Maj 2015 delområde Remissversion NN Ett samarbete mellan stadsbyggnadsförvaltningen Kulturförvaltningen
Detta är en del av met Sockenindelningen. Natur- och kulturmiljöerna är värdefulla för stadens attraktionskraft nu och i framtiden. Detta häfte är en del av Helsingborgs natur- och kulturmiljöprogram som i sin helhet består av 14 delområden samt en gemensam introduktion. Programmet innehåller en redovisning av de mest värdefulla natur- och kulturmiljöerna i Helsingborgs stad. Med programmet vill vi samla kunskapen om kommunens värdefulla natur- och kulturmiljöer i ett dokument för att få en helhetsbild få ett bättre underlag för att bevara, informera om och stärka kvaliteterna i Helsingborgs natur- och kulturmiljöer uppdatera och förbättra planeringsunderlaget för styrningen av markanvändning och skötsel av värdefulla miljöer bidra till att de nationella, regionala och lokala miljökvalitetsmålen uppnås få underlag för att bilda fler kommunala naturreservat. Programmet är ett av stadens mål enligt miljöprogram 2010-2015 och är också ett kunskaps- och planeringsunderlag för Helsingborgs översiktsplanering. Enligt bland annat plan- och bygglagen och miljöbalken är kommunen skyldig att ta hänsyn till natur- och kulturvärden i samband med planläggning och beslut. met är ett av flera underlag som tas fram för att underlätta avvägningen mellan olika intressen i samhällsplaneringen. På motsvarande sätt har exempelvis ett Grönstrukturprogram tagits fram, som anger de grönområden och grönstråk som föreslås bilda en huvudstomme för grönstrukturen. Naturvårdsplan för Helsingborgs kommun (Stadsbyggnadskontoret 1992) och Kulturminnesvårdsprogram för Helsingborgs kommun (Helsingborgs museum 1991) har utgjort grunden för det gemensamma met. Istället för att uppdatera dessa var för sig, har det skapats ett förenat natur- och kulturmiljöprogram. Förhoppningen är att det ska bli lättare att förstå hur naturen har påverkat oss människor, och hur vi människor har påverkat naturen. Beskrivningarna är indelade i ett antal delområden. Varje område motsvarar i princip de socknar som funnits i nuvarande Helsingborgs stad och som har varit viktiga kulturhistoriska gränser. I slutet av varje delområde finns två kartor. Den första är en sammanställning av juridiskt skyddade områden såsom naturreservat, byggnadsminne med mera. Det andra kartbladet visar lokala natur- och kulturmiljöer som är viktiga tillgångar i den kommunala planeringen. Utöver de olika delområdena finns en längre gemensam introduktion. Den ger en allmän kunskap om hur tidigare generationer levt, och hur landskapet har förändrats under historisk tid. Där finns också en sammanfattning av lagstiftning och grunderna för bedömning av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Introduktionen och alla delområdesbeskrivningar finns att ta del av på www.helsingborg.se/naturochkultur. Arbetsgrupp Mia Jungskär stadsantikvarie: Kulturförvaltningen, Widar Narvelo kommunekolog, Birgit Müller layouter, Christina Andersson kartingenjör, Eva Fransson projektledare 2010-2014, Ann-Marie Cvitan Trellman projektledare: Stadsbygnadsförvaltningen Omslagsbild: mölla Foto: Stadsbyggnadsförvaltningen Layout: Birgit Müller Grundlayout: Jonathan Johnsson 2 Citera oss gärna men ange källan. För åter användning av hela artiklar, kontakta oss. Har du frågor eller synpunkter på innehållet är du välkommen att kontakta Stadsbyggnadsförvaltningens översiktsplaneavdelning, telefon 042-10 50 00
Innehåll Naturgivna förutsättningar... 4 Kulturlandskapet och vägnätet... 4 Skoggömmaregården med lövskogsdunge... 7 Gunnestorp med skogsdunge och bebyggelsen längs Gårdsvägen... 7 Våtmarken Flöjen (se även område Kattarp/Hasslarp)... 8 vägsamhälle... 8 Gästgivaregård... 10 motell... 10 Ödåkra samhälle... 11 Sammanfattning av befinliga värden och skydd... 12 Övriga strukturer och värden i landskapet... 13 Skyddade natur- och kulturmiljöer... 14 Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen... 15 Litteratur och digitala källor... 16 Duvestubbe naturreservat (se område Allerum) Underlaget till delen togs fram under 2013. Innehåll 3
