PM Den svenska biogasmarknaden och dess aktörer Lena Wiklander, BioMil AB Lund, november 2014
Inledning Inom ramen för projektet Intensifierat nationellt biogasarbete har BioMil AB haft i uppdrag att i ett PM beskriva biogas- och fordonsgasmarknaden som den ser ut idag. Detta PM kan sedan användas som underlag till den nationella biogasstrategi som tas fram inom projektet, samt som stöd till övriga aktörer på biogasmarknaden i arbetet med marknadsanalys. Intensifierat nationellt biogasarbete Det tvååriga projektet Intensifierat nationellt biogasarbete är ett unikt samarbete mellan Energigas Sverige, Region Skåne och Swedegas. Projektets syfte är att bidra till att uppnå Sveriges högt satta klimat- och miljömål genom ökad produktion och användning av biogas inom transportsektorn och industrin. Tid för genomförande Detta uppdrag genomfördes under hösten 2014. Kontaktperson: Hanna von Bahr, projektledare Intensifierat nationellt biogasarbete hanna.vonbahr@energigas.se 0736-849344 1
Biogasproduktion År 2013 fanns det 264 biogasanläggningar 1 som producerade biogas. Dessa anläggningar producerade år 2013 tillsammans 1 686 GWh biogas, fördelningen av dessa visas i Bild 1. Volym biogasproduktion 580 672 117 77 240 Avloppsreningsverk Deponier Gårdsanläggningar Industrianläggningar Samrötningsanläggningar Bild 1: Volym producerad biogas 2013, GWh 2 1 Med biogasanläggning avses en rötkammare där biogasen produceras, det förekommer att fler än en rötkammare finns hos en anläggningsägare på samma adress. 2 Statens Energimyndighet, Produktion och användning av biogas och rötrester år 2013, ES 2014:08 2
Biogasanläggningar varierar i storlek och i förhållande till sitt antal är det samrötningsanläggningarna som producerar den största volymen biogas. De 264 produktionsanläggningarna är fördelade på 137 avloppsreningsverk, 580 GWh 60 deponier, 240 GWh 39 gårdsanläggningar, 77 GWh 5 industrianläggningar, 117 GWh 23 samrötningsanläggningar, 580 GWh Fördelningen visas i Bild 2 och Bild 3. Antal biogasanläggningar 5 23 39 137 60 Avloppsreningsverk Deponier Gårdsanläggningar Industrianläggningar Samrötningsanläggningar Bild 2: Antal biogasanläggningar i Sverige år 2013 3
I Bild 2 visas den historiska utvecklingen av biogasproduktion från de olika anläggningskategorierna. GWh Biogasproduktion per anläggningskategori 2005-2013 1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Avloppsreningsverk Deponier Gårdsbiogasanläggningar Industrianläggningar Samrötningsanläggningar Bild 2: Biogasproduktion per anläggningskategori 2005-2013, GWh Värt att notera är att biogasproduktionen från deponier visar en minskande trend medan produktionen från samrötningsanläggningar visar en ökande trend. Även gårdsanläggningar visar en ökande trend i sin produktion. Den realiserbara biogaspotentialen i Sverige skulle kunna uppgå till 22 TWh år 2030 enligt en potentialstudie utförd av WSP 3. Den statliga utredningen Fossilfrihet på väg 4 ser en potential för användande av biogas som drivmedel för transportsektorn på ca 12-13 TWh år 2030. Detta visar på att det finns en mycket god utvecklingspotential för biogasmarknaden i Sverige framöver. Användning Användningsområdena för biogas varierar och för år 2013 användes 521 GWh till värmeproduktion 46 GWh till elproduktion 907 GWh uppgraderades till fordonsgaskvalitet 186 GWh facklades 26 GWh saknades data 3 Realiserbar biogaspotential i Sverige år 2030 genom rötning och förgasning, WSP april 2013 4 Fossilfrihet på väg, SOU 2013:84 4
Användningsområdena visas även i Bild 3. Behovet av att fackla biogas uppstår när det inte finns någon användare av biogasen och det är en mindre belastning för miljön att fackla biogas än att släppa metan direkt ut i atmosfären. Ett lågt elpris eller minskat värmebehov under sommarhalvåret är andra anledningar till att biogas facklas bort. Nya anläggningar har vanligen en högre andel fackling initialt innan driften är igång ordentligt. 2013 var det flera nya anläggningar som startades, vilket är en bidragande orsak till att den facklade volymen var ovanligt hög under året. Uppgradering av biogas innebär att energiinnehållet höjs genom att koldioxid avskiljs. Även vatten och föroreningar som till exempel svavelväte och partiklar avlägsnas. Ett luktämne tillsätts så att eventuella gasläckor kan upptäckas. Slutligen krävs att gasen komprimeras, det vill säga trycksätts, till cirka 200 bar innan användning. Uppgraderad biogas har en metanhalt på minst 95 procent och kan därmed användas på samma sätt som naturgas. Begreppet fordonsgas används som ett samlingsnamn för biogas, naturgas eller en blandning av de båda gaserna, när de används till fordonsdrift. Biogas är förnybart och naturgas är fossilt men de har samma egenskaper och användningsområde när biogasen är uppgraderad. Användningsområden för biogas 186 26 521 907 46 Värme El Uppgradering Fackling Saknad data Bild 3: Användningsområden för biogas 2013, GWh 5 Av de 264 produktionsanläggningarna är det 62 stycken som uppgraderar gasen till fordonsgaskvalitet och den uppgraderade biogasen uppgick till 907 GWh år 2013. Sedan 2005 har det varit en kraftig utvecklig avseende uppgradering av gas, se Bild 4 på nästa sida. Den genomsnittliga ökningen per år sedan 2005 har varit ca 100 GWh biogas per år. Denna ökning beror till största delen på en ökad efterfrågan av fordonsgas som drivmedel. 