Navle / Stendal Efter höstens handelsdagar reste Alea Eleonora Kronhjärta in i Eleria för att där med hjälp av sitt sköldebrev ta makten i riket. Utan större pardon och krusiduller tog den nya drottningen makten och konungen klev åt sidan. Folket hyllade drottningen och Alexenors list att ha låtit Alea uppfostrats på ön Alerdia "bortom skugga och ljus" för att sedan återkomma först nu när hon som mest behövs. Drottningen lät genast utropa den gamla konungen till "inget mer än en narr" och han förvisades illa kvickt till några personers tandgnissel. Drottning Alea började genast genomföra olika typer av förändringar mer åt det gamla hållet då drottning Alexenor styrde. Hon bestämde sig för att vänta med att komma med något utlåtande om dessa "nya" gudar som har börjat dyrkas och som kallas gamla, men samtidigt var hon mycket noga med att påpeka offentligt att den bok som kallas "Krigets bok" inte är annat än en falsk sådan. Hon var också hård och tydlig (religiös som hon är) att vara tydlig med att hennes syn på den Ljusa vägen inte är lika konservativ som den som dyrkas i Artaria (där de kallar den "Den sanna vägen") men likväl mycket mer åt det Artariska hållet än någonsin tidigare. Givetvis skrämdes en del nya präster och prästinnor av detta, men någon sorts religionstvång finns inte i riket även om den ljusa vägen är rikets officiella. Drottningen var inte nådig i sitt fördömande av Skimrebro Handelsstation som varit den första platsen i Eleria hon kom till. Att hon blev skymfad, bespottad och liknande där fick henne att se rött. Utan någon som helst pardon lät hon handelsstationen mista sin titel som Handelsstation och tog ifrån den rätten att utföra handel i rikets tjänst. Handelsdagar kan hållas i trakten varje vår och höst, men byn är inte längre en officiell handelsstation och alla dess gemensamma rikedomar (gruvorna) tillföll omedelbart drottningen. Hon deklarerade också att Skimrebro därmed var ett förbjudet namn och att byn återigen ska heta Navle men med tillägget Stendal med tanke på att hon utan problem godkände att Artaria i välmenande hade låtit Eleria få behålla sin by. Navle-Stendal fick därmed också inte längre kallas självständig utan det är och förblir en Elerisk by med stor Artarisk påverkan. Artaria äger fler av gruvorna än Eleria. Exakt vad drottningen gjort upp för affär kring Navle-Stendal med det Artariska högrådet är oklart, men det som är klart är att både Artarisk Adel och Elerisk Adel har rätt att slå sig ned i byn hädanefter och detsamma gäller när det kommer till respektive lands prästerskap. Hon lät splittra det gamla byrådet och kräver att ett nytt byråd (där maximalt en från gamla byrådet får sitta med) ska skapas bestående av 3 artarier och 3 elerier. De i Navle-Stendal som faktiskt böjt huvudet för drottningen, exempelvis värdshuspersonalen, sände drottningen ett tack och förklarade att hon möjligen skulle komma att tack dem ytterligare i framtiden. Förändringarna i Eleria fortsatte under vintern som dock var väldigt lång och hård vilket gjorde att mycket har fått vänta. I Navle-Stendal förväntas nu på handelsdagarna ett nytt byråd väljas och det finns även en hel del annat som Drottningen nu önskar av Navle-Stendal som dock strax innan handelsdagarna är lite oklart. Grevinnan Elvira av huset Silfverwarg och Herr Tiberius av huset Vaktian, Rustmäster i Gelsias ska gifta sig och alla i Navle-Stendal är bjudna. Men även gäster utanför byn är inbjudna. Går det kanske att komma över en inbjudan? Vad kan den alliansen innebära egentligen? Ryktet säger att förhandlingar