Naturgivna förutsättningar Kulturlandskapet och vägnätet Gammal gräns vid. Området som motsvarar socken ligger på nordsluttningen av Helsingborgsryggen som här faller av norrut och möter Ängelholmsslätten. Helsingborgsryggen är en förhöjning av berggrunden och sträcker sig i nordvästlig till sydostlig riktning. De låglänta delarna har bestått av sanka marker som lätt översvämmades. Bebyggelsen har samlats på de högre markpartierna. samhälle ligger på en höjdrygg som till största delen består av sand, grus och stenblock som är väldränerade och lättodlade jordarter. Höjdskillnaden inom Ödåkra från Väla centrum till Horsarydsvägen upplevs särskilt tydligt när man kör in i Ödåkra söderifrån via Björkavägen. Jordarterna består huvudsakligen av moränleror. Dessa ger goda åkerjordar och marken anges vara i klass 8 på en 10-gradig skala. Längs Djurhagshusvägen i Ödåkra finns ett stråk av sand- och grusavlagringar som delvis har använts som grustäkt. Det finns inte många fornlämningar kvar i området från de äldsta tidsperioderna. I närheten av Mossagården finns en stenåldersboplats och ett antal lösfynd har påträffats, exempelvis stenyxor. Däremot finns det flera lämningar från medeltid och historisk tid, såsom bytomter och vägmärken. De sistnämnda kan knytas till vägnätets stora betydelse för områdets utveckling. Den medeltida bebyggelsen låg i anslutning till högt belägna markpartier. by lades på en grusrygg och även de gamla byarna Gunnarlunda och Ödåkra ligger betydligt högre än den omgivande lermoränen. Först efter stora utdikningar på 1800-talet kunde de delar av landskapet som ursprungligen var sanka marker utnyttjas fullt ut för odling. Naturen har under lång tid dominerats av Kulla fälad, en gemensam betesmark som sträckte sig från Kullahalvön till Helsingborg. Den skar igenom socknen i ett centralt, väst-. Blom Sweden AB 4 Naturgivna förutsättningar Kulturlandskapet och vägnätet
östligt bälte. Fäladen utgjordes av låglänt terräng 9-17 meter över havet. Grundvatten översilade betesmarkerna och det fanns ett antal kärr, varav Flöjen med sitt lilla genomrinnande vattendrag fortfarande är skönjbart. Området kring kärret är socknens lägst belägna parti. I fäladens södra gräns bredde radby ut sig med dess åkrar och ängar. Flera äldre odlingsgränser finns bevarade. Sydväst om Flöjen finns en liten del kvar av den gräns som skiljde torps vång från den omgivande fäladsmarken. Även stora delar av sockens södra gräns mot Kropp är gammal. Den markerar övergången mellan Kropps och s inägor och har ett högt odlingshistoriskt värde. I västra kanten av Signestorps skog (delområde Kattarp) utmed Jöns Jons väg, finns rester av en fäladsgräns. I en kort sträcka, cirka 300 meter, följer gränsen den gamla kyrkstigen mellan Kattarp och. Kyrkstigen har i övrigt suddats ut i landskapet. Markhistorikern Mårten Sjöbeck beskriver i början av 1900-talet gränsen som en stengärdesgård som på sin ena sida har en sluttande jordvall. Bebyggelsestrukturen i området är mycket gammal. Många byar finns dokumenterade så långt tillbaka som på 1500-talet och kan vara äldre än så. har medeltida rötter och har varit den största och mest dominerande byn. Den kompletterades av mindre byar som Gunnarlunda, Norrbölinge och Ödåkra samt ett fåtal ensamgårdar såsom Klåfarp (idag Dalhem), torp och Skoggömmarehuset som ligger kvar i gamla lägen. Åkermarken brukades sedan 1700-talet främst av självägande bönder. Även om jordbruksfastigheterna blivit större så finns det fortfarande ingen riktigt stor jordbruksfastighet inom socknen. Signestorps skog från söder. socken. Häradsekonomisk karta 1910-15. N Kulturlandskapet och vägnätet 5
