Sysselsättningseffekter av budgetpropositionen för 2015

Sammanfattning Syftet med denna PM är att analysera sysselsättningseffekter av regeringens budgetförslag då en sådan redogörelse saknas i budgetpropositionen. En sådan redogörelse är central för att bedöma den ekonomiska politiken, både för riksdagsledamöter och för väljare. 1 Enligt Svenskt Näringsliv är sysselsättning oftast ett mer relevant mått än arbetslöshet. När arbetslösheten används för att utvärdera den ekonomiska politiken bör den verkliga arbetslösheten användas som komplement till det officiella måttet för arbetslösheten. 2 Den föreslagna inriktningen på finanspolitiken innebär en överflyttning av sysselsättning från den privata sektorn till offentlig sektor samtidigt som sysselsättningen minskar i ekonomin som helhet. Sammantaget minskar sysselsättningen med cirka 5 000 helårsarbeten 2015 och med cirka 24 000 helårsarbeten 2018 till följd av de förslag som läggs fram i budgetpropositionen. Dessutom är det noterbart att offentliga utgifter som inte beror på aktiva beslut beräknas öka kraftigt de kommande åren (bland annat för integration och migration). Kostnaderna utgör en potentiell risk i budgeten. Om dessa ökade utgifter skulle behöva finansieras med ytterligare skattehöjningar skulle sysselsättningen minska ännu mer. Sysselsättningseffekter av budgetpropositionen för 2015 I budgetpropositionen för 2015 lägger regeringen fram ett antal förslag på utgiftsökningar och skattehöjningar. Vad gäller de kortsiktiga effekterna av dessa förändringar anger man: Sammantaget bedöms BNP-tillväxten och sysselsättningen bli något högre samtidigt som arbetslösheten blir omkring 0,2 procentenheter lägre 2015 till följd av de insatser som föreslås eller aviseras i denna proposition. Vad gäller de långsiktiga effekterna skriver man att de är osäkra och svåra att bedöma. Man redovisar därför ingen sammanvägning av den totala effekten av den föreslagna politiken men nämner att vissa åtgärder har positiva effekter medan andra har negativa. Exempelvis skriver man så här om skattehöjningarna: De skatteförslag som lämnas och aviseras i denna proposition kommer att bidra till att sysselsättningen och BNP dämpas något. 1 Svenskt Näringsliv publicerade en konjunkturrapport den 5 november 2014 där läget i ekonomin som helhet analyserades. Beräkningarna i aktuell PM är ett komplement till denna rapport. Till skillnad mot i konjunkturrapporten analyseras här även strukturella effekter av regeringens föreslagna budget. 2 Den verkliga arbetslösheten är ett utvidgat mått som förutom den vanliga arbetslösheten även tar med dold arbetslöshet. Den senare består av sjukskrivningar över den historiska normalnivån, liksom av personer i olika former av anställningsstöd. Se Spector (2014), Den verkliga arbetslöshetens utveckling sedan 1996, Rapport, Svenskt Näringsliv, oktober 2014.

2 (11) Trots de långtgående förslag som läggs fram i budgeten saknas det med andra ord tydliga och siffersatta bedömningar av de konsekvenser som den föreslagna politiken får på ekonomin. Det hade varit önskvärt om regeringen hade publicerat mer detaljerade bedömningar av hur den tänkta politiken påverkar sysselsättningsutvecklingen både på kort och på lång sikt. I brist på sådant underlag har Svenskt Näringsliv varit hänvisade till att göra en egen bedömning. Vi har använt den typ av beräkningsmetoder som bland annat Finansdepartementet brukar använda sig av och som stöds av resultat inom forskningslitteraturen. Den här typen av bedömningar är alltid behäftade med osäkerhet och styrs av vilka antaganden som görs. Likväl är det viktigt att den här typen av beräkningar genomförs, samt att de bakomliggande metoderna redovisas på ett öppet och transparent vis. Denna PM ska ses som ett bidrag till en sådan diskussion i brist på annat mer utförligt underlag från regeringskansliet. I tabell 1 har vi sammanfattat vår bedömning av hur olika delar av den föreslagna finanspolitiken påverkar sysselsättningen. Överlag är de utgiftsökningar som läggs fram i regeringens budgetproposition för 2015 inriktade på att öka efterfrågan på kort sikt. På lång sikt bestäms dock både sysselsättning och BNP av strukturella faktorer. Det innebär att den negativa effekten av de skattehöjningar som föreslås ökar successivt medan den positiva effekten av utgiftsökningarna gradvis minskar. Sammantaget uppstår det kortsiktigt en negativ effekt på sysselsättningen motsvarande cirka 5 000 personer. På längre sikt 2018, när ekonomin beräknas vara i balans, blir den negativa effekten cirka 24 000 sysselsatta.