på hög nivå har skett. Vad är syftet och konsekvenserna av föreningen? Många kommer vinna favör genom att imponera på brudparet med gåvor efter vigseln. De två största grupperna kommer i och med äktenskapet gå samman och här finns troligen stora möjligheter att knyta kontakter och allianser med hjälp av brudparet. Den kände ritualmästaren Enesh mördades i höstas och detta gav ringar på vattnet i byn även om många förstod det som att det var bäst att glömma illa kvickt. Det har talats om att sedan det skedde har kulten Röda Urnan setts mer kring byn och sedan dess drottningen tog tronen har också byn Stormby kommit att betyda alltmer för Navle-Stendal. Plötsligt så befann man sig i byn i en situation där många utomstående kom till hjälp. Härbärget på ingenmanslandets äng skänkte gåvor till Navle-Stendal och Börge blev hyllad som en fredens och hjälparens man. Börge höll vid
midvintern ett tal i byn där han proklamerade att saker och ting är nära att förändras i Norrskogen nu. Duellerna mellan de såkallade "Pelarna" är snart över och det kan innebära alla möjliga ting för framtiden. Det är nu mycket som sker med byn och vi står inför en tid och det finns all möjlighet att vi nu skapar något nytt och väldigt givande! Var med och forma den nya strukturen i byn och låt oss blicka framåt mot nya höjder och utmaningar. Skogen Svart... Mörker... Nu börjar det... Skriket från Glöd vid nedgörandet av Sinda ska sent glömmas och lika fort som Sinda blivit en viktig gestalt i Norrskogen hade hon försvunnit. Eller? Inte många dagar efter hennes förlust i pelarduellen så hörde man om hennes viskningar, hon dök upp i drömmar och många spekulerade att hon på något sätt hållits kvar i en existens på grund av något demoniskt. Något är fel i Norrskogen! Turbulensen i dödsriket, som det finns en spricka till i trakten, kan innebära mycket. Det finns en spricka och inte fler och nu har två systrar varit på andra sidan och återvänt vilket får fadern att slita sitt hår. De två systrarna kan komma att påverka världen både positivt och negativt. Det finns en oro i Norrskogen nu med tanke på dödsriket påverkan och turbulens. Oron har lett till att skogsvarelser börjat prata med varandra som sällan förr. Frågan är nu också om man ska låta Väktarna (Pelarna) låta sina sista dueller äga rum eller ej? Det sägs att Alvsvärdet har något med saken att göra och att det nu finns i Norrskogen mer öppet än på många år. Enligt vissa besitter svärdet förmågan att ändra det som redan det som komma skall. Kanske är det bara mystiska rykten spridda av Börge på Härbärget? Somliga menar det... Till våren väntar en viktig magisk högtid och magikerna som brukar den nya tidens magi förbereder sig på något speciellt. Kanske har detta med sprickan till dödsriket att göra? Somliga säger att magikerna själva i deras respektive magivägare har gjort ett val, ett val som kan ha ödesdigra konsekvenser. Det rör sig om att man utmanövrerat Livets väg. Mörkret håller på att få stort fotfäste och nu har magin hamnat i obalans! Det ryktas om att magiker helt plötsligt vaknat upp och tillhört en annan magiväg än dagen innan, att deras magi förändrats. Något är på väg att ske. Kan det ens stoppas? Vad är det magikerna egentligen väcker och "leker" med för krafter. Mörkeralvsfursten Themizh varnade för just detta för många år sedan då Jokum av någon outgrundlig anledning gav ifrån sig Demonstaven och skogens varelser i Norrskogen stod så gott som enade i att de vill ha tillbaka magin som då försvunnit på grund av stölden av staven. Schackspelet som många talat om