 Delmål 4: Åtgärdsprogram för hotade arter...57 6. Förslag till delmål...58 6.1 Identifiering av målområden...58 6.2 Bevarande av skyddsvärd skogsmark...61 6.3 Skötsel av formellt skyddad och frivilligt bevarad skogsmark...81
6.4 Biologiskt värdefulla strukturer på produktiv skogsmark...84 6.5 Skydd för kulturmiljövärden...95 6.6 Miljön i och kring vatten i skogslandskapet...100 7. Åtgärder och styrmedel...107 Hur långt är det kvar till miljökvalitetsmålet nås?...110 8 Ekonomiska konsekvensanalyser...112 8.1 Allmänt om de ekonomiska konsekvensanalyserna...112 8.2 Bevarande av skyddsvärd skogsmark...113 8.3 Skötsel av formellt skyddad och frivilligt bevarad skogsmark...124 8.4 Biologiskt värdefulla strukturer på produktiv skogsmark...126 8.5 Skydd för kulturmiljövärden...128 8.6 Miljön i och kring vatten i skogslandskapet...131 8.7 Sammanfattning och diskussion...133 Referenser...136 Bilagor...139 Bilaga 1 Direktiv...140 Bilaga 2 Framtagna sakunderlag...146 Bilaga 3 Utvecklade åtgärdsförslag till Skydd för kulturmiljön...147
Förord Skogsstyrelsen har som miljömålsansvarig myndighet haft regeringens uppdrag att göra en fördjupad utvärdering av Levande skogar, ett av de 16 nationella miljökvalitetsmålen. I uppdraget ingår uppföljning och utvärdering av Levande skogar och dess delmål liksom att ta fram konsekvensbeskrivna förslag på nya delmål och åtgärder för att nå dem. I detta meddelande presenterar Skogsstyrelsen sina resultat och förslag. Fördjupade underlag publiceras som rapporter i Skogsstyrelsens rapportserie. En preliminär version av rapporten har lämnats till miljömålsrådet i september 2007. Rådet har arbetat samman redovisningarna från samtliga 16 miljökvalitetsmål och åtgärdsstrategierna till en samlad rapport. I den processen har ett antal smärre justeringar gjorts även för Levande skogar. Dessa justeringar är införda i detta meddelande. Skogarna förändras. Samtidigt är skogsekosystemen långsamma det tar tid innan mer långsiktiga effekter av förändringar kan följas upp. Genomgripande förändringar verkar på olika skalnivåer och i olika takt. Arbetet med Levande skogar handlar i mångt och mycket om att skapa förutsättningar för skogarnas och deras biologiska mångfalds utveckling under föränderliga betingelser. Nu levande generationer har bevittnat en betydande intensifiering av skogarnas skötsel och ett därmed påtagligt förändrat skogslandskap. Klimatförändringarna medför på samma gång en sannolikt ökad tillväxt, ökad efterfråga på förnyelsebar skogsråvara och att skogsekosystemens sårbarhet ökar. Förslagen som presenteras här syftar till att minska sårbarheten. trygga tillgången till levande skogar och därmed bidra till hållbar utveckling. Skogsstyrelsens uppdrag har varit att föreslå delmål och åtgärder så att miljömålet Levande skogar kan nås till 2020. Trots att de delmål som här föreslås utgör väsentliga steg på vägen mot generationsmålet, så måste vi konstatera att de inte är tillräckliga för att nå målet i tid. Föreslagna delmål måste alltså fortfarande betraktas som etappmål. Arbetet inom Skogsstyrelsen har skett i projektform. Erik Sollander har varit projektledare. En viktig uppgift har varit att utveckla förslagen i dialog med en bred skara intressenter, såväl berörda myndigheter, näringsföreträdare som intresseorganisationer. Det nationella sektorsrådet för skogliga frågor har fungerat som projektets referensgrupp. Två seminarier och en forskarhearing har hållits under arbetets gång. Rapporten har också remissbehandlats. Ett varmt tack riktas till alla de medarbetare och övriga aktörer som deltagit i processen för värdefulla bidrag och ett stort nedlagt arbete, ofta under tidspress. Jönköping i mars 2008 Göran Enander Generaldirektör 1
Sammanfattning Skogsstyrelsen redovisar här sin andra utvärdering av miljökvalitetsmålet Levande skogar. Den första utvärderingen gjordes 2003. Utvärderingen görs på uppdrag av regeringen och har till syfte att tillhandahålla underlag för regeringens kommande miljömålsproposition. Uppdraget har varit dels att utvärdera i vilken utsträckning det övergripande målet och gällande delmål till år 2010 kan förväntas uppnås, dels att föreslå de förändringar och tillägg som krävs för att miljökvalitetsmålet ska nås till år 2020. I uppdraget har också ingått att skapa förutsättningar för att nya delmål och åtgärder blir kända, förstådda och tillämpade genom att förankra och diskutera frågor med berörda intressenter under projektets gång och sprida information. Miljökvalitetsmålet Levande skogar Levande skogar är ett av de nationella miljökvalitetsmål som fastställdes av riksdagen 1999. Målet består av fyra komponenter: skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas, den biologiska mångfalden ska bevaras, kulturmiljövärden skall värnas och skogens sociala värden ska värnas. Målet är ambitiöst, särskilt för biologisk mångfald. Ekosystemens naturliga funktion och processer ska skyddas. Alla naturligt förekommande arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation och spridda över sina naturliga utbredningsområden. Målet ska nås till år 2020, vilket är ett kort tidsperspektiv då de skogliga biologiska systemen på många sätt reagerar trögt på vidtagna åtgärder. Det råder god överensstämmelse mellan miljökvalitetsmålet Levande skogar och Sveriges internationella åtaganden, främst konventionen om biologisk mångfald (CBD) som Sverige har ratificerat, inklusive målet från 2002 att förlusten av biologisk mångfald signifikant ska minska till år 2010, antaget vid Världstoppmötet i Johannesburg 2002. Sverige är också bundet av liknande mål på EU-nivå. Två begrepp är centrala för arbetet med miljömålen: Sektorsansvaret för miljön. Genom sektorsansvaret fördelas ansvaret för att uppnå miljökvalitetsmålen inom samhällets alla sektorer, dvs. myndigheter, företag och andra organisationer inom olika samhällssektorer tar ansvar för miljöfrågor inom sina verksamhetsområden. Försiktighetsprincipen som innebär att avsaknaden av vetenskaplig bevisning inte ska användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring. 2
