på spaning efter jobben

på spaning efter jobben en studie om ungas olika villkor på arbetsmarknaden i Stockholm Av Malin Hanson Arbetarrörelsens Tankesmedja

innehåll: förord: Monika Arvidsson 3 inledning 4 bra att veta 5 Den nationella arbetsmarknadspolitiken för unga 6 Ungdomstiden blir allt längre 6 Vilse i statistiken? 8 på spaning efter jobben i stockholm 9 Ung och arbetslös i stockholm 10 från arbetslös till anställd 12 Jobbtorgen 12 Projektet Unga jobb 12 Projektet Unga In 12 Järvalyftet 12 Telge tillväxt 13 fem förslag för stockholm 14 Riktade satsningar 14 Fackliga strategier 14 Investeringar i utbildningssystemet 14 Stockholm lär av andra storstäder! 15 Samarbeta mer med fler! 15 Bilaga: Unga röster 16 På spaning efter jobben om ungas olika villkor på arbetsmarknaden i Stockholm utgiven av Arbetarrörelsens Tankesmedja, a-smedjan, i samarbete med Stockholms läns LO-distrikt och Coompanion, i september 2012 Författare: Malin Hanson Tryckning: LO Tryck 2012

Förord Den här studien är tänkt att tjäna som underlag för diskussion om stockholms - ungdomars situation på arbetsmarknaden. Storstadens utbud av arbetstillfällen och tillgänglighet av kommunikation gör det särskilt intressant att se vad som trots det hindrar unga från att jobba. Det är stora skillnader i förutsättningar och etablering på arbetsmarknaden mellan de yngsta och de äldsta inom gruppen ungdomar. Att tala om ungdomar som en enhetlig grupp blir därför missvisande. Till exempel studerar fler arbetslösa tonåringar än unga vuxna (och det är oftast en god idé att tonåringar studerar snarare än heltidsarbetar). Det påverkar i vilken utsträckning man faktiskt står till arbetsmarknadens förfogande och hur väl individens utbildning svarar upp mot arbetsgivares krav. En aspekt som sällan lyfts fram, är att ungdomar är arbetslösa kortare tid än andra grupper på arbetsmarknaden. Betydligt färre ungdomar anser sig själva vara arbetslösa än vad statistiken visar. Skärskådar man situationen för ungdomar på arbetsmarknaden så framgår snabbt att ett alarmistiskt tonläge är överdrivet. Det här förringar inte problemet med arbetslösa ungdomar; en arbetslös tonåring eller ung vuxen är ett problem både för individen och för samhället. Men det som i varje enskilt fall är ett stort problem, är till antalet inte lika många som ofta ges sken av i den offentliga debatten. Genom att dessutom se skillnader inom gruppen så blir uppgiften att lösa de problem som finns enklare, då det är lätt att inse att olika förutsättningar kräver annat än enhetliga åtgärder. Stockholm i september 2012 Monika Arvidsson utredningschef, Arbetarrörelsens Tankesmedja 3

Inledning Under våren 2012 påbörjades ett samarbete mellan LO-distriktet, Coompanion och Arbetarrörelsens tankesmedja. Målet var att bistå den brysselbaserade organisationen Reeves med information om situationen för ungdomar på arbetsmarknaden i Stockholm. Det finns många sätt att ta sig an en sådan uppgift. I den här studien vill vi belysa några av de faktorer som påverkar ungas sysselsättning. Situationen i Stockholm är beroende av den nationella arbetsmarknadspolitiken. Därför inleder vi med en övergripande beskrivning av situationen på arbetsmarknaden för unga i riket för att därefter gå in närmare på Stockholm. Arbetsmarknaden i Stockholm skiljer sig från andra delar av landet. Stockholm saknar en stark tillväxtindustri. Länsstyrelsen i Stockholm konstaterar att strukturomvandlingen och övergången från en mer traditionell tillverkningsindustri mot en kunskapsbaserad tjänsteekonomi har gått allra längst i Stockholms län. Finanskrisen har inte drabbat Stockholm lika hårt som den drabbat exempelvis Västra Götaland där många arbeten inom tillverkningsindustrin under senare år försvunnit. Stockholm delar inte heller i samma utsträckning de utmaningar som många glesbygdsregioner står inför med en åldrande befolkning och ungdomar som lämnar orten. Tvärtom är inflyttningen till Stockholm hög. Mellan åren 2007 och 2009 ökade antalet personer mellan 16-25 år med 60 000 personer. 1 Stockholm lockar med sin storstadspuls, och med hägrande löften om jobb och studier. Men alla har inte samma förutsättningar att få jobb och villkoren för utsatta grupper ungdomar på arbetsmarknaden har kraftigt försämrats under senare år. Den här genomgången visar att bilden av Stockholm som en stad som tillvaratar ungdomars kunskaper och potential kan och bör problematiseras. Idag är en tredjedel av det totala antalet arbetslösa i Stockholm ungdomar. 2 Man kan också notera en ökning under de senaste åren av antalet visstidsanställningar. Omkring 15 procent av den arbetande delen av befolkningen i Stockholms län saknar en fast anställning. Av dessa är drygt hälften ungdomar. Med en tidsbegränsad anställning riskerar du att få svårt att få hyreskontrakt eller ta banklån till en bostad. Med försämrade villkor blir det också svårare att beräkna sjuk- och föräldrapenning och att kvalificera sig till arbetslöshetsförsäkringen. Hur inträdet på arbetsmarknaden blir påverkar i stor utsträckning en ung persons hela livssituation. När man lyfter fram ungdomsarbetslösheten och/eller ungas dåliga villkor på arbetsmarknaden i förhållande till andra grupper som centrala samhällsproblem möts man ofta av påståendet så har det alltid varit. Det finns förstås något naturligt i att unga som inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden inte har lika lätt att hitta jobb som personer med längre arbetslivserfarenhet. Men genom att likställa dagens ungdomskullar med tidigare generationers inträde på arbetsmarknaden riskerar man att missa viktiga förändringar. De upprepade politiska försämringar av villkoren på arbetsmarknaden som påbörjades under 1990-talet drabbar de som är unga idag. Det är varken socialt eller ekonomiskt hållbart för en storstadsregion som Stockholm. Studien syftar till att Presentera en övergripande bild över hur situationen ser ut på arbetsmarknaden i Stockholm för unga mellan 15 och 30 år. 1 Unga som varken arbetar eller studerar så många är de i Stockholm: sid 20 2 Länsstyrelsens i Stockholm rapport Läget i länet från febr 2012, sid 8 4