3 (11) Tabell 1 Sysselsättningseffekt av regeringens förslag till finanspolitiska åtgärder Antal helårsekvivalenter 2015 2018 Offentlig konsumtion (netto)* 12800 10600 Transfereringar till hushållen 3600 0 Offentliga investeringar 2000 500 Transfereringar till företagen 800 700 Traineejobb och extratjänster 1700 8800 Höjt tak i a-kassan -10000-10000 Avskaffad bortre gräns i sjukförsäkringen -300-3800 Höjda arbetsgivaravgifter för unga -4500-18700 Höjda marginalskatter -2700-4000 Fler ska betala statlig skatt -2000-3000 Övriga skattehöjningar hushåll -3400 0 Övriga skattehöjningar företag -3400-4700 Totalt -5400-23600 *Inkluderar endast offentliga konsumtionsutgifter som föregås av aktiva beslut i budgeten. En undanträngningseffekt (50 procent) av riktiga offentliga arbetstillfällen till följd av införandet av traineejobb och extratjänster i välfärden sänker sysselsättningseffekten något för offentlig konsumtion. Källa: Egna beräkningar Sysselsättningseffekten är beräknad i termer av heltidsekvivalenter. För vissa poster kan det med andra ord skilja sig från hur förslagen påverkar officiell sysselsättningsstatistik. När man exempelvis ändrar reglerna för skiktgränsen för statlig inkomstskatt så får det större effekter på arbetade timmar, medan antalet sysselsatta påverkas i mindre utsträckning. Regeringen har i Finansplanen formulerat följande sysselsättningsmål: Antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU år 2020. Det är betydelsefullt att man slår fast att antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka. Det är alltså inte tillräckligt för måluppfyllelsen att reformer genomförs som bara påverkar den officiella arbetslöshets- och sysselsättningsstatistiken. Utgår man från detta mål är det därför logiskt att bedöma reformernas effekt i termer av helårsekvivalenter. Den sammantagna effekten motsvarar en minskning av sysselsättningen med 0,1 procentenheter 2015 och 0,5 procentenheter 2018. 3 För vissa betydelsefulla poster har separata beräkningar genomförts. Andra mindre poster och poster där det har saknats relevant underlag har slagits ihop till aggregat. Dessa aggregat har sedan beräknats med hjälp av mer standardmässiga samband. Ökad offentlig konsumtion De offentliga konsumtionsutgifterna som föregås av aktiva beslut i budgeten ökar netto med 12,7 miljarder kronor 2015 och 11,4 miljarder kronor 2018, se tabell 2. Den större delen av de offentliga konsumtionsutgifterna tillfaller kommunsektorn. Dessa medel är nästan 3 Eftersom beräkningarna avser helårsekvivalenter kan effekten på sysselsättningsstatistiken bli annorlunda.