och som har olika varelser i Norrskogen eller kring dess närhet som pjäser har det kommit fram ny information om som skogsalver kallat till möte kring nu på handelsdagarna. Båda sidor förlorar pjäser och den vita konungen är upptryckt i ett hörn. Det råder ingen tvekan om att Norrskogen står inför många stora och omvälvande händelser som kan leda åt flera år. Se till att anmäl dig till det här storlajvet och ta del i sagan om Norrskogen! -----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Riter i natten... Den förbannade dolken höjs mot den stjärnbeprydda natthimlen och de rätta orden viskas av de utvalda. Armand ler mot den gamle magikern och använder kraften i enigheten vilket får en vattenpöl att blänka märkligt och ur den stiger den som skall bli ersättaren. Stämmorna är från det gamla sällskapet och Pierre yppar att den nya tiden nu snart är kommen... På en annan plats... Tiden min vän har kommit för vita nostra och med elementens kraft skall hon stiga från mörkrets dalar. Mäster, hur vet vi? Hur kommer vi kunna vara redo? Ni har varit redo länge nog. Nu är tiden inne. Alla tecken tyder på samma sak. Poena! Poena nostra! Vires Nostrae! Poena nostra! Tellus nostra. Kampen... Kampen mellan de som en gång kämpade i forntiden är nära att avslutas, men det finns ännu många frågetecken och mycket tyder på att svar är nära, men frågan är vem man kan lita på? Mycket rör sig närmare ett avslut eller en utveckling i intriger som pågått i mer än ett decennium. Det är aldrig försent att hoppa in och det går utmärkt att få förståelse för även de komplicerade intrigerna om viljan finns. Många är öppningarna och till våren så är visionen med skogsspelet att mycket sker och att kampanjen rör på sig mer än vanligt detta vårlajv! Missa inte det här storlajvet. Stämningstext Thyr: Skogens flora hade kommit och gått, nätterna blev längre och nordanvinden dånade mellan trädstammarna. Det som hade varit hade förgåtts, och de som skett skulle snart ske igen. Oroväckande tidender om mörkrets betvingare hade slagit mot dem som höll i världens tro och hopp, samtidigt brann bergens toppar som facklor i snön. Alver rörde sig snabbt o smidigt över stock och sten, de var av skogsriket, födda att bemästra terrängen. Deras blickar spanade och genomträngde allt runtomkring dem i jakt på runorna. Tiden var knapp, men varför hade de så bråttom. Ryktet hade talat om ett samarbete mellan fortets orcher och skogens skogsalver, varför var oklart, men efter ett möte hade massorna vält ut i skogen och jakten var i gång, en jakt på några underliga runor. Samtidigt hade en människokvinna gjort anspråk på Eleria tron, Alexonora. Det talades om att under hennes styre skulle människorna kunna komma att spela en vågmästarroll i framtiden. Det var mycket som hände i världen nu, alver och orcher blev vänner, drakar vaknade ur sina uråldriga dvalor och människoriket hade åter en kronhjärta på tronen. Dock så skedde allt de som ägde rum under den tunga skuggan av en Lichs återvändande så vem visste vad som var av godo eller ondo i en sådan stund? Stämningstext Svartblod:
