Lockarps bytomt fastigheten Lockarp 31:1. Keramiken och det övriga fyndmaterialet från Lockarps bytomt

Lockarps bytomt fastigheten Lockarp 31:1 Keramiken och det övriga fyndmaterialet från Lockarps bytomt Torbjörn Brorsson 2007

Fyndmaterialet Vid undersökningen av Lockarps bytomt under 2007 framkom ett betydande fyndmaterial, där ben och keramik var de största fyndkategorierna. Materialet tvättades och registrerades i Intrasis parallellt med undersökningen i fält, och därmed fick man kunskap om det viktiga fyndmaterialet innan fältarbetet var avslutat. Fyndmaterialets sammansättning kom delvis att påverka insatserna i fält. Fyndmaterialet har framför allt använts för att bestämma de enskilda kontexternas datering, och därmed i ett vidare perspektiv större områden samt hela undersökningen. Det har även bidragit till att belysa funktionen av hus eller andra konstruktioner. Vissa enskilda fyndkategorier har även jämförts med tidigare undersökningar från framför allt Lockarp och södra Skåne. Det påträffades sammanlagt 1814 föremål och den totala vikten uppgick till 54,6 kg. Ben och keramik var de största fyndkategorierna, men det påträffades även en stor mängd metallföremål. Fynden från Lockarp kan delas upp sex grupper. Ben Föremål Vikt (g) Antal Islägg 288 2 Tärning 1 1 Syl 10 1 Snurrben 12 1 Kam 24 6 Flöjt 3 1 Bennål 12 5 Förarbete 3 1 Pryl 8 1 Tab. Ben. Samtliga benföremål från undersökningen i Lockarp. Vid undersökningen påträffades ett stort benmaterial. Detta kan indelas i obearbetat och bearbetat ben. Obearbetat ben har tolkas som matavfall, rituellt nedläggelse eller som annan typ av deponering, där benen inte bearbetas. De mest anmärkningsvärda fynden är de två hästkranierna i brunn 34 och i grophus 13. Grophuset är med största sannolikhet tidigmedeltida, medan i brunnen påträffades fynd från tidig medeltid till efterreformatorisk tid. Hästkranierna bör ha nedlagts i rituellt syfte. För övrig information om det obearbetade benmaterialet hänvisas till Annica Cardells rapport över det osteologiska materialet. Bearbetat ben utgörs antingen av benföremål eller av förarbeten. De personrelaterade fynden utgörs enbart av kammar I två av grophusen (hus 2 och 13) samt i källaren till hus 1 påträffades fragment av kammar. (FOTO) Flera av fragmenten är små och väger cirka 1 g. Det har därmed varit omöjligt att bestämma vilken typ av kam fragmenten tillhört. Det påträffades dock ett större fragment av en sammansatt enkelkam. Denna typ av kam kan dateras till högmedeltid. Det var en väldigt vanlig typ av kam under perioden. Benföremål avsedda för hantverksproduktion kan fördelas på nålar, syl eller pryl Flera bennålar (FOTO) påträffades i tre olika grophus (hus 2, 8, 13). Dessa grophus kan dateras till tidig medeltid tid. I längd mäter de hela nålarna mellan 4 och 10 cm. Samtliga bennålar var oornerade.

En pryl (F639) framkom i grophus 13 (FOTO). Denna har sannolikt använts för att exempelvis göra hål i ett läder eller något liknande material. En syl (F888) i samma grophus som prylen har sannolikt haft en liknande funktion. Till spel/lek har isläggar, en flöjt, en tärning samt ett snurrben påträffats. Två isläggar framkom i grophus 8 och 12 (FOTO). Dessa är sannolikt tidigmedeltida. Isläggen (F541) i grophus 8 var emellertid ett förarbete. Isläggar användes som skridskor under framför allt vikingatida och tidig medeltid. En förmodad flöjt (F889) påträffades i fyllningen till grophus 8 (FOTO). Flöjten vägde 3 g och utgjordes av ett ihåligt rör, som var deformerat. Ett snurrben (F795) framkom i grophus 12 (FOTO). Snurrben var en typ av leksak. Man drog hårt tvinnade trådar genom hålet i mitten på snurrbenet, och sedan drog man i trådändorna och skapade därmed ett surrande ljud. Denna typ av föremål har påträffats i flera tidigmedeltida miljöer i norra Europa. En tärning (F300) påträffades i fyllningen till källaren till hus 1 (FOTO). Tärningen är av äldre typ där exempelvis siffrorna 1 och 2 är på motsatta sidor. Ben och funktion Benföremålen från Lockarp har använts till vardagliga funktioner. De har antingen använts till sömnad, lek och nöje eller som personligt ting i form av kammar. Det är föremål som påträffas i relativt stor omfattning i olika medeltida miljöer. Metaller

Föremål Vikt (g) Antal Sölja 4 1 Pincett 4 1 Bronsnål 4 5 Munstycke 2 1 Bronskanpp 7 2 Bronsbleck 37 15 Bronsföremål 18 2 Bronsbrakeat 1 1 Blyföremål 39 8 Blyklipp 2 1 Blyplomb 44 2 Bronsbrakteat 1 1 Spik 1032 127 Nit 181 19 Båtnit 107 5 Järnbrodd 17 1 Järnbleck 26 1 Hasp 44 5 Järnföremål 2754 60 Järngryta 30 2 Hantverksavfall 171 Hästsko 195 2 Hästskosöm 56 19 Degeltång 82 1 Sisare 152 2 Nyckel 28 2 Bultlås 115 1 Järnring 38 1 Järnpryl 14 1 Järnkrok 33 5 Kniv 145 13 Kedja 23 1 Gångjärn 128 4 Silvermynt 4 4 Silverbrakteat 1 1 Silverbleck 2 2 Tab. Metall. Samtliga metallfynd från undersökningen i Lockarp. Järn En stor del av järnföremålen har registrerats som järnföremål. Det innebär att föremålet var kraftigt korroderade och att föremålstypen ej varit möjlig att bestämma. Denna grupp av fynd har inte ansetts viktig för konservering. Den i särklass största föremålsgruppen av järn är spikar. Sammanlagt påträffades 127 stycken i flera olika lager, samt i matjorden. En del av spikarna framkom även vid metalldetekteringen. En annan vanlig typ av fynd är nitar. Dessa är kortare än spik, men har ett större huvud. Sammanlagt påträffades 19 stycken. Fyndomständigheterna är densamma som för spik. Fem båtnitar, med ett huvud i vardera ända, påträffades i flera olika kontexter. Båtnitar kan ha använts för att sammanfoga plank på båtar, men de användes även på exempelvis träkistor. Därmed är nitarna i sig själv ingen direkt indikation på båtbygge. Sammanlagt påträffades 19 hästskosömmar. De framkom i flera olika lager och dessa kan dateras från högmedeltid till efterreformatorisk tid.