4 (11) uteslutande riktade till vård, skola och omsorg (se bilaga för en specificering av hur utgifterna fördelas inom respektive mellan staten och kommunsektorn). Tabell 2 Aktiva reformer för ökade offentliga konsumtionsutgifter Miljarder kronor 2015 2018 Kommunsektorn 10,0 10,4 Staten 2,7 1,0 Totalt 12,7 11,4 Anm. Ökade offentliga konsumtionsutgifter som inte beror på aktiva reformer (exempelvis ökade utgifter för migration och integration ingår ej). Sysselsättningseffekter för dessa övriga utgiftsökningar ingår således inte i beräkningarna även om de kan förväntas medföra skattehöjningar i framtiden. Siffrorna i denna tabell beskrivs mer ingående i bilaga. Källa: Budgetpropositionen för 2015 och egna beräkningar. De ökade offentliga konsumtionsutgifterna beräknas generera 12 800 personer i sysselsättning det första året och 10 600 personer 2018. Kostnaden för att öka sysselsättningen i kommunsektorn beräknas 2015 till 900 000 kronor per person och år. I staten beräknas motsvarande kostnad till 1 050 000 kronor per person och år. Beräkningarna utgår från lönekostnaderna (medianlön) inom kommunsektorn respektive staten (SCB, 2013). Inklusive socialavgifter är denna lönekostnad cirka 450 000 kronor i kommunsektorn och cirka 515 000 kronor i staten. En anledning till att kostnaden per sysselsatt förväntas bli högre är att alla skattekronor i normalfallet inte går till lönekostnader utan även till andra typer av kostnader (förbrukning etc) samt till att stärka resultatet i kommunsektorn. Detta läckage till övriga poster i kommunens och statens budget förväntas dessutom bli högre på kort sikt till följd av att reformerna har aviserats i ett sent skede. Antagandet om läckage till annat än lönekostnader ligger i linje med kostnadernas sammansättning i den offentliga sektorn. 4 Hur de nya stöden ska tilldelas och implementeras är ännu oklart. I beräkningarna har fördröjningar med ett kvartal antagits, vilket kan anses som ett försiktigt antagande. Beräkningar av hur stor sysselsättningseffekt man får av ökad offentlig konsumtion redogörs utförligt i bilaga. Traineejobb och extratjänster Regeringen föreslår arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade mot välfärden. Sammantaget avsätt knappt 1 miljard kronor år 2015 och cirka 3,5 miljarder kronor år 2018 (se tabell 3). 4 Enligt Konjunkturinstitutet (Fördjupnings-PM nr 6 2010) beräknas lönekostnadens andel av kommunernas totala kostnader för verksamheterna vård, skola och omsorg (testar även som andel av kommunernas totala intäkter) i genomsnitt till ca 65 procent. Detta implicerar ett läckage om ca 35 procent av kostnaderna till annat än löner. Konjunkturinstitutet använder både Företagens ekonomi och Nationalräkenskaperna som källa och kommer till liknande slutsatser kring löneandelen. Löneandelen i den statliga sektorn antas vara i samma storleksordning, vilket sannolikt är ett försiktigt antagande.