Levande skogar, klimatförändringar och virkesproduktion Inga skogliga framtidsbedömningar kan bortse från effekterna av kommande klimatförändringar. Redan under de närmaste 30 åren kan vi förvänta oss en relativt kraftig ökning av tillväxten i Sverige skogar till följd av klimatförändringar. Samtidigt ökar riskerna för skador av olika slag på produktionsskogen, exempelvis i form av svampoch insektsangrepp och stormfällning. Många skogslevande arter, i synnerhet sådana med begränsad spridningsförmåga, kan få svårt att klara snabba klimatförändringar. För att målet Levande skogar ska kunna nås ökar således behovet av tillgång till sådana substrat, biotoper och processer som ett produktionsoptimerat skogsbruk normalt minskar förekomsten av. Avverkningen i Sverige har ökat med omkring 35 procent sedan 1990. Den prognostiserade avverkningen 2007 (92 miljoner m 3 sk) ligger med nuvarande skötselintensitet i nivå med, och i vissa fall över, den långsiktigt möjliga avverkningsnivån på den mark som nyttjas för virkesproduktion. Samtidigt medför klimathotet och samhällets strävan att fasa ut fossila bränslen till att pressen på skogen som leverantör av träråvara ökar. Försiktighetsprincipen innebär att man sätter omsorgen om ekosystemens naturliga funktioner och processer, i synnerhet de som inte är förnybara, framför olika anspråk på avkastning. I en framtid med ökade behov av uttag, till exempel i form av bioenergi, kommer det att bli en utmaning att nå acceptans för att agera enligt denna princip. Det är nödvändigt att öka förståelsen för att miljödimensionen i sin helhet utgör en grundförutsättning för att upprätthålla en hållbar utveckling. Uppföljning och utvärdering Den övergripande slutsatsen av Skogsstyrelsens uppföljning av miljökvalitetsmålet Levande skogar är att målet bedöms vara mycket svårt eller inte möjligt att nå till år 2020. Mest återstår att göra när det gäller bevarande av biologisk mångfald. Skogsresursen nyttjas intensivt. Skogens biologiska mångfald är till viss del fortsatt utsatt för utarmning. Skogar med mycket höga naturvärden avverkas alltjämt, men även fortsatt bristfällig hänsyn vid föryngringsavverkning påverkar mångfalden negativt. Ett flertal vanliga skogslevande arter minskar. Föryngringsavverkning av naturskogsliknande bestånd är den enskilda åtgärd som bedöms hota flest arter. Samtidigt förbättras vissa grundförutsättningar för den biologiska mångfalden, såsom mängden död ved, förekomsten av grova träd, gammal skog etc. Under Levande skogar finns fyra delmål för år 2010. Utvärderingen av dessa har gett följande utfall: Långsiktigt skydd av skogsmark (delmål 1). Delmålet bedöms inte möjligt att nå inom tidsramen. Naturreservaten utgör en bärande del av målet och med nuva- 3
rande takt i arbetet bedöms 60-65 procent av målarealen kunna avsättas i tid. I huvudsak beror detta på otillräckliga anslag. Skogsbruket har gjort stora insatser med frivilligt bevarande. Det är oklart om målet om frivilligt bevarande kommer att nås fullt ut. Förstärkt biologisk mångfald (delmål 2). Delmålet bedöms nås. Volymerna hård död ved, arealerna gammal skog och äldre lövrik skog ökar kraftigt, mer än vad som krävs för att målet ska nås. Arealen föryngrad med lövskog förefaller att ha ökat. Skydd för kulturmiljövärden (delmål 3). Möjligheten att nå delmålet är liten. Skadenivåerna på fornlämningar och övriga kulturlämningar är fortfarande omfattande och inga påtagliga förbättringar har skett sedan förra utvärderingen. Fortfarande bedöms markberedning vara den åtgärd som orsakar de svåraste skadorna. Åtgärdsprogram för hotade arter (delmål 4). Vid utgången av 2005 hade sammanlagt 23 åtgärdsprogram för hotade arter tagits fram. De innehåller sammantaget åtgärdsförslag som berör 52 hotade arter. Åtgärdsprogrammen förväntas på sikt ge positiva effekter för ett stort antal andra arter. Delmålet anses därmed ha nåtts. Förslag till nya delmål Utgångspunkter och avvägningar I Skogsstyrelsens uppdrag har ingått att föreslå de förändringar och kompletteringar av delmålen som behövs för att Levande skogar ska kunna nås till år 2020. Delmålen ska hålla en fortsatt hög ambitionsnivå, vilket innebär att de mest ambitiösa kan bli svåra att nå. Antalet delmål ska vara omkring fem. En övergripande slutsats är att delmålen behöver skärpas och att det brådskar att vidta nödvändiga åtgärder om Levande skogar ska kunna nås. Klimatförändringen ökar samhällets behov av förnybar råvara, vilket ökar pressen på svårersättliga biologiska, kulturella och sociala värden i skogarna. Klimatförändringen medför ökad stress på ekosystemen och ökar skogens sårbarhet. Förslagen syftar till att minska denna sårbarhet för att trygga skogens roll i hållbar utveckling och ge framtida generationer handlingsfrihet. I nivåläggningen av delmålen har avvägningar gjorts med utgångspunkt från vad som bedömts som rimligt tidsmässigt och ekonomiskt. Avvägningar har även gjorts mot andra samhällsmål som kan begränsa hur snabbt förändringar bör ske. Avvägningarna redovisas under respektive målavsnitt. Avvägningarna, samt det begränsade antalet delmål medför att de föreslagna delmålen fortfarande bör betraktas som etappmål. Ytterligare delmål och åtgärder kommer att behövas efter år 2020 för att nå Levande skogar. 4