Två hästskor framkom i två olika lager. Båda skorna har klassificerats som toffelskor, med en medeltida datering. Det kan även noteras att inga hästskosömmar påträffades i samma lager som hästskorna. I en av smidesgroparna påträffades ett hästskoliknande föremål (F660) (FOTO). Det kan inte ha använts som hästsko eftersom en tapp satts fast på kanten av föremålet. Det kan möjligen ha använts av smeden för ett mycket specifikt ändamål. 13 knivar av järn framkom i olika lager. De påträffades dels vid metalldetekteringen och dels vid den arkeologiska utgrävningen. De knivar som relaterats till olika lager påträffades i grophus 2 och 13 samt i en smidesgrop. Delar av ett bultlås (F62) påträffades i ett kulturlager (FOTO). Dessutom påträffades två nycklar i en smidesgrop samt i brunn 34. Samtliga fynd som kan relateras till lås är sannolikt tidig- eller högmedeltida. Eventuellt kan bultlåset vara efterreformatoriskt. Fynd av fyra gångjärn gjordes i olika anläggningar. Ett framkom i de vikingatida smidesgroparna, medan de övriga framkom i olika kulturlager, som sannolikt kan dateras till tidig medeltid. Ett gångjärn påträffades strax norr om hus 1, och detta kan vara efterreformatoriskt. Rester efter två järngrytor framkom vid undersökningen. Det ena järnfragmentet (F228) bestod av en del av bukpartiet medan den andra var en fot till en trefotsgryta (F588). Bukpartiet framkom i källaren till hus 1 och denna gryta är sannolikt från 1500- eller 1600- talen. Järnfoten påträffades i ett kulturlager. Två sisare framkom i en smidesgrop och i grophus 17. Sisaren (F768) från grophuset var näst intill intakt och denna har daterats till vikingatid (FOTO). Den andra sisaren var betydligt sämre bevarad, och även denna datering bör vara vikingatida. Det tydligaste järnföremålet som direkt kan knytas till smeden är en degeltång (F492). Tången är formad för att kunna hålla en degel, och den mätte 23 cm i längd. Degeltången påträffades i en smidesgrop. Övriga fynd som kan knytas till smeden och smide är glödskal och smidesavfall. Detta framkom huvudsakligen i anslutning till smidesgroparna i den norra delen av undersökningsområdet. Enstaka järnfynd utgjordes av krokar, haspar, del av en kedja, en pryl, en knapp, en eventuell brodd samt en järnring. Dessa framkom huvudsakligen i olika kulturlager samt i källaren till hus 1. Bronsföremål Ett förhållandevis vanligt fynd var fragmentariska bronsbleck. Sammanlagt påträffades 12 olika bleck, med dateringar från tidig medeltid till efterreformatorisk tid. Huvuddelen av dessa framkom vid metalldetektering. Med hänsyn till fragmenteringsgraden har inga tydliga typer av bleck kunnat identifieras. Det näst vanligaste föremålet av brons utgjordes av nålar. Sammanlagt påträffades tre stycken, och dessa framkom i en smidesgrop, i grophus 2 samt i hus 5. Nålarna är omkring 4 cm i längd.

En brakteat (F559) i brons framkom vid metalldetekteringen. Den påträffades i ett kulturlager strax sydöst om smidesgroparna. Brakteaten har någon form av oidentifierbart intryck på ena sidan. En komplett pincett (F1633) framkom i en ränna i västra delen av undersökningsområdet (FOTO). Pincetten var sannolikt medeltida och har sannolikt använts som ett personrelaterat fynd. Den var 5 cm lång. Två knappar i brons påträffades vid hus 5 samt i östra delen av undersökningsområdet. Båda är sannolikt efterreformatoriska. I ett lager i källaren till hus 1 påträffades vad som kan ha varit ett munstycke (F20) i brons. Detta kan ha använts som en viktig del i ett blåsrör. Det fanns till exempel blåsrör som användes av finsmeden, för att uppnå en koncentrerad låga, och därmed höga temperaturer. Bronsföremålet förefaller vara sekundärt värmepåverkat. En ovalformad bronssölja (F115) som kan dateras till tidig medeltid påträffades i ett kulturlager i sydöstra delen av undersökningsområdet. Silverföremål Silverföremålen från Lockarp utgörs enbart av mynt och bleck. Blecken är små och någon form och funktion har inte varit möjlig att bestämma. De påträffades i olika kulturlager i mellersta respektive östra delen av undersökningsområdet. Sammanlagt påträffades 4 mynt och en brakteat. Den senare är en medeltida tjurhuvudbrakteat (F90) och den påträffades i matjorden i mellersta delen av undersökningsområdet. I samma område påträffades ett mynt (F560) från 1667 (Karl XI). Till samma årtionde kan ytterligare ett silvermynt (F59) förläggas. Det påträffades i källaren i hus 1. I hus 5 påträffades ett mynt (F3) från 1555. Det var präglat i Wismar. Det äldsta myntet från undersökningen påträffades i det sydöstra undersökningsområdet. Det var präglat 1319-1332 under Christoffer II:s regeringstid. Mynten påvisar därmed aktivitet på platsen mellan 1319 till 1667. Bly Ett litet antal föremål i bly påträffades vid undersökningen i Lockarp. Två plomber framkom vid metalldetekteringen i samma område, strax öster om smidesområdet. Plomberna är sannolikt efterreformatoriska. Bitar från vad som förmodligen varit blyklipp påträffades i samma område som blyplomberna. Klippet bör tolkas som spår av en hantverksproduktion. Utöver dessa fynd har åtta föremål i brons inte varit möjliga att bestämma. Dessa påträffades på olika områden inom undersökningsytan. Metall och funktion Järnföremålen antyder att föremålen i Lockarp främst använts i hushållen eller för husbyggnad. Fynden utgörs av knivar, nitar, spik, lås, gångjärn, haspar med mera. Utöver detta finns ett betydande inslag som påvisar att en smed verkat på platsen. Det finns bland annat fynd av en degeltång, glödskal och metall som kan ha varit smidesavfall. Till denna grupp hör även fyndet av blyklipp. Sisare och nålar är sannolikt spår efter hushållsproduktion och detta kan ha varit kopplat till textilproduktion. Den ena sisaren påträffades i en smidesgrop och den skulle kunna vara en rest efter en misslyckad produktion. Två fragment från järngrytor påvisar matlagning. Det ena fyndet gjordes i källaren till hus 1, medan det andra fragmentet påträffades i ett kulturlager.