5 (11) Tabell 3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder Miljarder kronor 2015 2018 Traineejobb 0,45 1,68 Extratjänster 0,48 1,84 Summa kostnad för arbetsmarknadspolitik riktad mot välfärden 0,93 3,52 Källa: Budgetpropositionen för 2015. Utgifterna på traineejobb och extratjänster väntas medföra att 1 700 personer blir sysselsatta 2015 och 8 800 personer år 2018. Kostnaden för ett traineejobb eller en extratjänst i välfärden beräknas 2015 till 550 000 kronor per person och år. Beräkningarna utgår från lönekostnaderna (lägsta kvartilen) i kommunsektorn (SCB, 2013). Inklusive socialavgifter är denna lönekostnad cirka 400 000 kronor. I bilaga redogörs för beräkningarna mer ingående. Erfarenheten är att den här typen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har en undanträngningseffekt på 50 procent. 5 För varje plats i programmet trängs ett halvt arbetstillfälle ut från den ordinarie arbetsmarknaden. Nettoeffekten på den riktiga offentliga sysselsättningen i avsnittet ovan är som en följd av detta nedjusterad med 850 personer i sysselsättning 2015 respektive 4 400 personer 2018. Höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen Den nya arbetslöshetsförsäkringen får ett tak på 25 000 kronor under de första 100 dagarna och därefter ett tak på 20 900 kronor. Incitamenten i arbetslöshetsförsäkringen försvagas av den höjda nivån samtidigt som incitamenten stärks av en tydligare avtrappning efter 100 dagar. En betydande andel av de arbetslösa kvalificerar sig dock inte till arbetslöshetsförsäkringen. Drygt var fjärde person är överhuvudtaget kvalificerad för a-kassa och bara 15 procent av de arbetslösa berörs av höjningen. Detta försvagar länken mellan sysselsättning och nivån på arbetslöshetsförsäkringen. Tabell 4 Läget på arbetsmarknaden oktober 2014 Arbetslösa 389 000 Antal ersättningstagare, a-kassa 100 100 Antal ersättningstagare, inkomstrelaterad a-kassa 89 300 Antal ersättningstagare, på nuvarande tak 680 kronor/dag 58 500 Källa: SCB och IAF. De som redan är sysselsatta får försvagade incitament att arbeta. 6 Stora tjänstemannagrupper är väl försäkrade via kompletterade försäkringar vilket gör att de inte 5 Forslund och Vikström (2010), Arbetsmarknadspolitikens effekter på sysselsättning och arbetslöshet - en översikt, SOU 2010:88, Stockholm. 6 Effekterna på arbetskraftsdeltagandet antas vara försumbara. Å ena sidan kan en högre jämviktsarbetslöshet göra det mindre attraktivt att träda in i arbetskraften, å andra sidan kan en högre

6 (11) direkt påverkas av en förändring i arbetslöshetsförsäkringen. Lönekraven skulle kunna öka något. Däremot förstärks incitamenten att ta ett jobberbjudande för de arbetslösa som idag saknar a-kassa genom den så kallade kvalifikationseffekten. Detta innebär att värdet av att arbeta ökar eftersom de arbetslösa då kan kvalificera sig för en mer generös a-kassa. Även arbetslösa som idag ligger under taket får marginellt starkare incitament att ta ett arbete. Lönekraven minskar något i denna grupp. Arbetslösa som idag ligger på taket får försvagade incitament att söka efter arbete och deras arbetslöshetstider förlängs. Personer som ligger i intervallet 1-100 dagar får en betydande inkomstförstärkning. Detta leder till lägre sökintensitet och längre arbetslöshetsperiod. Samtidigt motverkas en del av denna effekt av hotet om lägre ersättning efter 100 dagar. För personer i intervallet 101-300 dagar försvagas också incitamenten på grund av inkomstförstärkningen. Samtidigt förstärks incitamenten för denna grupp genom kvalifikationseffekten. Den genomsnittliga arbetslöshetsperioden var knappt 35 veckor 2013. 7 Det gamla systemet innebar en genomsnittlig ersättningskvot på 63 procent över arbetslöshetsperioden medan det nya systemet innebär en genomsnittlig ersättningskvot på 73 procent. Det nya systemet motsvarar således en höjning av den genomsnittliga ersättningskvoten med 10 procentenheter för dessa individer. Eftersom bara 15 procent av de arbetslösa berörs av takhöjningen skalas höjningen av ersättningskvoten om till 1,5 procentenheter. Finansdepartementet antar en kvasielasticitet på 0,12. 