Belysa regionala skillnader på arbetsmarknaden mellan kommunerna i Stockholmsregionen utifrån sekundärdata. Lyfta fram exempel på projekt som startats i syfte att minska ungas utanförskap på arbetsmarknaden. Ge förslag som skulle kunna förbättra situationen för unga på arbetsmarknaden i Stockholm. Bra att veta 1. I studien diskuteras situationen i Stockholms län. Det vill säga, Stockholms stad men även de 25 kranskommunerna. Att enbart studera situationen i Stockholms stad skulle kunna ge en missvisande bild av hur villkoren för ungdomar i länet ser ut. Stora variationer finns mellan olika kommuner men även mellan enskilda stadsdelar om man ser till utbildning, etablering på arbetsmarknaden och försörjningsmöjligheter. 2. Gruppen ungdomar är såväl i Stockholm som i riket i övrigt en heterogen grupp. Det finns stora skillnader mellan män och kvinnor, mellan inrikes- och utrikesfödda och mellan ungdomar med olika socioekonomisk bakgrund, som har en inverkan på var man som ung befinner sig på eller i relation till arbetsmarknaden. Det är i en studie av den här omfattningen inte möjligt att på ett mer utförligt sätt beskriva hur arbetsmarknadspolitiken påverkar varje enskild grupp. Vi kan bara välkomna mer ingående forskning på området. 3. Centrala myndigheter som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan arbetar på ett nationellt uppdrag. Samtidigt vilar ett stort ansvar för ungdomars sysselsättning och för att de politiska besluten verkställs på kommunerna. Kommunerna har en skyldighet att följa upp vad ungdomar i åldern 16 till 19 år gör som varken studerar eller arbetar. Det kallas kommunalt uppföljningsansvar. Mer om det kommunala uppföljningsansvaret kan du läsa under rubriken Från arbetslös till anställd. Även om den formella makten över arbetsmarknadspolitiken ligger på en statlig nivå finns det alltså möjligheter för enskilda kommuner att utveckla sina egna strategier för att få ungdomar i arbete. Det har därför uppstått en stor variation i hur man från kommunal sida arbetar och vilka insatser som prioriteras i olika delar av Stockholms län. 4. De intervjuer som finns bifogade i den här studien är gjorda med individer mellan 20 och 30 år. Det är viktigt att uppmärksamma att de problem som ungdomar i gymnasieåldern riskerar att drabbas av sällan är desamma som äldre ungdomar kan komma att ställas inför. Det bör här också noteras att 15-åringar, en åldersgrupp som inkluderas i den officiella statistiken över arbetslösa ungdomar, fortfarande omfattas av skolplikten. 5

Den nationella arbetsmarknadspolitiken för unga Under de senaste sex åren har alliansregeringen genomfört eller initierat flera insatser för ungdomar på nationell nivå. Det handlar dels om renodlade utbildningssatsningar, men också om så kallade nystartsjobb. Denna reform innebär att en arbetsgivare kan anställa en person som varit arbetslös i minst sex månader utan att arbetsgivaren behöver betala arbetsgivaravgift under som längst ett år. Halverade socialavgifter för arbetsgivare som anställer unga under 26 år är ytterligare ett exempel på regeringens politik för att minska ungdomsarbetslösheten. Från och med den 1 februari 2012 tillåts unga som fyllt 18 men inte 25 år och som bedöms riskera långvarig arbetslöshet ta del av programinsatser innan de slussas vidare till jobbgarantin för ungdomar. Jobbgarantin innebär olika insatser för olika grupper. Unga över 20 år har rätt att vara inskrivna i jobbgarantin på deltid samtidigt som de läser upp sina gymnasiebetyg på komvux. Ett alternativ till komvux är att läsa på folkhögskola för att få gymnasiebehörighet. Arbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år som saknar fullständig grundskole- eller gymnasieutbildning kan beviljas ett högre studiemedel. Regeringen har genomfört reformer som inte direkt riktar sig enbart till ungdomar men som trots det presenteras som Insatser för ungdomar. Bland annat infördes i januari 2012 en sänkning av restaurangmomsen. På regeringskansliets hemsida förklaras sänkningen på följande vis: Arbete inom restaurangnäringen är för många ungdomar en första kontakt med arbetsmarknaden och sänkningen av momsen kan därför leda till att fler ungdomar får arbete inom branschen. Det finns dock inga krav på att restaurangerna använder sina ökade intäkter till att anställa just ungdomar. Få utredningar styrker att den här politiken för att få ungdomar i arbete skulle ha skapat fler jobb. Istället är det de företag som kunnat dra nytta av de sänkta kostnaderna för att anställa ung personal som dragit det längsta strået. För ungdomar som befinner sig helt eller delvis utanför arbetsmarknaden är det fortfarande svårt att få in en fot. Ungdomstiden blir allt längre Ungdomsstyrelsen slår fast att ungas allt längre etableringsfas medför att det dröjer allt längre innan unga kan uppnå verklig tillgång till välfärd och inflytande i samhället. 3 Ung i dag 2012: 331 Ungdomsstyrelsen, Arbetsförmedlingen och Statistiska Centralbyrån (SCB) är några av de statliga myndigheter som regelbundet presenterar uppgifter om hur situationen ser ut på arbetsmarknaden för olika grupper. Särskilt värd att nämna är rapportserien Ung idag som Ungdomsstyrelsen varje år publicerar. I rapporten Ung Idag 2012 pekar Ungdomsstyrelsen särskilt på de ökade inkomstskillnaderna mellan de som arbetar och de som inte arbetar eller bara arbetar deltid. 3 Man konstaterar även att andelen ungdomar i åldern 18-25 med låg ekonomisk standard har fortsatt att öka under senare år. Det finns goda skäl att närmare undersöka vad detta beror på och hur ungdomars situation ser ut i dag. En viktig förändring som Ungdomsstyrelsen återkommande tar upp är den förlängda etableringsåldern. I Ung idag 2012 konstaterar Ungdomsstyrelsen att etableringstiden i Sverige är relativt hög jämfört med tidigare. 2011 låg den på 28 år för kvinnor och 26 år för män. Ungdomsstyrelsen slår fast att ungas allt längre etableringsfas medför att det dröjer allt längre innan unga kan uppnå verklig tillgång till välfärd och inflytande i samhället. 4 En förklaring till den för- 6