De olika mynten och brakteaterna påvisar handel, och detta utbyte kan ha varit med staden, men kan likväl har varit med grannbyn eller marknadsplatsen. Mynten har daterats inom intervallet 1319 till 1667. Bergart Föremål Vikt (g) Antal Avslag 12 5 Bryne 1612 13 Slipsten 1060 3 Malsten 638 2 Täljstensfragment 509 7 Sländtrissa 113 7 Yxfragment, flinta 48 1 Skrapa, flinta 21 1 Tab. Bergart. Samtliga föremål i bergart från undersökningen i Lockarp. Granitiska bergarter Flera föremål hade framställts i granitiska bergarter, det vill säga huvudsakligen av granit och gnejs. Denna grupp av fynd kan med hänsyn till val av bergart vara lokalt framställd. Föremålen kan fördelas på en sländtrissa, en slipsten, två malstenar samt ett föremål. Det senare är bearbetat, men funktionen kan med hänsyn till föremålets storlek inte bestämmas. De två malstenarna (F79, 726) framkom i helt olika kontexter. Den ena påträffades i grophus 12, medan F79 framkom i våtmarkslagret i västra undersökningsområdet. Denna skulle kunna ha deponerats som offer. Slipstenen (F738) påträffades i grophus 13, och den vägde nästan 0,5 kg. Sländtrissan (F142) var inte intakt, och därmed har den exakta funktionen inte kunnat bestämmas. Den påträffades i grophus 2, där flera andra tidigmedeltida fynd gjorts. Skiffer och sandsten Föremål i skiffer och sandsten har i inventariet i Lockarp haft liknande funktioner. Det vanligaste föremålet har varit olika typer av brynen. Flera av brynena har varit förhållandevis stora och det största vägde 0,6 kg (F139). Ett hängbryne (F14) påträffades i ett golvlager i det syllburna huset nr. 4. Brynena från Lockarp kan dateras från tidig medeltid till efterreformatorisk tid. I sandsten har även två slipstenar påträffats. Det är framför allt storleken som skiljer slipstenar från brynen. En slipsten påträffades i källaren till hus 1, medan den andra framkom som lösfynd. Sammanlagt sex sländtrissor i sandsten påträffades vid undersökningen. Flertalet av dessa framkom i de tidigmedeltida grophusen 12 och 13. De flesta sländtrissornas vikt uppgår till mellan 10 och 15 g, vilket tyder på att man spunnit normaltjocka trådar. En sländtrissa i grophus 12 vägde 33 g, vilket antyder att man spunnit mycket tjocka trådar. Det kan exempelvis ha använts till segelduk eller ytterplagg (Andersson 2000:178 f). Täljsten I flera av grophusen påträffades täljstensfragment. Denna bergart är mycket lättbearbetad och under framför allt under vikingatid användes den till grytor, sländtrissor, gjutformar med mera. Stenen finns inte naturligt i södra Skandinavien, utan täljsten var en importprodukt från Bohuslän och sydöstra Norge. Föremålen framställdes i samma område som fyndigheterna med täljsten och sedan transporterades de färdiga föremålen söderut. I Lockarp påträffades sammanlagt sju fragment och samtliga utom ett har sannolikt tillhört olika grytor. Täljstenen var mycket lämplig för uppvärmning eftersom den isolerade värmen väl, och man har därmed kopplat täljsten till både hushållet och smedens produktion.

Delar av en täljstensgryta framkom för övrigt i en smidesgrop, vilket skulle kunnas tas som bevis för den senare tolkningen. De övriga fragmenten framkom i olika hus, varav två bitar påträffades i grophus 12. De övriga fragmenten fanns i grophus 8 och 13 samt i huskonstruktion 18. I grophus 12 påträffades även vad som tolkat vara ett förarbete till en sländtrissa (F632). Detta skulle därmed kunna indikera att täljsten faktiskt exporterades som råmaterial och att formningen av föremålet delvis skedde på annan plats. En annan tolkning kan givetvis vara att man bearbetat ett annat föremål som gått sönder. I Skåne har täljsten framför allt påträffats i vikingatida och tidigmedeltida miljöer. Några exempel är den tidigare undersökningen i Lockarp, i Löddeköpinge samt i Järrestad (Heimer et al 2006:138 ff; Svanberg 2000:145 ff; Söderberg 2002:37). Det är därmed kopplat till något förnämare miljöer. Flinta Sammanlagt 5 flintavslag påträffades vid undersökningen. Dessa framkom på olika platser inom undersökningsområdet, men två fanns vid hus 2 (i ett gränsdike samt i en täkt). Ett avslag fanns i samma lager som keramik från äldre järnålder. En flintskrapa (F628) påträffades i ett lager i grophus 12, där det även framkom flera tidigmedeltida fynd. Delar av en eventuell flintyxa (F393) påträffades som lösfynd. Bärnsten I grophus 2 påträffades en sländtrissa i bärnsten (F141). Sländtrissan vägde 5 g och kan ha använts för fina och tunna trådar. Sländtrissor i bärnsten är ovanliga och har tidigare påträffats på lokaler som Birka och Hedeby (muntlig. Eva Andersson). Både vikten och materialet antyder att sländtrissan haft en speciell funktion. Fossil En fossilerad sjöborre (F208) påträffades i fyllningen till grophus 2. Dessa föremål användes ofta som åskviggar, och de påträffas frekvent i exempelvis stolphålen till ingångsstolpar i medeltida hus. Bergart och funktion Bergartsfynden från Lockarp påvisar i likhet med de övriga fyndkategorierna ett förhållandevis normalt skånskt material för perioden. Fynd av malstenar, brynen och slipstenar uppvisar spår efter vardagliga aktiviteter. Sländtrissorna visar dessutom på att sömnad skett på platsen, vilket är föga överraskande. Däremot visar de olika bergarterna att enstaka föremål importerats, som exempelvis täljstensgrytorna och sländtrissan i bärnsten. Flintföremålen i form av avslag, ett yxfragment samt en skrapa påvisar också olika funktioner kopplat till boplatsen eller byn. Glas De få glasbitarna som påträffades vid undersökningen är sannolikt efterreformatoriska. De flesta har registrerats som grönt fönsterglas, och dessa framkom vid källaren till hus 1. Även skärvor från en butelj samt någon form av modern bägare har påträffats.

Föremål Vikt (g) Antal Blästerskydd 49 4 Klinelera 161 Lera för metallhantverk 354 Degel 8 8 Golvtegel 29976 49 Tegel 4448 9 Sländtrissa, bärnsten 5 1 Sjöborre 31 1 Glas 24 10 Vävtyngd 233 12 Kritpipa 34 17 Tab. Övrigt fynd. Föremål i bärnsten, bränd lera samt glas. Bränd lera Bränd lera kan indelas i flera undergrupper; tegel, golvtegel, blästerskydd, degel, vävtyngd, lerklining, smält lera samt kritpipa. Dessutom har bränd lera registrerats som föremål, vilket innebär att funktionen närmare inte kan bestämmas. Huvuddelen av denna lera har sannolikt fungerat som ugnspackning. Tegel och golvtegel I framför allt anslutning till källaren till hus 1 påträffades både tegelstenar och glaserat golvtegel. Golvteglet var kvadratiskt och mätte cirka 16x16 cm. Både klar och grönaktig glasyr identifierades. Flera hela tegelstenar påträffades och i källaren till hus 1 framkom även ett profiltegel (F4100). Teglet är sannolikt från 1500-talet. Lerklining En viss del av den lera som tagit tillvara har tolkats som lerklining. Denna lera har en hög andel organiskt material i form av gräs eller liknande och detta har fungerat som bindemedel. Lerkliningen har påträffats i olika grophus samt i ett dike till hus 4. Bränd lera för metallhantverk I materialet har tre deglar registrerats, men dessa är osäkra. De ingår i studien över metallhantverket som utförts av Arne Jouttijärvi. Detsamma gäller det föremål som tolkas som blästerskydd. Samtliga eventuella deglar påträffades i olika smidesgropar medan blästerskyddet framkom i grophus 8. I flera av smidesgroparna påträffades även rikliga mängder smält lera. Denna lera har därmed varit utsatt för temperaturer på mellan 1100 och 1200 C, vilket är en tydlig indikation på metallhantverk. Vävtyngd Fragment av fyra brända vävtyngder påträffades vid undersökningen. De har använts för textilproduktion och man kan notera att de bland annat påträffades i grophus 2 och 12, där flera sländtrissor framkom. Textilproduktionen är mycket synbar i dessa två hus. Vävtyngder påträffades även i grophus 16. Kritpipor Enbart i anslutning till källaren till hus 1 påträffades kritpipor. Dessa har sannolikt haft ett nederländskt ursprung och kan ha framställts i Gouda under 1600-talet.