8 En höjning av ersättningskvoten med 1,5 procentenheter innebär då att arbetslösheten ökar med 0,2 procentenheter vilket motsvarar drygt 10 000 personer. Avskaffad bortre gräns i sjukförsäkringen I budgeten är 100 miljoner kronor avsatta till att bekosta avskaffandet av den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Detta motsvarar 340 heltidssjukskrivna 2015. 9 För 2018 är 380 miljoner kronor avsatt. Dessutom finns 7,26 miljarder kronor avsatt i en beräkningsteknisk överföring där man anger att denna post bland annat ska användas för att täcka kostnader som uppstår är utnyttjandet av sjukförsäkringen ökar. Vi vet av historisk erfarenhet att regelutformningen har en avgörande betydelse för hur sjukförsäkringen utnyttjas. Försäkringskassan drar slutsatsen att regelförändringar har större betydelse för sjukskrivningar än vad som kan förklaras i förändringar i de försäkrades hälsa. 10 Högre ersättningsnivåer och möjlighet att stanna kvar längre i bidrag kan potentiellt leda till ett kraftigt ökat utnyttjande av försäkringen. Det kan även späda på de tendenser ersättning till arbetslösa göra det mer attraktivt att ta ett arbete för personer som bedömer sannolikheten för att de blir arbetslösa i framtiden som hög. 7 Konjunkturinstitutet (2014), Lönebildningsrapporten 2014, Stockholm. 8 Finansdepartementet (2011), "Hur ska utvecklingen av arbetsmarknadens funktionssätt bedömas", Rapport från ekonomiska avdelningen på Finansdepartementet, Stockholm. 9 Medellönen år 2013 var 30 600 kronor. Med en ersättningskvot på 80 procent motsvarar detta en ersättning på 24 480 kronor per månad och 293 760 kronor på årsbasis. 10 Försäkringskassan (2014), Analys av sjukfrånvarons variation, Socialförsäkringsrapport 2014:17, Stockholm.

7 (11) som redan finns till ökad sjukskrivning. Det är mot den bakgrunden man ska se att regeringen själva har reserverat medel som kan användas för detta syfte. Det finns inte angivet hur stor del av beloppet på drygt 7 miljarder kronor som ska gå till detta och hur mycket till annat. Ett lågt antagande är att 10 procent går till detta ändamål. Då blir resultatet 3 800 fler heltidssjukskrivna personer 2018. Höjda arbetsgivaravgifter för unga Svensk arbetsmarknad utmärks av höga minimilöner och en låg lönespridning jämfört med andra länder. Detta försvårar inträdet för unga på arbetsmarknaden som antingen har låg produktivitet eller där produktiviteten är oprövad och en okänd faktor för arbetsgivaren. De lägre arbetsgivaravgifterna för ung personal har bidragit till att mildra denna tröskeleffekt och har därför haft en positiv effekt på ungas sysselsättning. 11 Även långsiktigt är effekterna positiva då fler får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och kan utveckla sitt humankapital genom en anställning. En generell höjning av arbetsgivaravgiften har normalt små effekter på sysselsättningen. För unga finns det dock starka skäl att anta att de berörs mer av arbetsgivaravgifternas nivå. Från ett teoretiskt perspektiv fungerar sänkta arbetsgivaravgifter för lågkvalificerade arbetare bättre än generella sänkningar och unga har i genomsnitt lägre kvalifikationer jämfört med äldre medarbetare. En höjning av de sociala avgifterna höjer arbetskraftskostnaden till en nivå som ligger över många ungas produktivitet. Vidare är det sannolikt att den löneövervältrande effekten är betydligt mindre för denna grupp, särskild nedåt. 