längda etableringsperioden är att allt fler studerar vid högskolan. Samtidigt är det inte alla ungdomar som väljer eller har möjlighet att läsa vidare. Enligt Ungdomsstyrelsen pågår en omfattande snedrekrytering till högskolan som missgynnar ungdomar från arbetarhem. År 2005 var det 20 procent vanligare att barn från akademiker- och tjänstemannahem studerar vidare än att barn från arbetarhem gör det. Att etableringsperioden blivit längre har olika förklaringar för olika samhällsgrupper. För vissa handlar det om svårigheten att få en anställning efter gymnasiet, för andra om att man skjuter på inträdet på arbetsmarknaden på grund av studier. Betydande snedrekrytering väntar även på arbetsmarknaden. Mellan 60 och 85 procent av alla kontorsjobb förmedlas via informella kanaler och sociala nätverk. 5 I rapporten Ungas ekonomi och etablering från 2003 konstaterar Ungdomsstyrelsens utredare Tapio Salonen att närmare 80 procent av unga i åldern 26-27 finns i de tre storstadsregionerna. 6 Det finns alltså anledning till att granska hur situationen ser ut just i Stockholm. För detta ändamål är de rapporter som Länsstyrelsen i Stockholm publicerat högst användbara. Under flera år har man publicerat den kvartalsbaserade skriften Läget i länet arbetsmarknad och ekonomi. Länsstyrelsen har även låtit publicera rapporten Unga som varken arbetar eller studerar så många är de i Stockholmsregionen. I rapporten beskrivs, som namnet antyder, vad de ungdomar gör som inte syns i statistiken över arbetslösa eller studerande. Drygt 43 procent av samtliga unga som varken arbetade eller studerade saknade känd aktivitet i länet under 2009. 7 Vissa, visar det sig i studien, är sjuka, andra vistas utomlands, men så finns det också grupper som riskerar att hamna i missbruk och kriminalitet och av dessa anledningar varken finns i arbetslöshetsstatistiken eller inskrivna i åtgärder eller utbildningsprogram. Utredningar om ungdomars villkor på arbetsmarknaden har även gjorts av enskilda organisationer. LO arbetar på olika sätt med dessa frågor. Bland annat släppte LOekonomerna 2009 rapporten 19 diagram om ungdomars arbetslöshet. I rapporten konstaterar författarna att endast en av fem ungdomar, eller 20 procent, vid 20 års ålder hade trätt in på arbetsmarknaden med förutsättningar att ha ett jobb under en längre tid. Dessa siffror är dock för riket som helhet och vi vet inte idag hur situationen ser ut just för Stockholms län. Ett problem är att veta vad det är som inverkar när man undersöker ungas situation på arbetsmarknaden. Är det arbetsmiljö, lönevillkor, risken att hamna i utanförskap eller anställningsförhållanden som påverkas mest? Situationen är komplex, och i många fall ny i ett längre, samhälleligt perspektiv. Flera av de förändringar som skett på arbetsmarknaden i Stockholm har infunnit sig under de senaste 10-15 åren i takt med att arbetsmarknadspolitiken såväl som arbetsmarknaden har förändrats. Det verkar finnas en osäkerhet om vilka variabler som ska räknas in. Här skulle de fackliga utredningsresurserna kunna användas till att kartlägga och identifiera problemen som ungdomar möter i arbetslivet. Utredarna Linnea Björnstam och Ulrika Vedin argumenterar i en artikel i Socialdemokraternas idépolitiska tidning Tiden för att det är nödvändigt att skilja på olika typer av ungdomsarbetslöshet och finner tre olika kategorier. 1) Unga som söker deltidsarbete eller mer tillfälligt arbete för att kombinera med (heltids-)studier, 2) unga som avslutat yrkesförberedande program på gymnasiet och söker arbete för varaktig försörjning (främst inom arbetaryrkena) och 3) unga som inte avslutat gymnasiet 4 Ung i dag 2012: 23 5 Ungas ekonomi och etablering: 6 6 Ungas ekonomi och etablering: 15 7. Unga som varken arbetar eller studerar så många är de i Stockholm: 29 7

med fullständiga betyg. 8 Den uppdelning av olika grupper ungdomar som Vedin och Björnstam gör kan öka förståelsen av hur arbetsmarknaden kan se olika ut för olika ungdomar, och i bästa fall leda till nya idéer om hur diskriminering och utsatthet på arbetsmarknaden kan minskas. Vilse i statistiken? Statistiska centralbyrån (SCB) inkluderar i sina mätningar av ungdomsarbetslösheten samtliga individer mellan 15-24 år som saknar någon form av anställning. Det innebär att även de ungdomar som studerar på heltid räknas in i denna grupp. Den officiella statistiken för åldersgruppen 15-24 år var enligt SCB 22,9 procent i februari 2012. Nära hälften av individerna i denna grupp var heltidsstudenter. Ett annat sätt att räkna ungdomsarbetslösheten är att enbart räkna in de ungdomar som själva betraktar sig själva som arbetslösa. Utifrån denna metod var 6-7 procent av ungdomarna i gruppen 15-24 år arbetslösa i februari 2012. SCB konstaterar i en mätning från 2012 att en relativt liten del av gruppen unga faktiskt befinner sig på arbetsmarknaden. I februari 2012 fanns det sammanlagt 1,2 miljoner personer i ålderskategorin 15-24 år. Av dem ingick 585 000 i arbetskraften, medan 655 000 inte räknades som arbetskraft. En överhängande majoritet av de som inte befann sig i arbetskraften var heltidsstuderande eller angav att de hade studier som främsta sysselsättning. 9 Under senare år har en diskussion blossat upp om hur arbetslöshet, i synnerhet inom gruppen unga, ska mätas. Frågan om ungdomsarbetslösheten i Sverige har uppmärksammats i allt högre grad av politiska partier och i media. Den blev en allt hetare potatis i takt med att den ekonomiska krisen i Sverige och övriga Europa fördjupades, och diskussionen handlar nu i hög grad om ifall ungdomsarbetslösheten är ett tillfälligt problem till följd av krisen, eller om vi går mot ett samhälle med allt lägre sysselsättningsgrad sett till hela befolkningen. Vissa menar att det inte spelar någon roll hur man mäter, så länge man mäter konsekvent. Sverige använder sig idag samma sätt att mäta arbetslöshet som övriga EUländer. Det innebär att vi bland annat räknar in heltidsstuderande och personer som är så unga att de ännu inte avslutat sin grundskoleutbildning. Andra menar, tvärtemot, att hur man mäter får avgörande betydelse för vilka politiska åtgärder som bör sättas in. Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors är en av dem som reagerat mot bilden av en förlorad generation som en konsekvens av hög ungdomsarbetslöshet och konstaterar att debatten...kan skapa attityden att det inte spelar någon roll vad man gör, man blir arbetslös ändå. Men de allra flesta kommer att få jobb och etablera sig på arbetsmarknaden. Däremot finns det grupper som har kört fast helt. Det är dem man måste sätta luppen på.. 9 Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, instämmer i kritiken och menar att påståendet att var fjärde svensk ungdom är arbetslös är helt missvisande. Även Oskar Nordström Skans, docent vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) anser att just när det gäller unga är gruppen arbetslösa extremt heterogen. 9 Ett problem uppstår alltså om man försöker lösa problem som inte finns. Att ungdomar som väljer att resa utomlands efter studenten i statistiken grupperas tillsammans med ungdomar som i flera år försökt få in en fot på arbetsmarknaden kan ge en missvisande bild av hur situationen för unga på arbetsmarknaden ser ut. 8 Tiden nr 2-3, 2012 9 Uppgifter från reportage Svenska Dagbladet 12 april 2012 (papperstidningen) 8