Buhrmans karta från 1684. har ett strategiskt läge där två viktiga vägar möts. Vägarna finns markerade på Buhrmans karta från 1684, men som kommunikationsstråk är de troligen samtida med de me deltida bondbyarna. Den nordsydgående vägen förband Helsingborg med västkusten och övriga Sverige och korsas av vägen som ledde till Skånes inland och vidare mot Stockholm. Båda dessa vägar var viktiga för Helsingborg och hade också betydelse för s bönder. Efter 1800-talets mitt odlades till stor del för försäljning och bönderna var beroende av att transportera sina produkter, främst till Helsingborg men också till övriga landet. När riksvägssystemet infördes under 1900-talets första hälft klassades vägen rakt igenom som riksväg 3. Den var en kort men värdefull väg som sammanband riksväg 2 mot Göteborg med riksettan mot Stockholm. Då motorvägen mellan Helsingborg och Varalöv invigdes 1964 minskade de båda riksvägarnas betydelse. Ett värdefullt lokalt vägnät finns kring ensamgårdarna där flera små vägsträckningar från tiden före enskiftet finns bevarade, exempelvis tillfartsvägarna till Skoggömmaregården i socknens nordvästra del och vägen mot Gunnestorp och torp. År 1885 invigdes järnvägen till Kattarp som drogs igenom Ödåkra. I var besvikelsen stor över att järnvägen drogs i utkanten av socknen, men den fick stor betydelse för utvecklingen av Ödåkra samhälle. N 6 Kulturlandskapet och vägnäget
Skoggömmaregården med lövskogsdunge Gunnestorp med skogsdunge och bebyggelsen längs Gårdsvägen Skoggömmaregården (Skoggömmarehuset) är en ensamgård som finns omnämnd redan på 1500-talet (Gammeldanska Landeboken 1589). Namnet lär enligt Mårten Sjöbeck härröra från det gammeldanska uttrycket engegiemmere det vill säga en ängsvaktare som såg till att betesdjur inte tog sig in i ängen och åt upp vinterfodret. Tillfartsvägen härstammar från tiden före enskiftet. Nuvarande mangårdsbyggnad uppfördes på 1870-talet och renoverades 1916. Till gården hör även ekonomilängor i tegel och korsvirke samt av gråsten och panel. Gunnestorp syns som en större gård på 1780-talets lantmäteriuppmätningar. Gården var då kronoskattehemman, det vill säga att den tidigare ägts av kronan men att gården sedan friköpts till privat ägo. Själva gården ligger kvar i sitt ursprungliga läge och entrén kantas av två milstolpar. Nuvarande mangårdsbyggnaden är från 1847 och flankeras av två korsvirkesbyggnader samt två stora ekonomilängor i tegel och gråsten. Det är en välbevarad gårdsmiljö som fortfarande bedriver ett aktivt jordbruk. Gunnestorp. Såväl Skoggömmaregården som Gunnestorp är äldre ensamgårdar som ligger i anslutning till lövskogsdungar. Ädellövskogsdungen vid Skoggömmaregården är belägen väster om järnvägen och omgiven av betesmark. Den ligger där det fanns en mindre stubbskottsäng på 1700-talet. Den långa kontinuiteten har bäddat för en rik flora och fauna. Skoggömmaregården. Vid Gunnestorp finns ett värdefullt skogsparti vid gränsen mot Kattarp med växelvisa bestånd med gran och ädellövträd såsom ek och bok. Platsen gränsar till Gunnestorps norramark som redan 1784 var bevuxen med ek och bok enligt lantmäteriuppteckningar från tiden. I början av 1800-talet uppkom i samband med enskiftet ett flertal gathus och mindre gårdar längs det som idag kallas Gårdsvägen. Denna enklare, väganknutna bebyggelse är tidstypisk och har än idag kvar sin småskaliga karaktär. Troligen har vissa tjänat som arbetarbostäder till Gunnestorp. Lönearbetet fick allt större betydelse under 1800-talet och andelen obesuttna ökade kraftigt. Bebyggelsen består av enkla längor som i vissa fall ersatts av nya boningshus under 1900-talets början, samt av några enstaka, små gårdar med bevarade ekonomibyggnader. Dåvarande nr 20, nr 21 och nr 24 skiftades ut hit vid enskiftet. Den sistnämnda går idag under namnet Sturelunds gård. Citronfjäril. Birgit Müller Skoggömmaregården med lövskogsdunge Gunnestorp med skogsdunge och bebyggelsen längs Gårdsvägen 7