Skogsstyrelsen planerar att återkomma med ett förslag till delmål om hyggesfritt skogsbruk (kontinuitetsskogsbruk) i samband med nästa fördjupade utvärdering år 2012. Bevarande av skyddsvärd skogsmark Förslag till nytt delmål: Arealen skyddsvärd produktiv skogsmark undantagen från skogsbruk ska 2020 uppgå till 1 600 000 ha formellt skydd och 1 000 000 ha frivilligt bevarande. I delmålet ingår såväl arealer för skogens biologiska mångfald som för kulturmiljövärden och värden för rekreation och friluftsliv. Även arealbehov för övriga miljökvalitetsmål, främst Myllrande våtmarker, Storslagen fjällmiljö och Levande sjöar och vattendrag ingår. Till skillnad från nu gällande delmål ingår även skydd av fjällnära skogar. Förslaget bygger på en uppdatering av Miljövårdsberedningens bristanalys från 1997 där skydd av kvarvarande skogar med höga naturvärden ges högsta prioritet. Slutsatserna i analysen har brett stöd i naturvårdsbiologisk forskning. Det är skogar med kända naturvärden som föreslås skyddas, i huvudsak så kallade värdekärnor. Lägre målnivåer eller långsammare takt i skyddsarbetet skulle medföra fortsatt avverkning av värdekärnor, vilket skulle leda till stora svårigheter att nå Levande skogar ens på lång sikt. Förslaget bygger på den svenska modellen, som innebär att formellt skydd och frivilligt bevarande ska samspela med generell hänsyn, anpassning av skogsskötsel och restaurering av biotoper. Modellen förutsätter ett delat ansvar mellan samhället och markägarna. Jämfört med gällande delmål till 2010 innebär förslaget att ytterligare ca 350 000 hektar produktiv skogsmark nedanför gränsen för fjällnära skog ges ett formellt skydd. Ovan gränsen ges ytterligare ca 100 000 ha formellt skydd. Dessutom förutsätts att skogsbruket sätter av ytterligare 50 000 ha som frivilligt bevarande nedanför gränsen för fjällnära skog och fortsätter öka kvaliteten inom frivilligt bevarande. Det finns tröskelnivåer för hur mycket av olika livsmiljöer som måste finnas kvar på landskapsnivå för att specialiserade, skogslevande arter ska överleva. Nivåerna varierar kraftigt mellan olika skogsregioner och olika arter, men föreslagna arealmål ligger tveklöst i underkanten av de tröskelnivåer som ringas in av befintlig naturvårdsbiologisk kunskap. Målet innebär att 6,7 % av landets skogsmark blir formellt skyddad och 4,2 % frivilligt bevarad. Nedanför gränsen för fjällnära skog blir 4,0 % formellt skyddad och 3,6 % frivilligt bevarad. Utöver behovet att skydda kvarvarande värdekärnor finns ett behov av att restaurera och återskapa skogsmiljöer på ca 500 000 ha, huvudsakligen i södra Sverige. Skogsstyrelsen har dock bedömt att det inte finns utrymme för ett restaureringsmål för peri- 5
oden till år 2020. Viss restaurering av naturvärden kommer att ske genom förslaget om natur- och kulturvårdande skötsel, se nedan. Till förslagets motiv hör även skogens betydelse för folkhälsa, friluftsliv och rekreation. I regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik betonas att skogens sociala värden framgent bör beaktas mer än hittills och bör ingå i ett hållbart nyttjande av skogen. Behovet av formellt skydd för att värna skogens sociala värden bedöms generellt som avsevärt mindre krävande än behovet av skydd för biologisk mångfald. Till viss del är dessa arealer också överlappande. Skötsel av skyddad skogsmark Förslag till nytt delmål: Under perioden 2011 2020 ska den skogsmark som behöver skötsel inom formellt skyddade områden och frivilligt bevarade områden ges erforderlig skötsel. I skyddade skogar med höga naturvärden finns många gånger behov av skötsel för att bevara och utveckla dessa värden. Detta gäller i ännu högre utsträckning skogar med kulturhistoriska eller sociala värden. Skogsstyrelsen har preliminärt bedömt att arealen biotopskydd och naturvårdsavtal som är i behov av skötsel under målperioden 2010-2020 årligen uppgår till mer än 2000 ha. Att bedöma behovet av skötsel i områden som skyddats genom frivilligt bevarande är betydligt svårare. Skogsstyrelsens bedömning är att arealen uppgå till mer än 12 500 ha årligen, men skattningen är osäker. För naturreservaten finns ingen motsvarande bedömning. Skogsstyrelsen avser att ta fram en fördjupad skötselstrategi för skogsmark och andra trädbärande marker i biotopskyddsområden och naturvårdsavtal senast 2008. Naturvårdsverket avser ta fram en motsvarande strategi för naturreservaten senast under 2008. Biologisk värdefulla strukturer Förslag till nytt delmål: För att förstärka och bevara biologiskt värdefulla strukturer ska till år 2020 volymen hård död ved öka med minst 30 miljoner m³sk i hela landet. Till samma tid ska arealen yngre och medelålders lövrik skog minst bibehållas och arealen äldre lövrik skog öka med minst 10 %. Delmålet föreslås avse produktiv skogsmark inklusive formellt skyddad mark och frivilligt bevarande. 6
Död ved Det föreslagna målet för död ved innebär en höjning jämfört med målet för 2010. Betydelsen av död ved för den biologiska mångfalden är väl dokumenterad. En ny vetenskaplig studie som försökt kvantifiera hur mycket död ved som behövs för att bevara den biologiska mångfalden kommer till slutsatsen att ett långsiktigt mål bör vara att öka mängden död ved i den brukade skogen till i genomsnitt minst 10 m 3 per ha. Det föreslagna målet bedöms som rimligt utifrån beräkningar Skogsstyrelsen gjort av naturlig avgång och nedbrytning av död ved. Vi har vidare bedömt att den föreslagna ökningstakten inte kommer att innebära problem med skadeinsekter. Det föreslagna målet innebär att mängden hård död ved år 2020 kommer att vara omkring 8-9 m 3 per ha. Utfallet beror huvudsakligen på storleken av den naturliga avgången, som kan variera mycket. Lövrik skog Lövrik skog är viktig för biologisk mångfald. En inblandning av lövträd i produktionsskogen är positiv för många icke specialiserade skogslevande arter. Många rödlistade arter är beroende av gamla, döende och döda lövträd. En förutsättning för att lövträd i någorlunda stor omfattning ska tillåtas att bli gamla och dö, är att det finns en förhållandevis stor andel lövträd i yngre och medelålders skog. Generellt har arealerna lövrik skog i olika åldersgrupper ökat under de senaste 20 åren. I ett naturvårdsperspektiv råder dock alltjämt brist på äldre lövskog i skogslandskapet. För att vidmakthålla arealerna äldre lövrik skog på längre sikt krävs inväxning från medelålders och yngre lövrik skog. Vi har därför valt att formulera ett mål som omfattar såväl yngre, medelålders som äldre lövrik skog. Utan särskilda åtgärder eller förändringar i dagens skogsbruk kommer arealen äldre lövrik skog att förändras mycket lite framöver. En ökning av arealen äldre lövrik skog med 10 procent kräver därför aktiva åtgärder som överhållning i 10 år eller framgallring på 140 000 ha. Skydd för kulturmiljövärden Förslag till nytt delmål Skogsmarken skall brukas så att spåren efter människans historiska nyttjande och vistelse bevaras och så att fornlämningar och deras fornlämningsområde inte skadas. Senast 2015 ska antalet övriga kulturlämningar som årligen skadas i samband med skogsbruksåtgärder ha halverats jämfört med år 2010. Utvärderingen visade att nuvarande delmål för skydd av skogslandskapets kulturminnen inte kommer att nås. Forn- och kulturlämningar skadas i samband med skogsbruk 7