På spaning efter jobben i Stockholm Stockholm är en region beroende av utvecklingen inom finans- och servicesektorn. Under 2011 var efterfrågan på kvalificerad arbetskraft i dessa sektorer högre än utbudet av sådan arbetskraft. Enligt Länsstyrelsen kommer det inom en snar framtid råda stor efterfrågan på ingenjörer, programmerare och systemvetare. Länsstyrelsen pekar också på det faktum att det år 2020 kommer finnas många fler individer med låg utbildning (endast grundskola) än vad arbetsmarknaden efterfrågar. Orsakerna till denna strukturella felmatchning är komplexa och bottnar delvis i en ökande socioekonomisk segregation, som in sin tur orsakats av brister i utbildningssystemet, avsaknaden av sociala nätverk och ökad segregation mellan rika och fattiga områden i Stockholm. Nämnas bör även att andelen ungdomar som har jobb men är undersysselsatta är hög. Andelen undersysselsatta ungdomar (15-24) i Stockholms län beräknas uppgå till 17 procent. 5,7 procent av samtliga sysselsatta är undersysselsatta. Under den ekonomiska krisen har hotell-, service och omvårdnadsbranscherna vuxit mest i Stockholm. Dessa branscher hör även till dem där ungdomar arbetar mest. 20 procent av ungdomarna arbetar inom handeln vilket kan jämföras med 12 procent av befolkningen i åldersspannet 24-64 år. Skillnaden inom hotell och restaurang är också stor. 9 procent av ungdomarna arbetar inom denna bransch jämfört med 2 procent av befolkningen i åldersspannet 24-264 år. Bilden bekräftas av Malin Ackholt från Hotell och restaurangfacken (HRF) som är ett av de förbund som i högst grad organiserar unga. Nära 50 procent av de anställda som vi organiserar är under 26, konstaterar Ackholt. Trots den höga koncentrationen av ungdomar inom handeln och hotell- och restaurang är endast 31 procent av arbetarna i Stockholm i åldern 16-24 år, vilket kan jämföras med riksgenomsnittet på 58 procent. 10 Det beror bland annat på att en högre andel ungdomar i Stockholmsregionen väljer att studera vidare och att tillgången på traditionella arbetaryrken är låg. Stockholms statistik och utredningskontor (USK) konstaterar att vissa grupper har det svårare på arbetsmarknaden nu än före den ekonomiska krisen. Framför allt berörs ungdomar och utrikes födda av den ökade arbetslösheten. En förklaring kan vara att just de okvalificerade jobben inom tillverkningsindustrin försvunnit. Kvar finns anställningar som kräver en fullständig gymnasial, och ofta även eftergymnasial, utbildning. Det leder till nya grupper av arbetslösa som saknar den kompetens som krävs på dagens arbetsmarknad. Den fackliga organiseringsgraden är lägre i storstäderna än i övriga landet, i synnerhet i Stockholm, och har sjunkit de senaste 10 åren. Det skriver författarna till LO:s rapport Röster om facket och jobbet. Fler anser sig vara tjänstemän än arbetare i Stockholm, också bland de LO-anslutna, och stödet för en solidarisk lönepolitik svagare. Stockholmarna är också de som i högst grad menar att facket ägnar sig för mycket åt politik. Ekonomin i Stockholm kretsar i hög grad kring den privata tjänsteindustrin. Mindre företag är vanligare i denna bransch än i andra branscher. Det finns därför anledning att tro att små företag med färre anställda är vanligare i Stockholm. Författarna tar upp de förvärvsarbetande studenterna i sin studie. 2004 fanns det 79 000 högskolestudenter i Stockholm. 70 procent av dessa förvärvsarbetade vid sidan av sina studier. Det finns mycket som tyder på att det jobb man som student har vid sidan av sina studier inte faller inom den yrkeskategori som man har för avsikt att Under finanskrisen har hotell-, service och omvårdnadsbranscherna vuxit mest i Stockholm. Dessa branscher hör även till dem där ungdomar arbetar mest. 10 Röster om facket: 29 9

arbeta inom efter avslutade studier. Det minskar benägenheten att engagera sig fackligt. Samtidigt konstaterar författarna att en vanlig anledning som unga i Stockholm själva uppger till varför de inte går med i facket är att de inte blivit tillfrågade. Ung och arbetslös i Stockholm Avvikelse % i nivå 2010 från länsgenomsnittet 6% 5% 4% 3% 2% 1% 0% -1% Nacka -2% Botkyrka Haninge Upplands Väsby Nynäshamn Norrtälje Järfälla Tyresö Huddinge Stockholm Värmdö Vallentuna Ekerö Täby Sollentuna RIKET Nykvarn Solna Salem Sigtuna Österåker Upplands Bro Sundbyberg Södertälje Vaxholm -3% Danderyd Lidingö -4% -2% -1% 0% 1% 2% 3% 4% 5% Avvikelse % i förändring 2005-2010 från länsgenomsnittet 11 Ungdomsarbetslösheten i Stockholms län är lägre än riksgenomsnittet. Samtidigt ser villkoren för ungdomar i länets kommuner, precis som figuren ovan visar, mycket olika ut. Enligt en undersökning som Sweco gjort på uppdrag av Stockholms stad är andelen unga utan jobb drygt fem gånger högre i Södertälje än i Danderyd. Swecos studie visar att andelen unga i arbetslöshet eller program med aktivitetsstöd är mer än dubbelt så hög i ytterstaden som i innerstaden. Enligt Arbetsförmedlingen var 4,9 procent av ungdomarna i Stockholms län arbetslösa i mars 2012. Till dessa 4,9 procent kan man lägga till de 4,2 procent som var inskrivna i någon form av arbetsmarknadsåtgärd. Den totala andelen arbetslöshet bland ungdomar blir därmed omkring 9 procent. Som tidigare nämnts är skillnaderna mellan olika kommuner, och även olika stadsdelar, stora i Stockholm. Mätningen nedan gjordes av Arbetsförmedlingen i samar- 11 En dörr in flera vägar ut: 18 10