Båda skaft och ett piphuvud har identifierats och på två av skaften har dekor identifierats. Det förekommer emellertid inte någon form av stämplar som möjliggjort en exakt bestämning av ålder och ursprung. Bränd lera och funktion Till stor del kan den brända leran från Lockarp hänföras till byggnadsmaterial. Detta är i form av lerklining, tegel och golvtegel. Denna lera har sannolikt hämtats lokalt. En del av föremålen påvisar att man sannolikt ägnat sig åt någon form av metallhantering på platsen. Vävtyngder påvisar textilproduktion medan kritpipor visar att man rökt tobak i Lockarp under 1600-talet. Keramiken från Lockarp Inledning Vid undersökningen påträffades 1326 keramikskärvor med en total vikt av nästan 9,4 kg (Tab. keramiki). Materialet domineras av tidigmedeltida östersjökeramik, men keramik från flera andra perioder har även påträffats. Keramiken har registrerats i Intrasis och följande variabler har studerats: vikt, antal, kärltyp, dekor, skärvform, kärldel samt koppling till kontext. Som ett underlag för den vidare bearbetningen av undersökningen har även en preliminär datering av varje skärva angivits vid registreringen. Godstyp Vikt (g) Antal Fragmentering (g/skärva) Förhistorisk 192 7 27,4 Neolitikum 69 11 6,3 Äldre järnålder 398 39 10,2 Förromersk järnålder 400 13 30,8 Romersk järnålder 3 1 3,0 AIV-keramik 1793 114 15,7 Östersjökeramik 2014 168 12,0 Äldre reduktionsbränt gods 2554 853 3,0 Drejat reduktionsbränt gods 96 12 8,0 Äldre glaserat rödgods 235 16 14,7 Yngre glaserat rödgods 1449 78 18,6 Rödgods 70 2 35,0 Stengods 44 5 8,8 Jydepotta 14 2 7,0 Fajans 2 1 2,0 Flintgods 17 2 8,5 Yngre vitgods 8 2 4,0 SUMMA 9358 1326 7,1 Tab.keramikI. Fördelning av keramiken som påträffades vid undersökningen i Lockarp under 2007. Godstyper Förhistorisk keramik Grovmagrade skärvor som inte kunnat dateras närmre har klassificerats som förhistoriska. Sammanlagt har sju skärvor från sex olika kontexter registrerats som förhistoriska. Neolitikum

Det äldsta keramiska inslaget från Lockarp kan förläggas till neolitikum. De 11 bukskärvorna avviker markant från den övriga keramiken på platsen. Det gäller främst den rika närvaron av röd fältspat som magringsmedel, vilket normalt enbart återfinns i trattbägarkeramik från Skåne. Keramiken påträffades i fyllningen till grop 68, och ingen annan keramik påträffades i gropen. Förromersk järnålder I fyllningen till brunn 69 påträffades grovmagrad och rabbad keramik. Rabbningen antyder en datering till bronsålder och förromersk järnålder. I brunnen framkom även flera skärvor från kärl som ornerats vulster. Denna keramik bör klassificeras som B-keramik, med en datering till slutet av bronsålder och tidig förromersk järnålder. Kärlen har sannolikt använts som förrådskärl. I ett lager till grophus 13 påträffades en glättad och utåtböjd mynningsskärva (F718). Även denna kan sannolikt dateras till förromersk järnålder, men den kan möjligtvis vara något yngre än den rabbade keramiken. Romersk järnålder En polerad mynningsskärva från ett lager tillhörandes grophus 2, K50012, har tolkats vara från romersk järnålder. Skärvan har sannolikt varit en kopp med ett fint och tunnväggigt gods. Den övriga keramiken från lagret har daterats till tidig medeltid, men det förefaller otänkbart att skärvan deponerats under denna tid. Fyndet har snarare blandats ihop med senare aktiviteter på plats. Fig. keramikformer. AIV-keramik och östersjökeramik från Lockarp. Siffrorna är densamma som tunnslipen. 1-3 AIV-keramik, 4-9 östersjökeramik. Skala 1:2. Vikingatida AIV-keramik

Vid undersökningen framkom 114 skärvor vikingatida AIV-keramik. Denna keramik klassificeras som ett tjockväggigt och grovt gods, utan förekomst av dekor. Den vanligaste mynningstypen är en avsmalnade inåtböjd mynning. I Skåne kan AIV-keramik dateras till intervallet 700 till 1050, och det är svårt att göra några mera precisa dateringar. Orsaken är att varken kärlformer eller förekomst av dekor förändrades nämnvärt under perioden. Från Lockarp har sammanlagt minst 29 olika kärl påträffats. Detta har fastställts utifrån mynningspartierna, där skärvor från olika anläggningar har tolkats tillhört olika kärl. Av de 29 mynningsskärvorna är 22 inåtböjda, vilket motsvarar tre fjärdedelar av den totala mängden (Fig. aivmynning). Den näst vanliga gruppen är kärl med svagt utåtböjd mynning, vilket är normalt för skånska förhållanden. Materialet är med några få procentenheter identiskt med AIV-keramik och östersjökeramik från den tidigare större undersökningen i Lockarp, CT 8 (Heimer et al 2006:Tab. 101). AIV-keramiken från Lockarp påträffades främst i olika grophus. Huvuddelen framkom i olika fyllningslager, och keramiken har sannolikt deponerats under en förhållandevis kort period. Utifrån stratigrafi och förekomst av östersjökeramik i samma grophus som AIV-keramik, är det troligt att denna keramik kan dateras till första hälften av 1000-talet. AIV, n=29 20,7 3,4 Inåtböjd Rak Utåtböjd 75,9 Fig. AIVmynning. Fördelning av formen på mynningspartier i AIV-keramik från Lockarp. Materialet uppvisar flera likheter med andra undersökningar i Skåne, som exempelvis Löddeköpinge, Bjärred, Oxie med flera. Detsamma gäller från den tidigare undersökningen i Lockarp CT 8 (Heimer et al:tab. 102). Orsaken är att AIV-keramiken i Skåne var homogen, och bestod enbart av ett fåtal kärltyper. Homogeniteten stärks av avsaknaden av dekor på kärlen. Östersjökeramik En av de största godsgrupperna från Lockarp var östersjökeramik. Denna keramiktyp började användas i Skåne i början av 1000-talet och var redan från mitten av samma århundrade dominerade i hela landskapet. Östersjökeramiken har sina rötter i de skandinaviska och slaviska keramikhantverken, där formen tillhör det skandinaviska hantverket medan dekor och gods kan klassificeras som slaviskt. Det är emellertid viktigt att notera att samma kärltyp, dvs. den öppna krukan var vanligast i östersjökeramiken, liksom den var bland föregångaren, AIVkeramiken. Man kan mycket grovt konstatera att östersjökärl med inåtböjda mynningar var vanliga under 1000-talet, medan kärl med utåtböjt mynningsparti var vanligare under 1100- talet. I Lockarp har sammanlagt 168 skärvor östersjökeramik påträffats, vara 48 är mynningspartier. Med anledning av att liknande godstyper, som exempelvis kugeltopfkeramik och anglo-