5 Statens Energimyndighet, Produktion och användning av biogas och rötrester år 2013, ES 2014:08 5
GWh 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 Uppgradering 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Bild 4: Uppgradering av biogas 2005-2013, GWh Det finns möjlighet att uppgradera ännu mer biogas eftersom stora delar av den befintliga gasproduktionen inte uppgraderas. Dock kan vissa anläggningar vara för små för att det ska vara ekonomiskt lönsamt med dagens teknik/förutsättningar, detta gäller främst gårdsanläggningar och reningsverk. En annan anledning kan vara att anläggningen saknar tillgång till gasinfrastruktur för effektiv avsättning av uppgraderad biogas. Marknadsandelar Produktionsanläggningar De flesta gårdsanläggningar ägs av lantbrukare och producerar relativt små gasvolymer. Det är därför ovanligt att den gasen uppgraderas, även om det förekommer. Det finns några industrier som producerar biogas, men ingen av dessa uppgraderar biogasen för närvarande. Reningsverk ägs i regel av kommunerna eller av kommunala bolag som driver dessa. Av de 137 reningsverk som producerar biogas är det 32 som uppgraderar gasen till fordonskvalitet. Ingen av deponierna som producerar biogas uppgraderar den till fordonsgas. Detta beror till största delen på att deponigasen innehåller en stor andel kvävgas som är kostsam att få bort. Tre fjärdedelar av deponigasen används för värmeproduktion. Samrötningsanläggningar där biogas uppgraderas har en större spridning i ägarförhållandena och fler privata aktörer är aktiva där jämfört med reningsverk och deponier. Generellt gäller att de aktörer som är inblandade i flera anläggningar ofta är delägare med olika storlekar på andelarna i varje anläggning eller alternativt äger uppgraderingen till en eller flera specifika anläggningar. Det finns 53 uppgraderingsanläggningar som uppgraderar biogas till fordonskvalitet enligt Produktion och användning av biogas och rötrester år 2013, ES 2014:08. 62 biogasanläggningar uppgraderar biogasen till fordonskvalitet på dessa 53 uppgraderingsanläggningar. Majoriteten av dessa anläggningar producerar en mindre mängd 6
biogas av fordonskvalitet. Exempelvis står de fem största biogasanläggningarna för 35 % av den biogas som uppgraderas för fordonsgas och de 10 största står för 54 %. De 47 anläggningar som producerar minst biogas står sammanlagt för 34 %. Totalt producerade dessa 62 biogasanläggningar 907 GWh biogas av fordonskvalitet. Fordonsgasdistributörer I oktober 2014 fanns det 154 publika gastankställen i Sverige och 58 icke-publika tankstationer (t ex bussdepåer). Utvecklingen av antalet tankstationer från 2005-2013 visas i Bild 5. 6 Tankstationerna längs det västsvenska naturgasnätet försörjs i huvudsak med fordonsgas via detta gasnät. I andra delar av Sverige finns lokala mindre gasnät som försörjer tankstationerna med gas t ex i Linköping, Västerås och Stockholm. De flesta av de övriga tankstationerna försörjs med gas via gasflak som transporteras dit med lastbil. 160 Antal tankstationer 2005-2013 140 120 100 80 60 40 20 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Publika tankstationer Icke-publika tankstationer Bild 5: Utvecklingen av antalet tankstationer i Sverige 2005-2013 Den totala volymen fordonsgas som såldes år 2013 var 1 494 GWh, fördelat på 869 GWh till publika tankstationer och 625 GWh till icke-publika. Andelen biogas har sedan år 2008 varit mer än 50 % baserat på energiinnehåll, vilket gör Sverige världsunikt för användande av biogas inom transportsektorn. Bild 6 på nästa sida visar fördelningen av biogas respektive naturgas för publika respektive icke-publika tankstationer. 6 www.gasbilen.se 7