12 På tre års sikt bedöms löneövervältringen uppgå till 25 procent. Med ett försiktigt antagande kring en sysselsättningselasticitet på -0,3 blir då den negativa effekten av höjda arbetsgivaravgifter att dessa minskar sysselsättningen med 18 700 personer. Kortsiktigt blir effekten mindre dels på grund av att höjningen sker i två steg, dels på grund av att det tar viss tid för arbetsgivarna att anpassa personalstyrkan. Ökad marginalskatt för månadsinkomster över 50 000 kronor Ericson och Flood (2014) har för Svenskt Näringsliv utrett effekterna av olika förslag på höjda marginalskatter. 13 Det nu framlagda förslaget ligger mitt emellan det som var Miljöpartiets förslag (40 000 kronor) och Socialdemokraternas (60 000 kronor). En linjär skalning av de tidigare effektberäkningarna ger en långsiktig förlust motsvarande 4 000 helårsarbeten. Det saknas beräkningar för de kortsiktiga effekterna, varför den omedelbara effekten av försiktighetsskäl skalas ner till 2 700 helårsarbeten. 11 Egebark och Kaunitz (2013) finner att upp mot 10 000 arbeten för unga skapades under de två första åren efter införandet av lägre arbetsgivaravgifter för unga. 12 Med löneövervältring avses att lönerna stiger och dämpar den kostnadssänkande effekten av lägre arbetsgivaravgifter. Se vidare Konjunkturinstitutet (2014), Lönebildningsrapporten 2014, Stockholm. 13 http://www.svensktnaringsliv.se/migration_catalog/hojda-eller-sanktamarginalskatterpdf_585928.html/binary/h%c3%b6jda%20eller%20s%c3%a4nkta%20marginalskatter. pdf

8 (11) Försämrad uppräkning av gräns för statlig skatt Finansdepartementet gjorde en Ds år 2010. [1] I deras tabell 5.3 redovisas att en brytpunktshöjning motsvarande en statsfinansiell effekt på 2,5 miljarder kronor skulle öka antalet årsarbetskrafter med 7 300. I huvudsak är det de redan sysselsatta som ökar sin arbetstid, sysselsättningen ökar bara med 300 personer. Självfinansieringsgraden beräknades till 36 procent. Kalkylen i årets budgetproposition är att skattehöjningen via sämre brytpunkt ökar skatten 1,91 miljarder kronor, statiskt. I praktiken blir intäkten mindre eftersom åtgärden har negativ dynamisk effekt. Med självfinansieringsgraden 36 procent enligt ovan hamnar man på en skatteintäkt på 1,22 miljarder kronor. Baserat på departementspromemorians uppgifter skulle därmed den nu föreslagna skattehöjningen försämra sysselsättningen med 3 600 årsarbetskrafter ((1,22/2,5) * 7 300). En liknande bedömning finns i en utvärderingsbilaga till budgetpropositionen för 2012. [2] Siffrorna i tabell 9.1 därifrån är något försiktigare, 7 000 årsarbetskrafter för en statsfinansiell effekt på 2,75 miljarder kronor (55 procent av 5 miljarder kronor). Självfinansieringsgraden uppskattas till 45 procent. Motsvarande omräkning som ovan skulle ge att regeringens åtgärd minskar antalet årsarbetskrafter med 2 700 ((1,05/2,75) * 7 000). En mer dynamisk kalkyl finns i en SNS-rapport författad av professor Lennart Flood, resultaten där skurna på delvis annan ledd. [3] Tabell 5 pekar på en sysselsättningseffekt motsvarande nästan 28 000 helårsekvivalenter för en statsfinansiell effekt på 3,3 miljarder kronor. Självfinansieringsgraden är 78 procent. Motsvarande omräkning som ovan skulle ge att regeringens åtgärd minskar sysselsättningen med motsvarande närmare 3 500 årsarbetskrafter ((0,42/3,3) * 28 000 ). Den höga självfinansieringsgraden gör att staten endast får in 420 miljoner kronor på skattehöjningen. En försiktig sammanvägning av dessa tre kalkyler ger en långsiktigt negativ sysselsättningseffekt på 3000 helårsarbetskrafter. Den kortsiktiga effekten sätts skönsmässigt till två tredjedelar. Noterbart är också att vi bedömer att staten inte kommer att få in de skatteintäkter som regeringen räknar med i budgetpropositionen. Att inte ta med denna negativa dynamiska effekt är inte förenligt med försiktighetsprincipen. Beräkningar för övriga aggregat Transfereringar till hushållen höjer disponibelinkomsten vilket genererar privat konsumtion. Hushåll som tar emot transfereringar antas ha en lägre sparkvot än snittet i ekonomin. På motsvarande sätt drar övriga skattehöjningar till hushållen in köpkraft. För denna post antas normal sparkvot. Den största delposten är borttagen avdragsrätt för pensionssparande. Denna åtgärd kan göra att en del av sparandet kanaliseras till konsumtion. Denna effekt mildrar den negativa sysselsättningseffekten på kort sikt. [1] http://www.regeringen.se/sb/d/12706/a/156316 [2] http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/05/90/a3e45765.pdf [3] http://www.sns.se/sites/default/files/skattepolitik_lennart_flood.pdf