"För varje andetag, iskall luft. För var fiende, brinnande hat. För varje andetag min fiende tar, bävande fruktan " Fallet stoff av stjärnljus etsar sig fast på gräset, med en stilla charm kom det sen att gnistra lika klart under månen som tidigare bredvid den. Himlabestars ursinniga vrål av tystnad har ljudit ut, bergstopparna har vaknat, och med dem en glöd som för länge sedan sattes till ro. Igenom skogens dunkel rör sig ett mörker, uråldriga bojor, att sätta på uråldriga makter en svärta inte ens skymningen kan velat företräda. Under hösten hade det lilla området i den massiva Norrskogens utkant kommit att bevittna händelser bortom all proportion, för de rödblodade raserna tycktes det hela stå klart medans allt jämt det Svarta blodets folk i stor utsträckning vände fokus mot mindre skeenden. Sant var det kanske som en vis schaman sagt, att det som hände i världen, liksom det gamla folkets mastodontiska bergsmålningar, var för stort för att kunna ses på nära håll för visst var svartbloden i allra högsta grad en del av det som hände. Kanske var det så att vissa inte var så blinda som de verkade, kanske hade vissa uppsåtligen använt sig av den rådande tumulten för att ljudlöst ta sig in och förgripa en del av den mark som givits till blodspakten av dururb Azog. Möjligen var det så de vindar som blåste mellan trädstammarna, den jord som gömmer sig under återfunnen grönska, allt jämt vittnade om ett krig som rasat i solvar och solvarv åter och där i kanske sanningen låg? För man hade med en rejäl stöt återupplivat något i skogen, inte en stöt av värja eller dolk, nej. Man hade stötigt en påle i marken och ljudligt deklarerat medans man reste den svarta fanan, och så hade man blåsigt liv i det svartblodskrig som för en stund vilat, och för den lärde står det självklar vad som väntar, för bara döden är ett acceptabelt pris för liv vad det gudar berör. I norr hade stridstrummornas slag tätnat och arméerna var på marsch. ZaSkaraki hade slutit upp sida vid sida med de härskaror som följde eldguden och hans profeter. De marscherade nu för att sluta en ring av is, eld och fruktan kring bergens fötter allt medan dess toppar nu stod i lågor och dånade av bestars uppvaknande. Det krig som stod för dörren i Norrskogen utkant skulle komma att för evigt bli en del av ett historiskt skeende som skulle ljuda klart igenom tidlösheten och ryktet sade att alvraserna vänt sina blickar mot svartfolken, ännu ett tecken på att världen förändrades. Under höstens dimmiga nätter hade alver setts i möten och samrörelser med svartblod mer än en gång och rykten spred sig, rykten om en kamp för framtiden i skuggan av ett uråldrigt tempel samt en port bortom liv och död Bakom all den stundande tumulten tornade ännu en kraft upp sig, efter en uppenbarelse hade en schaman försvunnit och lämnat efter sig en del av den profetia som vittnade om honom, söndraren. Kloka orcher spekulerade öppet kring lägereldar om hur de eskalerande krigen kunde vara kopplat till hans återvändo, men långt ifrån alla trodde att en sådan koppling verkligen fanns, och vissa menade till och med att med drakkriget i faggorna fanns snart inget att återvända till. Za Orgumbûli popash signerad sin order om avmarsch med orden, "För varje andetag, iskall luft. För var fiende, brinnande hat. För varje andetag min fiende tar, bävande fruktan. Slut ödets ring i is, eld och fruktan!" Stoorhobernas by Denna sommar hade varit precis som somrar ska vara, med mycket sol. Vilket gjort att det passat bra med att fira med picknick, nästan varje dag. Grisarna hade dessutom fått fler kultingar än vad man kunnat hoppas på och skörden hade varit rikare än förväntat. Dock hade vårens handelsdagar inte bara visat att barnen var i fara för troll och andra otyg utan sensommaren hade visat att vildsvinen var en fara som de skulle bli tvungna att motarbeta. För även om det var de mest bördiga områden som de skulle kunnat hitta så verkade det även vara en av de mest farliga platser som de någonsin vandrat på. Men nu var det till sist dags Beslutet var fattat.