i oacceptabelt stor omfattning. Skogens biologiska kulturarv minskar på grund av utebliven skötsel eller omläggning till annan markanvändning. Exempel på viktiga skötselberoende miljöer i skogen är skogsbeten, torpmiljöer, lövängsrester och fäbodar. För att bryta trenden behövs kraftfulla insatser. Det krävs ökad information till dem som på olika sätt har ansvar eller är aktörer i skogen. Metoderna för skadeinventering behöver utvecklas. Skogsbruket måste ta större ansvar för planering av sina åtgärder och för teknisk utveckling av maskiner. En förutsättning för att nå det föreslagna delmålet är förbättrad kunskap om var fornoch kulturlämningar finns. Kunskapen om det biologiska kulturarvets skötselberoende miljöer är också ofullständig. För att säkerställa att de inte går förlorade behövs dels inventeringar, dels möjligheter till miljöersättning för brukare som åtar sig att vårda och bevara sådana miljöer. Miljön i och kring vatten i skoglandskapet Förslag till nytt delmål: Från och med år 2010 medför åtgärder inom skogsbruket inte uttransport av organiskt eller oorganiskt material till vattendrag. Vid överfart av vattendrag bibehålls den naturliga botten och vandringshinder skapas inte. Minst 90 % av sträckan vattendrag och sjökant som berörts av skogliga åtgärder har kantzoner vars ekologiska funktioner bibehålls eller utvecklas. Med vattendrag avses naturliga eller uträtade vattendrag med en markerad bäckfåra. Eftersom de små vattendragen utgör en lång kontaktsträcka mellan brukad skogsmark och vatten påverkar skogsbruket i stor utsträckning både vattenkvalitet och biotoper. Det finns omkring 10 000 mil mindre vattendrag i skogslandskapet. Biotopskydd och naturvårdsavtal är otillräckliga för att säkerställa det övergripande skyddsbehovet av dessa vattenmiljöer och deras strandzoner. Den generella hänsynen till vatten har hittills varit dålig, i synnerhet för små vattendrag. Kantzoner lämnas endast i hälften av föryngringsavverkningarna mot vattendrag. Effekterna av försummad eller dålig hänsyn i och kring vattenmiljöer i skogslandskapet är många och kraftiga i förhållande till berörd areal. De kan utgöras av direkta fysiska störningar i form av ökad solinstrålning, förändrad hydrologi och vandringshinder för fiskar och andra organismer. Vattendragen kan också påverkas kemiskt, i form av t.ex. ökad tillförsel av organiskt material och slam, näringsämnen, kvicksilver och aluminium. Samtliga störningar kan ge upphov till negativa effekter för vattenlevande organismer. Bevarande av kantzonen har flera positiva effekter. Skogsbevuxna kantzoner verkar dämpande på avrinningen. Dessutom förhindras erosion av strandkanten. Det bidrar till minskad sedimenttransport. Kantzoner i skogslandskapet har även visat sig ta upp 8
näringsämnen, bl.a. kväve och fosfor, som frigörs vid föryngringsavverkning. Även för att motverka transport av kvicksilver från mark till vatten har kantzonerna en funktion att fylla. Drygt en fjärdedel av de rödlistade arterna förekommer i strandmiljöer, våtmarker, sötvatten eller havsmiljöer. Strandnära skogar fungerar också som ekologiska korridorer för t ex fåglar, däggdjur och insekter och svarar för en stor del av primärproduktionen i små vattendrag, bl.a. genom tillförsel av död ved. Sjöar och vattendrag har också stor betydelse för sociala värden. Exempel är fiske, jakt och fågelskådning beroende av bra vattenkvalitet, god fiskproduktion, rikt fågelliv och ett varierande och tilltalande landskap. Vidare innehåller dessa miljöer en stor mängd kulturlämningar från t ex. kvarnar, sågar, stampar, flottningsrännor och broar. Förslag till åtgärder och styrmedel För att bidra till uppfyllandet av miljökvalitetsmålet och delmålen finns behov av flera typer av åtgärder och styrmedel, i huvudsak: kunskapsuppbyggnad. Häri ingår exempelvis forskningsinsatser och inventeringar. utveckling av tekniska lösningar, planering och arbetsmetodik. utbildning och information riktad till berörda målgrupper. lagtillsyn och uppföljning. ekonomiska styrmedel som intrångsersättningar, avtalslösningar, markbyten och stöd. effektivare myndighetsarbete. I kapitel 7 redovisas en rad förslag till åtgärder och styrmedel för de enskilda delmålen. Skogsbruket har ansvaret för att huvuddelen av de åtgärder som krävs för att nå målen utförs. Delmålen om biologiska strukturer, kulturmiljö och vatten i skogslandskapet är kopplade till den generella hänsynen i skogsbruket. Statens viktigaste uppgift är det formella skyddet av skog med höga värden. Bland förslagen finns också åtgärder som syftar till att stärka statens roll när det gäller att stimulera och underlätta andra aktörers arbete. Det nya Landsbygdsprogrammet för åren 2007 2013 öppnar för att betydande ekonomiska resurser satsas på bevarande och utveckling av skogslandskapets miljövärden, inklusive de föreslagna delmålen. Landsbygdsprogrammet innehåller en omfattande rådgivning om hållbart skogsbruk, riktad till de privata skogsägarna. Denna satsning bör ha en central roll för att göra innebörden i Levande skogar känd och accepterad. 9