bete med Sweco 2011 och visar andelen ungdomar i åldern 18 24 år som var arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd den 31 oktober 2011. Södertälje kommun låg då sämst till med en ungdomsarbetslöshet på drygt 10 procent. Samtidigt hade kommuner som Vaxholm, Täby och Lidingö en mycket låg ungdomsarbetslöshet. Den kommun med lägst andel inskrivna som arbetslösa är Danderyd med 1,9 procent. 1. Norrtälje: 5,0 % 2. Värmdö: 4,0 3. Vallentuna: 3,4 4. Ekerö: 4,1 5. Tyresö: 5,5 6. Vaxholm: 3,3 7. Österåker: 7,2 8. Nykvarn: 6,2 9. Nynäshamn: 6,7 10. Salem: 8,0 11. Haninge: 6,5 12. Täby: 2,9 13. Lidingö: 2,8 14. Nacka: 4,1 15. Danderyd: 1,9 16. Huddinge: 5,0 17. Sollentuna: 5,1 18. Uppl. Väsby: 6,2 19. Järfälla: 5,7 20. Uppl.-Bro: 5,5 21. Stockholm: 4,7 22. Sundbyberg: 6,6 23. Sigtuna: 7,2 24. Botkyrka: 7,9 25. Solna: 3,7 26. Södertälje 10,4 Stockholms län: 5,3 Riket: 10,2 Andel i åldern 18 24 år som är arbetslösa/i program med aktivitetsstöd. Inre staden. 2,4 procent. Söderort. 5,3 procent. Västerort. 5,7 procent. Hela staden. 4,4 procent. 12 Tomas Almgren arbetar som utredare på Fryshuset i Stockholm. Enligt Almgrens uppskattningar ligger arbetslösheten på omkring 10 procent bland ungdomar i Stockholms län. Mellan 6 och 7 procent i denna grupp består av individer som är registrerade hos Arbetsförmedlingen eftersom att de är tillfälligt arbetslösa, men kommer att hitta sysselsättning. För återstående 3-4 procent ser läget annorlunda ut. Här finner vi individer som inte har fullgjort sin gymnasieutbildning och/eller riskerar att hamna i långvarig arbetslöshet. 13 Almgren menar att det är denna grupp som politiska insatser främst bör riktas till och att det måste bli lättare för ungdomar som lider av handikapp, bristande språkkunskaper eller ofullständiga betyg att komma in på arbetsmarknaden. 12 Intervju med Tomas Almgren, april 2012 13 Tre månader är gränsen för långtidsarbetslöshet bland gruppen ungdomar 11

Från arbetslös till anställd Sedan den 1 juli 2005 är kommunerna skyldiga att följa upp de ungdomar i åldern 16-20 år som inte går i gymnasieskolan och att erbjuda dem åtgärder. För äldre ungdomar finns det inget kommunalt uppdrag att följa hur individer försörjer sig. Upp till 24 år finns det dock möjlighet för unga att få särskilt stöd genom olika projekt. I Stockholm har man genomfört, eller i färd med att genomföra, ett antal olika projekt. Vissa av projekten drivs av enskilda kommuner, andra är samarbeten mellan kommun och näringsliv. För att illustrera hur dessa projekt är utformade har vi samlat några av dem nedan. Jobbtorgen Jobbtorg Stockholm startade den 1 januari 2008. Syftet var att förstärka stadens insatser för att fler arbetslösa ska komma ut i arbete och därmed minska stadens kostnader för försörjningsstöd. Det övergripande målet är att fler ska gå från bidrag till arbete. Ungdomar mellan 16 och 24 år kan genom jobbtorgen få handledning och rådgivning om praktikplatser, studier eller arbetstillfällen. För närvarande finns fem jobbtorg i Kista, Skärholmen, City, Vällingby och Farsta. I Kista finns en särskild ungdomsfilial. Projektet Unga jobb 2010 startade Swedbank i samarbete med Arbetsförmedlingen projektet Unga jobb som hittills har genererat nära 2000 praktikplatser åt unga arbetssökande mellan 18 och 24 år. Genom en hemsida kan företag anmäla intresse av att ta emot praktikanter, och ungdomar finna praktikplatser. 70 procent av de som gjort praktik via Unga jobb har sedan fått en anställning. I Stockholm pågår sedan januari 2011 ett Unga jobb-samarbete på Södermalm mellan Södermalms stadsdelsförvaltning, Swedbank, Arbetsförmedlingen, Söderandan och det lokala näringslivet. Projektet Unga In Fryshuset arbetar aktivt för att hjälpa ungdomar i den här gruppen att komma in på arbetsmarknaden. Bland annat har man genom projektet Unga in skapat ett system för att stötta ungdomar mellan 16 och 24 år som saknar jobb eller studier. Projektet är ett samarbete mellan Stockholms stad, Friends, Fryshuset och Arbetsförmedlingen. Järvalyftet Järvalyftet infördes med stöd från samtliga partier i Stockholm som en långsiktig miljonsatsning för att förbättra levnadsvillkoren i stadsdelarna kring Järvafältet: Akalla, Hjulsta, Husby, Kista, Rinkeby och Tensta. Projektet sjösattes 2007 men har under senare år kritiserats. Inom ramarna för Järvalyftet satsade man bland annat 23 miljoner på en lärlingsutbildning i regi av Hantverksakademin. 80 procent av deltagarna lämnade utbildningen utan fullständiga betyg. Järvalyftet har också anklagats för att lida av ett demokratiskt underskott där medborgarna själva lämnats utanför den politiska processen. 12

Telge tillväxt I Södertälje har flera storföretag (Mekonomen, Folksam, Swedbank, Peab, Scania, Coop och Manpower) bildat bolaget Telge tillväxt. Projektet startade 2011 och målet är att på tre år halvera ungdomsarbetslösheten som är hög i Södertälje. Modellen bygger på att anställa ungdomar i åldrarna 18-24 år som efter en introduktion får arbete på olika företag. Ungdomarna anställs på ett år med lön enligt kollektivavtal. Det är ännu tidigt att utvärdera resultatet av projektet. Under senare år har alltså ett flertal nya projekt startats för att hjälpa ungdomar som befinner sig utanför arbetsmarknaden. Trots det befinner sig många unga i ett läge där deras kapacitet inte efterfrågas av arbetsmarknaden på grund av att de saknar rätt kontakter, språkkunskaper eller utbildning. Man kan fundera över om den höjda etableringsåldern är en anledning till att höja gränsen på 24 år, eftersom att många 24-åringar idag har en ganska lång ungdomsperiod framför sig. 13