skandinavisk keramik har samma typ av gods som östersjökeramiken, har bukskärvor utan dekor registrerats som äldre reduktionsbränt gods. Därmed får mynningarna en mycket stor betydelse, men en viktig felkälla kan uteslutas. De bukskärvor östersjökeramik med dekor har däremot inte kunnat bestämmas närmre datering än 1000 till 1200. Den vanligaste mynningsformen är inåtböjda mynningar, vilket vittnar om en datering till 1000-talet. Av de 41 mynningspartierna, där det varit möjligt att bestämma formen, är hela 33 st. eller mer än tre fjärdedelar inåtböjda (Fig. AIImyning). Detta överensstämmer väl med föregångaren AIV-keramiken, vilket vittnar om likartade kärlfunktioner. Östersjökeramik, n=41 12,2 7,3 Inåtböjd Rak Utåtböjd 80,5 Fig. AIImynning. Fördelning av formen på mynningspartier i östersjökeramik från Lockarp. Den vanligaste dekoren på östersjökeramiken från Lockarp är vågband, ofta i kombination med horisontella fåror. Även tunnare linjer och intryck förekommer. Studier av dekoren har visat att man inte påvisa några sociala eller kronologiska inledningar av området. Av de 10 identifierade bottnarna har endast en ett bottenmärke (F823). Skärvan påträffades i fyllningslager K57100. Bottenmärket är endast fragmentariskt bevarat och typen kan inte närmare bestämmas. Ett mynningsparti från ett hängkärl (F506) påträffades i lager K54052. Skärvan är ornerad med vågband strax under mynning. Hängkärl i östersjökeramik kan huvudsakligen dateras till första hälften av 1000-talet, för att upphöra att användas under andra hälften av samma århundrade (Brorsson 2000:202; Brorsson 2005b:301). Det framkom även en skärva som sannolikt tillhört en skål (F583). Skålar i östersjökeramik kan utifrån flera undersökningar i Skåne dateras till andra hälften av 1000-talet (Jönsson & Brorsson 2003:172; Brorsson & Jönsson 2005:72). Man kan konstatera att östersjökeramik uppvisar stora teknologiska skillnader gentemot föregångaren AIV-keramiken. Däremot är både kärlformen och framför allt formen på mynningspartierna mycket likartade. Därmed kan man argumentera för likartade funktioner. Samma resultat har uppvisats vid studier av keramiken från exempelvis Oxie, Löddeköpinge, Järrestad samt från den tidigare undersökningen i Lockarp. Från Löddeköpinge 90:1 uppvisade materialet en något högre andel av framför allt utåtböjda mynningar, och detta kan bero på att materialet har en något större kronologisk spännvidd än Lockarp (Brorsson 2000; Fig. 12). I Järrestad domineras östersjökeramiken av kärl med inåtböjda mynningar, men här återfinns även äkta slavisk Teterow-keramik (Brorsson 2003:355 ff). Till karaktären har 1000- tals keramiken från Lockarp och Järrestad därmed flera likheter, men platserna har sannolikt haft olika funktioner. Slutligen kan man konstatera att den tidigare undersökningen i Lockarp

uppvisar helt likartat material med den nu avslutade undersökningen. Platserna har varit i bruk samtidigt och oavsett funktion uppvisar östersjökeramiken samma kärlfunktioner. Äldre reduktionsbränt gods De skärvor i reduktionsbränt gods som inte kunnat klassificeras inom de olika godstyperna av svartgods har klassificerats som äldre reduktionsbränt gods. Detta innebär att gruppen innehåller bland annat flera skärvor AIV-keramik och östersjökeramik, men den likväl innehålla andra grupper, som exempelvis kugeltopf-keramik eller rent av anglo-skandinavisk keramik. Gemensamt är att dessa skärvor har byggts upp med rullbyggnad och är därmed inte drejade. I tid kan dessa placeras till vikingatid och tidig medeltid. De skärvor med spår av formning på kavalett har registrerats som tidigmedeltida, det vill säga 1000 till 1200, och det troliga är att dessa är östersjökeramik. De övriga skärvorna är sannolikt AIV-keramik, som kan dateras inom intervallet 700 till mitten av 1000-talet. Sammanlagt har 853 skärvor från Lockarp registrerats som äldre reduktionsbränt gods. Av dessa har 800 tolkats vara tidigmedeltida medan endast 18 stycken är från perioden 700 till 1050. Övriga har mera osäkrare dateringar. Skärvorna i äldre reduktionsbränt gods har påträffats i samma kontexter som AIV-keramik respektive östersjökeramik. Yngre reduktionsbränt gods Under andra hälften av 1100-talet började man i västra Tyskland framställa ett drejat svartgods, som benämns för yngre reduktionsbränt gods. Detta är vanligt i Skåne från 1200 fram till slutet av 1300-talet. Till skillnad från tidigare började man nu att använda andra kärlformer i de skånska hemmen, och man hade nu tillgång till kannor att sätta på bordet och trefotsgrytor till matlagning. Keramiken var sannolikt uteslutande en importprodukt och var en viktig del i en omfattande social förändring i norra Europa under slutet av tidig medeltid. I Lockarp har tre skärvor yngre reduktionsbränt gods påträffats. En av skärvorna är ornerad med tydliga drejfåror och det är troligt att skärvan tillhört en kanna (F857). Denna påträffades i lager A57047. Ytterligare en skärva (F467) från en kanna framkom i lager A53076. Den tredje skärvan var en obestämd bukskärva som påträffades i en högmedeltida grop. Med hänsyn till fyndomständigheterna är det troligt att det yngre reduktionsbrända godset i Lockarp kan tidsbestämmas till övergången mellan 1100- och 1200-talen. Blaugrau ware En godsgrupp som är nära besläktad med det drejade reduktionsbrända godset är blaugrau ware. Godset är ett tidigt protostengods, som sannolikt framställdes i området mellan Limburg i Holland och floden Rhen i Tyskland (Lüdtke 1985:43 f). Det är för övrigt även nära besläktat med Paffrath-keramiken från samma region. Det finns inga belägg för någon inhemsk produktion av godstypen i Danmark eller Sverige utan den är med all säkerhet en importprodukt från västra Tyskland. Blaugrau ware kan efter fynd i Schleswig dateras till 1100- och 1200-talen. I Lockarp framkom keramiken i två olika lager, A56962 samt i A57100. De sammanlagt nio skärvorna är samtliga oornerade bukskärvor, och därmed har kärlformen inte kunnat bestämmas. I samband med undersökningar av Käglinge bytomt cirka 4 km från Lockarp påträffades även två skärvor blaugrau ware. Detta tolkades som spår efter en förnäm miljö (Brorsson 2007a:66). Äldre glaserat rödgods Den äldsta glaserade keramiktypen i Lockarp är det äldre glaserade rödgodset. Sammanlagt påträffades 16 skärvor med en vikt av 235 g. Samtliga skärvor från undersökningen härrör från kannor och med mycket stor sannolikhet är allting importprodukter.