Hur långt är det kvar till miljökvalitetsmålet nås? Miljökvalitetsmålet Levande skogar kommer inte att nås inom tidsramen ens med de delmål och åtgärder som föreslås, men de skapar förutsättningar att senare nå målet. Sammantaget bedöms gapet vara ganska stort och avser åtminstone tre aspekter: I storleksordningen 500 000 ha skogsmark behöver restaureras för att återskapa nödvändig mängd av skogstyper som idag saknas. Detta förutsätts i huvudsak ske efter år 2020. Volymen död ved behöver ökas ytterligare utöver den nivå som föreslås till år 2020. Det finns starka behov av att få fram ett ekonomiskt gångbart alterntiv till trakthyggesbruket för att kunna tillgodose många skogliga arters behov av lång kontinuitet, människors önskan att undvika hyggen men även förbättrade möjligheter att värna såväl kulturella frågor som mark- och vattenfrågor. Kunskapsläget bedöms idag inte tillräckligt för att kunna formulera ett delmål om detta. Med förbättrad kunskap kan ytterligare aspekter tillkomma. De viktigaste faktorerna som påverkar möjligheterna att nå Levande skogar är: Efterfrågan på skogsråvara och skogsprodukter, inklusive biobränslen är stark. Det finns tillräckliga statliga medel för att ersätta markägare för formellt skydd av skog. Skogsindustrin agerar på den internationella marknaden, med hård kostnadspress, vilket medför hög grad av rationalisering. Mer än hälften av skogsnäringen arbetar idag operativt inom ramen för de skogliga certifieringssystemen (FSC och PEFC), vilket förbättrar möjligheterna att nå flera av delmålen. Konsekvensbedömningar av förslagen Biologisk mångfald Skogsstyrelsen bedömer att förslagen till nya delmål innebär att det bör gå att nå Levande skogar i ett längre perspektiv. Ytterligare mål och åtgärder kommer att behövas efter år 2020. Den enskilt viktigaste delen i förslagen rör bevarande av skyddsvärd skogsmark. Förslagen bedöms inte tillräckliga för att kompensera för den utdöendeskuld som finns. Vi kan därför förvänta oss att många rödlistade arter kommer att fortsätta att minska i förekomst. 10
Förslaget till skötsel av skyddad skogsmark bedöms medföra att vissa skogstyper som behöver skötsel på sikt kan utveckla högre naturvärden. Förslagen rörande vatten bedöms aktivt bidra till att minska skogsbrukets skador på vattenkvalitet och att den ekologiska funktionaliteten runt vattendragen ökar. Förslagen innebär en minskad slamtransport ut i vattendragen vilket innebär minskat läckage av olika kvicksilverföreningar från skogsmark. Förslagen till ökade nivåer för död ved och lövrik skog bedöms öka de ekologiska värdena i hela skoglandskapet. Skogens sociala värden Förslag med central bäring på sociala värden, främst rekreationsvärden, finns under Levande skogar (del av förslaget om bevarande av skyddsvärd skogsmark) samt under Ett rikt växt- och djurliv (förslag om rekreationsinriktad skötsel av 150 000 ha tätortsnära skogsmark). Skogsstyrelsen bedömer att förslagen innebär att de sociala aspekterna av Levande skogar, särskilt i tätortsnära områden, till stor del bör kunna tillgodoses till år 2020. Utanför tätortsnära områden torde ytterligare mål och åtgärder behövas på sikt. Kulturmiljö Skogsstyrelsen bedömer att förslagen innebär att skadorna på det skogliga kulturarvet kan minskas markant, så att kulturmiljödelen i Levande skogar kan nås till år 2020. Långsiktigt möjlig avverkningsnivå Målförslagen medför att den långsiktigt möjliga avverkningsnivån sjunker med 3-4 miljoner m³sk per år. Huvuddelen, knappt 3 miljoner m³sk, av minskningen orsakas av de utökade arealerna skyddad skogsmark. Klimatförändringarna beräknas samtidigt öka skogstillväxten under perioden 2010 2040 med i storleksordning 4-12 miljoner m³sk per år. Tillväxten på skogsmark är för närvarande 108 miljoner m³sk per år, att jämföra med den beräknade avverkningsnivån för 2007 på 92 miljoner m³sk. Bland annat beroende på skogens ålderssammansättning är för närvarande den långsiktigt möjliga avverkningsnivån lägre än tillväxten. Klimat och energiomställning Den totala energitillförseln i Sverige är omkring 630 Twh, varav ca 100 Twh har sitt ursprung från trädbränsle. Målförslagen skulle medföra en minskning av de långsiktiga avverkningsmöjligheterna med i storleksordningen 3-4 miljoner m 3 sk per år, vilket motsvarar 6-8 Twh om hela volymen skulle nyttjas för energiproduktion. I andra vågskålen ligger att virkesförrådet i den avsatta skogen innehåller ett betydande kollager. 11
Även andra aspekter av klimatförändringar bör tas med i bilden. Ett exempel är att mindre tjäle i ett varmare klimat ökar risken för körskador med åtföljande effekter på mark och vatten. Skogsstyrelsen bedömer att de positiva effekterna av målförslagen väger väsentligt tyngre än de något minskade möjligheterna att ersätta fossila bränslen med biobränsle. Klimatförändringarna kommer att utsätta våra skogsekosystem för ökad stress varför det är viktigt att värna deras förmåga att klara stressen och anpassa sig till ett annat klimat. Riskspridning genom mångfald, såväl biologiskt som när det gäller trädslagsval och skogsskötselmetoder, blir väsentligt. Ekonomiska konsekvenser Ekonomiska konsekvensanalyser har gjorts för samtliga delmål. Grundmetoden för de monetära beräkningarna är kalkyl av nuvärdet. En diskonteringsränta på fyra procent har använts. Det bör poängteras att valet av diskonteringsränta har mycket stor, om inte avgörande, betydelse för resultatet. Samtliga värden har räknats om till dagens penningvärde. I flertalet fall bygger beräkningarna på antaganden eller förutsättningar som är mycket osäkra. De statsfinansiella effekterna av förslagen beräknas bli närmare 20 miljarder kronor. Per år innebär detta en nettobelastning av statsbudgeten på cirka 2 miljarder, i allt väsentligt kostnader för formellt skydd av skog (markinlösen och intrångsersättningar). För att sätta denna kostnad i perspektiv kan den exempelvis jämföras med skogsbrukets investeringar i återväxtåtgärder och röjning, som i genomsnitt var ca 1,9 miljarder kronor per år under perioden 2003-2005. De samhällsekonomiska kostnaderna beräknas blir ungefär lika stora. Se vidare tabellen nedan. 12