Våtmarken Flöjen vägsamhälle Svärdslilja. Flöjen. allmänning innehåller den typ av fiskbensformade fastighetsbildningsmönster som var karaktäristiskt för våtmarker. Den ursprungliga våtmarken Flöjen, som numera är utdikad, låg enligt 1700-talskartan öppen på Kulla fälads sydöstra del, strax öster om stubbskottsängen skoggömman. Hög örtvegetation finns på den före detta betesmarken, där ett centralt dike och en kräftodling anlagts. I en närbelägen bäck har vattenväxten kupandmat påträffats, och det är den enda kända lokalen för denna art i kommunen. Strax intill vid järnvägen har en annan sällsynt växt, småtörel, påträffats. Vid storskiftet på 1700-talets slut användes Flöjen som torvtäkt. Våtmarken fyller en funktion som utjämningsmagasin och kvävefälla vid översvämningstillfällen. I det annars torra och öppna åkerlandskapet är den värdefull för djurlivet. Namnet har haft många stavningar, exempelvis Flininge, Fflemmynge och Fläninge. Ändelsen inge i ortnamnet antyder att bebyggelse kan härstamma från sen järnålder och att byn i så fall är äldre än kyrkan som byggdes på 1100-talet. Ortnamnet kan också härledas ur adjektivet flen som betyder bar, naken. Nakenheten skulle syfta på den nakna åsen längs den gamla oskiftade byn. På 1700-talskartorna har formen av en radby. Förutom kyrkan bestod byn av 32 gårdsbildningar och ett flertal småhus. var med andra ord en av de största bondbyarna inom nuvarande Helsingborgs kommun. Raden av gårdar ligger, i likhet med Kattarps och Allerums bondbyar, i kanten mellan åker och den gemensamma Kulla fälad. Från respektive gård ledde fägator mot norr till den stora fäladsmarken. Längs radbyns södra kant sträckte sig bygatan, den så kallade gudan, som var en del av vägen mot Allerum respektive Bjuv. Söder om vägen fanns byns åkrar, och på karta från 1756 finns också en väderkvarn markerad. Byns linjära form bröts endast av kyrka med tillhörande bebyggelse. Liksom flera andra medeltida kyrkor i helsingborgstrakten låg kyrkan i ett karaktäristiskt randläge vid Kulla Fälad. Den romanska kyrkan härstammar troligen från 1100-talet. För att möta en starkt växande befolkning genomgick kyrka en omfattande utbyggnad och renovering på 1800-talet. Dagens visar en helt annan form än den gamla radbyn. Från den oskiftade radbyn finns bara enstaka byggnader kvar. En sådan är exempelvis fastigheten 23:1 som ligger på samma plats sedan tiden före enskiftet. Efter att går- 8 Våtmarken Flöjen vägsamhälle
darna utskiftats tillkom ny väganknuten bebyggelse som från slutet av 1800-talet spreds ut längs vägkorset. Allt fler bostadshus uppfördes när Västkustvägen blev riksväg, och 1959 uppfördes både möbelaffär och flerbostadshus längs vägen. Enstaka byggnader finns kvar som berättar om s historia som administrativt centrum. I det sydvästra hörnet av vägkorset finns kommunalhus, som uppfördes 1929 och behöll sin funktion till och med 1951, då kommun upphörde. Söder om gästgiveriet byggdes omkring 1900 ett ålderdomshem. Det revs på 1980-talet och ersattes med tre tvåvåningshus innehållande hyreslägenheter. sparbanks hus inrymde ursprungligen banklokal men har även använts som skola och lärarbostad. Det så kallade Donationshuset härstammar från 1850-talet och var då socknens fattighus. Senare kom det att användas som skolhus och idag är det ett innehållsrikt bygdemuseum. Väderkvarnen som finns på kullen härstammar från Hjälmshult och ersatte en som uppfördes år 1854 men som brann ner 1960. Byn expanderade i början av 2000-talet med 15 villor längs Magnerupsvägen. Någon större sammanhållen villabebyggelse har inte tillkommit, utan byn har vuxit stegvis i små etapper. kyrka. kommunalhus Sturelunds gård vid Gårdsvägen. Bebyggelse längs Magnerupsvägen. vägsamhälle 9