9 (11) På lång sikt räknar vi inte in några sysselsättningseffekter för transfereringar till hushållen. Detta på grund av att regeringen prognostiserar slutna produktionsgap 2018, vilket innebär att BNP bestäms av potentiell BNP. Konsumtionsstimulanser bidrar inte positivt till potentiell BNP utan sannolikt marginellt negativt. Transfereringar till hushåll bedöms därför inte öka sysselsättningen 2018. På motsvarande sätt antar vi inte heller några långsiktigt negativa sysselsättningseffekter av de övriga skattehöjningarna (bland annat punktskatter). I posten övriga skattehöjningar ingår höjda arbetsgivaravgifter för äldre som kan ge även en långsiktigt negativ effekt. Av försiktighetsskäl har dock denna inte tagits med i den här beräkningen. Offentliga investeringar genererar sysselsättning på kort sikt när investeringarna görs. I jämförelse med offentlig konsumtion är investeringsverksamhet mer kapitalintensiv. Här har antagits en kostnad per skapat arbetstillfälle på 1,5 miljoner kronor. Övriga skattehöjningar för företag (olika miljöskatter) minskar det ekonomiska utrymmet för företagen. Lönernas andel av förädlingsvärdet var cirka 60 procent 2013 och vi antar att åtstramningen slår linjärt på lönekostnaden. Givet en arbetskraftskostnad på 450 000 kronor får man fram en uppskattning om antalet arbetstillfällen som dras in på grund av åtstramningen. För transfereringar till företagssektorn görs motsvarande positiva beräkning.

10 (11) Bilaga Tabell B1. Specificering av aktiva reformer för ökade offentliga konsumtionsutgifter Miljarder kronor Ökade offentliga utgifter, brutto 2015 2018 Kommunstöd samt riktat till vård, skola, omsorg 9,0 13,1 Miljö 2,1 2,1 Högre utbildning 1,9 3,4 Arbetsförmedlingen 0,9 0,7 Kultur, utbildningskontrakt etc 1,5 1,3 Totalt 15,4 20,5 Minskad offentliga utgifter, brutto 2015 2018 Vård, skola, omsorg, brutto 1,0 2,4 Arbetsförmedlingen och övriga staten, brutto 0,6 1,6 Totalt 1,6 4,1 Övriga besparingar, netto 1,12 5,11 Sammantaget offentlig sektor, netto 2015 2018 Kommunsektorn 10,0 10,4 Staten 2,7 1,0 Totalt 12,7 11,4 Anm.1: Ökade försvarsanslag ingår inte utan antas i huvudsak klassificeras som investeringar i SCB:s nya redovisning av nationalräkenskaperna.. Anm. 2: Utgifter för miljö (brutto) samt övriga besparingar netto har schablonmässigt delats in i hälften kommunala och hälften statliga utgifter. Anm. 3:Ökade offentliga konsumtionsutgifter som inte beror på aktiva reformer (exempelvis ökade utgifter för migration och integration ingår ej). Sysselsättningseffekter för dessa övriga utgiftsökningar ingår således inte i beräkningarna även om de kan förväntas medföra skattehöjningar i framtiden. Anm. 4: Det är oklart hur posten övrigt netto beräknas (benämns i tabellen som övriga besparingar, netto). Regeringen anger att posten endast avser aktiva beslut. Regeringen anger att övriga utgifter består av de 15 minsta anslagsposterna på utgiftssidan. Jämfört med budgetpropositionen för 2014 har dessa 15 utgiftsområden sammantaget (dvs. inklusive aktiva och ej aktiva beslut) reviderats upp med cirka 21 mdkr på lång sikt (år 2017 det senast jämförbara åren mellan budgetarna), varav cirka 17 mdkr härrör till områdena 8 Migration och 13 Integration (jämför tabell 8.3 i budgetpropositionen för 2014 och 2015, som beskriver utgiftsområden per utgiftspost). Källa: Budgetpropositionen för 2015 och egna beräkningar.