Sammanställning över de beräknade monetära samhällsekonomiska och statsfinansiella konsekvenserna, nuvärden med 4 procent diskonteringsränta, miljoner kronor Samhällsekonomiska konsekvenser Bevarande av skyddsvärd skogsmark 1, kostnad 14 522 Skötsel av eget bevarande [frivillig avsättning], kostnad 500 Hård död ved, kostnad 2 058 Lövrik skog, kostnad 280 Kantzoner 2, kostnad 555 Skydd för kulturmiljövärden, intäkt 411 Skydd för kulturmiljövärden, kostnad 3 425 Summa, kostnad 17 929 Statsfinansiella effekter Bevarande av skyddsvärd skogsmark 4, kostnad 19 334 Skötsel av biotopskydd och naturvårdsavtal, kostnad 375 Summa, kostnad 19 709 1. Avser genomsnittsvärdet i huvudscenariot. 2. Baseras på genomsnittsvärde mellan de två scenarierna. 3. Bygger på en mycket osäker nominell kostnadsuppskattning 4. Avser genomsnittsvärdet i huvudscenariot och scenario 1. En stor svaghet med beräkningarna är att de i huvudsak är begränsade till kostnaderna för skogsbruket och staten. För att avgöra om åtgärder är samhällsekonomiskt lönsamma måste också intäkterna eller nyttan beräknas monetärt. Om vi lyckas nå miljökvalitetsmålet Levande skogar stärks skogsekosystemens resiliens (förmåga att hantera störningar) och risken för framtida bortfall av de ekosystemtjänster skogen levererar minskar. Att beräkna nyttan av detta i monetära termer är svårt eller omöjligt, men det är uppenbart att mycket stora värden står på spel. Att de icke-monetära intäkterna måste anses vara betydande kan belysas genom skogsbrukets certifieringsåtaganden. Skogsbrukets frivilliga bevarande av skogsmark innebär att skogsbruket frånsäger sig nyttjandet av resurser till ett samhällsekonomiskt värde i storleksordning 20 30 miljarder kronor. Ändå måste företagen anse att åtagandena ur företagsekonomisk synpunkt är lönsamma. Till detta värde kan läggas intäkter i form av att de föreslagna åtgärderna, som resulterar i en mer variationsrik skogsresurs, bör leda till minskade framtida risker eller förbättrade möjligheter, exempelvis Klimatförändringar. Skadorna till följd av stormen Gudrun kan ses som ett exempel på problematiken. Med mer varierad skog minskar förmodligen både de direkta och indirekta skadorna. Ökat kommersiellt intresse för andra skogliga värden. En mer varierad skog bör ge förbättrade möjligheter att ge ekonomisk avkastning från olika ekosystemtjänster och naturturism. 13
1. Inledning I april 1999 fastställde riksdagen 15 miljökvalitetsmål (prop 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Det övergripande syftet med målen är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Internationellt har Sverige förbundit sig att sträva mot hållbar utveckling, inklusive att bevara biologisk mångfald och att minska klimatpåverkan. Sverige har ratificerat Konventionen om biologisk mångfald (CBD) och Klimatkonventionen (UNFCCC), inklusive Kyotoavtalet. På EU-nivå är Art- och habitatdirektivet samt Ramdirektivet för vatten juridiskt bindande. Bindande mål inom EU för koldioxidutsläpp och biobränslen är under framtagande. Genomgående finns en god överensstämmelse mellan miljömålen och Sveriges internationella åtaganden. Inom Sverige är det allmänna sektorsansvaret en grundbult inom miljöpolitiken. Genom sektorsansvaret fördelas ansvaret för att uppnå miljökvalitetsmålen inom samhällets alla sektorer, det vill säga att myndigheter, företag och andra organisationer inom olika samhällssektorer tar ansvar för miljöfrågor inom sina verksamhetsområden. Försiktighetsprincipen från Rio-deklarationen 1992 är viktig. Detta är Skogsstyrelsens andra utvärdering av miljökvalitetsmålet Levande skogar. Den första utfördes år 2003, med syftet att klarlägga om styrmedel eller åtgärder skulle behöva revideras. Då lade Skogsstyrelsen fram ett antal förslag på förändringar i såväl regelverk, framtida satsningar på kompetens, kunskap och information samt i några fall rena resursförstärkningar. Skogsstyrelsen har nu uppdrag av regeringen att genomföra en andra fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålet Levande skogar. I uppdraget ligger att uttolka, följa upp och utvärdera de nuvarande målen. Utvärderingen ska fokusera på förslag till nya delmål och åtgärder för perioden efter år 2010, så att miljökvalitetsmålet kan nås. Skogsstyrelsens direktiv för arbetet framgår av bilaga 1. 1.1 Användningsområden och syfte Utvärderingens primära syfte är att ta fram ett underlag till regeringens kommande miljömålsproposition, planerad till våren 2009, samt att bidra till Miljömålsrådets samlade utvärdering och bedömning av miljömålsarbetet i dess helhet. I syftet ingår också att driva en process med berörda intressenter, så att förutsättningar skapas för att nya delmål och åtgärder blir kända, förstådda och tillämpade. Uppdraget omfattar Levande skogar och dess delmål. Det fjärde delmålet, om åtgärdsprogram för hotade arter, faller utanför uppdraget eftersom det hör samman med det nya miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv. 14
Skogsstyrelsen har också delmålsansvar för delmål 3 i Myllrande våtmarker, om skogsbilvägar och har också deltagit i arbetet med andra miljökvalitetsmål med bäring på skog. 1.2 Framväxt och förankring Det interna arbetet inom Skogsstyrelsen har drivits som ett projekt där arbetet delats upp i flera delområden. Olika arbetsgrupper har arbetat fram förslag som sedan har kommunicerats med intressenterna med syfte att uppnå en bred förankring. I ett antal fall har projektet lagt ut uppdrag till forskare eller sakkunniga för att syntetisera eller uppdatera befintlig kunskap vilket resulterat i ett flertal rapporter (se bilaga 2). Ambitionen i arbetsprocessen har varit tidig dialog och samverkan med skogssektorns olika aktörer. Tidiga versioner av slutsatser och förslag på nya delmål har funnits tillgängliga på Skogsstyrelsens hemsida sedan början av år 2007. Flera seminarier har genomförts för att diskutera sakunderlag, slutsatser och förslag. Förslagen har remissbehandlats under sommaren år 2007. Totalt inkom drygt 60 