Gästgivaregård motell Gästgivaregård. Som kuriosa kan tilläggas att den betydelsefulla helsingborgaren Petter Olsson, som sedermera blev framgångsrik spannmålshandlare och utnämnd till konsul, föddes på gästgiveriet (1830), hans far drev vid tiden verksamheten. motell. har, som tidigare nämnts, ett strategiskt läge där två viktiga vägar möttes. Här passerade mängder av bönder och småhantverkare som skulle till marknaderna i Helsingborg för att sälja sina produkter. Under 1600-talet etablerades många gästgivaregårdar i liknande lägen runt om i landet. Tidigare hade logi för resande ordnats av landsvägstavernor, klostren och enskilda gårdar. När den första gästgivaregården uppfördes i är inte känt, men verksamhet kan spåras åtminstone till 1660-talet, då en ny gästgivaregård uppfördes eftersom den gamla blivit hårt åtgången under kriget. Den byggnad som idag utgör Gästgivaregård byggdes 1810. Gästgivaregården ger fortfarande ett intryck av 1800-talets början med halvvalmat, brutet tak och höga korspostfönster. Huvudbyggnaden präglas också av den nästan våningshöga gråstenssockeln och den branta trappan som leder upp till bottenvåningen. Till gården hörde också en stor trädgårdsanläggning. Sedan slutet av 1900-talet har verksamheten tidvis legat nere beroende på att väsentligen förlorat sin betydelse som genomfartsled. Ortens läge gjorde att det inte var någon tillfällighet att ett av Sveriges första motell kom att förläggas till. Motellet kan ses som ett sentida komplement till gästgivaregården. Motellet blev ett modernare uttryck för att tillgodose resandes behov. motell invigdes 1954. Arkitekt var dansken Bendt Hjelm-Jensen på Gustaf Birch-Lindgrens arkitektkontor och byggherre var Kungliga svenska Automobil Klubben (KAK). Motellet var uppbyggt kring bilen och omhändertagandet av bilisten byggde på självservice. Vid ankomsten till motellets kringbyggda gårdsplan stannade bilisten till utanför receptionen, betalade, fick sin rumsnyckel och körde till det anvisade rummet med tillhörande parkeringsplats. Entréerna varierade i tre olika färger och var därmed lätta att hitta. Alla rum utformades med samma standard, och väckning kunde ske automatiskt från receptionen via en personsökare, kombinerad med radio. På morgonen kunde bilisten antingen få en lätt frukost i baren eller få med sig en frukostkorg. Precis som för gästgiveriets skjutshållning var det viktigt att vårda sitt transportmedel. Vid gästgiveriet fanns förr möjlighet till stallplats, foder och hästbyte. Vid motellet skyddades bilen av skärmtak och motorvärmare var standard. Bilisten kunde lämna in bilen för service som klarades av under natten vid motellets egen BPstation, där man även kunde tanka. Allt för att bilen skulle vara i körbart skick till morgondagens fortsatta färd. Motellets blomstringstid upphörde när riksvägen konkurrerades ut av motorvägen mellan Ängelholm och Helsingborg år 1964. Anläggningen är fortfarande i bruk och har kvar sin karaktäristiska form även om mycket av 1950-talets originalinredning har skingrats och ombyggnader gjorts. 10 vägsamhälle
Ödåkra samhälle Ortnamnet Ödåkra är en slags försvenskning av det danska namnet Øgre eller Øagger, som kommer av ö-åkrar. Namnet lär hänvisa till byns små, högt belägna åkerlappar som omgavs av sankmarker och vattensamlingar. Vid början av 1800-talet var byn liten och oformlig och bestod av fyra gårdar plus några mindre torpliknande gårdar längs vägen mot. Byn var enligt lantmätarbeskrivning från 1701 tämligen anspråkslös. Jorden var medelmåttig at bruka. Ängsmarken var till stor del Skoglupen och öfverwäxt med Ek, Björk, Hassel och Widebuskar. Byn växte sakta och bestod vid enskiftets genomförande av tio gårdar, ett skattehus och ett husartorp. Det stora uppsvinget för Ödåkra kom när järnvägen norrut från Helsingborg mot Ängelholm drogs genom orten 1885. Järnvägen lockade nya företag att etablera sig och ett av de större var