Fem förslag för Stockholm De förslag som presenteras här ska ses som utgångspunkter för en vidare diskussion om vad som skulle kunna göras för att förbättra situationen på arbetsmarknaden för ungdomar. Viktigt att bära i minne är att alla ungdomar som har framhållits ovan, inte har samma behov av stöd och att olika reformer får olika konsekvenser för olika grupper av ungdomar. Riktade satsningar De politiska reformer som gjorts för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för ungdomar har varit alltför generella. I stället för att studera vilka ungdomar det är som behöver hjälp har insatserna riktats mot hela gruppen ungdomar. Sänkta arbetsgivareavgifter för företag som anställer personer under 26 år är ett exempel på en sådan satsning, som gett arbetsgivarna en ekonomisk fördel, men som knappast hjälpt de som befinner sig längst bort på arbetsmarknaden. Ungdomar har i hög grad betraktats som en homogen grupp, trots att så inte är fallet. Olika ungdomar har behov av olika typer av insatser för att inte hamna i arbetslöshet. Det måste politiken också förstå och ta hänsyn till när man fattar beslut om hur pengarna ska fördelas. I Stockholms län är arbetslösheten högre i vissa kommuner än i andra. Ökade resurser till dessa kommuner är en nödvändighet för att bryta trenden. Fackliga strategier De fackliga organisationerna arbetar kontinuerligt för att höja organisationsgraden bland unga. Samtidigt stärker de intervjuer som bifogas i den här studien bilden av att facket skulle kunna göra mycket mer för att stötta ungdomar på arbetsmarknaden. En viktig fråga är om facket enbart ska vara till för dem som har arbete, eller om man även ska sträcka ut en hjälpande hand till de ungdomar som står helt eller delvis utanför arbetsmarknaden. Ett argument för en ökad facklig närvaro bland arbetslösa eller deltidsarbetande ungdomar är att öka dessa personers kunskap om sina rättigheter på arbetsmarknaden. Att höja kunskapsnivån bland ungdomar om löntagarnas rättigheter är en långsiktig investering i löntagarkollektivet och ett viktigt led i att säkra de fackliga organisationernas legitimitet som företrädare för arbetstagarna. I intervjuerna kan man läsa av ett missnöje med att facket gör skillnad på medlemmar och medlemmar. Med den alltmer uppdelade arbetsmarknad som vi har i Stockholm måste de fackliga organisationerna börja arbeta mer strategiskt för att nå ungdomar som hoppar mellan olika branscher. Ett ungdomsmedlemskap för unga mellan 18 och 30 där man själv som arbetstagare inte behöver byta fackförbund när man byter bransch är en tänkbar lösning på hur fackföreningsrörelsen skulle kunna anpassa sin verksamhet till den alltmer rörliga arbetskraften. En tänkbar utveckling vore också ett närmare samarbete mellan de fackliga organisationerna för att unga inte ska hamna utan kunskap. Ett sätt är att vända sig till ungdomar som sommarjobbar, men också till unga som läser vid högskola och universitet. Investeringar i utbildningssystemet De ungdomar som befinner sig längst från ett jobb med goda löne- och andra arbetsvillkor är ofta samma ungdomar som saknar en adekvat utbildning. I många fall 14

hänger utbildningsnivån ihop med övriga socioekonomiska faktorer. Enkelt uttryckt är dina chanser att gå ut grundskolan med goda kunskaper och förutsättningar mindre om du växer upp i ett fattigt område med låg status. En låg kunskapsnivå i grundskolan ger dåliga förutsättningar för en individ att lyckas i gymnasieskolan. Utan en gymnasieexamen är det, som den här studien visat, svårt att få jobb. Det behövs därför omfattande satsningar på utbildningssystemets alla delar för att de 3-4 procent av ungdomarna som riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet ska få in en fot på arbetsmarknaden. Investeringar kostar, men risken finns att notan för samhället blir än mer kostsam om ungdomar hamnar utanför arbetsmarknaden och tvingas leva på andras tillgångar, alternativt fastnar i kriminella nätverk. Satsningar inom skolan i de områden där flest riskerar att fastna i arbetslöshet längre fram i livet bör vara en politisk prioritering. Stockholm lär av andra storstäder! Genom ett utökat samarbete med andra städer, exempelvis inom ramarna för EUsamarbetet, skulle ett utbyte av idéer och erfarenheter kunna leda till nya metoder för att minska arbetslösheten bland unga. Vilka insatser görs, och hur? Vilka resultat kan man se, och varför? Reeves är ett exempel på en organisation som genom att jämföra olika sätt att arbeta vill skapa bättre förutsättningar för en tryggare arbetsmarknad. I vissa länder har investeringar i socialt företagande presenterats som en lösning på problemen att få unga i arbete. Sociala företag kan spela en nyckelroll genom att erbjuda ungdomar stöd och ge dem arbetslivserfarenhet, något att sätta på CV:t. Sociala företag finns även i Sverige och samarbetar ofta med kommuner och myndigheter för att hjälpa de ungdomar som har det svårt på arbetsmarknaden. Samarbeta mer med fler! Situationen på arbetsmarknaden i Stockholm är komplex. För unga utan kontakter och nätverk är det svårt att få in en fot. Samtidigt finns det en växande efterfrågan på arbetskraft inom flera branscher. I framtiden kommer behovet av ingenjörer, programmerare och vårdpersonal att vara större än tillgången på kunnig arbetskraft. För att matcha de arbetssökandes behov av arbete med arbetsmarknadens behov av arbetskraft behövs strategiska samarbeten mellan olika parter. Här kan näringslivet, som vi sett i fallet med projektet Telge tillväxt, och det sociala företagandet spela en viktig roll och inspirera unga till att studera vidare. Stockholm är en stad som växer och det behövs kvalificerad arbetskraft. Det är därför avgörande att se potentialen i de ungdomar som idag växer upp och som kan, och vill, bli en del av utvecklingen i Stockholm. 15