yttranden. I yttrandena påtalar många av de intressenter som deltagit i processen att de ser mycket positivt på hur arbetet genomförts. I några fall, främst kanske beträffande kulturmiljövård och hänsyn kring vatten, bedömer Skogsstyrelsen att det till följd av processen nu finns en väsentligt större samsyn än tidigare. När det gäller förslagen till delmål om bevarande av skyddsvärd skogsmark finns en djup splittring mellan intressenterna. Skogsnäringens företrädare anser att det nuvarande miljömålsbeslutet är tillräckligt, medan merparten av de övriga intressenterna genomgående är mer positiva till att förslaget bör genomföras. Diskussionerna har utmynnat i ett flertal revideringar och justeringar av förslagen. Skogsstyrelsens nationella sektorsråd för skogliga frågor har fungerat som referensgrupp för arbetet. Den övergripande arbetsprocessen beskrivs i figur 1.1 nedan. Figur 1.1. Övergripande arbetsprocess för fördjupade utvärderingen Levande skogar 15
1.3 Rapportens disposition Sammanfattningen följer rapportens disposition. Avsikten är att främst lyfta fram förslagen. Den ska kunna läsas fristående. I kapitel 1 ges en kort inledning med fokus på uppdraget, rapportens syfte samt arbetsprocessen. I kapitel 2 redovisas den uttolkning som gjorts av innebörden av själva miljökvalitetsmålet Levande skogar samt en redovisning av huvudsakliga relevanta internationella åtaganden som Sverige har. Kapitel 3 fokuserar på klimatförändringarnas effekt på Levande skogar. I kapitel 4 Sektorsrapportering ges en övergripande rapportering av samhällets arbete med Levande skogar, inklusive myndigheternas ansvarsfördelning. En övergripande beskrivning av målkonflikter och synergieffekter ges också. Kapitel 5 fokuserar på uppföljning och utvärdering av miljökvalitetsmålet Levande skogar och delmålen. I kapitel 6 ges förslag till fem nya delmål för perioden efter 2010. I redovisningen finns även ekologiska och sociala konsekvenser av målförslagen. Kapitel 7 fokuserar på åtgärder och styrmedel för att målen ska kunna nås. I kapitel 8 slutligen, redovisas de ekonomiska konsekvensanalyserna av mål och åtgärder. 16
2. Uttolkning av Levande skogar Själva miljökvalitetsmålet Levande skogar är övergripande formulerat, till skillnad från de specificerade delmålen. För att kunna utvärdera själva miljökvalitetsmålet men också för att kunna ge förslag på nya delmål behöver miljökvalitetsmålet uttolkas ytterligare. Uttolkningen av Levande skogar tar sitt avstamp i hållbar utveckling, med fokus lagd på den miljömässiga dimensionen. Sverige har förbundit sig i flera internationella sammanhang. Miljömålen, inklusive Levande skogar, har sin grund i internationella åtaganden som bekräftats i nationella beslut. Internationellt har Sverige förbundit sig att sträva mot hållbar utveckling, inklusive att bevara biologisk mångfald och att minska klimatpåverkan. Hållbar utveckling är ett övergripande mål i EUs Amsterdamfördrag från 1997. Nedan ges en beskrivning av de viktigaste internationella konventionerna och andra instrument som ligger som grund för Levande skogar. Försiktighetsprincipen finns med i Rio-deklarationen från 1992. Den lyder: I syfte att skydda miljön ska försiktighetsprincipen tillämpas så långt möjligt och med hänsyn till staternas möjligheter här till. Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada, får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring. Konventionen om biologisk mångfald (CBD) Konventionen antogs 1992 och ratificerades av Sverige 1993 och har tre mål: Bevarande av biologisk mångfald Uthålligt nyttjande av komponenterna i biologisk mångfald Rättvis fördelning av nyttjande av dessa komponenter. Innebörden är att varje land har ansvar för att bevara mångfalden på gennivå, artnivå och ekosystemnivå. Kopplingen till skog är stark. Globalt uppskattas 70 % av de terrestra växt- och djurarterna finnas i skogsekosystemen. Konventionen uppmanar till framtagande av nationella planer och strategier för bevarande av biologisk mångfald. Dessa bör inkluderas i tvärsektoriella planer liksom även i nationellt beslutsfattande. I dessa nationella planer och strategier tas ett helhetsgrepp om ekosystemen, deras bevarande och nyttjande. Man arbetar enligt en så kallad ekosystemansats, som inkluderar ekologiska, sociala och kulturella aspekter på ekosystemen och deras bevarande och nyttjande. Ytterligare information finns på www.cbd.int. 17
Sjätte partskonferensen till CBD 2002 antog målet att förlusten av biologisk mångfald ska signifikant minska till år 2010. Detta mål anammades senare även av Världstoppmötet i Johannesburg om hållbar utveckling samma år. I EU:s sjätte miljöhandlingsprogram har målet skärpts till att förlusterna av biologisk mångfald ska stoppas till år 2010. Klimatkonventionen (UNFCCC) Klimatkonventionen är ett ramverk för åtgärder för att förhindra klimatförändringarna. Överenskommelsen trädde i kraft 1994. Konventionen, undertecknades av Sverige år 1992 och har idag undertecknats av mer än 200 länder. Den trädde i kraft år 1994. Till konventionen hör Kyotoprotokollet, som undertecknades av Sverige år 1997 och trädde i kraft i februari år 2005. Sverige har ratificerat konventionen och protokollet. Ytterligare information finns på www.unfccc.int. I Kyotoprotokollet finns målet att parterna under perioden 2008-2012 ska minska sina utsläpp av växthusgaser med minst fem procent räknat från 1990 års utsläppsnivå. I artikel 3 i Kyotoprotokollet uppmärksammas jord- och skogsbrukets betydelse för klimatförändringar. Bedömningen är att protokollet kan komma att få stor betydelse för skogsfrågorna. Enligt protokollet skall parterna: Skydda och stärka "sänkor" och reservoarer för växthusgaser Uppmuntra uthålligt skogsbruk och återbeskogning Beräkna förändringar i kollagret, med år 1990 som en referenspunkt, orsakade av mänskligt inducerade förändringar i markanvändning och skogsbruksaktiviteter som beskogning och avskogning. EU:s art- och habitatdirektiv Direktivet beslutades år 1992. Dess allmänna syfte är att uppnå och bevara en gynnsam skyddsnivå för vissa arter och naturtyper. Arter skall kunna fortleva i sin naturliga omgivning på lång sikt och dess naturliga utbredningsområde får inte decimeras. Antalet lämpliga livsmiljöer som behövs för att trygga populationens framtida livskraft bör också vara tillräckligt stort. Genom direktivet inrättas ett europeiskt ekologiskt nät som kallas "Natura 2000". Nätet består av "särskilda bevarandeområden", som utses av medlemsländerna enligt bestämmelserna i direktivet, och särskilda skyddsområden som upprättats enligt direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar. I direktivets bilagor listas typer av livsmiljöer och djur- och växtarter som har gemenskapsintresse. För ytterligare information se http://europa.eu/scadplus/leg/sv/lvb/l28076.htm. 18