Helsingborgs Spritförädlings Aktiebolag som byggde en spritfabrik i Ödåkra. Verksamheten startade 1897 under ledning av J. I. Nelson men togs efter ett par år över av N. P. Mathiasson. Redan under 1898 tillverkade fabriken runt en halv miljon liter råsprit, men det var hård konkurrens med andra spritfabriker, bland annat i Malmö. Ett av flaggskeppen bland fabrikens produkter var brännvinet Ödåkra Taffel Akvavit som lanserades 1899. Vid mitten av 1900-talet hade fabriken cirka 200-300 anställda, och till verksamheten hörde snickeri, tunnbinderi, smedja, gymnastikanläggning, sjuksköterska, bibliotek och nattvaktssystem. En stor del av produktionen bestod av härtappade viner och likörer. Alkoholen skeppades till Sverige i stora rostfria tankar för att sedan buteljeras på returflaskor i Ödåkra. År 1976 lades spritfabriken i Ödåkra ner och 140 anställda förlorade jobbet. Det faktum att Ödåkra låg inåt land utan hamn kan ha varit en bidragande orsak. Fortfarande finns större delen av fabriksbebyggelsen kvar, och de gula tegelbyggnaderna används som industrihotell och lager. Den växande bebyggelsen i Ödåkra bestod främst av villor eller mindre flerfamiljshus som uppfördes strax norr om fabriken och stationen, där landsvägarna och järnvägen korsas. Ödåkra expanderade sakta under första hälften av 1900-talet med mindre, styckebyggda villor, många uppförda efter typritningar. Spritfabriken styckade också ut tomter till arbetarna med villkoret att de skulle bebyggas och bebos under en viss period. På så sätt tryggades arbetskraften. Bebyggelsen förtätades successivt och från 1960-talet kom Ödåkra att alltmer anta formen av en villaförort till Helsingborg. Ödåkra tillhörde tidigare kommun, men vid kommunreformen 1952 slogs och Allerums kommuner samman. Ödåkra tog över stafettpinnen som centralort i det som kom att heta Ödåkra landskommun. Orten fick ett eget kommunhus och ett nytt centrum i slutet av 1960-talet. Strax innan Ödåkra inkorporerades med Helsingborgs kommun byggdes Norrlyckeskolan. Flera kommuner beslutade att göra stora investeringar innan kommunreformen 1971 genomfördes, det vill säga medan man fortfarande hade eget styre. I Ödåkra centrum finns idag bland annat affär, bibliotek, folktandvård och pizzeria. Norrlyckeskolan revs år 2010. Under en period efter att Ödåkra spritfabrik lades ner 1977 upphörde persontrafiken på järnvägen, men sedan 1990-talet trafikeras åter Ödåkra av lokaltåg/ pågatåg, och samhället har fortsatt att växa. Ödåkra är idag ett större samhälle i nära anslutning till Helsingborg och utbyggnaden av bostäder fortsätter. Ödåkra spritfabrik. Ödåkra samhälle11
Sammanfattning av befintliga värden och skydd Skoggömmaregården. Gunnestorp. Skogen vid Gunnestorp. kyrka. Vägnätet har haft stor historisk betydelse för trakten. Större delen av det glesa vägnätet från tiden före enskiftet finns kvar. De två korsande vägarna, vägen och Västkustvägen, har styrt bebyggelseutvecklingen i socknen. De båda landsvägarna har samband med placeringen av kyrkbys bebyggelse och har utöver sitt ålderdomliga värde också ett kontinuitetsvärde. Liknande samband har vägen mot Allerum haft med Ödåkras tidigaste bebyggelse. Skoggömmaregården med ädellövdunge utgör en ålderdomlig struktur och har ett stort värde för förståelsen av kulturlandskapets framväxt. Gårdens nuvarande bebyggelse är välbevarad, PBL 8:17 tillämpas. Gården utgör en helhet med den närliggande skogsdungen. Dungen, 2,5 hektar, innehåller främst bok och ek som växer på före detta slåtteräng. Den är av värde för flora och fauna och för landskapsbilden. Naturvärdet klassas som högt, klass 3, och regler för ädellövskog enligt skogsvårdslagen tillämpas. Gunnestorp med skogsdunge och bebyggelse längs Gårdsvägen utgör tillsammans en väl sammanhållen kulturmiljö. Blandningen mellan Gunnestorps storskaliga jordbruk, arbetarbostäder och småjordbruk visar