Bilaga Unga röster För unga kulturarbetare blir läget bara värre Som ung skådespelerska, som jag själv, som jobbar heltid med teater och film utan att få betalt Jag har ofta ett annat heltidsjobb för att betala räkningarna, eller så jobbar jag timmar utan någon säkerhet. På samma gång vill regeringen att få oss att tro att saker aldrig varit bättre, att vi har det så himla bra. Men för unga kulturarbetare blir läget bara värre. Det enda vi kan göra är att skapa våra egna jobbmöjligheter och hoppas på det bästa. Facket? Nej jag är inte med i teaterförbundet. För det måste man vara en riktig medlem, tjäna bra och ha en ordentlig utbildning. Det är en kamp att bli accepterad som ung medlem i facket. Men jag föredrar ändå Stockholm framför andra delar av Sverige. Det är huvudstaden, ju, så det finns mer jobb att få här. Elisabeth, 23 år Invandrade ungdomar har det inte lätt i Södertälje Jag har bott nästan hela mitt liv i Södertälje. Det är fint här, men många unga har svårt att hitta jobb. Sedan kriget i Irak har Södertälje tagit emot en jämn ström av flyktingar. Nu bor omkring 8000 flyktingar från Irak här, och kommunen har inte riktigt lyckats med att skapa jobb åt alla nyanlända ungdomar. Invandrarna förväntas delta i omfattande språkstudier och utbilda sig, trots att de ibland redan har pluggat i sitt hemland, för att hitta jobb. Men det är inte så lätt. Mediantiden det tar för en invandrare att få jobb här i Södertälje är mellan sju och tio år. Det är lång tid, särskilt för en ung person. Invandrade ungdomar har det inte lätt i Södertälje. Nora, 25 år Jag valde att börja jobba med barn och unga som har samma socioekonomiska bakgrund som jag själv har Jag har jobbat sedan jag var 13 år, mer eller mindre. Allt från att plocka jordgubbar på sommarlovet till att passa barn under helgerna när jag gick i skolan. Det var så det fick lov att vara, mina föräldrar har ingen högre utbildning, jag fick lära mig att jobba och gå i skolan redan från tidig ålder. Idag pluggar jag juridik på Stockholms universitet och jobbar som koordinator för en organisation som hjälper unga. Jag valde att börja jobba med barn och unga som har samma socioekonomiska bakgrund som jag själv har. Jag jobbar i områden med hög arbetslöshet och låg utbildningsnivå bland befolkningen. Tidigare har jag jobbat på fritidsgårdar, som projektledare på olika ställen. Nu när jag jobbar med barn och ungdomar från olika delar av Stockholm får jag en bra överblick över vilken liten grupp det är som jobbar med bra anställningsförhållanden. Utan kontakter hamnar du lätt i underbetalda branscher med dåliga villkor och få möjligheter till en fast anställning. Nu när arbetslösheten stiger har det blivit ännu svårare även för folk med en examen att få trygga anställningar. I Stockholm där de flesta jobben finns i innerstaden har unga i förorten svårt att få tillgång till den arbetsmarknad som finns. Man borde göra mer från politiskt håll för att förbättra situationen som den ser ut nu, hitta lösningar för de som befinner sig 16

längst från arbetsmarknaden. Den svåraste utmaningen för framtiden är att hitta jobb åt folk, för utan jobb, ingen utveckling av samhället. Dilan, 22 år Det är frustrerande att inte ha några kollegor, eller en chef som säger åt dig vad du ska göra Jag har varit min egen chef sedan början av 2011. Mitt företag startades upp som ett sidoprojekt medan jag hade ett annat jobb, det här var under 2009. Jag tillhandahåller teknisk utrustning för personer som är döva eller hörselskadade, och ibland även synskadade. Jag både tillhandahåller och säljer material, så på det viset är jag både en hantverkare och en försäljare. Vad som slagit mig är ensamheten som kommer med att vara sin egen företagare. Det är frustrerande att inte ha några kollegor, eller en chef som säger vad du ska göra. Visst, jag gillar friheten som kommer med det här jobbet, men det är ändå svårt att klara vardagen. Många regler på arbetsmarknaden, de som rör vad jag jobbar med, har jag fått lära mig själv. Att lära sig hur regelverket fungerar är nästan ett heltidsjobb i sig och tar mycket av min tid. Bristen på information och stöd till de som startar sina egna företag har verkligen fått mig att fundera. Hur kan ett modernt samhälle fungera utan att medborgarna har grundläggande kunskap om vad som gäller? Jerry, 27 år Jag känner mig lyckligt lottad som har hittat ett så bra jobb, så snart efter min examen Jag jobbar på en bank i innerstan och har varit här ungefär ett år. Jag brukade jobba på en annan bank men när finanskrisen slog till i Stockholm fick vi, jag och mina kollegor, sluta. Jag började på mitt nya jobb som en del i den grupp som bokade möten åt våra säljare och efter sex månader fick jag en fast tjänst. Tre månader senare blev jag befordrad. Jag blev gruppledare för mina kollegor och skrev ett nytt kontrakt och fick en ny lön. Jag är väldigt glad över min position idag och känner att jag är på ett ställe där de bryr sig om de anställda. Min lön är bra och ger mig möjlighet att ha min egen lägenhet, resa och spara pengar. Jag känner mig lyckligt lottad som har hittat ett så bra jobb, så snart efter min examen. På min nuvarande arbetsplats kan jag stanna så länge jag vill. Jag är medlem i facket men känner mig väldigt säker på mitt jobb och tror inte att jag kommer förlora det. Gabriella, 23 år Systemet var hemskt för moralen hos de arbetssökande Mina erfarenheter av arbetsmarknaden i Stockholm Jag är en person som saknar högre utbildning att falla tillbaka på. Jag har haft många kortare anställningar och provanställningar och har varit i kontakt med många av de program som finns för att få folk att hitta jobb. Eftersom att jag spenderat mer eller mindre hela min ungdomstid med att hoppa mellan olika program har jag sett hur de förändrats över åren. Från början var de riktigt miserabla, platser där skam användes för att motivera folk att hitta jobb. Nu De är fortfarande inte bra, de här programmen. Vi brukar skoja om att de enda jobb som skapas är åt de här jobbcoacherna som ska hjälpa 17

andra att få jobb som ju faktiskt inte finns. Programmen i Stockholm har blivit mer och mer inriktade på att hålla folk borta från ekonomisk hjälp än att faktiskt hjälpa dig hitta ett jobb. Stockholm har olika jobbtorg dit folk som får a-kassa skickas, alltså inte de som får pengar från Försäkringskassan. Min första kontakt med de här torgen var 2006 när jag fortfarande tillhörde ungdomsgruppen. Jag var 25 då, nu är jag 28. Vi var femtio stycken som skulle dela på fyra datorer för att söka jobb. När andra dagen var slut frågade handledaren hur många jobb vi sökt, trots att det var närmast omöjligt att söka så många jobb på två dagar. De ville också att vi skulle plugga vidare men det kändes mest som att de ville flytta kostnaderna för oss någon annanstans. Systemet var hemskt för moralen, jobbtorgen liknade mest ett fängelse. Jag lyckades få ett jobb som lärarvikarie men var tillbaka igen efter åtta månader. Det tog inte mer än två dagar för jobbcoacherna att bryta ned det självförtroende jag lyckats bygga upp. Jobbtorgen ändrade namn och gjordes om till mer humana ställen, men mentaliteten är mer eller mindre den samma. Det största problemet som jag ser det är att det inte finns någon långsiktig plan. Tiden går och plötsligt har du, som i mitt fall, spenderat en massa år i dessa program utan att vara närmare att få ett jobb än du var när du först skrevs in. Erik, 28 år 18