Stämningstext Skogsalver: Det skogsalviska nyåret infaller med vårens handelsdagar och kommer självklart att firas enligt alla traditioner. Det är förstås troligt att det inte bara blir skogsalverna som firar under månens sken. Möjligen kommer det att dyka upp inbjudningar lite varstans i skogen och det vore dessutom naivt att tro att folk inte bjuder in sig själva ändå. Det är ju trots allt osannolikt att en så stor festlighet kommer passera obemärkt av alla de som också kallar skogen sitt hem. Det är måhända så att skogens folk ses som enade, men dessa skogens rötter är inte så väl sammanflätade som man kan tro. För att balansen ska bibehållas krävs det uppoffringar och kompromisser av skogens invånare. Detta är någonting som alltid har krävts och som alltid kommer att krävas. Det är en ständig diplomatisk balansgång, där ett enda snedsteg kan resultera i ödesdigra konsekvenser för många fler än man tror. Under tidens gång har det uppstått mer eller mindre officiella allianser och avtal. Dock lämnar bristen på klara förhållningsregler allt för stora utrymmen för fria tolkningar. Det som ena dagen är ett givet faktum kan likt vinden ändra riktning och plötsligt betyda något helt annat. Kanhända är det dags att se över dessa avtal. Är det värt att riskera nuvarande allianser i hopp om att förvärva eventuella fördelar? Efter handelsdagarnas slut hade alldeles för många alver valt att dra sig inåt skogarna igen Kanske skulle dessa handelsdagar liva upp stämningen igen. Dessutom behövdes lösningar kommas på till flera olika problem. Hur skulle de få ut de två alver som sitter fast i Demongrottan? Och vad ska göras åt sprickan? Stämningstext Stormby: Hösten, som hade börjat som en glädjens tid med bröllop och nytt liv i byn, avbröts plötsligt när budet om David Ärkeklingas död nådde Stormby. I samma stund var det som om vintern slöt sitt hårda grepp om byn och dess folk. En onaturlig kyla rådde, den trängde igenom eldens värme och det var som om solen inte förmådde tränga igenom trädkronorna och dagarna blev aldrig ljusa trots att solen stod mitt på himlen. Ju längre vintern förflöt började byn att sakta men säkert återhämta sig och reste sig återigen. Och nu hade solen äntligen börjat värma med sina strålar och bringa nytt liv till Stormby på allvar. Naturen har redan tagit det varma, extra dagsljuset tillvara, och skickat fram de allra ljuvligaste vårblomster. Folket ser nu med förtröstan fram emot de annalkande marknadsdagarna. Men även det faktum att ett råd ska utses, för att leda Stormby i de nya utmaningar och påfrestningar som garanterat komma skall, skapar stort intresse. Vem ska leda byn, och vem leder Ätten? De allianser och diplomatiska vänskapsband som knöts vid höstens handelsdagar, ska de hålla eller brista? Läget mellan Stormby och Navle-Stendal är fortsatt stelt efter ryktesspridningen om slavhandel. Finns det sanning bakom ryktena eller är det bara ett försök från Navle-Stendals håll att skrämma sina invånare från att bosätta sig i Stormby. Frågorna är många och mycket kan stå på spel men en sak är säker; vårfesten blir något att äntligen se fram emot, efter vinterns kyla och mörker. Soldaterna hade ägnat vintern åt att rekrytera för att utöka sina styrkor. Förstärkningar har anlänt från andra regementen och de nya rekryterna hade bevisat att de förtjänade sin plats bland de andra.
Överste Haakon hade all anledning att känna sig stolt över sina mannar. Med det ökade antalet soldater kan Svarta Vargarna ta uppdrag vid sidan om sina plikter i Stormby. Är uppdraget det rätta och betalningen stor nog, är det inte omöjligt att se några av dem på uppdrag utan sin löjtnant. Försvaret av Stormby står starkt, och trots att orcherna fortfarande lever fritt i skogen, kan byns invånare för det mesta sova lugnt om natten. Är hoppet om trygghet förklaringen till den stora inflyttningen av nya bybor från Navle-Stendal? Sedan höstens handelsdagar har byn växt i storlek och invånarantal. Hammarslag hörs dagligen ljuda genom byn och många är de som hoppas på friheten. Att Stormby är placerad i Ingenmansland, varken Artaria eller Eleria verkar hålla byn för sin, passar byn och dess invånare alldeles utmärkt. Ingen är intresserad av att användas som spelpjäs i ett politiskt spel. Hoppet spirar med vårens ankomst och människorna drömmer om en ljusare framtid, trots mörkret som är i rörelse. Gryningsorden är inte lika säkra. De känner mörkret närma sig, och vet vad som kan gömma sig i skuggorna. Hotet från mörkret fortsätter att vara ständigt närvarande trots deras oförtrutna arbete att sprida ljuset. Vad hände egentligen den natten i höstas när Ärkeklingas dotter blev som förbytt? Ska mörkret segra, eller kan Stormby hålla fast vid sitt ljus, och stå emot de onda och mörka krafter som är i verkan?