på 1800-talets jordbruksutveckling. Bebyggelsen och kopplingen till det omgivande landskapet är av odlingshistoriskt och samhällshistoriskt värde. Helhetsmiljön klassas som särskilt värdefull enligt PBL 8:13 även om de individuella byggnaderna har olika egenvärden. Skogsdungen vid Gunnestorp, 10 hektar, med en blandning av planterad gran och ädellövskog växer på före detta slåtteräng. Dungen är av värde för flora och fauna och för landskapsbilden. En anlagd damm finns också. Naturvärdet klassas som högt, klass 3, och regler för ädellövskog enligt skogsvårdslagen tillämpas. Flöjens våtmark, 20 hektar, är den enda större kvarvarande våtmarken i området som påminner om det historiska kulturlandskapets låglänta sankmarker. Tillsammans med fastigheternas karaktäristiska fiskbensmönster har Flöjen och Allmänningen i väster ett stort odlingshistoriskt värde. Naturvärdet klassas som mycket högt, klass 2, med hänvisning till hydrologiska och zoologiska värden. Strandskydd gäller enligt MB 7:13-15. Skavebäcken ansluter till Flöjen och beskrivs under delområde Kattarp. samhälle var från början en medeltida kyrkby, KML 4, och hade formen av radby fram till enskiftet. Numera har samhället formen av ett 1800-tals vägsamhälle, men fortfarande ligger kyrkan samt några jordbruksenheter i ursprungliga lägen. Denna bebyggelse har stort byggnadsoch samhällshistoriskt värde. Flera byggnader med administrativa funktioner, såsom Donationshuset, före detta kommunalhuset och sparbank, har byggnads- och socialhistoriska värden. Av de mest värdefulla byggnaderna kan även nämnas Gästgiveri som är kommunens enda bevarade äldre gästgiveribyggnad. Gästgiveriet har samband med de äldre landsvägarna, vilka i sin tur har samband med kyrkbyns funktion. Det byggnadshistoriska värdet är främst knutet till gästgiveribyggnaden och trädgården. Gästgiveriet har också ett stort samhällshistoriskt värde då det vittnar om den historiska landsvägstrafikens uppbyggnad och kontinuitet. vägsamhälle ingår i länsstyrelsens kulturmiljöprogram. motell var det första svenska uttrycket för en ny arkitektur anpassad för bilismen. Som det första exemplet på en ny funktion uttryckt i arkitektur, har motellet ett stort arkitekturhistoriskt värde. Tillsammans med Gästgivaregården har motellet också ett sam- 12 Sammanfattning av befintliga värden och skydd
Övriga strukturer och värden i landskapet hällshistoriskt värde. Anläggningarna är exempel på landsvägstrafikens långa kontinuitet, och hur den har förändrats och med den även den kommunikationsbundna arkitekturen. Bebyggelsen i och kring kyrkbyn är särskilt värdefull och omfattas av PBL 8:13 och 8:17. Länsstyrelsen i Skåne har pekat ut som särskilt värdefull kulturmiljö i det regionala kulturmiljöprogrammet. Flera av byggnaderna har skydd i detaljplan, bland annat har Donationshuset och Gästgiveriet givits skyddsbestämmelser och motellet har varsamhetsbestämmelser. Ödåkra samhälle. Spritfabriken i Ödåkra och den äldre bebyggelsen kring stationsområdet och utmed vägen mot har ett stort samhällshistoriskt värde och en tydlig anknytning till Ödåkras historia som stationssamhälle och industriort. Denna bebyggelse uppfyller kraven på PBL 8:13 och 8:17. Samma värde är knutet till de styckebyggda enfamiljshusen som successivt uppfördes i anslutning härtill. Numera domineras Ödåkra av den seriebyggda bebyggelsen som påbörjades på 1960-talet. Även denna har ett samhällshistoriskt värde, då den visar samhällsförändringen i Ödåkra och efterkrigstidens vanligaste boendeformer. Dessa miljöer ska hanteras med varsamhet. Det före detta kommunhuset samt en av samhällets östra bostadsenklaver, bestående av gula tegelhus, uppförda under 1960-talet i dansk tätt-och-låg -stil har arkitektoniska värden. Det öppna landskapet mellan Ödåkra och kyrkby är värdefullt för att behålla de olika samhällenas identitet. Individuella