Användning av fordonsgas 315 473 310 396 Biogas publikt Biogas icke-publik Naturgas icke-publikt Naturgas publikt Bild 6: Fordonsgasanvändningen i förhållande mellan biogas och naturgas, publika tankstationer respektive icke-publika tankstationer. Totalt 1494 GWh år 2013. Den sålda fordonsgasvolymen per tankstation är företagssekretess för såväl de publika som de icke-publika. Snittvolymen per publik tankstation är 5,6 GWh/år där den sålda volymen varierar mellan 1 GWh/år och upp till 30 GWh/år, beroende på var i landet tankstationen är belägen. Det finns ett 30-tal aktörer som distribuerar fordonsgas till kunderna. 10-talet aktörer har tre tankstationer eller fler. Ca 15 aktörer har en till två tankstationer per aktör och 6 bensinbolag säljer även fordonsgas. Gemensamt för alla bensinbolag är att de inte själva investerar i att bygga gastankstationer. Däremot har de samarbeten med andra aktörer som bygger gastankstationer på deras befintliga tankstationer. Vertikal integration Det finns ett 15-tal företag som både är ägare, alternativt delägare, i både produktionsanläggningar och/eller uppgraderingsanläggningar och tankstationer. Det är vanligen företag som har lokal anknytning, som äger både produktionsanläggningar och tankstationer. Det finns också kommuner där biogasproduktion och tankstationer ägs av olika kommunala helägda bolag. Konkurrensförutsättningar Sveriges biogasanläggningar påverkas av konkurrens vad gäller substrat, avsättning av producerad biogas och avsättning av producerad biogödsel. Följande behandlar konkurrensen vad gäller avsättning av producerad biogas och situationen vad gäller substratmarknad och biogödsel lämnas därhän. Marknadssituationen för substrat och biogödsel påverkar däremot även biogasmarknaden då dessa helt eller delvis styr produktionspriset för biogasen. Ett exempel på konkurrensfördel kan vara ett kommunalägt avfallsbolag som producerar biogas från matavfall och annat biologiskt avfall bolaget har tillgång till. Där har 8
avfallsbolaget ett garanterat substrat som också oftast är förknippat med en mottagningsavgift eller motsvarande som ger intäkt, till skillnad från många andra substrat som oftast är förknippade med en inköpskostnad. Bolaget har därmed en intäkt i bägge ändar vilket gör att de kan hålla ett lägre pris på försåld biogas. Ovanstående exempel kan verka som en konkurrensnackdel för en annan närliggande biogasanläggning med annan huvudman, som skulle kunna hålla samma gaspris, men som kan få svårigheter med t.ex. avsättningen av biogödsel vilket därmed påverkar situationen för den anläggningen negativt. Marknadens påverkansfaktorer Avsättningsmarknaden för biogas kategoriseras som: drivmedel, värme samt kraftvärme. Värme samt kraftvärme lämnas därhän då konkurrenssituationen där är mot andra värmekällor och/eller elmarknaden. Det förekommer lokala marknader för icke-uppgraderad biogas men dessa rör mer eller mindre endast två aktörer, biogasproducenten samt köparen som uppgraderar gasen eller producerar värme/kraftvärme där dessa är förbundna med en lokal gasledning. I förekommande fall är ägaren till uppgraderingsanläggningen också delägare i biogasanläggen eller vice versa. Marknadsvillkoren för biogas påverkas på global, europeisk, nationell, regional och lokal nivå på olika sätt. Global: påverkan genom energipriser, framförallt på olja och gas. Europeisk: påverkan genom föreslagna direktiv (ILUC, ETD osv) från EU-kommissionen. Påverkan finns också genom marknadssituationen i andra länder, exempelvis andra nationella stödprogram för biogas som kan ge låga produktionskostnader för biogas, som sedan säljs via gasnät till Sverige. Nationell: påverkan genom lagar, förordningar, skatter och stöd etc. Prisjämförelse mot övriga drivmedel på markanden. Till viss del upphandling av gasfordon hos myndigheter och verk. Regional: Satsningar på upphandlingar av gasfordon till fordonsflottor och kollektivtrafik gynnar i direkt led en uppbyggnad av fordonsgasmarknaden lokalt och regionalt. Även strategiska satsningar som drivs regionalt via exempelvis regionala organisationerna Biogas Syd, Biogas Öst, Biogas Norr med flera, regionala biogasstrategier etc. Kan även innefatta satsningar på handläggning av tillståndsärenden för biogasanläggningar. Lokal: Upphandlingar likt ovan, villighet till upplåtelse av mark, satsningar från kommunala energi- och avfallsbolag. Genom dessa ovanstående delar påverkas aktörernas möjlighet att sälja på lika villkor. I en region med en offentlig aktör som har ett tydligt mål kring användning av biogas och som också handlar upp gas till sina fordon, ges en stabilare grund för att få till stånd en ny aktör/anläggning som producerar biogas. Detta gäller framförallt vid de större städerna eller tätorterna där det finns kollektivtrafik som kan ställas om till gasdrift. Samma förutsättningar gäller lokaliseringar där det finns åkerier, taxibolag eller motsvarande aktörer som kan teckna avtal för längre perioder. I mer tätbefolkade områden där också person-/tjänstebilsflottan är större och där även en låg procentuell omställning till gas kan ge ett numerärt tillräckligt antal gasbilar för att utgöra underlag för en eller flera tankstationer. 9