I lager L14946 framkom en bottenskärva till en kanna (F838). Bottenkanten är ornerad med så kallade sneda tumintryck. Kannor med denna typ av bottenkant har påträffats i den danske keramikugnen Faurholm på Själland (Liebgott 1989:272 ff). Enstaka fynd av kannor med denna bottentyp har gjorts i Åhus, där minst en tolkats vara import från just Faurholm (Svensson 2005; Brorsson 2005c). I Skåne var annars raka tumintryck vanligast under 1200- talet, medan de så kallade skånekannorna med facetterad bottenkant var vanliga under 1300- talet. I samma lager som bottenskärvan påträffades ytterligare en skärva tillhörandes en kanna (F839). Färgen på blyglasyren är grön, vilket beror på att en vitlera applicerats på den rödbrännande leran. Kannan är sannolikt en importprodukt från Flandern i Holland. I lager A57100 påträffades en skärva som dekorerats med en mörk bladfjällsliknande dekor (F826). Även denna kanna bör ha producerats i nuvarande Holland. Det äldre glaserade rödgodset i Lockarp kan med hänsyn till bottenformen, förekomst av importerad keramik samt fyndomständigheter dateras till första delen av 1200-talet. Avsaknad av protostengods och skånekannor är andra tydliga indikationer på att keramiken deponerats under första delen av högmedeltiden. Rödgods Två skärvor har klassificerats som rödgods. Detta innebär att de sannolikt inte varit glaserade. Skärvorna framkom i lager K50244 och K56709. Med hänsyn till förekomst av östersjökeramik och äldre glaserat rödgods i lagren är det troligt att keramiken kan dateras till början av 1200-talet. Skärvan i K56709 är för övrigt en tass, vilken indikerar att den tillhört en trefotsgryta. Yngre glaserat rödgods Från och med 1400-talet dominerar det yngre glaserade rödgodset i Skåne. Karakteristiskt för keramiken, förutom det röda godset, är att glasyren placerats på insidan istället för som tidigare på utsidan. Man kan mycket grovt konstatera att den vanligaste kärltypen under perioden 1400 till 1600 var trefotsgrytor, medan fat och skålar blev vanliga från 1600-talet. Däremot användes trefotsgrytor fram till mitten av 1700-talet. I Lockarp har både trefotsgrytor och fat påträffats. En stor del av det yngre glaserade rödgodset är däremot odefinierat eftersom dessa består av anonyma bukskärvor. Den totala mängden yngre glaserat rödgods i Lockarp uppgår till 78 skärvor men en vikt av nästan 1,5 kg. Skärvor tillhörandes trefotsgrytor samt fat eller skålar har påträffats i flera olika lager. I fyllningslager A51331 vid hus 2 påträffades skärvor från båda kärltyperna och det är troligt att keramiken deponerats mellan 1600 och 1750. Ett rörskaft (F281) som tillhört en trefotsgryta är däremot av en 1500-tals form, och det är därmed troligt att materialet härrör från första delen av 1600-talet. Grytan och därmed rörskaftet kan helt enkelt ha varit i bruk under något längre än vad som är normalt eller så har man framställt en något äldre form under 1600-talets tidigaste del. Det kan samtidigt inte uteslutas att skärvorna från fatet/skålen tillhört importkärl från senare delen av 1500-talet. Det är då troligt att fatet/skålen framställts i västra Tyskland, i gränsområdet till Holland. Stengods Mängden stengods från Lockarp uppgår till endast fem skärvor. Av dessa har tre tolkats tillhöra Siegburg-kannor. Denna keramik framställdes i verkstäder strax söder om Köln, vid floden Rhen. Skärvorna av Siegburg-gods framkom i fyllningarna till grop 82 samt i gränsdiket till gård 3. Keramiken kan inte närmre bestämmas än som ha tillhört krus och kan dateras till perioden 1400 till 1630.

Det övriga stengodset påträffades i det övre golvlagret A5283, fas 2 i källaren till hus 1. Detta lager kan sannolikt dateras till 1600-talets första hälft. Stengodset i lagret har bedömts som Raeren respektive som Aachen. Bägge kärltyperna har för övrigt bruna saltglasyrer. I sammanhanget är det viktigt att notera att inga skärvor av protostengods påträffats i Lockarp. Därmed är det mycket troligt att 1300-talet inte finns representerat i fyndmaterialet. Protostengodset kan oftast användas som en ledartefakt för just detta århundrade. Jydepotter Vid undersökningen i Lockarp påträffades 2 skärvor tillhörandes jydepotter. Kärltypen har inte kunnat bestämmas, men kärlen representerar en vanlig grupp hushållskeramik, som kan dateras till perioden 1550 till 1850. Till skillnad från den övriga samtida keramiken drejades inte jydepotterna utan de var framställde med rullbyggnad. De producerades främst på Jylland och på Fyn. I Lockarp påträffades skärvorna i lagret vid hus 2 (K51331) och i ett gränsdike vid gård 3 (K55466). Båda kontexterna har daterats till efterreformatorisk tid. Fajans Endast en skärva i fajans påträffades vid undersökningen i Lockarp. Den framkom som lösfynd vid schaktningen. Skärvan är sannolikt från perioden efter 1600. Fajans var en importprodukt, och den största mängden som importerades till Danmark och Sverige var producerade i Nederländerna. Godstypen uppkom för att svara på en allt större efterfrågan på det kinesiska porslinet, och fajans blev en europeisk variant av porslin. Den stora skillnaden var att man använde sig av leror som inte tålde höga temperaturer, men glaserade dessa med en vit glasyr, för att därmed efterlikna porslinet. Flintgods Två skärvor flintgods framkom i Lockarp. En skärva påträffades som lösfynd medan den andra påträffades i ett igenfyllnadslager vid hus 1 (K1245). Den senare är en bottenskärva som tillhört en skål. Flintgods kan dateras från mitten av 1700-talet, och detta blev på kort tid mycket vanligt i både Danmark och Sverige. Yngre vitgods Två skärvor har klassificerats som yngre vitgods. Skärvorna påträffades i K8635 vid hus 2 samt i lager K51331. Analys av keramik från Lockarp För att ytterligare belysa keramiken från Lockarp och för att framför allt diskutera var keramiken framställts har 12 skärvor analyserats vid Kontoret för Keramiska Studier. Urvalet har skett utifrån godstyp, mynningsformen, kärltyper samt i viss mån efter kontext (Tab. Keramik2). För att få en uppfattning om de lokala råmaterialen har tre skärvor AIV-keramik valts ut. Visserligen kan även dessa kärl ha framställts på annan ort, men det är troligt att kärlen tillverkats i Lockarps omedelbara närhet. Urvalet har berört olika typer av AIV-keramik, det vill säga kärl med olika mynningsformer. Sex skärvor östersjökeramik har analyserats och dessa ska jämföras med AIV-keramiken och givetvis även med varandra. Skärvor med olika mynningsformer har valts ut och syftet är att diskutera var kärlen framställts. Tunnslipen ska även jämföras med andra tidigare utförda analyser av östersjökeramik från framför allt Oxie, Lockarp och Lund.