EU:s ramdirektiv för vatten Direktivet beslutades år 2000. Genom direktivet organiserar EU förvaltningen av inlandsytvatten, grundvatten, vatten i övergångszon och kustvatten. Syftet är att hindra och minska föroreningar, främja hållbar användning, skydda miljön, förbättra tillståndet för akvatiska ekosystem och mildra effekterna av översvämningar och torka. Medlemsstaterna ska identifiera de avrinningsområden som ligger inom deras territorier och hänföra dem till avrinningsdistrikt. En behörig myndighet har nu utsetts för vart och ett av avrinningsdistrikten. Senast fyra år efter det att direktivet trätt i kraft måste medlemsstaterna utarbeta en analys av samtliga avrinningsdistrikts karaktäristika, en studie av den inverkan mänsklig verksamhet har på vattnet, en ekonomisk analys av vattenanvändningen och ett register över områden som kräver särskilt skydd. Nio år efter det att direktivet trätt i kraft ska en förvaltningsplan och ett åtgärdsprogram utarbetas inom varje avrinningsdistrikt. Åtgärderna som anges i avrinningsdistriktets förvaltningsplan syftar till att: förhindra en försämring, förbättra och återställa statusen i ytvattenförekomster, uppnå en god kemisk och ekologisk status för dessa och minska förorening som orsakas av utsläpp och av farliga ämnen, skydda, förbättra och återställa grundvatten, förebygga förorening och försämring samt säkra en balans mellan uttag och förnyelse, bevara de skyddade områdena. Dessa mål bör uppnås inom femton år efter det att direktivet trätt i kraft. För ytterligare information, se http://europa.eu/scadplus/leg/sv/lvb/l28002b.htm Europeiska landskapskonventionen Konventionen har arbetats fram inom Europarådet och syftar till att så vakt om och erkänna betydelsen av det omgivande landskapet. Konventionen undertecknades 2000 och trädde i kraft 2004. Sverige har ännu inte ratificerat konventionen. Konventionen fokuserar på landskapet och då även det så kallade vardagslandskapet - områden som saknar speciella naturvärden, men som är viktiga som människors närmiljö - behövs riktlinjer för skydd, förvaltning (skötsel) och planering. Man ska identifiera det som är typiskt för ett landskap, övervaka förändringar, sätta upp kvalitetsmål för utvecklingen i olika områden samt öka människors medvetenhet och kunskap om landskapet och möjliggöra insyn och medverkan i beslut. För ytterligare information, se http://www.coe.int/t/dg4/cultureheritage/conventions/landscape/default_en.asp 19
Skogsprinciperna (Non-legally Binding Authoriatative Statement of Principles for a Global Consensus on the Mangement, Conservation and Sustainable Development of All Types of Forests The Forest Principles) Skogsprinciperna är ett av de instrument som antogs av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) 1992. I förberedelsearbetet diskuterades om möjligheterna att börja förhandla om en skogskonvention, men någon enighet kunde inte nås om detta. Istället förhandlades de icke-bindande skogsprinciperna. Dessa utgör ändå den första globala överenskommelsen om skog. Principerna är tillämpbara på alla typer av skog och slår fast att skogsfrågor måste behandlas i ett holistiskt perspektiv. Däremot slår dokumentet fast att vad gäller skogslagstiftning så är detta en nationell angelägenhet snarare än en internationell. För ytterligare information, se http://www.un.org/documents/ga/conf151/aconf15126-3annex3.htm MCPFE (Ministerial Conference for the Protection of Forests in Europe) Ministerkonferensen är ett politiskt initiativ för europeiskt samarbete om skogsfrågor. Det hanterar gemensamma möjligheter och hot med bäring på skog och skogsbruk och arbetar för ett hållbart brukande av skogarna. Sedan 1990 har konferenser hållits i Strasbourg, Helsingfors, Lissabon och Wien. Totalt deltar 46 europeiska länder i arbetet. Dessutom deltar ett antal länder utanför Europa och internationella organisationer som observatörer. Konferensen har antagit 17 resolutioner, varav Sverige har signerat 15. För ytterligare information, se http://www.mcpfe.org/ 2.1 Hållbar utveckling FN har tagit fasta på en definition av hållbar utveckling i den så kallade Bruntlandkommissionen från 1987: "... en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra förutsättningarna för kommande generationer att tillfredsställa sina behov." Agenda 21 (handlingsplanen från FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992) nämner tre dimensioner av hållbar utveckling som alla är lika viktiga: ekologiskt (miljömässigt) hållbar utveckling, ekonomiskt hållbar utveckling samt socialt hållbar utveckling (den sistnämnda innefattar även kulturella aspekter). Hållbar utveckling är ett övergripande mål globalt, i EU:s Amsterdamfördrag sedan 1997 och ett övergripande mål för den svenska regeringens politik, inskrivet i regeringsformen sedan 2003. Hållbar utveckling innebär bland annat att alla politiska beslut skall utformas på ett sätt som balanserat beaktar de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna i ett längre tidsperspektiv. Ett sådant integrerat synsätt vilar på insikten att en god ekonomi är grunden för social rättvisa och skydd av mil- 20