Källor: Unga som varken arbetar eller studerar (2012) Länsstyrelsen http://www.ungdomsstyrelsen.se/art/0,2072,8619,00.html Läget i länet (2012) Länsstyrelsen http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/sv/publikationer/2012/pages/laget-i-lanet-januari- 2012.aspx Ung idag 2012 (2012) Ungdomsstyrelsen http://www.ungdomsstyrelsen.se/kat/0,2070,1797,00.html Salonen, Tapio (2003) Ungas ekonomi och etablering en studie om förändrade villkor från 1970- talet till 2000-talets inledning. Ungdomsstyrelsen http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&ved=0cfyqfjaa&url=ht tp%3a%2f%2fwww.ungdomsstyrelsen.se%2fad2%2fuser_documents%2fungasekonomi2003nr 9.pdf&ei=M9sxULabBe7E4gTD_oDwDw&usg=AFQjCNGfivvTJf0Apxuosyc0OgRDK2zxfg Carlen, Thomas och Löfgren, Anna-Kirsti (2008) http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&ved=0cfuqfjaa&url=h ttp%3a%2f%2fwww.lo.se%2fhome%2flo%2fhome.nsf%2f0%2fc9c2088a69c8e79fc12576 93002A6501%2F%24file%2FUngas_arbetsloshet_Ht09.pdf&ei=3twxUL- TOdH54QSmp4DoDA&usg=AFQjCNEj6wKTwWwlzoUK6D2YrXPv07DxzA Röser om facket och jobbet http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/a3d65acf822936b6c12578ff003185cb 19

A-smedjans rapporter Ungas arbetsmarknad i Stockholm (Studie i samarbete med LO Sthlm och Coompanion) Varför växer skillnaderna? om segregerad skola (Rapport nr 44/2012) Hur gick det med jobben (Snabbanalys nr 54/2012) Privatiserad psykiatri är det en valfrihet vi vill ha? (Snabbanalys nr 53/2012) Hollande vs. Sarkozy (Snabbanalys nr 52/2012) En cementering av dagens massarbetslöshet (Snabbanalys nr 51/2012) Vad som händer när ojämlikheten växer (Snabbanalys nr 50/2012) Vart är vi på väg? Om Stockholms tunnelbana (Rapport nr 43/2012) Verkligheten på spåret Om Stockholms tunnelbana (Rapport nr 42/2012) Två städer Stockholm vs. Götgeborg (Rapport nr 41/2012) Blev det fler jobb utvärdering av jobbskatteavdrag (Snabbanalys nr 49/2012) Utvecklingen av arbetsmarknadsläget under senaste 5-årsperioden (Snabbanalys nr 48/2012) Vad är ett riskkapitalbolag? (Snabbanalys nr 47/2011) Finns det ett EU efter krisen? (Rapport nr 40/2011) Den produktiva välfärden (Rapport nr 39/2011) Blir skolorna bättre om de får dela ut vinst? (Snabbanalys nr 46/2011) De senaste fem åren på arbetsmarknaden (Snabbanalys nr 45/2011) EU-krisen, marknaden och facket (Snabbanalys nr 44/2011) Att lära för arbetslivet (Snabbanalys nr 43/2011) New Labour blir Blue Labour (Snabbanalys nr 42/2011) Operation skademinimering en avledningsmanöver om SNS (Snabbanalys nr 41/2011) Massarbetslösheten har tagit ett fast grepp (Snabbanalys nr 40/2011) Främlingsfientliga i motvind i Danmark och Norge (Snabbanalys nr 39/2011) Rena rama dynamiten! En SNS-rapport (Snabbanalys nr 38/2011) Ingen euro men euroobligationer (Snabbanalys nr 37/2011) Systemskiftet redan ett faktum (Snabbanalys nr 36/2011) När balternas sak blev vår (Snabbanalys nr 35/2011) Samverkan, inte sammanblandning LO och SAP (Rapport nr 38/2011) Uppenbara brister i jobbgarantin (Snabbanalys nr 34/2011) Jobbpolitiken åt fel håll (Snabbanalys nr 33/2011) Sänkta löner är feltänkt (Snabbanalys nr 32/2011) Ett grönt folkhem för 2010-talet (Rapport nr 37/2011) Ekonomisk politik och full sysselsättning (Rapport nr 36/2011) En föreställd maktlöshet (Rapport nr 35/2011) Klimatpolitik och full sysselsättning (Rapport nr 34/2011) Socialdemokratin och staten (Rapport nr 33/2011) Sjukförsäkringen: Regeringens lilla reträtt (Snabbanalys nr 31/2011) Finland ett delat land? (Snabbanalys nr 30/2011) De nya bidragstagarna (Snabbanalys nr 29/2011) Socialförsäkringsutredningen (Snabbanalys nr 28/2011) Arbetstiden och ett hållbart arbetsliv (Rapport nr 32/2011) Den globala utmaningen, jämlikhetens grunder (Rapport nr 31/2011) Är skatter skadliga? (Rapport nr 30/2011) Någonting har hänt med våra arbetstider (Snabbanalys nr 27/2011) Allt fler rödgröna kommunstyren (Snabbanalys nr 26/2011) Arbetslöshetsförsäkringen ett reformförslag (Rapport nr 29/2011) Sänkta lägstalöner lösningen? (Snabbanalys nr 25/2011) Bostadsbubblan (Snabbanalys nr 24/2010) Resultaten sjunker i svenska skolorna (Snabbanalys nr 23/2010) Regeringen misstolkar utredning (Snabbanalys nr 22/2010) Boultbee en studie i finanskapitalism (Snabbanalys nr 21/2010) 20