En skärva drejat reduktionsbränt gods, en skärva blaugrau ware samt en skärva äldre glaserat rödgods har även analyserats. Syftet med detta är att se vilka likheter och olikheter som finns i jämförelse med keramik från Malmö och Skanör. Dessutom ska blaugrau ware jämföras med det drejat reduktionsbrända godset för att se huruvida kärlen framställts inom samma område eller ej. På den högmedeltida keramiken är därmed den kemiska analysen viktigare än mikroskoperingen av tunnslip. Tunnslip Fyndnr. Kontext Godstyp 1 262 50012 AIV-keramik 2 554 5919 AIV-keramik 3 701 55074 AIV-keramik 4 503 54052 Östersjökeramik 5 511 54186 Östersjökeramik 6 513 54186 Östersjökeramik 7 524 54186 Östersjökeramik 8 525 54186 Östersjökeramik 9 765 2629 Östersjökeramik 10 467 53076 Drejat reduktionsbränt gods 11 820 57100 Blaugrau ware 12 838 14946 Äldre glaserat rödgods Tab. Keramik2. Urvalet av de analyserade skärvorna från Lockarp. Metoder Mikroskopering av tunnslip Mikroskoperingen syftar till att studera godsets sammansättning, de keramiska råmaterialen och övriga tillverkningstekniska parametrar. Metoden ger information om kärlens funktion och om lokalt såväl som om främmande hantverk. Tunnslipet skall vara 0,03 mm tjockt och analysen utförs i polarisationsmikroskop vid förstoringar mellan 25X och 630X i korsat och parallellt ljus. Lerans grovlek, magringens art, andel och största korn fastställes. De leror som använts till kärlframställning klassificeras som fin-, mellangrova- eller grova leror. Det innebär att mängden silt är låg eller saknas i finlerorna, att sandfraktionen är förekommer men är låg i mellanlerorna medan mängden sand är hög i grovlerorna. Det noteras även om en lera är sorterad eller osorterad. I en osorterad lera saknas vissa fraktioner. Vidare noteras den mineralogiska sammansättningen och närvaron av organiskt material och förekomsten av diatomeer (kiselalger). Kemisk analys (ICP-analys) Utöver godsanalysen utfördes en kemisk analys vid OMAC laboratories i Galway på Irland. Kemisk ICP-analys (Inductively Coupled Plasma) syftar till att bestämma keramikens kemiska sammansättning, och halten av ett 20-tal grundämnen bestäms. Sammansättningen kan sedan användas för att bland annat påvisa ett geografiskt sammanhang för keramiken. Av de utvalda skärvorna krossas minst 1 g av vardera till ett fint pulver, som löses i en syralösning. Dessa lösningar injiceras i exciterad argonplasma. När atomerna utsätts för denna energi kommer elektronerna att byta bana (energinivå) och därvid utsända färgade ljusblixtar, i ett mönster som är unikt för varje grundämne. Detta emissionsspektra kan mätas med AES (Atomic Emission Spectrometry). Analysresultat Mikroskopering av tunnslip Keramiken har utifrån lertyp och val av magringsmedel indelats i fem olika grupper. Godsgrupp 1 (tunnslip 1, 4): Två kärl har framställts av sorterade finleror som magrats med krossad granit. Leran är mycket tät och varken sand eller några större halter av silt har

observerats i godset. Magringsandelen uppgår till 6 respektive 17 % medan största kornet är 1,5 respektive 1,75 mm. Skärvorna i godsgrupp 1 utgörs av ett AIV-kärl och ett östersjökärl. Godsgrupp 2 (tunnslip 10, 11): Keramiken i godsgrupp 2 består av en sorterad finlera som magrats med sand. I tunnslip 10 har silt noterats, medan tunnslip 11 har en tät lera, utan silt och sand. Magringsandelen varierar mellan 8 % och 25 % och största korn har uppmätts till 0,75 mm i båda slipen. Skärvorna i gruppen har klassificerats som drejat reduktionsbränt gods och som blaugrau ware. Godsgrupp 3 (Tunnslip 5): Kärlet i godsgrupp 3 har framställts av en sorterad mellanlera som magrats med krossad granit. I mellanleran finns rikliga halter av både sand och silt. Som magringsmedel har man tillsatt 4 % krossad granit. Största korn i godset har uppmätts till 2,0 mm. Tunnslipet i gruppen tillhör ett östersjökärl. Godsgrupp 4 (Tunnslip 2): Kärlet i godsgrupp 4 är framställts av en sorterad grovlera som magrats med 3 % krossad granit. Största korn har uppmätts till 2,0 mm. Tunnslipet tillhör ett AIV-kärl. Godsgrupp 5 (Tunnslip 3, 6, 7, 8, 9): Det vanligaste godset bland de analyserade skärvorna från Lockarp är ett gods där man använt sig av en osorterad lera och inte tillsatt någon magring. Leran har ansetts tillräckligt grov för att klara de påfrestningar som kärlet skulle utsättas för senare. Största korn i dessa gods varierar mellan 1,5 och 6,0 mm, där samtliga kärl utom AIV har ett största korn på under 2,0 mm. Keramiken i gruppen har klassificerats som AIV-keramik, östersjökeramik samt äldre glaserat rödgods. ICP-analys ICP-analysen uppvisar mindre variationer mellan de olika godsen. Visserligen avviker halten av vissa grundämnen mellan olika tunnslip, men det finns inget tydligt samband mellan enstaka skärvor och grundämnena. En skärva kan exempelvis ha förhöjda halter av kalcium, men har i övrigt samma halter av övriga grundämnen som de andra skärvorna. Detta går igen på samtliga skärvor i det analyserade materialet. Den enda skärvan som avviker markant är den blyglaserade kannan, och det är just blyhalten som överstiger de övriga många gånger om. Man kan också konstatera att de importerade svartgodskärlen som sannolikt framställts i Tyskland uppvisar samma värden som både AIV-keramiken och östersjökeramiken. Därmed kan analysen i första hand användas som indikation på keramik från östersjöområdet och på keramik som inte framställts här. Tabell keramikiii. Resultat av mikroskopering av keramiska tunnslip från Lockarps bytomt. Förkortningar: * = normal andel, - = sparsam andel, + = hög andel, ++ = mycket hög andel, x = förekomst. e.o. = ej observerad.