byggnaders värden bör utredas i ett separat bevarandeprogram. - Bebyggelsestrukturen är mycket gammal. Utöver byarna, Gunnarlunda, Norrbölinge och Ödåkra ligger ett fåtal ensamgårdar såsom Klåfarp (idag Dalhem) torp och Skoggömmarehuset kvar i gamla lägen. - Alla stenmurar, åkerholmar, småvatten, odlingsrösen, märgelgravar och alléer i odlingslandskapet är skyddade genom biotopskyddet i miljöbalken 7:11. Det innebär att det krävs tillstånd av länsstyrelsen som tillsynsmyndighet för att ta bort eller på annat sätt påverka kulturelementen i det öppna odlingslandskapet och av skogsstyrelsen för påverkan av biotoper i skogsmark. Objekten är inte utmärkta på kartorna. - Fornlämningar, kyrkor och kyrkogårdar är skyddade genom lagen om kulturminnen med mera. För information om fornlämningar hänvisas till fornlämningsregistret. - Ansvaret för att skydda och vårda våra natur- och kulturmiljöer delas av alla, såväl enskilda som myndigheter. mölla. Allé vid boställe. Sammanfattning av befintliga 13 värden och skydd
Skyddade natur- och kulturmiljöer För information om fornlämningar hänvisas till fornsok.se. Generellt biotopskydd enligt Miljöbalken 7:11 redovisas inte på kartan) N Teckenförklaring Byggnadsminne/statligt byggnadsminne I detaljplan kulturskyddad bebyggelse, länsstyrelsen uppdaterat t o m 2010 Naturreservat Strandskydd Riksintresse Kulturmiljövård 14 Skyddade natur- och kulturmiljöer
Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen N Teckenförklaring Högsta naturvärde, klass 1 Mycket högt naturvärde, klass 2 Högt naturvärde, klass 3 Odlingslandskap, högsta naturvärde, klass 1 Odlingslandskap, mycket högt naturvärde, klass 2 Objekt-id Namn 0401 Skoggömmaregården med ädellövdunge 0402 Flöjens våtmark och intilliggande allmänning 0403 Gunnestorp, gård med skogsdunge och bebyggelsen längs Gårdsvägen 0404 Vägnät av historiskt intresse 0405 samhälle 0406 Ödåkra samhälle Högsta naturvärde, klass 1 och värdefull kulturmiljö Högt naturvärde, klass 3 och värdefull kulturmiljö Mycket högt naturvärde, klass 2 och värdefull struktur i landskapet Högt naturvärde, klass 3 och värdefull struktur i landskapet Värdefull kulturmiljö Värdefull struktur i landskapet Lokala natur- och kulturvärden att förstärka i planeringen 15
Litteratur och digitala källor Andersson B A: - en socken i Luggude härad. Åmål 1982. Lars Svensson kåserar över: Spritan i Ödåkra en nykter affärsidé, CDskiva 2012, copyright Åke Fagerberg. Naturskyddsföreningen i Helsingborg, florainventeringar 1980-ff. Olsson Margareta, Bebyggelsen utmed järnvägen i Ödåkra, Helsingborgs kommun, Skåne, Wallin kulturlandskap och arkeologi, rapport 2006:21. Svenska gods och gårdar. D. 5, Skåne, Nordvästra delen, 1937. Helsingborgs museum, Kulturminnesprogram för Helsingborgs kommun, 1991. Helsingborgs museum, Kulturminnesprogram för Helsingborgs kommun, 1991. Helsingborgs stadsbyggnadskontor, Naturvårdsplan för Helsingborgs kommun, 1992. Helsingborgs stadsbyggnadskontor, Ortsanalys för 2005. Helsingborgs stadsbyggnadskontor, Ortsanalys för Ödåkra 2004. Helsingborgs stads hemsida, Översiktsplan 2010. www.helsingborg.se/ Lantmäteriets hemsida, Historiska kartor. www.lantmateriet.se/ Länsstyrelsen i Skånes hemsida, Riksintressen och regionala intressen för natur- och kulturmiljöer, Helsingborgs kommun. www.lansstyrelsen.se/skane Riksantikvarieämbetets hemsida, Fornsök - fornlämningsregistret. www.raa.se/ Nationalencyklopedin. www.ne.se Höstmosaikslända. Birgit Müller Citronfjäril. Illustrationer: Peter Elfman. Foton: Mia Jungskär, Widar Narvelo, Birgit Müller. Kartunderlag: Stadsbyggnadsförvaltningen (Sbf). Birgit Müller 16 Litteratur och digitala källor
17
Har Du synpunkter kontakta: Helsingborg kontaktcenter Telefon: 042-10 50 00 Adress: Stortorget 17 Postadress SE-251 89 Helsingborg Mail: kontaktcenter@helsingborg.se Web: helsingborg.se/naturochkultur Birgit Müller