11 (11) Tabell B2. Beräkning av sysselsättningseffekter för offentlig sektor Kommunsektorn 2015 2018 Månadslön (median) i kommunsektorn (landsting och primärkommuner sammanviktat), kronor 26600 Lönekostnad för en årslön (median) i kommunsektorn, kronor 319200 Lönekostnad (median) inkl socialavgifter (+40%), kronor 446880 Kostnad per jobb inkl läckage till andra kostnader än löner (35%), kronor 687508 751258 Kostnad per jobb inkl läckage pga sen timing, utformning och implementering (50%)* 893760 Kostnad per jobb, kort och lång sikt (avrundat), miljoner kronor 0,90 0,75 Aktiva reformer för kommunsektorn, miljoner kronor 9965 10365 Sysselsättningseffekt (reformer/kostnad per jobb), antal jobb 11072,22 13820 Undanträngningseffekt till följd av införande av traineejobb och extratjänster -850-4 400 Sysselsättningseffekt inkl undanträningseffekt 10 222 9 420 Staten 2015 2018 Månadslön (median) i staten, kronor 30700 Lönekostnad för en årslön (median) i kommunsektorn, kronor 368400 Lönekostnad (median) inkl socialavgifter (+40%), kronor 515760 Kostnad per jobb inkl läckage till andra kostnader än löner (35%), kronor 793477 867054 Kostnad per jobb inkl läckage pga sen timing, utformning och implementering (50%)* 1031520 Kostnad per jobb, kort och lång sikt (avrundat), miljoner kronor 1,05 0,85 Aktiva reformer för staten, miljoner kronor 2705 1015 Sysselsättningseffekt (reformer/kostnad per jobb), antal jobb 2576 1194 Offentlig sektor, totalt 2015 2018 Kommunsektorn 10 222 9 420 Staten 2576 1194 Totalt (avrundat) 12 800 10 600 * Ett kvartals fördröjning av reformens implementering antas. Anm. Kostnaden per arbetstillfälle 2018 är uppräknad med en schablonmässigt årlig löneökningstakt om tre procent. Källa: Lönestatistiken avser 2013 och är hämtad från SCB. Reformerna beskrivs i budgetpropositionen för 2015. Undanträngningseffekterna är baserade på Forslund och Vikström (2010), Arbetsmarknadspolitikens effekter på sysselsättning och arbetslöshet - en översikt, SOU 2010:88, Stockholm. Tabell B3. Beräkning av sysselsättningseffekter för traineejobb och extratjänster Traineejobb och extratjänster 2015 2018 Månadslön (lägsta kvartilen) i kommunsektorn (landsting och primärkommuner sammanviktat), kronor23500 Lönekostnad för en årslön (lägsta kvartilen) i kommunsektorn, kronor 282000 Lönekostnad (lägsta kvartilen) inkl socialavgifter (+40%), kronor 394800 431409 Kostnad per jobb inkl läckage pga sen timing, utformning och implementering (25%)* 526400 Kostnad per jobb, kort och lång sikt (avrundat), miljoner kronor 0,55 0,40 Aktiva reformer för traineejobb och extratjänster, miljoner kronor 930 3520 Sysselsättningseffekt 1700 8800 * Ett kvartals fördröjning av reformens implementering antas. Anm. Kostnaden per arbetstillfälle 2018 är uppräknad med en schablonmässigt årlig löneökningstakt om tre procent. Källa: Lönestatistiken avser 2013 och är hämtad från SCB. Reformerna beskrivs i budgetpropositionen för 2015.