SKÄRVIDENTIFIERING LERA MAGRING NOTERINGAR* slipnr. Lokal/kärl Fyndnummer sort. / osort. grov / mellan / fin silt sand järnoxid järnoxihydroxid glimmer kalciumkarbonat diatoméer växtmaterial krossad granit sand natur magringsandel [%] största kornstorlek [mm] 1 AIV 262 s f x - e.o. x 6 1,5 2 AIV 554 s g x x + x + e.o. x 3 2,0 3 AIV 701 o g x x + x + e.o. x 14 6,0 4 Östersjö 503 s f + x - e.o. x 17 1,8 5 Östersjö 511 s m x x + x - e.o. x 4 2,0 6 Östersjö 513 o g x x * x + e.o. x 1,5 7 Östersjö 524 o g x x + x + e.o. x 1,8 8 Östersjö 525 o g x x + x + e.o. x 1,5 9 Östersjö 765 o g x x * x + e.o. x 1,5 10 Red. drejat gods 467 s f x + x * e.o. x 8 0,8 11 Blaugaru ware 820 s f + x - e.o. x 25 0,8 12 Äldre glaserat rödgods 838 o g x x * x - e.o. x 0,8 Tolkning Analysen visar att AIV-keramiken som skulle ha varit en indikation på den lokala keramiken kan indelas i tre grupper. Man har använts sig av både fina och grova leror till denna keramik och man har dessutom använt sig av naturlig magring eller av bergartsmagring. Med mycket stor sannolikhet är det lerans kvalitet och grovlek som styrt val av magringsmedel. En grövre lera behöver oftast inte magras utan den är så kallat naturligt magrad. ICP-analysen av AIVkeramiken visar att det är små skillnader mellan godsen och att all keramik sannolikt framställts lokalt i området. I två av de fem godsgrupperna har enbart AIV-keramik noterats. Detta skulle kunna betyda att de personer som framställde östersjökeramiken inte i någon större omfattning använde sig av de lertäkter som man tidigare använt. Skillnaden kan också vara ett resultat av att keramiken framställts på olika lokaler. Östersjökeramiken från Lockarp kan indelas i tre olika grupper. Man har använt tre olika typer av leror samt använt sig av tre olika magringsmedel. Den största godsgruppen är kärl som framställts av naturligt magrade grovleror. Av de sex analyserade skärvorna har fyra denna typ av gods. Tidigare analyser av östersjökeramik från Lockarp och Oxie har visat att detta gods även dominerar vid de undersökningarna (Brorsson 2005; Jönsson & Brorsson 2003:173). Troligtvis är denna godsgrupp den vanligaste i den lokala keramiken under 1000- och 1100-talen i Lockarp och Oxie. De två östersjöskärvor som inte är framställda av de grova lerorna är sannolikt också av skånskt ursprung, men produktionsorten kan inte bestämmas. De kan vara från det närmsta området, men kan likväl vara från Lund. Man kan notera att tunnslip 4 är utgörs av en finlera som magrats med krossad bergart, vilket är vanligt i både Lund och Löddeköpinge. Någon av dessa platser skulle därmed kunna vara produktionsorten för kärlet. ICP-analysen visar, liksom med AIV-keramiken, att östersjökeramiken härrör från östersjöområdet. Det har visat sig att även ICP-analysen, liksom med tunnslipen, att det är svårt att urskilja produktionsorter i södra östersjöområdet. Orsaken är sannolikt isen från den senaste istiden, då jordar och stenar blandades över ett stort geografiskt område. I godsgrupp 2 finns både den drejade reduktionsbrända skärvan och blaugrau ware. Lerorna är inte identiska och det är troligt att de kommer från olika produktionsporter i Tyskland. Man kan även konstatera att det drejade reduktionsbrända godset har tydliga likheter med samma

typ av keramik från Büssow på gränsen mellan Tyskland och Polen (Brorsson 2007b). Tyvärr är jämförelsematerialet begränsat och det vore intressant att undersöka likheter och skillnader med keramik från exempelvis Lübeck. ICP-analysen visar att det inte går att skilja denna typ från den övriga i Lockarp. Orsaken är sannolikt att kärlen framställts i östersjöområdet, vilket ger ett visst stöd om Lübeck som en viktig produktionsort. Skärvan från det glaserade rödgodset består av en grov lera utan tillsatts av extra magring. Detta gods är det vanligaste i rödgodset, och godsanalysen kan inte påvisa något geografiskt ursprung. ICP-analysen visar ett ursprung i östersjöområdet och Danmark. Tidigare analyser av denna typ av keramik från Svennedal i Hyllie i Malmö visar att keramiken från Lockarp och Svennedal härrör från samma område. Det kan vara från det medeltida Danmark, men kärlen kommer sannolikt inte från Nederländerna, som inte berördes av den senaste istiden. Godsanalysen av keramiken visar på en förändring i keramikhantverket från tidigt 1000-tal till 1200- och 1300-talen. För att framställa AIV-keramiken och östersjökeramiken i använde man sig av samma metoder som man gjort under flera tusen år. Visserligen var östersjökeramiken formad på en kavalett, men uppbyggnadstekniken och råmaterialen var desamma. Med det drejade reduktionsbrända godset och det äldre glaserade godset syns ett mycket fina och högre kvalitativt gods. Det är tydligt att denna keramik bränts i keramikugnar och initialt har denna keramik var importprodukter. Analyserna av skärvorna från Lockarp har visat att de sannolikt importerats, vilket skett under 1200-talet. Lockarp och omvärlden under tidig medeltid Studierna av den tidigmedeltida keramiken visar att bebyggelsen under denna period kan indelas i två faser. Den tidigaste fasen, från 1025-1050, då bebyggelsen på allvar etableras representeras av grophus 8, 12, 17 och 18. I dessa hus har huvudsakligen AIV-keramik påträffats. En senare fas, från omkring 1050-1075 representeras av grophus 2, 9, 13 och 16 med fynd av huvudsakligen östersjökeramik och några enstaka AIV-skärvor. En del av de tidigare grophusen har utifrån andra aspekter tolkats tillhöra det äldre verkstadsområdet och därmed daterats till mellan 800 och 1000. Det skall noteras att en del av den tidigmedeltida keramiken påträffats i fyllningen till grophusen, och man kan ifrågasätta dessa dateringar. Under tidig medeltid uppvisar keramiken från Lockarp likheter med den tidigare undersökningen av storgården i Lockarp, CT 8, samt med Löddeköpinge 90:1. Det är framför allt formen på kärlen och förekomst eller avsaknad av främmande keramiktyper som varit avgörande för denna tolkning. Dessutom uppvisar platserna andra likheter i form av att det förekommer en betydande mängd AIV-keramik på de olika lokalerna. Löddeköpinge 90:1 har tolkats vara platsen för en storgård med diverse aktiviteter, medan den vikingatida och tidigmedeltida marknadsplatsen låg betydligt närmre Lödde å (Söderberg 2000:50). Även i den tidigare undersökningen i Lockarp berörde en storgård från samma period (Heimer et al 2006). Lockarp uppvisar även likheter med en rad andra platser i västra Skåne. Från Lund uppvisar keramiken från kv. Apotekaren som daterats till perioden 1020 till 1070 tydliga likheter med Lockarp. I viss mån kan även Oxie jämföras med Lockarp, men det är troligt att Oxie, liksom Löddeköpinge 90:1 har en längre kronologisk spännvidd än Lockarp (Jönsson & Brorsson 2003:Fig. 9). I Oxie har även flera anglo-skandinaviska skärvor påträffats, vilket vittnar om ett större kontaktnät, eller om andra typer av kontakter än i Lockarp. Analyser av östersjökeramik har för övrigt visat att kärl sannolikt framställts i Oxie (Jönsson & Brorsson 2003:178). Det är då sannolikt att keramikerna i Oxie försåg omlandet med kärl. En mindre analys av två skärvor östersjökeramik från CT 8, Lockarp visade att samma typ av råmaterial